The Melancholy of Haruhi Suzumiya-serien

[Klibbnisse]

Som bekant är inte detta mästerverk bara en anime med tillhörande film, två mangaserier (med två tillhörande spin-offer, varav den senaste är riktigt, riktigt bra :D), två online-animer och sju tv-spel! I grund och botten fanns det bara, liksom i så många andra fall, bara en bok. Sedan två, och tre och idag nio stycken, snart kanske tio om författaren i fråga bara lägger på ett kol någon gång.

 

I skrivande stund har vi fyra böcker ute med officiell översättning till engelska, varje bok ges ut i två versionen, inbunden (med originalomslag) samt en diskret pocketversion och som det ser ut verkar de komma ut två gånger per år, en på vintern (omkring oktober) och en på sommaren (runt juli). Hittills utkomna böcker är följande:

 

1. The Melancholy of Haruhi Suzumiya 7 maj 2009 (ISBN: 978-0-316-03901-7, 978-0-316-03902-4)
   Första boken som sträcker sig från skolstart till början av sommaren och introducerar SOS-kårens medlemmar likväl som bikaraktärer och annat löst folk som är av intressen. Händelserna är desamma som utspelar sig i animen (se avsnitten med samma namn i början på animen). Kyon börjar high school, träffar Haruhi Suzumiya (som inte är intresserad av annat än epsare, tidsresenärer och utomjordingar), bevittnar hennes underligheter, Haruhi antastar Yuki Nagato och hennes bokklubb, Haruhi kidnappar Mikuru Asahina, startar SOS-kåren/brigaden/klubben/etc, Itsuki Koizumi blir medlem. Det visar sig för Kyon att Yuki, Mikuru och Itsuki är just utomjording, tidsresenär och espare respektive. Med Haruhi ovetande om detta bedriver klubben sina minst sagt underliga aktiviteter.
   
2. The Sigh of Haruhi Suzumiya 1 oktober 2009 (ISBN: 978-0-316-03881-2, 978-0-316-03879-9)
   Haruhi är trött på att deras klass inte gör någonting intressant inför höstens stundande kulturfestival och tar således saken i sina egna händer. Tillsammans med resten av SOS-kåren och lite annat löst folk spelar de in en film! Med Haruhi som regissör kan kan man kort sagt säga att när Haruhi gör film så blir den som hon vill, oberoende hur ologiskt det än må vara. Dessa avsnitt finner ni i slutet av animen i en serie avsnitt som delar bokens namn.
   
3. The Boredom of Haruhi Suzumiya 1 juli 2010 (ISBN: 978-0-316-03886-7, 978-0-316-03887-4)
   Den första "korta-historier-boken" i vilken varje kapitel i sig är en separat historia som har olika betydelse för historien som helhet. I denna bok följer vi ett par händelser som mestadels utspelar sig under sommaren mellan första och andra boken då SOS-kåren deltar i en basebollturnering, utför sitt första uppdrag och undersöker datorklubbens ledares mystiska försvinnande, samt åker de på en klubbtripp till en ö. Dessutom reser Kyon bakåt i tiden för att undersöka händelserna under Tanabata-festivalen tre år tidigare. I animen innefattar avsnitt 8-11 denna bok, varje avsnitt döpt efter varje kapitel i boken.
   
4. The Disappearance of Haruhi Suzumiya 2 november 2010 (ISBN: 978-0-316-03890-4, 978-0-316-03889-8)
   Det är december och Haruhi planerar in en julfest för SOS-kåren på julafton. Den 18 december när Kyon är på väg till skolan för att ännu en dag slava under Haruhis vingar märker han dock att saker och ting inte riktigt är som de brukar. Haruhi har helt försvunnit, ingen känner till vart hon tagit vägen eller vem hon ens är. Istället finner vi nya och gamla ansikten inne i klassrummet. Itsuki och hela hans klass med tillhörande klassrum är även de borta, varken Tsuruya eller Mikuru vet vem Kyon är och det rum där SOS-kåren tidigare huserat är nu endast ockuperat av bokklubbens enda medlem: Yuki. Kyons enda ledtråd är mystiskt bokmärke. Till fansens förbannelse ingick inte den här boken i animen när den sändes, utan den blev istället en mycket prisad film.
   

 

Följande böcker är ännu inte utgivna med officiell engelsk översättning, men är på väg!

 

1. The Rampage of Haruhi Suzumiya 7 juli 2011 (ISBN: 978-0-316-03882-9, 978-0-316-03884-3)
   Detta är den andra boken i serien som består av korta historier som utspelar sig lite utspritt. Först ut är de två sista veckorna av SOS-kårens sommarlov och Haruhis desperata försök att klämma in ett helt sommarlovs kuligheter på ynka 14 dagar, något som visar sig vara roligt och som hon gärna vill göra igen, och igen, och igen. Det här avsnittet utspelar sig i slutet på sommaren strax innan skolstart, vilket placerar den mellan bok #3 och #2. I animen tar det här kapitlet upp avsnitt 12-19. I andra kapitlet utmanar datorklubben SOS-kåren på en match i datorklubbens egenutvecklade datorspel, en utmaning Haruhi gladeligen accepterar. Utspelar sig strax efter kulturfestivalen i bok #2 och går att se i animen som avsnitt 27. Det sista kapitlet åker SOS-kåren på ännu en klubbtripp upp i de snöiga bergen men fastnar i en plötslig snöstorm och tvingas söka skydd i en övergiven herrgård. Det här kapitlet är inte ännu animerat och bör utspela sig någonstans efter bok #4.
   
2. The Disturbance of Haruhi Suzumiya oktober/november 2011?
   Ännu en samling korta historier! Första kapitlet avhandlar höstens kulturfestival under vilken Kyon avbetar de evenemang han finner intressanta, vilket bland annat innefattar Mikurus klass nudelcafé och en serie liveframträdanden på skolans stora scen. Detta är avsnitt 26 i animen och utspelar sig efter bok #2 men innan #5 kap. 2. I andra kapitlet får vi läsa om slutresultatet av andra bokens filminspelning. Det här avsnittet utspelar sig under kulturfestivalen och är avsnitt 25 i animen, det avsnittet öppnade dessutom animen första gången den sändes på tv! I tredje kapitlet ber en gammal väl till Kyon honom om kärleksråd för att närma sig en flicka som Kyon verkar ha ganska god kontakt med. Utspelar sig förmodligen under hösten. I kapitel fyra fortsätter händelserna i bergen som startade i bok #5 kap. 3 och i kapitel fem ber Mikuru Kyon att följa med henne och handla te-ingredienser, vilket kan utspela sig när som helst, dock förmodligen under hösten. Inget utav de sista kapitlen har animerats ännu.
   
3. The Scheme of Haruhi Suzumiya juli 2012?
   I början av det nya året dyker Mikuru från åtta dagar in i framtiden plötsligt upp i SOS-kårens städskrubb, hon enligt egen utsago har rest tillbaka på order av Kyon själv. Mysterierna tätnar när nya karaktärer dyker upp i historien och meddelanden från vuxenversionen av Mikuru dyker upp. Boken utspelar sig som bekant alldeles efter bok #4 i början av det nya året. Boken har inte heller animerats ännu.
   
4. The Anger of Haruhi Suzumiya oktober/november 2012?
   Ännu en korta-historier-bok som denna gång innehåller två stycken kapitel. I det första har skolans elevråd nyss haft omval och den nya ordföranden är inte helt glad i bokklubben inte är till någon nytta för skolan och hotar således att stänga ner den, vilket i praktiken innebär ett slut för SOS-kåren. för att hindra detta utnämner Haruhi sig själv till chefsredaktör och planerar att tillsammans med sina nyss utnämnda författare publicera ett litterärt underverk. Notera att boken med säkerhet kommer ut i samma veva som NaNoWriMo, hint hint :D. I det andra kapitlet kommer det för andra gången i kårens historia en person som vill ha hjälp med att lösa ett mysterium rörande en bit väg som får hundar att reagera annorlunda. Denna bok utspelar sig med säkerhet efter den förra (Scheme, bok #7) förmodligen på vårkanten. Precis som de andra böckerna så här långt in i serien är de inte animerade.
   
