säsongstråd Anime vintern 2026

[MathJuice]

FRIEREN! FRIEREN! FRIEREN!

[Raccomunk]

Frieren... och sen tog det stopp.

Shiboyugi: Regissören för Gimai Seikatsu gör sin andra anime den här säsongen, så vi får se om det är början på en ny legend i anime-industrin, eller om han var en one-trick-pony. Kan dock inte säga att jag känner mig så överdrivet taggad på vad den handlar om.

Oshi no Ko S3: Iykyk

[Sceleris]

Jag ser fram emot uppföljaren (förhoppningsvis avslutningen) till Jigokuraku, som var en heltokig body horror-clash mellan japanska samurajer/ninjor och kinesisk taoistisk mystik och folkloristiska motiv.

Min andra tanke är att 2026 nog måste få vara ett backlog-år. (Apotekarens dagbok, Frieren, Oshi no Ko, Dandadan... Made in Abyss såg jag aldrig, Chainsaw Man... Attack on Titan läste jag nästan hela, men vill se igenom animeversionen istället för att läsa klart. Etc. etc. etc.)

Jag får nog avge som nyårslöfte att sluta lägga krut på medioker anime. 😛

[Stekeblad]

Andra säsongen av My hero academia-spinoffen ser jag fram emot.

Sedan undrar jag vilken väg Återfödd som ett drakägg kommer gå så den kommer jag ge en chans.

[Sceleris]

8 timmar sedan sa Stekeblad:

Andra säsongen av My hero academia-spinoffen ser jag fram emot.

Den där Vigilantes? Visst är det en prequel? Jag är personligen ganska sval när det gäller prequels till avslutade huvudberättelser, så jag blir nyfiken: vad tycker du fungerar bäst med spinoffen? Är det karaktärerna, världen, eller något nytt perspektiv?

[Stekeblad]

10 timmar sedan sa Sceleris:

Den där Vigilantes? Visst är det en prequel? Jag är personligen ganska sval när det gäller prequels till avslutade huvudberättelser, så jag blir nyfiken: vad tycker du fungerar bäst med spinoffen? Är det karaktärerna, världen, eller något nytt perspektiv?

Ja, Vigilantes. Jag började kolla på den för att jag gillar huvudserien och ville få se mer av världen men nu är det andra säsongen i sig jag ser fram emot. Handlingen utspelar sig ett antal år tidigare, man ser professionella hjältar som man känner igen men det är inte dem som är fokuset. Serien följer några personer med svagare särdrag som utan utbildningen eller tillstånd börjar göra mindre hjältegärningar.

Ett annat perspektiv och nya karaktärer i en etablerad värld, jag tycker den lyckas vara mer än bara "mer My hero academia".

[Sceleris]

Mato Seihei no Slave 2 (Chained Soldier): En del av mig vill följa mer av handlingen, men jag har bestämt mig för att 2026 ska vara ett år för framsteg. Då duger det inte att titta på skräp. 5/10.

The Darwin Incident: Djurrättsaktivister stormar labb där en gravid schimpans föder en människa-schimpans-hybrid Charlie. Utspelar sig i USA, med en sån där lite mer realistisk karaktärsdesign. Det börjar med att Charlie börjar gymnasiet och dess sociala omständigheter med loners, jocks, partytjejer... Samtidigt i storstäderna begår veganism-terrorister bombningar, och nu vill de värva Charlie. Tonen är lite slät, innehållet bisarrt. Temat verkar vara människans makt över djurvärldens liv; Charlie är förstås någon som har anknytning till båda världarna. Respektabelt men inte toppklass. 6/10.

Reincarnated as a Dragon Hatchling: Bakgrundslös människa återföds som drake i en värld där han alltid tycks vara i underläge. Det är kanske berättelsens största styrka; i övrigt är den medioker, och det säger jag som en läsare av mangaversionen -- som åtminstone har en mer särpräglad stil (superkontrast), jämfört med animeversionens fantasilösa slentrian. 5/10.

