Hoppa till innehåll
  • inlägg
    26
  • kommentarer
    11
  • visningar
    3094

Om denna blogg

En blogg om allt möjligt och omöjligt. Skruvkorksblondiner! Top 10-listor! Slice of life come to life!

Inlägg i denna blogg

Juicens Slice of Life
 

Fruits Basket är en remaster gjort rätt

Fruits Basket följer 16- åriga Tooru Honda, en väldigt positiv, öppen och oegoistisk tjej som ser allt från den ljusa sidan. Hennes starka karaktäristik har hon ärvt av sin största idol: sin ensamstående mamma. Dock så gick modern tragiskt bort och Tooru skickas nu mellan olika familjemedlemmar som inte direkt är villiga att ta hand om henne. Tooru bestämmer sig dock för att tälta mitt ute i skogen för att "inte börda någon annan". Det hon inte vet dock är att det område hon campar i tillhör Souma, en familj med mystiska kopplingar till den kinesiska zodiaken... Fruits Basket började som en manga 1998 av författaren Natsuki Takaya och fick sin animédebut 2001 via Studio Deen. En kritikerrosad serie med komedi, kärlek och drama som verkligen berör. Tooru är en viljestark karaktär som verkligen vill bli vän med allt och alla även om oddsen är emot henne. Hon är lite udda, men hennes personlighet och resa genom serien är emotionellt gripande. Rekommenderas till alla oavsett animésmak och ålder.   Spola framåt till vårsäsongen 2019: Premiären för nya Fruits Basket startar i april. Det gamla 4:3 formatet har ersatts med widescreensupport, backgrunderna är mer detaljerade, färgerna har mer djup och kontrast, musiken har fått sig en modernisering, karaktärerna har fått en mer mjukare estetik, nya voice actors har anslutit sig till rollistan och TMS Entertainment är den nya studion vid rodret . Utöver det...så är det inte så stor skillnad. Scenerna kan jämföras sida vid sida och skillnaderna känns mindre tydliga utöver det faktum att "remastern" känns så trogen sitt källmaterial att det är nästan skrämmande. Karaktärsplacering, bakgrund och vissa detaljer har anpassats till ett mer modernare format men utförande, känslor och repliker håller sig till originalet. Serien har i smyg moderniserat vissa aspekter utan att för den delen rubba på det komiska, timingen eller storyn.  Vissa frågetecken kvarstår dock. Det har ryktas att Takaya inte varit överens med regissören hos Studio Deen om hur storyn skulle framgå i första animén, så än så länge vet vi inte ifall serien tar en annan vändning fram mot slutet. Sen så frontar årets serie med att detta är första säsongen vilket ytterligare kan förstärka rykten om att den kan avvika mer i senare skede. Antingen det eller så beslutar man att dela upp originalet (som var 26 avsnitt långt) i två, som tyvärr är en vanligt förekommande trend inom industrin idag. Om det är det senare är det okej (även om vi då måste vänta fyra-fem månader extra) då originalet var stabilt och bevisligen så håller det för en nyare publik som kanske missade denna pärla första gången. Så om du inte upplevt fenomenet som är Fruits Basket för 18 år sen så finns det en ny chans. Detta är vad en sann remaster ska eftersträva att bli.
MathJuice

MathJuice

0
Juicens Slice of Life
 

Min Topp 10: Bra fanserviceserier

En fråga som delar en mer än ett riksdagsval eller Mellofinal, fanservice är här för att stanna. Det behöver dock inte betyda att fanservice är synonymt med dåligt. Denna lista är här för att bevisa att det finns serier som är bra fast man ser lite hud.   10. Senran Kagura Baserat på TV-spelserien med samma namn. Denna serie ger samma lekfulla fanservice presentation samtidigt som den visar att under allt fluff så finns det en solid bas som den kan ställa sig på. Detta var ingången till TV-spelen för mig och kanske kan det locka ännu mer spelare.   9. Walkure Romanze Att dedikera en hel serie om tornerspelens ädla konst har aldrig sett bättre ut. En mer "elegant" serie som verkligen glänser i detaljrikedomen hos animationerna. Sportmomenten är drivande och intressanta, men vi har även ett stort urval tjejer som alla ger sin unika charm när dom rider på hästryggarna.   8. Monster Musume Kanske den mest vågade serien här men samtidigt en av dom roligaste också. Möt dina favoritmonstertjejer som försöker göra livet svårt för vår hårt arbetande Darling-kun. Rolig, färgrik och ganska unik premiss gör detta till något man bara måste prova på.   7. Rail Wars! En underskattad serie som fanservice till trots är en stabil deckarserie. En deckarserie i och omkring tåg. Det är smått genialiskt bara den premissen, men en stabil rollbesättning hjälper också den på spåret.   6. Magister Negi Magi! Harry Potters motsvarighet inom 2D, vi får följa med brittiska Negi Springfields resa från att ta sin examen genom att vara lärare för 30 bångstyriga tonårsflickor i en japansk skola. Harem och shounen mixar fritt och friskt i en kavalkad som får J.K. Rowling att undra varför hon ens började med Twitter. En huvudserie och en spinoff både inom anime och manga, och vi har Ken Akamatsu att tacka för detta.   5. Harukana Receive En renodlad sportserie om strandvolleyboll, så självfallet så är det mycket fanservice då alla avsnitt kan räknas som beach episode. Lekfullt humoristisk serie som ökar i spänning under matcherna. Inget övernaturligt dravel, bara gammal hederlig kämpaglöd. Och det är just det som gör matcherna extremt spännande och givande.   4. Date A Live När "spirits" manifesterar sig i vår värld kan deras blotta närvaro ödelägga hela städer. Enda lösningen är att göra sig av med dom...eller gå ut på en dejt med dom. Kanske den bästa haremserien inom genren, med en stabil huvudkaraktär och ett helt galleri med unika personligheter.    3. Free! Reverse fanservice! En serie som startade som ett skämt på ett onlineforum (tror jag) fick sin egna serie med KyoAni i spetsen. Resultatet är en riktigt stabil sportanime med färgstarka karaktärer och samma ljuva magi som man är van att få från denna studio. Passar alla helt enkelt, och glänser med bravur.   2. Keijo!!!!!!!! Med en så löjlig sport så kunde man tro att det skulle sluta i ett magplask, men Keijo omfamnar galenskapen. Samma attityd som JoJo fast med kvinnliga karaktärer och minst lika uppskruvat. Inte minst när man refererar till andra serier med sina överdriva signatur moves som Attack on Hip och Gate of Bootylon.   1. Strike Witches Isekai möter science fiction möter magical girl. Allt detta sker utan byxor. När fanservicen gjorts om till en norm så kan det stöta iväg folk riktigt hårt, men de som stannar kvar belönas med en serie som trots en mix av genrer och humör är verkligen bra. Vacker animation, inlevelserikt soundtrack, slice of life, en skön mix av karaktärer och ett skönt äventyr överlag.
MathJuice

MathJuice

0
Juicens Slice of Life
 

Min Topp 10: Dåliga fanserviceserier

Det finns avfall som är någonstans mellan brännbart och frätande, som gamla batterier frätande. Det avfallet är den värsta form av serier som inte ens härdade veteraner kan tycka om. Serier där fanservice ska vara den drivande kraften, och kvalitén blir då därefter. Låt oss gå igenom "listan"...   10. Divergence Eve Sci-fi mecha serie om en rymdutpost som är under konstant hot från utomjordingar. Tråkiga strider och fula mechadesigns, ingenting som händer och huvudrollsinnehavaren är konstant naken av någon anledning. Försöker vara allvarlig och riktigt mörk men snubblar sig fram som ett snuskigare och sämre Evangelion.   9. Hajimete no Gal En oskuld blir inrullad i ett äktenskap med klassens gyaru som leker med tanken att reta med honom, men självfallet så faller hon för honom i slutändan. Tråkig och förutsägbar haremkomedi som inte tillför genren något särskilt unikt. Huvudrollsinnehavaren känns platt och konceptet att pinsamt är lika med roligt fungerar inte i detta sammanhang. Swipa vänster och gör inte samma misstag som detta par gjorde.   8. Hyakka Ryouran: Samurai Girls En unik teckningsstil är inte nog för att lyfta denna serie. Dess koncept av samurajer känns lite som att de försöker härma Pokémon samtidigt som storyn inte har något starkt mål att förhålla sig till. Huvudrollsinnehavaren gör heller inget särskilt, utan det är mer hans harem som gör det. Just ja, huvudtjejen har en delad personlighet där ena är mördarmaskin och den andra...en riktigt irriterande luftskalle.   7. One Room Den här är bara läskig på något sätt. Serien är sett från huvudpersonens ögon, vilket gör tittaren till den som flickorna pratar med. Kanske det parat med att man själv inte säger ett ord samtidigt som man stirrar från vågade vinklar gör det lite obekvämt. En av dom är även ens lillasyster. Sen finns det en OVA där alla är klädda i baddräkter, för mer konstigt behövde det vara tydligen.    6. Kämpfer Huvudkaraktären (en man) blir indragen i en enda stor battle royale som bara tjejer kan delta i...så han förvandlas då till en tjej när han slåss. Tråkig, tjatigt och med en huvudperson som gör det verkligen svårt för en att gilla, öh, "hen".    5. Bikini Warriors En serie som klankar på det absurda av bikinis i fantasyvärldar. Tyvärr tappar de fokus redan efter en episod, och de försöker sträcka ut en hel säsong vad som borde vara en kort paragraf istället. Dom tyckte också att man behövde upprepa "Kejsarens nya kläder" i en fräschare tappning.   4. Valkyrie Drive: Mermaid Ett virus gör att kvinnor antingen förvandlas till vapen eller kan bära personen som förvandlades till ett vapen. Problemet är att det krävs sexuell upphetsning för att det ska fungera. Det finns en handfull intressanta karaktärer, men miljön och manuset är konstigt och inte så intressant som man kan tro. Att kunna upphetsa sin partner är ett djärvt koncept för en plot device och serien lever inte upp till det.   3. Maken-Ki! En skola som tränar eleverna i olika former av kampsport. Låt oss placera en kåt tonårsnörd mitt i smeten. Just ja, han är också extrempacifist men samtidigt en av de starkaste i skolan. Och alla tjejer flockar sig till honom. Slå mig hårt i ansiktet...   2. Queen's Blade Kanske en trendsättare inom detta format, Queen's Blade var tidigt ute med ecchi fighting mellan tjejer och med extremt mycket fanservice. Men det behöver inte betyda att de gjorde det bra heller. Tvärtom så är det mer en olycka än en ledare.   1. Sin: Nanatsu no Taizai Inte att förväxlas med Seven Deadly Sins, Seven Mortal Sins följer ärkeängeln Lucifer på sin hämndresa genom de sju dödliga synderna för att...ja, varför? Hjälper det henne att komma tillbaka till himmelen, eller är hon bara ute på en extrem power trip? Ingen riktning, arrogant huvudkaraktär, ett alltför tröttsamt mönster, dålig animation och tuttar över substans gör detta till den värsta serien ever.
MathJuice

MathJuice

2
Juicens Slice of Life
 

Vissa serier bör inte bingeas...