5. The Dissociation of Haruhi Suzumiya juli 2013?
   Kyon träffar en gammal vän (vill minnas att det är en tjej <.<) från förr vilket får oanade konsekvenser, inte bara för Kyons och SOS-kårens framtid, utan även världens. Enligt utsago har boken två stycken separata berättelser för samma handling med olika slut, båda berättas i traditionsenlig anda av Kyon. Detta skall också vara den första boken som har en ordentlig cliffhanger i slutet, vilket är otroligt ironiskt då den nästkommande boken också är den enda i serien som blivit oförklarligt försenad i många år. Förmodligen utspelar sig boken efter den förra, det skulle inte förvåna mig om serien börjar bli kronologiskt stabil nu utan alla de här korta historierna överallt.
   
6. The Surprise of Haruhi Suzumiya juli 2016?
   En direkt uppföljare av den förra boken, också den tionde i serien som aldrig verkar bli klar. Vem vet om Nagaru Tanigawa (författaren btw, smart att nämna honom först här... WHO!) har problem att avsluta historien, om han bara har tröttnat eller om han helt enkelt bara jäklas med resten. Visst, den sistnämnda anledningen verkar kanske lite overklig. Bokens releasedatum är ännu inte fastställt, åtminstone inte trovärdigt då der gång på gång skjutits upp. Det sägs också att boken nästan är klar och att den bör dyka upp ganska snart i Japan. Med lite tur hinner den bli färdig innan de resterande fem böckerna översatts och kommit ut på engelska.
   

 

Sådär, en lista över alla böckerna fram tills nu. Numreringen verkar inte fungera så bra för listan över icke utgivna böcker, men det skall nog inte vara några större problem att förstå vilket nummer boken har ändå. Alla animeavsnitt är de nummer som "säsong 2" körde med, alltså den riktiga numreringen i full kronologisk ordning med alla avsnitten sorterade i rätt ordning. Efter titeln och lanseringsdatumet på varje bok finner ni ISBN-nummer för böckerna, inbunden och pocket respektive. Inga konstigheter.

 

Så nu till det intressanta! Alla böcker som översatts har även blivit en anime som är väldigt trogen till källmaterialet, så visst finns risken för att saker och ting har sagts om handlingen i animetråden, men nu fokuserar vi på böckerna som, när man väl tänker efter, skiljer sig en hel del jämfört med animen. Speciellt Remote Island-kapitlen i tredje boken, den freestylade man och gjorde breakdance av en vals vid animeringen... eller kanske tvärtom.

 

En annan kul grej är att i böckerna sitter Kyon BAKOM Haruhi istället för framför, åtminstone om man tror det som står på första bokens baksida:

 

Meet Kyon - the sarcastic guy who sits behind Haruhi in homeroom and the only boy Haruhi has ever opened up to. His fate is now tied to hers.

I övrigt låter det där stycket som om de beskriver en sliskig såpa, vilket är fel! Böckerna är asballa!

 

 

 

 

Personligen då, böckerna är ojämna. Första boken är fullkomligt suverän. Den är kul, rapp och intressant. Andra boken är, liksom animeavsnitten som baserades på den, ganska halvdan. Konceptet är ballt, men inte ballt nog och det lever inte riktigt upp till det andra man läser i serien. Dessutom saknar den här boken (bra) referenser till de andra böckerna. Visst refereras det lite till filmskapandet av Kyon i de andra historierna, men mest bara rörande kulturfestivalen. Det är ju inte som hela Bamboo Rhapsody-akten med Haruhis försvinnande som toppen på kronan. Tredje boken är däremot helt okej, mycket bättre än andra och levererar roligare text samt även en liten, men samtidigt mycket viktig del i seriens handling.