Roll Over and Die: I Will Fight for an Ordinary Life with My Love and Cursed Sword: Huvudpersonen "Flum Apricot" (ha ha ha) blir utkastad ur hjälteföljet, men denna gång är det en tjej! Hon blir förslavad och får människoätande monster ansatt på sig, men slår sig fri och tar med den enda andra överlevande slaven, en bandagerad flicka. Yuri-vibbar med lite mer mörker, förräderi, och guro. Och metal-OP. 5/10.

An Adventurer's Daily Grind at Age 29: Äventyrare uppvuxen i slummen tar hand om värnlös föräldralös flicka. Tonen är åt det optimistiska hållet, flickan mer "genki" än enslig... och ibland blir hon magiskt vuxen med stora bröst. 5/10.

[Raccomunk]

Då det mesta har kommit ut så kan jag berätta vilka (non-sequel) serier som verkar värda att följa!

Shiboyugi: Ueno Souta levererar med kraftigt regi. Teckningskvaliten håller inte alltid måttet, men hittills har det inte varit störande.

You and I are Polar Opposites: Söt romcom, själfull animation.

Wash it Away: Det går att se att den är gjord av en f.d. ecchi-mangaka, men utöver random fanservice ibland så är det en trevlig workplace slice of life.

Fate/strange Fake: Om man är into fate.

Spoiler

Journal With Witch: Allegedly, har inte sett den själv.

[Sceleris]

Android wa Keiken Ninzuu ni Hairimasu ka: Yuri-snusk med sexrobot på fyra minuter. Öh, om det är vad man vill se, så är det något man kan se. 5/10.

Oedo Fire Slayer: The Legend of Phoenix: F.d. duktig brandman på 1700-talet rekryteras för att få pli på en brandstation i en stad där en mordbrännare börjat härja. Några sandkorn av värde (ex. huvudpersonens trauma), men berättat med slentrian och utan finess. Stel, livlös 3DCG-anime på distraherande grovkorniga bakgrunder. Det bästa var öppningslåten av Porno Graffitti som påminde om bättre anime. 4/10.

Champignon Witch: Snäll, isolerad häxa: giftsvampar växer där hon går (och förgiftar människor som rör vid henne), men det är för att hon absorberar giftig energi från omgivningen. Hon säljer medicin och blir nyfiken på kärlek. De har en alldeles för babblande förklarande berättarröst; tanken är nog att det ska kännas som en saga, men det tar för mycket ifrån tittarens jobb (att tolka sinnestillstånd och motivationer). Öppningslåt av Rosu som har en intressant röst. 5/10.

Kaya-chan Isn't Scary: Fyraårig spökbekämpande flicka är missförstådd, men får äntligen en fröken på sin sida. Hemma har hon dock något som hemsöker hennes mor, något som inte ens flickan kan besegra. Dramat är på grundnivå, och spökena är mer skrikiga bläckklumpar än någon diskret fara, så det blir mer "action" än skräck. Men om man vill se småbarn och spöken så är det nog ett okej tidsfördriv. 5/10.

Tune In to the Midnight Heart: Harem-romcom där stöddig nybliven gymnasist letar efter tjejen som strömmade internetradio i högstadiet för vilken han var den enda lyssnaren (...och han pratade med henne? Var det en call-in-radio?), men han vet inget mer om henne än hennes skola och hennes röst. Nu har han fyra kandidater. Hans "jag är perfekt"-personlighet känns platt, men gav honom en lite fräsch motivation: inte kärlek, utan att kolla så att hon inte har sparat radioavsnitt där han sa pinsamma saker. Jag kan tänka mig att den blir snäppet över en dussin-harem, men harem gallrar jag bort. 5/10.

[Raccomunk]

8 timmar sedan sa Sceleris:

Tune In to the Midnight Heart: Harem-romcom där stöddig nybliven gymnasist letar efter tjejen som strömmade internetradio i högstadiet för vilken han var den enda lyssnaren (...och han pratade med henne? Var det en call-in-radio?), men han vet inget mer om henne än hennes skola och hennes röst. Nu har han fyra kandidater. Hans "jag är perfekt"-personlighet känns platt, men gav honom en lite fräsch motivation: inte kärlek, utan att kolla så att hon inte har sparat radioavsnitt där han sa pinsamma saker. Jag kan tänka mig att den blir snäppet över en dussin-harem, men harem gallrar jag bort. 5/10.

Allt jag hört om Tune in är hur otroligt dåligt jobb de gjort med adaptationen.

[Sceleris]

6 timmar sedan sa Raccomunk:

Allt jag hört om Tune in är hur otroligt dåligt jobb de gjort med adaptationen.

Det låter löjligt hårt. Alltså, visst, produktionen är medioker, men absolut inte katastrofal. Jag skummade igenom första mangakapitlet, och förutom ett par ändringar med minimal konsekvens (även om det var störtdumt, som att den hemliga tjejens inre monolog blev en märklig liveström samtidigt som hon sitter med de andra tjejerna) så såg jag inget som animeversionen drar skam över.

[Sceleris]

The Demon King's Daughter Is Too Kind: Demonfursten kan inte genomföra sin världserövring när han är orolig för att hans lilla dotter (typ 3-åring) är för snäll, så hans undersåtar ska försöka göra henne ond, men vi förstår att istället kommer hon att sprida snällhet omkring sig. Extremt by-the-book: bäbis-röstisen Misaki Kuno spelar dottern, Akio Ōtsuka spelar demonfursten, regi och musik och animation är precis så ofarlig som man tänker sig. Så ganska trist. 5/10.

Scum of the Brave: Man kan injicera nåt tjafs och få superkrafter (modell: en per person), så det finns skurkar som gör det och frilansande "hjältar" (typ prisjägare?) som bekämpar dem. En sån "dräggig hjälte" är nån snubbe som blir närmad av ett par hjälteskoltjejer som vill ha hjälp att frita en kamrat. Medioker stil och animation, action är liksom lite seg och icke-flashy. 5/10.

The Case Book of Arne: En grabb är på jakt efter sin fars mördare som han hävdar inte är en vampyr. Detektiv Arne kommer till stan med sina assistenter. Grabben listar ut mördarens identitet (en häxa) men blir mördad. Vampyren Arne dräper häxan, case closed. Lite våldsammare än den barnsliga stilen antydde, men meh. 5/10.

Journal with Witch (jp. Ikoku Nikki, "Dagbok från främmande land"): Viljestark men slarvig och blyg författarinna tar in sin 15-åriga systerdotter när föräldrarna avlidit i olycka och hon hotas att skickas runt bland släktingar som ett paket. Flickan ser upp till sin moster och skriver dagbok för att hantera sin sorg och ensamhet (symbol: öken), och de får lära sig att leva ihop. Kvalitetsproduktion och regi/manus med fingertoppskänsla. 7+/10.

[Sceleris]

The Holy Grail of Eris: Flicka får hjälp i en social knipa av en skurkinnas spöke och måste nu hjälpa henne utkräva hämnd. Slö, småtöntig, och något för pratig. 5/10.

Easygoing Territory Defense by the Optimistic Lord: Production Magic Turns a Nameless Village into the Strongest Fortified City: Identitetslös löneslav, de fyra elementen, slaveri, huvudperson med "snäll" som enda karaktärsdrag, utkastad av sin familj -- klyschor på klyschor. Dock okej produktion... för vad det är. 5/10.

Dead Account: Grabb driver ragebait-youtubekanal för att ha råd att bota sin sjuka syster, men hon dör och blir ett digitalt spöke som måste fördrivas av en hemlig grupp exorcister, och det visar sig att han har talang. Den sortens shōnenserie. Oanmärkningsvärt. 5/10.

Wash It All Away: Småfin produktion om en ung kvinna som driver en klädtvätt i spa-staden Atami, men totalt viktlös handling. Jag tyckte att de gav en halv vink om att hon har minnesförlust, men det är inte säkert. I övrigt verkar hon bara vara en "perfekt" tjej: duktig, trevlig, tråkig och personlighetslös. 5/10.

Dark Moon: The Blood Altar: Bishōnenanime med vampyrtema. Flicka som p.g.a. märklig kroppsstyrka flyr anklagelser om att vara vampyr börjar kvällsskola (med snygga killar). Såg inte mer än fem minuter, men centralflickan verkade åtminstone ha lite personlighet (och inte vara rent "self insert"-material).

Isekai Office Worker: The Other World's Books Depend on the Bean Counter: Sliten kontorsarbetare försöker rädda flicka som sugs in i en magisk cirkel. Förstås har ett kungadöme hämtat henne för att hon ska få bli helgon och bekämpa "miasma". Mannen har chansen att bli soffliggare, men har lönslaveri i blodet och ber om ett jobb istället, så han blir revisor på slottet och väcker uppmärksamhet när han upptäcker ett ekonomiskt nödläge. Hyfsad produktion, "seriös" framtoning, men jag hade dock svårt att se vad seriens infallsvinkel var -- tills i slutet av avsnittet när öppningsvinjetten spelades och visade kontorsarbetaren hand i hand med den ståtliga riddarkaptenen. Det är inget för mig, men om man vill se en isekai-boys-love-anime så tror jag att denna kan vara helt okej. 5/10.

[Sceleris]

Sentenced to Be a Hero: Fantasy där muterade/muterande monster hotar mänskligheten; mot monstren skickar de inte bara tempelriddare, utan också "hjältar", vilka är brottslingar utan rätt att dö (genom magisk återupplivning), och "gudinnor", flickebarnformade supervapen. Huvudperson är Xylo, en orättvist dömd hjälte som avskyr gudinnor men tvingas ta hjälp av en för att kunna uppfylla sina order. Actionanimation och karaktärsanimation i toppskiktet (monstren är (nästan) aldrig 3DCG! Wow!) men art direction är lite trist, med förstaavsnittet förlagt helt i en mörk granskog. Manuset känns funktionellt, fast det är ganska torrt, och det är på snudd att jag vill klaga på "som du vet"-dialog. 7/10.

Shiboyugi: Playing Death Games to Put Food on the Table: Dödslek med lågmälda flickor i meido-uniform; dödslekveteranen Yūki försöker leda greppen till säkerhet. Långsam och släpig regi som borde ha känts tråkig, men en överdos av experimentalistisk animation (t.ex. animation utan lineart) höll den precis över gränsen. Förstaavsnittet (dubbellängd) fungerar praktiskt taget som en fristående film, så jag känner inte att jag behöver se mer. 5/10.

You Can't Be in a Rom-Com with Your Childhood Friends: Gymnasiegrabb gillar sina barndomstjejkompisar som är kära i honom, men ingen av flickorna visar det på något sätt han förstår, så han tror att han inte har någon chans och försöker alltid att undvika att reciprocera. Om jag ska hitta något positivt så antar jag att det är färgglatt och intensivt, men allt bygger på en konstant ström av säger-inte-vad-hen-tänker-situationer och outtalad rivalitet som mest lämnar mig utmattad och lite irriterad. 5/10.

[Sceleris]

A Gentle Noble's Vacation Recommendation: Adelsman isekaiar från fantasy-Europa till ett annat fantasy-Europa, men bestämmer sig för att se det som "semester" och anlitar en ståtlig äventyrare för att resa runt (och, förstår vi av öppningsvinjetten, träffa vackra män). Så vitt jag förstår så bedrar skenet i att det inte är BL, men i övrigt är det oanmärkningsvärt. 5/10.

In the Clear Moonlit Dusk: 16-årig prinsflicka (tunn och androgyn och oavsiktligt prinsaktig i sitt uppförande) träffar en något påstridig och ohyfsad kille, den enda som behandlar henne som en tjej. Låg takt, lite avväpnande humor när hon råkar vara prins; helt okej. 5/10.

