Hoppa till innehåll

Sök igenom detta community

Visar resultat för taggar 'topp 10'.

  • Sök med taggar

    Skriv taggar separerade med kommatecken.
  • Sök efter författare

Innehållstyp


Forum

  • Anime.se
    • Foruminfo
    • Nyheter
    • Frågor och förslag
    • Evenemang
  • Anime och manga
    • Anime
    • Manga
    • Prylar
  • Övrig underhållning
    • Musik
    • Otecknat
  • Japan
    • Land och samhälle
    • Språket
  • Fandom
    • Eget skapande
    • Föreningar och evenemang
  • Övrigt
    • Allmänt
    • Spel
    • Forumlekar
    • Marknadsplatsen

Bloggar

  • Bakom kulisserna
  • Tänka på anime
  • Juicens Slice of Life
  • Sov's svammel hörna

Visa sökträffar från…

Visa sökträffar som…


Datum skapat

  • Start

    Slut


Senast uppdaterat

  • Start

    Slut


Filtrera efter antal…

Blev medlem

  • Start

    Slut


Grupp


Webbplats


Tumblr


Line


Twitter


Skype


Plats


Intressen


SteamID


OriginID


Battle.net


Xbox Live


PSN


MyAnimeList


Anime-Planet


Hummingbird

Hittade 8 resultat

  1. Det finns avfall som är någonstans mellan brännbart och frätande, som gamla batterier frätande. Det avfallet är den värsta form av serier som inte ens härdade veteraner kan tycka om. Serier där fanservice ska vara den drivande kraften, och kvalitén blir då därefter. Låt oss gå igenom "listan"... 10. Divergence Eve Sci-fi mecha serie om en rymdutpost som är under konstant hot från utomjordingar. Tråkiga strider och fula mechadesigns, ingenting som händer och huvudrollsinnehavaren är konstant naken av någon anledning. Försöker vara allvarlig och riktigt mörk men snubblar sig fram som ett snuskigare och sämre Evangelion. 9. Hajimete no Gal En oskuld blir inrullad i ett äktenskap med klassens gyaru som leker med tanken att reta med honom, men självfallet så faller hon för honom i slutändan. Tråkig och förutsägbar haremkomedi som inte tillför genren något särskilt unikt. Huvudrollsinnehavaren känns platt och konceptet att pinsamt är lika med roligt fungerar inte i detta sammanhang. Swipa vänster och gör inte samma misstag som detta par gjorde. 8. Hyakka Ryouran: Samurai Girls En unik teckningsstil är inte nog för att lyfta denna serie. Dess koncept av samurajer känns lite som att de försöker härma Pokémon samtidigt som storyn inte har något starkt mål att förhålla sig till. Huvudrollsinnehavaren gör heller inget särskilt, utan det är mer hans harem som gör det. Just ja, huvudtjejen har en delad personlighet där ena är mördarmaskin och den andra...en riktigt irriterande luftskalle. 7. One Room Den här är bara läskig på något sätt. Serien är sett från huvudpersonens ögon, vilket gör tittaren till den som flickorna pratar med. Kanske det parat med att man själv inte säger ett ord samtidigt som man stirrar från vågade vinklar gör det lite obekvämt. En av dom är även ens lillasyster. Sen finns det en OVA där alla är klädda i baddräkter, för mer konstigt behövde det vara tydligen. 6. Kämpfer Huvudkaraktären (en man) blir indragen i en enda stor battle royale som bara tjejer kan delta i...så han förvandlas då till en tjej när han slåss. Tråkig, tjatigt och med en huvudperson som gör det verkligen svårt för en att gilla, öh, "hen". 5. Bikini Warriors En serie som klankar på det absurda av bikinis i fantasyvärldar. Tyvärr tappar de fokus redan efter en episod, och de försöker sträcka ut en hel säsong vad som borde vara en kort paragraf istället. Dom tyckte också att man behövde upprepa "Kejsarens nya kläder" i en fräschare tappning. 4. Valkyrie Drive: Mermaid Ett virus gör att kvinnor antingen förvandlas till vapen eller kan bära personen som förvandlades till ett vapen. Problemet är att det krävs sexuell upphetsning för att det ska fungera. Det finns en handfull intressanta karaktärer, men miljön och manuset är konstigt och inte så intressant som man kan tro. Att kunna upphetsa sin partner är ett djärvt koncept för en plot device och serien lever inte upp till det. 3. Maken-Ki! En skola som tränar eleverna i olika former av kampsport. Låt oss placera en kåt tonårsnörd mitt i smeten. Just ja, han är också extrempacifist men samtidigt en av de starkaste i skolan. Och alla tjejer flockar sig till honom. Slå mig hårt i ansiktet... 2. Queen's Blade Kanske en trendsättare inom detta format, Queen's Blade var tidigt ute med ecchi fighting mellan tjejer och med extremt mycket fanservice. Men det behöver inte betyda att de gjorde det bra heller. Tvärtom så är det mer en olycka än en ledare. 1. Sin: Nanatsu no Taizai Inte att förväxlas med Seven Deadly Sins, Seven Mortal Sins följer ärkeängeln Lucifer på sin hämndresa genom de sju dödliga synderna för att...ja, varför? Hjälper det henne att komma tillbaka till himmelen, eller är hon bara ute på en extrem power trip? Ingen riktning, arrogant huvudkaraktär, ett alltför tröttsamt mönster, dålig animation och tuttar över substans gör detta till den värsta serien ever.
  2. MathJuice

