Hoppa till innehåll
  • inlägg
    48
  • kommentarer
    17
  • visningar
    11705

Om denna blogg

En blogg om allt möjligt och omöjligt. Skruvkorksblondiner! Top 10-listor! Slice of life come to life!

Inlägg i denna blogg

 

Låt oss diskriminera bland haremprotagonister

Osmium är ett grundämne som tillhör gruppen tunga platinametaller. Dess densitet mäts upp till 22590 kg/m3, vilket gör det till det tätaste grundämnet i världen. I engelskan översätts densitet till density och vidare förkortat till dense. Dense har även en annan mening; om man säger att en person är dense så är man trög. Summerat så kan man säga att Osmium står i lä i sin "tröghet" gentemot haremprotagonister som mätts upp till bakabiljoner kg/m3. Så långt har vi bara fastslagit en vanlig trope inom en genre som sett mycket bu och bä. Detta slog mig vid en serie som nyligen sänds men innan vi dyker ner där så backar vi bandet till en annan ökänd (?) serie...   Infinite Stratos från 2011 handlar om ett samhälle där maktbalansen är i favör hos det kvinnliga könet då de har tillgång till världens starkaste vapentyp; Infinite Stratos. Det är en så kallad mechadräkt som bara kvinnor kan köra (och som har en riktigt olycklig förkortning). Men en pojke kunde helt plötsligt aktivera en sådan enhet, och hela världen blev galen. Här kommer Orimura Ichika... Av alla de haremprotagonister som jag sett så är nog Ichika en av dem jag gillar minst. Det största felet är nog att han är kanske den trögaste personen som finns då han har fem kvinnor plus som suktar efter honom. Han har också inte förtjänat det då han för det mesta varit värdelös och inte direkt gett något bra skäl för de flesta karaktärerna att falla för honom. Sen så är han extremt taktlös och har en inte så imponerande röst. Hans harem gör allt åt honom och de är dom som verkligen får stå i med att driva hela spektaklet framåt. Tillbaka till nutiden och till Hamefura, eller My Next Life as a Villainess: All Routes Lead to Doom! som det är mera känt som. I den har vi en tjej som blir isekai'd till hennes visual novel som Katarina Claes, spelets antagonist. Nu måste hon ta sig igenom alla år och händelser utan att trigga sitt egna öde där hon dör eller hamnar i exil. Hennes plan? Var en sjysst person. Utan att avslöja för mycket så kan man säga att "Bakarina" är riktigt trög också när det gäller kärlek. Hon är dock tusen gånger mer tolererbar än Ichika, mest tack vare hennes sätt att tackla hennes situation men även för att hon är rolig och matglad. Det känns diskriminerande på något sätt men sen så glöms dessa känslor då jag tänker på hur tråkig Ichika är. Date A Live, det var grejer det! Han kunde lära sig ett och annat därifrån. Men han kanske också är en siscon, så då är han bortom all hjälp...

MathJuice

MathJuice

 

Skruvkorksblondinonomicon: Elf Yamada

Skruvkorksblondinonomicon är ett samlingslexikon för karaktärer inom animé som har de distinkta skruvarna, borrarna eller ringlets i håret. Alla är välkomna oavsett hårfärg men blondinonomicon rullar så fint på tungan så jag var bara tvungen att inkludera det. Varje inlägg inom nomiconet presenterar en karaktär med detta drag så att ni, era okultiverade barbarer, får smaka på riktig kultur! Dagens karaktär: Elf Yamada.   Namn: Elf Yamada Nationalitet: Japan Yrke: Författare Roll: Sötaste och bästa lättromanförfattaren någonsin (hennes ord) Karaktärsdrag: Stort ego Hårfärg: Påskblond Hårprofil: Två små ringletstoppar över axlarna Serie: Eromanga-sensei Voice Actress: Minami Takahashi   Yamada satsade hårt redan från start. Efter att hon gick ut grundskolan började hon skriva, och är nu en succéförfattare som fjortonåring. Hennes främsta serie, "Dark Elf of Bursting Flame", är en fantasyroman med mycket ecchi inbakat. Många har kritiserat hennes berättarstil och hur handlingen inte riktigt avancerar. Dock så säger två miljoner sålda exemplar en hel del, plus den kommande animéadaptionen. Självfallet så har succén stigit åt hennes huvud. Yamada är självsäker i och med att hon har alla siffror som talar för henne. Detta har gjort henne besatt vad gäller att jämföra sig med sina konkurrenter, och i takt med hennes lilla storhetsvansinne har hon börjat kalla sina fans för tjänare. Men det finns en sak som hon saknar: illustrationer från Eromanga-sensei. Hon är ett stort fan och måste bara ha hennes teckningar i nästa projekt. Ironiskt nog är detta det enda skälet till att hon är lite avundsjuk gentemot sin rival Masamune som faktiskt har Eromanga som partner. Även om Yamada är väldigt uppblåst tack vare sina framgångar så kan hon vara riktigt vänlig när man väl lär känna henne. Hon har också väldigt unika vanor i hennes författande som kan ses som excentriskt för andra, men hennes förläggare ser det som lathet. Likt hennes förnamn Elf antyder så har hon spetsiga öron. Hur det spelar in i serien vet jag inget om dock...

Yamada kör en reverse gothic lolita stil med ljusa färger i hennes kläder, speciellt rosa, vitt och rött, elegant ackompanjerat med en liten rosett på hennes huvud. Hennes hår är dock mer traditionellt likt en ojou-sama. En lite bryskare lugg som delar sig på mitten men överlag vågigt hår med mjuka lockar i topparna. För att toppa av det har vi två klassiska axelringlets som ramar in ansiktet. Dom finns alltid där för att påminna dig om att du är underlägsen henne. Väldigt unikt utseende för en författare och kanske Kuronekos motsats (samma universum yadda yadda), men riktigt sött och ibland humoristiskt. 10/10 Animéadaptation!

MathJuice

MathJuice

 

Nybörjarcosplay del 1

Efter lite mersmak från Närcon funderar jag på hur man kan involvera sig mer inför nästa gång. Ifall det nu blir en nästa gång nu när vi är mitt i en pandemi och allt det där som 2020 gillar att förstöra för oss. Men i alla fall så tänkte jag, varför inte prova på cosplay och se ifall det skulle vara något för mig. Förvänta er inget storslaget dock! Det enda jag pysslat med är Warhammer-figurer och sopcontainrar. Japp, du hörde rätt! Så det jag ville prova på är något så komplicerat som en militäruniform. Vi pratar om en ODST-soldat från Halo-serien. Dessa är de tuffaste soldaterna efter Spartanerna och står för Orbital Drop Shock Trooper, kallas även för Helljumpers. Varför? Jo för dessa är de luftburna jägarna från framtiden vilket betyder att de hoppar i små pods som kraschar från en planets omloppbana. Metal as frick! De har även en unik rustning med utstickande detaljer på bröstplåten, axelskydden och den slimmade hjälmen. Hur svårt kan det vara att göra en i verklighet? Skitsvårt säkert, men man måste ändå prova. Det jag lärt mig är bara några grunder från videotutorials jag skimmat igenom, några gratisguider från cosplay workshops och små tips här och var. Det jag tog från det var att oberoende av erfarenhet så hjälper det att arbeta utifrån en mall, skiss och/eller referens. Så här började det:   Som en grund använder jag gamla hockeyskydd att bygga runt på. Bröstmatta, armbågsskydd och knäskydd som jag enkelt kan bygga på. Jag köpte en liten rulle cosplayfoam som det verkar heta. Likt ett tunnare sittunderlag men kan formas med hjälp av en värmepistol. Jag har ingen värmepistol. =( Skisspapper för referens när man skär i skummet. Simpelt men effektivt. Massvis med kartong för mera raka linjer och för att spara på skummet. En bra mattkniv/hobbykniv att skära med. Limpistol. Bättre än att arbeta med lim på tub, sitter stabilt. Silikontätning för lister. Behöver jobba mer på det... Så det första jag gjorde var att börja med att skissa upp en någorlunda referens till den unika bröstplåten och använde det som mall när jag skar ut den ur skummet. Det låter kanske barnsligt enkelt att göra detta, men denna teknik är extremt effektiv så har det som vana att skissa av något för bättre referens eller utformning. Efter det skar jag ut mindre bitar att bygga den utåt och även ett par axelremmar. Därefter tog jag bort alla skydd på bröstmattan då dessa bara var i vägen. Applicera limmet och vi har något som liknar en bröstmatta som kan ha använts av en ODST-soldat. Om han var lite skelögd och gillade ett lättare pansar det vill säga... Skummet är svårt att få det finslipat så jag försöker bara skapa en grundform och forma i efterhand med tätningsmedel och färg. Nu applicerar jag silikon för att täta glipor och ge en lite mjukare form. Det jag använde var vanligt tätningsmedel för både inne och utomhusbruk. Det är vattentätt och håller mot solen, men det är riktigt tjockt och svårt att jobba med. Funderar på att experimentera med något lite tunnare och mer formbart om så finns. Allt det här kan ändras till det bättre efter lite färg dock, så vi får se slutresultatet. Nästa steg är axelskydden. Min form är ganska basic men kan nog formas lite mer sen när vi kommer längre in i bygget. Axelskyddet hos ODST är delat i en övre del, en undre skena och något som sticker ut i mitten. Det kan läggas till senare efter vi har stabiliserat grunden. Skuldran är en kartongbit som jag böjde över mitten med två sidor klippta som en triangel. Vinkeln är improviserad fram till att passa in till böjningen av första kartongbiten. Trianglarna är också lite böjda i mitten så dom buktar ut och ger en viss 3D-effekt och liknar mer formen i skydden på rustningen. Insidan tejpades med silvertejp innan jag limmade, sen tätade jag med silikon på utsidan för att jämna bygget. Även om det inte blir det snyggaste så tror jag det kommer vara ganska stabilt (för att vara kartong, det vill säga). Sen så gjorde jag...någonting med armbågsskydden. De är i fullt kaos då jag inte riktigt vet än hur jag ska göra med dom formmässigt, för de ska hamna mellan armbåge och handled istället. En idé som jag har är att fästa ett mobilfodral på en av dom så jag kan använda mil telefon från vristen och göra olika grejer den vägen. Vissa rustningar i Halo har en vristdator att pilla med, så tänkte att jag kunde experimentera med det också. Detta är så långt jag har kommit. Hittills i timmar kanske vi räknar med knappt 20 (tekniskt sett rätt, men mera kring 10-12 timmar, mer än så hade varit en förolämpning mot faktiskt bra cosplay), utan att räkna med tiden att låta limmet/silikonet torka. Det är snart två och en halv månad till Närcon och det känns väldigt bra just nu, men det värsta är kvar i och med hjälmen och en eventuell bössa. Men det ska bli spännande när det börjar ta form och vi får lite färg på det hela. Stay tuned för part 2!

