Resultattavla

Häxmetat gör comeback!?!

God jul alla isekaifans!

Skip and Loafer? I hardly know'er.

Då jag nyss sett färdigt på både Hen Semi och Shin Sekai Yori så är det väl dags att börja beta av säsongen. Har egentligen bara börjat om på Apothecary Diaries och 100 girlfriends, och nu närsn börjat komma in i det så är de fortfarande lika bra som innan. Nytt dock är I Have a Crush at Work som skulle handla om vuxenromans på arbetsplatsen, och jag förstår att folk gärna vill se något mer relaterbart än tonåringar i skolan, men iaf efter första avsnittet så tycker jag nog att de beter sig som tonåringar ändå. Kommer nog se vidare i ett par avsnitt till, men det var ingen serie som riktigt fick mig att vilja se "ett avsnitt till", direkt. Däremot är Medalist lite oväntad. Har alltid gillat sportserier ända sedan Major var min första typ 10/10-serie. Såg och gillade första 2/3 av Eyeshield 21, Run with the Wind, i viss mån Haikyuu och Kuroko no Basuke, Gurazeni och Overtake! Fasen, kanske även Yakitate! Japan går in under kategorin. Tror det är något i genren som nostalgiskt för mig tillbaka till "klassisk anime", kanske för att upplägget i princip alltid är samma. Karaktärsutveckling med en tydlig väg framåt, som en vanlig shonen fast lite mer grundad i verkligheten. Men! Medalist var inte ens på min radar förrän jag såg ett klipp på ett konståkningsframförande varpå jag var ännu mindre intresserad. CGI-animering... njaeehh. Såg sedan att den listades av någon som typ "säsongens överraskningar" och gav den en chans ändå. Extremt barnvänligt, nästan ett renodlat barnprogram, men träffar alla punkter en sportserie ska göra. Börja från botten, huvudkaraktären och tränaren är båda underdogs som börjar sent, men de är också lite, lite OP och presterar oväntat bra. Tydliga delmål, tydlig utveckling. Dessutom har den ett högt (och rätt bra) tempo och är genomgående underhållande. CGI är begränsat till OP och konståkning, men används inte hela tiden och är av väldigt bra kvalite, dessutom kompenseras vi med väldigt uttrycksfull animation resten av tiden. Seriens största behållning är dock att jag vill "se ett avsnitt till". Telefonen åker inte upp under tiden man kollar, eftersom det hela tiden arbetas mot ett mål så tappas åtminstone jag inte intresset utan vill se hur det går. Den gör precis som en bra serie ska göra helt enkelt. Dessutom insåg jag nyss att detta är den tredje serien om konståkning jag sett, efter Yuri On Ice och Ginban Kaleidoscope. Otippat ändå. Utöver detta såg jag nyss klart på Breaking Bad och den avslutande filmen El Camino. Ingen anime visserligen, men liksom Medalist så handlar den om en underdog som är OP och arbetar mot tydliga mål med ett bra tempo och avsnitt som får en att vilja se "ett avsnitt till". Vem kunde ana att konståkning och metamfetamin hade så många likheter?

Nu när du nämner det, Kimi to Idol Precure: Två avsnitt in i den nya serien, och de har hittills varit helt fantastiska! Bra karaktärisering, rolig komedi, riktigt snygg animation. Mycket starkare än inläggen från de senaste åren. Får hålla tummarna och hoppas att den håller i kvaliten, och kanske blir en av de Pretty Cure-serier som man kan ranka bland de bästa, som Heartcatch och Go Princess!

Sceleris har väl alltid väldigt ljumma omdömen 🙃

Jag gav Medakawa en chans. En tjej har blivit curlad hela livet men så fort en kille visar sig inte lika intresserad (i vissa fall irriterad på henne) så går hon all in och vill tvinga fram någon form av reaktion. Men den funkar bara inte för mig, det känns så påtvingat och uppenbart vad som kommer ske. Jag blir bara irriterad på den helt utan anledning. Största anledningen till att prova den var såklart att Hololives Fubuki, Mio och Ayame gjorde OP:n. Och den är så svängig och skön!

Den var pretty dope faktiskt.

Undertexter till filmer skyddas normalt av upphovsrätt enligt svensk lag (Lag [1960:729] om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk), eftersom de är att betrakta som litterära verk. Svensk upphovsrättslag innehåller dock ett undantag för privat bruk (22 §). Det innebär att du får framställa en kopia av ett verk för strikt privat användning. Så om du översätter en undertext för strikt privat bruk så får du göra det, så länge: Du inte använder en olaglig källa för undertexten. Du inte sprider eller delar översättningen med andra, varken online eller offline. Så för oss som har barn som tycker det är tufft och visar intresse för anime finns det tyvärr inte några genvägar. Hittar ni några så skicka mig ett meddelande

Ny ledtråd?

En torkperiod för mig i alla fall, men nu kan vi alla fokusera på nästa säsong av Love Live! Superstar!! Now in dark mode!

ÅH! Det låg och sved längst bak i hjärnan men kom aldrig fram, hunden är ju omisskännlig.

Jag är ny på forumet. Hoppas det finns lite liv kvar här. Jag tittade mycket på anime i tonåren och blev lite sugen att titta igen då "dan da dan" letade sig in i mitt flöde. Har tittat på alla avsnitt hittills och gillade det skarpt. Har ni någon rekommendation till liknande komedi/action anime från dom senaste 10 åren? Tack på förhand! Fel plats att posta detta på haha. Hoppsan! Hittar inte hur jag tar ned inlägget heller...