    Min Topp 10: Bra fanserviceserier

    En fråga som delar en mer än ett riksdagsval eller Mellofinal, fanservice är här för att stanna. Det behöver dock inte betyda att fanservice är synonymt med dåligt. Denna lista är här för att bevisa att det finns serier som är bra fast man ser lite hud. 10. Senran Kagura Baserat på TV-spelserien med samma namn. Denna serie ger samma lekfulla fanservice presentation samtidigt som den visar att under allt fluff så finns det en solid bas som den kan ställa sig på. Detta var ingången till TV-spelen för mig och kanske kan det locka ännu mer spelare. 9. Walkure Romanze Att dedikera en hel serie om tornerspelens ädla konst har aldrig sett bättre ut. En mer "elegant" serie som verkligen glänser i detaljrikedomen hos animationerna. Sportmomenten är drivande och intressanta, men vi har även ett stort urval tjejer som alla ger sin unika charm när dom rider på hästryggarna. 8. Monster Musume Kanske den mest vågade serien här men samtidigt en av dom roligaste också. Möt dina favoritmonstertjejer som försöker göra livet svårt för vår hårt arbetande Darling-kun. Rolig, färgrik och ganska unik premiss gör detta till något man bara måste prova på. 7. Rail Wars! En underskattad serie som fanservice till trots är en stabil deckarserie. En deckarserie i och omkring tåg. Det är smått genialiskt bara den premissen, men en stabil rollbesättning hjälper också den på spåret. 6. Magister Negi Magi! Harry Potters motsvarighet inom 2D, vi får följa med brittiska Negi Springfields resa från att ta sin examen genom att vara lärare för 30 bångstyriga tonårsflickor i en japansk skola. Harem och shounen mixar fritt och friskt i en kavalkad som får J.K. Rowling att undra varför hon ens började med Twitter. En huvudserie och en spinoff både inom anime och manga, och vi har Ken Akamatsu att tacka för detta. 5. Harukana Receive En renodlad sportserie om strandvolleyboll, så självfallet så är det mycket fanservice då alla avsnitt kan räknas som beach episode. Lekfullt humoristisk serie som ökar i spänning under matcherna. Inget övernaturligt dravel, bara gammal hederlig kämpaglöd. Och det är just det som gör matcherna extremt spännande och givande. 4. Date A Live När "spirits" manifesterar sig i vår värld kan deras blotta närvaro ödelägga hela städer. Enda lösningen är att göra sig av med dom...eller gå ut på en dejt med dom. Kanske den bästa haremserien inom genren, med en stabil huvudkaraktär och ett helt galleri med unika personligheter. 3. Free! Reverse fanservice! En serie som startade som ett skämt på ett onlineforum (tror jag) fick sin egna serie med KyoAni i spetsen. Resultatet är en riktigt stabil sportanime med färgstarka karaktärer och samma ljuva magi som man är van att få från denna studio. Passar alla helt enkelt, och glänser med bravur. 2. Keijo!!!!!!!! Med en så löjlig sport så kunde man tro att det skulle sluta i ett magplask, men Keijo omfamnar galenskapen. Samma attityd som JoJo fast med kvinnliga karaktärer och minst lika uppskruvat. Inte minst när man refererar till andra serier med sina överdriva signatur moves som Attack on Hip och Gate of Bootylon. 1. Strike Witches Isekai möter science fiction möter magical girl. Allt detta sker utan byxor. När fanservicen gjorts om till en norm så kan det stöta iväg folk riktigt hårt, men de som stannar kvar belönas med en serie som trots en mix av genrer och humör är verkligen bra. Vacker animation, inlevelserikt soundtrack, slice of life, en skön mix av karaktärer och ett skönt äventyr överlag.
  3. MathJuice

    Min Topp 10: Ending Themes

    Man är lite sådär tveksam när det gäller att göra topplistor. Alla gör det dock...och alla gör fel. Måste man få något gjort måste man göra det själv tydligen. Se upp WatchMojo, här kommer jag! Låt oss börja med slutet...slutteman från serier det vill säga. Denna lista "listar" den musik som spelas under eftertexterna och som verkligen påverkat en rent musikaliskt. Se detta som en liten mjukstart till vad som kan urarta till fullt kaos inom en snar framtid... 10. Mashiro World (Engaged to the Unidentified) När ens styvsyster sjunger om sina nya släktingar och hur svårt hon har med natto så trodde jag aldrig att det skulle vara så svängigt. Gitarriffen lyfter fram energin som genomsyrar de tre systrarna när de framför denna poppiga ballad. Mashiro gillar att ta plats och briljerar i samspelet med Kobeni och Benio. 9. Okaeri (Non Non Biyori Repeat) När man söker något lätt att lyssna och slappna av till, denna enkla melodi omfamnar det lantliga som Non Non Biyori står för. Stråkarna och dragspelet sätter färg på det hela och jag är riktigt svag för röstskådespelare som bidrar till sånger. Refrängen gör en glad och varm, det är svårt att inte tycka om den. 8. Go to Romance (Urara Meirochou) Riktigt lekfull melodi rakt igenom. Svårast att beskriva i ord i denna lista faktiskt. Lätt att lyssna på och gunga med. 7. Fubuki (Kantai Collection) Är det något som verkligen står ut i Kantai Collection så är det musiken. En fullskalig orkester som ger den där känslan av att vara till havs. Särskilt trumpeterna ger en pampig start. Videon gör den inte rättvisa då ljudet blivit mixtrat med p.g.a. copyright. 6. Doll (Gunslinger Girl: Il Teatrino) En låt om en docka är passande till denna serie om unga flickor som tagits in för att bli lönnmördare för italienska staten. Il Teatrino verkligen tar till sig den där europeiska känslan i sitt soundtrack och gillar särskilt hur mycket piano de använder i låtarna. Väldigt rörande låt. 5. Lithium Flower (Ghost in the Shell: Stand Alone Complex) En icke-japansk artist med engelsk text är inte så vanligt. När det sker så kommer dessa grooves i lite balladstämning. Om den nu gjordes med Mokoto Kusanagi i åtanke vet jag inte, men det känns ganska passande. Framförandet är läckert och Scott Matthew levererar texten mjukt och sexigt. Basgången gungar verkligen fram i bakgrunden. 4. Los! Los! Los! (Youjo Senki) Feuer! Sperrfeuer! Los! Achtung! Deckung! Hinlegen! Halt! Enkelt budskap i ett kraftigt framförande. Bästa bitarna är utan tvekan när Tanya, vanligtvis med en barnsligare röst, tar i från tårna och levererar en tung refräng. Episkt orkesterframförande med elgitarr och bas för att verkligen lyfta fram allvaret och krigslystnaden som serien visar. 3. A Page of My Story (Princess Principal) Det är något särskilt med engrish, speciellt när det görs bra. När röstskådisarna från Princess Principal sjunger en engelsk text så funkar det så extremt bra. Inte för extrem brytning och ändå ha bra uttal. Lägg till en jazzig ljudmatta och voila, tedags! 2. MEMORIA (Fate/Zero) Den pampigaste låten i hela Fate-universumet. Troligen en anspelning på "In Memoriam", latin för "till minne av", denna ger verkligen en tidsresa värt varenda Graal. En pampig rockballad som lyfter fram det bästa från serien utan att för det vara för mörk. Man får energi likt ingenting annat. 1. Kaze no Koe wo Kikinagara (Slow Start) En fin ballad som passar alla tillfällen. Är det tekniskt en ballad? Vet inte, men gud så avslappnande och svängig på samma gång. En briljant sång från en underskattad serie med den bästa animationen för en slice of life serie.
  4. MathJuice

