K-ON!

[Lionheart86]

Ser ut som en trevlig serie, får kolla upp snarast. Det lilla jag har läst av mangan har i alla fall varit kul.

[Lionheart86]

Har nu sett de två första avsnitten som har sänts och som förväntat är detta hittills en kul och underhållande serie, speciellt om man som jag råkar vara musiknörd. Det är ju väldigt, väldigt moeblob över det hela men det är inget som i varje fall jag stör mig på - snarare tvärtom.

[Volbla]

Det är ju speciellt där som hennes ansiktsuttryck och rörelser passar så himla bra!

Men... men det finns ju inga rörelser D:

Om deras hår hade blåst eller nånting hade det kanske funkat, men att bara ligga i gräset... Äsch, skitsamma antar jag :)

 

Så efter ep 3

undrar man fortfarande när det ska handla om musik. När det kommer vara träning med alla tillsammans. Well, två problem är ur vägen. Ser gärna fler framöver, men inte i nästa avsnitt. Mer musik D:

[Amarda]

har sett tre avsnitt nu och den är så himla mysig, vet någon hur många avsnitt den kommer att bli?

[Klona]

har sett tre avsnitt nu och den är så himla mysig, vet någon hur många avsnitt den kommer att bli?

13 avsnitt.

[Amarda]

ok tack. När kommer fyran ut

[Saya]

Testat Google.com?

 

http://en.wikipedia.org/wiki/List_of_K-On!_episodes

[Meatrose]

K-ON! går 01:59 på fredagar på TBS.

[Volbla]

Va? Jag som trodde den skulle var en normallång serie D:

 

Bara 10 avsnitt kvar...

[Amarda]

Testat Google.com?

 

http://en.wikipedia.org/wiki/List_of_K-On!_episodes

 

Lite lat

[Meu]

Kollade just igenom avsnitt 1-3.

Serien har helt klart underhållningsvärde.

 

Tycker det är lite Osaka från Azumanga Daioh möter Lucky Star.

[Volbla]

Tycker det är lite Osaka från Azumanga Daioh möter Lucky Star.

Heh, där har du en poäng ju. Som tre ninjas. Sno från dom två populäraste grejerna och mixa ihop det till nåt nytt.

[Bareus]

hahaha

 

Denna serie har sina stunder "moe moe Kyun"

[Boda]

hahaha

 

Denna serie har sina stunder "moe moe Kyun"

 

Så jävla bra den scenen alltså.... ÅÅ jag älskar denna serie :3

[Volbla]

4

Oh yeah. Det var något som verkligen var om musik äntligen. Lite i alla fall.

 

Annars tycker jag den här serien är ovanligt trevlig. Det försöker väl alla slice-of-life vara till viss del, men K-ON asså. Den tilltalar mig på nåt sätt :)

[Hikari no Hohenheim]

Det som gör K-On så intressant för min del är att den verkligen inte försöker vara något annat än en ända stor klump med moe. KyoAni började snudda på ämnet i Haruhi, och tog det sedan till nästa nivå med Lucky Star medan de fortfarande behöll glimten i ögat; den här gången verkar det som att de helt och hållet slängt bort allt som på något sätt skulle kunna tolkas som substans. Är det på den vägen KyoAni kommer fortsätta säg?

 

Jag skulle kunna skriva långa klagoramsor om hur Yui och Ritsu ser nästan helt identiska ut, eller hur samtliga tycks sakna hälften av sina hjärnceller, eller hur hur Mio är den mest förhatliga Tsundere-ursäkten någonsin (lite som den japanska versionen av Kagami, fast utan djupet); men i slutändan känns det inte rätt, då serien från första början uttryckte sig ganska klart vad den erbjuder. Den vet vad den gör och signalerar tydligt att icke-fans av glittrande ögon och rodnande kinder bör hålla sig undan. Det ska bli spännande att se om även denna blir licensierad av Bandai och får en BangZoom!-dubb; lyckas de avmoefiera den här blir jag mäkta imponerad.

[Volbla]

Är det ett problem att de är lika? o.o

När de interagerar (i brist på bättre ordval) tycker jag är de mest trivsamma stunderna, och det är som det getts en liten extra glimt i deras rent utseendemässiga likhet. Och precis som med Dr Manhattans spontana flashanden så tycker jag inte det är mer än realistiskt att det till slut kommer en serie där två personer är lika. Det hela ska ju trots allt försöka vara en avbildning av något som verkligen händer, och det måste ju finnas någon musikklubb i japan där trummisen och gitarristen ser likadana ut D:<

 

En grej dock. Är det bara jag som verkligen aldrig kan se det ack så åtråvärda i de karaktärer som alltid tydligt målas upp som moe? Som Mikuru, Miyuki, och nu Mio. Har jag helt enkelt inte den smak som kyoani uppenbarligen anser deras target audience har?