Vad är Dead Space Remake? 2008 skapade EA studion EA Redwood Shores en helt ny IP; Dead Space. Ett tredjepersons survival horror med vissa likheter från Resident Evil... fast i rymden. Spelet var väl bemött och belönade studion till att uppgradera sig till Visceral Games. En uppföljare skapades 2010 och den var ännu mer kritikerrosad. Tyvärr så hade EA redan satt käppar i hjulet. Dom ville inte bara göra ett spel utan en helt ny franchise och sprang med idén i maxfart. De skulle bli böcker, serietidningar och animationer. Tyvärr så floppade de på alla plan plus att deras reklambudget sprang ifrån dom, och spelets framgångar var nu uppätna av utgivarens hybris. Dead Space 3 "var tvungen att sälja fem miljoner kopior för att fortsätta serien". Trean var en katastrof med kass story, påträngande co-op mekaniker och mikrotransaktioner. Så EA la ner Visceral och Dead Space var nu dött (tack EA). 2023 så släpptes en remake av det första spelet från Motive Studios. Är det ett livstecken eller bara trauma från förr? Story Mänskligheten har i framtiden blivit tvungna att bryta upp hela planeter för att överleva. USG Ishimura är det största och mest kända gruvskeppet i historien och bryter just nu över planeten Aegis VII. En kommunikationsmörkläggning leder till att ett reparationslag skickas in för att fixa felet. Isaac Clarke är en ingenjör på det teamet, men hans främsta skäl är att hans flickvän Nicole är ombord på Ishimura och är orolig över vad som möjligen hänt där. Reparationsteamet blir dock strandsatta när deras skyttel skadas under inflygningen och de stöter på en hemsk syn ombord Ishimura: besättningen har lemlästats av okända, odrägliga monster. Isaac och hans team måste nu avvärja horder av dessa monster samtidigt som dom måste fixa Ishimura innan hela skeppet kraschar mot planetens yta... Dead Space var ursprungligen inspirerat av Alien och Event Horizon, och influenserna märks av fortfarande. Det är ett spännande mysterium som spelaren nystar upp via textloggar, ljudmeddelanden och holograminspelningar. Jämfört med förra så pratar faktiskt Isaac i denna, och hans roll är riktigt bra. Utöver den nya dynamiken mellan Hammond/Kendra (om du kommer från originalet) så är de mesta mycket bättre. Gameplay Om du spelat lite Resident Evil så kommer du nog känna dig bekant, men det finns en tvist. Dessa monster du möter, så kallade Necromorphs, är en unik sort som bara kan stoppas genom att kapa av deras lämmar. Kapa av armar och ben för att stoppa dom. Din arsenal är specialanpassad för just det då den består mest av tunga ingenjörsverktyg som exempelvis Plasma Cuttern som kan kapa både vågrätt och lodrätt, en industrisåg som kan skjuta iväg sina klingor, en klassisk eldkastare och Force Gun som våldsamt knuffar iväg allt framför mynningen. En ny tvist i remaken är att du måste gå igenom olika lager av kläder, muskler och ben och ibland pansar för att kunna kapa av lämmen. En fräsch överraskning på en gammal hederlig metod. Du måste nu aktivt sikta mot den svagaste lämmen med minst motstånd för att snabbt kunna kapa av dom innan du blir omringad av andra monster. Stasisenheten som försätter dina motståndare i slow motion är tillbaka och även kinesismodulen som låter dig greppa stora saker och från håll. Den sistnämnda är dock från andra spelet i serien, så nu kan du spetsa necromorphs med klor eller pålar igen för att spara ammunition. All information som liv, antal skott för din stasismodul, vapnets ammunition med mera finns på Isaacs dräkt. Det finns även en inbyggd vägvisare som leder dig till nästa objektiv. I nollgravitation så har nu Isaac fått sina patenterade drivraketer från tvåan (som ursprungligen kommer från Iron Man-filmerna) vilket underlättar rymdpromenaderna du gör runtom skeppets exteriör. Ishimura är numera en halvöppen karta där du kan fara fram och tillbaka via dess tåglinje när du låst upp de olika stationerna. Detta leder till mer belönande utforskning och spännande nya sätt att ta sig runt skeppet på. Det finns en shop där du kan föra ritningar som du hittat runt skeppet och låsa upp för köp. Här kan du även uppgradera din dräkt så du får mer pansar och större inventarie. Du kommer även stöta på så kallade Power Nodes, elektriska puckar som du kan uppgradera dina vapen och din dräkt med vid en bänk. Nytt för remaken är att varje node ger en uppgradering och du kan hitta olika moduler som låser upp mer av vapnets potential. För att hitta allt så behöver du komma igenom några låsta dörrar, men nuförtiden behöver du inte använda nodes som förr i tiden. Nu har man olika nivåer av security clearance som låses upp allteftersom du tar dig igenom storyn. Väldigt tacksamt för oss som vill spara sina nodes och leder till att spelet fått en form av metroidvania feel med lite backtracking och utforskning inbakat. Grafik Jag har haft mycket ont att säga om EAs användning av Frostbite Engine. Du kanske har hört om de katastrofala nysläppen som använder motorn och hur de aldrig verkar få den att fungera som den ska. Dead Space på release hade också problem i början, men mer med krascher och framedrops. Fysiken överlag har fungerat bra. Jämfört med originalet så är det ett värdigt ansiktslyft. Necromorphsen är nu läskigare än någonsin och nu när man kan skala av skinn och ben så kan hela modellen ändras. Bränn eller knocka av kläder och skinn från benen och se dom stapla fram som skelett. Väldigt välkommet. Detaljrikedomen hjälper med inlevelsen att Ishimura är bebodd och används samt vad som hände under monsterutbrottet. Blod och vakuumfrost bygger lager på lager över Isaacs dräkt och smälter sen efter ett tag i värmen. Själva blodrinnandet ser inte så äkta ut om man tittar för nära på det, men allt annat håller toppklass. Ljud Musiken är snarlikt från originalet men man känner ändå influenser från Alien. Lägg till ljudet från plötsliga skrik, mystiska viskande, monstervrål, havererande elektronik samt Isaacs hjärtslag och tunga andetag och stämningen är på topp. Du kommer bli skrämd! Plus att gå i komplett vakuum har aldrig vart så spännande ljudlagt som nu. Gunner Wrights återkomst som Isaac är också välkommet. Rollerna blandas om nu när Isaac också har en röst, men han är bland de bättre rösterna i spelet. Vissa roller har några dåliga framföranden (om det nu är personen eller manusets fel kan diskuteras) men överlag så är rollistan solid och tar inte ifrån skräckfaktorn. Sammanfattning Dead Space 2 var min favorit länge, men denna har nog tagit över som ny etta. Den är trogen originalet men samtidigt lägger till nya bitar för att hålla det färskt. Grafiken är på topp och alla ljudmattor ser till att du alltid är nervös och på tåspetsarna. Om tvåan får samma behandling återstår att se, men oavsett så är du välkommen tillbaka Dead Space! Omdöme: Make us whole/10

En grej jag sett mer än en gång är när någon blir "skrämd" av något helt icke-skrämmande. Jag läser en manga nu om en bokmal som blir vän med skolans snyggaste tjej (i sig en nött klyscha). Vid ett tillfälle står det några flickor (icke-snälla gyaru) framför dörren till skolbiblioteket och baktalar tjejen så att hon inte vågar gå in, så killen går och säger åt dem att flytta sig. De svarar typ stick och brinn, boknörd, så då skrämmer han bort dem genom att stå helt icke-hotande och pladdra om varför böcker är bra. "Va!?" "Läskigt!" "Det här är illa, vi drar!" Jag förstår inte den antydda hotbilden! De reagerar som om de fruktar för sin fysiska hälsa. Kanske är idén "pladdra utan att läsa sociala signaler => oberäknelig => kan ta till plötsligt våld"? Eller är det ett psykologiskt hot? "Pladdra => religiös knäppskalle => kan övertala att gå med en sekt"... för att de inte har något som helst mentalt motstånd?

När föräldrar i anime skiljer sig så är det oftast en förälder som aldrig får se sitt barn igen. Ibland skiljer de sig och tar ett barn vardera – ibland med obehagliga följder (Koi Kaze). Är "delad vårdnad" en helt främmande idé i Japan?

Serien jag kan hitta som passar bäst in på din beskrivning är Cardfight Vanguard, men jag tror inte det är rätt, så min gissning är att det inte är en riktig serie, och du istället har ritat bilderna själv.

Vad är Warhammer 40.000 - Space Marine 2? 1975 grundades Games Workshop med deras hem i Nottingham, England. De började mer som en utgivare till traditionella brädspel men fick sen även licens att distribuera Dungeons and Dragons i Storbrittanien. Dom ville dock vara mer inblandade i rollspelsbranschen, och 1978 grundades Citadel Miniatures, deras in-house figurspelstillverkare. Därifrån skapades deras nu länge kända brand Warhammer. Den är uppdelad i en fantasydel och en sci-fidel men är i grund och botten plastfigurer som byggs ihop, målas och sedan spelas med tärningar och olika regler. Självklart så har dom även gjort avtryck på den digitala marknaden massor av spel (med varierande kvalité). Space Marine 2 är uppföljaren till spelet från 2011 och tar plats i det 41:a århundradet där mänskligheten är på förödelsens rand och det finns bara krig... Story I det första spelet så följde vi kapten Titus från Ultramarines där han stoppade en Orkinvasion på planeten Graia och även hindrade en Kaosdemon från att manifestera. Hans stridsbroder anklagar honom för kätteri då ingen kan stå emot så mycket kaoskorruption som Titus gick igenom. Under uppsyn av Imperiets Inkvisition så avtjänar han sin "synd" i Deathwatch, men blir efter lång tjänst inkallad tillbaka till Ultramarines då systemet Recidius hotas av en inkommande Tyranidinvasion. Det finns en plan att ta fram ett supervapen men under tiden får Titus stå ut med ändlös svärm hungriga insekter och hans bröders misstankar om hans tidigare förflutna... För dom som inte har någon koll på 40k så slängs det mycket termer och namn som bara de insatta inom loren vet, och tyvärr så är det inget de försöker förklara heller. Storyn är dock ganska direkt med vad som kommer ske så det är enkelt för oinsatta att haka på. Det är bara synd att ingen fördjupning av universumet sker utan det är av 40k, för 40k i princip. Gameplay Jämförelsevis med första spelet så har vi ungefär samma grund men med ganska klara förändringar. Du har fortfarande samma mix av skjutande och hack-n-slash men nu har vi en helt ny fiende. Du kanske har koll på vad en Ork är och vad de kan hitta på, men har du stått emot en svärm av inte-Zerg som dalar ner mot dig? Focus Entertainment och Saber Interactive har en annan titel under sig: World War Z: Aftermath, baserat på boken och filmen med Brad Pitt om zombies som svärmade hela världen. I spelet användes Swarm engine som gjorde att man kunde ha hundratals med zombies på skärmen som klättrade över varandra för att komma över ett hinder. I samma anda så har vi nu en skala av ett fullskaligt krig i bakgrunden men som samtidigt kan ledas om mot spelaren. Du har nu mer motståndare att slåss med och dom kan enklare få dig ur balans. På avstånd har du nya vapen att hantera dessa svärmar, även om majoriteten är en mix av gevär och SMG:s med olika eldhastigheter eller tillbehör. Men sen så får vi en Melta Rifle, en extra stor hagelbössa som skjuter smält plasma framför en och kokar allt framför dig. Skillnaden är att du har nu bara ett huvudvapen, en pistol och ett närstridsvapen, två mindre än i föregångaren. Kanske inte något som känns som en negativ ändring men ammunitionskapaciteten är mindre så håll ögonen öppna för ammolådor. I närstrid ser vi en större ändring gameplaymässigt. Din repertoar offensivt är ganska begränsad med spamma attack och kanske slå en tung attack för mer swing. Istället så har din defensiva profil ändrat till att både ducka och blocka med en perfekt timing mekanik. Lyckas du med en perfekt dodge/parry kan du aktivera en gunkata funktion och göra stor skada med ett precisionsskott mitt i nyllet. Väldigt effektivt att stringa ihop coola utbrytningar och kunna kedja ihop en destruktiv kombo. Strong attacks markeras vid fienden och från vilket håll med antingen en blå ring (kan blockas) eller en röd ring (måste duckas från). Ditt HP kan komma tillbaka om du antingen skadar en fiende tidigt efter du tagit skada eller om du använder ett stimpack, men det är inte lika generöst som tidigare och du är mer sårbar då det är en hel svärm mot dig och dina bröder. När du skadar/disorienterar monstren nog kan du avrätta dom med riktigt coola animationer som samtidigt återställer ditt pansar, så kontra mycket för att kedja ihop avrättningar så du håller dig vid liv. Space Marine 2 är den fullständiga erfarenheten: en kampanj med stöd för 2 vänner att hoppa in i, ett co-op läge för tre personer som fungerar som sidouppdrag mot huvudstoryn och ett PvP-läge 5 mot 5. I kampanjen kan du inte ändra Titus utöver hans vapen, men i de andra lägena finns det olika klasser som beter sig annorlunda och kan ändras hur du vill. Du låser upp nya rustningsbitar, målar dom i ditt favoritchapters färger och uppgraderar vapen och klass med olika perks. Du har nu ett dress up game för 40k-nördar! Dessutom finns lägen för alla olika spelartyper, men PvP har nog minst innehåll för tillfället. Bara 3 banor och de andra laget (kaos) kan inte ändra det kosmetiska. Många är dock rätt nöjda med spelloopen och är rätt bra balanserat överlag. Grafik Att simulera ett krig i bakgrunden samtidigt som du dödar en fiende med deras egna klor du slitit av från deras arm är svårt att föreställa sig, men dom har lyckats med det. Extremt krävande med när man ser på skalan som målas upp och alla dödsanimationer du kan få till så känns det som att det är värt det. Gillar du blod och skadedjursmassaker i stil med nya Dead Space så har du hittat rätt. Detaljerna på din rustning är också top notch. Generatorn utblås på din rygg blåser konstant, tyger och kåpor flyter runt i vinden och med dina rörelser och alla explosioner är magnifika. Vacker förödelse helt enkelt! Ljud Du hör i bakgrunden en något gothinspirerad kyrkokör men ditt fokus kommer nog vandra mer mot din arsenal. Att stycka och stampa Tyranids känns riktigt köttigt och de ikoniska skjutvapnen från universumet har en riktig kick i sig. Det som faller kort är de olika karaktärerna som varierar mellan intressanta sidokaraktärer och ganska medel huvudkaraktärer, ännu värre när dom körs via radiofiltret där alla låter likadant. Tur att fokus var på förstörelsen och att dom fick till det. Sammanfattning Space Marine 2 hade stor hype bakom sig och det verkar ha levererat en fullständig upplevelse, vilket är ganska uppfriskande för ett modernt spelsläpp. Mer innehåll är planerat för co-op och PvP så räkna med mera timmar att lägga ner på denna titel. Detta är ett kärleksbrev till alla 40k-fans. Omdöme: For the Emperor/10