    Min Topp 10: Udda maskots

    Det finns udda karaktärer inom detta medium, och så finns det ännu mer udda maskotar. Riktigt, riktigt udda maskotar. Behöver jag förklara mer än att visa vilka som kom på listan? 10. Dango (Clannad) Kanske den mysigaste maskoten på listan är fortfarande lite udda. Dango är en dumpling gjord på rismjöl och smaksatt beroende på tillfället för att sedan serveras på ett grillspett. Så någon i Clannad tog tillfället i akt att ge dessa dumplings ögon och göra en sång av den. Ser mera ut som stenar med ögon. Eller slime med ögon. Men sången är fortfarande bra. 9. Bonta-kun (Full Metal Panic? Fumoffu) En karnevalsmaskot som redan sett en hel del, men som i sergeant Sagaras ögon är det perfekta vapnet. Efter några modifieringar kan dräkten användas för infiltrering och stormning samt skydda bäraren från kulor och gaser. Det är lek och roligt ända tills Bonta-kun drar fram ett hagelgevär och skjuter gummikulor mot en... 8. Komari-dockor (Non Non Biyori) Hotaru är väldigt, väldigt fäst vid Komari, men kan inte riktigt uttrycka det. Så i hemmets lugna vrå syr hon söta små dockor i hennes avbild. Okej, det är lite gulligt. Men att fylla hela rummet med dom? Det är på gränsen till abstinens. Och lite stalker varning. Och lite hoarder-varning om vi ska vara riktigt petiga. 7. Messengers (Kämpfer) Ni vet hur mahou shoujou-genren har den där sidekicken som ger en magiska krafter för att bli en magical girl? Föreställ er nu gosedjur med deras inälvor stickandes ut från deras mage och som ger en magiska krafter att beväpna en och tvinga in en i en form av battle royale. Vad sägs om att krama Levande Brända Lejonet eller Självmordsbenägna Kaninen? 6. Zombiedockor (Re-Kan!) Hibikis klasskompis Makoto är tokig i zombies. Så tokig så hon har skapat sin egna..."armé"...av zombiedockor. Japp, hemmagjorda zombies att gå runt med. "Fångade mellan liv och död av en okänd förbannelse, men dom sörjer inte deras öde för det" är vad hon säger. Känns lite som muterade tygversioner av dom där Funko Pop leksakerna, fast mer mardrömslikna... 5. Tippy (Is the Order a Rabbit?) Caféet som Chino och hennes pappa driver, Rabbit House, har självfallet en kanin som maskot. Inte bara vilken kanin som helst, utan en Angorakanin. Det skumma med denna kanin är inte det faktum att Tippy i själva verket är Chinos farfar reinkarnerad, utan att Angorakaniner faktiskt ser ut som en boll i verkligheten. Chino gillar att bära runt honom på huvudet också, så det är ju rätt sött. 4. Tuba-kun (Hibike! Euphonium) Det största instrumentet i en blåsorkester har självfallet den största maskoten. En serie av nyckelringar med olika instrumentantropomorf, Tuba-kun hänger på Kumikos väska för "det fanns ingen eufonium i serien". Av någon anledning fanns det även en kostym från en av skolans kulturfestivaler att använda. 3. Komissa (Psycho-Pass) Denna maskot hamnar här inte för sitt utseende i första hand utan mest för sitt utförande. Allmänhetens Säkerhetsbyrå använder denna som ett hologram över sina drönare för att inte störa den allmänna ordningen under pågående polisarbete. Grejen är att det används också vid vägspärrar och infiltration, så helt plötsligt kryper dessa in på en med samma monotona inspelade tjat och försöker svepa iväg en...eller så är det en regeringsagent gömd därunder. Man vet aldrig med dessa hologram! 2. Ankou (Girls und Panzer) De olika stridsvagnarna i Ooarai Girls Academy är representerade av olika djur som sköldpadda, anka och flodhäst. Lagets ledartank, en tysk Panzer IV, har Ankou...en marulk. Mardrömsfisken som lurar sina bytet med ett fejkat ljus som dinglar framför dennes mun fylld med sylvassa tänder. Ja, det låter sött! Kan vi ha den i rosa och med riktigt tjocka läppar? Och kan vi göra en dans om den med matchande dräkter som är så pinsam att ingen vill göra den? 1. Higero (Wataten) Lilla Hanas favorit. Ingen vet var han kommer ifrån eller vad han gör, men Hana är som tokig i honom av någon anledning. Påminner mer om Borat fick en animé-adaption. En fulare version av Borat dessutom...