MathJuice

MathJuice

 

Min Topp 10: Irritationsmoment i Code Vein

Jag älskar Code Vein. Det är nog mitt favoritspel från förra året. Det är också mitt första spel inom soulslike...och även det enda då de andra i genren har mer jäkelskap än detta. Eftersom det är ett svårt spel och från en nisch genre så finns det några irriterande saker, även om det inte förstör helheten så är det fortfarande lite av en pinne i röven. Låt oss se ifall Klona håller med:   10. Mutated Sea Urchin Denna lilla dödsboll gillar att rulla runt likt destroyers från Star Wars Episod 1. Skillnaden är att de är riktigt kvicka, extremt taggiga och gillar att knuffa en nerför en avgrund. De är extremt svåra att ducka och du får bara en kort varning innan de kör över dig.   9. Fire Totem Lost Tänk dig pirayaplantorna från Super Mario, dom där som spottar eld. Föreställ dig nu flera i grupp eller placerade på krångliga ställen som på en klipphäll eller på andra sidan en klyfta. Så om du fokuserar på närkamp eller saknar magi med räckvidd så kommer du ha det svårt att nå dessa rackare. De gillar också att spotta på dig när du är som mest upptagen med andra fiender...   8. Butterfly of Delirium Andra bossen i spelet och kanske en av de svåraste bossarna, speciellt med en ny karaktär på låg nivå. Hon har stor räckvidd och kan storma mot dig blixtsnabbt. Lägg till att hon kan förgifta dig och ticka ner ditt HP ganska snabbt. Tog en-två timmar innan jag slog henne. Tips; ta med Yakumo när du möter henne.   7. Ridge of Frozen Souls Helvetet har bokstavligt talat fryst till is. Detta område är trångt med många tillfällen att ramla av berget, flera fiender gömmer sig under snön, hundar och Mutated Sea Urchins finns runt varje hörn och det finns även risk att isen brister under dina fötter. Men främsta orsaken till att jag hatar detta ställe är en viss fiende...   6. Blade Bearer & Cannoneer En tjockis med en eldkastare och en konståkare med no chill. Individuellt så kan man ta sig an dom, men båda två samtidigt...är lite mer komplicerat. Det handlar om en dans mellan dessa två och dig och din partner. Mitt i en kombo kan båda vända sig mot dig och kastar dig ur din rytm och gör dig till ett lätt mål. Riktigt frustrerande att se en glaciär komma mot dig i expressfart samtidigt som en vulkan får ett utbrott under dina fötter. Yep, det händer under denna strid.   5. Avgrunden i Ruined City Center För att komma vidare till ett visst område måste man hoppa ner här. Det finns en hiss, men den kan bara aktiveras längst ner i hålet. Och hittills har jag glömt att aktivera den genom två playthroughs. Detta betyder en extra tripp genom denna mardröm...och jag lyckas alltid snubbla i slutet. Inte kul att hämta sin essens efter att ha ramlat i en gång.   4. Begränsad anpassning Med begränsad menar jag inte själva utbudet. Code Vein har en av de bästa karaktärsskapare i genren och det har äntligen fått min dröm att få mig en egen skruvkorksblondin uppfylld. Med begränsning menar jag att alla tillbehör har en kostnad. Så nu har jag mitt hår, men nu kan jag inte ge henne ett par handskar, hörlurar eller en fräck hatt. Varför finns denna begränsning egentligen?   3. Låg ichor Ichor är detta spels mana. Det används dels som ammunition för din bajonett, dels som klassisk mana för dina spells. Problemet är att det är väldigt begränsat (som lägst kan man starta från 10). Du kan återställa det genom att dela skada och du kan öka maxkapaciteten med drain attacker, men så fort du vilar vid en mistel eller stänger av spelet så återställs det till ursprungsnivån. Det känns lite jobbigt att ha så lite mana när det finns så många unika spells att använda.   2. Boreal Lost Kommer du ihåg snubben jag nämnde i Ridge of of Frozen Souls? Här är han! Stor yeti/Cthulhuhybrid som slår hårdare än tåget och vevar mer än en väderkvarn. Sen så klär han sina klor i is och tar då mindre skada, typ ännu mindre än vad han tidigare gjorde. Orättvist! Plus att han rullar som Sonic och kör över dig utan att tveka en sekund.   1. Inget dedikerat samarbetsläge Idén var att Klona och jag skulle köra co-op genom detta spel, men vi stötte på problem. Typiskt för soulslike så kan man inte köra vanlig multiplayer utan måste bjuda in varandra efter att man dör eller klarat av en boss. Sen så får bara hosten framsteg så logiken är att folk som redan kört igenom spelet en gång är de som kör multiplayer. Lite synd att genren inte utvecklats längre inom denna aspekt efter alla dessa år.

MathJuice

MathJuice

 

En hyllning till Playstation Vita

2012 skulle nästa generation av bärbara konsoler komma från skaparen bakom det populära Playstation Portable. Jag minns att jag var lite i valet och kvalet om jag skulle skaffa den eller inte. Det var tre faktorer som fick mig att investera: Det första var självfallet nyheten att det senaste Senran Kagura-spelet skulle släppas för första gången på en enhet som inte är Nintendo DS. Nummer två var dess design, en bredare enhet med två analoga styrspakar likt sina konsolsysslingar. Och tredje var att Elgiganten hade 500 kronor rabatt under första veckan...men det var det värt. Playstation Vita blev aldrig en hit, sorgligt men sant. Nintendo hade redan marknaden i ett fast grepp och mobilspelandet var på sin uppgång under denna tid. Men man kan inte undgå att vara imponerad över denna lilla kraftdosa. En läcker 5-tums OLED skärm, touchscreen och en bakre touchpad, som tidigare nämnt dubbla styrspakar och regionfria spel. Ergonomiskt sätt var den svår att hålla längre stunder och minneskorten var extremt dyra, två skäl till att den inte blev så populär. Och det är väldigt synd att den nu är i limbo och ingen nyproduktion sker. Inte bara kunde man spela äldre PSP-titlar och utvalda titlar från det allra första Playstation, den var kraftfull nog att rendera i nästan samma skala som den pågående konsolgenerationen. Och dess förmåga att streama från PS4 är extremt imponerande. Jag har kört Titanfall 2 på min och det var en riktig upplevelse. Det var också en enhet som bar på bra exklusiviteter och finurliga titlar. Ett urval från mitt bibliotek: Senran Kagura Shinovi Versus: Första spelet i serien som släpptes till Playstation och den som verkligen sålde mig på ninjaflickorna och enheten i sig. Ett stabilt hack and slash med varierande karaktärer och massvis med röj i timtal. LittleBigPlanet Vita: Hoppet från PS3 till bärbart var smärtfritt, och det experimenterade fritt med enhetens nya funktioner. Det fanns även ett tillägg som gjorde att man kunde spela tillsammans med LittleBigPlanet 2 som en egen kontroll. Plus att det även fanns unika uppdrag där Vitan kunde användas till att se saker som PS3-spelarna inte kunde se. Gravity Rush: Plattformsspel som leker med tyngdkraften. Du manipulerar din hjältinna och hennes krafter med hjälp av sixax och touchfunktionerna. Extremt roligt och fick även en remaster och uppföljare till PS4. Killzone Mercenary: Nästan lika snyggt som föregångarna och på en sån liten enhet inte desto mindre. Solitt skjutspel i fickformat. Tack vare dubbla styrspakar så kan man äntligen köra FPS-spel bärbart och ordentligt, och det märks att utvecklarna utnyttjade konsolen till max. Hyperdevotion Noire - Goddess Black Heart: Neptunia-serien gör en strategispinoff som enligt mig är det bästa dom gjort. Plus att man tog best girl Noire och gjorde henne huvudperson hjälpte också en del. htoL#NiQ - The Firefly Diary: En vilsen flicka försöker hitta hem med hjälp av två eldflugor. Med unika kontrollmoment och svåra pussel samt en riktigt läcker teckningsstil, denna titel som är omöjlig att uttala är extremt charmig. Valkyria Chronicles 2: Tack vare Vitans support för PSP-spel så kan man fortfarande ta del av nästa spel i en av de bästa strategi/RPG hybrider denna generation. Nu fattas bara att trean blir lokaliserat till väst och...ja just ja... Playstation Vita är kanske inte en framgångsrik enhet då den "bara" sålde i 2 miljoner exemplar (jämfört med Playstation 2 som sålde 155 miljoner och dess föregångare PSP med 73 miljoner), men för sin tid var den en imponerande liten svart låda med ett bibliotek som verkligen riktade in sig mot weebs som mig. Den ville prova på nya saker och samtidigt låna från sina stationära kusiner. Förhoppningsvis kommer den hålla länge än så jag kan streama Final Fantasy 7 Remake till den från mitt PS4. Eller, jag vet inte, köra Angry Birds kanske...

MathJuice

MathJuice

 

Hur animé påverkas av Corona

Vi har gått från oro till panik till tråkighet till...memes, i slutändan. Det har varit en karusell och man undrar varför alla gamlingar är ute och går fast de är i största riskgruppen samtidigt som "dumdomarna" (dumma ungdomar tehe) far till stranden eller fjällen. Men nu såhär i april måste vi fråga oss den mest allvarligaste frågan: Vad händer om krisen kommer i din favoritanimé? Welp, efter timmar av djupgrävande journalistik (d.v.s. googlande, så precis som riktig journalistisk) så har jag svaren! One Punch Man: Invånarna här är experter på social distancing eftersom dom faller som flugor stup i kvarten efter varje katastrof som bara sker i Japan och detta prefektur, och ingen annanstans. Dock så betyder det mindre jobb för hjältarna vilket i sin tur betyder mer pommestallrikar för Saitama. Varför köper han inte bara snabbnudlar som fattiga studenter? My Hero Academia: Hemskolning är svårt för de som kräver utrymme med sina quirks, men det största problemet är att Aizawa blir utkickad från Google Hangouts varje gång han försöker hålla undervisning och ingen vet vem som gör det. De misstänkta är Mineta, Ashido, Kaminari och Present Mic. Gate: Portalen mellan Japan och den Speciella Regionen är nu stängd för all trafik utöver mat och ammunition. All militärpersonal är beordrade att hålla avstånd från lokalbefolkningen för det sista som behövs nu är en korpral som hälsar på en catgirl. Itami sätts i karantän för hans harem är fortfarande fäst vid honom likt en fotboja. Love Live: Love Live ställs in så nu kan Muse inte tävla, vilket i sin tur leder till att skolan stängs. Men å andra sidan slipper dom hemskolning nu! Bokuben: Hemskolning, fast tjejerna är nakna under videosamtalen. Så som vanligt då helt enkelt. Sword Art Online: Antalet spelare ökar med 400%. Det kommer dock sjunka drastiskt nästa vecka när Final Fantasy 7 Remake kommer. Overlord: Ainz segertåg går snabbare fram då hans odöda armé inte påverkas av viruset. En ny regel tillsätts som säger att Albedo får inte ta i någon anna förutom Ainz, även om det inte är bevisat att en succubus kan bli smittad. Plus att det var Albedo själv som satte upp regeln. Interspecies Reviewers: Samma effekt som när Funimation tog bort det från sin streamingtjänst helt enkelt. The IDOLM@STER: Folksamlingar på mer än 50 pers är förbjudna. Goda nyheter för 765 Pro, dom får fortfarande hålla sina konserter. *Wheeze*

MathJuice

MathJuice

 

Kantai Collection VS Azur Lane (Animé)

Den ena startade som ett populärt mobilspel som populariserade gijinka-genren där båtar från andra världskriget förvandlades till söta animéflickor. Den andra är dess kinesiska klon som tar till egna friheter och expanderade till marknaden i väst. Båda har nu sin egen animation och vi ska nu se vad som verkligen skiljer sig mellan dessa två titlar (animémässigt det vill säga).   Handling Båda historier handlar om hur människan tvingats bort från de sju haven på grund av ett mystiskt hot. I gensvar skapas en flotta av "shipgirls", hälften människa hälften slagskepp. Dessa skepp kämpar nu mot dessa övernaturliga krafter i hopp om att göra världen säkrare. Största skillnaden mellan dessa två i frågan om handling är hur de behandlar fraktioner. Alla nationer är representerade i respektive spel, men animationsmässigt har Kantai Collection hittills bara representerat den japanska flottan. Azur Lane har mer bredd i det perspektivet men det spelar även en roll i det stora hela då det är fullt inbördeskrig här. Ursprungligen var alla under Azur Lanes flagg, men just nu är det bara brittiska och amerikanska styrkor kvar och under tiden har Tyskland och Japan skapat sin egna fraktion. Ett mer intressant upplägg istället för att banka hjärndött mot en monoton fiende.   Hjältinnorna: Fubuki vs Enterprise Fubuki är en japansk jagare och hennes namn betyder snöstorm. Hon är ung och oerfaren när hon först kommer till flottbasen, men vill ändå visa vad hon går för. En klassisk hjältes resa man ofta sett i andra serier. Samtidigt från andra hållet har vi hangarfartyget Enterprise med smeknamnet "Grey Ghost". Erfaren och sliten av alla strider, hon är mer lågmäld och säger inte mycket. Respekterad av sina allierade och fruktad av fienden, Enterprise låter hennes handlingar föra talan. Det hela kommer ner till smak. Vill man ha den slitna veteranen som inte har viljan kvar att bry sig, eller vill man ha den nervösa men engagerade nybörjaren att föra talan. Fubuki växer sig lite i rollen men kräver mycket från sina medspelare för att komma någonstans. I det stora hela kanske hon inte gör ett så stort intryck i kampen som man kan tro. Enterprise å andra sidan kan vända striden till sin fördel på ett ögonblick (kanske säger mer om Azur Lanes övriga styrkor). Den gemensamma nämnaren är att de runtomkring oroar sig om dessa två och vill ta hand om dom, om än för två olika orsaker.   Allierade Som tidigare nämnt så har våra huvudkaraktärer mycket support från sina vänner. Låt se om några sticker ut bland dom. Kantai Collections största dragplåster måste nog vara Kongou, det brittiskt tillverkade slagskeppet. Hyperaktiv och med mycket engrish är hon som en storasyster till Fubuki. Hon har även tre systrar som i viss mån beter sig som henne, så mycket energi överlag. Vi har även kuuderen Kaga och tsunderen Zuikaku som ofta hamnar i luven på varandra i och med att de är från två olika divisioner. Det finns ett ganska bra djup utan att gå helt överbord med deras personligheter. Azur Lane har nästan för många bakgrundskaraktärer och "huvudskaran" är också ganska många att hålla reda på. Vissa får lida i slutändan med mindre scentid. Men den mest engagerade karaktären utöver Enterprise måste nog vara Belfast. Den brittiska kryssaren och Royal Navy's huvudpiga, Belfast är beslutsam och professionell i sitt uppdrag att få Enterprise att bli "mänsklig". Vi har även Prinz Eugen som är fältledare för de tyska styrkorna och har en viss "ara ara"-atmosfär om henne, dock så syns hon inte så mycket i action vilket är synd. Sen har vi några som förekommer på båda sidor och den största karaktären i detta fält är utan tvekan hangarfartyget Akagi. I Kantai Collection är hon glad och uppmuntrande samt lite av en förebild för Fubuki. Trots att hon även är en komisk karaktär som gillar att äta mycket (ju större skepp desto mer bränsle) så är hon extremt professionell när det väl gäller. I Azur Lane är Akagi mer skräckinjagande. Hennes ansiktsuttryck har sadistiska undertoner och hon gillar att vara längst fram i ledet och provocera fienden till handling. Hon är extremt lojal mot sina medskepp och gör vad som helst för att försvara dom, men hennes utstrålning gör det svårt för andra att bemöta henne eller förstå vad hon verkligen tänker.   Action Här ser vi en klar skillnad. Om vi skulle jämföra dessa två i form av speltermer skulle man säga att Kantai Collection är mer av en simulator som försöker vara trogen riktiga sjöslag. Azur Lane är mer likt action/hack and slash i dess utförande. Vad som påverkar är deras metod hur man hanterar beväpning. Vi pratar om tjejer som ska bete sig som slagskepp, och lösningen är att de bär sina kanoner, torpedrör och kommandobryggor som ryggsäckar eller via midjefästen. Dock så är skeppen från Azur Lane byggda runt en speciell energikärna som tillåter oändliga möjligheter. De kan ha framme sina skepp i full skala och på en sekund krympa det till sina moduler utan fördröjning. Detta gör dom mer rörliga i strid och tillåter dom att manövrera fritt både på land och vatten. De finns även möjlighet att frammana olika familiars som en enhörning, en örn eller en varg. Kantai Collection däremot har en mer verklig approach där utrustningen måste utrustas manuellt. Detta kan underlättas via automatiserade arsenaler vilket ger en viss "magical girl transform sequence" för de som är stenhårda fans av militära grejer. De kan röra sig ganska fritt på vattnet med deras vattenskridskor, men inte lika snabbt eller explosivt som Azur Lane. Så i form av action snackar vi klassisk militärfilm för de som föredrar den genren samtidigt som Azur Lane gör det mer explosivt och mindre verklighetsförankrat.   Möt din fiende: Abyssals vs Sirens Det här sätter verkligen tonen. Båda har samma ursprung i och med att de kom från ingenstans och förstörde sjöfarten för människan. Abyssals är dock mer mardrömslika i deras utförande. Vissa ser ut som deformerade shipgirls, andra som rena monster med massvis med tänder. De verkar arbeta mer som en enad organism men har inget medel att kommunicera med den andra sidan. Lite zombietendenser fast mer organiserat och mardrömsliknande, plus att de kan slå riktigt hårt. Sirenerna å andra sidan är mer individuella och gillar att smida ränker. Deras arsenal är också mer baserat på modern teknologi där deras skepp ser ut att komma från valfri science fiction serie. De uppfyller en mer traditionell roll som skurkar medan Abyssals är en okänd katastrof man måste stå emot. I Azur Lane föregår även ett inbördeskrig som Sirens kan utnyttja och skratta likt Doctor Evil, så där kommer det alltid att ske något med eller utan deras huvudfiende i fokus. Kantai Collection har ett något mer mardrömsliknande scenario, men det är svårt att sätta sig in i då det inte har lika stor inverkan som fienderna i Kabaneri of the Iron Fortress och Attack on Titan.   Animation Kantai Collection är i en helt annan liga gällande produktionskvalité. Animationerna är mjuka och riktigt imponerande (dock så förekommer lite 3D lite här och var för de som avskyr det). Vågskvalpet, kanonröken och skeppens rörelser ger en äkta känsla av hur ett sjöslag kan se ut. I kontrast har vi Azur Lanes standardiserade formula som lätt kan kännas bekant i liknande serier. Dess action håller en helt okej standard och faller inte samman även om det oftast är mer hektiskt. Sen så ser vi mer färg och mer liv i bakgrunden överlag gentemot sin motpart.   Musik Än en gång så är Kantai Collection strået vassare. Dess soundtrack är mer pampig orkester och rikt med stråkinstrument. Men med tidigare lagda punkter är det förståeligt att den känsla de anspelar mest på är mer klassiskt, storskaligt och militäriskt. Azur Lanes har för det inte ett värdelöst bibliotek, men det är lätt bortglömt efter att man sett klart den. Det är också mycket mer lättsammare och strömlinjeformat likt andra i genren. Gör sitt jobb men sticker inte ut från mängden helt enkelt.   Sammanfattning För att vara så likt varandra och byggda utifrån samma fundament så är det två olika bestar att hantera. Kantai Collection försöker vara en krigsfilm men samtidigt lyfter fram väldigt mycket lättsamma stunder. De är i alla fall lite mer verklighetstroget i dess utformning av sjöslagen och produktionskvalitén är riktigt hög. Samtidigt försöker Azur Lane att hålla uppe tempot lite mer och kan kännas lite väl framrusigt, men den har en klassisk dynamik som fler kan sätta sig in i. Finsmakare och veteraner kommer nog föredra Kantai Collection medan yngre generationer kommer föredra det lite mer överdrivna Azur Lane.

MathJuice

MathJuice

 

Corona- en overklig verklighet

Vi lever i en speciell tidslinje som många påpekat, samtidigt som andra menar att en pandemi är oundviklig vart tjugonde år. Även om vi svenskar har varit mer lyckligt lottade än säg Italien så finns det en viss osäkerhet fortfarande över det hela. Det är svårt att fortfarande förstå vad som egentligen händer och om, eller hur, man borde prata om det. Det ironiska som jag gjort är att spela två spel med ett blekt tema. Första är The Division som handlar om en pandemi 2015. En aggressiv form av smittkoppor hade sitt ground zero i Manhattan mitt under julhandeln, och skadorna blev förödande. Som en agent från Strategic Homeland Division är det ditt jobb att hjälpa blåljusenheter och civila samtidigt som du försöker lista ut orsaken och ett eventuellt botemedel till smittan. Vi är inte i samma båt ännu och förhoppningsvis kommer det inte att sluta så, men det kanske ger lite perspektiv på saker och ting. Det andra spelet är Code Vein. En trasig framtid där vampyrhybrider är isolerade från omvärlden och försöker överleva dag för dag i jakt på blod. Väldigt fiktivt, men de som hamstrar toapapper och desinfektion påminner lite om vad en desperat människa kan göra i kristider...även om de som hamstrar inte är i största riskzonen. Så det jag gjort för att glömma om vår situation är att sätta mig in i två olika dystopier, ironiskt nog. Det är ironiskt nog mer lugnande än att scrolla Reddit och lyssna på Trump. Sen så har jag ökat mitt immunförsvar med lite skogspromenader, grönt te på morgonen, rom på kvällen och massvis med Senran Kagura. Vet inte om dessa metoder är vetenskapligt bevisat, men det hjälper en att finna ro i dessa tider. Man säger att det är mörkast före gryning och att denna text kanske känns lite "nere" när vi kanske är minimalt eller inte alls utsatta, men hela världen har påverkats indirekt av det hela och det går inte att trippa runt det hela (hur mycket man än vill göra det). Men det är under den tiden som vi weebs och gamers skiner med våra färdigheter inom social distancing (den stereotypen funkar till vår fördel nu =3) och att ha något att göra när vi stannar hemma. Samtidigt så är det bevisat att under kan ske även under mörkaste timmen då helt plötsligt från ingenstans hörs det att Bleach gör en comeback. Det och Date A Live 4... Det känns som att jag har skrivit nonsens på ett A4 utan eftertanke. Jag ville bara få ut mig till de som kanske känner sig mer ensamma/oroliga än andra att vi sitter i samma båt, och vi kommer se till att vi kommer iland oskadda. Så håll modet uppe tills du ser solskenet igen.

MathJuice

MathJuice

 

Min Topp 10: Referenser inom animé

Det finns många referenser inom animé. Det kan vara till andra serier, filmer eller även riktiga kändisar. Bland annat har jag sett Haiyore! Nyaruko-san skämta om Men in Black, Mars Attacks och Code Geass, allt i samma serie! Nedan följer några utstickande exempel och (enligt mig) extremt roliga fall i hur dom använts.   10. Surströmming (Strike Witches: 501 Butai Hasshin Shimasu!) Surströmming kommer alltid vara våran förbannelse vad gäller referenser till vårt land, men utöver snack om hur det luktar så har ingen riktigt visat dess förödande kraft. Inte förrän det finska flygarässet Eila introducerade det till 501:a flygbataljonen. Sakamoto var stackarn som fick betala priset att vara den första att öppna burken. Om du känner dig förvirrad angående "baltic" så kan jag informera att Sverige i detta universum utgör Baltland tillsammans med Norge och Danmark.   9. Bonta-kun (Amagi Brilliant Park) Huvudmaskoten för parken, Moffle, är en vandrande kopia av en annan tivolimaskot från Full Metal Panic? Fumoffu. Istället för att vara en dräkt som används för infiltration och stormning så gillar Moffle att ta en öl efter jobbet. Han gillar absolut inte att bli kallad för en fejk, speciellt av Kanie. Lite lustigt då dennes chefer är 50 Cent och Queen Latifah.   8. Angry Video Game Nerd & Nostalgia Critic (Zettai Karen Children: The Unlimited - Hyoubu Kyousuke) Innan YouTube var dessa två content creators herrarna på täppan. Trendsetters i att skrika framför kameran efter att ha sett en dålig gammal film eller spelat ett hemskt spel på Supernintendo, dessa var 90-talisternas hjältar under internets yngre dar. Att få se dom helt plötsligt i ett avsnitt av Zettai Karen Children: The Unlimited var dock helt oväntat...   7. Kiss (Love Live! School Idol Project) När µ's i andra säsongen försöker hitta någonting mer effektfullt i deras framträdande så går dom verkligen utanför sin vanliga stil. Tyvärr blev det inget rockuppträdande i dessa utstyrslar, men det fångade Gene Simmons uppmärksamhet så dom gjorde det bra där. Kiss har varit en stor influens inom animéscenen vid flera tillfällen som till exempel Detroit Metal City där Simmons även fick en biroll som en heavy metal-djävul.   6. Haruhi Suzumiya (Lucky Star) Det finns många referenser att plocka från denna serie, men The Melancholy of Haruhi Suzumiya tar mest plats här. Inte nog med att Haruhi har sin egna reklam för en dricka, vi får även se Konata och hennes jobbkompisar utföra den klassiska öppningsrepertoaren på ett cosplay café. Just ja, Kagami fick ett SOS Brigade-armband i födelsedagspresent också.   5. Steve Jobs (Aiura) Apple-grundarens odödliga arv har tagit fäste i öppningstemat för denna serie. Istället för iPhone och iPad så gör han reklam för...krabbor? Nej, jag vet inte heller gimmicken bakom detta. Aiura är en slice of life om skollivet och utöver öppningstemat så ser jag inte symbolismen med krabbor. Nåja, det var ändå ganska roligt.   4. Spiderman (The Rising of the Shield Hero) När Itsuki sa denna magiska mening så skrattade Naofumi. När han blev frågad vad som var roligt svarade han med "jag visste inte att du blev biten av en spindel". Denna referens flög över Itsukis huvud men icket över mitt! Farbror Bens sista ord till Peter Parker innan sin bortgång och födseln av Spiderman är något av det visaste som sagt inom fiktion någonsin. Naofumi om någon borde inse att med större krafter följer ett större ansvar...   3. Guts (Goblin Slayer) Goblin Slayer har tonvis med referenser till Dungeons & Dragons och även lite från Dragon's Crown. Men en som sticker ut som en spik är Guts "kusin". Bredsvärd, spikig frisyr, samma mantel fast vit...likheten är kuslig! Och hans brutalitet är i samma klass också.   2. OreImo (Eromanga-sensei) Mangagänget och huvudpersonerna från "föregångaren" till Eromanga-sensei dyker upp i slutet i god tid att få tag i Masamunes och Sagiris nya bok. Självfallet ser vi Kirino och Kuroneko bråka mellan varandra, men det mest effektfulla i scenen var när Kyousukes och Masamunes ögon möttes och det typ förstod varandra under detta ögonblick. Förresten så är Eromanga en helt okej serie, ingenting att bråka över!   1. Arnold Schwarzenegger (How heavy are the dumbbells you lift?) Arnold, eller Barnold som han heter här, är Machios läromästare vad gäller bodybuilding. Självfallet så är han skildrad utifrån sin klassiska Terminator-look och är likt sin avbild en filmstjärna inom actiongenren. Det ironiska med detta är hur det återkopplar med Arnolds forntida karriär inom bodybuilding innan han började med film. En fin liten detalj!

