Några frågor till er Animé fans!

[Shipa]

Hejsan! Mitt namn är Philip och jag håller just nu på med mitt projektarbete, ni vet det som ska göras i slutet av gymnasiet. Eftersom jag är intresserad av animé och manga och ville skriva om Japan så föreslog min handledare att jag skulle inrikta mig på just manga och animé. Jag har en frågeställning: "Varför har manga och animé blivit så populärt här i Sverige de senaste åren?" och tänkte att ni kunde hjälpa mig lite!

 

Det är så att jag har ett par frågor jag verkligen skulle bli tacksam över ifall ni kunde ta er tid till och svara. Det går fort, bara någon minut, eller en timme beroende på hur mycket ni skriver.

 

1. Hur länge har du sett Animé och läst Manga?

 

2. När började du?

 

3. Varför började du?

 

4.Vad tycker du är så speciellt med manga och animé om man jämför med serier och tecknat vi har här i väst?

 

5. Varför tror du att allt fler barn och ungdomar i Sverige blir intresserade av just manga och animé?

 

6. När det kommer till själva tecknings stilen (alltså hur de är ritade) vad kännetecknar manga och animé, anser du?

 

Jag hoppas ni kan ta er tid till att svara på mina korta frågor. Om ca en vecka kommer jag sammanställa svaren och vissas svar kan tänkas bli citerade i mitt projektarbete.

 

Tack på förhand!

[Sceleris]

1. I nio år.

 

2. År 2000, i årskurs åtta.

 

3. Dels genom att jag hade följt Sailor Moon på TV och började läsa om manga och animé när jag ville läsa om den serien, och dels genom ett allmänt filmintresse som gjorde mig uppmärksam på japansk animerad kultfilm som Akira och Ghost in the Shell.

 

4. Dels exotism (fascination över främmande miljö, kultur, uttryckssätt), dels berättarstil. Västerländska tecknade TV-serier är oftast episodiska, utvecklingslösa och utan riktiga slut, medan de japanska motsvarigheterna oftast har progression och begränsad speltid. Amerikanska pappersserier, främst superhjälteserier, känns inte sällan toppstyrda och ingående i överinvecklade flerseriesammanhang (till exempel att olika superhjältar ska existera i samma värld, vilket kräver att serieförfattarna inte får motverka varandra), medan japanska serier är fristående verk från enskilda skapare vilket ger dem mer frihet. Bland västerländska pappersserier är också en betydande andel episodiska seriestrippar, medan japanska serier (likt TV-serierna) oftast är följetonger. Därtill är de japanska målgrupperna större och mer varierade, vilket ger en större variation i berättelser.

 

5. Delvis på grund av exotismen, men mycket för att animé och manga är starkt anknutet till modern internetkultur (till exempel genom den betydande piratkopieringen). En annan anledning är förstås att animé och manga fyller en nisch som inte västerländska medier har fyllt: häftiga, invecklade berättelser om ninjor, rosiga berättelser om söta flickor som är kära i söta pojkar, allt i en visuell form.

 

6. Det finns förstås inga regler, så det finns väldigt många olika stilar, men det mesta bygger på arvet från Osamu Tezuka, som inspirerades av tidiga västerländska tecknade filmer, och har stora, uttrycksfulla ögon. Det är också Tezuka som stått för många konventioner och stiluttryck som blivit vanliga i manga och animé. Till exempel har japanska serier ofta friare användning av seriepaneler. Scener med rörelse är i min åsikt också oftare tecknade dynamiskt, jämfört med statiska västerländska serier. (Grovt förenklat exempel: att en japansk bildruta kan se ut som ett suddigt foto av något i rörelse, medan en västerländsk är som ett perfekt stillfoto.)

Skillnaden i animé (förutom stilistiska skillnader som även gäller manga) är kanske främst den begränsade animationen, vilket betyder att man bara animerar det som förändras på bilden: om en karaktär står stilla och pratar så animerar man bara munnen (och eventuellt hakan). Animé har ofta ett mindre antal animerade bildrutor per sekund, och de lägger mindre tonvikt på följsam läppsynkning. Det är även en viktig skillnad i klippning och kameravinklar, som för animé i större andel än västerländsk animation efterliknar otecknad film.

