Chrono Crusade

[Saya]

 

Chrono Crusade

 

---

Överblick

 

• Studio: Gonzo
  
• Genre: Action, fantasy, romantik
  
• Sändes: 2003-2004
  
• Längd: 24 avsnitt
  
• Intro: YouTube
  

---

Handling

 

Året är 1928 och följdaktigen lever man livet i de amerikanska storstäderna. Den stora depressionen väntar runt hörnet men ännu dansar man till tonerna av Paul Whiteman, ser Mae Wests verk på Broadway och skänker föga tanke åt de tabuer som rådde bara några år tidigare. Det första världskriget är vunnet, kvinnor har fått rösträtt och samhället är på god väg att ta nästa steg i dess evolution. All denna frisinthet räcker dock inte åt alla, det finns begäran som inte kan uppfyllas av världsliga ting och den bästa lösningen på det är logiskt nog att vända sig till det övernaturliga.

 

Detta är något som Pandemoniums invånare bara har väntat på, svagsinta och desperata människor som utför mörka ritualer är ett perfekt byte för alla möjliga sorters djävular som vill sprida förödelse i vår värld.

 

New Yorks poliskår kan naturligtvis inte betvinga i princip odödliga bestar så när en sådan löper amok tillkallar man Magdalenaorden och dess beväpnade nunnor. Orden har filiaer över hela USA och även manliga medlemmar, om än mer sällsynta, och utöver den vanliga klosterverksamheten är deras enda syfte att bekämpa de allt oftare förkommande djävularna. Till sitt förfogande har man kulor med diverse välsignelser, krucifix modell energisvärd och massförstörelsevapen, tillverkade av den liderlige vetenskapsmannen Edward. Övriga viktiga medlemmar av denna lokalavdelning är dess överhuvud Kate Valentine och den mystiske prästen Ewan Remington.

 

Viktigast av alla är dock vårt kära huvudpar, nunnan Rosette och djävulen Chrono. Exakt hur de har hamnat i ett så osannolikt förhållande bör upplevas som en del av serien men värt att nämnas är att de är bundna till varandra genom mer än känslor. Ingendera passar sin roll särskilt väl, Rosette är en levnadsglad sextonåring som mer ofta än sällan lämnar ett spår av förödelse efter sina uppdrag medan Chrono trots de hundratals miljoner andra djävular han har dödat uppträder som en mildsint och vänlig ung man. När djävulsjakten kräver det kan Rosette släppa lös hans egentliga natur men det är riskabelt på mer än ett sätt så hon undviker det så länge andra lösningar finns.

 

Så småningom uppenbaras den egentliga röda tråden i form av aposteln Azmaria, som är ett element i Fátimas profetior, ett lockande byte för de största av alla djävular och därmed i behov av skydd från Magdalenaorden. Nu har vi alltså himmel, jord och helvete i en skön förening och detta är bara början på en symbolisk röra i klass med Evangelion. Skurkarna som radas upp blir allt fulare medan huvudantagonisten Aions planer försätts i verket av hans gäng som till och med kallas för syndare av sina egna. Vad som följer är ett atypiskt krig mellan det goda och det onda vars gränser inte alltid är huggna i sten.

 

Produktion

 

Chrono Crusade började som mangaserie 1999-2004 av författaren Daisuke Moriyama. Eftersom animen började sändas innan och slutade ungefär samtidigt som mangan var färdig skiljer sig handlingen avsevärt efter den fjärde volymen. Jag har läst hela mangan och tycker inte att något av verken är värre än det andra på grund av detta, den alternativa handlingen och slutet är ett intressant fall av "Vad skulle ha hänt om..." Den japanska titeln är egentligen Chrno Crusade, huruvida det är ett fall av engrish eller konstnärlig frihet vet jag inte.

 

Gonzo har inte skapat särskilt mycket att hurra för på senare år men 2002-2003 var de i sitt esse med Saikano, Kaleido Star, Last Exile och Full Metal Panic!. Det visuella är inget iögonfallande men har en stabil stil och genomgående hög kvalitet. Man fångar olika miljöers stämning mycket väl, från klosterlivet över romantiska fyrverkerier till blodiga slagfält. Figurernas ansikten kan vara generiska ibland men detta är i enlighet med mangan och icke-människorna erbjuder gott om variation.

 

Musiken är en blandning av tidsenlig jazz, irländsk folkmusik och typiska klostertoner, dock utan körsång.

 

Några nämnvärda röster:

 

• Tomoko Kawakami (Misuzu, Athena Glory) som Rosette.
  
• Akira Ishida (Kaworu Nagisa) som Chrono.
  
• Saeko Chiba (Nina Einstein, Mio Sakamoto) som Azmaria och en del sång.
  
• Norio Wakamoto (Charles zi Britannia, Vicious) som baronen Duffau.
  
• Kazuhiko Inoue (Kakashi, Dusty Attenborough) som Aion.
  

Serien har inledningsvis ett "veckans monster"-stuk med en ordentlig portion komedi men detta försvinner gradvist och den sista tredjedelen är bara elände. Trots att man tidigt har fått de viktigaste rollerna presenterade vet man aldrig riktigt om nästa uppdrag klaras av på ett avsnitt eller om det är nästa steg i konflikten med Aion eller Rosettes jakt på sin förlorade bror Joshua. Det hela är väldigt oförutsägbart med nya figurer och bakgrundshistorier som regelbundet rör om i kitteln.

 

Omdöme

 

Den första gången jag såg Chrono Crusade var på våren 2007. Då tyckte jag att den var bland det bästa jag har sett, och nu när jag har sett om den tre år och hundratals serier senare är den fortfarande väldigt underhållande. Nuns with guns, gränsöverskridande relationer, kristen symbolik och skaparens egna tolkningar, oavsett vad man gillar finns det något för de flesta att ta del av. Jag kan inte låta bli att tycka om folk som övervinner de mest ingrodda sociala gränserna och en nunna hand i hand med en djävul torde vara ett ärkeexempel därav.

 

Om jag ska ge ett sifferbetyg utifrån underhållningsvärdet får det bli 8/10.

[Dread]

Bra skrivit! Jag måste hålla med om att Chrno Crusade är väldigt sevärd! Det är nog en av de mest känsloladdade serierna. Nu var det väldigt längesedan jag såg den sist, det är nog snart dags att friska upp minnet. Den här gången blir det nog mangan istället, då jag inte läst den än (det har nog berott på att jag trodde de följde samma handling). Jag minns att jag blev väldigt berörd av slutet på serien, så som sagt rekommenderas starkt till alla!

[Klona]

Mycket bra skrivet Saya. Tror att jag såg serien runt 2007 med och även om jag tyckte att den hade sina svackor här och där så höll sig serien på en bra nivå och den sista 1/3 av serien var riktigt spännande. Kommer ihåg att jag en dag på sommarjobbet var väldigt frånvarande eftersom jag funderade på vad som skulle hände i de sista fyra avsnitten. Slutet är underbart och jag klassar det som ett av de bästa av alla serier jag har sett.

[Sceleris]

Välskrivet, som väntat av vår käre tysk.

 

(Kom ihåg att trycka på ("rösta upp detta inlägg"), ni som håller med!)

 

Jag har inte ännu sett serien, men... någon vacker dag...