MathJuice

MathJuice

 

Censur & Fanservice - Det svåra försvaret

Denna säsong började Interspecies Reviewers sändas, en serie som kan beskrivas som komedi möter softcore hentai. I den så följer vi ett gäng killar av olika raser i en fantasyvärld där de betygsätter olika bordeller och de olika raser som de ligger med. Den västliga lokaliseringen sköttes av Funimation, med en del censur förstås. Jag säger "sköttes" för efter tre avsnitt slutade dom sända den helt eftersom det "inte uppfyllde deras kvalitetskrav". Även Tokyo MX och Amazon Prime verkar ha avstått från att fortsätta sända serien. I en annan situation förra året så gick Sony ut med att de ska ändra sina regler gentemot riskfyllda titlar mot sin plattform Playstation. Detta efter att det sagts att deras huvudkontor har flyttats till Florida, men oavsett dessa påstående så ändras inte det faktum att denna nya policy har trätt i kraft. På grund av detta har flera visual novels och även det senaste Devil May Cry fått censurera sig. Det sägs även att nästa Senran Kagura kan ha slopats eftersom kraven på censur har höjts. Detta decennium har varit speciellt gällande sex och fanservice och särskilt när #MeToo började få fart. En högre standard har satts vad gäller kroppsfixering, sexuella trakasserier och kvinnors rättigheter. Det är förstås väldigt bra. Det är viktigt att dessa problem kommer fram så vi kan förbättra vårt samhälle. Men ur det växer ett nytt problem: Den negativa synen på fanservice. Och ur den så växer nästa problem - huruvida man kan säga att fanservice inte är något dåligt. Ta som exempel mig vars guilty pleasures inkluderar Senran Kagura, Strike Witches och Infinite Stratos. Jag förstår varför man är rädd eller försöker undvika fenomenet, men samtidigt så vill jag ju inte att något som jag gillar ska tas ifrån mig. Å andra sidan så kan jag inte direkt hitta ett försvar som en medelsvensson inte kan tyckas vara avskyvärt i deras ögon. Vad ska jag säga, "jag gillar serier om ninjor som förstör varandras kläder och en militär som inte bär byxor"? Så är det ens någon idé att försvara något som man tekniskt sett inte kan försvara? Jovisst. Vi gillar vad vi gillar hur konstigt det än kan vara. Så länge det inte förstör någon annans liv (eller ditt eget) så ser jag inte varför man ska straffas med att ens leksaker försvinner. Det jag ser är två hypoteser som kan hjälpa att kanske förstå vad som händer och vad som kan göras: Vi pratar om en nisch, det vill säga något för en specifik publik. Problemet är att företag vill vara alla till lags för att förbättra sin image (och i och med det öka sin försäljning). Det funkar inte med ett så smalt område och användarbas. Och nästkommande är inte bevisat men lite väl slumpmässigt för att inte vara en möjlighet; När någon klagar att "X är dåligt och borde försvinna" så är det ofta från folk som inte konsumerar den nischen. Så företaget viker sig till den gruppen så tar man samtidigt avstånd från sina ursprungliga kunder som faktiskt använder deras produkter...och varför vill dom vara kvar som kunder hos dig då? Att bekämpa fenomenet hjälper inte någon i det verkliga livet. Det är fiction. Det är pixlar på en skärm, det är bläck på ett papper. Inget är på riktigt. Att få folk att sluta se på Interspecies Reviewers hjälper inte folk som drabbas av människohandel. Att EU försöker så hårt att bekämpa doujinshi och dylikt hjälper inte kvinnor som inte ens har rätten att köra bil. Samma exempel kan ses med våldsamma TV-spel, att sluta sälja dom stoppar inte folk från att bli ihjälskjutna. Varför? För att det är inte en orsak. Det finns ingen korrelation. För att det existerar inte i detta universum. Om nu vi kunde få folk att förstå att fiktion är just fiktivt och att en nisch inte är menat för alla kanske man kan stoppa detta...jag är tveksam i att använda förtryck, men det känns nästan som att vi är på väg dig. Du har rätten att inte gilla Senran Kagura, du har rätten att tycka att jag är konstig för att jag tycker om det, men vad ger dig rätten att ta bort det och förstöra för mig? Jag gillar inte "Artist X", men du ser mig inte gå runt och få denne att sluta sjunga. Vad skulle du tycka om någon tog dina leksaker ifrån dig när du inte gör någon skada med dom?

MathJuice

MathJuice

 

Skruvkorksblondinonomicon: Selnia Iori Flameheart

Skruvkorksblondinonomicon är ett samlingslexikon för karaktärer inom animé som har de distinkta skruvarna, borrarna eller ringlets i håret. Alla är välkomna oavsett hårfärg men blondinonomicon rullar så fint på tungan så jag var bara tvungen att inkludera det. Varje inlägg inom nomiconet presenterar en karaktär med detta drag så att ni, era okultiverade barbarer, får smaka på riktig kultur! Dagens karaktär: Selnia Iori Flameheart.   Namn: Selnia Iori Flameheart Nationalitet: England Yrke: Student Roll: Familjen Flamehearts nästa ättling Karaktärsdrag: Tjurig Hårfärg: Ljusblond Hårprofil: Två stora industriborrar Serie: Ladies versus Butlers! Voice Actress: Mai Nakahara   Hakureiyou Academy är en skola för den rika adeln med en liten unik uppdelning. Det finns två "kurser" som går parallellt, nämligen en för adelsfolket och en för tjänarklassen som då kan träna sig till butler eller piga under skolans gång. Självfallet så är dagens objekt från tidigare nämnda högre societet; Selnia Iori Flameheart. En engelsk flicka som flyttat till Japan just för att gå i denna högklassiska skola, Selnia lever och andas högsta klass. Däremot så har hon svårt för att hålla lugnet och brusar upp sig väldigt lätt vid minsta provokation. Detta är vanligt förekommande bland två specifika klasskamrater. Den första är Akiharu från tjänarkursen, en ung man som inte tar skit från någon och särskilt inte från en som tror sig stå över honom. Bråken mellan dessa är ökända och är mycket fram och tillbaka. Det var även Akiharu som myntade smeknamnet "Drill" p.g.a. Selnias två stora skruvlockar. Den andra är hennes gamla rival Tomomi. De har känt varandra sedan länge och Tomomi är lite av en sadist som gillar att trycka på Selnias knappar när hon får chansen. Så även om hon kan ses som en ädel representant av House Flameheart så krävs det inte mycket för att hon ska lacka ur... Men vad som är mer unikt än hennes humör är hennes magnifika hår. Med två stora "twintails" som krullar sig ner ända till baksidan av hennes knän så kan man säga att smeknamnet "Drill" är välförtjänt. Men det är inte bara för syns skull heller! När Selnia blir riktigt arg kan dessa två skruvar börja rotera likt ett par massiva industriborrar. Hastigheter uppemot 2700 rpm har uppmätts. Självfallet har ingen provat att borra med dessa toppar, men teoretiskt sett kan dom användas vid borrning av aluminiumplattor. Selnia- en dam som kombinerar både elegans och nytta. 10/10 Drilluh!

MathJuice

MathJuice

 

En symbols baksida: Vad förväntade du dig?

*SPOILERS FRÅN MY HERO ACADEMIA SÄSONG 2 & 3 SAMT FRÅN THE DARK KNIGHT TRILOGIN* Batman är kanske den mest ikoniska seriefigur vi har. Han är hård som stål, en enastående detektiv, har massvis med coola apparater att använda och har det unika dilemmat ifall man ska kalla honom för hjälte eller medborgargarde. Men kanske det som definierar honom mest är hans enda regel: han får inte döda. Vilket är en ganska vek regel när man väl bryter ner den. Bara i senaste Dark Knight-filmerna med Christian Bale som Läderlappen uppstod flera former av skadegörelse och olyckor på bekostnad av hans verksamhet, och även dödsfall som han indirekt orsakade. Ra's al Ghul? Kunde räddas, men han lät bli. Harvey Dent? Han stod mellan ett svårt val att stoppa honom eller låta oskyldiga dö. Hans nya Batmobil har även tonvis med sprängkraft, vilket används mot Gothams poliskår i den avslutande filmen. Och trots alla dessa år så kan han inte döda Jokern även om vi vet att det smartaste draget vore att ta kål på honom för allas bästa. Men det är inte detta vi ska diskutera, utan vi ska dissekera händelserna i den andra filmen och dilemmat med att vara en superhjälte, eller för den delen någon som vill stå upp mot mörkret... I The Dark Knight får vi äntligen stifta bekantskap med Jokern (spelad av Heath Ledger) och det kaos som han sprider i Gotham. Hela trilogin var fokuset på Batman som en symbol mot förtryck och organiserad brottslighet, att få folket att känna hopp och stå upp mot ondskan. Jokerns plan är att smutskasta denna symbol och det funkade faktiskt. Vad som var bra för Gothams invånare i första filmen är helt plötsligt inte okej enligt dom. Dom vill att kaoset ska ta stopp och är villiga att lämna ut Batman om det hjälper dom. Denna svängiga opinion bland folket är inget nytt inom superhjältegenren, men jag vill ifrågasätta hela konceptet med en mening: "Vad förväntade ni er?". Att svara med en atombomb kommer självfallet att leda till eskalation, en reaktion kommer att ha en motreaktion, och som en oskriven regel så kommer födseln av en hjälte leda till födseln av en skurk, ett monster eller en motidealist. När efterskalvet känns hos de vanliga dödliga så vill man ha en reglering av sina beskyddare. Marvel och DC har haft olika former av dessa kaosepisoder inom olika medier, men dessa har handlat om unika individer som är endast ett fåtal i mängden här på jorden. Sen så har vi My Hero Academia där 80% av befolkningen har någon form av unik kraft, eller quirk som man kallar det. Just därför så har man infört regleringar på global nivå hur man som individ kan använda quirks eftersom a), nästan alla kan använda sig av en superkraft, och b), detta samhälle har nu gjort det möjligt att bli hjälte som ett jobb. Det unika problemet i detta samhälle är att civilkurage, som Batman i viss mån uppmuntrar, inte existerar i samma mått. Om du till exempel jobbar i butik och en skurk rånar den så kan du tekniskt sett inte stoppa denna. Är du inte polis eller har en hjältelicens så kan det vara förödande om säg du använder din quirk på ett sätt som skadar skurken. Detta exempel är kanske inte det bästa då det för tillfället är mera riktat mot de som studerar till hjältar eller skapar sig ett eget medborgargarde, men det är fortfarande oroväckande och som nämnts tidigare en risk man måste ha förväntat sig men som borde ses över. Ett annat dilemma som diskuteras under seriens gång är hur hjältarna har bara ett sätt att vinna, vilket sätter dom i en riktigt trång sits. Just Midoriya, Iida och Todoroki fick känna på detta när hjältedödaren Stain var i farten. När han var på väg att döda en hjälte (och i viss mån dom tre också) så ryckte dom självfallet in för att stoppa honom. Det krävdes en hel del kraft innan han stannade upp med brutna revben och kanske en hjärnskakning också. Detta slutade med att Midoriya, Iida och Todoroki fick skäll från polismästaren då de inte har någon licens eller kan kontrollera styrkan på sina quirks, trots att de hade ryggarna mot väggen och Stain var ute efter blod. Samtidigt så kan All Might krossa ett helt kvarter och leverera en Detroit Smash och han prisas till höjderna för sin insats (även om nu mötet med Stain blev mörklagt officiellt). Samtidigt så har det varit indikationer genom hela seriens gång när U.A. akademin attackerats två-tre gånger, speciellt riktat mot eleverna, att folket blivit oroligt. En sista nådastöt var All Mights senaste möte med All for One, där sanningen om hans försvagade form kom fram i dagsljuset. En lögn likt den Batman bar med sig som skakade hela fundamentet som hade byggts runt symbolen för fred. En lögn för att lugna pöbeln, en pöbel som lyft honom till skyarna som den enda problemlösaren man behöver. Men som sagt: i ett samhälle med superindivider så bör man förvänta sig att det finns en motkraft. Låter kanske som en cynisk och mörk synpunkt? Vi kan göra det lite mörkare... Med ett verkligt exempel i form av USA och deras favoritgrundlag "The second amendment". Från deras självständighetsförklaring från 1600-talet säger andra lagen att alla medborgare har rätt att bära vapen. På senare tid har detta varit ett hett ämne efter alla masskjutningar som skett bara de senaste decenniet. Det vanligaste försvaret har varit att "om man har tillgång till vapen så kan man stoppa det". Och självfallet har det inte bevisats som sant då första reaktionen till när skott viner är att fly samt att de som är på plats oftast inte är beväpnade. USA har ingen symbol likt Batman eller All Might och har till och med mindre regleringar av sina vapen än quirks. Så igen: Vad förväntar man sig? Det blev lite mörkt där i slutet, men problemet som alla dessa paralleller möter är att folket tror att allting kommer lösa sig utan några konsekvenser. Som butlern Alfred sa till Batman: "Du spottade Gothams värsta skurkar i ansiktet. Och du trodde att du skulle komma undan helt oskadd? Det kommer alltid bli värre innan det blir bättre." Så i slutändan så ligger ansvaret fortfarande hos hjälten. Men förväntningarna? Det är dina egna, och banne mig förvänta dig det värsta för ingenting är absolut i ett samhälle med en symbol för rättvisa!

