Resultattavla

love ∤ twin

Jag letar genast fram Tom Scotts kontaktuppgifter!

I natt drömde jag att forumets YouTube-kanal laddade upp en video där Tom Scott sjunger en cover på en sång av ナノ / NANO Jag minns inte om drömmen förklarade hur det gick till men jag och två andra omnämns i beskrivningen att vi gjort något som ledde till detta. Vi tryckte upp några t-shirtar med en skärmbild från videons sida på YouTube där man kan se Tom med en gitarr, videotitel, kanal och början av beskrivningen. På tröjans baksida så var det en bild på en (av hjärnan påhittad) chattkonversation relaterat till något som hände på jobbet för några veckor sedan.

Säsong 6 av Kingdom är här så jag kliver ut från min kista en stund. Någon annan som kollar?

Designen var hyfsat 'off-putting', men det var väl främst 'det är så synd om honom, buhu'.

Aah! Får gå igenom enkäten. (Fast inte just nu, då avslöjar ju att det var jag!)

Oj, jag har stirrat på rumpan i timmar och glömde att svara. Oops!

Vad är Ready or Not? Sierra Entertainment är en gammal men legendarisk spelutvecklare som slog igen sina dörrar 2008. En serie som kom från deras verkstad var Police Quest: SWAT från 1995. Serien följer dig som en medlem i amerikanska polisens insatsstyrka Special Weapons And Tactics. Det började som en FMV point-and-click i första, gick över till ett isometriskt strategispel likt de första XCOM-spelen, och sedan i del tre och fyra (99 respektive 06) gick det över till FPS. När det gick över till första person så blev serien mer taktiskt likt gamla Rainbow Six och samtidigt verklighetstroget, samtidigt som teman blev mörkare och förankrat i vad som kan hända i verklighet. När serien var död och liknande spel lös med sin frånvaro dök VOID interactive upp med Ready or Not på Steam Early Access 2021, med en fullrelease i december 2023. I skrivandets stund så har konsolversionerna inte släppts än men är planerade till sensommaren. Story Los Sueños, Kalifornien. Staden är översvämmad av kriminalitet efter ett ekonomiskt ras och oroligheterna sprider sig som en löpeld. Du är David Beaumont, "Judge", ledare för D-plutonen i stadens SWAT-team, och det är upp till er att städa up i staden. Det finns ingen direkt övergripande story utan du upplever den i varje uppdrags genomgång och via samtal till larmcentralen. Även nivåerna är grund för berättandet av storyn, och den kan vara grym. Det börjar med att stoppa ett rån på en bensinmack och helt plötsligt slängs du in i en pågående skolskjutning. Det finns riktigt mörka teman och Ready or Not skyr inte från att måla upp ett porträtt av händelsernas gång. En annan sorts skräckspel. Gameplay Ready or Not är långsammare men mer intensivare än de flesta andra shooters. Tålamod och försiktig framryckning är mer givande än att springa rätt igenom och försöka meja ner allt. Du spelar en polis trots allt, ditt jobb är att skydda civila och arrestera kriminella. Efter varje uppdrag bedöms din insats och övervåld gillas inte av polischefen. Du har även en dedikerad knapp att skrika "polis, upp med händerna" för just det ändamålet. Men det huvudsakliga tricket är hur din enhet hanterar dörrar och rensar rum. Det finns möjlighet att använda en spegel under dörrkarmen och se vad som finns på andra sidan, därefter kan du planera hur du stormar in. Smyger du dörren på glänt? Sparkar du in den? Smäller du den med sprängdeg eller en murbräcka? Går du in från en annan dörr? Därefter gäller det att kontrollera vinklar och potentiella hot när du kliver in. Dina AI-kollegor är ganska skärpta och kan enkelt styras med en snabbmeny för var du vill ha dom och hur du vill tackla en dörr. Det finns vissa problem med deras beteende dock då dom kan blocka din väg eller gå runt ett hörn istället för genom en dörr du ville ha dom igenom. Dessutom så har dom ingen känsla för icke-dödligt våld. Blir dom beskjutna av en fiende så skjuter dom tills fienden faller, ibland tömmer hela magasin under tiden. Inget försök att lätt vådaskjuta eller använda saker som pepparspray, bara klick-klick-boom. Överlag dock så är dom kompetenta och smarta nog för dina behov. Utrustningen till ditt befogande är väldigt varierande för att kunna täcka alla ändamål. Skyddsvästen kan variera från lätt till tung för mer skydd och mindre smidighet, men utöver det kan den fyllas med antingen kevlar, keramikplattor eller stålplattor som påverkar hur resistent du är mot kulor och hur du påverkas av att bli skjuten. Sen så har du alla verktyg för att kunna neutralisera fiender utan dödlig utgång. Flashbangs, tårgas, pepparspray och hagelgevär laddat med bönpåsar, dörrstoppare för att styra flödet av fiender, C2 för att knäcka dörrar, gasmasker, vapenmonterade ficklampor och mörkerseende kikare. I kampanjen kan du även rekrytera officerare som ger bonusar till din grupp som enklare att sparka ner dörrar, mera pansar, lättare att skrämma fiender till att ge upp etcetera. Det finns en nackdel dock: du kan inte bara starta om ett uppdrag om det inte går som du vill. Du har då tre olika val: Du slutför uppdraget, med risk för en sämre rankning, döda poliser och stress hos dom som överlevde. Exfiltrerar i förtid, och på så sätt förlora uppdraget och potentiellt stressa dina kollegor. Alt+F4 och starta om med ett clean slate. Du straffas inte från att tvinga spelet att stängas och det känns inte riktigt rätt. Quick play och multiplayer har inte samma problem dock så det är mer hanterbart. Grafik Alla chockeffekter och miljöer är riktigt välgjorda och gillar skarpt vapenmodellerna. Dock så lider spelet av en hel del pop-ins och i sällsynta fall finns det ställen som tankar din framerate. Din maskin kommer svettas trots att det överlag inte ser så extremt avancerat grafiskt sett. Spelet kompenserar för det med att fylla varje bana med tonvis av detaljer och unika detaljer. Mörkerseendet är nog det snyggaste jag varit med om på länge, så det är synd att basspelet bara har 2 mörka banor att utnyttja dom i. Ljud Bästa sättet att utnyttja Ready or Not är med hörlurar med surroundljud, då kan du enklare veta var någon är baserat på deras mumlanden. Ljudbilden överlag är stabil med vissa imponerande skådespelare under genomgångarna... och vissa andra mindre inspirerande. Du kommer att höra mycket callouts från dina kollegor och skrikande från skurkar som vägrar ge upp, men sen när kulorna viner så lever du dig in i kaoset på riktigt. Sen så har vi ett solitt soundtrack att lyssna på. Det är tematiskt baserat på vilken bana du spelar och kan ha riktigt mörka undertoner för att matcha det som sker på skärmen. Sammanfattning Ready or Not belönar dom mest tålmodiga och kan nästan beskrivas som "The Dark Souls of shooters". Det finns frustrationsmoment, men med tanke på hur spänningen ligger på så tjockt som den gör så är det värt att öppna, flasha och cleara denna titel. Omdöme: 911/10

