Sceleris

The Invisible Man and His Soon-to-Be Wife: I ett fantasy-Japan med olika fantasyfolk, typ djurmänniskor och utomjordingar, jobbar en ung blind kvinna som typ-sekreterare för en osynlig gentleman-privatdetektiv, och de inleder en puppylove-romans. Innan jag såg avsnittet misstänkte cynikern i mig att mannen var osynlig på grund av nåt slags fånig vill-inte-se-män-inställning, men det är tematiskt -- det passar ju perfekt med hennes blindhet. För henne är alla personer osynliga. Osynlighet och blindhet öppnar också för "vem man är inuti"-tematik och sånt. Romantiken är lite söt, och den har några fina ankrande detaljer om blindhet (typ en armbandsklocka som vibrerar för att visa tid, eller de snälla kollegorna som säger var de placerat hennes kaffekopp). 6/10. Kunon the Sorcerer Can See: Blind sjuårig adelspojke vänder depp till motivation när han får för sig att skapa ögon med magi. Inte komik (serien har ett comic relief-hembiträde, men hon faller platt), inte allvar. I öppningsvinjetten ser man olika karaktärer (kommande vänner och rivaler och kanske mystiska skurkar), men förstaavsnittet ger ingen intressant riktning alls (cliffhanger: han ska börja skolan), utan känns bara fjantigt och oskickligt. 5/10. Noble Reincarnation: Born Blessed, So I'll Obtain Ultimate Power: Okänd person återföds (i samma fantasyvärld) som kejsarens 13:e son, växer upp till 7-årsåldern och är ståtlig och kapabel och tvingas manövrera kejserlig syskonpolitik och sånt. Riktning: ju bättre ledare desto starkare. Mer händelserikt än Kunon, men fortfarande extremt mediokert, och ljudet var illa mixat. 5/10.

A Gentle Noble's Vacation Recommendation: Adelsman isekaiar från fantasy-Europa till ett annat fantasy-Europa, men bestämmer sig för att se det som "semester" och anlitar en ståtlig äventyrare för att resa runt (och, förstår vi av öppningsvinjetten, träffa vackra män). Så vitt jag förstår så bedrar skenet i att det inte är BL, men i övrigt är det oanmärkningsvärt. 5/10. In the Clear Moonlit Dusk: 16-årig prinsflicka (tunn och androgyn och oavsiktligt prinsaktig i sitt uppförande) träffar en något påstridig och ohyfsad kille, den enda som behandlar henne som en tjej. Låg takt, lite avväpnande humor när hon råkar vara prins; helt okej. 5/10. Jack-of-All-Trades, Party of None: Ännu en helt medioker utkastad-ur-hjälteföljet-serie. Han räddar en tjej och blir inbjuden att-- nä, jag orkar inte ens förklara, det är för tråkigt. Huvudpersonen är lågmäld, personlighetslös, dåligt-självförtroende-men-inte-riktigt; tjejerna talar med falsettröster; och avsnittet slutar med en riktig cliffhanger där en gammal gubbe honom en massa komplimanger för att han är så underskattad. (Att kalla det för cliffhanger var sarkasm för att belysa dålig dramaturgi.) 5/10. There Was a Cute Girl in the Hero's Party, so I Tried Confessing to Her: Återfödd som starkaste demonen, blir kär i en tjej i hjälteföljet, försöker leva som människa medan han uppvaktar tjejen. Skissartad lineart och texturerad färgläggning passar inte den barnsliga designen eller den barnsliga handlingen. 5/10. The Daily Life of a Part-time Torturer: Bishōnenanime om glada tortyrjobbare. Edgelord-varning, fast samtidigt är det så censurerat att jag ifrågasätter poängen. Det som finns kvar känns mest osmakligt. 4/10. Hana-Kimi: Tjej som bott i USA börjar i japansk pojkgymnasieskola för att komma närmare höjdhopparen hon ser upp till; dock har han gett upp sporten och vad hon aldrig räknade med är att de också blir rumskamrater. Shōjomanga av klassiskt snitt (började i Hana & Yume 1996); fånig i sin utgångspunkt, men hade jag velat se en shōjo så finns det ju åtminstone gott om hemligheter och känslospel och relationer i förändring. 5/10. Hell Mode: The Hardcore Gamer Dominates in Another World with Garbage Balancing: Gamer blir tagen av en gud och återföds som son till livegen bonde/jägare men gillar utmaningen. Platt och trist, och jag vet från mangaversionen att den inte får något mer än powerscaling. 5/10.