MathJuice

MathJuice

 

Min Topp 10: Decenniets bästa animé

Det har redan gått tio år, och mycket har hänt under den tiden. Men låt oss glömma allt annat och fokusera på vad som verkligen betyder något: animé. Denna lista rankar de tio mest inflytelserika serier (enligt mig) mellan 2010 och 2019. Två saker som är helt säkra - det är inte så många slice of life som man kan tro, och ni kommer inte att gilla vad som hamnade på nummer 1.   10. Psycho-Pass Cyberpunk möter George Orwell där framtida Japan isolerat sig från den kaotiska omvärlden och använder ett system som bestämmer vad som är bäst för invånarna- Sibyl. En deckarserie som följer Public Safety i deras utredningar i ett samhälle som sägs ska vara perfekt. Delvis mörk och delvis filosofisk i sitt utförande, Psycho-Pass har en riktigt intressant premiss som tar med dig på en resa genom en dystopisk värld och den så kallade fristad som Sibyl har skapat. Tre säsonger starkt och med massvis av bra skrivna karaktärer, denna serie tänker inte stanna upp i första taget.   9. K-On! En av titanerna inom slice of life, K-On! är Kyoto Animations lilla pärla om söta tjejer som gör söta saker (i detta fall starta ett skolband). Vackert animerad, varm humor och skön musik allt samlat i ett prydligt paket. Ett måste att se oavsett om du gillar KyoAni, slice of life eller musikserie.   8. Yuru Camp Ytterligare en serie om ingenting. I Yuru Camp följer vi campingfantaster under lågsäsong och trots att den utspelar sig under den kalla hösten, så är det här en av de varmaste serier som kommit ut. Charmigaste och lugnaste du kommer någonsin att ta del av. Plus ett öppningstema som kan få en sten att le i takt med sången. Jobbar dubbelt som en liten campingguide, så den kan även ge tips på bästa sättet att starta en brasa på.   7. Fate/Zero Det finns bara två bra serier i Fate-universumet: Originalet Fate/Stay Night och prologen Fate/Zero. Zero utspelar sig under kriget över heliga Graal tio år innan originalet och beskriver vad som skedde i Fuyuki City innan den stora branden. Gamla karaktärer mixas med nya som lägger fundamentet för universumets framtida serier (både på gott och ont). I min mening Ufotables svansång inte i det avseende att de gått under, utan som ett memento till innan de blev för stora för sina kängor. Det är nu bevisat att ingen vet vad som pågår i Fate-tidslinjen och ingen kan ändra detta. Zero kommer alltid att vara den trotjänare vi förtjänar tillsammans med originalet från 2006.   6. Girls und Panzer Senshado - en kampsport utan dess like. Föreställ dig att paintball möter stridsvagnar från andra världskriget, och att bara kvinnor kan utöva sporten...det är så animé som det bara går. Följ eleverna hos Ooarai Girls High School när de desperat försöker vinna skolmästerskapen i hopp om att upphäva beslutet om att stänga deras egna skola. Ett djärvt koncept men väl så originellt. Sport och slice of life möts i ett kaos som kan beskrivas som Fast and Furious med stridsvagnar, speciellt efter att man sett filmen. Har just nu en långgående filmserie så dess framtid ser väldigt ljus ut.   5. Re:Creators En omvänd isekai där karaktärer från animé, manga och spel plötsligt kommer till liv i vår värld och det nu äntligen kan möta deras skapare...men om det är med goda avsikter eller inte återstår att se. Vacker tagning på ett kanske inte så originellt koncept, men det sköts med bravur. Med detta följer även med kanske en av världens bästa soundtrack till en serie någonsin. Kombinera detta med tuffa actionscener som är väl animerade och en fet bas i ljudeffekterna, och du har en kronjuvel som inte får underskattas.   4. My Hero Academia En typisk underdog story möter superhjältar i stil med Marvels egna serietidningar, men gör det till sin egna grej. Följ en pojkes resa i en konstant uppförsbacke där han kämpar att nå sitt mål att bli en hjälte i ett samhälle där han är en av få som inte har en superkraft. En av få shounenserier som jag tagit åt mig, och den sitter nu verkligen som en av de mäktigaste jag varit med om. Det som får hjulet att snurra i detta mästerverk är hur superb karaktärsutvecklingen är. Det gör att serien känns så levande och extremt belönande ju längre man följer den.   3. Angel Beats I limbo finns ingenting att göra förutom att skolka från skolan och att slåss mot elevrådspresidenten som sägs vara en ängel. Denna serie är en twist på vad som händer när man lämnar jordelivet. Resultatet är ganska roligt flera gånger och kanske inte så djup som man tror, men den gillar att röra om ens känslor. Ett mästerverk som lämnar en i tårar ackompanjerat till My Soul, Your Beats.   2. Violet Evergarden Historien om en flicka som inte vet annat än konflikt och hennes strävan att ta reda på vad som menas med "kärlek". Vi följer hennes karriär inom posten och som skribent för de som själva ännu inte lärt sig det tryckta ordets konst. En resa genom berg och dalar, genom sött och surt och med många olika karaktärer. Decenniets kanske vackraste verk och som verkligen får känslorna att välla över stundtals. Serien var även ett samarbete mellan KyoAni och Netflix, så förhoppningsvis har den även inspirerat nya tittare till vår underliga värld vi kallar animé.   1. Strike Witches 2008 var det premiär för häxorna som slogs mot utomjordingar under ett alternativt 1940-tal. Under detta decennium har dom inte visat något tecken på att bromsa in med en säsong två, spinoffserien Brave Witches, en långfilm och den briljanta OVA:n Operation Victory Arrow, plus två ytterligare serier som är på väg 2020. En serie som kan beskrivas som jack of all trades, Strike Witches vann över mig just för att den slog mina extremt låga förväntningar och visade att den var mer än vad som visades på omslaget. Briljant animation, imponerande musik, unikt världsbyggande och en rollista som verkligen binder samman alltihop perfekt. Lägg till de verk som fortfarande inte fått en animéadaption så ser man all den potential som finns hos dessa häxor.

MathJuice

MathJuice

 

Skruvkorksblondinonomicon: Luvia Edelfelt

Skruvkorksblondinonomicon är ett samlingslexikon för karaktärer inom animé som har de distinkta skruvarna, borrarna eller ringlets i håret. Alla är välkomna oavsett hårfärg men blondinonomicon rullar så fint på tungan så jag var bara tvungen att inkludera det. Varje inlägg inom nomiconet presenterar en karaktär med detta drag så att ni, era okultiverade barbarer, får smaka på riktig kultur! Dagens karaktär: Luvia Edelfelt.   Namn: Luviagelita Edelfelt Nationalitet: Finland Yrke: Student/Magiker/Affärskvinna Roll: Edelfeldts familjehuvud och magikerstudent hos Clock Tower i London Karaktärsdrag: Tävlingsinriktad och prålig ojousama Hårfärg: Orangegult Hårprofil: Extremt långa och stora lockar likt ett ormbo Serie: Fate/Kaleid Liner Prisma Illya, Fate/Unlimited Codes, Fate/Stay Night - Unlimited Blade Works, Lord EL-Melloi II Case Files: Rail Zeppelin Grace Note Voice Actress: Shizuka Itou   Luvia har en extrem drivkraft och söker alltid efter perfektion, men i slutändan kan det leta till överdrift och lite väl pompöst även för en rik dam som henne. Likt Batman har hon två sidor: den andra är den av en magiker. Hon studerar hos organisationen Clock Tower i London och är ibland direkt inblandad som en form av agent som sett när hon bistod Lord El-Melloi II eller då hon var en Magical Girl. Jepp, hon är (har varit) en Magical Girl. Trots hennes inflytande och bragder har Luvia inte varit involverad i några av krigen över den Heliga Graal. Men det kan bero på att hennes främsta önskan är helt enkelt att förnedra sin rival- Rin Tohsaka. Båda två har känt varandra länge och även samarbetat vid flera tillfällen, men de kan fortfarande inte stå ut med varandra. Ironiskt nog så är båda tränade inom ädelstensmagikonsten (sorry, hittade ingen bra översättning på jewel magecraft). Det finns två saker som Luvia älskar: Emiya Shirou (eller Shero som hon kallar honom) och professionell wrestling, vilket hon själv utövar flitigt. Hon har även fått smeknamnet "Forklift Lady" efter detta. Utöver alla dessa udda karaktärsdrag så är hon en sann ojousama som bemästrat det klassiska Ohoho- skrattet. Luvias hår är av sann ojousama- anda där hennes ringlets dominerar hennes profil. Hennes långa hår har sex- sju stora lockar som kan beskrivas som dreads eller ormar...eller i Rins fall; korvslingor. Som pricken över i:et har vi en delad lugg och två stora blå rosetter på sidorna som ytterligare bekräftar att hon är av blått blod. Det har dock varit exempel där hon har haft håret slungat över hennes högra axel och bara ha topparna som klamrar sig över i slingor (se Lord El-Melloi II och Fate/Stay Night - Unlimited Blade Works). Vid de tillfällena var det när hon var yngre alternativt när hon var i wrestlingkläder. Men det vore svårt att säga att Luvias frisyr inte är ikonisk och ett välkänt tecken inom Fate- universumet. 10/10 Ohoho!

MathJuice

MathJuice

 

Worlds 2019 - som animékaraktärer

Världens största Mobaspel League of Legends är just i detta nu i full rulle med sitt världsmästerskap. Denna vecka är vi i kvartsfinalserien och det kunde inte vara mer spännande just nu! Men självfallet har vi de som är mindre insatta i LoL och deras e-sportscen, så jag tänkte att en mer igenkännande profilering kan hjälpa en i att välja vilket lag man vill stödja.   SK Telecom T1 - Saber (Fate/Stay Night) Förhandstippad som starkast på förhand, men beror också på omständigheterna. Även som übermänniska så är man inte oslagbar. Var dock redo på att dom alltid ger sitt allt och med största sannolikhet klamrar sig till toppen.   G2 - Fujiwara Chika (Kaguya-sama: Love is War) När man är ute efter att bara ha kul och samtidigt göra något som anses oförutsägbart...men som nästan alltid lyckas i slutändan. Energiskt, positivt och ovanligt lekfullt, detta lag kan gå långt.   Fnatic - All Might (My Hero Academia) En välkänd och respekterad symbol, denna organisation kan göra vad som helst möjligt...under en begränsad tid. Därefter är dom rejält sårbara och fallerar. Problemet är hur de felplanerar sin tidsram och har problem att organisera sin energi när det är som viktigast.   Royal Never Give Up - Genos (One Punch Man) Det finns massiv eldkraft och potential här. Här backas inte när en utmaning står framför en. Dock så är det också bevisat att när en större motståndare visar sig så slutar det oftast i tragedi, och man lämnas likt ett ensamt skal kvar och väntar tills nästa utmanare besegrar honom istället för dig.   Invictus Gaming - Tanya Degurechaff (Youjo Senki) Kyliga, målmedvetna, erfarna och blodtörstiga. Har man stått på toppen så vet man vad som är bäst för en, och här har vi någon som har det i mångfald. Låt oss säga att det vore olyckligt att stå i vägen när dom kommer anstormande.   NA LCS - Aqua (Konosuba) Nordamerikanska ligan har konstant hånats för sina motgångar som resulterat i mediokra, ibland patetiska resultat. När alla deras tre representanter inte ens tar sig ut ur gruppspelet...låt oss säga att botten är nådd.