Så det var en dag som jag var riktigt nere med hög feber, så jag tänkte att om jag nu ändå ska stanna hemma hela dagen kan jag se hur mycket serier jag vill. Så min tanke var då att bingea första säsongen av Ghost in the Shell: Stand Alone Complex. Inte en av mina smartaste drag. För de som inte vet så är Ghost in the Shell en cyberpunkserie med mycket data och androider. Lägg till att den även är en polisserie med en hel del djup i sin story, så det kan vara mycket invecklat prat under förhör och brottsplatsundersökningar. Lägg till allt detta med att den är uppdelad i två olika lägen: Standalone och Complex. Så standalone är helt fristående avsnitt med ett fall i varje, helt oberoende av huvudstoryn complex. Så om inte huvudstoryn och allt cybersnack är invecklat nog så måste man åka slalom mellan vanliga random avsnitt OCH hålla reda på huvudstoryn emellanåt. Så jag ligger där med en feber och har gått igenom nästan två tredjedelar av serien innan jag frågar mig själv "vad var det som hände??" Jag blev nog inte sjukare, men jag blev inte heller friskare eller klokare av att köra igenom ett mindre maraton innan jag hade lite betänketid mellan avsnitten. Dock så förstörde detta inte min nyfikenhet för cyberpunk. Istället så provade jag på nästa projekt: Psycho-Pass. I en framtid där Japan är en form av Big Brother-stat där allas stressnivåer och ens "kriminella index" kan beräknas så anses landet vara en av de säkraste nationerna i denna sargade framtid. Inte lika invecklad (eller smart) som Ghost in the Shell, men hade en riktigt fin charm. Den var också extremt dystopisk och mörk. Sen så var den extremt lätt att bara mata på då det hade detta flyt som gjorde att man ville se mera. Men det betydde också att den gradvis blev mörkare. Efter halva säsongen brast det. Jag blev deprimerad av fiction efter elva avsnitt. Man såg det komma, men man kunde ändå inte förbereda sig. Jag tror jag såg färdigt serien på drygt två dagar och var emotionellt tom efter det. Efter att först lekt med ens känslor så öppnar andra akten upp sig med existentiella frågor som verkligen skakar om ens livsåskådning. Serien i sig är briljant, men väldigt hårdsmält. Som sagt, vissa saker bör inte bingeas...
MathJuice

MathJuice

0
Juicens Slice of Life
 

Min Topp 10: Udda maskots

Det finns udda karaktärer inom detta medium, och så finns det ännu mer udda maskotar. Riktigt, riktigt udda maskotar. Behöver jag förklara mer än att visa vilka som kom på listan?   10. Dango (Clannad) Kanske den mysigaste maskoten på listan är fortfarande lite udda. Dango är en dumpling gjord på rismjöl och smaksatt beroende på tillfället för att sedan serveras på ett grillspett. Så någon i Clannad tog tillfället i akt att ge dessa dumplings ögon och göra en sång av den. Ser mera ut som stenar med ögon. Eller slime med ögon. Men sången är fortfarande bra.   9. Bonta-kun (Full Metal Panic? Fumoffu) En karnevalsmaskot som redan sett en hel del, men som i sergeant Sagaras ögon är det perfekta vapnet. Efter några modifieringar kan dräkten användas för infiltrering och stormning samt skydda bäraren från kulor och gaser. Det är lek och roligt ända tills Bonta-kun drar fram ett hagelgevär och skjuter gummikulor mot en...   8. Komari-dockor (Non Non Biyori) Hotaru är väldigt, väldigt fäst vid Komari, men kan inte riktigt uttrycka det. Så i hemmets lugna vrå syr hon söta små dockor i hennes avbild. Okej, det är lite gulligt. Men att fylla hela rummet med dom? Det är på gränsen till abstinens. Och lite stalker varning. Och lite hoarder-varning om vi ska vara riktigt petiga.   7. Messengers (Kämpfer) Ni vet hur mahou shoujou-genren har den där sidekicken som ger en magiska krafter för att bli en magical girl? Föreställ er nu gosedjur med deras inälvor stickandes ut från deras mage och som ger en magiska krafter att beväpna en och tvinga in en i en form av battle royale. Vad sägs om att krama Levande Brända Lejonet eller Självmordsbenägna Kaninen?   6. Zombiedockor (Re-Kan!) Hibikis klasskompis Makoto är tokig i zombies. Så tokig så hon har skapat sin egna..."armé"...av zombiedockor. Japp, hemmagjorda zombies att gå runt med. "Fångade mellan liv och död av en okänd förbannelse, men dom sörjer inte deras öde för det" är vad hon säger. Känns lite som muterade tygversioner av dom där Funko Pop leksakerna, fast mer mardrömslikna...   5. Tippy (Is the Order a Rabbit?) Caféet som Chino och hennes pappa driver, Rabbit House, har självfallet en kanin som maskot. Inte bara vilken kanin som helst, utan en Angorakanin. Det skumma med denna kanin är inte det faktum att Tippy i själva verket är Chinos farfar reinkarnerad, utan att Angorakaniner faktiskt ser ut som en boll i verkligheten. Chino gillar att bära runt honom på huvudet också, så det är ju rätt sött.   4. Tuba-kun (Hibike! Euphonium) Det största instrumentet i en blåsorkester har självfallet den största maskoten. En serie av nyckelringar med olika instrumentantropomorf, Tuba-kun hänger på Kumikos väska för "det fanns ingen eufonium i serien". Av någon anledning fanns det även en kostym från en av skolans kulturfestivaler att använda.   3. Komissa (Psycho-Pass) Denna maskot hamnar här inte för sitt utseende i första hand utan mest för sitt utförande. Allmänhetens Säkerhetsbyrå använder denna som ett hologram över sina drönare för att inte störa den allmänna ordningen under pågående polisarbete. Grejen är att det används också vid vägspärrar och infiltration, så helt plötsligt kryper dessa in på en med samma monotona inspelade tjat och försöker svepa iväg en...eller så är det en regeringsagent gömd därunder. Man vet aldrig med dessa hologram!   2. Ankou (Girls und Panzer) De olika stridsvagnarna i Ooarai Girls Academy är representerade av olika djur som sköldpadda, anka och flodhäst. Lagets ledartank, en tysk Panzer IV, har Ankou...en marulk. Mardrömsfisken som lurar sina bytet med ett fejkat ljus som dinglar framför dennes mun fylld med sylvassa tänder. Ja, det låter sött! Kan vi ha den i rosa och med riktigt tjocka läppar? Och kan vi göra en dans om den med matchande dräkter som är så pinsam att ingen vill göra den?   1. Higero (Wataten) Lilla Hanas favorit. Ingen vet var han kommer ifrån eller vad han gör, men Hana är som tokig i honom av någon anledning. Påminner mer om Borat fick en animé-adaption. En fulare version av Borat dessutom...
MathJuice

MathJuice

0
Juicens Slice of Life
 

Artikel 13 är här! Vad händer nu?

Dagens datum, den 26 mars 2019, markerar dagen då EU röstade igenom det kontroversiella förslaget om hur upphovsrätt ska hanteras på internet. Detta förslag lägger nu bördan på sidans administration att filtrera upphovsrättsmaterial (Google, YouTube med mera). Till viss del innebär det att dina egna foton som du tog via mobilkameran under ett event, exempelvis landslagsfotboll på Friends Arena, skulle nu klassas som brott mot upphovsrätten eftersom "du har inte rättigheterna att ta foton från matchen". Det har även kommit rapporter om att italienska Wikipedia är inte tillgängligt i en protest mot detta förslag med mera sidor som haft liknande blackouts som en motdemonstration mot artikeln. Har inte snappat upp något konkret om länktaxan eller om den slopats helt. Detta låter som en dyster dag för oss internetanvändare, och speciellt content creators inte bara i Europa utan runtom i världen. Men till det säger jag "lugn i stormen, det är EU vi pratar om". EU i parallell med detta förslag försöker stoppa vågat loli-innehåll från digitala medier. Två ganska stora åtagande mot ett element som man inte kan kontrollera. Allt jag skrivit upp till nu är för den vanliga (och förnuftiga) människan en omöjlighet att kunna hantera, och EU har bara lagt fram vad som ska göras men inte hur det ska ske. Kom ihåg att decenniets flyktingtryck och Brexit har inte kommit någon större vart. De vill ha fingrarna i alla syltburkar, men man kan inte få sylten på det sättet. Jeff Goldblum sa en gång att "livet öhh...hittar en väg", och även om det ser mörkt ut just nu så är det EU vi pratar om. Dom har åtagit sig något som man inte kan kontrollera samtidigt som man inte går fullt ut att genomdriva. Det finns ett stort mottryck redan och om det fortsätter samtidigt som EU fortsätter vara gammaldags naiva och inkompetenta så kommer det med stor sannolikhet...att inte hända så mycket. Och om nu det värsta sker och dom kommer för våra memes...så använd mer memes. Mer memes som bryter mot varenda regel och skriker ner dom tills dom fattar galoppen. When in doubt; just meme!
MathJuice

MathJuice

0
Juicens Slice of Life
 

Magivärldar är inte så magiska...

När man träffar på ett supertroget Harry Potter-fan så snackar dom om hur kul det skulle vara att leva i den världen. Åka tåget till Hogwarts, spela Quidditch, ha en egen uggla och äta mystiskt godis som kan smaka hamburgare eller öronvax. Men vad vissa verkar glömma att det är under en mörk tid som man lever under med konstant hot från ni-vet-vem och hans anhängare. Det är en ganska mörk tidslinje där själva Trolldomsministeriet föll och under hela serien är det konstant hets mot smutsblod, för att inte tala om alla monster som är efter en. Så jag försökte föreställa mig livet i magiska världar från animéserier...och ser ett mönster om hur miserabelt det kan vara. Låt oss lägga korten på bordet:   Harry Potter: Förutom en megarasistisk dödskult och alla monster som finns under skolan som du går på så lever du i ett universum där trollkarlar för länge sedan sket på sig och använde magi för att ta bort det. Det blir också ganska jobbigt att förklara för femtielfte gången till dina icke-mugglarvänner vad man använder en gummianka till.        
Negi Magi: Som slutexamen från magiakademin så får du ett slumpvalt jobb i den vanliga världen. Tänk om man måste bli körskolelärare eller sälja dammsugare innan man sen får vifta fritt med magi? Risken finns att du kan bli odödlig och/eller skaffa dig ett harem av skolflickor. Låter bra till en början, men har du någon gång försök hantera ett trettiotal tonåringar?           The Ancient Magus' Bride: Du träffar på olika mytologiska väsen vart du än går, och med största sannolikhet så kommer det vara den ledande orsaken till att du dör. Allting är också extremt tidskrävande och kan ta död på dig om man inte är stark nog i sina gener. Finns även en risk att du kan bli kvävd av små flygande lamm.           Strike Witches: Du kan bara använda magi om du är en kvinna och om du är kring tjugo år eller yngre. Sen måste du dedikera ditt liv till att slåss mot en utomjordisk ras som kan regenerera och skjuta lasrar medan du är fast med 40-tals teknologi. Å andra sidan så slipper du bära byxor och du får en svans och ett par djuröron på köpet...           Fate/Stay Night: Det finns en liten chans att du blir utvald till att delta i magivärldens Battle Royale, med priset att få en önskan av den Heliga Graal. Chansen att överleva är extremt låga och även om du vinner så är priset fejk och förvridet. Plus att dina favoritkaraktärer från historia och mytologi egentligen var kvinnor.           The Irregular at Magic High School: Om du har begåvningen att kunna hantera magi så tränas du i främsta taget i militärt syfte, sorry. Hemligheten är också att det är inte riktig magi utan programmering. Magi är bara något trendigt ord som "magiker" hittade på för att de skulle verka coola. Nördar!        
Youjo Senki: Som ett genomgående tema så hamnar du troligtvis i armén om du har magi i ådrorna. Och vi snackar om första världskriget typ av armé, så skitiga förhållanden och leriga skyttegravar fyllda med blod från dina kamrater. Risken finns också att du blev isekai'd till denna värld tack vare SJ...         Puella Magi Madoka Magica: Nej, vi går inte där...  
MathJuice

MathJuice

0
Juicens Slice of Life
 

Season passen dödar japanska fightingscenen

Det jag beundrat vad gäller japanska utvecklare är att de alltid gör sin egna grej, oavsett vad marknaden säger. Med det sagt så är deras främsta fokus då på hemmaplan. Å andra sidan så är deras stora produktioner riktigt solida...vilket gör detta mer sorgligt. När det väl adapterar från väst så är det de värsta från industrin. Den senaste trenden inom fightinggenren är season pass, det vill säga innehåll som förköps både långt innan release av själva innehållet och innan vad för innehåll det är. Det är inget nytt men det som händer gällande fightingspel är att karaktärer hamnar bakom denna paywall, speciellt gamla favoriter som nu måste köpas loss. Låt oss gå igenom de större och senaste profilerna/förbrytarna:   Street Fighter 5: Kanske min favorit i serien som också är den mest slemmigaste. Väldigt bristande innehåll med seg grind för att låsa saker. Sen kom smällen med inte en, inte två, men TRE season passes med en handfull karaktärer i varje. Gissa var Akuma, Juri och Blanka hamnade... BlazBlue Cross Tag Battle: BlazBlue, Persona, Under Night och R.W.B.Y. mixar och matchar i denna ambitiösa crossover. Dock så är hälften låsta bakom ett season pass (eller deluxe edition). Riktigt, riktigt lågt. Soul Calibur 6: Jag kan köpa att 2B från Nier Automata kommer som DLC-karaktär, men Tira och Amy? Som i karaktärer från tidigare iterationer? Varför? Bara...varför? Dead or Alive 6: Dead or Alive 5 Last Round hade sjukt många season passes för kostymer med ett fåtal gästkaraktärer inbakade bland dessa. Nu slår man till direkt med ett season pass för 900(!) kronor. Mestadels kostymer kanske, men Mai Shiranui från King of Fighters dyker upp här precis som i förra spelet. Dock så har spelet redan fått kritik från dess utdragna progression vad gäller kostymer och Nyotengu är låsts som förhandsbokningsbonus. Frågan är om mer kommer hamna bakom detta lås.   Det värsta med det hela är att dessa spel är riktigt bra på vad det var menade till: slagsmål. Men det verkar som om den förgiftade brunnen som är AAA-gaming har nått fjärran östern som ger oss urholkade upplevelser där man verkligen måste kämpa för att få njuta av något man lagt ner 700 spänn på. Eller så kanske den har funnits hela tiden? Hur som helst så är det inte kul att hosta upp extra stålar för att få sin favoritkaraktär. Spelar ingen roll om det är Rainbow Six Siege, Street Fighter 5 eller nästa Mulle Meck, det är inte okej och det känns hemskt...
MathJuice

MathJuice

0
Juicens Slice of Life
 

Skruvkorksblondinonomicon: Celia Cunami Aintree

Skruvkorksblondinonomicon är ett samlingslexikon för karaktärer inom animé som har de distinkta skruvarna, borrarna eller ringlets i håret. Alla är välkomna oavsett hårfärg men blondinonomicon rullar så fint på tungan så jag var bara tvungen att inkludera det. Varje inlägg inom nomiconet presenterar en karaktär med detta drag så att ni, era okultiverade barbarer, får smaka på riktig kultur! Dagens karaktär: Celia Cumani Aintree.   Namn: Celia Cumani Aintree Nationalitet: Frankrike(?) Yrke: Student Roll: Elevrådspresident och Windford Academys bästa riddare Karaktärsdrag: Lugn och ödmjuk Hårfärg: Platinumblekt blont Hårprofil: Långt hår med krulliga toppar Serie: Walkure Romanze Voice Actress: Kei Mizusawa   Någonstans i Centraleuropa finns den lilla staden Helen's Hill, känd för sin prestigefyllda skola Winford Academy. Här tränas de bästa idrottsmännen och kvinnorna i tornerspelens ädla konst. En av dom eleverna är Celia Cumani Aintree. Celia kommer från en högt respekterad familj och hennes hållning indikerar den ädla bakgrunden, men är trots detta ödmjuk över både hennes ursprung och det faktum att hon har enastående talang. Eftersom hon har båda fötterna på jorden och visar briljans som riddare så är det naturligtvis omöjligt för de andra eleverna att inte avguda henne. Hon har dessutom vunnit Winfords stora turnering två år i rad nu, förankrat hennes dominans inom tornerspel. Celias främsta hobby är att samla nallebjörnar och har stor kunskap om deras ursprung från USA:s 26:e president Theodore "Teddy" Roosevelt. Celias utseende skriker ojousama, men hennes beteende är långt ifrån den stereotypen. Hennes hår dock är typiskt för den arketypen. Långt och gyllene böljande med avslutande krulliga toppar i varje sträng. Hennes överkammade lugg och två sidosträngar som hängandes ramar in ansiktet ger en järv look i ett annars välvårdat hår. Som pricken över i:et har vi två rejäla skruvar kommande från bakom öronen och vilar på framsidan av hennes axlar. Riktigt majestätiskt och verkligen betonar Celias adel rundat av resterande hårverk som bevisar att hon är sportig och elegant på samma gång. 10/10 teddybjörnar!
MathJuice

MathJuice

0
Juicens Slice of Life
 

Min Topp 10: Manga som behöver en animé adaptation

Castle Town Dandelion fick en. Goblin Slayer fick en. Till och med en isekai-slime fick det. Men det är inte nog, vi behöver mer manga som får sin Netflix animé adaptation. Jag råkar ha med en lista av lämpliga kandidater för detta. Nåja, lämpligt i mitt sinne. Men det är goa' grejer, lita på mig!   10. Oops! I Messed Up and Made the Wrong Person Into a Magical Girl! En bubblare som dök upp på måfå vid en sökning, men som verkar ha en intressant premiss. En familiar söker efter en kandidat till att bli en Magical Girl och hittar en ung blondin med twin drills (Nice!). Problemet är att denna flicka är en hardcore delinquent som går bärsärk på ett ögonblick. Hon är så stark att hon kan krossa monster utan magi! En väldigt udda serie som är överdriven på alla de rätta sätt.   9. All You Need Is Kill En serie som fick sin "Netflix"-adaptation innan en animation, så att säga. Denna serie var inspirationen till filmen Edge of Tomorrow med Tom Cruise. Det är samma premiss, samma utomjordiska fiende, samma typ av tidsloop som låter vår protagonist dö och börja om dagen igen. Skälet till att ha en animé av denna är för att betona skillnaderna mellan Hollywood och Japan. Plus att den kan bli riktigt brutal!   8. Please don't bully me, Nagatoro! Denna serie kan jämföras med Teasing Master Takagi-san, fast lite fräckare. Nagatoro gillar att retas med sin Senpai, men han står ut med det då han har känslor för henne. Det hela hänger på att Nagatoro ska få sin Senpai generad, men vad som verkligen säljer det är att hon konstant känner rodnad oberoende av vad som händer. Det finns en viss charm i denna fräcka tvåmanna-komedi.   7. Tonari no Furi-san ga Tonikaku Kowai Taira är en helt vanlig skolpojke som får oturen att sitta bredvid den delinquent-esquea Furi. Han är självfallet rädd för henne och hennes bryska interaktioner, men djupt inombords är hon en jungfru som tycker Taira är söt. En lite udda komedi där utseende kanske inte är allt. Riktigt söt och sådär småmysig känsla.   6. Amano Megumi was Sukidarake Manabu har dedikerat sitt liv till att komma in på Tokyo University. Dock så har även hans barndomsvän Megumi också börjat på samma skola som honom. Hon har blivit lite kurvigare sen senast dom träffades, men hon är fortfarande samma tomboy. En lite udda slice of life om Manabus strapatser för att inte tappa fokus från sitt universitetsmål, och inte bli distraherad av Megumis impulsiva äventyr. En sån där varm och långsamtgående komedi med lite fanservice att toppa av det.   5. Miss Komi is bad at Communicating Komi är den populäraste flickan i skolan och avgudas av de andra eleverna. Problemet är att hon själv är extremt dålig på att kommunicera. Hon vet inte hur hon ska svara eller reagera när folk kommer fram till henne. Hon har uppnått meme-status och blivit ett helgon på Reddit på grund av hennes söta interaktioner där hon försöker uttrycka sig. Det ryktas om en adaptation, men inget konkret om det faktiskt blir av eller inte. Make it happen!   4. Magika Swordsman and Summoner I en parallell värld där människor kan använda magi finns en skola som tränar upp dessa magiker som kallas för Summoners, samtidigt som den tränar upp landets främsta Swordsmen. Svärddragaren Kazuki blir kallad och utvald som Summoner men det finns två dilemman med detta: Han är en man och alla Summoners har hittills varit kvinnor, och Kazuki är själv tränad att bli en svärddragare. Denna serie kan nog beskrivas lite som Negima i flera av dess utförande. Den må vara en ecchi- och harem serie, men Kazuki som huvudkaraktär är bra skriven och serien har stabil action.   3. Strike Witches: 1937 Fuso Sea Incident Strike Witches är ett stort universum som fortsätter att ge, men det är fortfarande saker som jag saknar som One-Winged Witches och denna pärla. Detta är tidigt i kriget där Fuso (Japan) har blivit isolerat från fastlandet av massiva styrkor av Neuroi. Striker Units är av enklare och mindre kraftfullare design och de största häxorna använder katanas konstant. Vi möter också en ung Mio Sakamoto som rookie, och hennes mentor Kitago Fumika. Denna serie inramar en av de största konflikterna inom Strike Witches universum och det vore synd att inte ta den till den stora duken.   2. Gal Gohan Fullblodsgyarun Miku har problem med sina betyg och kan inte fixa sina makeup-lektioner. Hemkunskapsläraren Shinji försöker hjälpa och med lite möda så lyckas hon baka några kakor. Med nya vind i seglen har nu Miku hittat en ny passion och börjar i skolans matlagningsklubb. Självklart är Shinji ansvarig lärare, och hon kanske känner något för läraren som trodde på henne. Varm komedi med lite mys pys vid sidan om. Sen så är det alltid kul att ha en bra gal i huvudrollen (vilket Hajimete no Gal inte kunde fixa).   1. Tejina-senpai En trolleriälskande skolflicka som har extrem scenskräck och kan därför inte framföra sin magi framför folk. Hon kan bara framföra inför sin assistent och den enda i deras lilla trolleriklubb. Väldigt mysig slice of life med en ny och fräsch nisch. Trollerierna är enastående, men utmaningen är att få den blyga Senpai att framföra bland människor. Varm och mysig choklad som måste adapteras!
MathJuice

MathJuice

4
Juicens Slice of Life
 

Kan R.W.B.Y. klassas som anime?