Sentenced to Be a Hero: Fantasy där muterade/muterande monster hotar mänskligheten; mot monstren skickar de inte bara tempelriddare, utan också "hjältar", vilka är brottslingar utan rätt att dö (genom magisk återupplivning), och "gudinnor", flickebarnformade supervapen. Huvudperson är Xylo, en orättvist dömd hjälte som avskyr gudinnor men tvingas ta hjälp av en för att kunna uppfylla sina order. Actionanimation och karaktärsanimation i toppskiktet (monstren är (nästan) aldrig 3DCG! Wow!) men art direction är lite trist, med förstaavsnittet förlagt helt i en mörk granskog. Manuset känns funktionellt, fast det är ganska torrt, och det är på snudd att jag vill klaga på "som du vet"-dialog. 7/10. Shiboyugi: Playing Death Games to Put Food on the Table: Dödslek med lågmälda flickor i meido-uniform; dödslekveteranen Yūki försöker leda greppen till säkerhet. Långsam och släpig regi som borde ha känts tråkig, men en överdos av experimentalistisk animation (t.ex. animation utan lineart) höll den precis över gränsen. Förstaavsnittet (dubbellängd) fungerar praktiskt taget som en fristående film, så jag känner inte att jag behöver se mer. 5/10. You Can't Be in a Rom-Com with Your Childhood Friends: Gymnasiegrabb gillar sina barndomstjejkompisar som är kära i honom, men ingen av flickorna visar det på något sätt han förstår, så han tror att han inte har någon chans och försöker alltid att undvika att reciprocera. Om jag ska hitta något positivt så antar jag att det är färgglatt och intensivt, men allt bygger på en konstant ström av säger-inte-vad-hen-tänker-situationer och outtalad rivalitet som mest lämnar mig utmattad och lite irriterad. 5/10.

The Holy Grail of Eris: Flicka får hjälp i en social knipa av en skurkinnas spöke och måste nu hjälpa henne utkräva hämnd. Slö, småtöntig, och något för pratig. 5/10. Easygoing Territory Defense by the Optimistic Lord: Production Magic Turns a Nameless Village into the Strongest Fortified City: Identitetslös löneslav, de fyra elementen, slaveri, huvudperson med "snäll" som enda karaktärsdrag, utkastad av sin familj -- klyschor på klyschor. Dock okej produktion... för vad det är. 5/10. Dead Account: Grabb driver ragebait-youtubekanal för att ha råd att bota sin sjuka syster, men hon dör och blir ett digitalt spöke som måste fördrivas av en hemlig grupp exorcister, och det visar sig att han har talang. Den sortens shōnenserie. Oanmärkningsvärt. 5/10. Wash It All Away: Småfin produktion om en ung kvinna som driver en klädtvätt i spa-staden Atami, men totalt viktlös handling. Jag tyckte att de gav en halv vink om att hon har minnesförlust, men det är inte säkert. I övrigt verkar hon bara vara en "perfekt" tjej: duktig, trevlig, tråkig och personlighetslös. 5/10. Dark Moon: The Blood Altar: Bishōnenanime med vampyrtema. Flicka som p.g.a. märklig kroppsstyrka flyr anklagelser om att vara vampyr börjar kvällsskola (med snygga killar). Såg inte mer än fem minuter, men centralflickan verkade åtminstone ha lite personlighet (och inte vara rent "self insert"-material). Isekai Office Worker: The Other World's Books Depend on the Bean Counter: Sliten kontorsarbetare försöker rädda flicka som sugs in i en magisk cirkel. Förstås har ett kungadöme hämtat henne för att hon ska få bli helgon och bekämpa "miasma". Mannen har chansen att bli soffliggare, men har lönslaveri i blodet och ber om ett jobb istället, så han blir revisor på slottet och väcker uppmärksamhet när han upptäcker ett ekonomiskt nödläge. Hyfsad produktion, "seriös" framtoning, men jag hade dock svårt att se vad seriens infallsvinkel var -- tills i slutet av avsnittet när öppningsvinjetten spelades och visade kontorsarbetaren hand i hand med den ståtliga riddarkaptenen. Det är inget för mig, men om man vill se en isekai-boys-love-anime så tror jag att denna kan vara helt okej. 5/10.

The Demon King's Daughter Is Too Kind: Demonfursten kan inte genomföra sin världserövring när han är orolig för att hans lilla dotter (typ 3-åring) är för snäll, så hans undersåtar ska försöka göra henne ond, men vi förstår att istället kommer hon att sprida snällhet omkring sig. Extremt by-the-book: bäbis-röstisen Misaki Kuno spelar dottern, Akio Ōtsuka spelar demonfursten, regi och musik och animation är precis så ofarlig som man tänker sig. Så ganska trist. 5/10. Scum of the Brave: Man kan injicera nåt tjafs och få superkrafter (modell: en per person), så det finns skurkar som gör det och frilansande "hjältar" (typ prisjägare?) som bekämpar dem. En sån "dräggig hjälte" är nån snubbe som blir närmad av ett par hjälteskoltjejer som vill ha hjälp att frita en kamrat. Medioker stil och animation, action är liksom lite seg och icke-flashy. 5/10. The Case Book of Arne: En grabb är på jakt efter sin fars mördare som han hävdar inte är en vampyr. Detektiv Arne kommer till stan med sina assistenter. Grabben listar ut mördarens identitet (en häxa) men blir mördad. Vampyren Arne dräper häxan, case closed. Lite våldsammare än den barnsliga stilen antydde, men meh. 5/10. Journal with Witch (jp. Ikoku Nikki, "Dagbok från främmande land"): Viljestark men slarvig och blyg författarinna tar in sin 15-åriga systerdotter när föräldrarna avlidit i olycka och hon hotas att skickas runt bland släktingar som ett paket. Flickan ser upp till sin moster och skriver dagbok för att hantera sin sorg och ensamhet (symbol: öken), och de får lära sig att leva ihop. Kvalitetsproduktion och regi/manus med fingertoppskänsla. 7+/10.

Rätt 300

Ah, är det Mihari från Onii-chan wa Oshimai som springer där?

Gundam 00 var det. Jag lämnar bollen fri.

Det får du noll rätt för. Key visual-ledtråd: