Resultattavla

Bäst action: Sengoku Youko Fantastisk serie av skaparen av bland annat Lucifer and the Biscuit Hammer (och i detta fall så smälte inte animationen helt!) Bäst komedi: Konosuba S3 Det här var nog det mest roliga jag har haft från någon Konosuba säsong. Bäst drama: Oshi no Ko S2 Tokyo Blade-arcet var otroligt starkt. Sen pratar vi inte om det två sista avsnitten, eller nästa säsong. Bäst romans: Gimai Seikatsu Serien vars engelska namn ej kan användas när den ska rekommenderas, eftersom alla kommer att sluta lystna så fort de hör det... Väldigt low-key och down-to-earth serie, men den största höjdpunkten var definitivt soundtracken och regissören. Gång på gång så finner man sig helt absorberad i atmosfären. Bäst mystery: Monogatari Series: Off & Monster Season Lite sido-stories för att ge mer djup till karaktärerna i serien, starkt rekommenderad om man sett resten av Monogatari. Bäst sci-fi: Date A Live V Riktigt starkt avslut, det finns tydligen fler böcker att adaptera, men alla nuvarande plot-trådar har knytits ihop, så finns inget behov av en extra säsong (förutom för att få se alla karaktärerna lite mer!!!) Bäst slice of life: Yuru Camp S3 Ny studio och en ny look, men samma sköna vibes. Bäst ecchi: 2.5D Seduction Älskar denna manga, och var otroligt rädd för att adaptationen skulle bli slaktad (som till exempel Gushing Over Magical Girls från tidigare samma år blev), men jag är väldigt nöjd över hur den visade sig bli! Bäst isekai: Mushoku Tensei II Part 2 Mer Mushoku Tensei! Bäst band-anime: GIRLS BAND CRY Mycket unik CG animation, riktigt bra musik, och omtyckbara karaktärer. Årets överraskning: Absolut den bästa "huvudkaraktären är super OP, förmodligen den starkaste i universum" serien jag sett. Väldigt rolig, fantastiska karaktärer, och mycket stark plot. Bäst regi: Uena Souta (Gimai Seikatsu) Brukar inte bry mig om denna kategori, men den häpnadsväckande regin i denna serie bara måste nämnas. Ännu mer imponerande, då det är regissörens första verk. Bäst OP: HIBANA by MindaRyn (Sengoku Youko) Bäst ED: Burning by Hitsujibungaku (Oshi no Ko S2) Bäst karaktär: Oumae Kumiko (Hibike! Euphonium) Geh~ Anime of the Year:

Jag har ångrat mig: Jag vill ha Marin Kitagawa som årets waif... jag menar kvinnliga karaktär. Och som waifu!

Jag åtar mig åter igen friheten att använda mina egna kategorier. Bäst action: Akiba Maid War En serie med starka drag av en Tarantino-film. En typisk mafia/yakuza setting, med gatuvåld, shootouts med mera, men ersätt gängen med olika maid-caféer. Förvånansvärt bra skriven story, också. Bäst fantasy: Danmachi Season 4 Säsong 4 överraskade mig med hur väl regisserad den var. Definitivt den bästa säsongen hittills, ser fram emot fortsättningen som börjar efter nyår. Bäst komedi: Bocchi the Rock Ett praktexempel på hur man kan ta ett mediokert källmaterial och höja det till skyhöga höjder. Sättet som animationsteamet har tagit den magra komedin från mangan och expanderat den till helt nya nivåer är något jag inte tror jag någonsin sett förrut. Bäst romans: Kaguya-sama Season 3 Att denna säsong skulle vara bra var ingen tvekan om. I princip alla de bästa arcen i mangan hittas i rad i en viss sektion av serien, och det var just detta block som nu skulle animeras. Och studion lyckades att inte sjabbla bort sig. Bäst slice of life: Akebi's Sailor Uniform Det här är just vad jag vill se från en slice of life. Sköna vibes, ett cast av omtyckbara karaktärer, och precis rätt mängd med feels. Bäst ecchi: Sono Bisque Doll Jag funderade starkt på att helt enkelt nominera Bisque Doll för alla kategorier, men i slutändan så bestämde jag mig för att ge lite variation till min lista, för att ge lite spotlight åt andra serier. Det blev då dock svårt att hitta en plats åt Bisque Doll som inte exkluderade någon av de andra serierna jag ville nämna. Och nånstans måste jag ju få plats med min darling. En del ecchi har den, och var inte mycket mer på den fronten som var värt att nämna från året, så det får bli så här! Bäst opening: The Peggies - Highlights (In the Heart of Kunoichi Tsubaki) Runner up: Yoshiki Fukuyama - Akatsuki no Salaryman (Fantasy Bishoujo Juniku Ojisan to) Runner up 2: Queendom - Chiki Chiki Bam Bam (Paripi Koumei) Bäst ending: Minori Suzuki - Wherever (Black Summoner) Runner up: Little Black Dress - Hakuu (Parallel World Pharmacy) Årets överraskning: Lycoris Recoil Det var helt galet hur stark karaktärsdynamiken i denna serie var skriven. Årets besvikelse: Science Fell in Love Season 2 Denna artade sig till en riktig stark avslutning till serien, speciellt med det perfekta "säsongavslutnings"-avsnittet som kom några avsnitt tidigt. Men va fan var det där sista avsnittet som fullständigt bajsade över hela serien och allt den stod för??? Årets waifu: Marin Kitagawa (Sono Bisque Doll) Gyaru life, gyaru love! 😍 Och så några extra kategorier: Bäst couple: Fudou x Desumi (Love After World Domination) Bäst sci-fi: Prima Doll Bäst thriller: Summer Time Render Bäst isekai: The Executioner and Her Way of Life Bäst musik: Healer Girl Anime of the Year: Kaguya-sama Season 3 Hur mycket jag än vill sätta Bisque Doll som anime of the year så hade den helt enkelt för kraftig konkurrens från Kaguya. Delen från mangan som animen adapterar är ett mästerverk, och studion gjorde ett perfekt jobb med att översätta det till anime. Att den lyckades hålla en stadig position ovanför FMAB i över en månad efter att serien tog slut säger en hel del.

Tack det samma för ditt sällskap, det var roligt att träffas i person och gå runt på Närcon! My Hero academia-panelen blev som du skrev lite stökig. Är det inte så paneler brukar bli så ska jag ge dem en ny chans nästa gång jag går på konvent. Grattis till vinsten i AMV-tävlingen!

Fuskar jag om jag kör egna kategorier? Jag kör i alla fall egna kategorier. Bäst drama: Heike Monogatari Väldigt gripande skildring av The Tale of the Heike, vilken följer den unga flickan Biwa, som blir adopterad av Taira-klanens ledares äldsta son. Där får hon vittna klanens öde, i dess kamp över makt med de andra stora klanerna i en väsentlig del av Japansk historia. Serien har många kraftiga moment, och hade det mest mind-blowing sista avsnitt jag sett på ett tag. Bäst fantasy: Kobayashi's Maid Dragon S Älskade redan första säsongen, och denna lyckades rent av överträffa säsong ett. Fokuset på karaktärernas backstory gav serien en mycket välkommen balans till dess komedi. Blev också överaskad av hur väl introduktionen av Ilulu hjälpte till med att stärka dynamiken mellan seriens karaktärer. Bäst romans: The Duke of Death and His Maid Vad får man om man kombinerar en så introvert kille att han literally dödar allt som kommer i närheten av honom, och en riktigt kåt tjej med absolut noll dödsrädsla? En väldigt feel good romcom! Medan de inte kan röra vid varandra utan tjocka lager med skyddsutrustning så bygger serien upp deras förhållande samtidigt som de letar efter ett sätt att bryta förbannelsen som ligger över huvudkaraktären. Bäst komedi: Welcome to Demon School! Iruma-kun Season 2 Ännu en sequel som överträffade sin prequel. Till skillnad från säsong ett som hade ett rätt svagt arc i mitten så var denna säsong fylld av bangers. Mer fokus på huvudkaraktärer och sidokaraktärer, flera fantastiska arcs, och en hel del saker som jag inte visste att jag behövde i mitt liv. Bäst slice of life: Yuru Camp Season 2 Mer chill vibes precis som första säsongen, svårt att slå det. Jag kan också alltid uppskatta när Kurosawa Tomoyo får roller i serier jag tycker om! Bäst mystery: Odd Taxi Mycket likt en Quentin Tarantino-film så tar denna bisarra serie en mängd olika plotlines som från första anblick inte ser ut att ha något med varandra att göra, men sakta väver ihop de olika trådarna till en komplett bild, sedd från ögonen av Odokawa, en valross som jobbar som taxiförare i staden. Bäst sport: Uma Musume: Pretty Derby Season 2 Att skifta fokus från Special Week till seriens bästa karaktär Tokai Teio var redan ett otroligt lyft, men det som serien sen gjorde med Teios story långt överträffade alla förväntningar. Många nagelbitare där seriens högst rankade löpare kämpar för att ta förstaplatsen och uppnå sina egna personliga mål, följt av riktigt tunga scener där man verkligen kan känna av karaktärernas känslor, både positiva och negativa. Bäst horror: Higurashi: When They Cry - SOTSU Under en stor del av första säsongen av Higurashis remake/spinoff/sequel/alternate universe/whatever så förstod man inte helt varför som det här var en grej, eller vad målet med att göra denna serie var. Men där mot de sista avsnitten så släppte de en twist som fick en att säga "Oh. OHH!". Att få Gou's förvirrande delar kontextualiserade i SOTSU's answer arcs förhöjde serien till samma nivåer som orginalet. Seriens avslut kan vara en hit eller miss, beroende på hur man ser på de olika karaktärernas motiv och handlingar, men oavsett så var det en väldigt intressant resa. Bäst isekai: Mushoku Tensei Måste ju få in denna kontroversiella serie här. En isekai som till skillnad från de flesta inlägg i genren har en väldigt utvecklad värld/lore, och ett mycket detaljerat magisystem. Animeringen av Studio Bind är i toppklass. Karaktärerna... det finns en hel del personer som inte tycker om.. vissa av personerna i serien. De ser dock inte serien för vad den är menad att vara, en berättelse om en väldigt bruten person som bestämt sig för att försöka bättra sig. Den gör ett bra jobb på att visa honom sakta mogna allt eftersom hans förhållanden med de andra karaktärerna växer. Bäst idols: Selection Project Var osäker vad jag borde tycka om serien medans jag såg på dess första halva. Den försöker sig på ett upplägg som skiljer sig från de flesta andra idol-serier, men det blev rätt snabbt uppenbart att det konceptet inte funkar i praktiken. Jag var orolig att de bara skulle ignorera det och i princip falla tillbaka i samma spår som alla andra idolserier. Men, serien började därefter tackla problemet, och löste det på ett väldigt smart sätt. Bäst opening: MindaRyn - Like Flames (That Time I Got Reincarnated as a Slime Season 2 Part 2) Runner up: EXiNA - DiViNE (Blue Reflection Ray) Bäst ending: Yuiko Ohara - Kaze to iku michi (Mushoku Tensei Part 2) Runner up: 9-tie - Only One Yell (Selection Project) Årets honorary mention: Blue Reflection Ray Visuellt så var serien kanske inte en höjdare, men ser man förbi det så var Blue Reflection Ray en väldigt väl berättad Mahou Shojo-serie som tacklar teman om mental ohälsa. Anime of the year Tredje plats: Odd Taxi Andra plats: Uma Musume: Pretty Derby Season 2 Första plats:

Mer specifikt: Muv-Luv är ett gammalt dejtingporrspel om en kille med barndomsvän och påtvingad fästmö och barndomsminnen av gifteslöften och andra go'a klyschor. Typ som en Love Hina eller Nisekoi, fast med sexscener; det utspelar sig faktiskt i samma värld som gamla snyftaren Kimi ga Nozomu Eien (Rumbling Hearts). Under andra halvan av spelet, typ 10 timmar in… …och det är det som spelet Muv-Luv Alternative är en uppföljare till. (Högsta betyget på visualromandatabasen.) Sen har Muv-Luv Alternative fått spinoffberättelser, som lättromanserien Total Eclipse som fick en animeversion, och lättromanserien Schwarzesmarken som också fick en animeversion. Och det som nu är på väg är alltså – om jag inte fått allt om bakfoten – en animeversion av originalspelet Muv-Luv Alternative från 2006. Vilket på ett sätt är väldigt trist, dels för att det låter som att de hoppar över första halvan av berättelsen, den halvan som i idealfallet skulle invagga tittarna i falsk trygghet (jag tror att @Ashaz skulle ha älskat det!), dels för att det bara blir typ 13 timmar anime av en visuellroman som tar mer än 50 timmar att läsa. Så en animeversion av Muv-Luv Alternative är både något gott och något ont.

Om det nu är viktig kunskap går att diskutera, men roligt att du gillar det. Dags för en djupdykning.

(Andas in, andas ut. Andas iiin, andas uuut…) Vad gäller militäranime, du har inte kollat in Legend of Galactic Heroes då? Gamla är min favorit, men nya tror jag ska vara bra den med (fast oavslutad).

Hm, kanske ett kortfattat exempel hjälper? Du kan se Gintama, eller låta bli att se Gintama. Om du ser Gintama så kan den väcka emotioner/känslor hos dig, till exempel glädje (roliga scener), nervositet (spännande scener), och sorg (rörande scener); eller så väcker den inga känslor hos dig. Om Gintama väcker känslor hos dig, så skulle du kunna vara medveten om det (“åhå, jag upplever glädje just nu! Intressant!”), eller omedveten om det. Om du är medveten om att Gintama väcker känslor hos dig, så skulle du kunna försöka identifiera det, gärna i stunden (“åhå, jag upplever glädje just nu! Det hände just när Gin stack ett svärd i baken på Kondō, så jag antar att jag helt enkelt gillar slapstickhumor”), men annars i efterhand eller vid en “rewatch”. Om du har identifierat att slapstickhumorn i Gintama fungerar för dig… …så kan du fundera på varför den fungerade. “Jag antar att jag gillar slapstick för att…” Eller (eller “och”), så kan du fundera på varför människor gillar slapstick. “Jag antar att människor gillar slapstick för att…” Eller (eller “och”), så kan du fundera på varför just slapsticken i Gintama är så mycket roligare än slapsticken i valfri generisk romcomanime (jag tänkte skriva “än slapsticken i Love Hina”, men det är väl gott fjorton år för sent för att hacka på den). “Jag antar att slapsticken i Gintama är så rolig för att…” Obs! Förmågan att kunna djupanalysera vad man ser samtidigt som man njuter av det är inte självklar, utan något som måste övas. Då tänker jag mig den analysgrad som skickliga recensenter arbetar med, men jag tror att även vi, vanligt folk, skulle må gott av att helt enkelt vara mer frågvisa när vi ser på film och läser böcker. Ja, klassisk Sceleris: det skrevs mest utan plan. 😅 Det är så jag gillar att arbeta. Bara att spåna, liksom. Att tänka i text. Oj du, alltså, det här är ju bara ett inledande inlägg i frågan! Ett slags problemidentifikation. Jag ska nämligen i senare inlägg försöka resonera mig till hur man blir mer aktiv som tittare, för det är vad jag själv behöver. Din beskrivning är minst sagt bekant. Det är ett absolut rimligt tvivel att ha, men recensioner är ganska high-level. Vad jag vill ha mer hos folk är förmågan att skriva om vad de ser och vad de känner, på ett sätt som passar dem. Ärligt talat hade redan din kommentar kunnat vara ett blogginlägg, åtminstone enligt som jag ser det: man skriver om något man tänker på, och försöker reda ut det för sig själv och med lite tur för en och annan läsare.

Sant. Ett annat forum som jag hänger på införde för ett antal år sedan en gallring av äldre nyhetstrådar. Det gjordes mot bakgrund av att merparten av medlemmarna tyckte att det var lite störande med att nya trådar om dagsfärska nyheter blandades med trådar som gjordes för t.ex. 7-8 år sedan. Jag minns inte exakt enligt vilka premisser som gallringen gjordes, annat än att regeln var att trådar i den huvudsakliga forumdelen för nyheter bara fick vara ett år, eller om det var ett par år, gamla. Allt annat skickades till en nytt delforum som fick agera som nyhetsarkiv. Där kunde man fortfarande göra inlägg i dom befintliga trådarna men inte skapa nya. På så sätt så var det bara "färska" nyheter i det reguljära delforumet och alla var nöjda och belåtna. Det du föreslår är ju identiskt med den lösningen och något som jag helt klart skriver under på. På så sätt exkluderar man inte någon.