  5. Castle Town Dandelion fick en. Goblin Slayer fick en. Till och med en isekai-slime fick det. Men det är inte nog, vi behöver mer manga som får sin Netflix animé adaptation. Jag råkar ha med en lista av lämpliga kandidater för detta. Nåja, lämpligt i mitt sinne. Men det är goa' grejer, lita på mig! 10. Oops! I Messed Up and Made the Wrong Person Into a Magical Girl! En bubblare som dök upp på måfå vid en sökning, men som verkar ha en intressant premiss. En familiar söker efter en kandidat till att bli en Magical Girl och hittar en ung blondin med twin drills (Nice!). Problemet är att denna flicka är en hardcore delinquent som går bärsärk på ett ögonblick. Hon är så stark att hon kan krossa monster utan magi! En väldigt udda serie som är överdriven på alla de rätta sätt. 9. All You Need Is Kill En serie som fick sin "Netflix"-adaptation innan en animation, så att säga. Denna serie var inspirationen till filmen Edge of Tomorrow med Tom Cruise. Det är samma premiss, samma utomjordiska fiende, samma typ av tidsloop som låter vår protagonist dö och börja om dagen igen. Skälet till att ha en animé av denna är för att betona skillnaderna mellan Hollywood och Japan. Plus att den kan bli riktigt brutal! 8. Please don't bully me, Nagatoro! Denna serie kan jämföras med Teasing Master Takagi-san, fast lite fräckare. Nagatoro gillar att retas med sin Senpai, men han står ut med det då han har känslor för henne. Det hela hänger på att Nagatoro ska få sin Senpai generad, men vad som verkligen säljer det är att hon konstant känner rodnad oberoende av vad som händer. Det finns en viss charm i denna fräcka tvåmanna-komedi. 7. Tonari no Furi-san ga Tonikaku Kowai Taira är en helt vanlig skolpojke som får oturen att sitta bredvid den delinquent-esquea Furi. Han är självfallet rädd för henne och hennes bryska interaktioner, men djupt inombords är hon en jungfru som tycker Taira är söt. En lite udda komedi där utseende kanske inte är allt. Riktigt söt och sådär småmysig känsla. 6. Amano Megumi was Sukidarake Manabu har dedikerat sitt liv till att komma in på Tokyo University. Dock så har även hans barndomsvän Megumi också börjat på samma skola som honom. Hon har blivit lite kurvigare sen senast dom träffades, men hon är fortfarande samma tomboy. En lite udda slice of life om Manabus strapatser för att inte tappa fokus från sitt universitetsmål, och inte bli distraherad av Megumis impulsiva äventyr. En sån där varm och långsamtgående komedi med lite fanservice att toppa av det. 5. Miss Komi is bad at Communicating Komi är den populäraste flickan i skolan och avgudas av de andra eleverna. Problemet är att hon själv är extremt dålig på att kommunicera. Hon vet inte hur hon ska svara eller reagera när folk kommer fram till henne. Hon har uppnått meme-status och blivit ett helgon på Reddit på grund av hennes söta interaktioner där hon försöker uttrycka sig. Det ryktas om en adaptation, men inget konkret om det faktiskt blir av eller inte. Make it happen! 4. Magika Swordsman and Summoner I en parallell värld där människor kan använda magi finns en skola som tränar upp dessa magiker som kallas för Summoners, samtidigt som den tränar upp landets främsta Swordsmen. Svärddragaren Kazuki blir kallad och utvald som Summoner men det finns två dilemman med detta: Han är en man och alla Summoners har hittills varit kvinnor, och Kazuki är själv tränad att bli en svärddragare. Denna serie kan nog beskrivas lite som Negima i flera av dess utförande. Den må vara en ecchi- och harem serie, men Kazuki som huvudkaraktär är bra skriven och serien har stabil action. 3. Strike Witches: 1937 Fuso Sea Incident Strike Witches är ett stort universum som fortsätter att ge, men det är fortfarande saker som jag saknar som One-Winged Witches och denna pärla. Detta är tidigt i kriget där Fuso (Japan) har blivit isolerat från fastlandet av massiva styrkor av Neuroi. Striker Units är av enklare och mindre kraftfullare design och de största häxorna använder katanas konstant. Vi möter också en ung Mio Sakamoto som rookie, och hennes mentor Kitago Fumika. Denna serie inramar en av de största konflikterna inom Strike Witches universum och det vore synd att inte ta den till den stora duken. 2. Gal Gohan Fullblodsgyarun Miku har problem med sina betyg och kan inte fixa sina makeup-lektioner. Hemkunskapsläraren Shinji försöker hjälpa och med lite möda så lyckas hon baka några kakor. Med nya vind i seglen har nu Miku hittat en ny passion och börjar i skolans matlagningsklubb. Självklart är Shinji ansvarig lärare, och hon kanske känner något för läraren som trodde på henne. Varm komedi med lite mys pys vid sidan om. Sen så är det alltid kul att ha en bra gal i huvudrollen (vilket Hajimete no Gal inte kunde fixa). 1. Tejina-senpai En trolleriälskande skolflicka som har extrem scenskräck och kan därför inte framföra sin magi framför folk. Hon kan bara framföra inför sin assistent och den enda i deras lilla trolleriklubb. Väldigt mysig slice of life med en ny och fräsch nisch. Trollerierna är enastående, men utmaningen är att få den blyga Senpai att framföra bland människor. Varm och mysig choklad som måste adapteras!
  6. MathJuice

    Min Topp 10: Spel för oss weeabos

    Nu under vinterlovet har man haft lite för mycket fritid och en ny vinterrea på Steam gör inte saken bättre. Å ena sidan skaffade jag senaste Doom och älskar det. Å andra sidan så skaffade jag Gal*Gun och tvingade alla att gå runt i gymuni...jag menar så självfallet så behövs det en lista för dom som älskar spel och som kanske söker något med samma stil och anda som de rörliga bilder vi är så vana att se. Gott nytt år kära weebs! 10. Girls und Panzer: Dream Tank Match (PS4) En personlig favorit som serie tar äntligen steget till att slå World of Tanks på deras egna plan. Dream Tank Match låter dig återuppleva de klassiska scenerna från filmen och spela med alla fordon (förutom Mörser Karl då). Cellshadad grafik och förmågan att dorifto gör detta till en riktigt underhållande liten pjäs. 9. Hyperdevotion Noire: Goddess Black Heart (PC/VITA) Hyperdimension-serien har två svagheter i sig: dels är det långa JRPG-spel som kräver en hel del grinding och dedikation, dels så är Neptune riktigt, riktigt irriterande som huvudperson. Hur löser man det? Låt best girl Noire ta över och gör det till ett turbaserat strategi! Låt chibi-versioner av allas favoritgudinnor och medhjälpare (inklusive en genderswappad Solid Snake) charma i en frisk fläkt som Neptunia länge behövt. 8. Hatsune Miku: Project DIVA F 2nd (PS3/VITA) Allas våran favoritvocaloid har en egen spelserie tillsammans med sina syskon. Klassiskt rytm-spel som utmanar ens fingerfärdighet samtidigt som en musikvideo i bakgrunden imponerar dina ögon. Favoriter är fortfarande Megurine Lukas imponerande repertoar samt Mikus klassiker "The World is Mine". 7. Tales of Berseria (PS3/PS4/PC) En utstickare i Tales-serien i att det fungerar som en standalone. Vi följer Velvets hämnddrivna resa genom Midgand i ett JRPG som trots sina likheter med andra spel i serien verkligen sticker ut. Dess actionorienterade stridssystem leder till ett mer interaktivt och roligt RPG, samtidigt som serien verkligen greppar tag i en med en ganska unik vinkel. Vackert uppmålad cellshading likt andra Tales-spel gör detta till ett tidsfördriv man verkligen vill återvända till. 6. Ninja Gaiden (XBOX) Superninjan Ryu Hayabusa har en av de bästa hack and slash spel som finns och har en svårighetsgrad som var ökänd innan Dark Souls kom. Visuellt imponerande och med adrenalinfylld action, Ninja Gaiden känns som en form av Metroidvania på steroider...och i 3D. Tvåan var mer actionorienterad (fortfarande riktigt bra) och trean var en riktigt besvikelse. Det som ettan utmärker sig mest med är just äventyrsdelen som blandar lite pussel, backtracking, coola nya grejer man hittar samt riktigt hårda bossfighter. Värt att notera att Xbox-versionen funkar på 360, desamma med Ninja Gaiden Black, plus att en "Sigma"-version släpptes till Playstation. 5. Gravity Rush (VITA/PS4) Ett plattformsmåste för Vita, denna fransk-japanska bakelse var så populär att den fick en uppföljare och en remaster till modern generation. Följ Kat som mystiskt tappat minnet men som snabbt lär sig att hon kan påverka tyngdkraften. Sväva i luften, klättra efter väggar, glid på tak och kasta tunga grejer med hjälp av dina superkrafter. Just ja, du slåss mot skumma monster som kallas för Nevi. En riktig pärla som är ett måste för den som gillar lite unika plattformare. Kan det kallas för plattformare om hon bara kan flyga runt dom? 4. Eternal Sonata (360/PS3) Hur ofta kan man säga att det finns ett spel baserat på en kompositör? Den polske pianisten och kompositören Frederic Chopin dog i tuberkulos 1848. Spelet tar en med där han ligger sängburen och in i hans drömvärld som kan beskrivas som "Trollkarlen från Oz" fast med musikreferenser överallt. Vackraste landskapen i något spel kombinerad med vacker musik och ett färskt stridssystem, en mix av turbaserad JRPG och real-time action och med ett ytterligare element där ljus och mörker påverkar striden. Jag kräver en remaster av detta nu! 3. Senran Kagura Estival Versus (PS4/PC/VITA) Hela serien kan beskrivas som ecchi-bete som inte är alltför seriöst men under ytan har polerade spel som är roliga att spela. Just Estival Versus är ett klimax vad gäller grafik och gameplay samt att det finns mycket innehåll. Sen så får man inte glömma alla spinoffs som musikspelet Bon Appetit, Splatoon-klonen Peach Beach Splash och de kommande flipperspelet Peach Ball. Roligt för alla med mycket att göra och finns att få tag i lite överallt (förutom till Xbox, sorry). 2. Castlevania: Symphony of the Night (PS3/PS4/360) Nostalgitrippen är en stark bundsförvant i denna. Följ med Alucard när han ska spöa upp sin farsa (Dracula) innan resten av världen får lida. En gammal klassiker som håller än idag, och som det spel som introducerade Metroidvania för många av oss under 90-talet. Det går inte att beskriva med ord hur episkt detta spel är. 1. Valkyria Chronicles (PS3/PS4/PC) En stark referens till andra världskriget, följ med Alicia och Welkin när dom draftas till Gallias militär under brinnande krig mot Imperiet. Turbaserat strategi blandad med action i realtid leder till något revolutionerande roligt gameplaymässigt. Grafiskt är det menat att se ut som om en bok hade grafik, och estetiken är så läcker. Ett av de bästa spelen i mannaminne som gav upphov till 2 bärbara titlar (den tredje kom tyvärr inte till Europa) och en nysläppt fyra samt en remaster på PS4. Det finns nu ingen ursäkt att spela det!
  7. Det finns alltid något att haka upp sig på, och så finns det dom där ögonblicken som får en att rent ut skrika "det där är bullshit". Denna lista täcker det sistnämnda. Kriteriet för att ha hamnat här är att det på något sätt fått mig i gungning så mycket att helhetsintrycket sjunker på grund av detta. Det finns även grejer som fått mig att helt tappa förtroendet för en serie...för bara en "liten" grej. Jepp, det är så illa. *OBS! INNEHÅLLER SPOILERS! OCH LITE SVÄRORD! DU HAR BLIVIT VARNAD!* 10. Typ allting (Sin: Nanatsu no Taizai) "Sex säljer", sägs det. Inte i detta fall. Ärkeängeln Lucifer (perfekt änglanamn) blir trött på att Gud är så jäkla passiv och blir utkickad från himlen. Därefter hamnar hon i helvetet och bestämmer sig för att ta över de sju dödliga syndernas jobb för att...ja, varför? Det var inte exakt deras fel att hon fick sparken. Serien hamnar i ett förutsägbart mönster direkt: Lucifer utmanar en synd väldigt kaxigt, hon får storspö, straffet blir någon form av bondage, efteråt så har hon "blivit starkare för att hon klarade utmaningen", hon vinner lätt och tar titeln, upprepa igen. Dum plot med irriterande huvudkaraktärer. Den som dock tar priset är Leviathan. Jösses, slå mig hårt i ansiktet så att jag slipper höra hennes gnäll! Lägg till billig fanservice, dåligt manus och billig animation och du får en sörja som ingen vill ta på. 9. Plot twist? More like dumb shit! (11eyes) Logiskt sett så finns det isekai-tropes här så det kan vara därför jag inte gillade den. Det jag kommer ihåg av 11eyes är att det finns en annan form av dimension som ligger parallellt med världen men innehåller monster. Några elever från en skola hamnar i dimensionen och några har superkrafter och dom måste slåss mot några avatarer som vaktade en prinsessa i en kristall. Varför vet jag inte riktigt. Den var jobbig nog genom hela serien men slutet tar nog priset! Först så sker ett förräderi från barndomsvännen som verkar vara besatt, och hon gör så att prinsessan blir fri. Detta betyder att världen går under för hon är den riktiga ondskan och vi blev bedragna. Så världen går under redan i näst sista episoden...ända tills den inte gör det. Surprise, huvudkaraktären såg bara framtiden och vi är nu tillbaka till utgångsläget och han förhindrade världens undergång! Alla som dog i verkliga världen är nu tillbaka och mår bra och balansen är återställd. Slutet gott? Jag gillar inte när karaktärer dör, men det finns något som är värre: återställa dom som om ingenting har hänt. Låt dött vara dött! Det är bara billigt shockmaterial där man äter kakan och behåller den med. Skräp är vad det är! 8. Tillbaka till framtiden (Tenjou Tenge) Fillers är ingenting ovanligt. Inte heller tillbakablickar. Båda två? Inte lika vanligt. Kanske för det bättre, dock så lärde sig inte Tenjou Tenge den läxan. Vi fortsätter med temat "jag vet inte varför handlingen är som den är" i och med att allting som sker i serien har som bakgrund från någonting som hände ett par år tillbaka. Det är inte beskrivet i helhet men oroa dig inte, en fillertillbakablick dyker upp vid två tillfällen för att fylla i tomrummen. Problemet är bara att storyn sitter löst och är ganska dum rakt igenom. Det kan vara street fighting-temat som hjälper till med det. Men det slutar inte där för vanligtvis när man har en tillbakablick eller filler så snackar vi bara en kort snutt till ett avsnitt. Tenjou Tenge har två-tre episoder per tillfälle, så ungefär sex avsnitt är baserat på denna filler. Kan vara fler, kommer inte ihåg. Vad jag kommer ihåg är att jag var riktigt irriterad över det hela. Nämnde jag att en snubbe blev huggen tjugo-nånting gånger i benen med en katana som är typ två meter lång...och han kunde fortfarande gå och slåss nästan som vanligt? Ja, det skedde i en av de avsnitten. 7. Stendumt (Infinite Stratos) Huvudkaraktärer i haremserier är kända för att vara tröga. Orimura Ichika är dock trögare än riktigt blöt lera och dummare än volfram (jag tog det exemplet för att det på engelska heter tungsten). Infinite Stratos är ett guilty pleasure och en ganska underhållande show...men Ichika drar ner det hela ganska hårt. Alla andra karaktärer är bra och man vill ha mera av dom. Vad dom ser i denna generic shonen det vette fan. Jag är även rätt säker på att han är en siscon. 6. Tretton år! (Full Metal Panic! Invisible Victory) Full Metal Panic! The Second Raid lämnade ett ganska tomt intryck och gav oss fler obesvarade frågor än svar. Man kunde lika väl stanna vid första serien som var riktigt stark och gav ett bra avslut. Antagonisten Gauron var riktigt vass och gav oss spänning ända in i slutet när han dog i en explosion...fast sedan får man reda på att han överlevde i säsong två. Och han utnyttjade fienden till att slåss mot varandra och i slutändan så dog alla så Sousuke kunde gå tillbaka till skolan. Dock så dök pappa Testarossa upp och gav oss mera griller och ett öppnare slut. Så självfallet var hypen uppe. Nu var det bara att hoppas på att nästa säsong skulle komma och förklara allting. Det var så länge sen som 2005. I skrivandets stund så har säsong tre, Invisible Victory, släppts. I mitt fall så var hypen död. Jag kommer knappt ihåg vad som hände tidigare och jag vet inte om jag orkar gå igenom två säsonger för att sedan sitta igenom någonting som kanske inte skulle ha släppts. Riktigt urusel timing om dom ville få mig att se den. Nu sitter den i min Plan to watch-lista och jag vet inte om den kommer flytta därifrån. Sorry FMP, jag har gått vidare med livet. Jag hann för fan ta körkort och flytta hemifrån innan första teasern ens kom, hur surrealistiskt är inte det! 5. En andra akt som tappade luften helt (Fate/Stay Night: Unlimited Blade Works) Unlimited Blade Works hade redan en film, men eftersom alla var så hypade av Ufotable efter Fate/Zero så bestämdes det att dom skulle knyta ihop säcken. Serien följer alltså kronologiskt efter händelserna i Fate/Zero men samtidigt så visste man vad man fick om man hade sett filmen. Animationen var dock på topp och actionscenerna var spektakulära. Men det skulle visa sig att det inte skulle hålla hela vägen. Halvvägs genom serien så hade man gått igenom större delen av händelserna i arket. Det märktes i kommande episoder som verkligen kröp fram och behövdes fyllas ut med backstory efter backstory som ibland även tog upp tid som kunde använts för striderna. Det blev värst i slutet när man skulle tjata om Archers väg genom livet som "hjälte", och det kändes som att flera saker upprepades flera gånger. För mycket hajp, för mycket glitter, för lite substans, för dålig kondis. 