Hoppa till innehåll

Om du vill men inte kan posta statusuppdateringar, gå till din profil, tryck på ”Redigera profil”, och på ”Aktivera statusuppdateringar?”.

Hikari no Hohenheim

Översättning - konsten där ingen blir nöjd

Rekommenderade inlägg

Här är en diskussion som uppkom när min syster och mor försökte få mig att läsa ikapp One Piece via skansättningar, så att jag skulle kunna diskutera/fangurlpipa med dem. Självklart lyckades de inte föra mig över till den mörka sidan, och min motivation var – förutom att det inte är helt moraliskt – att jag ville vara trogen Simon Lundströms svenska tolkning av serien, och inte ville leva i en värld där Sanji(-kun) säger saker som ”Nami-schwaan, you’re my precious Nakama, so I’ll protect you!”

 

Motståndet jag fick av detta var högre än jag trott. Min syster sade åt mig att det skulle bli helt fel om man tog bort suffixen, och att ordet Nakama hade en sådan djup innerbörd att man skulle förlora en jätteviktigt bit av seriens psykologi om det försvann. Jag argumenterade att One Piece faktiskt inte utspelar sig i Japan, och ett japanskt ord som Nakama då skulle skära sig något otroligt, men hennes svar var att serien trots allt var japansk, och på så sätt borde den rätta sig efter originalkulturen. Det är vad de mest inbitna fansen vill ha, berättade hon.

 

Till sist (efter en episk strid med protestropp såväl som ljussablar) höll vi med om att inte hålla med, men det hela fick mig att tänka till. Hon har faktiskt rätt; många fans verkar föredra en närliggande översättning med suffix och hela baletten, för att det just som hon sade skulle föra dem närmare kärnan, utan att grumla ner det med ett yttre språk alltför mycket. Det är en kod som de flesta fanöversättningar inom anime och manga lever efter; därför känner jag mig tämligen nedröstad när jag i min ensamhet vill påstå att detta är helt vansinnigt.

 

I mitt tycke är en översättares jobb att översätta – att hitta en väg runt de språkliga hindren som exempelvis ordet Nakama – inte att försöka införa en sorts renhet i serien genom behålla viktiga ord och fraser oöversatta. När jag läser en manga eller ser en anime vill jag kunna låtsas som att det jag läser är originalet, få en likvärdig upplevelse som de som läste det på ursprungsspråket, och det är lite svårt när ordföljden inte är som jag är van vid eller främmande ord slängs in i texten. Nog för att Oda har använt sig av en ogudlig mängd kulturella referenser och svåröversättliga ordvitsar i One Piece, men det ändrar inte det faktum att det inte utspelar sig i en japansk värld, och att det därav är berättigat att översätta attacknamn som ”Onigiri!”, trots att den festliga ordleken går förlorad. Givetvis ska man inte skriva om manuset såpass att det viktiga går förlorat, men en viss grad av artistisk frihet tycker jag är nödvändigt för en god översättning.

 

Visserligen kan det olika från serie till serier; personligen har jag inga problem när en otvetydligt japansk historia som Lucky Star eller Shugo Chara behåller -chan/-kun/-san etc. (även om jag inte direkt föredrar dem; jag blev så glad när jag märkte att de inte fanns i Skip Beat!), men tänk er hur det skulle se ut om Otakon kallade sin vän för Snake-san, eller om Rinoas kärleksintresse skulle kallas Squall-kun. Metal Gear of Final Fantasy VIII är japanska skapelser som utspelar sig i världar som inte är begränsade till japan, och därför översatts dessa som om de vore en engelsk skapelse till att börja med. Och ingen klagar. Inte heller är det fel att kalla frammaningarna i FFVI för Espers, så varför är Lövgömman så oacceptabelt för Kohohagakure i Naruto? Av någon anledning verkar det ha blivit en oskriven regel att amatöröversättare absolut inte får ta lagen i egna händer och komma på egna kreativa lösningar, ty det strider mot det perfekta originalet. Är det respekt för skaparna som driver dem? De lär ju inte vara särskilt glada för spridningen till att börja med.

 

Så här är min fråga till alla er som är eller någon gång har varit beroende av översättningar: hur är er syn på saken? Anser ni att man bör vara in på håret av originalspråket, eller är ni för fritolkningar? Har jag en poäng, eller borde jag brännas på bål?

 

Och så vill jag även rekommendera var och envar att titta på

(tidigare postad i Youtube-tråden). Han förklarar det mer genomgående än vad jag kan.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Det där är en evig balansgång. Översättningsprocessen är en slags harmoniering mellan två språk och det ligger således i sakens natur att innebörden extremt sällan blir den exakt samma som i originalet. Olika språk ligger helt enkelt inte så nära varandra. Även den som läst sin översättningsprincip dåligt begriper därför också att det här med att vissa ord och fraser skulle vara stört omöjliga att översätta är inkonsekvent trams; man höftar och skriver om i var och varannan mening för att passa målspråket.

 

Vad man däremot kan fråga sig är om översättningar och de ungefärligheter som de medför alltid är nödvändiga. Om alla dina tittare är bekanta med japanska tilltalssuffix, vad är då poängen med att skriva runt dem? Säg att vi låter dem stå kvar, hur går det då för nya tittare/läsare? Det handlar om hur mycket kulturell kunskap som anses rimlig att förutsätta redan finns eller lära ut. Alla vet väl vad "sushi" och "karate" är? Hur är det med "kendo" eller "yakisoba"? De flesta har nog ett hum om vad "sayounara" innebär, ska vi aldrig översätta det? Vad sägs om "shinigami" i en ny animé? Det blir som synes ett evigt gränsdragande och upp till översättaren att göra de här avvägningarna utefter sin målgrupp.

 

Det finns ju tyvärr exempel där man går för långt åt endera håll och antingen översätter för lite (så tittaren inte förstår) eller för mycket (gör sig av med alla utländska drag verket har). Det handlar åter igen om en avvägning mellan att låta t.ex. en japansk manga vara japansk och att så många läsare som möjligt faktiskt ska kunna begripa sig på den. Förespråkare av att ta sig väldigt stora friheter i översättningarna vill ofta mena att det skapar ett flytande språk som är lätt för alla att ta till sig, men man kan förstås fråga sig om ett väldigt förändrat manus som kan tilltala fler verkligen är bättre än ett källtroget manus som tilltalar färre.

 

När det kommer till översättningar till ens modersmål letar sig dock någonting betydligt mer lömskt och förrädiskt in i bilden, nämligen den coolhetsfaktor som vi gärna beviljar utländska ord och fraser. Hur skulle Schwarzeneggers "I'll be back" eller Eastwoods "Go ahead, make my day" egentligen låta på svenska? Spontant, inte speciellt bra. Den som är van vid översättningsfega amatörtextningar är också van vid att termer får behålla sin japanska mystik och charm, så då blir det att sparka bakut på samma sätt som resten av svenska befolkningen länge sparkat bakut åt filmtitelöversättningar och annat som på något plan anses låta lite dummare än sitt original.

 

Var och en har förstås sin egna uppfattning om var dessa gränser ska dras, men det är just individuellt och hänger oftast på hur mycket man kan (eller tror sig kunna) om språket som översätts och kulturen verket utspelar sig i. Det finns därför inget "rätt svar", men vill man vara lite elak i sin definition så går förstås översättning ut på att faktiskt översätta så långt som möjligt, inte lämna en massa utländska ord som "folk nog ändå förstår" orörda.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Att de behåller suffixen kan kanske ha att göra med att de vill få det att fortsätta låta lite japanskt också.

Många fans av anime och manga (givetvis inte alla förståss) har vad jag förstått det ett ganska brätt intresse för japan/japansk kultur/språk i säg och om de översätter t.ex -sama med -sir så låter det inte lika japanskt för den som läser.

Lite "en japansk serie ska ju låta japansk" mentalitet kanske.

 

EDIT:

Ok jag tog mig tid att se den där lilla dokumentären eller vad man nu ska kalla det och jag håller med han på vissa punkter.

Jag kan också tycka att för mycket text är i vägen speciellt när texten är för stor. Det är även rätt irriterande när det är så pass mycket text att man måste stoppa filmen för att hinna läsa allt innan det försvinner.

 

Men jag tyckte att han överdrev lite. Han valde de värsta exemplen han kunde hitta och i slutet när han gjorde sin egen "såhär kommer det att se ut i framtiden fansub" så överdrev han väldigt mycket. Jag förstår hans poäng med det dock.

Jag tycker dock att det är rätt få serier som har så pass mycket text på skärmen så att det stör så jag ser det inte direkt som ett problem i den utsträckningen.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter
ordet Nakama hade en sådan djup innerbörd att man skulle förlora en jätteviktigt bit av seriens psykologi om det försvann.

Oj. Asså... oj.

 

Just nakama-exemplet fattar jag inte alls faktiskt. Det finns väl direkta översättningar för, så det är ju bara fullständigt retarderat (milt sagt) att inte översätta.

 

Men du har ju absolut rätt. Översättarens jobb är att översätta. Det största problemet tror jag ligger i dom vanliga suffixen -san, -chan och -kun som vem som helst kan säga till i stort sett vem som helst. Det skulle kanske gå att översätta, men inte så att meningen får en helt flytande engelsk/svensk ordföljd. Men att ignorera dom helt är ju också lite tråkigt. Om än lite så kan det ge en insikt till hur en person ser på en annan person, och hur den personen uppfattar det. Minns när Naruto sa "Sasuke-chan" (fast det var ju ett speciellt tillfälle, så det kanske skulle kunna översättas i alla fall). Vill också minnas i Death Note mangan så har dom kvar att L säger Light-kun, och det tyckte jag bidrog lite till feeling och synsätt.

 

Dom, och liknande grejer som kan sägas rätt alldagligt till nästan vem som helst (onee-san?), är väl som sagt dom svåraste grejerna att översätta för vi lägger oftast inte in lika mycket information i vardagstal. Grejer som -sama används ju dock till en speciellt uppsatt person och är mer... specialbehandling, så där tycker jag man kan översätta till något liknande attribut (sir, lord, master etc).

 

Ord som verkligen har en passande och fullt fungerande översättning (shinigami, nakama och kanske till och med moe?) borde också översättas. Det gör ju faktiskt inget annat än att påminna oss att det är översatt från japanska. Det har inget med hur dom säger saker eller uttrycker sig att göra.

 

När det gäller anime så bryr jag mig inte så mycket. Om det inte står så kan man i alla fall höra det. Bäst är väl då i så fall att så lite som möjligt är kvar i japanska så att folk som nyligen upptäckt anime inte ska bli helt konfunderade. Manga är dock en annan sak. Då finns ju inget av orginalet kvar, så där har jag gärna med de tre sagda suffixen.

 

varför är Lövgömman så oacceptabelt för Kohohagakure i Naruto?

Mmm. Minns när jag först hörde lövgömman. Kort sagt så låter det löjligt. Som namnet på ett dagis. Har inget emot att dom försöker översätta det, men översätt till något som låter bra i alla fall. Skulle inte ha några problem med bara "lövbyn" och "ninjaby". Så länge vi fattar vad dom syftar på varje gång det nämns så tycker jag inte den gömda delen behöver vara kvar i svenskan.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Det där med att behålla den "japanska smaken" i en manga köper jag inte. Om serien är skriven för den sakens skull, visst, men man ska inte prioritera ett verks nationalitet över vad författaren egentligen vill säga/berätta för läsaren. Det har under flera års tid funnits en stark beundran för den japanska popkulturen världen över, som folk lätt rycks med i. Men denna Japanvåg innebär inte att man ska tumma på kvaliteten på en översättning.

 

Att skriva om för mycket är inte heller något jag (eller någon annan översättare jag känner till här i Sverige*) sysslar med, utan man balanserar på en smal linje mellan läsbarhet och troghenhet till originalet. Man känner i magen när det är rätt.

 

* Problem med respektlösa omskrivningar har dock länge funnits hos t.ex. Tokyopop i USA, men de håller på att förlora greppet om marknaden nu. Numera går trenden mot att en översättare själv sköter adaptionen av serien han/hon jobbar på, kanske pga pengaproblem. Själv tycker jag numera att Del Reys skräpöversättningar är snäppet värre, eftersom de har tagit ett stort steg tillbaka i läsbarhet och liknar mest amatöröversättningarna på nätet vi det här laget. Deras översättning av Mushishi var fruktansvärt irriterande... Själv föredrar jag Viz översättningar, så länge de inte får spel och börjar censurera som om t.ex. Vizs utgåva av Nana.

 

Mitt mål när jag översätter är att ge läsaren en läsupplevelse som liknar den jag fick när jag läste verket. Det innebär att man försöker framkalla samma känslor. I Skip Beat innebär det att man ska få läsaren att uppfatta explosiviteten i serien. I Gakuen Alice ska man känna den blandade känslan av glädje och mörker. I Nana ska man känna lite inom sig (oavsett om man har detta bakom eller framför sig) hur svårt det kan vara att för första gången stå på egna ben, men också lyckan när man äntligen klarar av det. Osv...

 

Varje serie har en karaktär och en smak, och det är DEN smaken man ska framkalla hos läsaren när man översätter serien, inte en artificiell smak av "smältdegeln Japan" med allt vad det innebär i våra svenska ögon (samurajer, skolflickor, färgglatt godis, tempel). Att översätta för lite innebär alltså att man i praktiken lägger till ett kulturellt lager på översättningen som ger oss svenska/engelska läsare en i grunden helt annorlunda läsupplevelse än vad författaren tänkte när han/hon skrev boken/serien/filmen.

 

Manga ska vara hudnära. Karaktärerna ska tala ditt språk. Du ska kunna föreställa dig att det händer dig eller en kompis till dig. Man bygger upp en relation till serien för att den tar upp sånt som du direkt kan relatera till, fantasy eller verklighet spelar ingen roll. Att folk kallar vad som i praktiken bara är halvfärdiga översättningar som ingen seriös översättare skulle vilja sätta sitt namn på för "en läsupplevelse mer nära originalet" visar bara hur lite de egentligen vet om inte bara översättning, utan även om manga. Krasst men sant.

 

Hur som helst... Innan jag kunde japanska var jag hemskt förtjust i att ha kvar suffix och behålla japanska ord lite här och där. Jag hade helt bisarra vanföreställningar om hur mycket dold innebörd som fanns i dessa "magiska ord" och ville ofta veta exakt vad som stod i originalet. Det försvann när jag lärde mig japanska och insåg att även om det finns saker som är olika i japanskan och svenskan/engelskans uppbyggnad så förändrar det inte det faktum att vi i grund och botten försöker uttrycka samma saker (känslor, behov och åsikter, mm) , oavsett ordval. Då blev målet att hitta det ultimata uttrycket istället.

 

När jag översätter tänker jag mig att det som översätts inte alltid är ord, utan funktioner, ljud, känslor och stämningsframkallande fraser. Ta som exempel en superkort replik som あっ (a!) som kan betyda allt från Aha!, Ah!, Oj!, Hoppsan!, Åh!, osv. Den kan varieras nästan hur mycket som helst. Ordföljd är också extremt viktigt och kan förändra en hel menings innebörd. Tänk er skillnaden mellan en dubbel negation och jakande fras till exempel.

 

1. "Jag skulle aldrig kunna låta bli att hjälpa honom."

eller

2. "Jag kommer alltid att hjälpa honom."

 

Summan av meningarna är i stort sett densamma (personen kommer att hjälpa personen hon/han pratar om), men innebörden är inte riktigt densamma (1. uttrycker en tvekan inför hjälpandet, men den som säger repliken kan inte neka personen i fråga hjälp. 2. är mer rättfram och visar beslutsamhet). Det är den här sortens medel man kan ta till i en översättning för att få ett bättre resultat än vad ett suffix eller japanskt ord kan åstadkomma.

 

Behållna japanska suffix (sanchankun) vägrar jag ta i med tång. De passar kanske i gamla samurajberättelser eller berättelser om otroligt traditionella japanska familjer (samt i västerländsk litteratur som utspelar sig i Japan), men i övrigt gör de ofta mer skada än nytta i en översättning. Själv har jag fortfarande inte hittat något som är oöversättligt på den fronten i mina översättningar. Men man kan inte översätta dem med ett enda ord, utan måste baka in det i hela replikerna för det mesta. Ska suffixet visa respekt så får personen ha en mer respektfull ton. Om någon talar respektlöst så låter man ordvalet vara lite vårdslöst för sammanhanget, osv. Det finns tusen knep som är bättre än att behålla suffixet. För att vara lite krass: Kan man inte räkna ut hur man översätter ett suffix får man hålla sig till amatöröversättningar där den låga kvalitetsnivån är standard.

 

Omskrivning är A och O i översättningar! Titta här på hur betydelsen istället försvinner när man behåller japanska ord (obs! påhittat One Piece-exempel skrivet på slarvig my-japanska):

 

- Naze modottekitano? (Varför kom ni tillbaka?)

- Nakama dakara. (För att vi är nakama.)

 

- Varför kom ni tillbaka?

- För att du är en av oss.

 

Exemplet talar för sig själv, inte sant?

 

Det är alltid bättre att översätta till något vars innebörd folk faktiskt förstår, istället för något de tror sig förstå.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Men du har ju absolut rätt. Översättarens jobb är att översätta. Det största problemet tror jag ligger i dom vanliga suffixen -san, -chan och -kun som vem som helst kan säga till i stort sett vem som helst. Det skulle kanske gå att översätta, men inte så att meningen får en helt flytande engelsk/svensk ordföljd. Men att ignorera dom helt är ju också lite tråkigt.

 

Saken är ju den att man inte ignorerar dem. Man översätter dem inte bara ordagrant hela tiden. -san måste inte alltid bli herr eller fru. Det kan bakas in i replikerna, i ordval och tonfall.

 

Det finns en extrem övertro bland anime och mangafans i Sverige (och även andra länder) om betydelsen i dessa suffix. Ibland har de över huvud taget inte ens någon större betydelse, varvid man kan bortse från dem utan att förändra replikernas innebörd.

 

Det är värre när man ska försöka balansera mellan svenskarnas tradition att tilltala skolkamrater vid förnamn och japanernas sätt att använda efternamnet. Då får man tänka till rejält och sitta och analysera som tusan. Ofta får man bedöma från fall till fall och skriva anteckningar om det så att man inte glömmer.

 

Minns när Naruto sa "Sasuke-chan" (fast det var ju ett speciellt tillfälle, så det kanske skulle kunna översättas i alla fall).

 

Du har rätt. Den sortens undantag är tusen gånger enklare att översätta än om det är mer övergripande tilltal som påverkar en hel serie.

 

Vill också minnas i Death Note mangan så har dom kvar att L säger Light-kun, och det tyckte jag bidrog lite till feeling och synsätt.

 

Det visar nog en hel del, men frågan är hur man som svensk skulle ha tilltalat någon som är underställd en själv? Hur tilltalar en företagsledare eller polischef sina underordnade? Man får tänka på det ur den situationen. Ibland kan faktiskt svaret vara att ta bort titlarna helt, just för att det är det naturliga sättet för den situationen.

 

Många tror att det innebär att man "försvenskar" eller är respektlös mot originalet, men man måste hela tiden tänka på funktioner och vilka reaktioner eller känslor som ska framkallas hos läsaren. Läsaren har inte tillgång till originalet och måste därför genom den översatta texten förstå vad L har för inställning till Light. Översättaren kan utnyttja läsarens uppfattning om sin omvärld för att framkalla detta, precis som mangaförfattaren en gång gjorde när han skrev sin serie.

 

Dom, och liknande grejer som kan sägas rätt alldagligt till nästan vem som helst (onee-san?), är väl som sagt dom svåraste grejerna att översätta för vi lägger oftast inte in lika mycket information i vardagstal.

 

Nee-san och sånt brukar för det mesta försvinna i översättningar om de inte passar in utan att förstöra repliken. Ibland kan man variera med ord som min storebror/lillebror/ brorsan, min lillasyster/storasyster/syrran, mor/mamma/morsan, far/pappa/farsan, mina föräldrar/mina päron/farsan och morsan, osv. Men det är ganska vanligt att vi använder förnamnen i svenska familjer, så det brukar jag själv använda när inget annat passar.

 

I situationer där någon säger "syster" till en person som uppenbarligen inte är hans/hennes syster men som han/hon känner samhörighet till kan man t.ex. kanalisera Astrid Lindgren och använda "söstra mi", precis som Birk sa till Ronja. Det är ett av våra språkverktyg och klart användbart. ;)

 

Ord som verkligen har en passande och fullt fungerande översättning (shinigami, nakama och kanske till och med moe?) borde också översättas. Det gör ju faktiskt inget annat än att påminna oss att det är översatt från japanska. Det har inget med hur dom säger saker eller uttrycker sig att göra.

 

Bra sagt. Skrev lite om det där med att påminna om att det är översatt från japanska i mitt inlägg ovanför. Att behålla såna ord ger bara serien en falsk fernissa av exotism som inte existerar i originalet. Själv anser jag för övrigt att "sanchankun" är precis lika skyldig till att bidra till att exotismen kväver berättandet i serierna.

 

Skulle inte ha några problem med bara "lövbyn" och "ninjaby". Så länge vi fattar vad dom syftar på varje gång det nämns så tycker jag inte den gömda delen behöver vara kvar i svenskan.

 

Det är nog en smaksak. Själv tycker jag (och många andra gissar jag) att Lövgömman är en jättebra översättning som ger lite ninjakänsla till namnet. Det är faktiskt en av mina favoriter bland de svenska översättningarna. Dagisstämplen känner jag inte av alls.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

När jag kollar på amerikansk film t.ex. så brukar inte undertexten innehålla några engelska ord så varför ska översättning från japanska innehålla japanska ord? En av anledningarna är nog att folk inte "orkar" översätta krångliga ord och sedan skyller de på att de orden är oöversättliga. Ord som onee-san är lite problematiska att översätta då de kan ha tyda på annat än just stora syster, där gäller det att vara flexibel och att försöka hitta en annan lösning.

 

Ord som "nakama" ska översättas i min mening då det kan översättas, första gången jag råkade ut för ordet nakama var faktiskt förra året och innan dess hade jag aldrig läst det.

 

San, kun, chan osv osv är också sådana problematiska ord som är svåra att översätta då vi inte har någon motsvarighet till dem. Jag dömer ingen till döden för att lägga till dem men enligt mig behövs de inte, oftast kan man gissa sig till personers band till varandra ändå.

 

Som Hikari no Hohenheim så läser även jag One Piece på svenska och jag är jätte nöjd med översättningen, nu har jag inget att jämföra med men när jag läser känns det ibland som att den skulle vara skriven på svenska (ett tecken på bra översättning).

 

Hur som helst är det där med översättning svårt, vissa vill ha så nära originalet som möjligt och vissa vill att de ska översättas så mycket som möjligt, ännu ett tecken på vi alla är olika om man ska se det positiva.

 

Från One piece kapittel 416

PiflJgiac.jpg

Det är enligt mig inte roligt att läsa, i den svenska översättningen så såg man direkt vad attacken hette och man slapp vrida på huvudet för att läsa vad de betydde. Ser det så konstigt ut med attack namn på sitt modersmål?

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Sen har vi folk som jag som skulle kunna läsa One Piece på japanska, men som föredrar att läsa den på svenska. Det blir helt enkelt roligare att läsa när man direkt förstår vad som menas och inte behöver den där extra millisekunden innan man kopplar japanska ordskämt och liknande. Dessutom skulle jag aldrig fatta alla de där fågelnamnen som Oda gett till tjejerna som dyker upp i serien. Fröken Fältsnäppa är t.ex. bland det roligaste namn jag varit med om. ;)

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Det är en sak jag undrar över, tar amatöröversättare och översätter ord för ord? För ibland är det så trasig ordföljd så man kan inte tro något annat.

 

En av anledningarna till att amatöröversättare struntar i att översätta vissa saker är nog för att de så snabbt som möjligt vill få det klart innan en annan grupp. Sen är det också så att om de gör översättningen "så trogen orginalet som möjligt" så är det fler som kommer att titta på deras översättning. Själv tycker jag som många andra här att man är mer trogen orginalet om man kan ge läsaren samma upplevelse som de som läser det på orginalspråket.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Jag tycker många amatöröversättare bör studera Kalle Anka-tidningarnas framgångar över Europa. Hela generationer som tycker att "men SJÄLVKLART heter det Gröngölingar eller annan lokal variant" eftersom det är vad man vant sig vid. Vissa serier är dessutom fulla med skumma ordskämt. Det enda som är trist är att man i äldre serier inte ville erkänna att Ankeborg låg i USA, men det verkar ha blivit lite bättre

 

San/chan/kun bör ju framförallt stå kvar om det är _meningen_ att de ska märkas som speciella ord, jag kan t.ex. tänka mig en tidsresa till samurajerna-historia där huvudpersonen både stöter på ett föråldrat språk och kanske använder dem fel. Då hör ju alla i serien de här exotiska orden, alltså bör även den svenska läsaren få smak av dem. På samma sätt kan jag tycka att det vore okej att lämna engelska ord om de används av en person i en manga på ett sätt som visar att, aha, det här är någon som pratar konstigt (eller är en amerikan...).

 

Helt appropå konstiga exempel tittade jag på ett avsnitt av Code Geass i går, i sällskap med japansktalande personer. "Han vilar i frid, och ligger på stranden" säger en person och vi gör 0.o blicken allihop. Vad sa snubben sa de? En genomlyssning senare och mina vänner har kommit fram till att det personen egentligen sa snarare var "Vi måste skynda på med planen."

 

Det är då man undrar vad sjutton folk röker när de fansubbar

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter
Det är en sak jag undrar över, tar amatöröversättare och översätter ord för ord? För ibland är det så trasig ordföljd så man kan inte tro något annat.

 

Det verkar finnas vissa fördomar om att amatöröversättare som älskar serien de översätter är bättre än en professionell översättare (som bara får betalt för det). Tyvärr är kärlek inte allt, eftersom man ofta måste offra lite för att åstadkomma ett bra slutresultat. Man lär sig vad som ska behållas och vad som ska vara kvar med tiden.* Vissa bra amatöröversättare kan få till en minst lika bra översättning som professionella översättare, ibland till och med bättre. Men det är undantagen som bekräftar regeln.

 

Det verkar vara ohyggligt mycket vanligare att folk med knapphändiga japanskakunskaper dechiffrerar dialogen och ibland väljer helt fel översättningar både vad gäller språknivå och betydelseinnehåll. En stressad översättning tenderar även att inte hänga ihop som helhet. Omvänd ordföljd och annat brukar man arbeta bort när man går igenom texten efter den första grovöversättningen, men ska man få ut en fansub så fort som möjligt tar man sig väl knappast tid för det.

 

* Mitt favoritexempel är detta:

"Han höll bollen med sina fem fingrar."

Jmfr med:

"Han höll bollen i handen."

Här bör alltså informationen om att handen har 5 fingrar tas bort, eftersom vi inte uttrycker oss så på svenska. Men om det är något annorlunda med handen i fråga så måste den infon förstås vara kvar:

"Han höll bollen med sina fyra fingrar." O_o

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter
Det är då man undrar vad sjutton folk röker när de fansubbar

 

Kan vi ha kommit hemligheten på spåren, kanske? ^^

 

Bra skrivet om Kalle Anka, förresten. Varför måste just mangan särbehandlas egentligen? Visst har de en annan framtoning och är på många sätt ett helt nytt väsen jämfört med många andra länders serier, men de är ju inte heliga kor på något sätt och vis.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Skönt att veta att jag inte är ensam i min filosofi. My slog huvudet på spiken i allt hon skrev, i synnerhet det att man bör översätta känslan och inte bara orden. Det är lite därför jag mer och mer har börjat titta på dubbar, där en friöversättning mer eller mindre är ett krav för en lyckad produktion.

 

Något som är sorgligt är dock att officiella DVD-översättare har börjat rätta sig efter amatörkoden. Speciellt Funimation tenderar att behålla alla suffix (även i serier som Fullmetal Alchemist; i kursivt dessutom), och nöjer sig med att direktöversätta skämt och slänga in en förklaring i samma textremsa. Det är inte heller ovanligt att se pinsamma fegöversättningar i BangZooms undertexter; ett exempel är i Lucky Star, där "Or rather," används lite väl ofta. Mentaliteten verkar vara: närliggande subbar, friflytande dubbar, då blir alla glada; och även det håller på att ändras då suffixen har börjat hitta sin väg in i det sistnämnda. Övertro, minst sagt.

 

Just nakama-exemplet fattar jag inte alls faktiskt. Det finns väl direkta översättningar för, så det är ju bara fullständigt retarderat (milt sagt) att inte översätta.

Det puristerna gnäller om är att Nakama har en väldigt specifik betydelse, som antyder Vän För Livet, en riktigt närstående person man man gör allt för. "Kumpan" håller inte riktigt måttet, menar dem, och Vän är helt fel; En Av Oss kommer nära, men går inte att böja på rätt sätt. Att lämna det oöversatt tycker de är det enda rätta. Jag kan förstå hur de tänker, men jag håller verkligen inte med.

 

Han valde de värsta exemplen han kunde hitta

Enligt den här intervjun med honom nekade han till det, och sa att han bara tog de första bästa avsnitten han kunde hitta. Det låter inte alltför otroligt; jag har sett värre saker än vad han visade ("Goal of Jugglery and Comedy only one: gladden viewers!")

 

Fröken Fältsnäppa är t.ex. bland det roligaste namn jag varit med om.

Just det namnet var min syster väldigt konfunderad av, och hittade ingen som helst anledning varför det skulle översättas. Det har inte ens någon större betydelse, anser hon och mor. I mina ögon är det dock inget värre än att översätta Smoker till Bolmare eller Aokiji till Blåfasan; One Piece-världen är ju som sagt inte Japan, och jag tror nog Oda om någon skulle uppskatta kreativa adaptioner. Allt går att översätta med lite mod i barm!

 

[Exempel från One Piece k. 416]

Det är den största anledningen till att jag vägrar läsa Skansättningar på just One Piece; den svenska tolkningen slagit djupa rötter i min själ. Den vitsiga dialogen är en av anledningarna till att One Piece är så bra, och det skulle helt enkelt inte funka med ett halvöversatt hafsjobb.

 

"Sasuke-chan"

Sasuke-gullet? Lilla Sasuke? Sasuke sötnos? Sasuke-putt? ^^

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Det puristerna gnäller om är att Nakama har en väldigt specifik betydelse, som antyder Vän För Livet, en riktigt närstående person man man gör allt för. "Kumpan" håller inte riktigt måttet, menar dem, och Vän är helt fel; En Av Oss kommer nära, men går inte att böja på rätt sätt. Att lämna det oöversatt tycker de är det enda rätta. Jag kan förstå hur de tänker, men jag håller verkligen inte med.

 

Jag undrar varför folk hängt upp sig så på just nakama? Hela japanskan är ett tvetydigt språk där man använder mängder av subtext även när man talar till vardags. Titta bara på serierna från CLAMP, snacka om att tala i tungor och ha fyrdubbla betydelser på vart och vartannat ord. Kumpan vore väl en helt okej översättning av nakama, med tanke på att de är ett gäng sjörövare. Man kan ju dessutom variera sig så att alla betydelserna dyker upp någonstans och som helhet ger alla nakamas betydelser...

 

Jag tycker att du ska låta din familj läsa den här tråden. [Önskar att det fanns en smiley som suckar trött för i så fall skulle den sitta här]

 

Sasuke-gullet? Lilla Sasuke? Sasuke sötnos? Sasuke-putt? ^^

 

Sasukeponken eller Saskueplutten? XD

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter
Det är värre när man ska försöka balansera mellan svenskarnas tradition att tilltala skolkamrater vid förnamn och japanernas sätt att använda efternamnet. Då får man tänka till rejält och sitta och analysera som tusan. Ofta får man bedöma från fall till fall och skriva anteckningar om det så att man inte glömmer.

Oj. Det påminner mig om en översättning i en anime där oavsett vilket namn de sade så skrevs förnamnet. Det skar sig verkligen. I manga kan jag ju dock förstå, just för att man inte hör orginalet samtidigt. Spelar väl ingen större roll, så länge det som sagt ger en fungerande och orginaltrogen känsla.

 

Det visar nog en hel del, men frågan är hur man som svensk skulle ha tilltalat någon som är underställd en själv? Hur tilltalar en företagsledare eller polischef sina underordnade? Man får tänka på det ur den situationen. Ibland kan faktiskt svaret vara att ta bort titlarna helt, just för att det är det naturliga sättet för den situationen.

Här är det exemplet som jag nog mest tänker på.

http://i154.photobucket.com/albums/s246/Volbla/18.jpg

Tror det ska vara den officiella översättningen. Första gången jag läste det blev lite förvånad att dom hade med det, men såg inget riktigt negativt i det (för min del i varje fall) så det var en positiv överaskning. Det är ju en rätt kort mening också, så jag har svårt att se någon sorts variation som skulle passa lika fint utan suffix. I slutändan spelar det väl ingen riktig roll. Det kanske bara är min innre japanofil som spökar :)

 

Minns när Naruto sa "Sasuke-chan" (fast det var ju ett speciellt tillfälle, så det kanske skulle kunna översättas i alla fall).

Du har rätt. Den sortens undantag är tusen gånger enklare att översätta än om det är mer övergripande tilltal som påverkar en hel serie.

Mm, och egentligen är det väl sådana speciella tillfällen eller skämt som är viktigast i honorofic-träsket. När ett suffix används helt vardagligt så är det ingen större skillnad i betydelse att utelämna det, men jag känner fortfarande att det blir något som saknas. Som när man kvadrerar något vet man inte om det ursprungliga talet var positivt eller negativt (...).

 

Nee-san och sånt brukar för det mesta försvinna i översättningar om de inte passar in utan att förstöra repliken. Ibland kan man variera med ord som min storebror/lillebror/ brorsan, min lillasyster/storasyster/syrran, mor/mamma/morsan, far/pappa/farsan, mina föräldrar/mina päron/farsan och morsan, osv. Men det är ganska vanligt att vi använder förnamnen i svenska familjer, så det brukar jag själv använda när inget annat passar.

Tjaa, sådant fungerar ju utan tvekan i manga, men blev i anime kommer säkert någon att störa sig på att "det är inte vad dom säger >:(".

 

Tycker det är lite annorlunda i anime då det kan bli skillnad mellan det man hör och det som står. Speciellt ordning på namn tycker jag är jobbigt att få olika input av samtidigt.

 

Det puristerna gnäller om är att Nakama har en väldigt specifik betydelse, som antyder Vän För Livet, en riktigt närstående person man man gör allt för.

Jag kan verkligen inte förstå vad som är fel med bara "vän" :)

 

Hela japanskan är ett tvetydigt språk där man använder mängder av subtext även när man talar till vardags.

Det gäller väl egentligen alla språk i viss mån när man översätter.

 

Blev ett lite huller inlägg...

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

För att vara kortfattad. En korrekt anime-översättning för mig är inte att ord för ord översätta vad som sägs utan få med det som är relevant, precis som med andra proffesionella översättningar. Gillar inte suffix då det väldigt sällan har en särskilt stor betydelse och om de nu har det så går det oftast att översätta den betydelsen. Lite synd att vissa företag börjar rätta sig efter att marknaden gått och vant sig med att ha med dessa.

 

Sen så tycker jag att on-screen "translation-notes" är något utav det mest distraherande påfundet någonsin kommit på särskilt i serier som innehåller mängder med paroid och rapp dialog, så som Sayonara Zetsubou Sensei. Visst kan det ibland vara intressant att veta vad saker som är relevanta för storyn om de kan hålla det kortfattat och koncist. Fansubbar i allmänhet, långt ifrån alla dock, har svårt för att göra något av det jag nämnde innan. De kan mitt i allt grundligt börja berätta hur man spelar shack bara för att personerna i scenen gör det medans de för en dialog. Om de vill visa hur mycket de kan så är det bättre att bifoga ett dokument eller lägga in något på slutet av avsnittet så att man inte blir distraherad.

 

Har väldigt svårt att lita på okända fansub-grupper, här är kan man se ett exempel på varför:

piyvrcsJX.jpg

Hur kan man få fram så olika översättningar? Jo, förmodligen för att den ena är från en halvt oerfaren person, som säkert enbart hobbystuderat under en tid, som fansubbar för äran att "vara först" etc. Om man nu vill vara först så är det ju klart som fan att man inte har tid att kolla igenom avsnittet en gång extra för att se om dialogen och betydelserna är korrekta... Det är sådana personer som inte fattar att fansubs har sitt ursprung i att få upp ett intresse för en serie så att ett filmföretag bestämmer sig för att släppa den.

 

Var väl egentligen inget nytt att komma med iaf men jag ville bara att alla skulle se den där bilden. Att folk är så dumma att de ens släpper iväg en sådan översättning är förbryllande.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Ännu ett exempel på misslyckad översättning, denna gång av Del Rey.

 

Titeln på Sayonara, Zetsubou-sensei lämnas helt oöversatt. Men de stoppar en extra titel "The power of negative thinking" som står i lite mindre stil och, om jag fattade fotnoterna rätt i slutet, inte har någonting alls med originalet att göra.

 

Även om man är rätt haj på japanska standarduttryck är ju zetsubou inte direkt på nivån av sushi och otaku. Trist

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter
Titeln på Sayonara, Zetsubou-sensei lämnas helt oöversatt. Men de stoppar en extra titel "The power of negative thinking" som står i lite mindre stil och, om jag fattade fotnoterna rätt i slutet, inte har någonting alls med originalet att göra.

Tror att det är för att sälja, många har sett animen och inte hette den "Goodbye mr.Despair" eller liknande. Samma sak med Fushigi Yuugi, Kamikaze Kaitou Jeanne och Kannazuki no Miko som alla kunde ha haft översatta titlar men förmodligen valde förlagen att inte ha det då det oöversätta namnet redan är etablerat iom fansubar och scanlations. Skulle vara intressant att se vilket liv det skulle bli fanöversättare översatte en titel någon gång, något som jag inte kan minnas att jag sett. Förutom den där svenska subbningen utav Macross DYRL.

 

Är väldigt vanligt att de väljer att ha en extra undertitel istället. Jyu-Oh-Sei hade "Planet of the Beast King", Kannazuki no Miko hade "Destiny of the Shrine Maiden" och Fushigi Yuugi hade "Mysterious Play". I de flesta fall borde det "egentligen" vara tvärt om.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Men Mysterious play är iaf en möjlig direktöversättning av Fushigi Yuugi, inget eget mög de hittat på. Onödigt mög i detta fall också, eftersom skämtet i titeln inte bygger på likljudande japanska ord eller så. När man väl öppnar boken och de ska förklara grejen med hans namn, ja, då blir det ju svårare att skriva saker snyggt och smidigt

 

Och t.ex. Higurashi blev "When they cry" till DVD:n och "Higurashi When they cry" i mangaform. Likaså översatte man Descendants of Darkness, His and her circumstances, Spirited Away, Gentleman's Alliance, Case Closed (Detective Conan) och många fler och jag tror inte att översättningen har påverkat försäljningen negativt.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Haha, den där bilden bringar tillbaka minnen Negi. Går jag lite offtopic här, men var det inte så att "AJ" (antar att jag inte skall skriva fulla namnet) var så dåliga på att översätta att alla (kanske inte alla) gick ihop och subbade samma serie för att få dem att sluta? (Man kanske inte får disskutera sånt här iof)

 

Angående suffixen så bryr jag personligen inte så jättemycket. Men visst, utspelar det sig i t.ex New York eller dylikt kanske det känns fel. Fast utspelar det sig i Japan så varför inte?

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Lägger mig i "striden" lite.

Gällande suffixer:

-Jag tror det har mycket att göra med det språkets (som det ska översättas till) utbud/rikedom att göra.

 

I Sverige har vi inte chan/san/kun/sensei, om än i ytterst begränsning och inte speciellt använt i nutida svenska språket. Inom engelskan finns det ändå lite utbud med deras användningar av Mr/ms, men just i engelskan kan jag ändå tycka det kan vara lite missvisande.

Jag känner några översättare i Polen tex och jag har inte hört många sådana här typer av diskussioner hos dem, för de har ett språk som används av suffixer i större utsträckning och kan därför identifiera sig "bättre" eller åtminstone vara mer "trogen" japanskan. Men som My och en del andra säger, att det är viktigt att bibehålla budskapet och stilen framför fastna vid språkliga petitesser som att vilja hålla sig till originalspråket, det är rent av en fälla. Det är som att Babble-översätta saker där grammatiken inte riktigt spelar roll utan man översätter mer orden för sig än dess egentliga betydelse.

 

Man kan visst översätta från Jap-sve och fortfarande bibehålla alla dessa karaktäristiska drag och budskap, det kräver också mycket mer än bara ordkunskap hos översättaren.

Det är av en orsak att man använder sig av olika typer av översättare för olika typer av texter, just för att den rena språkkunskapen inte är det enda avgörande för att översättningsmålet ska uppnås.

 

Sen kan jag tycka det handlar mycket också om språkutveckling, influenser och lite som kulturslang, enligt min egen åsikt ser jag egentligen inte det så problematiskt att använda sig av japansk prefix in i det svenska översättningen med orsaken just att vi i Sverige inte har sådan adekvat översättning för dessa. Jag menar att precis som franskan, latinen och tyskan hade stort inflytande av svenska språket ser jag inget hinder att japanskan skulle få sin chans. Hör inte det till språkutvecklingen att testa sig fram? Bland andra språk i dess egna?

Visst, språkligt oetiskt kanske? Men den diskussionen finns alltid där, har alltid funnits genom tiderna, ta en titt på den svenska språkhistoriska kulturen, det var inte så hippt att förkorta eller lägga till ord hur som helst.

 

Givetvis är det lite riskabelt ur ett professionellt synvinkel om man börjar bli för våghalsig i sina översättningar med ha egna ord och tolkningar (egna ordbildningar) men jag tror det är upp till var och ens förlag att bestämma om just det. Alla förlag har ett visst mått, vill ha ett visst anseende och har restriktioner för vilka språkliga friheter som översättaren får ha, inte är det väl annorlunda i Sverige, eller?

 

Anime/manga i sig är inte så mycket annorlunda genre än t ex fantasy/sci-fi översättningarna. Jag läste till en exempel både Carrie av Stephen King samt Terry Pratchets Light Fantastic på svenska, engelska, franska, tyska och portugisiska, jag fann till och med ett par olika översättningar i både svenska och engelska av dessa verk, guess what? Det var rena humor att läsa hur annorlunda berättelserna blev. Båda författarna är ändå engelskspråkiga och ändå fanns det ENGELSKA översättningar av dessa.

Allting var annorlunda men ändå inte. Det var som att läsa flera olika böcker (och de som kände till att jag gjorde detta tyckte jag var galen). Min poäng är, språknyanser kan anses både som språkrikedom och som språkpest.

Läsaren, oavsett om det är undertexter till animeringar eller manga/vanliga böcker, vill ju ha budskapet förmedlat så nära originalet möjligt. Alla har inte den språkliga flexibiliteten att testa sig fram, många måste förlita sig på översättarna och jag tror det är därför det är så lätt att bli överkritiskt.

 

 

Det är inte för intet som översättningsyrket är populärt fastän den är en svår arbetsmarknad världen över. Tuff konkurrens på alla sätt och vis. Det är inte för intet som få kan bli auktoriserade översättare, än mindre är det inte konstigt att fansubs uppstår.

Alla vi vill komma över språkbarriärerna, vi vill påverka, vara med och inte känna oss "blåsta", det många inte fattar är att de yrkesverksamma är väl medvetna om det, liksom bolagen och förlagen. Anime blir extra speciellt eftersom det används mycket bildspråk och då räcker inte det bara att vara duktig i skriven språk, något som jag tror inte ens det testas hos dem med auktorisering, eller vad säger ni som översätter (är översättare)?

 

 

My säger att för henne är det tabu att använda sig av en del (om inte alla) av dessa japanska suffixer, därför måste hon utföra en hel del ren språklig och också språkkulturisk akrobatik för att få det att fungera. Hon kanske har lätt för det, alla har inte det.

Är det då lättja? Oprofessionellt? Jag tror inte det, i grund och botten.

 

Sure, jag kan nog vara helt ut och cyklar.

 

//Fröken lägga-sig-i-och-med-själv-dåliga-språkliga-egenskaper

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Bra inlägg från dengo. Jag har väl i stort sätt sagt mitt, tänkte bara tillägga lite (ok, mycket...).

 

Sanchankun måste verkligen inte översättas ordagrant. San måste inte bli just herr eller fru på svenska. Har titeln ingen egentlig betydelse i originalverket utan bara används som en formalitet, så ska den inte vara med i den svenska översättningen, eftersom det då blir en artificiellt förstärkt betydelse som inte var menad att finnas där från första början.

 

Sedan har vi i och för sig inte så många titlar kvar i svenskan vad gäller gemene man, men vi har ohyggligt många fler titlar som ersätter "-sama" och "-dono" pga vår monarki och det gamla adelssystemet (något jag stötte på när jag översatte Kingdom Hearts. Vi har även titlarna "fröken" och "magistern" för våra lärare, något som inte ens amerikanerna har (de använder Mr, Miss, osv). Vi har "mäster" istället för "-sensei", osv. Det enda jag egentligen saknar är ett bra svenskt tilltala som kan ersätta "sempai" och "kouhai", men så länge man inte översätter Boys Love/Yaoi så är det ett mindre problem. ;)

 

Vi har även andra språkliga verktyg. Trots att jag sa i ett tidigare inlägg att vi med våra olika språk i grund och botten vill förmedla samma sak, så finns det saker som skiljer sig åt. Ibland är japanskan mer omfångsrik, ibland är svenskan språket med flest valmöjligheter. Ett av översättarens allra viktigaste jobb är att välja bland utbudet och tolka vad verket förmedlar i de fall då det inte är menat att vara tvetydigt.