Det är många diskussioner som har gått runt angående denna webbserie. Just att den inte är från Japan gör den till en icke-anime. Men kanske vi ska läsa genom raderna och se efter det som fans världen över har tjatat om och ge den sitt inofficiella erkännande. Jag säger inofficiellt då jag generellt bara leker med tanken och ärligt talat inte bryr mig om det stora hela så länge serien är rolig att se. Så vad är R.W.B.Y. ? I en värld (inte helt olik från våran) så finns en stor ondska som manifesterar sig som vilddjur som livnär sig på negativitet (inte helt olikt från Twitter). Mänskligheten har anpassat sig till att hantera Dust (icke-magi i knarkform) för att kunna överleva denna tuffa värld, och vandrande äventyrare, eller jägare som dom kallar sig själva, tränas för att slå tillbaka denna mörka kraft och skydda de som inte kan skydda sig själva. Möt Ruby, Weiss, Blake och Yang, fyra unga flickor som börjar sin jägarutbildning på Hogwar...jag menar Beacon Academy. Vi följer detta team i teras strapatser och ansträngningar. Redan synopsis luktar lite anime, men låt oss se vad som händer när vi går djupare:   Monty Oum Serien är skapad av Texasföretaget Rooster Teeth, studion bakom webbserien Red versus Blue som spelades in i TV-spelet Halo samt med sin egna populära podcast och deras let's play-falang i Achievement Hunter. Men den som var huvudskaparen var Monty Oum. Den nu bortgångne Monty var känd för sina animationer där han blandade Final Fantasy och Dead or Alive samt den gången Samus från Metroid slogs mot "Master Chief". Rooster Teeth tog in honom och efter ett par år la han fram det första designförslaget för sin egna serie. Hans egna animationer involverade mestadels spel producerade i Japan med starka animationsinfluenser från den asiatiska scenen. I övrigt så är han född och uppvuxen i Rhode Island, men anser sig själv vara en mix av japan, kines, vietnames och kambodjan (hans egna ord).   Miles Luna och Kerry Shawcross Utöver Monty så hade han två manusförfattare med sig: Miles Luna och Kerry Shawcross. De är sedan tidigare etablerade inom Rooster Teeth på olika håll men har alltmer associerat sig med serien, och är nu de som styr skeppet efter Montys bortgång. Tidigare har de nämnts att duon konsumerat tonvis med anime som referens till vad Monty ville skapa. Vilket sammanträffande! Om de var weebs innan detta är oklart, men de har nu gått över till den mörka sidan. Noterbart är att de båda gillar Kanna från Miss Kobayashi's Dragon Maid och att de båda har burit virgin killing sweaters. Googla på egen risk...   Klassiska karaktärsdrag Ruby pekas ut som main MC i både manus och i hennes grupp. Hon är klätt i rött, är energisk och är den som peppar sina lagkompisar med klassiskt "kom igen nu, nu kör vi gänget". Låter som en shounen-karaktär om något. Weiss målas upp som en isdrottning/ojousama med hårda tsundere-tendenser, Blake är den tystlåtna och lite mörka typen och Yang är den extroverta partytjejen som krossar barriärer om hon blir förbannad. De gillar också att uttrycka sig i klassiska ansiktsuttryck vida kända från österländsk animation.   Vapen-vapen Varje jägare har sitt unika vapen. Hur unikt? Låt oss säga att denna serie gav upphov till uttrycket "It's also a gun". Varje vapen har i princip två lägen: Närstridsvapen och skjutvapen. Ruby har en lie som samtidigt är ett grovkalibrig prickskyttegevär. Hon kan använda kraften från avtryckaren till att driva sin lie, hon själv eller vad som står i hennes väg med extrem kraft. Andra vapen inkluderar spjut som blir till ett musköt och en stor hammare som förvandlas till en granatkastare. Mer anime än så blir det bara inte.   3D-animation Ett vanligt stigma för fans av anime. Vissa använder 3D i vissa scener, andra kör fullt ut med det. R.W.B.Y. kör med det sistnämnda och hamnar i samma korg som Expelled from Paradise, Kemono Friends, Arpeggio of Blue Steel och senaste säsongen av Berserk. Stilen är dock lätt att jämföra med japansk animation som snarlik.   Chibi-spinoff När det gått så långt så börjar man undra om det ens finns en debatt om detta. Just ja, den har en manga-adaption också!   Japansk dub De flesta kan nog komma överens att dubbad anime är ganska skräp. Men vad händer när Japan vill ha en serie dubbad? Det var ombytt och omskakande! Inte ofta man får höra det. Japanerna är tokiga i denna serie. När man får fosterlandets godkännande, då har man gjort något rätt! Och räkna med att dom tar med sitt A-team! Rubys VA är rösten bakom Ayase från OreImo och Yumeko från Kakeguri. Woah!   En minut + öppningstema I rest my case!   Och kanske en viktig punkt att peka ut är att anime i huvudsak är det japanska ordet för animation. Enligt Wikipedia är det ursprungligen animéshon, ett lånord från engelskans animation. Så i slutändan kanske ursprunget inte spelar någon roll så länge det eftersträvar att vara så weeb som möjligt och samtidigt leverera något som är kul och spännande att se på. Vi tackar Monty för sin tid och sin dedikation att "weebifiera" alla mainstream fans av anime, och hoppas att showen kan glädja mer folk och lura över dom till den mörka sidan som är slice of life och hypad action.
MathJuice

MathJuice

0
Juicens Slice of Life
 

Min Topp 10: Spel för oss weeabos

Nu under vinterlovet har man haft lite för mycket fritid och en ny vinterrea på Steam gör inte saken bättre. Å ena sidan skaffade jag senaste Doom och älskar det. Å andra sidan så skaffade jag Gal*Gun och tvingade alla att gå runt i gymuni...jag menar så självfallet så behövs det en lista för dom som älskar spel och som kanske söker något med samma stil och anda som de rörliga bilder vi är så vana att se. Gott nytt år kära weebs!   10. Girls und Panzer: Dream Tank Match (PS4) En personlig favorit som serie tar äntligen steget till att slå World of Tanks på deras egna plan. Dream Tank Match låter dig återuppleva de klassiska scenerna från filmen och spela med alla fordon (förutom Mörser Karl då). Cellshadad grafik och förmågan att dorifto gör detta till en riktigt underhållande liten pjäs.   9. Hyperdevotion Noire: Goddess Black Heart (PC/VITA) Hyperdimension-serien har två svagheter i sig: dels är det långa JRPG-spel som kräver en hel del grinding och dedikation, dels så är Neptune riktigt, riktigt irriterande som huvudperson. Hur löser man det? Låt best girl Noire ta över och gör det till ett turbaserat strategi! Låt chibi-versioner av allas favoritgudinnor och medhjälpare (inklusive en genderswappad Solid Snake) charma i en frisk fläkt som Neptunia länge behövt.   8. Hatsune Miku: Project DIVA F 2nd (PS3/VITA) Allas våran favoritvocaloid har en egen spelserie tillsammans med sina syskon. Klassiskt rytm-spel som utmanar ens fingerfärdighet samtidigt som en musikvideo i bakgrunden imponerar dina ögon. Favoriter är fortfarande Megurine Lukas imponerande repertoar samt Mikus klassiker "The World is Mine".   7. Tales of Berseria (PS3/PS4/PC) En utstickare i Tales-serien i att det fungerar som en standalone. Vi följer Velvets hämnddrivna resa genom Midgand i ett JRPG som trots sina likheter med andra spel i serien verkligen sticker ut. Dess actionorienterade stridssystem leder till ett mer interaktivt och roligt RPG, samtidigt som serien verkligen greppar tag i en med en ganska unik vinkel. Vackert uppmålad cellshading likt andra Tales-spel gör detta till ett tidsfördriv man verkligen vill återvända till.   6. Ninja Gaiden (XBOX) Superninjan Ryu Hayabusa har en av de bästa hack and slash spel som finns och har en svårighetsgrad som var ökänd innan Dark Souls kom. Visuellt imponerande och med adrenalinfylld action, Ninja Gaiden känns som en form av Metroidvania på steroider...och i 3D. Tvåan var mer actionorienterad (fortfarande riktigt bra) och trean var en riktigt besvikelse. Det som ettan utmärker sig mest med är just äventyrsdelen som blandar lite pussel, backtracking, coola nya grejer man hittar samt riktigt hårda bossfighter. Värt att notera att Xbox-versionen funkar på 360, desamma med Ninja Gaiden Black, plus att en "Sigma"-version släpptes till Playstation.   5. Gravity Rush (VITA/PS4) Ett plattformsmåste för Vita, denna fransk-japanska bakelse var så populär att den fick en uppföljare och en remaster till modern generation. Följ Kat som mystiskt tappat minnet men som snabbt lär sig att hon kan påverka tyngdkraften. Sväva i luften, klättra efter väggar, glid på tak och kasta tunga grejer med hjälp av dina superkrafter. Just ja, du slåss mot skumma monster som kallas för Nevi. En riktig pärla som är ett måste för den som gillar lite unika plattformare. Kan det kallas för plattformare om hon bara kan flyga runt dom?   4. Eternal Sonata (360/PS3) Hur ofta kan man säga att det finns ett spel baserat på en kompositör? Den polske pianisten och kompositören Frederic Chopin dog i tuberkulos 1848. Spelet tar en med där han ligger sängburen och in i hans drömvärld som kan beskrivas som "Trollkarlen från Oz" fast med musikreferenser överallt. Vackraste landskapen i något spel kombinerad med vacker musik och ett färskt stridssystem, en mix av turbaserad JRPG och real-time action och med ett ytterligare element där ljus och mörker påverkar striden. Jag kräver en remaster av detta nu!   3. Senran Kagura Estival Versus (PS4/PC/VITA) Hela serien kan beskrivas som ecchi-bete som inte är alltför seriöst men under ytan har polerade spel som är roliga att spela. Just Estival Versus är ett klimax vad gäller grafik och gameplay samt att det finns mycket innehåll. Sen så får man inte glömma alla spinoffs som musikspelet Bon Appetit, Splatoon-klonen Peach Beach Splash och de kommande flipperspelet Peach Ball. Roligt för alla med mycket att göra och finns att få tag i lite överallt (förutom till Xbox, sorry).   2. Castlevania: Symphony of the Night (PS3/PS4/360) Nostalgitrippen är en stark bundsförvant i denna. Följ med Alucard när han ska spöa upp sin farsa (Dracula) innan resten av världen får lida. En gammal klassiker som håller än idag, och som det spel som introducerade Metroidvania för många av oss under 90-talet. Det går inte att beskriva med ord hur episkt detta spel är.   1. Valkyria Chronicles (PS3/PS4/PC) En stark referens till andra världskriget, följ med Alicia och Welkin när dom draftas till Gallias militär under brinnande krig mot Imperiet. Turbaserat strategi blandad med action i realtid leder till något revolutionerande roligt gameplaymässigt. Grafiskt är det menat att se ut som om en bok hade grafik, och estetiken är så läcker. Ett av de bästa spelen i mannaminne som gav upphov till 2 bärbara titlar (den tredje kom tyvärr inte till Europa) och en nysläppt fyra samt en remaster på PS4. Det finns nu ingen ursäkt att spela det!
MathJuice