 

Och varför börjar alla deras namn på m? Mi till och med. Läskigt.

[Hikari no Hohenheim]

Är det ett problem att de är lika? o.o

När de interagerar (i brist på bättre ordval) tycker jag är de mest trivsamma stunderna, och det är som det getts en liten extra glimt i deras rent utseendemässiga likhet. Och precis som med Dr Manhattans spontana flashanden så tycker jag inte det är mer än realistiskt att det till slut kommer en serie där två personer är lika. Det hela ska ju trots allt försöka vara en avbildning av något som verkligen händer, och det måste ju finnas någon musikklubb i japan där trummisen och gitarristen ser likadana ut D:<

Det är väl inget problem egentligen, jag tycker bara det känns som om ingen av dem har någon större identitet. Som du säger, när de två stojar tillsammans ger det en komisk atmosfär, och känslan jag får är än en gång att de försöker artificiellt skruva upp sötheten. Du har däremot rätt i att det inte alls är konstigt när man tänker efter att två personer liknar varandra; dock vore det roligare om någon hade påpekat detta tidigt i serien. Fast å andra sidan är jag ganska dålig med ansikten i allmänhet.

 

Är det bara jag som verkligen aldrig kan se det ack så åtråvärda i de karaktärer som alltid tydligt målas upp som moe? Som Mikuru, Miyuki, och nu Mio. Har jag helt enkelt inte den smak som kyoani uppenbarligen anser deras target audience har?

 

Och varför börjar alla deras namn på m? Mi till och med. Läskigt.

Ord. Miyuki förtjänar knappt att vara en av huvudpersonerna i LS, för det känns som att hennes ända uppgift är för Konata att anmärka om hennes bröst. Samma sak med Mikuru, faktiskt. Och nu Mio. Jag förutspår en framtid där vi kommer få se konceptbilder och statyer med de tre Mi-karaktärerna tillsammans.

[flaskis]

Nu tycker jag att vi ska ta det lite lugnt. Mio får absolut inte dras ner till samma nivå som Mikuru och Miyuki. Och Hikari, det finns ju inga som helst tendenser till tsundere hos henne. Hon är snarare blyg och "delicate".

Jag ogillade både Mikuru och Miyuki ganska ordentligt, men av alla fyra k-on tjejerna är ju Mio klart den mest tilltalande pga hennes (imo) mer realistiska personlighet.

 

Sen förstår jag inte heller hur ni kan vara skeptiska. KyoAnis "grej" har sedan början varit att de gör serier av originalmaterial som de själva gillar. Och med tanke på att det de hittills gjort har varit berättelser med stort djup, bra underhållningsvärd eller rakt igenom roliga att titta på, hur kan man redan efter fyra avsnitt visa sin tveksamhet? Sen har ju KyoAni heller skrift orignalmaterialet, och det jag har sett av mangan så verkar de göra en rätt så bra adaption.

[Volbla]

Du har däremot rätt i att det inte alls är konstigt när man tänker efter att två personer liknar varandra; dock vore det roligare om någon hade påpekat detta tidigt i serien.

Mm, det har du ju rätt i. Att påpeka saker (som inte är otroliga plot devices) gör det väl alltid lättare att acceptera på något sätt.

 

Nu tycker jag att vi ska ta det lite lugnt. Mio får absolut inte dras ner till samma nivå som Mikuru och Miyuki.

Njae, så illa är hon väl inte. Jag ser bara inte vad som är så extremt moe med henne. Men som sagt kanske det bara är min smak.

[Hikari no Hohenheim]

Nu tycker jag att vi ska ta det lite lugnt. Mio får absolut inte dras ner till samma nivå som Mikuru och Miyuki. Och Hikari, det finns ju inga som helst tendenser till tsundere hos henne. Hon är snarare blyg och "delicate".

Jag ogillade både Mikuru och Miyuki ganska ordentligt, men av alla fyra k-on tjejerna är ju Mio klart den mest tilltalande pga hennes (imo) mer realistiska personlighet.

Jag har alltid fått för mig att en Tsundere är en person som verkar tuff -- ibland smått elak och våldsam -- på utsidan, men har en svagare och mjukare insida som får henne att rodna sött så att man förlåter alla hennes elakheter. I själva verket har jag aldrig haft en klar definition av ordet, eller överhuvudtaget trott på konceptet, så jag kanske borde hålla mun.

 

Att Mio skulle vara realistisk vet jag inte; jag säger inte att en sådan inte kan existera, men jag har då aldrig mött en människa som krymper ihop och håller för öronen vid blotta nämnandet av spöken. Men det är bara jag.