Jack-of-All-Trades, Party of None: Ännu en helt medioker utkastad-ur-hjälteföljet-serie. Han räddar en tjej och blir inbjuden att-- nä, jag orkar inte ens förklara, det är för tråkigt. Huvudpersonen är lågmäld, personlighetslös, dåligt-självförtroende-men-inte-riktigt; tjejerna talar med falsettröster; och avsnittet slutar med en riktig cliffhanger där en gammal gubbe honom en massa komplimanger för att han är så underskattad. (Att kalla det för cliffhanger var sarkasm för att belysa dålig dramaturgi.) 5/10.

There Was a Cute Girl in the Hero's Party, so I Tried Confessing to Her: Återfödd som starkaste demonen, blir kär i en tjej i hjälteföljet, försöker leva som människa medan han uppvaktar tjejen. Skissartad lineart och texturerad färgläggning passar inte den barnsliga designen eller den barnsliga handlingen. 5/10.

The Daily Life of a Part-time Torturer: Bishōnenanime om glada tortyrjobbare. Edgelord-varning, fast samtidigt är det så censurerat att jag ifrågasätter poängen. Det som finns kvar känns mest osmakligt. 4/10.

Hana-Kimi: Tjej som bott i USA börjar i japansk pojkgymnasieskola för att komma närmare höjdhopparen hon ser upp till; dock har han gett upp sporten och vad hon aldrig räknade med är att de också blir rumskamrater. Shōjomanga av klassiskt snitt (började i Hana & Yume 1996); fånig i sin utgångspunkt, men hade jag velat se en shōjo så finns det ju åtminstone gott om hemligheter och känslospel och relationer i förändring. 5/10.

Hell Mode: The Hardcore Gamer Dominates in Another World with Garbage Balancing: Gamer blir tagen av en gud och återföds som son till livegen bonde/jägare men gillar utmaningen. Platt och trist, och jag vet från mangaversionen att den inte får något mer än powerscaling. 5/10.

[Sceleris]

The Invisible Man and His Soon-to-Be Wife: I ett fantasy-Japan med olika fantasyfolk, typ djurmänniskor och utomjordingar, jobbar en ung blind kvinna som typ-sekreterare för en osynlig gentleman-privatdetektiv, och de inleder en puppylove-romans. Innan jag såg avsnittet misstänkte cynikern i mig att mannen var osynlig på grund av nåt slags fånig vill-inte-se-män-inställning, men det är tematiskt -- det passar ju perfekt med hennes blindhet. För henne är alla personer osynliga. Osynlighet och blindhet öppnar också för "vem man är inuti"-tematik och sånt. Romantiken är lite söt, och den har några fina ankrande detaljer om blindhet (typ en armbandsklocka som vibrerar för att visa tid, eller de snälla kollegorna som säger var de placerat hennes kaffekopp). 6/10.

Kunon the Sorcerer Can See: Blind sjuårig adelspojke vänder depp till motivation när han får för sig att skapa ögon med magi. Inte komik (serien har ett comic relief-hembiträde, men hon faller platt), inte allvar. I öppningsvinjetten ser man olika karaktärer (kommande vänner och rivaler och kanske mystiska skurkar), men förstaavsnittet ger ingen intressant riktning alls (cliffhanger: han ska börja skolan), utan känns bara fjantigt och oskickligt. 5/10.

Noble Reincarnation: Born Blessed, So I'll Obtain Ultimate Power: Okänd person återföds (i samma fantasyvärld) som kejsarens 13:e son, växer upp till 7-årsåldern och är ståtlig och kapabel och tvingas manövrera kejserlig syskonpolitik och sånt. Riktning: ju bättre ledare desto starkare. Mer händelserikt än Kunon, men fortfarande extremt mediokert, och ljudet var illa mixat. 5/10.