MathJuice

0
Juicens Slice of Life
 

Twelve days of Weebmas

On the first day of Christmas my waifu gave to me: A brand new figurine! On the second day of Christmas my waifu gave to me: Two isekais, and a brand new figurine! On the third day of Christmas my waifu gave to me: Three slice of lifes, Two isekais, and a brand new figurine! On the fourth day of Christmas my waifu gave to me: Four Keijo pros, Three slice of lifes, Two isekais, and a brand new figurine! On the fifth day of Christmas my waifu gave to me: FIVE GOLDEN DRILLS! Four Keijo pros, Three slice of lifes, Two isekais, and a brand new figurine!   On the sixth day of Christmas my waifu gave to me: Six body pillows, FIVE GOLDEN DRILLS! Four Keijo pros, Three slice of lifes, Two isekais, and a brand new figurine!   On the seventh day of Christmas my waifu gave to me: Seven zombie idols, Six body pillows, FIVE GOLDEN DRILLS! Four Keijo pros, Three slice of lifes, Two isekais, and a brand new figurine!   On the eight day of Christmas my waifu gave to me: Eight bowls of ramen, Seven zombie idols, Six body pillows, FIVE GOLDEN DRILLS! Four Keijo pros, Three slice of lifes, Two isekais, and a brand new figurine!   On the ninth day of Christmas my waifu gave to me: Nine packs of Pocky, Eight bowls of ramen, Seven zombie idols, Six body pillows, FIVE GOLDEN DRILLS! Four Keijo pros, Three slice of lifes, Two isekais, and a brand new figurine!   On the tenth day of Christmas my waifu gave to me: Ten goblins dying, Nine packs of Pocky, Eight bowls of ramen, Seven zombie idols, Six body pillows, FIVE GOLDEN DRILLS! Four Keijo pros, Three slice of lifes, Two isekais, and a brand new figurine!   On the eleventh day of Christmas my waifu gave to me: Eleven witches flying, Ten goblins dying, Nine packs of Pocky, Eight bowls of ramen, Seven zombie idols, Six body pillows, FIVE GOLDEN DRILLS! Four Keijo pros, Three slice of lifes, Two isekais, and a brand new figurine!   On the twelfth day of Christmas my waifu gave to me: Twelve eps a season, Eleven witches flying, Ten goblins dying, Nine packs of Pocky, Eight bowls of ramen, Seven zombie idols, Six body pillows, FIVE GOLDEN DRILLS! Four Keijo pros, Three slice of lifes, Two isekais, and a brand new figurine! GOD JUL PÅ ER ERA WEEBS!  
MathJuice

MathJuice

0
Juicens Slice of Life
 

Impulspyssel med Barkhyttan

I helgen var jag på Ikea, och det enda stället som är tolererbart är vid tavlor och dekorationer. Väl där så hittade jag en lustig liten låda kallad Barkhyttan. Först tänkte jag att den vore en fin låda för figurer, men sen så slog det mig: Jag ska göra om den till ett litet växthus. En väldigt impulsiv grej, men kanske något värdefullt kommer ur detta kaos. Så planen är att ha en form av gräsyta på botten med en vacker backdrop. Till det så använder jag: Lim. Dubbelhäftande tejp. Modellgräs eller "flock". Ett fotografi. Modellgräset är från min tid som Warhammer-fanatiker och går att få tag i hobbyaffärer som riktar sig mot figurrollspel eller modelljärnvägar. Jag prövar helt enkelt bara att smeta ut lim och lägga gräspulvret direkt på. Expresslim är bra för både lagningar och hobbyverksamhet. Det är riktigt starkt men torkar också ganska snabbt, sen så gör den lilla flaskan det inte så lätt när det gäller större ytor. Men jag fick ett någorlunda resultat efter två rundor av limning och improviserad utsmetning med pensel och sked. Man kan nog göra mer, men jag lämnar det så där just nu. Nästa steg är att ta det noga valda fotot och fästa den med hjälp av tejpen. Med tejp kan jag enklare byta ut fotot ifall jag önskar byta motiv eller, i just detta fall, önska lite större. Bakytan är 27x27 centimeter men den lokala fotoautomaten skriver ut i max 15x20 centimeter. Skillnaden är dock 20 kronor mot 169, så jag provar med ett mindre motiv denna gången. Efter att fotot är på plats, skyddsplasten tagits bort och sandrester dammsugits upp så börjar man se ett någorlunda resultat. Just att fotot är mindre än väntat förstör inte effekten som jag trodde, utan ger mer av en kollageeffekt. Inte illa. Lägg till en provrunda med hjälp av Angela Balzac från Expelled from Paradise och vi har en mysig liten låda. Så det var ett riktigt impulspyssel. Det blev mer kaotiskt än väntat, men slutresultatet blev helt okej och delvis mysigt. Nu måste den hängas upp någonstans fint.
MathJuice

MathJuice

0
Juicens Slice of Life
 

Recommending ain't easy!

Volbla: MathJuice, jag behöver en ny slice of life att följa. MathJuice: Självfallet, det skulle vi kunna lösa! Har du provat Gabriel Dropout ännu? V: Redan sett, men den var bra. Något mer? M: Vad sägs om Comic Girls? Fyra olika mangakas med olika genrer stannar i samma hus... V: Den var inget för mig, nästa. M: Okej, men vad sägs om Hinako Note? En lantflicka flyttar till storstan för att lära sig teater trots att hon har folkskräck, och så... V: Du, en fråga bara. Har du något som inte är, du vet...cute girls doing cute things? M: ...Ursäkta? V: Jamen du vet, vill ha lite balans i mitt tittande. M: Du sa slice of life, inte skolromcom med lite supernatural vid sidan om. V: Jag vet, jag vet. Men ifall ifall, vettu... M: ...Daily Lives of High School Boys? V: Redan sett. M: JÄKLAR! V: Jag kanske formulerade det fel: Det behöver inte vara fullt testosteron, men mindre cutesy-ish om du förstår. M: Jag menar, du kan ju se Strike Witches. V: Räknas det som slice of life? M: Statistiskt sett, nej, men det omfamnar konceptet ganska bra ändå med lite blandning av äventyr Indiana Jones style. V: Har dom lärt sig att ta på sig byxor ännu? M: ...Definiera byxor. V: Nänänä, vi går inte där. Vet du vad, jag tror jag prövar på något annat... M: Vänta vänta! Jag tror jag har något som passar dig. Lite halvt slice of life med flera tjejer plus lite musik och mycket humor. V: Okej, kör hårt. M:   V: OH MY GOD! M: Gillar du det? V: Det verkar episkt! Tack så mycket för din rekommendation! *Volbla lämnar rummet samtidigt som han googlar Zombieland Saga i förbifarten* M: Another satisfied customer!
MathJuice

MathJuice

0
Juicens Slice of Life
 

Huruvida vi ska tolka Goblin Slayer...

Det har nog inte varit en särskilt diskret start för Goblin Slayer denna höst. Vi som har läst novellen eller mangan står sig frågande till varför folk är så chockade över innehållet, att de borde vara väl medvetna om vad de ger sig in på. Tydligen inte. För de oinvigda så är Goblin Slayer en mörk fantasyserie om en man besatt i att ha ihjäl goblins (självfallet). En mörkare serie som innehåller brutalt våld mot goblins såväl mot folk och, om än mörkare, tillfällen där goblins torterar och våldtar kvinnor. Naturligtvis var det kanske inte allmän kunskap för folk som inte läst ursprungsmaterialet men det hjälpte inte att Crunchyroll hade klassat den som en TV-PG serie, vilket enligt en Google-sökning innebär Parental Guiding eller "Kanske inte passande för små barn". Den var dock inte klassad för 13 och uppåt utom mera som en "riktlinje". Vi vet alla hur det gick... För någon vecka sedan när jag är med den lokala Magic the Gathering-klubben (nåja, här uppe räknas åtta mil som lokalt i alla fall) så var den någon som frågade mig: "Jo, vad är all detta ramaskri angående Goblin Slayer? Har bara sett en meme angående hur edgy och mörk den är och hur Guts från Berserker skrattar åt det." Så jag berättade om det hela spektaklet. Det slutade med att han var genuint intresserad av att se den. Klurigt hur denna värld kan funka... En vecka senare i samma veva med klubben är jag emot en lek med goblins. Denna var speciellt byggd runt tokens, en lek som skapar kopior av goblins så att man snabbt kan fylla sitt bräde med monster. Sen så fanns det en goblin som gjorde att man kunde offra andra goblins för mana, det som krävs för att spela kort, kombinerat med kort som gjorde att varje gång någonting dör får man dra kort. Och vips så fyllde min motståndare brädet med en mindre armé av goblins som slaktade mig bara rakt av. Moralen av denna historia är då som sådan: Var inte rädd för att prova någonting nytt, skapa dig en egen uppfattning, och det faktum att Goblin Slayer hade rätt - Den enda bra goblinlek är den som inte visar sig på bordet!
MathJuice

MathJuice

0
Juicens Slice of Life
 

Skruvkorksblondinonomicon: Claire Harvey

Skruvkorksblondinonomicon är ett samlingslexikon för karaktärer inom animé som har de distinkta skruvarna, borrarna eller ringlets i håret. Alla är välkomna oavsett hårfärg men blondinonomicon rullar så fint på tungan så jag var bara tvungen att inkludera det. Varje inlägg inom nomiconet presenterar en karaktär med detta drag så att ni, era okultiverade barbarer, får smaka på riktig kultur! Dagens karaktär: Claire Harvey.   Namn: Claire Harvey Nationalitet: United States of Liberia Yrke: Student Roll: Elevrådspresident och kommendör över Little Garden militärakademi Karaktärsdrag: Isdrottning Hårfärg: Guld Hårprofil: Twin drills Serie: Hundred Voice Actress: Mao Ichimichi   Hundred kan beskrivas som den mindre lyckade kusinen till Infinite Stratos. Världen är under attack från en utomjordisk ras kallad Savage och de enda vapen som biter mot dessa parasiter kallas för "Hundred". Individer som kan kontrollera dessa vapen kallas för Slayers. Claire Harvey är en av de starkaste Slayers som finns, och tack vare det är hon huvudansvarig för militärakademin Little Garden. Här ser hon till att det mänskligheten har att erbjuda är i topp trim när Savage slår till. Hon är iskall, hård och erfaren när det gäller strid. När Hayato Kisaragi blir inkallad för träning lyckas han hamna i trubbel med Claire vilket leder till att hon utmanar honom på en duell. Där visar hon varför hon är den starkaste Slayern i Little Garden. Efter det så faller hennes karaktär tyvärr offer för harem tropen, men det är inte därför vi är här. Vi är inte här för hennes styrka som Slayer, hennes hårda attityd, inte ens hennes..."tillgångar". Nej, vi är här för att granska hennes troféer på huvudet! Det finns de som avgudar twintails, sen finns de som dyrkar de gyllene kurvorna som gror från hårrötterna (*host* *host*). Sen finns det vissa unika fall där det bästa från två världar möts. Blandrasen Twin drills är det perfekta exemplet av adelsprydnad. Claire Harvey härstammar dock från militär bakgrund, men vissa skulle kunna argumentera att militär och adel har liknande hög status inom hierarkin. Håret är däremot mindre vanligt för en som är konstant vid fronten. Claire bär dessa med bravur när hon utstrålar en aura som visar att hon är högst upp i befälsordningen, samtidigt som hon elegant dansar runt på slagfältet där svansarna böljande följer hennes attacker. De sitter högt och snurrar ända ner till roten och följer även med i topparna när hennes hår är släppt ut. Kortfattat så är Claire den moderna riddaren "vi förtjänar men inte behöver just nu". 10/10 twintails!
MathJuice

MathJuice

0
Juicens Slice of Life
 

Att ha en hobby kostar och du ska inte skämmas för det!