MathJuice

MathJuice

 

Triage X - överskuggad av "sig själv"

Inom manga så går fanservice och action hand i hand hos flera serier, och i de flesta fall så fungerar det alldeles utmärkts. Varför det fungerar bättre på tryck än som animerad serie kan diskuteras men inte denna gång. Istället ska vi fokusera på en serie som i min mening förtjänar mer uppmärksamhet men som överskuggats av sin föregångare... 2006 kom första volymen av en ny serie från författaren Daisuke Sato och illustratören Shouji Sato (inte relaterade) vid namn Highschool of the Dead. Denna manga handlar om ett gäng skolelever under en helt vanlig dag som spårar ur till en fullskalig zombieepidemi. Vi följer deras resa genom Tokyo där de försöker överleva något som ingen trodde skulle inträffa i dagens samhälle. Serien är faktiskt bra, trott eller ej, och den fick även en egen animéadaption 2010. När videotittarna fick tag på den dock så var dom inte lika imponerade. Det var även en specifik scen där bröst som bröt mot tyngdlagen fick alla att reagera extra kraftigt. Ytterligare ett exempel på små detaljer som folk lägger alltför mycket vikt på som inte påverkar kvalitén (som när folk klagade på Rail Wars där de inte kunde se det magnifika i denna deckarserie på räls). Detta till trots så höll sig serien till källmaterialet och var faktiskt välgjord, men skadan var redan skedd. Dock så saknades ett avslut då mangan var fortfarande ett pågående projekt, men kanske inte så länge som man hade hoppats... Omkring 2008 tog serien ett längre uppehåll. Detta var inte p.g.a. inre konflikt eller agg mellan skapare utan på grund av Daisukes hälsa. Under denna tid sa Shoujis redaktör att han skulle börja på en ny manga likt Highschool of the Dead. Sagt och gjort, och utifrån detta så föddes Shouji Satos originalverk Triage X. De dåliga nyheterna är att HotD inte kommer bli klar då Daisuke gick bort 2017. Men vad är då Triage X för något? Triage är en term inom medicin där man sorterar och prioriterar patienter beroende på deras symptom. I serien är vi i Tobioka City där en form av hemligt medborgargarde bildats under namnet Black Label. Black label är också en medicinsk term där en tumör som får denna klassificering anses som skadlig och bör opereras bort. Dessa individer rensar runt stadens maffias och drogkarteller för att hålla staden levande, och alla medlemmar har en stark koppling till deras ledare doktor Mochizuki. Triage X är en form "spirituell uppföljare" till Highschool of the Dead...förutom det faktum att ena handlar om zombieapokalypsen och den andra om doktorer och medicinstuderande som leker Batman. Den fick också en egen animation, men saknade kvalitén som Madhouse hade vid HotD. Så i dessa tider så har folket som inte kan få sitt bokslut från zombieapokalypsen så finns det ett redigt alternativ från samma illustratör. Det är bara lite synd att uppmärksamheten har överskuggats av sin företrädares ökända rykte och dess snabba uttåg. Jag är bara här för att säga att det finns en serie med hårdkokt action och "en gnutta" fanservice som förtjänar lite mer uppmärksamhet. Sen så måste jag ge en eloge till Shouji Sato för hans stil är verkligen läcker. That is all.

MathJuice

MathJuice

 

Storma Area 51 i stil

Det är snart den 20:e september, datumet för årets stora event: stormningen av Area 51. Eventskaparen har själv nämnt att deltagarna ska "Naruto-springa" för att kunna undvika att bli träffad av amerikanska kulor. Om du som deltar inte vet nog mycket om Naruto (eller om du har nog med självrespekt att inte se den serien, lol) så kommer här en lista över andra rekommenderade stilar att vandra in i den hemliga basen på. Stilrent? Effektivt? I din egna takt? Vi har för alla smaker!   Menacing Man kommer långt med klassiker, även om det är lite långsammare än andra stilar. Som extra bonus så skrämmer man iväg de mera knäsvaga motståndarna innan du ens hunnit fram till ingången.   Saitama Det ser ut som en normal jogg, men med rak rygg och extra höga knälyft...och extremt snabba såna. Du ser lite fånig ut när du springer så, men garanterar en plats längst fram i leden.   True Shinobi Få vet om att Narutostilen är bara en av olika ninjastilar när man springer. Denna är en mer effektiv och disciplinerad stil där den främre armen minskar luftmotståndet mot kroppen. Detta gör en även redo att dabba på direkten om så tes nödvändigt.   Nii-san Mer miljövänlig än en Micra och snabbare än en Qashqai, denna coola (heh, pun) snabbtransport används av de mest disciplinära kombattanter utan att trötta ut deras ben. Andra varianter inkluderar issurfning och isskridskor, men då krävs extra ninjaträning.   Valkyria Snabb acceleration och ganska bra medelhastighet, denna variant garanterar att motståndarna vet att du kommer. Det är också rekommenderat att bara använda denna för att fly i motsatt håll. Garanterar att du springer som en häst.   Devil Dash Ingen kommentar...   Bröderna Fluff Ett svenskt patent, denna manöver kräver två personer och en lite längre uppstart. Men när den väl kommer igång så är man så gott som ostoppbar. Hastigheter uppemot 50 krull i minuten är garanterat.

MathJuice

MathJuice

 

Min Topp 10: Opening Themes

Det tog länge att komma fram med denna, och många bra låtar fick betala priset av att hamna utanför. Sorry Attack on Titan. Och Psycho-Pass. Och Tanya the Evil. Och Ghost in the Shell Stand Alone Complex...   10. Miiro (Kantai Collection)   Ett stycke av episka proportioner sätter verkligen ribban högt för serien. Tufft och heroiskt visar den att trots den söta ytan så är det mycket som står på spel för dessa slagskepp.   9. Aozora no Rhapsody (Miss Kobayashi's Dragon Maid)   Chu chu yeah! Vill man introducera sin publik till drakar så verkar detta vara det bästa sättet för det. Det är ren magi vad som sker i både text och bild, och med medryckande toner så känner man sig så glad av att höra på denna.   8. THE HERO !! Set Fire to the Furious Fist (One Punch Man)   En awesome serie förtjänar en awesome låt som verkligen pumpar upp en. JAM Project vet verkligen hur man hajpar upp lyssnaren. Tungt svängig och alltigenom tuff, denna ikoniska låt ger verkligen Saitama den respekt han (kanske) förtjänar.   7. Tatta Hitotsu no Omoi (Gunslinger Girl: Il Teatrino)   KOKIAs röst tillsammans med pianot ger verkligen gåshud i denna klassiker från 2008. Andra säsongen av Gunslinger Girl skiljer sig extremt mycket från första, speciellt gällande soundtracket. Väldigt charmigt med mycket piano och extra italienska intryck överlag, men denna opening står ut gentemot resten. Lämnar ett riktigt starkt intryck.    6. Saturday Night Question (Recovery of an MMO Junkie)   Kanske det coolaste gitarriffet inom öppningsteman. Det ger denna mer avslappnade serie lite mera umph bakom sig, vad som än händer så har man alltid detta att falla tillbaka på. En unik tuffhet utan att vara mörk eller bryta temat. Seriöst, man kan leva länge på det där episka riffet!   5. Shanranran (Flying Witch)   Shan ran ran ran sora wo, tonde kono machi wo mi watasu no. Och en massa klappande! Medryckande, trallvänlig och alltigenom wholesome.   4. PUNCH☆MIND☆HAPPINESS (Anne Happy)   Pan-pan-punch mind! Ett extremt lekfullt musikalnummer om fem skolelever med olika varierande grader av otur. Roligt men samtidigt medryckande. Videon är också oslagbar.   3. My Soul, Your Beats (Angel Beats!)   Jag är extremt svag för pianon, och det finns inget bättre stycke än den från Angel Beats. De första tonerna skälver genom hela kroppen och hela stycket är minst lika rörande som serien i helhet. Man blir mållös av det hela helt enkelt.   2. Shiny Days (Yuru Camp)   Man kan tro att Jackson 5 ska köra igång så fort de första tonerna klingar till. Skönt gungig och passar verkligen atmosfären till serien. Man kan bara bli glad när man hör den.   1. gravityWall och sh0ut (Re:CREATORS)   Min lista, mina regler, och bästa action/reverse-isekaiserien med en av de bästa soundtracksen har självfallet inte bara det bästa, utan de två bästa öppningarna som finns! Hiroyuki Sawano komponerade hela seriens soundtrack och gjorde sig odödlig med dessa två tungt pumpande låtar som verkligen dunkar hårdast inom openings just nu.

MathJuice

MathJuice

 

Närcon 2019 i bilder

Mitt första Närcon var extremt spännande och samtidigt uppeggande när man vet att alla runt omkring en delar ett gemensamt intresse. Mycket liv och rörelse och 30 plus i luften. Det perfekta tillfället att bara djupdyka i hur det såg ut på konventet. Välkommen till Linköpings universitet:   Tonvis med merch med allt från manga, DVD och Blu-Ray till figurer, plush och dakimakura. Ovanligt mycket krimskrams med K-popgruppen BTS också. Skulle kanske investerat i en Jimin pin... Ordbilder media var även de med på ett hörn. Dom här var lite tråkiga. Dom bara står och...ja, står. Sverok var på plats och hade tävlingar om att göra den snyggaste trollstaven. SvenskaMagic hade en egen hörna där casual EDH och nybörjarvänliga turneringar tog plats. Utöver Magic fanns det tonvis med andra kort- och brädspel som spelades runtom campus. Allas @DrTenma egna föreningsvänner från Mangakai var på plats för att promota deras manga- och animeklubb. Varma hälsningar, wish you were here! Den digitala spelhörnan bestod mest av konsoler med splitscreensupport som (självfallet) Super Smash Bros, Injustice, Guitar Hero och andra klassiker, plus ett datarum där TFT och Roblox dominerade den mesta speltiden. Utöver det fanns det mitt i C-huset en chans att prova på Beat Saber på livestream och även en liten hörna där indiespel visades upp. Uteaktiviteter som föregick innefattade vattenkrig, hoppborg, dragkamp, kubb, sumodräkter och här en demonstration och träningsworkshop av LudoSport Sverige, den officiella kampsportsformen för ljussablar. Bandai Namco hade ett booth där man kunde prova på Code Vein, ett Soulslike för weebs. Det har även coop, så nu kan du carrya mig @Klona. På stora scen bjöds det på J-pop och mindre cosplaytävlingar. Missade tyvärr det mesta som skedde här då scenen var till en början svårt att hitta till. Med allt det där ur vägen har vi sparat det bästa till sist: Cosplayen!   "I never really was on your side!" Blå spion från Team Fortress 2 är här för att förstöra din dag. Danganronpa var väldigt populärt val för flera deltagare, men denna figur från serien känner jag tyvärr inte igen. Eller är jag ute och cyklar igen... Hittade däremot en av massa Chiaki Nanami på plats. En väldigt ung Taiga från Toradora. F.A.N.G. från Street Fighter minglar med Hattmakaren och Alice från Tim Burtons Alice i Underlandet. En Imperial Commissar från Warhammer 40.000, redo att avrätta desertörer utan minsta tvekan! John Wick starring Keanu Reeves...and his mighty pen! "You're breathtaking!" Rainbow Six Siege är också ett populärt val hos cosplayers. Här har vi Bandit, Thermite, Kapkan, en...terrorist, och IQ, redo för inbrytning. Även vår herre och frälsare Tachanka behöver vila lite grann i denna hetta. "GPS satellites? Unmanned drones? Fooking laser sights?" "The more crutches you have, the more it hurts when they're kicked out from under ya." "If there's one thing I know for sure, it's that a six inch blade never loses reception." Rook, Smoke och Fuze gör sig redo att storma Pressbyrån. En stor skara My Hero Academia fans fanns bland oss, här Uraraka och Froppy. Och en väldigt imponerande Bakugou! Under konventet fanns det paneler från olika serier som gick ut på att en liten teatergrupp spelar karaktärerna i en form av improvisationsshow med Q&A med publiken. Helt ovetande vad panelen skulle innefatta gick jag på Love Live! -panelen. Fick mig ett gott skratt när medlemmarna från Muse berättar hur de ska storma Area 51 och rekonstruerar sina favoritvines. Och självfallet en och annan Nico Nico Niii. Maki is not amused. Mera Love Live! Love Live! Sunshine!! Aquors!!! Nozomi tillsammans med någon jag inte känner igen från My Hero Academia. Från klassikern Tokyo Mew Mew. League of Legends var extremt populärt, speciellt K/DA skinsen. Här har vi en riktigt bra Evelynn. "You can always trust Mafia Braum!" Fick höra att för att gå in i rollen som Braum växte han några extra decimeter. Denna Fiddlesticks var mäkta imponerande...och lite läskig. Newt Scamander från Fantastiska Vidunder, eller Sp4zie från YouTube? Ni får bestämma! Här är han tillsammans med storboven Grindelwald. "Requiescat in pace." Ezio Auditore från Assassin's Creed. Har ingen aning vilken serie dessa kommer från. Glömde att fråga... Jag hörde Hetalia Axis Powers, men sen vet jag inte om hon sa Italien eller någon annan. Väldigt proper dock. "Feet first into hell." ODST-soldat från Halo. Äntligen en Vocaloid, och det är Hatsune Miku herself! Och en Sakura Miku bara för att vi kan. Sailor Uranus och Sailor Neptune från...Bananer i Pyjamas, vad trodde ni? Hittade dock ingen Sailor Moon... Sailor Venus är nu med på ett hörn... ...Innan de fotobombar en Stormtrooper och hans selfiestick. Final Fantasy möter Assassination Classroom. Originaltrion från WarCraft 3. Jaina Proudmoore, The Lich King och Arthas Menethil. En Sith från Old Republic-eran och unge Anakin Skywalker från Star Wars Episod 3. Nordisk representation! Lilla My och Snusmumriken från Mumintrollen. Pretty neat. Name a more iconic duo, I'll wait. Link och Zelda från Legend of Zelda. Finbesök från Twitch, Dr. Disrespect jagar nästa chicken dinner. Framgick dock inte om han blev bannad under dagen... En personlig favorit, en nästan livs levande Satsuki Kiryuuin från Kill la Kill. 2B från Nier Automata. Spot on! Väldigt vågat från Fate/Grand Order med egyptiska Nitocris och Cleopatra. Misato Katsuragi från Neon Genesis Evangelion i par med Yang Xiao Long från R.W.B.Y. Featuring Dante from the Devil May Cry series! En småländsk Peter Quill/Star Lord från Guardians of the Galaxy (och baby Groot). Bröderna Ed och Al från Fullmetal Alchemist. Gillar rustningen på denna. Bästa måste nog vara denna Totoro dock!   Summa sumarum så hände det väldigt mycket på universitetet. Ber så hemskt mycket om ursäkt till alla som jag störde med kameran, och ett stort tack för att ni ställde upp. Häftiga kostymer, häftigt community och ett häftigt konvent. En helt okej dag kan man säga.  