 

Sen förstår jag inte heller hur ni kan vara skeptiska. KyoAnis "grej" har sedan början varit att de gör serier av originalmaterial som de själva gillar. Och med tanke på att det de hittills gjort har varit berättelser med stort djup, bra underhållningsvärd eller rakt igenom roliga att titta på, hur kan man redan efter fyra avsnitt visa sin tveksamhet? Sen har ju KyoAni heller skrift orignalmaterialet, och det jag har sett av mangan så verkar de göra en rätt så bra adaption.

Jag tvivlar inte på att de gör ett jättebra jobb med det de har. Det är bara vi som inte delar deras goda smak. Kanon var bra berättad och vad helt sjukt vackert, men karaktärerna var fortfarande enkelspåriga och gick för min del inte hem. Clannad gav jag mig inte ens på för att jag visste att mönstret skulle vara detsamma. Lucky Star hade både humor och djup, men också partier som för mig kändes som omotiverad fanservice (jag kollar fortfarande på dig, Grönhår). Ja, KyoAni är mästare på vad de gör, och är mer än kapabla att lägga ner djup och substans i sina verk, men deras smak för moe delas tyvärr inte av alla.

 

Vem vet, kanske ligger det något riktigt oväntat och lurar framöver även i K-On.

[flaskis]

Jag har alltid fått för mig att en Tsundere är en person som verkar tuff -- ibland smått elak och våldsam -- på utsidan, men har en svagare och mjukare insida som får henne att rodna sött så att man förlåter alla hennes elakheter. I själva verket har jag aldrig haft en klar definition av ordet, eller överhuvudtaget trott på konceptet, så jag kanske borde hålla mun.

Din definition för tsundere är korrekt. Men det hela går ut på att det är en typ av karaktärsutveckling. Kort beskrivet handlar det om en person som är osäker i sig själv och reagerar kallt mot personen han/hon gillar, men med tiden lär sig denna person att möta sina "inre demoner" och på sådant sätt lyckas bli mer ärlig. Det handlar inte om att de via sin sköra dolda personlighet lyckas bli förlåtna genom att uppvisa "dere-moe" eller vad man nu ska kalla det.

 

Att Mio skulle vara realistisk vet jag inte; jag säger inte att en sådan inte kan existera, men jag har då aldrig mött en människa som krymper ihop och håller för öronen vid blotta nämnandet av spöken. Men det är bara jag.

Jag sa en "mer realistisk" personlighet. Det är ju självklart att alla dessa element är av moe-karaktär, och Serien är ju i grund och botten något som säger "Detta är moe och vi vet det själva".

 

 

 

 

Clannad gav jag mig inte ens på för att jag visste att mönstret skulle vara detsamma.

Du borde allt ta och kolla på Clannad.

Jag håller mycket väl med att Kanon är en fint skriven historia, men även att karaktärerna är väldigt enkelspåriga, och även jag blev trött på alla "Uguu", "Ahaha~" och "Nyuu", samt på vilket larvigt plan all komedi låg.

Men Kanon kan inte på långa vägar jämföras med Clannad. Clannads roller (Med undantag för den sjöstärneälskande Fuuko) är väldigt välmålade, och speciellt Kyou och Tomoyo som man blir långsamt bekant med under seriens gång har båda väldigt starka personligheter och är långt ifrån den där hjälplösa moe-blobben som 4/5 av de kvinnliga huvudrollerna i Kanon är.

I min bok är Kanon den "minst bästa" serien av de tre Key-adaptionerna Kyoto Animation gjort. Clannad hamnar dock på en väldigt säker förstaplats, speciellt efter den andra säsongen.

[Meatrose]

Jag har alltid fått för mig att en Tsundere är en person som verkar tuff -- ibland smått elak och våldsam -- på utsidan, men har en svagare och mjukare insida som får henne att rodna sött så att man förlåter alla hennes elakheter. I själva verket har jag aldrig haft en klar definition av ordet, eller överhuvudtaget trott på konceptet, så jag kanske borde hålla mun.

 

Nej då, du bör absolut inte hålla mun, det är ungefär så en tsunderekko är. En viktig skillnad dock; du skulle ha satt punkt efter "mjukare insida". Där har du en bättre definition. Tillägget "som får henne att rodna sött så att man förlåter alla hennes elakheter" har ingenting med en tsunderekko att göra, det är helt upp till den som skapat serien/karaktären om han eller hon väljer att använda hennes deredere-sida på det sättet (vilket dock inte är ovanligt). En annan vanlig vanföreställning gällande tsunderekaraktärer är att de ska vara våldsamma som tsuntsun, vilket är helt fel. Det är även det högst individuellt. Men som sagt, om du sätter punkten efter "mjukare insida" har du, i varje fall enligt mig, en bättre definition av den sortens karaktärer.

 

Clannad gav jag mig inte ens på för att jag visste att mönstret skulle vara detsamma.