Att ha en hobby kan vara skumt för vissa som inte "förstår" vad man ser i det. Detta är sant för animé, men kan även beskrivas i viss mån för andra intressen. Det är okej. Så länge dom inte är taskiga får dom tycka vad dom vill så länge Du har det kul. Vad som är en mer återkommande fråga när det gäller ens fritidsintresse är den återkommande frågan om vad det kostar. När man tänker efter så kan en del pengar försvinna bara sådär, och det kan kännas lite jobbigt när folk i ens närhet kanske ifrågasätter ens vanor genom att dra ekonomi-kortet. Men oroa dig inte! Det är inte ovanligt med dyra favoritsysslor och du ska inte behöva grubbla över något som du tycker om. Låt oss ta en titt på olika hobbies och vad det kan kosta: Animé/manga: En DVD-box med en säsong kan gå på cirka sex-åttahundra kronor och en mangapocket kostar kring hundringen. Om man vill gå djupare med merchandise så är det vanligt med figurer (500-1500 kronor), affischer (400), annat krimskrams (150) och om man känner sig modig att gå efter en dakimakura så pratar vi tusenlappar. Eller så kan man spara in genom att skaffa Crunchyroll Premium. Magic the Gathering: En starterlek går på 300 kronor och ett booster går på 50. Därefter kan värdet på enskilda kort variera beroende på raritet och hur väl de fungerar i tävlingssammanhang. Det finns även olika format, så om man vill köra det senaste/aktuella formatet så kan det vara dyrare när korten roteras ur. En lek kan vara riktigt billig men de mest slagkraftigaste lekarna kan gå på flera tusen. Warhammer: Figurrollspel har alltid varit kostnadskrävande. En armé kan gå på ett par tusen och det är utan att inkludera färg, slagfält och kodex som byts ut titt som tätt. Videospel: En konsol går på tre-fyratusen kronor. En PC som ska klara nya titlar går på minst 10000. Därefter går spelen för fyra-sexhundra kronor styck. Med VR så räknar man med nästan tiotusen till. Det ser kanske mörkt ut när man lägger fram det såhär, men håll inte andan ännu. Se vad som händer om lägger det sida vid sida med andra nöjen som räknas vara "normala" hobbies: Fiske: Ska man fiska någonting större än abborre så krävs ett starkare spö än det som finns på OK/Q8. Räkna med minst tusen kronor där. Därefter ska man ha en rulle, antingen en öppen haspel (tusen och uppåt) eller en multiplikator (tre-fyratusen). Därefter så kommer drag/beten, beteslåda, håv och lina. Ett tips är att inte fastna i stenar på botten av älven... Hockey: Sport överhuvudtaget kostar alltid, men hockey är dels en av de mer populära, dels så är det en så kallad "materialsport". När jag brukade spela använde man träklubbor på kring tre-fyrahundra kronor. Nu har dom fasats ut mot helkomposit som inte går under tusen spänn. Och det är bara klubban! Skridskor, skydd, hjälm...det blir en hel del i slutändan. Som målvakt blir det ännu mer pengar så tjocka som dom är. Lego: Lego har blivit dyrare än jag minns det. Säg en båt eller byggnad går på sex-sjuhundra kronor. Sen så finns det större byggsatser som London Bridge och Dödsstjärnan som går på tretusen kronor. Är nog billigare att bygga dom i verklighet... Instrument: Jag vet inte hur mycket kringkostnad det är med instrument, men själva instrumentet och eventuella lektioner kostar en del. Säg har man en gitarr så kanske underhållet kostar mer än en trumpet. But it's just a game theory! Moped/skoter: Ny moped går på 25-30000 och en ny skoter är över hundratusen. Det går att få bra begagnatpriser, men den största utgiften är bränslet. Sen så kostar det att ta förarbevis för alla maskiner. Filmfantast: Vill man ha en bra bioupplevelse i hemmet så kostar det. Vill man sen ha en Han Solo-figur så kostar det ett par tusen. Vill man ha rekvisita från inspelningar... En fest: Ett flak öl; 350 kronor. Brännvin; 230 kronor. Jägermeister; 280 kronor. Groggvirke; 60 kronor. Chips; 40 kronor. Pizza; 80 kronor. Entrébiljett till nattklubben; 100 kronor. SHOTS; 300 kronor. Bjuda en kompis; 100 kronor. Spy klockan halv ett; dagens lunch. Göra om samma sak nästa helg; priceless! Allting är relativt. Vad som räknas är att du har kul när du utövar vad du än nu hittar på. Där ser du brorsan, så sluta tjata nu din moppepojke!
MathJuice

MathJuice

0
Juicens Slice of Life
 

Min Topp 10: Irritationsmoment som tiltat mig

Det finns alltid något att haka upp sig på, och så finns det dom där ögonblicken som får en att rent ut skrika "det där är bullshit". Denna lista täcker det sistnämnda. Kriteriet för att ha hamnat här är att det på något sätt fått mig i gungning så mycket att helhetsintrycket sjunker på grund av detta. Det finns även grejer som fått mig att helt tappa förtroendet för en serie...för bara en "liten" grej. Jepp, det är så illa. *OBS! INNEHÅLLER SPOILERS! OCH LITE SVÄRORD! DU HAR BLIVIT VARNAD!*   10. Typ allting (Sin: Nanatsu no Taizai) "Sex säljer", sägs det. Inte i detta fall. Ärkeängeln Lucifer (perfekt änglanamn) blir trött på att Gud är så jäkla passiv och blir utkickad från himlen. Därefter hamnar hon i helvetet och bestämmer sig för att ta över de sju dödliga syndernas jobb för att...ja, varför? Det var inte exakt deras fel att hon fick sparken. Serien hamnar i ett förutsägbart mönster direkt: Lucifer utmanar en synd väldigt kaxigt, hon får storspö, straffet blir någon form av bondage, efteråt så har hon "blivit starkare för att hon klarade utmaningen", hon vinner lätt och tar titeln, upprepa igen. Dum plot med irriterande huvudkaraktärer. Den som dock tar priset är Leviathan. Jösses, slå mig hårt i ansiktet så att jag slipper höra hennes gnäll! Lägg till billig fanservice, dåligt manus och billig animation och du får en sörja som ingen vill ta på.   9. Plot twist? More like dumb shit! (11eyes) Logiskt sett så finns det isekai-tropes här så det kan vara därför jag inte gillade den. Det jag kommer ihåg av 11eyes är att det finns en annan form av dimension som ligger parallellt med världen men innehåller monster. Några elever från en skola hamnar i dimensionen och några har superkrafter och dom måste slåss mot några avatarer som vaktade en prinsessa i en kristall. Varför vet jag inte riktigt. Den var jobbig nog genom hela serien men slutet tar nog priset! Först så sker ett förräderi från barndomsvännen som verkar vara besatt, och hon gör så att prinsessan blir fri. Detta betyder att världen går under för hon är den riktiga ondskan och vi blev bedragna. Så världen går under redan i näst sista episoden...ända tills den inte gör det. Surprise, huvudkaraktären såg bara framtiden och vi är nu tillbaka till utgångsläget och han förhindrade världens undergång! Alla som dog i verkliga världen är nu tillbaka och mår bra och balansen är återställd. Slutet gott? Jag gillar inte när karaktärer dör, men det finns något som är värre: återställa dom som om ingenting har hänt. Låt dött vara dött! Det är bara billigt shockmaterial där man äter kakan och behåller den med. Skräp är vad det är!   8. Tillbaka till framtiden (Tenjou Tenge) Fillers är ingenting ovanligt. Inte heller tillbakablickar. Båda två? Inte lika vanligt. Kanske för det bättre, dock så lärde sig inte Tenjou Tenge den läxan. Vi fortsätter med temat "jag vet inte varför handlingen är som den är" i och med att allting som sker i serien har som bakgrund från någonting som hände ett par år tillbaka. Det är inte beskrivet i helhet men oroa dig inte, en fillertillbakablick dyker upp vid två tillfällen för att fylla i tomrummen. Problemet är bara att storyn sitter löst och är ganska dum rakt igenom. Det kan vara street fighting-temat som hjälper till med det. Men det slutar inte där för vanligtvis när man har en tillbakablick eller filler så snackar vi bara en kort snutt till ett avsnitt. Tenjou Tenge har två-tre episoder per tillfälle, så ungefär sex avsnitt är baserat på denna filler. Kan vara fler, kommer inte ihåg. Vad jag kommer ihåg är att jag var riktigt irriterad över det hela. Nämnde jag att en snubbe blev huggen tjugo-nånting gånger i benen med en katana som är typ två meter lång...och han kunde fortfarande gå och slåss nästan som vanligt? Ja, det skedde i en av de avsnitten.   7. Stendumt (Infinite Stratos) Huvudkaraktärer i haremserier är kända för att vara tröga. Orimura Ichika är dock trögare än riktigt blöt lera och dummare än volfram (jag tog det exemplet för att det på engelska heter tungsten). Infinite Stratos är ett guilty pleasure och en ganska underhållande show...men Ichika drar ner det hela ganska hårt. Alla andra karaktärer är bra och man vill ha mera av dom. Vad dom ser i denna generic shonen det vette fan. Jag är även rätt säker på att han är en siscon.   6. Tretton år! (Full Metal Panic! Invisible Victory) Full Metal Panic! The Second Raid lämnade ett ganska tomt intryck och gav oss fler obesvarade frågor än svar. Man kunde lika väl stanna vid första serien som var riktigt stark och gav ett bra avslut. Antagonisten Gauron var riktigt vass och gav oss spänning ända in i slutet när han dog i en explosion...fast sedan får man reda på att han överlevde i säsong två. Och han utnyttjade fienden till att slåss mot varandra och i slutändan så dog alla så Sousuke kunde gå tillbaka till skolan. Dock så dök pappa Testarossa upp och gav oss mera griller och ett öppnare slut. Så självfallet var hypen uppe. Nu var det bara att hoppas på att nästa säsong skulle komma och förklara allting. Det var så länge sen som 2005. I skrivandets stund så har säsong tre, Invisible Victory, släppts. I mitt fall så var hypen död. Jag kommer knappt ihåg vad som hände tidigare och jag vet inte om jag orkar gå igenom två säsonger för att sedan sitta igenom någonting som kanske inte skulle ha släppts. Riktigt urusel timing om dom ville få mig att se den. Nu sitter den i min Plan to watch-lista och jag vet inte om den kommer flytta därifrån. Sorry FMP, jag har gått vidare med livet. Jag hann för fan ta körkort och flytta hemifrån innan första teasern ens kom, hur surrealistiskt är inte det!   5. En andra akt som tappade luften helt (Fate/Stay Night: Unlimited Blade Works) Unlimited Blade Works hade redan en film, men eftersom alla var så hypade av Ufotable efter Fate/Zero så bestämdes det att dom skulle knyta ihop säcken. Serien följer alltså kronologiskt efter händelserna i Fate/Zero men samtidigt så visste man vad man fick om man hade sett filmen. Animationen var dock på topp och actionscenerna var spektakulära. Men det skulle visa sig att det inte skulle hålla hela vägen. Halvvägs genom serien så hade man gått igenom större delen av händelserna i arket. Det märktes i kommande episoder som verkligen kröp fram och behövdes fyllas ut med backstory efter backstory som ibland även tog upp tid som kunde använts för striderna. Det blev värst i slutet när man skulle tjata om Archers väg genom livet som "hjälte", och det kändes som att flera saker upprepades flera gånger. För mycket hajp, för mycket glitter, för lite substans, för dålig kondis.   4. Drama för dramas skull (New Game!!) Har man någon form av arbetslivserfarenhet så vet man att företagen alltid söker efter den bästa möjligheten att lyckas med en produkt. Säg har man någon som är riktigt bra på vad dom gör och har mycket erfarenhet så är det vanligt att denna personen får de viktigaste uppdragen. I andra säsongen av New Game möttes detta med missnöje... Aoba är regissör för det nya projektet medan Yagami är art director och, tillsammans med Aoba, lead designer. Producenterna anser att eftersom Yagami är stjärnan i företaget så borde hon göra marknadsföringsmaterialet även om Aoba gjorde den grundläggande designen och idén. Kända namn drar in pengar, så enkelt är det. Yagami protesterar högljutt och Aoba är smått besviken, vilket är förståeligt. Men eftersom detta är en animé så är det väldigt spett på och det känns nästan som om världen rämnar över detta beslut. Vid flera olika tillfällen i serien så har drama på arbetsplatsen skett likt detta. Problemet är att allt känns så uppblåst och onaturligt hur det sker och hur alla reagerar, lite för regisserat kan man säga. Om du vill introducera lite drama så varsågod, men börja inte med att först ge oss en säsong som är avslappnad och sockersöt för att sedan slänga detta i våra knän!   3. Avengers, go home! (Avengers: Infinity War) "Du förväntade dig en animéserie, men det var jag, Thanos!" Slutet av Infinity War gav en lite bitter eftersmak. Inte just för att Thanos mästerplan gick i lås, men mera vad som komma skall. Lite som tidigare exempel så gillar jag inte när karaktärer dör men avskyr när de återvänder för att "de behövs för handlingen (plånboken)". Men det som verkligen frustrerar är tecknen på att det kommer ske. Till att börja med kom det snabbt fram att en uppföljare kommer för att avsluta striden. Sen så räcker det med att se på tre av individerna som försvann: Doctor Strange, Black Panther och Spiderman. Alla tre är större Avengers med bara en film under bältet, men dom har alla varit populära så varför döda en kassako. En sista hint finns att hitta i Doctor Stranges sista ord. "Det var det enda sättet" kom från hans läppar innan han blev rymddamm. Innan slutstriden så hade han sett framtiden där det fanns bara en möjligt framtid där dom vann. Humm, undrar vilken han menar... Så alla tecken pekar på en massåterupplivning, frågan är hur långt den sträcker sig. Rent tekniskt sett kan man rädda Asgårds invånare "bara för att" så möjligheterna är oändliga. Jag vet inte om jag kommer gilla svaret i alla fall.   2. Harem Ex Machina (Hundred) Hundred försöker desperat vara Infinite Stratos men är sämre på alla områden. Dock så finns det ett ljus i mörkret: Claire Harvey. Hon är elevrådspresident och kommendör över Little Garden, hon är "den oslagbara isdrottningen" som verkligen är en stenhård ledare och, OCH, hon har det mest fabulösa håret där twintails möter drills! Hon introduceras som en riktig hårding som ingen kan slå. Men dock så är Hundred en haremserie... Självfallet ska hon falla för vår huvudprotagonist, men i och med detta så förlorade hon alla sina tidigare karaktärsdrag (av någon anledning). Hon kan inte kommendera sitt flytande fort (som hon tidigare klarat utan problem) utan att få ångest. Hon kan inte vinna mot småkläppar för att det regnar lite. Hon kan inte ens slå den enklaste av monster som hon vanligtvis äter till frukost...för att hon halkade i en pöl, knäsvag för en pojke som ena dagen hade ingenting, andra dagen är hennes hjälte. Om jag hade sagt att Hundred dödade Claire Harvey så skulle det vara sant, för seriens manus mördade hennes karaktär. Och jag kommer aldrig förlåta dom för det.   1. "Säsonger" (Större delen av industrin) Största brottet inom modern animé är att dela en serie på mitten för att visa resterande hälften månader efteråt. Jag anser att en säsong inte gör reklam för vad som sker i nästa avsnitt och sedan inte berättar att den har blivit flyttad till längre in på året. Gate, Chaika the Coffin Princess, Jormungand, Fate/Zero...alla dessa serier lider av denna åkomma. Vad som i helhet kan ses som en officiell helhet har delats upp i "säsonger". Inte akter, säsonger. Låt oss ta en fotbollsmatch som exempel. Den är delad upp i två halvlekar på 45 minuter var och en kort paus emellan. När man börjar andra halvlek så är det inte helt plötsligt en helt ny match! Man är inte tvungen att ha en recap över vad som hände i första halvlek och den sker inte sex månader senare! Ser ni hur dumt det låter? Det är så det känns när man tar en helhet och smetar ut den. Ett ännu värre koncept har vaknat ur detta där man delar upp det i olika filmer (jag tittar på er Fate/Heavens Feel och Girls und Panzer Daz Finale). Måhända kan det finnas ett logiskt skäl för detta. Men för Guds skull, kalla det inte för en "ny säsong"! Jeez!
MathJuice