 

Fjärde boken huserar dock på toppen av högen, den är suverän! Den nya (och fullt normala) världen Kyon har hamnat i är intressant att läsa om, vilket är lite underligt eftersom den, som nyss nämnt, är fullt normal. Det intressanta ligger nog i att se hur alla karaktärer (med ett undantag) är precis desamma som tidigare trots att förutsättningarna är annorlunda. Men i praktiken är det ju historiens inofficiella huvudperson som gör hela boken guld! Oavsett vad man tycker om Yuki Nagato innan så kan man inte annat än att gilla den "normala", tystlåtne och tämligen tragiska Yuki sin huserar i bokklubbens lokaler. Det finns ju till och med en manga just för henne vilken är läsvärd och kommer inhandlas om den ges ut officiellt!

 

Filmen som är baserad på den fjärde boken kommer förmodligen ut ganska snart, en film som även den är fullkomligt suverän (och följer boken nästintill punkt och pricka). Dessutom bäddar det till en uppföljare, vilket bara bådar gott gott gott för Kyoto Animations flaggskepps-serie.

[zimeon]

En annan kul grej är att i böckerna sitter Kyon BAKOM Haruhi istället för framför, åtminstone om man tror det som står på första bokens baksida:

Det står det ine på baksidan av min bok. På sidan 11 står det däremot att hon sitter bakom honom.

[Klibbnisse]

Det står det ine på baksidan av min bok. På sidan 11 står det däremot att hon sitter bakom honom.

Mja, det är ju så det skall vara (och är innanför bokens pärmar). Vad för variant av boken har du där det står rätt på baksidan? Den japanska utgåvan? Vill nämligen minnas att felet finns på både pocketen och den inbundna.

[zimeon]

Jag har bara en jappisk bok.

[Sceleris]

Här är, utan speciell anledning annat än att jag var lite intresserad medan jag väntar på bok 3 (beställd igår), kort utdrag ur Haruhi bok 2. Ena är fanöversättning, andra är MX Media-översättning (Yen Press). Gissa vilken som är vilken.

 

Haruhi's unruly behavior didn't begin yesterday. I believe she was born that way. In fact, in five hundred years, they'll probably have legends about Haruhi proclaiming to be the only one honored by Heaven and Earth the moment she was born, but that's another story.

I don't know when it began, but Tsuruya-san seems to get along very well with Haruhi, as they walk together in front of the group, singing the chorus of Bryan Adams' "18 Till I Die". Walking behind them, I feel very ashamed for knowing them.

Nagato, the black mage, trailed silently behind them, followed by Koizumi, the lighting coordinator as well as male lead. Neither seems too concerned. You two should learn from Asahina-san, hanging down her shoulders and lowering her head slightly. And at least help me carry some of the equipment, we've been climbing the slope all this time and I'm beginning to understand the feeling of those racing horses trained to run uphill.

 

It wasn't like Haruhi's arbitrary behavior was anything new. She'd probably been born with it. In five hundred years, they'll probably have a story going around about how she was proclaiming that the universe belonged to her the second she came out of the womb, just one of the many legends in the Haruhi Suzumiya chronicles. Well, who cares about that.

Haruhi and Tsuruya, walking at the front of the group, had hit it off at some point and were singing the chorus of Bryan Adams's "18 Til I Die" over and over in ridiculously loud voices. It was excruciatingly embarassing to be an acquaintance walking behind them.

I'm amazed the silent black Nagato and reflector-board-carrying star Koizumi can tag along without bothering to keep their distance. You should learn from Asahina, walking along with her shoulders slumped and head down. And you should help share the load of stuff I'm carrying. We've been going uphill for quite a while now. I'm starting to understand how it feels to be a racing horse training by running uphill.

 

Och varför inte japanskan när jag ändå skriver.