Häxmetat gör comeback!?!

God jul alla isekaifans!

Skip and Loafer? I hardly know'er.

Då jag nyss sett färdigt på både Hen Semi och Shin Sekai Yori så är det väl dags att börja beta av säsongen. Har egentligen bara börjat om på Apothecary Diaries och 100 girlfriends, och nu närsn börjat komma in i det så är de fortfarande lika bra som innan. Nytt dock är I Have a Crush at Work som skulle handla om vuxenromans på arbetsplatsen, och jag förstår att folk gärna vill se något mer relaterbart än tonåringar i skolan, men iaf efter första avsnittet så tycker jag nog att de beter sig som tonåringar ändå. Kommer nog se vidare i ett par avsnitt till, men det var ingen serie som riktigt fick mig att vilja se "ett avsnitt till", direkt. Däremot är Medalist lite oväntad. Har alltid gillat sportserier ända sedan Major var min första typ 10/10-serie. Såg och gillade första 2/3 av Eyeshield 21, Run with the Wind, i viss mån Haikyuu och Kuroko no Basuke, Gurazeni och Overtake! Fasen, kanske även Yakitate! Japan går in under kategorin. Tror det är något i genren som nostalgiskt för mig tillbaka till "klassisk anime", kanske för att upplägget i princip alltid är samma. Karaktärsutveckling med en tydlig väg framåt, som en vanlig shonen fast lite mer grundad i verkligheten. Men! Medalist var inte ens på min radar förrän jag såg ett klipp på ett konståkningsframförande varpå jag var ännu mindre intresserad. CGI-animering... njaeehh. Såg sedan att den listades av någon som typ "säsongens överraskningar" och gav den en chans ändå. Extremt barnvänligt, nästan ett renodlat barnprogram, men träffar alla punkter en sportserie ska göra. Börja från botten, huvudkaraktären och tränaren är båda underdogs som börjar sent, men de är också lite, lite OP och presterar oväntat bra. Tydliga delmål, tydlig utveckling. Dessutom har den ett högt (och rätt bra) tempo och är genomgående underhållande. CGI är begränsat till OP och konståkning, men används inte hela tiden och är av väldigt bra kvalite, dessutom kompenseras vi med väldigt uttrycksfull animation resten av tiden. Seriens största behållning är dock att jag vill "se ett avsnitt till". Telefonen åker inte upp under tiden man kollar, eftersom det hela tiden arbetas mot ett mål så tappas åtminstone jag inte intresset utan vill se hur det går. Den gör precis som en bra serie ska göra helt enkelt. Dessutom insåg jag nyss att detta är den tredje serien om konståkning jag sett, efter Yuri On Ice och Ginban Kaleidoscope. Otippat ändå. Utöver detta såg jag nyss klart på Breaking Bad och den avslutande filmen El Camino. Ingen anime visserligen, men liksom Medalist så handlar den om en underdog som är OP och arbetar mot tydliga mål med ett bra tempo och avsnitt som får en att vilja se "ett avsnitt till". Vem kunde ana att konståkning och metamfetamin hade så många likheter?