4. Drama för dramas skull (New Game!!) Har man någon form av arbetslivserfarenhet så vet man att företagen alltid söker efter den bästa möjligheten att lyckas med en produkt. Säg har man någon som är riktigt bra på vad dom gör och har mycket erfarenhet så är det vanligt att denna personen får de viktigaste uppdragen. I andra säsongen av New Game möttes detta med missnöje... Aoba är regissör för det nya projektet medan Yagami är art director och, tillsammans med Aoba, lead designer. Producenterna anser att eftersom Yagami är stjärnan i företaget så borde hon göra marknadsföringsmaterialet även om Aoba gjorde den grundläggande designen och idén. Kända namn drar in pengar, så enkelt är det. Yagami protesterar högljutt och Aoba är smått besviken, vilket är förståeligt. Men eftersom detta är en animé så är det väldigt spett på och det känns nästan som om världen rämnar över detta beslut. Vid flera olika tillfällen i serien så har drama på arbetsplatsen skett likt detta. Problemet är att allt känns så uppblåst och onaturligt hur det sker och hur alla reagerar, lite för regisserat kan man säga. Om du vill introducera lite drama så varsågod, men börja inte med att först ge oss en säsong som är avslappnad och sockersöt för att sedan slänga detta i våra knän! 3. Avengers, go home! (Avengers: Infinity War) "Du förväntade dig en animéserie, men det var jag, Thanos!" Slutet av Infinity War gav en lite bitter eftersmak. Inte just för att Thanos mästerplan gick i lås, men mera vad som komma skall. Lite som tidigare exempel så gillar jag inte när karaktärer dör men avskyr när de återvänder för att "de behövs för handlingen (plånboken)". Men det som verkligen frustrerar är tecknen på att det kommer ske. Till att börja med kom det snabbt fram att en uppföljare kommer för att avsluta striden. Sen så räcker det med att se på tre av individerna som försvann: Doctor Strange, Black Panther och Spiderman. Alla tre är större Avengers med bara en film under bältet, men dom har alla varit populära så varför döda en kassako. En sista hint finns att hitta i Doctor Stranges sista ord. "Det var det enda sättet" kom från hans läppar innan han blev rymddamm. Innan slutstriden så hade han sett framtiden där det fanns bara en möjligt framtid där dom vann. Humm, undrar vilken han menar... Så alla tecken pekar på en massåterupplivning, frågan är hur långt den sträcker sig. Rent tekniskt sett kan man rädda Asgårds invånare "bara för att" så möjligheterna är oändliga. Jag vet inte om jag kommer gilla svaret i alla fall. 2. Harem Ex Machina (Hundred) Hundred försöker desperat vara Infinite Stratos men är sämre på alla områden. Dock så finns det ett ljus i mörkret: Claire Harvey. Hon är elevrådspresident och kommendör över Little Garden, hon är "den oslagbara isdrottningen" som verkligen är en stenhård ledare och, OCH, hon har det mest fabulösa håret där twintails möter drills! Hon introduceras som en riktig hårding som ingen kan slå. Men dock så är Hundred en haremserie... Självfallet ska hon falla för vår huvudprotagonist, men i och med detta så förlorade hon alla sina tidigare karaktärsdrag (av någon anledning). Hon kan inte kommendera sitt flytande fort (som hon tidigare klarat utan problem) utan att få ångest. Hon kan inte vinna mot småkläppar för att det regnar lite. Hon kan inte ens slå den enklaste av monster som hon vanligtvis äter till frukost...för att hon halkade i en pöl, knäsvag för en pojke som ena dagen hade ingenting, andra dagen är hennes hjälte. Om jag hade sagt att Hundred dödade Claire Harvey så skulle det vara sant, för seriens manus mördade hennes karaktär. Och jag kommer aldrig förlåta dom för det. 1. "Säsonger" (Större delen av industrin) Största brottet inom modern animé är att dela en serie på mitten för att visa resterande hälften månader efteråt. Jag anser att en säsong inte gör reklam för vad som sker i nästa avsnitt och sedan inte berättar att den har blivit flyttad till längre in på året. Gate, Chaika the Coffin Princess, Jormungand, Fate/Zero...alla dessa serier lider av denna åkomma. Vad som i helhet kan ses som en officiell helhet har delats upp i "säsonger". Inte akter, säsonger. Låt oss ta en fotbollsmatch som exempel. Den är delad upp i två halvlekar på 45 minuter var och en kort paus emellan. När man börjar andra halvlek så är det inte helt plötsligt en helt ny match! Man är inte tvungen att ha en recap över vad som hände i första halvlek och den sker inte sex månader senare! Ser ni hur dumt det låter? Det är så det känns när man tar en helhet och smetar ut den. Ett ännu värre koncept har vaknat ur detta där man delar upp det i olika filmer (jag tittar på er Fate/Heavens Feel och Girls und Panzer Daz Finale). Måhända kan det finnas ett logiskt skäl för detta. Men för Guds skull, kalla det inte för en "ny säsong"! Jeez!
  8. MathJuice

