JoJo no Kimyou na Bouken

[Sceleris]

 

Jojos bisarra äventyr – baserad på Hirohiko Arakis generationsöverskridande, flerdelade manga på mer än 104 volymer sedan starten 1986 – erbjöd inte ett imponerande första avsnitt. Färgschemat var ganska fult, i synnerhet i de mörkare delarna, med de där fruktansvärda blå och lila datorfärgerna. David Productions har inte heller överträffat sig i animationen: slagsmålen i avsnittet var inte så intressanta att se på. Men, det ska erkännas, scenerna hade ändå lite spänning – kanske för att dramatiken var så hög, och det till stor del för att de täckte så mycket material: 5 av 8 kapitel i första boken på mindre än 22 minuter. (Exempel för jämförelse? Kuroko no Basket: i genomsnitt 2,9 kapitel per avsnitt, vilket kändes lagom. Rymdbröder: i genomsnitt 1,9 kapitel per avsnitt, vilket kändes långsamt.)

Det var ändå lite underhållande, och den höga takten gjorde att det inte blev tråkigt (det blev inte heller rörigt, för berättelsen är ju så enkel), så jag tänker fortsätta se. Storyn är ju lite "klassisk", speciellt när de kommer igång med övernaturligheterna. Hoppas att David Productions gör de striderna bra. Annars får jag se om slutet på OVA-serien från 1993-1994, det var ganska ballt.

[Sceleris]

Jag börjar trots allt komma in i Jojos bisarra äventyr nu. Det är så jäkla tillgjort till 110 %! Originalberättelsen var säkert helt ärlig när den kom i slutet av 1980-talet, men det är en simpel berättelse som nu, 25 år senare, förmodligen inte riktigt skulle fungera, om man inte antingen ändrade väldigt mycket, eller gjorde något i stil med vad den här TV-serien gör: de tar den gamla fåniga-manliga estetiken och dramatiken och gör det från en nackdel till en tillgång. Tonen sätts redan med den lysande öppningslåten, där rocksångaren sjunger om Jojos och Dios rivalitet och att Jojos "hjärta brinner så hett att jag blir rädd det ska skaka och bli till aska; i hans nävar känner man hjärtslagen från ett modigt liv", och väl i avsnittet får vi animerade ljudeffekter, dramatiska poser (det är ju trots allt Jojo) och berättarröster, och då skrattar man med serien istället för åt serien när (avsnitt 5)

Speedwagon värmer mäster Zeppelis stelfrusna arm mot sin varma kropp och pratar om hur eskimåer räddar sina frostbitna lemmar i sälkadaver

.

[Sceleris]

Med avsnitt 9 så avslutas den första delen av den långa sagan, motsvarande fem volymer manga.

 

Jag kan inte säga att jag är förälskad i serien. Den är då inte vacker att beskåda: färgläggningen och linjerna passar inte den manligt råbarkade stilen, utan får det mest att se billigt ut. Detta intrycks stärks givetvis av att den är medelmåttigt animerad. Det ser ryckigt ut, och de förmedlar ingen tyngd.

 

På pluskanten är att det är helspejsat. Visuellt har vi som sagt de synliga ljudeffekterna (「ドドドド」) och det absurda färgschemat, men också sånt som schackmönstrade, transformerande bakgrunder till röd-blå-färglagda figurer när vissa scener kräver något annorlunda. Digitala raster, mangatecknade skuggor och sånt fyller ut. Så lägger vi till pompös musik och högtravande dialog på det. I slutet av första delen så får vi en hysteriskt rolig "spännande" scen, där en karaktär i överdriven detalj ger förklaringar av vad som händer i bild. Helt absurt!

 

I del 2, som utspelar sig 50 år senare, så spelas huvudpersonen av Tomokazu Sugita. Vettefasen hur det kommer kännas: Sugita känns ju nästan "typecastad" som en spinkig, sardonisk grabb – inte muskulös och käck som en Jojo-huvudperson!

[Sceleris]

I del 2, som utspelar sig 50 år senare, så spelas huvudpersonen av Tomokazu Sugita. Vettefasen hur det kommer kännas: Sugita känns ju nästan "typecastad" som en spinkig, sardonisk grabb – inte muskulös och käck som en Jojo-huvudperson!

Jag ångrar mig. Sugita är perfekt, för Joseph Joestar är en sån jävla stolle. Överlägsen och med ego till tusen. Sååå mycket roligare att se än helylle-Jonathan i första delen. Två avsnitt in och den är redan mycket bättre än resten av första delen. Storyn är roligare, karaktärerna är roligare, musiken är bättre (det låter som Taku Iwasaki nu), och den nya öppningsvinjetten är en av animehistoriens mest fabulösa någonsin!

 

Några höjdpunkter från avsnitt 10-11

Spoiler

• JoJo slåss med 1930-talskulspruta mot en vampyr.
• Vampyren skjuter blod ur ögonen som ett vapen och kallar det SPACE RIPPER STINGY EYES ("supeesu rippaa" osv).
• JoJo slåss med elva granater mot en vampyr.
• JoJo blir manligt rosenrasande när vampyren sliter en tand ur käften på en gisslan, fastän han just försökte bluffa med att han inte brydde sig om gisslan eftersom han inte kände henne.
• JoJo slår sig i vredesmod för bröstet som en gorilla.
• Nazister! Som utforskar ockultism!
• "Major Stroheim"! (Namn från regissören?) Ondskefull muskelknutte med öppen skjorta och hockeyfrilla!
• Tuff 1930-talsjournalistkvinna!
• "Vi åker till Mexiko!"
• "TYSK MEDICIN ÄR VÄRLDENS BÄSTA!!!"
• JoJo kör runt och stuntåker motorcykel i mexikanska öknen!
• JoJo är förföljd av en mystisk figur med enorm dubbelhaka -- och man förstår att han är "bad news", för han slickar på sin kniv!

[Sceleris]

Jojo avsnitt 19 har 

hjältemodiga cyborgnazister

som slåss mot

odödliga övermänniskor

! Varför ser inte ALLA på Jojo?!
 
Här är en liten japansk pojke som vet vad som gäller.
 

 

 
"Dio-sama!"

[hillster]

Okej, nu ger jag mig. Efter att läst Sceleris potpurri av favoriter från avsnitt 10-11 så måste jag börja kolla på Jojo.

[Sceleris]

En japansk artikel med bilder som visar hur de gjorde de två öppningsvinjetterna, kan vara intressant att se för den som gillar 3DCG och sånt.

[Daxter_SSJ4]

Var lite orolig innan med tanke på att Koyasu var den enda etablerade bra saken som var inblandad, men den visade sig vara hundra gånger bättre än jag hade kunnat hoppas. Kan inte bärga mig till Stardust Crusaders.

[Sceleris]

Vi förstod att det skulle hända, men först nu så utannonserar de enligt en läcka från senaste Shōnen Jump en animefortsättning! Ingen länk, det var bara snack jag såg på Twitter, men det känns rimligt att tro på.