 

Ett självupplevt exempel från när jag bodde i Japan:

I Japan spelar tonen på vad du säger sällan någon större roll. Det som spelar roll är den absoluta kontentan av vad dina ord innebär. Du kan alltså säga ett formellt "förlåt", utan att egentligen mena det. Din ursäkt kommer sannolikt att godtas ändå, pga vad dina ord bokstavligen innebär. I Sverige får man i den situationen snarare höra "inte den tonen, tack", eller "jag vill att du ska mena det", osv. Därför har vi en massa extra uttryck och sätt att be om förlåtelse i stil med: "jag är så hemskt ledsen", eller "det var inte meningen (att såra dig etc)". I Japan blir man snarare sedd som någon som försöker undfly sitt ansvar när man säger det sistnämnda eftersom de inte skiljer på att ursäkta sig och att urskulda sig, oavsett hur ärligt man menar det. En översättare måste ofta sätta saker och ting inom den tilltänkta läsekretsens kulturella ramar för att de ska kunna förstå vad berättelsen vill förmedla. Bokförlag föredrar därför översättare som faktiskt har erfarenhet av livet i Japan och inblick i landets seder och bruk.

 

Hur som helst, så vill jag säga att jag inte tyckte på samma sätt förr som jag gör nu. Allt som jag har argumenterat för i tidigare inlägg i tråden är sånt som jag har insett den hårda vägen, under åren jag jobbat som översättare.

 

I början översatte jag mer ordagrant, vilket är ett vanligt nybörjarfel gissar jag. Jag kunde i efterhand nästan aldrig känna mig stolt över de där första översättningarna, eftersom de kändes styltiga och saknade dialogens naturliga flöde. Samverkan mellan bild och dialog var dessutom knagglig. Men efter hand som jag dels har översatt större volymer av en och samma serie, dels har provat på olika författares språk, så har jag lärt mig knepen för att bli nöjd med det jag har översatt. Att översätta Kikis expressbud - Den nya häxkonsten blev den slutgiltiga nyckeln. När jag inte begränsades av hur mycket text som får plats i pratbubblorna kunde jag äntligen hitta mitt sätt att som översättare återskapa tonen och känslan i originalverket. Efter det blev även mangaöversättningarna mycket bättre.

 

När man i efterhand läser igenom sina översättningar (t.ex. när de har tryckts och man får sina egna ex av den svenska utgåvan) så brukar jag alltid läsa igenom dem en gång. Visserligen blir det mycket ångest över missar man hittar i efterhand och partier som man i dagsläget hade översatt annorlunda, men det är ändå bra att gå igenom vad man gjort fel, samt kanske ännu viktigare: vad som faktiskt blev rätt.

 

Genom den återkopplingen är jag nöjd med att ha lagt bort "sanchankun" redan på ett tidigt stadium. Deras betydelse finns kvar, men de har inte översatts ordagrant utan byggts in i texten överlag. Jag minns att jag faktiskt argumenterade för att ha kvar det i flera av mina första projekt, men fick nej från förlaget. Numera brukar det vara jag själv som lägger fram argument för beslut angående översättningen som jag känner passar verket i fråga. När man vet vad man talar om så tenderar folk att lyssna på en.

 

Ett exempel från jobbet:

Inför arbetet på Ultra Maniac (innan serien blev nedlagd) så frågade redaktören vad jag skulle göra med det faktum att en av karaktärerna använde sitt namn istället för att säga "jag" när hon pratar. Jag funderade lite och analyserade karaktären och hennes sätt att prata. I slutändan kom jag fram till att hon skulle säga "jag" i den svenska översättningen, men att hennes lite självcentrerade och smått barnsliga personlighet istället skulle visas i språkvalet i allmänhet. Mitt argument för det är att läsaren på ett mer naturligt sätt får inblick i karaktären. Även om man skriver en översättningsfotnot i början av boken så ger det inte samma återkoppling som när man faktiskt läser vad karaktären säger. Redaktören gillade svaret så mycket att hon skickade runt det till de andra nordiska översättarna till samma verk, vilket i och för sig var lite generande för de hade säkert redan kommit fram till samma sak.

Hur som helst, det viktiga är att ni som argumenterar för sanchankun inser att det är en personlig smaksak om man gillar att ha kvar suffixen och inte ett tecken på en dålig översättning om man som översättare väljer att visa dess innebörd med andra språkliga medel.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Jag kan vidare tycka att det IBLAND kan finnas en liten bonus med ha kvar vissa internationella uttryck i vilken form det än är, som ett kulturellt utbyte.

Översättningar berättar oftast berättelsen, där översättarna i sådana här fall måste vara lite kulturmedvetna. Om i serierna som översätts, har japanska hipp-uttryck, måste/bör/görs då kanske svenska hipp-översättningar/uttryck.

I Japan har de inte bara rikt på dialekter, eftersom i Japan, speciellt i Tokyo-områderna, är det väldigt rikt med slanger som kanske är grundat på subkulturer och används bara av små grupper.

Manga/anime producenter är troligast väl medvetna om detta, oftast också översättarna. Ska man då använda japanskt slang?

Nej, oftast drar man till att översätta till svenskt slang, i nödfall engelskt.

Väljer man ändå att ha kvar slangen i originalspråket, tror jag inte det kan alltid röra sig om brist på kunskap av översättaren eller fantasi, utan att man kanske vill förstärka uttrycket av berättelsen för att bibehålla det japanska i det.

Annars får man bara ett utbyte av berättelse och spänningen att det är japanskt smyg försvinner lite.

Det är vad jag tror.

 

Så suffixer av det slag som diskuteras mycket i denna tråd, är precis som My säger, dels lite smaksak och dels kanske för det är ett kulturutbyte så att vi lär oss i smyg om det främmande språket. På så sätt tycker jag det är bra, om det görs rätt * .

 

*=använder man utländska uttryck i översättningar är fotnoter ett måste, många gör inte det och då tycker jag inte det kan klassas som stil eller kultur/språkutbyte, då tror jag nog det rör sig om lättja.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter
Nej, oftast drar man till att översätta till svenskt slang, i nödfall engelskt.

Believe it!

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Jag var tvungen att skriva ett LajvJörnal-inlägg om ämnet.

 

Kommentarerna nedan är min syster som skriver, och hon poängterar intressant att de som föredrar den moderna stilen av fansubbning är de som helst skulle vilja se på anime rå, men eftersom de inte kan språket vill de ha en översättning som är så Japansk-influerad som möjligt, så att de kan lära sig fortare. Det förklarar en hel del, faktiskt.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att lämna en kommentar

Skapa ett konto

Registrera dig för ett nytt konto i vårt community. Det är enkelt!

Registrera ett nytt konto

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här.

Logga in nu

×