 

ハルヒのワガママ独壇場は今に始まったことではなく、たぶん生まれついての性質なんだろうし、生後すぐに天地を指して八文字熟語を絶叫したなんていう言い伝えが後五百年もしたら涼宮ハルヒ語録の一つとして民間伝承となり流布されていたりするのかもしれないが、まあそれはどうでもいいことだ。集団の先陣を切って歩くハルヒと鶴屋さんは、いつの間に意気投合したのか馬鹿デカい声でブライアン・アダムスの『18 till I die』のサビだけをリフレインして唄っていた。後を歩いている者として、一応の知り合いとして非常に恥ずかしい。黙々歩きの黒長門とレフ板持ち＆主演の古泉はよく他人のフリもせずについて行けているな。少しは肩を落として俯き加減にしょんぼり歩いている朝比奈さんを見習うがいい。それから俺の背負っている荷物を少しは肩代わりしてくれ。さっきから続くのは坂道ばかりで、俺はそろそろ坂路調教中の競走馬の気持ちが解りかけようとしているぞ。

[Sceleris]

Bok 9, The Disassociation of Haruhi Suzumiya (2007) kom ut på engelska häromveckan. Som europé fick jag nöja mig med att få den i brevlådan först i måndags, men det gör inget. Det dröjer ju hur som helst till november innan bok 10 kommer ut. (Tur i oturen att det är alla fyrahundra sidor i ett. Otur i oturen att berättelsen är oavslutad, antar jag, och att författaren Tanigawa inte har skrivit mer än någon kortberättelse sedan tian kom ut 2011. Undrar om elvan kommer innan 2015...)

 

I vilket fall så läste jag ut den samma dag. Det är i stort sett samma stoff som tidigare, samma styrkor och svagheter. Även om det är underhållande skrivet så tycker jag, vad gäller själva prosan, att det är lite för repetativt, och ibland lite för krystat. Jag känner också att det egentligen inte hänt så mycket i alla de böcker som inte animerats. Jag tror att min favorit så här långt har varit bok fyra, den som filmen baseras på; den var ganska spännande, trots att jag redan sett den animerad.

 

Jag antar att jag skulle kunna beskriva mina problem med handlingen som att de har för mycket "repetition" och för mycket "symmetri", två faktorer som gör att det känns ganska konstruerat. Men vad jag gillar med bokserien så här långt är till stor del tack vare animeserien, och tack vare att det gått sju år sedan jag först fick stifta bekantskap med SOS-brigaden, och två år sedan jag såg dem senast (då filmen kom ut på Blu-ray).

 

Jag uppskattade animeversionen väldigt, även om jag aldrig sett om den, och jag har ju haft min mentala bild av karaktärerna under hela denna tid: Haruhi är si, Kyon är så, Yuki är si, Mikuru är så, Itsuki är si, Tsuruya är så, etc. Det är då kul att få en vidareutveckling av dem. De är som om de var huggna ur sten eller frysta i alla dessa år, och att de började röra på sig igen. De är på nya äventyr, har nya motgångar, och deras karaktärer och relationer utvecklas. Det, framför allt annat, gör att jag velat fortsätta läsa böckerna. (Samt att jag haft inställningen att "de senare böckerna kanske är jättebra, och jag vill inte bli spoilad mer än jag redan blivit".)

 

Har förbeställt nästa bok. Denna nionde slutade på en "cliffhanger", men en aningen fånigt småskalig sådan, så jag sitter inte direkt på nålar. Ser dock fram emot det ändå!

 

Jag gillar bokserien om SOS-brigaden, men animeversionen är nog ändå bäst. Gänget på Kyoto Animation gjorde så mycket för att fylla ut berättelsen och ge den mer stil och innehåll och långvarigt värde. Typ 7/10 mot animeversionens 9/10.

[Sceleris]

I väntan på att The Surprise of Haruhi Suzumiya (dvs volym 10) släpps i november, så kan det vara av intresse att läsa om den här lättromanen. Haruhi finns inte i mitt klassrum heter den och handlar om nån snubbe som förkastar just Haruhis förkastande av vanliga människor.