MathJuice

MathJuice

 

Mitt problem med shounen och "rule of cool" i allmänhet

Jag skulle säga att jag är en person som gillar (eller för det mesta tolererar) klichéer mer än de flesta. Skulle även säga att jag gillar lite mer ostiga serier för de mesta. Även om ett koncept upprepats till döds så kan jag tycka om en serie, medan de flesta andra blir avtända på det. Så min tolerans för "mellanserier" är relativt hög enligt mig. Med det sagt så är det en trope, för att inte tala om en hel genre, som jag har haft svårt med... Shounen är ett format som ofta handlar om en hjältes resa om att slå huvudbossen och rädda världen. Hjälten i sig är oftast full av självförtroende och gör det främst för sina vänner, oftast med attityden att "allting kommer bli daijoubu". Detta plus alla slagsmålsscener som är extremt långa eller med extrema superkrafter som exploderar hela scener är lite i överkant för min smak. Det sistnämnda är lite i linje med den så kallade "rule of cool", där överdrift går till så extrema längder att det blir coolt. Problemet för mig är att trots allt skumt som kan hända så behöver jag en viss förankring och kan inte se fascinationen i att överdriva. Detta är inte bara relaterat till slagsmålsscener, men även karaktärer och miljön. I min extremt begränsade kunskap inom genren ska jag ta upp två motsatser i One Punch Man och My Hero Academia för att försöka förklara när överdrift öh...går till överdrift. OPM är uppbyggt kring regeln i sitt utförande där en kille överdrivet tränar sig till att bli en superhjälte i en värld bland hjältar och monster. Första säsongen var ganska tyglad och kunde hålla sig tillbaka lite utan att gå helt överbord. Andra säsongen, som de flesta håller med om, tappade gnistan helt och i samma takt matade på med karaktärer och överdrivna slagsmålsscener. Även om universumet säger att det ska vara skumt så finns det inget riktigt samband i hur karaktärerna är...i brist på bättre ordval, representerade. En groda i karate gi, gummihammardräkt, svart man och snubbar i linnen i kontrast med exempelvis terminatorklonen Genos känns lite väl krystat dumt. I kontrast till det så kändes de allra första hjältarna man stötte på i MHA väldigt genuina. Jag kommer inte ihåg namnen alls, men jag kommer ihåg att de gav ett bättre intryck än de flesta andra karaktärer från OPM. Det kändes som om dom är lite överdrivna, men bara till en viss del, och verkligen formats till att ha en egen unik identitet som inte förknippats med dumt-coolt. Så min förklaring kanske inte var den bästa och jag är nog även den person som är minst lämpad att predika om shounenserier, men i slutändan så vill jag bara framföra att överdrift i min mening inte är den bästa lösningen. För mycket av någonting (ja, även fanservice tro´t eller ej) kan vara riktigt avtrubbande på lång sikt.

MathJuice

MathJuice

 

Isekai Royale

Fyrverkerier smäller i luften. Det spelas musik från en stråkorkester ute på ett grönt fält. Kameran zoomar in till ett kommentatorsbås där två slipsnissar sitter. MathJuice: Hej och välkomna ska ni vara till den första årliga upplagan av Isekai Battle Royale! Just det, det två mest outhärdliga fenomenen i modern tid har nu slagit sig samman, gjort ett barn och lagt upp det för adoption! Enda skillnaden är att Ninja är inte med, men istället får vi en massa andra freaks. Med på denna resa har ni mig, MathJuice, och min färgstarka kollega Klona som kommentatorer för detta bombnedslag. Klona: Jajamänsan! Vet inte varför jag är så upphetsad över det hela men jag misstänker att den där pallen från vår sponsor Nocco har något att göra med det hela. MathJuice: Um, Nocco sponsrar inte detta evenemang. Klona: Jahapp, men nu är dom skyldiga oss det. I alla fall så har vi en intressant skara deltagare som är redo att slita varandra i stycken med deras övernaturliga krafter de fick från "den andra sidan". MathJuice: Vare sig truck-kun körde över en eller ditt favoritspel slukade upp dig så har vi utmanare av alla spektrum. Självfallet har vi med de ökända fyra som är Overlord, Youjo Senki, Re:Zero och Konosuba. Klona: Dock så har vi fått återbud från sköldhjälten Naofumi himself då han sa att han hade ouppklarade affärer med någon kvinna. MathJuice: Måste vara hans ex. Med alla dessa tokstolla...jag menar "unika individer" så har vi skickat våran man Soverejn ut på fältet för att ta reda på om det finns någon som sticker ut och kan bli den sista kvarvarande överlevande Fortnite-dansaren. Soverejn, hur ser det ut där nere? Soverejn: Well, jag har nu sett nog av dessa plebs, och jag kan säga med all säkerhet att dessa noobs har aldrig haft en one DEag tidigare i sitt meningslösa liv (deras förra liv inräknat). Oddsen är väldigt höga för ett kaos där ingen samlar byggmaterial, ingen fixar rank 4 kevlarväst och definitivt för mycket fotarbete à la Carlton. Jag står inte ut med dessa bronsskrubs, så jag sticker och tar en Biltemakörv. Säg till om alla dör. Soverejn tar av sig sitt headset och vandrar sig bort mot korvstånden. Klona: Okej, det var ganska rakt på sak. Vi får hoppas att deltagarna kan leverera mer än vad som förväntas. MathJuice: Och där går startskottet! Vilken isekai-figur kommer stå som ensam segrare i detta hektiska och förhoppningsvis kaotiska...eh kaos. Klona: Vänta lite nu, det står ett kylskåp mitt ute i fältet. Vad gör det där? MathJuice: Måste vara en referens. Kommer du ihåg den där gången från Indiana Jones när... Klona: Hold your horses, för Megumin har laddat upp och är redo att smälla av! Hennes mål verkar vara...slimebollen Rimuru. Låt oss se ifall han klarar av smällen, här kommer den...och wow, det är lika magnifikt varje gång hon gör det där! Och inget slime syns för tillfäll...vänta, där är han, helt oskadad. Hur gör han det. MathJuice: Jag vet inte, men Megumin är nu helt ute. Under tiden så kastar Tanya Degurechaff tonvis med artilleri mot Ainz Ooal Gown som bara frammanar odöda hela tiden som en stor vägg av benmjöl. Men vänta, verkar som om nån verka göra något intressan...nej, nej, bara Lancer på väg mot kylskåpet. Klona: Räknas Fate-universumet som isekai? Jag menar historiska karaktärerna i sig kanske räknas som reverse isekai, men är det inte lite väl långsökt? MathJuice: Vet inte, men verkar som att han hittade något drickbart i alla fall. Klona: Om det finns Nocco så hoppas jag han delar med sig. MathJuice: Vette tusan om det vore så klokt. Japp, han spyr av drickan, inte ett bra tecken där inte. Vänta...okej nu är spyan rött. Herregud, hur dålig måste den ha varit för att göra det där? Klona: Måste varit tomteskumsmak, aldrig gillat dom heller. MathJuice: Vad det än var så tog det kål på honom. Luck of the Irish, eh?! Klona: Måhända, han fick ju en sista dricka i alla fall. Och nu ser vi Louise Françoise ute på fältet, staven i högsta hugg. Hon har några nasty explosionsspells att kasta, inte lika potenta som Megumin men ändå väldigt imponerande. MathJuice: Så länge de inte smäller i hennes ansikte. Men vänta, verkar som om hon är förvirrad över något. Åh oj, hennes stav är borta. Tappade hon den mitt under pågående strid? Inte så klokt. Klona: Åh nej, det var Kazuma som låg bakom det, han stal den med hjälp av sin magi. Nu kanske det vänder för...nix, den smällde rätt i hans ansikte. Kanske väntat ändå... MathJuice: Utöver detta så verkar det som att striderna börjar avta lite...åh, vänta. Nu händer det något. Okej, verkar som en plötslig cyklon dök upp från ingenstans. Det stod det inget om på Klart.se! Klona: Det där är inge väderlek, det är militärprinsessan. Och hon verkar vara beväpnad med svärd...massor med dom. Och nu använder hon en som en violinstråke, mot en kpist-violin...Å boj, I have a bad feeling about this... Ett bländande ljus dyker upp från himlen och dränker hela slagfältet i ett tjockt täcke av...well, bländande ljus, allt till ett öronbedövande dån. När ljudet dör ut och ljuset lättar är fältet tömt på alla som tidigare ockuperat det. MathJuice: Vad i...vad hände?? Var är alla? Klona: Hade Mayaindianerna rätt? Är detta ett tecken? MathJuice: Strunta i det, vem vinner om vi inte har några deltagare kvar?? Klona: ¨Bläddrar genom pappren¨ Öhh...Ninja vinner. Han vinner. Igen. MathJuice: ....... MathJuice tar av sig sitt headset och lämnar sin stol i riktning mot korvstånden...