Nu har även jag börjat beta av den nya säsongen, och det gick rätt fort för mig att inse att det kanske inte var så mycket intressant nu i sommar ändå. Shikanoko Nokonoko Koshitantan klarade jag knappt en avsnitt av. Tunn och tråkig. Jag ville gilla den, introlåten är ju skojig, men trots ett bra upplägg för absurdism så blir varken serien eller karaktärerna djupare än det pappersblad de skrevs på. Narenare såg jag specifikt för att P.A. Works producerade, men här kom jag på sin höjd bara en kvart eller så in i avsnittet innan jag helt zonat ut. Igen fylls skärmen av platta och personlighetslösa karaktärer, det enda som sticker ut är en person som parkourar till och från skolan. Kul att se, men det tillförde ingenting av substans till handlingen. Giji Harem verkade skojig på pappret. Romantisk skolkomedi med en tvist. De har satt stämningen, men seriens pacing är lidande av att den allt för tydligt följer ett sketchupplägg där varje avsnitt består av en serie scener som alla är separata från varandra. Visst, älskar man konceptet och kan se varianter av samma skämt spelas upp i tolv avsnitt utan karaktärsutveckling så är ju detta prima, men för egen del vill jag gärna att handlingen skall leda någonstans. Fortsätter långsamt att kolla på den dock utifall att det skulle hända något. Annars bra serie att somna till. Alya Sometimes Hides Her Feelings in Russian var inledningsvis rätt kul, men efter ett par avsnitt är den alltmer ojämn. Inte minst när de försöker sig på drama och handling. Killens lillasyster känns grovt malplacerad sett till seriens ton i övrigt, men avsnitten där hon figurerar är även de avsnitt där Alya är som bäst. Just nu är serien rätt medioker imo, men jag tittar väl vidare ändå. Mayonaka Punch är den andra serien av P.A.Works och denna verkar vara väsentligt mer i stil med vad jag förväntar mig från studion. Välanimerat och högt tempo. Har bara sett ett avsnitt, och även om jag själv har lite svårt för denna typen av YouTubare som serien handlar om (inte minst känner jag att målgruppen för serien egentligen inte innefattar mig) så skulle det inte förvåna mig att PA får det att gå ihop. Starkare start än cheerleading-serien, utan tvekan! Makeine - Too many losing heroines! Är nog säsongens höjdpunkt än så länge. På tok för höga produktionsvärden, långt bättre än serien förmodligen förtjänar. Första avsnkrtets intro påminner mer om en film än en skolkomedi om över dramatiska tonårsrelationer. För tankarna till Gamers! och andra serier med komplicerade relationsdiagram, underhållande. Serien är inte bara snygg och underhållande, utan majoriteten av karaktärerna är färgstarka med relativt naturlig dialog, samt att upplägget till handlingen genomsyras av småskalighet och dumhet vilket ger en SOL-altig feeling. Det är det jag hunnit med den här säsongen, hittills. Jag såg precis färdigt på Railgun T och Sound Euphonium och kan inte annat än att jämföra karaktärerna med denna säsongens, och det är svårt för nykomlingarna att mäta sig. Var även besviken över PA och deras cheerleading, började istället se om Hanasaku Iroha vilket är väsentligt bättre underhållning.