MathJuice

0
Juicens Slice of Life
 

"Norrland är mitt isekai!"

MathJuice: "Är det bara jag eller är det inte väl mycket isekai just nu? Animéns battle royale typ." Klona: "Njae jag tror inte det för jag kan relatera till det." M: "Vad menar du?" K: "Jag menar jag lever i princip i en isekai just nu!" M: "...Hur menar du, 'lever i en isekai'?" K: "Ja, jag flyttade ju upp till Norrland för inte så länge sedan. Det är som en helt ny värld." M: "Jag tror inte det funkar så..." K: "Nämen, jag är ju från Köping!" M: "Ja, men du är från DEN ANDRA delen av Köping!" K: "Spelar det någon roll? Ta som exempel om du far utomlands..." M: "Ja?" K: "...Du möter nya människor, ett nytt språk och en ny kultur. Far du typ till Finland så förstår du inte vad dom säger och du äter lakrits du inte har provat på tidigare." M: "...Nu när du säger det på det sättet så verkar det logiskt." K: "Eller hur?!" M: "Men du flyttade ju bara upp lite i Sverige, det är ju inget nytt land." K: "Nä, men man transporteras till isekai via en händelse eller något väsen." M: "Du flög hit." K: "Det är ju vanligt inom isekai, dom rider på drakar och griffins och sånt!" M: "Ingen av dom ägs av RyanAir eller SAS!" K: "Ännu bättre! Eller så via telefonen så sugs du in." M: "Ganska säker på att det bara funkar med iPhones." K: "Säkert?" M: "Självklart inte! Och varför är Norrland en form av isekai för dig?" K: "Tror nog att Köping-biten förklarar det, plus vi har inte isbjörnar." M: "Det har inte vi i Norrland heller..." K: "Plus att det finns en elak tyrann som bör dräpas för att frita ert land åter!" M: "Vänta, vad?" K: "Jamen titta här på Google!" M: "...Det där är vår landshövding." K: "Ja! För beakta denna trolöse, för han för er i fördärvet! Dra era svärd och följ med mig, bröder, för vår frihet ska betalas i despoters blod!" M: "Nä vänta nu lite! Klona! Snälla, vänta. Nej, lägg ner morakniven! Klona! Stopp! Vad ska du göra med stekpannan?! Vänta lite en sekund..."
MathJuice

MathJuice

2
Juicens Slice of Life
 

Skruvkorksblondinonomicon: Cecilia Alcott

Skruvkorksblondinonomicon är ett samlingslexikon för karaktärer inom animé som har de distinkta skruvarna, borrarna eller ringlets i håret. Alla är välkomna oavsett hårfärg men blondinonomicon rullar så fint på tungan så jag var bara tvungen att inkludera det. Varje inlägg inom nomiconet presenterar en karaktär med detta drag så att ni, era okultiverade barbarer, får smaka på riktig kultur! Dagens karaktär: Cecilia Alcott.   Namn: Cecilia Alcott Nationalitet: England Yrke: Student Roll: Englands Infinite Stratos Representative Candidate Karaktärsdrag: En modern ojousama Hårfärg: Ljusblont Hårprofil: Långt med skruvkorkslockar i slutet av topparna Serie: Infinite Stratos Voice Actress: Yukana   Infinite Stratos är ett kraftfullt vapen i form av ett exoskelett som bara kvinnor kan använda, vilket förskjutit kraftbalansen i världen. I Japan finns en skola dedikerad till att lära upp studenter till piloter för dessa vapen. En av dom är Cecilia Alcott. Cecilia är en engelsk medborgare men studerar som en representant av hennes hemnation, lite som en utbytesstudent som kommit in på stipendium. Som en representant har man en egen privat Infinite Stratos (nej, jag kommer inte förkorta det!) och i Cecilias fall använder hon Blue Tears, en plattform dedikerad till prickskytte och strider på långa avstånd. Hon är från en ädel familj och hennes beteende och humör återspeglar det likt den klassiska ojousama man är van att se från andra serier. Lite kaxig och arrogant för att hon är "en representant från en ädel familj" samtidigt som hon har träningen att bevisa det med. Självfallet finns drag av tsundere där hon lätt kan bli sur om hon möter motstånd från sina klasskamrater. Hennes största svaghet är matlagning, men tyvärr så har ingen meddelat henne det... Ojousamas har långt, böljande hår som varumärke och Cecilia kör fullt ut på det spåret. Håret är delat i flera separata slingor och hennes lugg är iklädd ett elegant spetspannband. Hennes skruvkorkar bildas i slutet av hårtopparna i fyra-fem av slingorna. De mest noterbara är de två lockarna som hänger ner efter hennes kinder och över axlarna, ett klassiskt drag för damer inom överklassen. Översiktligt kan håret påminna om en bläckfisk med sina tentakler representerat av de olika slingorna. Hennes lugg är dubbelt representerad med först en sidokammning med en liten ahoge som sticker fram under pannbandet, för att sedan spridas till ett mittbena ovanför bandet. Överlag ett hår som perfekt återspeglar Cecilias ädla men vassa personlighet. 10/10 tekoppar!
MathJuice

MathJuice

0
Juicens Slice of Life
 

Min Topp 10: Engrish Granduh Mastahs

För att bli världsvan eller känd utomlands krävs dumdristighet, attityd och...kunskap i det engelska språket! Vi vet hur det går när vi försöker prata engelska (Nå, I dånt tink så) men i motsats till svengelskan så har japanska animé karaktärer bemästrat den heliga konsten som är engrish. Vi har här en lista med kandidater som gärna tar till sig av the UK way. Bloody good innit, mate!   10. Asami Kazari (Active Raid) När man som rookie börjar på en ny avdelning för att lyfta upp den ur smutsen samtidigt som man kör industrispionage på sina kollegor så krävs det lite kunskaper inom engelska. Varför vet jag inte, har inte hunnit så långt i serien ännu. Men det tål att säga att Asami klarar av det gallant precis som i simuleringarna. "It's no problem des!"     9. Kongou (Kantai Collection) Född (eller konstruerad snarare) i England för att sedan skeppas (lol båtpun!) till Japan. Vad gör man då? Inför obligatoriska tepartyn, sätt upp en musikshow, sparka Abyssals i röven och förstås ,det allra viktigaste, överös Teitoku med "Burning Love!" Kongou lever den brittiska drömmen!     8. Mari Ohara (Love Live! Sunshine!!) Japansk mamma, amerikansk pappa som äger en hotellkedja i Italien, favoritmusik är industrimetall...och hon har på tok för mycket energi. Det är svårt att inte gilla Mari och hennes upptåg. Nyckelfraser innefattar "Shining" och "It's joke!" Om hennes karriär som idol inte fungerar eller om det tar stopp i studierna så kan hon alltid starta en prank channel på YouTube...     7. Joseph Joestar (JoJo's Bizarre Adventure: Stardust Crusaders) I en värld så tokig som den i JoJo så finns det gott om engrish talande människor. Det bleknar dock i jämförelse med Josephs öh...vokabulär, när gruppen spatserar runt Egypten. Det finns få varningssignaler som är tydligare än Josephs "Oh my God", "Holy shit" och "Son of a bitch". När du hör dessa fraser så vet du att det inte går så bra för hemmalaget just nu.     6. Chiyos Pappa (Azumanga Daioh) "I wish I were a bird". En kattliknande varelse som också råkar vara far till ett litet geni. Ingen verkar förstå honom likt Osaka gör...och det är nog ett problem. Men så länge han kan ha en "intellektuell" "engelsk" "konversation" med någon så är det väl bara bra.     5. Suzu Hagimura (Seitokai Yakuindomo) Ett supergeni som Suzu kan självfallet det ädlaste språket i världen. Uttalet är riktigt rent och dialekten påminner om en finlandssvensk som pratar svenska men har kvar dom där r:en när man pratar. Riktigt vackert. Kalla henne bara inte för liten. Hon kan dom fula orden också...     4. Rin Matsuoka (Free!) Rin är så dedikerad att bli bättre inom simning att han reste till Australien för att träna där. Det gav resultat, men det som var mer märkbart (och mer intressant) var hans engelska. Lite halvbruten men ändå sådär genuint för en ung kille som växer upp utomlands. Seriöst, det är en av de raraste delarna i serien när vi träffar hans fadderfamilj och hur han snabbt och enkelt kan prata språket. Han påminner också om en haj så kanske därför han trivs där.   3. Kizuna Ai (YouTube) Hai domo! Virtual Yutuber Kizuna Ai des! Engrish master nummer ett på YouTube. Det är bevisat gång på gång, men kommer särskilt fram när hon pratar med en annan AI från Google i spelet Quick, Draw! Hon har dock också lärt sig "Fuck you", men om vi ska vara ärliga så var det ju Resident Evil 7's fel. Jag tror vi alla har svurit i det spelet. Eller jag har inte gjort det själv då jag inte spelat det...     2. Karen Kujou (Kiniro Mosaic) 50% britt, 50% japan, 100% anledning att komma ihåg henne. Karen Kujou är kort sammanfattat en Duracellkanin men en Union Flag hoodie. Energisk, glad, godissugen, rik, bortskämd...om du söker England personifierat så har du denna blonda gummiboll. Som kommer tillbaks till dej. M.A. Numminen referens: Check!     1. Rintarou Okabe (Steins;Gate) "I am mad scientist! It's so cool! Sonuvabitch!" *Släpper mikrofonen*     
MathJuice

MathJuice

0
Juicens Slice of Life
 

Trilogiernas förbannelse

Nu under vårsäsongen så hände det äntligen. En serie som varit i limbo länge och som behövde en tredje säsong för att verkligen sätta punkt i sagan då tvåan kändes tom med ett alltför öppet slut. Det tog tretton år innan den kom. Jag pratar förstås om Full Metal Panic Invisible Victory. Och...den hamnade på plan to watch orört... Här har man väntat och väntat på att den äntligen ska komma, och sen när den är här så bangar jag. Var det för länge? Har jag bara glömt vad den handlar om efter alla dessa år? Eller var jag bara insnöad på Comic Girls under denna säsong? Sen så slog det mig: det är inte första gången det har hänt. Spola bandet tillbaka till 2008 då Shakugan no Shanas andra säsong slutar. Vi ser Shana vänta vid en julgran och vi inbillar oss vad det menar, detta direkt efter en ganska lam slutstrid. Självfallet vet vi inte hur det slutar för de höll det öppet för tolkning. Fyra år senare, Shana 3 med Final i titeln kommer ut. Än en gång så har jag fortfarande inte sett den. Vad är det som hindrar mig från att ta sista steget för att veta vad som verkligen händer? Ytterligare några år tillbaka till 2006, School Rumble har sin andra säsong färdig och allting hänger i luften. Först två år senare kommer tredje säsongen...i form av en OVA-serie på två episoder. Jag hörde hemska rykten om hur dåligt det blev och fick flashbacks till hur OreImo hanterade sitt slut. Ska Harima få Tenma? Eller går han istället till Eri eller Yakumo? Vad händer med Mikoto? Och får Karen sin Kyousuke eller faller han för Lala? Ytterligare en serie i backloggen som kanske aldrig får se sitt ljus. Kan vi skylla på att det tog så lång tid mellan säsongerna så jag slipper känna skuld över det hela? Vi kan? Skönt, ännu en börda som släpptes från mina axlar. Nu kan jag börja leva igen, hörde ju att Free ska ha en tredje säsong nu under sommaren...
MathJuice

MathJuice

3
Juicens Slice of Life
 

Min Topp 10: Ending Themes

Man är lite sådär tveksam när det gäller att göra topplistor. Alla gör det dock...och alla gör fel. Måste man få något gjort måste man göra det själv tydligen. Se upp WatchMojo, här kommer jag! Låt oss börja med slutet...slutteman från serier det vill säga. Denna lista "listar" den musik som spelas under eftertexterna och som verkligen påverkat en rent musikaliskt. Se detta som en liten mjukstart till vad som kan urarta till fullt kaos inom en snar framtid...   10. Mashiro World (Engaged to the Unidentified) När ens styvsyster sjunger om sina nya släktingar och hur svårt hon har med natto så trodde jag aldrig att det skulle vara så svängigt. Gitarriffen lyfter fram energin som genomsyrar de tre systrarna när de framför denna poppiga ballad. Mashiro gillar att ta plats och briljerar i samspelet med Kobeni och Benio.   9. Okaeri (Non Non Biyori Repeat) När man söker något lätt att lyssna och slappna av till, denna enkla melodi omfamnar det lantliga som Non Non Biyori står för. Stråkarna och dragspelet sätter färg på det hela och jag är riktigt svag för röstskådespelare som bidrar till sånger. Refrängen gör en glad och varm, det är svårt att inte tycka om den.   8. Go to Romance (Urara Meirochou) Riktigt lekfull melodi rakt igenom. Svårast att beskriva i ord i denna lista faktiskt. Lätt att lyssna på och gunga med.   7. Fubuki (Kantai Collection) Är det något som verkligen står ut i Kantai Collection så är det musiken. En fullskalig orkester som ger den där känslan av att vara till havs. Särskilt trumpeterna ger en pampig start. Videon gör den inte rättvisa då ljudet blivit mixtrat med p.g.a. copyright.   6. Doll (Gunslinger Girl: Il Teatrino) En låt om en docka är passande till denna serie om unga flickor som tagits in för att bli lönnmördare för italienska staten. Il Teatrino verkligen tar till sig den där europeiska känslan i sitt soundtrack och gillar särskilt hur mycket piano de använder i låtarna. Väldigt rörande låt.   5. Lithium Flower (Ghost in the Shell: Stand Alone Complex) En icke-japansk artist med engelsk text är inte så vanligt. När det sker så kommer dessa grooves i lite balladstämning. Om den nu gjordes med Mokoto Kusanagi i åtanke vet jag inte, men det känns ganska passande. Framförandet är läckert och Scott Matthew levererar texten mjukt och sexigt. Basgången gungar verkligen fram i bakgrunden.   4. Los! Los! Los! (Youjo Senki) Feuer! Sperrfeuer! Los! Achtung! Deckung! Hinlegen! Halt! Enkelt budskap i ett kraftigt framförande. Bästa bitarna är utan tvekan när Tanya, vanligtvis med en barnsligare röst, tar i från tårna och levererar en tung refräng. Episkt orkesterframförande med elgitarr och bas för att verkligen lyfta fram allvaret och krigslystnaden som serien visar.   3. A Page of My Story (Princess Principal) Det är något särskilt med engrish, speciellt när det görs bra. När röstskådisarna från Princess Principal sjunger en engelsk text så funkar det så extremt bra. Inte för extrem brytning och ändå ha bra uttal. Lägg till en jazzig ljudmatta och voila, tedags!   2. MEMORIA (Fate/Zero) Den pampigaste låten i hela Fate-universumet. Troligen en anspelning på "In Memoriam", latin för "till minne av", denna ger verkligen en tidsresa värt varenda Graal. En pampig rockballad som lyfter fram det bästa från serien utan att för det vara för mörk. Man får energi likt ingenting annat.   1. Kaze no Koe wo Kikinagara (Slow Start) En fin ballad som passar alla tillfällen. Är det tekniskt en ballad? Vet inte, men gud så avslappnande och svängig på samma gång. En briljant sång från en underskattad serie med den bästa animationen för en slice of life serie.
MathJuice

MathJuice

0
Juicens Slice of Life
 

Rykte: Hideo Kojima tar klivet till animé

Skaparen av populära TV-spelserien Metal Gear Solid och uppkommande Death Stranding, Hideo Kojima har nu ett rykte runt sig om att slå sig in inom animé-industrin. Sora Tokui, röstskådespelaren bakom Nico Yazawa från Love Live! School Idol Project  och en bekant till Kojima, har märkt ett växande intresse hos honom vad gäller mediet. Han är ett stort fan av Love Live-serien och har tidigare nämnt att han velat skriva ett manus likt det han sett i animéväg. "- Jag är ett stort fan av mediet och har undrat om det inte finns plats för något som skriker 'Kojima' inom industrin", säger Hideo själv. "- Det är dock inte aktuellt just nu då vi fokuserar på Death Stranding, men i framtiden kanske." Han säger även att hans favoritkaraktär är Ohara Marie från uppföljaren till hans favoritserie Love Live. "- Hennes utländska bakgrund och framåtanda är så gulligt, speciellt när hon bryter på engelska." Än så länge är Kojima förtegen och har inte gett något direkt ja eller nej om hans hopp till nästa karriär. Skådespelaren och Kojima-kompisen Norman Reedus verkar inte veta mer än vi. "- Jag har inte hört någonting men om det blir av så är jag gärna på." Reedus är engagerad i idén och drar även paralleller från sina egna erfarenheter av Death Stranding som han medverkat i; "- Jag har en bäbis inom mig, sen är den borta, och en massa döda havsdjur, osynliga utomjordingar och ett par 'änglar' som svävar ovanför...det är ju bara så animé som det kan bli!" Vi försökte även få en kommentar från Kojima-kompisen nummer två, storregissören Guillermo del Toro. Han visste dock ingenting heller, men ville gärna påminna oss om "nästa" Pacific Rim...
MathJuice

MathJuice

0
×