[Hikari no Hohenheim]

Heh, jovars, det där känner man igen. Jag kommer ihåg att jag själv ville göra en liknande undersökning för gymnasieprojektet, fast angående visuella romaner, men min dåvarande mentor ansåg det vara irrelevant för kursen (Teknik). Hoppas du lyckas bättre.

 

Hur länge har du sett Animé och läst Manga?

Manga måste det ha varit åtta år nu, och anime kanske sex år.

 

När började du?

Jag tror jag var tolv när jag först lade vantarna på Dragonball. Jag var helt lyrisk över serien, och ville gärna pröva något liknande, så runt början av högstadiet (ca. sju år sedan) fick jag låna Magic Knight Rayearth av min syster. Sedan snöbollade det därifrån.

 

Varför började du?

Min familj har alltid varit den romantiska sorten, men just manga var det min syster som började med, och det dröjde inte länge förrän jag var lika fast som hon.

 

Vad tycker du är så speciellt med manga och animé om man jämför med serier och tecknat vi har här i väst?

Den största skillnaden måste vara att japanerna är hejare på att blanda komedi med dödligt allvar. Med västerländska serier var man van vid att antingen läsa skämtsamma (barn)serier som Kalle Anka eller allvarliga (vuxen)serier som Alverfolket, men att en serie skulle övergå från flamsiga äventyr till hjärtskärande dramatik i en och samma bok a la One Piece var helt otänkbart. Japanska serier brukar vara mer flexibla, så att säga.

 

En annan grej är att anime och manga tenderar att föra åskådaren närmare karaktärerna än de västerländska diton. Det händer oftare i att man verkligen fastnar för en karaktär ochkänner deras hjärta och smärta. Om någon dör i en serie blir man ofta lika ledsen som karaktärens verkliga anhöriga; det händer inte alls lika ofta i västerländska historier.

 

Varför tror du att allt fler barn och ungdomar i Sverige blir intresserade av just manga och animé?

Dels det ovannämnda, men också för att det är ett så otroligt brett medium. På ena sidan har du snuskhumordramat Shadow Lady, på andra sidan den djupfilosofiska actionserien Fullmetal Alchemist, och åt ett annat håll finns högfantasyäventyret Rayearth. Manga och anime är precis lika brett som vilken annan film- och serie-meduim som helst, och täcker alla tänkbara genrer och idéer.

 

När det kommer till själva tecknings stilen (alltså hur de är ritade) vad kännetecknar manga och animé, anser du?

Storögda flickor, massor av fartstreck och absurda närbilder! Nej, jag skojar. Det är faktiskt svårt att säga, då olika serier kan ha enormt olika stila; jämför bara Lucky Star med Death Note. Visst finns det standardmallar som många japanska artister går efter, vilket leder till att många serier liknar varandra i stilen; det känns för mig som att japanerna verkar bry sig mer om själva berättandet av historien än att framställa en unik tecknarstil.

[Shipa]

Hikari no Hohenheim:

Det var faktiskt min handledare som tyckte att jag skulle rikta in mig på manga och animé. Hon är själv konst intresserad och tyckte att ämnet var spännande.

 

Tack till er båda för era informativa svar! Jag är evigt tacksam! Hoppas på fler liknande svar i dagarna, det är till stor hjälp.

[Volbla]

1. Anime cirka tre år.

 

2. *mummel* 05 eller 06 borde det bli. Under mitt första år på gymnasiet. När det gäller manga så läste jag Dragonball på svenska för kanske 5 år sen men det började jag inte gräva djupare i förens väldigt nyligen.

 

3. Blev genom en vän introducerad till en serie (Naruto) och genom ett forum dedikerat till serien fick jag höra talas om flera animer och så blommade det bara ut.

 

4. Det är väl olika beroende på genre. Komedier är i jämförelse med de flesta västerländska ofta väldigt galna och överdrivna, och huruvida det är tilltalande för oss kanske är för att vi inte är vana vid sånt och tycker det är nytt och spännande på ett sätt. Men jag tror en viktig skillnad ligger i de serier som riktar sig huvudsakligen till barn. Dom tar barnen mer på allvar och visar inte bara hur hård (låtsas)världen kan vara, men går också på djupet i frågor som till exemepel vänskap. Man ser oftare också försök till mer episka handlingar än våra serier.

 

När det gäller serier mer för vuxna. Tjaa... Kanske kan en grej vara att det är mer supernatural i anime, och att dom faktiskt kommer undan med det (fri tolkning). Jag vill minnas den där tjejen från norrland som sa att "dom skapar världar", and yeah, det ser man ju mer än sällan. Allvarliga dramor utan någon övernaturlig aspekt är väl å andra sidan rätt svårfiskat i animeträsket, men det har vi (hade i alla fall?) fullt med här.

 

Vet inte riktigt hur rätt mina påståenden ovan är för jag har inte alltför många västerländska serier att jämföra med, så ta allt med en nypa salt :P

 

5. Tror jag redan redogjorde alla mina teorier över det i fråga 4, nämligen att det är annorlunda och exotiskt, och det har andra sätt att närma sig sin publik. En grej som kanske kan vara tilltalande är det återkommande temat att en person kan göra väldigt stor skillnad.

 

6. Huvudsakligen så är väl mangastilen väldigt fokuserat på känslor. Det märks inte minst i komedier med alla tänkbara anatomiskt omöjliga ansiktsuttryck för att så uppenbart som möjligt kunna visa om karaktären är ledsen/arg/glad etc, och i allmänhet så är det väl en hel del inzoomningar på ansikten.

 

Även här är de enda serier jag har att jämföra med 40 år gammal X-men och typ Bamse.

 

Hoppas det går bra med projektet :)

[Hjerpe]

1. Jag har läst manga lite över 5år, och sett på anime i ca 4 år. Pokemon tittade man på när man var mindre, men då viste man inte riktigt vad Anime var.

 

2. Jag köpte min fösta anime i SF bokhandeln i STHLM, gick dit för att köpa Warhammer, och då köpte jag ngt att lässa på vägen hem, tror att det var Full Metal Alchemist men är inte säker.

 

3. Manga började jag läsa av en slump, och anime började jag ladda ner så fort vi skaffade bredband.

 

4. Tyckte att det var lite häftigt att läsa bakvägen när jag var mindre, och hela stilen är nog nästan speciell.

 

5. Inte en aningin, men det är väll att det är häftigt på ett annat sätt än dom svenska serierna / amerikanska.

 

6. Ögonen och håret är det första man tänker på, stora och ritade ögon och ofstast ruffsigt hår. Och så är det mesta över drivet, som när någon är arg så briner det i bakgrunden och han/hon knyter näven.

 

Hoppas att du hittar informationen viktigt till ditt projekt (^w^)

[Scab]

1. Hur länge har du sett Animé och läst Manga?

 

Jag såg någon enstaka grej när jag var väldigt liten, men räknar vi bort den så blir det ca 6 år.

 

2. När började du?

 

2003. Tror jag.

 

3. Varför började du?

 

De serier jag började med var väldigt underhållande och det var väldigt enkelt att få tag i både fler avsnitt och andra serier av samma slag. Någonting mer detaljerat än så blir nog en ren eftertanke.

 

4.Vad tycker du är så speciellt med manga och animé om man jämför med serier och tecknat vi har här i väst?

 

Större bredd, intressantare stilar.

 

5. Varför tror du att allt fler barn och ungdomar i Sverige blir intresserade av just manga och animé?

 

All form av media är extremt lättillgänglig online nu för tiden och där står sig animé och manga väldigt bra. De har spridits friskt - friskare än västerländska tecknade filmer och serier - och lättillgängligheten sätter sina spår. Barn och ungdomars nära relation till nätet är i princip odiskutabel, så kopplingen känns påtaglig.

 

6. När det kommer till själva tecknings stilen (alltså hur de är ritade) vad kännetecknar manga och animé, anser du?

 

Det bär emot att dra alltför generella drag. Animé och manga har lånat från väst och väst har lånat från animé och manga, som det sig bör. Jag tror att det finns en större variation av stilar bland de japanska produktionerna medan jag förväntar mig och får ungefär samma sak varje gång jag ser på eller läser en västerländsk serie.

[Dread]

1. Hur länge har du sett Animé och läst Manga?

om vi räknar bort Starzinger, robotech och några andra svenskdubbade animeer, så blir det 7-8 år annars blir det betydligt längre och jag vågar mig inte på någon gissning. För min del började jag med anime, sen efter nåt år så började jag läsa lite manga.

2. När började du?

2001 -2002 tror jag, är inte helt säker men någon gång då, lite mer än tvp år innan jag hittade till detta forumet.

 

 

3. Varför började du?

Det var väl mer så att min storebror började, och jag blev nyfiken, och sen... var jag väl fast efter att ha sett några avsnitt vandread och Sc-ry-ed. Var en kompis på schackklubben som såg animé också, han var min första animékälla ack så många skivor man fick köpa.

 

4.Vad tycker du är så speciellt med manga och animé om man jämför med serier och tecknat vi har här i väst?

För egendel så är det 80% storyn. Anime/manga har överlag en betydligt djupare story än en motsvarande västerländsk serie. Sen det att här i väst så är det överlag så att tecknat förknippas med yngre barn upp till 12-14 år och sen är det slut, i anime/manga så är det bara början. Det finns en anime, det finns en manga som riktad till respektive person, det finns inga normer så som allt tecknat är till för och endast för barn. Sen håller jag med om vad Sceleris skrivit på denna punkten.

 

Men som sagt huvudanledningen är den fängslande storyn, så är det för mig i allt. Om boken har en bra story läser jag den, om spelet har en bra story så spelar jag spelet osv... visst vad som är en bra story är ett ganska subjektivt ämne, så det låter jag bli att tjata vidare om.

 

 

5. Varför tror du att allt fler barn och ungdomar i Sverige blir intresserade av just manga och animé?

Precis som Volbla så tror jag det beror rätt mkt på att det är exotiskt och annorlunda i jämförelse med vad man brukar stöta på i vardagen. Och precis som många nämnt är det lätttillgängligt på olaglig väg.

 

6. När det kommer till själva tecknings stilen (alltså hur de är ritade) vad kännetecknar manga och animé, anser du?

Vill egentligen inte blanda in teckningsstilen i vad som kännetecknar anime och/eller manga, men det går väl inte att frångå antar jag. Fast Sceleris beskrev det rätt bra. Annars så skulle jag villja säga att Anime/manga är kännetecknas av att de finns i alla genre för barn, för vuxna osv..

[Lasse_Kroner]

1. Runt 6-7år ungefär

 

2. Sista året på gymnasiet.... usch är det så länge sedan?

 

3. Tja, 3e året var inte så krävande så satt mest hemma och glodde på film dagarna i ända och efter ett tag så tog det slut på film, eller så blev det för upprepande, hjälten slår elakingarna, vinner, får tjejern och upprepa för varje film. Så slog det mig att jag hört talas om animé ngt år tidigare, tyckte det lät lite för nördigt men tänkte vafan ge det en chans och se.

 

Såg på Rahxephone och Zone dolores I, sen var man fast.

 

4. Just att dom inte följer samma mönster som västerns serier och filmer, i Anime & Manga kan hjälten dö, och allt kan gå åt h-vete. Sen finns ingen direkt ond skurk, utan skurkarna har sina skälvarför dom gör som dom gör och det är, sett ur deras perspektiv, helt rätt. ta tex Speed Grapher. där ondskan är världen själv.

 

5. Detta har jag ingen aning om, kanske är dom som jag trötta på att svälja samma skit från väst hela tiden (med undantag för några få stjärnskott)

 

6. Inget faktiskt, jag bryr mig mer om historien en anime & manga vill berätta än tecknarstilen, den är bara verktyget för den sanna konsten så att säga...

 

Hoppas det går att förstå ngt av det jag skrev :P