    Min Topp 10: Engrish Granduh Mastahs

    För att bli världsvan eller känd utomlands krävs dumdristighet, attityd och...kunskap i det engelska språket! Vi vet hur det går när vi försöker prata engelska (Nå, I dånt tink så) men i motsats till svengelskan så har japanska animé karaktärer bemästrat den heliga konsten som är engrish. Vi har här en lista med kandidater som gärna tar till sig av the UK way. Bloody good innit, mate! 10. Asami Kazari (Active Raid) När man som rookie börjar på en ny avdelning för att lyfta upp den ur smutsen samtidigt som man kör industrispionage på sina kollegor så krävs det lite kunskaper inom engelska. Varför vet jag inte, har inte hunnit så långt i serien ännu. Men det tål att säga att Asami klarar av det gallant precis som i simuleringarna. "It's no problem des!" 9. Kongou (Kantai Collection) Född (eller konstruerad snarare) i England för att sedan skeppas (lol båtpun!) till Japan. Vad gör man då? Inför obligatoriska tepartyn, sätt upp en musikshow, sparka Abyssals i röven och förstås ,det allra viktigaste, överös Teitoku med "Burning Love!" Kongou lever den brittiska drömmen! 8. Mari Ohara (Love Live! Sunshine!!) Japansk mamma, amerikansk pappa som äger en hotellkedja i Italien, favoritmusik är industrimetall...och hon har på tok för mycket energi. Det är svårt att inte gilla Mari och hennes upptåg. Nyckelfraser innefattar "Shining" och "It's joke!" Om hennes karriär som idol inte fungerar eller om det tar stopp i studierna så kan hon alltid starta en prank channel på YouTube... 7. Joseph Joestar (JoJo's Bizarre Adventure: Stardust Crusaders) I en värld så tokig som den i JoJo så finns det gott om engrish talande människor. Det bleknar dock i jämförelse med Josephs öh...vokabulär, när gruppen spatserar runt Egypten. Det finns få varningssignaler som är tydligare än Josephs "Oh my God", "Holy shit" och "Son of a bitch". När du hör dessa fraser så vet du att det inte går så bra för hemmalaget just nu. 6. Chiyos Pappa (Azumanga Daioh) "I wish I were a bird". En kattliknande varelse som också råkar vara far till ett litet geni. Ingen verkar förstå honom likt Osaka gör...och det är nog ett problem. Men så länge han kan ha en "intellektuell" "engelsk" "konversation" med någon så är det väl bara bra. 5. Suzu Hagimura (Seitokai Yakuindomo) Ett supergeni som Suzu kan självfallet det ädlaste språket i världen. Uttalet är riktigt rent och dialekten påminner om en finlandssvensk som pratar svenska men har kvar dom där r:en när man pratar. Riktigt vackert. Kalla henne bara inte för liten. Hon kan dom fula orden också... 4. Rin Matsuoka (Free!) Rin är så dedikerad att bli bättre inom simning att han reste till Australien för att träna där. Det gav resultat, men det som var mer märkbart (och mer intressant) var hans engelska. Lite halvbruten men ändå sådär genuint för en ung kille som växer upp utomlands. Seriöst, det är en av de raraste delarna i serien när vi träffar hans fadderfamilj och hur han snabbt och enkelt kan prata språket. Han påminner också om en haj så kanske därför han trivs där. 3. Kizuna Ai (YouTube) Hai domo! Virtual Yutuber Kizuna Ai des! Engrish master nummer ett på YouTube. Det är bevisat gång på gång, men kommer särskilt fram när hon pratar med en annan AI från Google i spelet Quick, Draw! Hon har dock också lärt sig "Fuck you", men om vi ska vara ärliga så var det ju Resident Evil 7's fel. Jag tror vi alla har svurit i det spelet. Eller jag har inte gjort det själv då jag inte spelat det... 2. Karen Kujou (Kiniro Mosaic) 50% britt, 50% japan, 100% anledning att komma ihåg henne. Karen Kujou är kort sammanfattat en Duracellkanin men en Union Flag hoodie. Energisk, glad, godissugen, rik, bortskämd...om du söker England personifierat så har du denna blonda gummiboll. Som kommer tillbaks till dej. M.A. Numminen referens: Check! 1. Rintarou Okabe (Steins;Gate) "I am mad scientist! It's so cool! Sonuvabitch!" *Släpper mikrofonen*
×