MathJuice

MathJuice

 

Skruvkorksblondinonomicon: Ranko Kanzaki

Skruvkorksblondinonomicon är ett samlingslexikon för karaktärer inom animé som har de distinkta skruvarna, borrarna eller ringlets i håret. Alla är välkomna oavsett hårfärg men blondinonomicon rullar så fint på tungan så jag var bara tvungen att inkludera det. Varje inlägg inom nomiconet presenterar en karaktär med detta drag så att ni, era okultiverade barbarer, får smaka på riktig kultur! Dagens karaktär: Ranko Kanzaki.   Namn: Ranko Kanzaki Nationalitet: Japan Yrke: Professionell idol Roll: Artist för 346 Productions Karaktärsdrag: Blyg gothic lolita med chuunibyou-syndrom Hårfärg: Grått Hårprofil: Twin drills toppar Serie: The iDOLM@STER Cinderella Girls Voice Actress: Maaya Uchida   Som en idol gäller det att sticka ut och samtidigt hitta sin nisch. Man kan nog säga att Ranko mer eller mindre föddes med den. Hon är fascinerad av gothkulturen och dess mani gällande mörka färger och spets. Dock så kan det misstolkas att hon är intresserad av metal eller skräck, vilket är helt fel då hon inte klarar av läskiga saker. Huvudtemat bakom looken (enligt henne själv) är en fallen ängel som söker efter försoning. Ranko har även tagit åt sig lite av chuunibyou-fenomenet i hennes språk och blandat det med goth för ett riktigt unikt men förvirrande anförande. Detta är mest för att dölja det faktum att hon är riktigt blyg, men det har samtidigt influerat hela hennes akt. Hon var den förste i hennes produktionsgrupp att bli soloartist och deltog även i 346 Productions årliga upplaga av Cinderella Girls-konserten. Hennes största hobby är att rita, även det väldigt gothinspirerat. Är bästis med ryska Anastasia från samma produktionsgrupp som också bor i samma idolhem. När man kör twin drills kör man vanligtvis genom hela svansen (se Claire Harvey), men Ranko har bara sina toppar krullade. Dom är inte små och diskreta som med längre hårlängder men dom dominerar heller inte för mycket över resten av håret. Från toppen av svansen ända ut till topparna känner man en mer raffinerad och välpolerad volym av hår som definierar folk med den klassiska gothlooken, i kontrast med ojousamas som har spretigare och yvigare hår. Toppa av det med spetsiga rosetter och looken passar Ranko som hand i handsken.  10/10 Ranrans!

MathJuice

MathJuice

 

Fruits Basket är en remaster gjort rätt

Fruits Basket följer 16- åriga Tooru Honda, en väldigt positiv, öppen och oegoistisk tjej som ser allt från den ljusa sidan. Hennes starka karaktäristik har hon ärvt av sin största idol: sin ensamstående mamma. Dock så gick modern tragiskt bort och Tooru skickas nu mellan olika familjemedlemmar som inte direkt är villiga att ta hand om henne. Tooru bestämmer sig dock för att tälta mitt ute i skogen för att "inte börda någon annan". Det hon inte vet dock är att det område hon campar i tillhör Souma, en familj med mystiska kopplingar till den kinesiska zodiaken... Fruits Basket började som en manga 1998 av författaren Natsuki Takaya och fick sin animédebut 2001 via Studio Deen. En kritikerrosad serie med komedi, kärlek och drama som verkligen berör. Tooru är en viljestark karaktär som verkligen vill bli vän med allt och alla även om oddsen är emot henne. Hon är lite udda, men hennes personlighet och resa genom serien är emotionellt gripande. Rekommenderas till alla oavsett animésmak och ålder.   Spola framåt till vårsäsongen 2019: Premiären för nya Fruits Basket startar i april. Det gamla 4:3 formatet har ersatts med widescreensupport, backgrunderna är mer detaljerade, färgerna har mer djup och kontrast, musiken har fått sig en modernisering, karaktärerna har fått en mer mjukare estetik, nya voice actors har anslutit sig till rollistan och TMS Entertainment är den nya studion vid rodret . Utöver det...så är det inte så stor skillnad. Scenerna kan jämföras sida vid sida och skillnaderna känns mindre tydliga utöver det faktum att "remastern" känns så trogen sitt källmaterial att det är nästan skrämmande. Karaktärsplacering, bakgrund och vissa detaljer har anpassats till ett mer modernare format men utförande, känslor och repliker håller sig till originalet. Serien har i smyg moderniserat vissa aspekter utan att för den delen rubba på det komiska, timingen eller storyn.  Vissa frågetecken kvarstår dock. Det har ryktas att Takaya inte varit överens med regissören hos Studio Deen om hur storyn skulle framgå i första animén, så än så länge vet vi inte ifall serien tar en annan vändning fram mot slutet. Sen så frontar årets serie med att detta är första säsongen vilket ytterligare kan förstärka rykten om att den kan avvika mer i senare skede. Antingen det eller så beslutar man att dela upp originalet (som var 26 avsnitt långt) i två, som tyvärr är en vanligt förekommande trend inom industrin idag. Om det är det senare är det okej (även om vi då måste vänta fyra-fem månader extra) då originalet var stabilt och bevisligen så håller det för en nyare publik som kanske missade denna pärla första gången. Så om du inte upplevt fenomenet som är Fruits Basket för 18 år sen så finns det en ny chans. Detta är vad en sann remaster ska eftersträva att bli.

MathJuice

MathJuice

 

Min Topp 10: Bra fanserviceserier

En fråga som delar en mer än ett riksdagsval eller Mellofinal, fanservice är här för att stanna. Det behöver dock inte betyda att fanservice är synonymt med dåligt. Denna lista är här för att bevisa att det finns serier som är bra fast man ser lite hud.   10. Senran Kagura Baserat på TV-spelserien med samma namn. Denna serie ger samma lekfulla fanservice presentation samtidigt som den visar att under allt fluff så finns det en solid bas som den kan ställa sig på. Detta var ingången till TV-spelen för mig och kanske kan det locka ännu mer spelare.   9. Walkure Romanze Att dedikera en hel serie om tornerspelens ädla konst har aldrig sett bättre ut. En mer "elegant" serie som verkligen glänser i detaljrikedomen hos animationerna. Sportmomenten är drivande och intressanta, men vi har även ett stort urval tjejer som alla ger sin unika charm när dom rider på hästryggarna.   8. Monster Musume Kanske den mest vågade serien här men samtidigt en av dom roligaste också. Möt dina favoritmonstertjejer som försöker göra livet svårt för vår hårt arbetande Darling-kun. Rolig, färgrik och ganska unik premiss gör detta till något man bara måste prova på.   7. Rail Wars! En underskattad serie som fanservice till trots är en stabil deckarserie. En deckarserie i och omkring tåg. Det är smått genialiskt bara den premissen, men en stabil rollbesättning hjälper också den på spåret.   6. Magister Negi Magi! Harry Potters motsvarighet inom 2D, vi får följa med brittiska Negi Springfields resa från att ta sin examen genom att vara lärare för 30 bångstyriga tonårsflickor i en japansk skola. Harem och shounen mixar fritt och friskt i en kavalkad som får J.K. Rowling att undra varför hon ens började med Twitter. En huvudserie och en spinoff både inom anime och manga, och vi har Ken Akamatsu att tacka för detta.   5. Harukana Receive En renodlad sportserie om strandvolleyboll, så självfallet så är det mycket fanservice då alla avsnitt kan räknas som beach episode. Lekfullt humoristisk serie som ökar i spänning under matcherna. Inget övernaturligt dravel, bara gammal hederlig kämpaglöd. Och det är just det som gör matcherna extremt spännande och givande.   4. Date A Live När "spirits" manifesterar sig i vår värld kan deras blotta närvaro ödelägga hela städer. Enda lösningen är att göra sig av med dom...eller gå ut på en dejt med dom. Kanske den bästa haremserien inom genren, med en stabil huvudkaraktär och ett helt galleri med unika personligheter.    3. Free! Reverse fanservice! En serie som startade som ett skämt på ett onlineforum (tror jag) fick sin egna serie med KyoAni i spetsen. Resultatet är en riktigt stabil sportanime med färgstarka karaktärer och samma ljuva magi som man är van att få från denna studio. Passar alla helt enkelt, och glänser med bravur.   2. Keijo!!!!!!!! Med en så löjlig sport så kunde man tro att det skulle sluta i ett magplask, men Keijo omfamnar galenskapen. Samma attityd som JoJo fast med kvinnliga karaktärer och minst lika uppskruvat. Inte minst när man refererar till andra serier med sina överdriva signatur moves som Attack on Hip och Gate of Bootylon.   1. Strike Witches Isekai möter science fiction möter magical girl. Allt detta sker utan byxor. När fanservicen gjorts om till en norm så kan det stöta iväg folk riktigt hårt, men de som stannar kvar belönas med en serie som trots en mix av genrer och humör är verkligen bra. Vacker animation, inlevelserikt soundtrack, slice of life, en skön mix av karaktärer och ett skönt äventyr överlag.

MathJuice

MathJuice

 

Min Topp 10: Dåliga fanserviceserier

Det finns avfall som är någonstans mellan brännbart och frätande, som gamla batterier frätande. Det avfallet är den värsta form av serier som inte ens härdade veteraner kan tycka om. Serier där fanservice ska vara den drivande kraften, och kvalitén blir då därefter. Låt oss gå igenom "listan"...   10. Divergence Eve Sci-fi mecha serie om en rymdutpost som är under konstant hot från utomjordingar. Tråkiga strider och fula mechadesigns, ingenting som händer och huvudrollsinnehavaren är konstant naken av någon anledning. Försöker vara allvarlig och riktigt mörk men snubblar sig fram som ett snuskigare och sämre Evangelion.   9. Hajimete no Gal En oskuld blir inrullad i ett äktenskap med klassens gyaru som leker med tanken att reta med honom, men självfallet så faller hon för honom i slutändan. Tråkig och förutsägbar haremkomedi som inte tillför genren något särskilt unikt. Huvudrollsinnehavaren känns platt och konceptet att pinsamt är lika med roligt fungerar inte i detta sammanhang. Swipa vänster och gör inte samma misstag som detta par gjorde.   8. Hyakka Ryouran: Samurai Girls En unik teckningsstil är inte nog för att lyfta denna serie. Dess koncept av samurajer känns lite som att de försöker härma Pokémon samtidigt som storyn inte har något starkt mål att förhålla sig till. Huvudrollsinnehavaren gör heller inget särskilt, utan det är mer hans harem som gör det. Just ja, huvudtjejen har en delad personlighet där ena är mördarmaskin och den andra...en riktigt irriterande luftskalle.   7. One Room Den här är bara läskig på något sätt. Serien är sett från huvudpersonens ögon, vilket gör tittaren till den som flickorna pratar med. Kanske det parat med att man själv inte säger ett ord samtidigt som man stirrar från vågade vinklar gör det lite obekvämt. En av dom är även ens lillasyster. Sen finns det en OVA där alla är klädda i baddräkter, för mer konstigt behövde det vara tydligen.    6. Kämpfer Huvudkaraktären (en man) blir indragen i en enda stor battle royale som bara tjejer kan delta i...så han förvandlas då till en tjej när han slåss. Tråkig, tjatigt och med en huvudperson som gör det verkligen svårt för en att gilla, öh, "hen".    5. Bikini Warriors En serie som klankar på det absurda av bikinis i fantasyvärldar. Tyvärr tappar de fokus redan efter en episod, och de försöker sträcka ut en hel säsong vad som borde vara en kort paragraf istället. Dom tyckte också att man behövde upprepa "Kejsarens nya kläder" i en fräschare tappning.   4. Valkyrie Drive: Mermaid Ett virus gör att kvinnor antingen förvandlas till vapen eller kan bära personen som förvandlades till ett vapen. Problemet är att det krävs sexuell upphetsning för att det ska fungera. Det finns en handfull intressanta karaktärer, men miljön och manuset är konstigt och inte så intressant som man kan tro. Att kunna upphetsa sin partner är ett djärvt koncept för en plot device och serien lever inte upp till det.   3. Maken-Ki! En skola som tränar eleverna i olika former av kampsport. Låt oss placera en kåt tonårsnörd mitt i smeten. Just ja, han är också extrempacifist men samtidigt en av de starkaste i skolan. Och alla tjejer flockar sig till honom. Slå mig hårt i ansiktet...   2. Queen's Blade Kanske en trendsättare inom detta format, Queen's Blade var tidigt ute med ecchi fighting mellan tjejer och med extremt mycket fanservice. Men det behöver inte betyda att de gjorde det bra heller. Tvärtom så är det mer en olycka än en ledare.   1. Sin: Nanatsu no Taizai Inte att förväxlas med Seven Deadly Sins, Seven Mortal Sins följer ärkeängeln Lucifer på sin hämndresa genom de sju dödliga synderna för att...ja, varför? Hjälper det henne att komma tillbaka till himmelen, eller är hon bara ute på en extrem power trip? Ingen riktning, arrogant huvudkaraktär, ett alltför tröttsamt mönster, dålig animation och tuttar över substans gör detta till den värsta serien ever.

MathJuice

MathJuice

×