Koshitantan levererar hårt. Kanske inte helt oväntat men välkommet. Ririsa och Alya-san dock var över förväntan. Lite tropes här och var men med riktigt starka karaktärsinslag och nyfräsch humor. Jag blir bara glad och avslappnad när jag ser dom, ingen stress eller minicringe när man vanligtvis ser en romcom. Bara ren njutning helt enkelt.

Hon är fascinerad av gyaru-kultur. Den handlar om mig! Din tur.

…Du har verkligen legat i, jag är imponerad och skäms över min icke-insats till att förbättra. 😰 Men nu kanske man kan lista alla figursajter! \o/

De senaste två månaderna har 26 inloggade medlemmar besökt, varav 19 medlemmar har postat något. Jag delar tyvärr din uppfattning om forumdöden. Populariteten har väl till största delen slukats av andra sociala media vilka är antingen engelskspråkiga eller/och kortformsbaserade, gjorda för småprat. Även vår egen Discord-”server” (länkad nära sidhuvudet) har 43 personer online.

Nu vill jag också vara med i diskussionen. jag började nyligen se på serien för jag brukar inte börja titta på serier under tiden de sänds och har redan hunnit ikapp serien. Avsnitt 25 (det sista) kom ut medan jag såg på 24! Något som jag tycker inte diskuterats tillräckligt i tråden är till vilken tidpunkt som Subaru kommer tillbaka till när han dör. Allt verkar kretsa runt att Subaru ska skydda Emilia (åtminstone i hans huvud). Första "Sparplatsen" är på torget framför Äppla-försäljaren strax innan Felt stjäl Emilias smycke. Det är där alt började i första försöket som ledde till att Subaru och Emilia dödades. Att återvända till just den tidpunken ger Subaru flera möjligheter att rädda Emilia, första han kan göra för att ändra på vad som händer är att stoppa Felt från att stjäla smycket. Att börja tidigare skulle inte hatt någon större effekt och att börja senare skulle tvinga dem till slummern igen och ha hög risk att råka ut för samma öde. I början av serien tänkte jag "Så om Subaru dör så får han börja om dagen från från början". Dock så står han inte vid äppla-försäljaren när han först landade i världen utan han gick runt en stund i staden. Detta stämmer inte heller med andra sparplatsen då han får leva om kanske 4 dagar (varken minns exakt eller räknat dagarna). Det är alltså inte en viss tid, eller är första sparpunkten ett undantag eftersom att han då inte varit där mer än en dag och alltså inte kan skickas tillbaka längre? Andra sparplatsen är precis när han kommit till Emilias herrgård så att Subaru får börja om mötet med alla som bor där. Att inte börja om tidigare betyder att han gjort något som gör att den/det som gett honom förmågan att börja om tycker att det som hänt fram tills dess är bra, både han och Emilia lever och hon vill tacka honom. Men varför inte senare? Om sparplatsen skulle vara en dag eller två senare så skulle de ju minnas hans första intryck, var det inte bra nog? Var inget av de första intrycken bra nog för att vara något att behålla? Tittar vi tillbaka på första sparplatsen kunde han gjort något några minuter senare, vad händer under den första dagen som Subaru kunde gjort som kunde hjälpt på denna delen av historien? Tredje punkten är igen framför äppla-försäljaren, först tror man att han är tillbaka från början innan Rem syns och säger hans namn. Det har hänt flera dåliga saker dagarna mellan att de kom till staden och sparplatsen som inte är bra, både mellan Subaru och Emilia men också flera andras bild av honom, de verkar dock inte vara