Nu när du nämner det, Kimi to Idol Precure: Två avsnitt in i den nya serien, och de har hittills varit helt fantastiska! Bra karaktärisering, rolig komedi, riktigt snygg animation. Mycket starkare än inläggen från de senaste åren. Får hålla tummarna och hoppas att den håller i kvaliten, och kanske blir en av de Pretty Cure-serier som man kan ranka bland de bästa, som Heartcatch och Go Princess!

Förra året så såg jag extremt lite animé jämfört med tidigare år. Det har varit tufft att hänga med, men just varför? Jag har ett nio-till-fem att hålla i så det tar naturligtvis lite tid från veckan och eventuellt tröttar ut mig från att se något. Warhammer tar också en del tid, att bygga en armé tar lite tid och att sen spela tar ett par timmar det också. Jag har också börjat gymma igen... åtminstone en gång i veckan men måste uppa det antalet allteftersom. Och självklart måste man spela alla spel i backloggen som 58:e gången jag installerar Skyrim. Men det kan också vara den enkla anledningen att Vtubers har tagit över min tittartid. Justice och Flow Glow- två nya generationer hade premiär för drygt tre- fyra månader sedan så måste följa deras upptåg. Några har tagit upp Alien Isolation och det har varit kul att se dom springa ifrån en xenomorph. Och såg ni Inas 3D Live? Hon och Flare i en duett var verkligen vackert. Sen så var det storkollaben. Först ENReco i Minecraft, Gonathan, Faunmart, Tam Gandr, Mococo vill ha pengar... kontrollerat kaos i renaste form. Sen så var det HoloGTA. Att se alla glömma sina bilbälten och stressen som polischef Subaru och sjukhusdirektör Fubuki måste stå ut med är absolut cinema. Så menar jag att när animé kommer till liv och börjar livestreama så tar dom över det originella formatet? Ja, kanske det... men det kan ju vara att hälften av det som sänds är en isekai av samma gamla tråkiga stereotyper. Jag känner samma utmattning från när alla spelutvecklare tänker att allting ska vara en hero shooter. Så det måste vara dom dära Vtubers fel!

Sceleris har väl alltid väldigt ljumma omdömen 🙃

Jag gav Medakawa en chans. En tjej har blivit curlad hela livet men så fort en kille visar sig inte lika intresserad (i vissa fall irriterad på henne) så går hon all in och vill tvinga fram någon form av reaktion. Men den funkar bara inte för mig, det känns så påtvingat och uppenbart vad som kommer ske. Jag blir bara irriterad på den helt utan anledning. Största anledningen till att prova den var såklart att Hololives Fubuki, Mio och Ayame gjorde OP:n. Och den är så svängig och skön!

Den var pretty dope faktiskt.

Undertexter till filmer skyddas normalt av upphovsrätt enligt svensk lag (Lag [1960:729] om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk), eftersom de är att betrakta som litterära verk. Svensk upphovsrättslag innehåller dock ett undantag för privat bruk (22 §). Det innebär att du får framställa en kopia av ett verk för strikt privat användning. Så om du översätter en undertext för strikt privat bruk så får du göra det, så länge: Du inte använder en olaglig källa för undertexten. Du inte sprider eller delar översättningen med andra, varken online eller offline. Så för oss som har barn som tycker det är tufft och visar intresse för anime finns det tyvärr inte några genvägar. Hittar ni några så skicka mig ett meddelande

Jag var tvungen att se färdigt Love Live innan jag skrev detta så är därför sen med årets lista. Har också märkt att mitt tittande har drastiskt minskat i år dels för att Warhammer och doomscrolling tar en del tid, dels så är det alldeles för mycket isekai som jag inte orkar bry mig om. Blir det bättre nästa år? Tveksamt, men å andra sidan så får jag mer tid till att vara... *suck* vuxen. Kriterier: Deltagare ska välja den serie som (enligt dig) passar bäst i namngivna kategorin, därefter ska det motiveras varför du tycker att serien förtjänar det. Helst utan spoilers självfallet. En serie kan nomineras i flera kategorier. Endast serier omnämns då filmer är mer glest mellan utgivningar och alla kanske inte har sett mycket långfilmer. Serien ska HA STARTAT under 2024 för att kunna nomineras. Serier som fortsätter in till 2025 är godkända så länge de började under 2024. Serier som började 2023 räknas inte. Du behöver inte sett klart en serie för att nominera den. Kategorier: Bästa action: Date A Live V Isaac Westcott är på krigsstigen och inleder en storskalig offensiv mot Ratatoskr. Han är besatt av att frammana Spirit of Origin och behöver Shidous krafter för det. Om Shidou och hans harem ska ha en chans behöver han övertala Tokisaki Kurumi att ge upp sina krafter, en nära inpå omöjlig uppgift och tiden börjar ta slut... Efter en uppbyggnad i förra säsongen så är the grand finale här. Vissa serier drar ut på det och försöker mjölka på produkten medan man tappar tråden helt. Date A Live satte ner foten och knöt ihop skosnörena, och sa "that will do". Mycket respekt till Kadokawa att dom satte ett befintligt stopp. Shidou som karaktär har växt jättemycket och de nya twister som dyker upp är spännande och (i mitt fall) överraskande. Ett värdigt bokslut till en av de bästa haremserierna. Bästa äventyr: Shuumatsu Train Doko e Iku? När 7G introducerades förändrades hela världsbilden. Det blev nu helt plötsligt längre mellan alla städer och underliga fenomen sker, som exempelvis i den lilla staden Agano där alla över 21 års ålder förvandlas till djur. Shizuru som bor här är fortfarande student men är orolig över hennes vän Youka borta i Ikebukuro. Men utan någon fungerande infrastruktur och med ett större avstånd än vanligt verkar hennes resa omöjlig. Trots detta så lär hon sig att manövrera byns tåg med hjälp av konduktören Zenjirou och tillsammans med hennes klasskompisar far dom nu på ett äventyr dom aldrig varit med om förr... En unik postapokalyptisk saga med tåg och mycket grönt, något av mina favoritsaker. Serien är väldigt inspirerad av Gullivers Resor med flera olika nya "upptåg". Mitt största klagomål är att dialogen har en tendens att gå för fort ibland, men annars är det en fin resa och upptäcktsfärd. Den har ett tåg så den är automatiskt rekommenderad! Bästa drama: Tokidoki Bosotto Russia-go de Dereru Tonari no Alya-san Alisa är hälften rysk och går i samma klass som Masachika. De båda hamnar i luven mellan varandra titt som tätt... det verkar nästan vara passionerat ibland. Det händer också att Alisa säger något på ryska för att gömma hennes känslor. Men det hon inte vet om är att Masachika förstår vad hon säger, och det verkar som om att hon faller för honom. När är det tillfälle att säga åt henne? Börjar lite oskyldigt som en romcom men har mera intriger som egentligen inte borde vara så allvarliga som serier får den att se ut. Spelet mellan alla karaktärer är excellent och Masachika är riktigt intressant. Han vet när han ska göra sitt drag och har en sådär lekfull natur att dölja sina riktiga avsikter. Om du saknar lite av Clannad så finns det att hämta här utan att det blir för övernaturligt. Bästa komedi: Shikanoko Nokonoko Koshitantan Torako är en före detta delinquent som försöker dölja sitt förflutna genom att vara den perfekta studenten. Men en dag på väg till skolan möter hon... "rådjuret" Shikanoko. En underlig syn till att börja med, men tack vare hennes förstärkta sinnen vet Shikanoko om Torakos hemliga förflutna. Hur ska Torako kunna tysta detta skumma rådjur innan sanningen kommer fram? En serie som inte har någon form av skam vad gäller fjärde väggen och vars främsta pitch var dess brainrot meme innan release. Jätterolig tsukkomi som svänger konstant i...öh, svängarna! Bästa thriller: The Irregular at Magic High School Säsong 3 Ett nytt skolår väntar och Tatsuya sätts på prov som både ny elevrådsassistent och i det nya ingenjörsprogrammet när förstaårselevernas fördomar ser över hans bakgrund som "emblemlös". Samtidigt så arbetar den terrorstämplade anti-magirörelsen bakom kulisserna med att manipulera medierna till sin fördel... Mycket nya rörliga delar som händer och mera yapping, men intressant. Ett litet uppsving från förra säsongen även om det har problem att hålla uppe momentum ända in i slutet. Att se alla intriger ske bakom ryggen på varandra och sen utspela sig mitt i Tatsuyas närhet är väldigt förfriskande. Bästa romans: 2.5-jigen no Ririsa Masamune har haft det tufft med det motsatta könet, så pass så att han avsvurit sig 3D-kvinnor helt och hållet. Kuvad in i mangaklubbens hörna avgudar han sin waifu som aldrig kommer förråda honom: Liliel. Han är den enda kvar i klubben men en intresserad förstaårselev dyker in med önskan att gå med; Ririsa. Masamune har ingen önskan att dra med en tjej in i klubben, men till sin shock så är Ririsa också ett stort fan av Liliel, och ännu större shock: hon cosplayar som henne också! Hur ska Masamune kunna svara på denna dubbeloffensiv? En till romcom med fokus på cosplay men med lite mer att röra om med grytan. Vi får se vad olika cosplayers går igenom och tänker och karaktärerna är så gulliga. Vissa ögonblick känns så ovanligt slipade också, saker som man vanligtvis inte ser i genren och som jag saknat för att verkligen leva in i serien. LILIEL! Bästa science fiction: Date A Live V Kanske inte så mycket konkurrens i denna genre i år, men Date A Live har alltid varit kärt hos mig. Just att den toppar allting från den erkänt ganska försiktiga och "uppläggiga" förra säsongen så är det vackert att se alla lösa trådar komma samman. De nya hoten, de nya vändningarna, agendorna bakom och karaktärerna i sig, allt har lett upp till detta. Så vackert att se flaggan i topp när vi tar ett bokslut. Bästa fantasy: That Time I Got Reincarnated as a Slime Säsong 3 Efter kriget mot Falmuth så har en kortvarig fred intagit Tempest, även om demon lord Rimuru förbereder för den ankommande stormen. För att avvärja mer anfall och försöka få mer allierade på sin sida smids det planer att installera hjälten Youm som ny kejsare i Falmuth och genom honom skapa fred mellan de två nationerna. Men under tiden så smider Western Holy Church planer, och Hinata kan sätta käppar i hjulet om hon ser Rimuru som ett hot... "The big yappening" har den kallats, men jag ser det inte som en dålig grej. Tvärtom så har Tensura erfarenhet med möten och gör dom intressanta. Sen så har vi all action och roliga möten också, och Rimurus storhetsvansinne att göra om Tempest till Japan. Bästa isekaiserien just nu, och ni måste anstränga er mer animationsindustrin för om ni fortsätter pumpa ut skräp så är Tensura ett Valorant bland alla Concord. Bästa slice of life: Yuru Camp Säsong 3 Utomhusklubben är tillbaka med mer matporr och nya platser att se! Nu kommer även Ayano med och hänger på! Nästa stora mål: en campingtripp där dom kan se körsbärsträden slå ut! Måste börja med att säsong 3 har en ny animationsstil och det är stor skillnad. Det var extremt störigt för mig för det kändes riktigt off där i början. Men som tur är så under dessa lager är det samma gamla goa myspys med tält och brasa. Och tåg, massor av tåg! Bästa soundtrack: Love Live! Superstar!! Säsong 3 Finns många bangers denna säsong och bakgrundstonen kombinerat med de vackra vyerna är alltid lika slående. Tack gode gud för Liella! Bästa OP: Let's be ONE (Love Live! Superstar!! Säsong 3) Jag menar valet var mellan två brainrot memes, LiSA som också var en nice banger och denna. Min bias tog över men ni kan inte stoppa mig, Liella! är stronk just nu! Bästa ED: Snow Noir (The Irregular at Magic High School Säsong 3) Ganska unikt tema för denna show, men rätt groovy. Bästa animation: Girls Band Cry Nina verkar ha det svårt vad hon än försöker med och just när hon kommer till Tokyo går hon vilse, blir ignorerad och utelåst. Men just slumpmässigt så stöter hon på sin favoritartist ute på gatan- Momoka Kawaragi. Det verkar som att Ninas liv kommer ta en helomvändning för helt plötsligt vill Momoka starta ett band med henne... När man tänker 3D i animé så är det antingen komplement till action- eller dansscener eller sånt som liknar Final Fantasy. Även om det gått framåt likt hur Love Live! har skött sina framträdanden så har vi inte sett en äkta animé-vibe i 3D... förrän nu. Girls Band Cry är just den fusionen på riktigt. Animationen är så mjuk med massor av frames och detaljer. Detta är vad vi bör sträva efter! Årets besvikelse: The Irregular at Magic High School Säsong 3 En förbättring betyder inte att det inte finns saker att klaga på. Tempot är fortfarande helt ur fas, massor med saker sjasas åt sidan (Ville du se årets upplaga av Nine Schools Competition? Synd!), flera huvudkaraktärer får knappt någon skärmtid och Miyuki är mer värdelös än någonsin. Hon finns bara där för att gnälla att hon inte får göra något (vilket är sant) och oroa sig över Tatsuya. Så går det när man försöker få in tre ark i bara 12 avsnitt verkar det som. Årets sämsta: Blue Archive the Animation Studentstaden Kivoto har ett problem med vapen, så pass så att alla dess elever uppmuntras till att bära vapen själva. I detta kaotiska landskap så har vi Sensei, den enda läraren i hela stan som ska hjälpa de olika skolorna. Den första på listan: Abydos High School, en skola med en miljard yen i skuld och med bara fem elever... Baserad på gatchaspelet med samma namn, Blue Archive funkar verkligen inte i rörlig bild. Bakgrundsstoryn är för kryptisk och i vissa fall dum, actionen översätts inte bra till animé för det finns ingen spänning i det, karaktärerna är generiska och kanske det dummaste av allt, de officiella undertexterna var maskinöversatta och helt värdelösa och har fått patchas i efterhand. Det verkar inte funka att ta mobilspel och bara gå direkt till serie utan att göra en makeover i sånt som inte funkar på filmduken. Inget av värde har gått förlorat dock och spelet i sig (om nu storyn är bättre där) verkar vara okej. Tur man har slutat med gachas! Årets värsta karaktär: Sensei (Blue Archive the Animation) Det lilla jag såg av honom så är han bara mer av en vägledare och sen inget mer. Han ger ett litet pep och sen så är tjejernas moral på topp. Det fanns ett par enstaka karaktärer som kunde hamna här, men till skillnad från Sensei så har dom ett skäl till att vara hemska medans han...bara finns, antar jag?! Årets kvinnliga karaktär: Alisa Mikhailovna Kujou (Tokidoki Bosotto Russia-go de Dereru Tonari no Alya-san) I vissa fall verkar hon vara för stolt eller svag vid för mycket press, men det gör henne också riktigt söt. Speciellt när hon pratar ryska som Sumire Uesaka har haft mycket träning med som Nonna (Girls und Panzer) och Anastasia (The Idolm@ster Cinderella Girls). Hon är klyftig, har roliga meningsombyten med Masachika och hennes hår är som silver i vinden. Årets manliga karaktär: Masamune Okumura (2.5-jigen no Ririsa) Om vi blundar för hans besatthet av Liliel så är Masamune en superchad! För att vara en otaku så kan han interagera med andra och blir inte störd av allt som slängs mot honom. Han är en man som handlar snabbt, är kvick på att brainstorma fram idéer och har alltid andras välmående som prioritet. Gud så romantiskt med en haremprotagonist som faktiskt kan saker! Årets överraskning: Mahou Shoujo ni Akogarete Utena älskar magiska flickor, speciellt stadens lokala trio hjältinnor Tres Magia. Så när hon möter Venalita, en maskot med lovord om att hon också kan bli en mahou shoujo, så har hon svårt att säga nej. Men Venalita var bara halvt sann i sina ord, för Utena blir istället värvad till den elaka organisationen Enormeeta. Direkt hamnar hon i Tres Magias korshår och måste då reda ut missförståndet. Men hon råkar avlossa hennes krafter som är av en unik natur: BDSM. Förtvivlat ser hon på när hennes favorithjältinnor blir förnedrade framför henne, men också ett ny upptäckt... tycker Utena om att förnedra magiska flickor?! Utan varning från ena flanken kommer denna underliga pjäs och även om jag inte prisar den lika mycket som andra har gjort det så tycker jag den är okej. En ovanlig take på fanservice och som med min favoritserie Strike Witches så lyckas det tack vare att man bakar in det i själva världsbyggandet. Riktigt rolig och kåt, om du är lite nyfiken så kan du prova den här... på egen risk! Årets darling: Love Live! Superstar!! Säsong 3 Kanon har accepterat erbjudandet om att studera på musikskola i Wien. Men just som hon lämnar Yuigaoka Girls' High School på väg för att packa så möts hon vid grinden av Wien Margarete, Liella!´s rival i Love Live! Hon säger att hennes pappa (som sitter i musikskolans ledning) har ändrat planerna och Kanon ska nu istället lära Margarete allt hon kan på Yuigaoka. Hur ska det gå för Kanon när hennes största rival och mest envisa person hon träffat ska bli hennes lärljunge? En avslutande säsong i Liella!- sagan, och även om det är ganska förutsägbart så var det ändå med värdighet. Jag var orolig ifall Margarete skulle spåra ur storyn med tanke på hennes bakgrund förra säsongen men trots det så kan man säga att med hjälp av resten av tjejerna så slutar det väl. Musiken är självklart på topp och jag blir aldrig less att se de vackra färgerna i deras hemstad. Love Live frodas fortfarande och vi bugar och ger ett värdigt avsked till Liella! Best of 2024: 2.5-jigen no Ririsa Det var ett tufft val då det stod mellan den här, Yuru Camp och Love Live. Men det som gjorde att denna knep platsen var att jag längtade mest till nästa avsnitt av den under dess säsong. Färskt blod och en ny vinkel på cosplay i väntan på nästa My Dress-Up Darling säsong, Ririsa hade hjärta, komik, fin fanservice och stabil rollista (speciellt vår favoritchad Masamune). Hurra för 2.5D-flickor!

Bäst action: Sengoku Youko Fantastisk serie av skaparen av bland annat Lucifer and the Biscuit Hammer (och i detta fall så smälte inte animationen helt!) Bäst komedi: Konosuba S3 Det här var nog det mest roliga jag har haft från någon Konosuba säsong. Bäst drama: Oshi no Ko S2 Tokyo Blade-arcet var otroligt starkt. Sen pratar vi inte om det två sista avsnitten, eller nästa säsong. Bäst romans: Gimai Seikatsu Serien vars engelska namn ej kan användas när den ska rekommenderas, eftersom alla kommer att sluta lystna så fort de hör det... Väldigt low-key och down-to-earth serie, men den största höjdpunkten var definitivt soundtracken och regissören. Gång på gång så finner man sig helt absorberad i atmosfären. Bäst mystery: Monogatari Series: Off & Monster Season Lite sido-stories för att ge mer djup till karaktärerna i serien, starkt rekommenderad om man sett resten av Monogatari. Bäst sci-fi: Date A Live V Riktigt starkt avslut, det finns tydligen fler böcker att adaptera, men alla nuvarande plot-trådar har knytits ihop, så finns inget behov av en extra säsong (förutom för att få se alla karaktärerna lite mer!!!) Bäst slice of life: Yuru Camp S3 Ny studio och en ny look, men samma sköna vibes. Bäst ecchi: 2.5D Seduction Älskar denna manga, och var otroligt rädd för att adaptationen skulle bli slaktad (som till exempel Gushing Over Magical Girls från tidigare samma år blev), men jag är väldigt nöjd över hur den visade sig bli! Bäst isekai: Mushoku Tensei II Part 2 Mer Mushoku Tensei! Bäst band-anime: GIRLS BAND CRY Mycket unik CG animation, riktigt bra musik, och omtyckbara karaktärer. Årets överraskning: Absolut den bästa "huvudkaraktären är super OP, förmodligen den starkaste i universum" serien jag sett. Väldigt rolig, fantastiska karaktärer, och mycket stark plot. Bäst regi: Uena Souta (Gimai Seikatsu) Brukar inte bry mig om denna kategori, men den häpnadsväckande regin i denna serie bara måste nämnas. Ännu mer imponerande, då det är regissörens första verk. Bäst OP: HIBANA by MindaRyn (Sengoku Youko) Bäst ED: Burning by Hitsujibungaku (Oshi no Ko S2) Bäst karaktär: Oumae Kumiko (Hibike! Euphonium) Geh~ Anime of the Year:

Ny ledtråd?

ÅH! Det låg och sved längst bak i hjärnan men kom aldrig fram, hunden är ju omisskännlig.

Jag är ny på forumet. Hoppas det finns lite liv kvar här. Jag tittade mycket på anime i tonåren och blev lite sugen att titta igen då "dan da dan" letade sig in i mitt flöde. Har tittat på alla avsnitt hittills och gillade det skarpt. Har ni någon rekommendation till liknande komedi/action anime från dom senaste 10 åren? Tack på förhand! Fel plats att posta detta på haha. Hoppsan! Hittar inte hur jag tar ned inlägget heller...

Vad är Dead Space Remake? 2008 skapade EA studion EA Redwood Shores en helt ny IP; Dead Space. Ett tredjepersons survival horror med vissa likheter från Resident Evil... fast i rymden. Spelet var väl bemött och belönade studion till att uppgradera sig till Visceral Games. En uppföljare skapades 2010 och den var ännu mer kritikerrosad. Tyvärr så hade EA redan satt käppar i hjulet. Dom ville inte bara göra ett spel utan en helt ny franchise och sprang med idén i maxfart. De skulle bli böcker, serietidningar och animationer. Tyvärr så floppade de på alla plan plus att deras reklambudget sprang ifrån dom, och spelets framgångar var nu uppätna av utgivarens hybris. Dead Space 3 "var tvungen att sälja fem miljoner kopior för att fortsätta serien". Trean var en katastrof med kass story, påträngande co-op mekaniker och mikrotransaktioner. Så EA la ner Visceral och Dead Space var nu dött (tack EA). 2023 så släpptes en remake av det första spelet från Motive Studios. Är det ett livstecken eller bara trauma från förr? Story Mänskligheten har i framtiden blivit tvungna att bryta upp hela planeter för att överleva. USG Ishimura är det största och mest kända gruvskeppet i historien och bryter just nu över planeten Aegis VII. En kommunikationsmörkläggning leder till att ett reparationslag skickas in för att fixa felet. Isaac Clarke är en ingenjör på det teamet, men hans främsta skäl är att hans flickvän Nicole är ombord på Ishimura och är orolig över vad som möjligen hänt där. Reparationsteamet blir dock strandsatta när deras skyttel skadas under inflygningen och de stöter på en hemsk syn ombord Ishimura: besättningen har lemlästats av okända, odrägliga monster. Isaac och hans team måste nu avvärja horder av dessa monster samtidigt som dom måste fixa Ishimura innan hela skeppet kraschar mot planetens yta... Dead Space var ursprungligen inspirerat av Alien och Event Horizon, och influenserna märks av fortfarande. Det är ett spännande mysterium som spelaren nystar upp via textloggar, ljudmeddelanden och holograminspelningar. Jämfört med förra så pratar faktiskt Isaac i denna, och hans roll är riktigt bra. Utöver den nya dynamiken mellan Hammond/Kendra (om du kommer från originalet) så är de mesta mycket bättre. Gameplay Om du spelat lite Resident Evil så kommer du nog känna dig bekant, men det finns en tvist. Dessa monster du möter, så kallade Necromorphs, är en unik sort som bara kan stoppas genom att kapa av deras lämmar. Kapa av armar och ben för att stoppa dom. Din arsenal är specialanpassad för just det då den består mest av tunga ingenjörsverktyg som exempelvis Plasma Cuttern som kan kapa både vågrätt och lodrätt, en industrisåg som kan skjuta iväg sina klingor, en klassisk eldkastare och Force Gun som våldsamt knuffar iväg allt framför mynningen. En ny tvist i remaken är att du måste gå igenom olika lager av kläder, muskler och ben och ibland pansar för att kunna kapa av lämmen. En fräsch överraskning på en gammal hederlig metod. Du måste nu aktivt sikta mot den svagaste lämmen med minst motstånd för att snabbt kunna kapa av dom innan du blir omringad av andra monster. Stasisenheten som försätter dina motståndare i slow motion är tillbaka och även kinesismodulen som låter dig greppa stora saker och från håll. Den sistnämnda är dock från andra spelet i serien, så nu kan du spetsa necromorphs med klor eller pålar igen för att spara ammunition. All information som liv, antal skott för din stasismodul, vapnets ammunition med mera finns på Isaacs dräkt. Det finns även en inbyggd vägvisare som leder dig till nästa objektiv. I nollgravitation så har nu Isaac fått sina patenterade drivraketer från tvåan (som ursprungligen kommer från Iron Man-filmerna) vilket underlättar rymdpromenaderna du gör runtom skeppets exteriör. Ishimura är numera en halvöppen karta där du kan fara fram och tillbaka via dess tåglinje när du låst upp de olika stationerna. Detta leder till mer belönande utforskning och spännande nya sätt att ta sig runt skeppet på. Det finns en shop där du kan föra ritningar som du hittat runt skeppet och låsa upp för köp. Här kan du även uppgradera din dräkt så du får mer pansar och större inventarie. Du kommer även stöta på så kallade Power Nodes, elektriska puckar som du kan uppgradera dina vapen och din dräkt med vid en bänk. Nytt för remaken är att varje node ger en uppgradering och du kan hitta olika moduler som låser upp mer av vapnets potential. För att hitta allt så behöver du komma igenom några låsta dörrar, men nuförtiden behöver du inte använda nodes som förr i tiden. Nu har man olika nivåer av security clearance som låses upp allteftersom du tar dig igenom storyn. Väldigt tacksamt för oss som vill spara sina nodes och leder till att spelet fått en form av metroidvania feel med lite backtracking och utforskning inbakat. Grafik Jag har haft mycket ont att säga om EAs användning av Frostbite Engine. Du kanske har hört om de katastrofala nysläppen som använder motorn och hur de aldrig verkar få den att fungera som den ska. Dead Space på release hade också problem i början, men mer med krascher och framedrops. Fysiken överlag har fungerat bra. Jämfört med originalet så är det ett värdigt ansiktslyft. Necromorphsen är nu läskigare än någonsin och nu när man kan skala av skinn och ben så kan hela modellen ändras. Bränn eller knocka av kläder och skinn från benen och se dom stapla fram som skelett. Väldigt välkommet. Detaljrikedomen hjälper med inlevelsen att Ishimura är bebodd och används samt vad som hände under monsterutbrottet. Blod och vakuumfrost bygger lager på lager över Isaacs dräkt och smälter sen efter ett tag i värmen. Själva blodrinnandet ser inte så äkta ut om man tittar för nära på det, men allt annat håller toppklass. Ljud Musiken är snarlikt från originalet men man känner ändå influenser från Alien. Lägg till ljudet från plötsliga skrik, mystiska viskande, monstervrål, havererande elektronik samt Isaacs hjärtslag och tunga andetag och stämningen är på topp. Du kommer bli skrämd! Plus att gå i komplett vakuum har aldrig vart så spännande ljudlagt som nu. Gunner Wrights återkomst som Isaac är också välkommet. Rollerna blandas om nu när Isaac också har en röst, men han är bland de bättre rösterna i spelet. Vissa roller har några dåliga framföranden (om det nu är personen eller manusets fel kan diskuteras) men överlag så är rollistan solid och tar inte ifrån skräckfaktorn. Sammanfattning Dead Space 2 var min favorit länge, men denna har nog tagit över som ny etta. Den är trogen originalet men samtidigt lägger till nya bitar för att hålla det färskt. Grafiken är på topp och alla ljudmattor ser till att du alltid är nervös och på tåspetsarna. Om tvåan får samma behandling återstår att se, men oavsett så är du välkommen tillbaka Dead Space! Omdöme: Make us whole/10

…Du har verkligen legat i, jag är imponerad och skäms över min icke-insats till att förbättra. 😰 Men nu kanske man kan lista alla figursajter! \o/

De senaste två månaderna har 26 inloggade medlemmar besökt, varav 19 medlemmar har postat något. Jag delar tyvärr din uppfattning om forumdöden. Populariteten har väl till största delen slukats av andra sociala media vilka är antingen engelskspråkiga eller/och kortformsbaserade, gjorda för småprat. Även vår egen Discord-”server” (länkad nära sidhuvudet) har 43 personer online.

Vanlig anime.seare.

Dag sex utan internet. Det ser mörkt ut. Måste jag se om hela MCU innan det kommer tillbaka?

Det är lugnt, du får sova gott i natt!

Revansch efter jag gjort bort mig med Popotan. 😔

Men om du inte minns den, finns den verkligen på riktigt då?

FYI