 

Tänkte bara inflika att det enligt mig är dumt att avstå från Clannad för att man tror att den ska vara som Kanon. Visst, de är bägge två Key-adaptioner producerade av KyoAni och har därför vissa saker gemensamt, men de är samtidigt väldigt olika. Enligt mig är Kanon den (med råge) sämsta KeyAni-titeln hittills. Jag tycker fortfarande riktigt bra om den, men om man ställer den jämte Air och Clannad plockar den inte särskilt många poäng i min bok. Clannad har betydligt bättre story och betydligt bättre karaktärer.

 

Det är dock extremt viktigt att man ser de två säsongerna som en produktion, inte två separata produktioner. Säsong två är absolut inte en uppföljare. Den första hälften - "Clannad" - är på egen hand egentligen bara ett relativt lättsamt romantiskt skoldrama med "bra" komiska inslag i lyxförpackning, men egentligen lägger den grunden till det som sker i den andra hälften där serien levererar ett drama med ett djup och en styrka som Kanon aldrig ens kom i närheten av. Temat är "familj" och seriens hela poäng levereras i den andra halvan som utspelar sig efter den punkt som i 99 av 100 skolromansserier innebär ändhållplatsen - punkten där huvudrollen och hans eller hennes älskade blir ett par.

 

Nåja, Clannad är väldigt off topic i den här tråden, men jag ville väl egentligen bara säga; "ge den en chans utan att dra den över samma kam som Kanon". ^^;

 

Vem vet, kanske ligger det något riktigt oväntat och lurar framöver även i K-On.

 

Hmm... jag har visserligen inte läst källmaterialet, bara ögnat igenom lite av det för att ha som referens, men jag tror inte att det ligger något "riktigt oväntat" och lurar framöver. Det känns inte som en sådan serie, precis som Lucky Star. Visst, många som ogillar sådana serier byter åsikt mot slutet av serien, men det beror väldigt sällan på att något oväntat har introducerats. Det beror nog oftast på att dessa personer i slutet av serien inser något som de som direkt gillade serien såg redan från början.

 

Men som sagt, jag har ingen bra koll (alls) på källmaterialet, så jag kan mycket väl få äta upp de orden i framtiden. =)

 

Jag håller med dig om att K-ON! inte på något sätt försöker dölja att "moe" är ett ständigt återkommande tema. KyoAni är dock den enda studion som kan hantera moekaraktärer* på ett sätt som gör att jag gillar dem istället för att tycka illa om dem som jag generellt sett faktiskt gör annars. Om jag var ute efter något med en djup mening skulle jag dock aldrig vända mig till K-ON! eller någon annan komedi för den delen. Om man däremot är ute efter något sött och lättsamt har serien nog desto mer att erbjuda.

 

*Jag är överlag negativt inställd till missbruket av ordet "moe". Moe ligger i betraktarens ögon - det som är moe för person A kan vara raka motsatsen för personerna B och C. I det här fallet, när jag använder uttrycket "moekaraktär", syftar jag på det som har blivit som en egen karaktärsstereotyp - en karaktär med vissa generiska egenskaper som utgör aktiva moe-element för den breda massan.

[Volbla]

Jag är överlag negativt inställd till missbruket av ordet "moe". Moe ligger i betraktarens ögon - det som är moe för person A kan vara raka motsatsen för personerna B och C. I det här fallet, när jag använder uttrycket "moekaraktär", syftar jag på det som har blivit som en egen karaktärsstereotyp - en karaktär med vissa generiska egenskaper som utgör aktiva moe-element för den breda massan.

Det kan förklara en del.

 

Men antar att jag borde se Kanon då :/

[Hikari no Hohenheim]

Jag såg faktiskt på första avsnittet av Clannad när det kom ut, och eftersom det innehöll könsstereotyper och tjejer med tefatsögon resonerade jag att "KyoAni + Key = Kanon R:2 = nej". Men jovars, jag ska ge den en ärlig chans vid närmaste tillfälle.

 

Skönt att veta att jag inte är helt ute och cyklar med min terminologi. Jag brukar som sagt hålla mig borta från sådana generella karaktärsdrag; folk säger till exempel att Kagami är Tsundere(-drottningen, till och med), men i mina ögon ter hon sig inte riktigt som en sådan. Det kanske var därför jag drog slutsatsen att Mio var en Tsundere; hon känns lite för mig som en "upphottad" version av det Kagami inte lyckades vara.

 

Vad K-On beträffar kommer jag förmodligen hålla ett öga på den ett tag till, se om det blir någon musik till sist (kände mig lite lurad i avsnitt fyra); om inte annat för att se hur långt serien går med sitt överflödiga gullgull. Jag kan ju inte gärna bli besviken om jag inte har några förväntningar till att börja med.