viktiga nog att ändra på. Att ta en senare plats verkar inte bra, tiden är knapp om han ska kunna förbereda sig och ta sig dit hotet som måste stoppas finns. Fjärde sparplatsen är lite speciell. Subaru återvänder till efter de dödat den flygande vita valen, hans nya sparplats är en plats i tiden i han varit i tidigare, dött, och återvänt till en tidigare sparplats än den han är vid nu. Lite som när han tog av förbannelsen av hundbettet skulle återvända till sparplats 1 och sedan när Rem dödar honom i skogen komma till sparplats 2. Han har left efter den punkten, dött och skickats tillbaka längre en gång än nästa. Denna sparplatsen är bra vald för Subaru kan smyga in lite nytt han precis lärt sig innan de drar iväg och ett stort problem, den vita draken, är död fortfarande. Så vad/vem väljer dessa sparplatser? Är det bästa svaret utanför serien? Är det bästa vi kan komma på att det är författaren som valt dessa och inte motivera det med något i historien? Jag har kommit på en egen förklaring. När Subaru träffar Emilia säger hon att hon heter Satella, häxans namn. Första gången har häxan kort lyckats kontrollera Emilia så att Subaru ska få upp ögonen för henne och vilja skydda henne och därför säger att hon heter Satella, men Satella kan inte hela det försöket styrt Emilia, det verkar inte rimligt att hon är så stark utan bara så pass mycket att hon påverkar händelseförloppet lite grann. Häxan lägger magi på Subaru så att han återupplivas och vaknar vid en punkt hon tidigare bestämt. Detta är en väldigt stark magi Satella är ganska svag just nu, detta begränsar antalet sparplatser i serien. Hon är inte stark nog att kunna uppdatera sparplatsen för varje litet framsteg. Hur passar det innan att Emilia mördas av att han försöker berätta att han kan dö och återvända till en tidigare plats? Det lättaste svaret på det är nog att säga att om någon vet om det så bryts magin, inget ovanligt villkor för magiska formler. Men hur fungerar detta med slutet? Satella har inte fått in i Subarus huvud att sekten är de han borde samarbeta med, eller sekten kanske har fått något om bakfoten och han måste skydda Emilia även från de som vill att Satella ska komma tillbaka? Man kan lägga fram teorin om att draken vi hört om kan ligga bakom detta. Det skulle kunna ge en annan förklaring till att sekten tillåts att dö, men det passar inte in på flera andra punkter som att Subaru luktar häxa och händerna som kramar hans hjärta ser ut som händerna som sektmedlemmarna har. Om nu inte draken och häxan är mycket lika varandra, vad har de gemensamt mer än att de inte direkt verkar finnas i världen utan mest i bakgrunden eller utkanten? Draken nämns mest som en sagofigur tycker jag medan häxan är någon som alla vet funnits och är rädda för. Men häxan igen, hur får hon då kontroll över sin nästa kropp? Sekten finns inte längre, eller åtminstone inte den delen av sekten och jag tänker mig att hennes sekter är det som ger henne kraften att göra något över huvud taget i världen och inte bara vara avskärmad var hon nu är... det kanske bara är en fråga om tid? Draken skulle kunna säga delar av målet uppfyllt, ytterligare några som vill Emilia illa är ur vägen. Varför skyddar draken Emilia då? Är det bara för att inte Satella ska få henne? Verkar allt säga att Emilia måste överleva? vem är hon?

Vanlig anime.seare.

Revansch efter jag gjort bort mig med Popotan. 😔

Men om du inte minns den, finns den verkligen på riktigt då?

FYI