Dubbed or subbed

[Sceleris]

Men svenskans brist, i min mening, är att den på något vis har det här alldagliga över sig som gör att det blir så betydligt mycket svårare att få något att låta dramtiskt, häftigt eller vad man nu vill förmedla.

Kan bero på att i sverige, oberoende av status eller härkomst så pratar alla likadant om man räknar bort dialekten.

Det känner jag igen något, faktiskt. En invändning jag har mot dagens svenska kommer av "du-reformen" på 1960-talet, då man i tidsenligt vänstermanér skulle avskaffa klasskillnader, varav en av effekterna på språket var att alla skulle visa kamratlighet och du:a varandra. Det var förvisso genomfört med goda avsikter, som Socialstyrelsens generaldirektör Bror Rexed som sade åt sina anställda att tilltala honom "Bror" eller "du" för att han inte var på högre nivå än dem, men det tråkiga är att "Ni" föll ut helt (även om det har börjat komma tillbaka, vad jag hört), fastän det hade varit användbart. Tänk att översätta engelskans dubbeltydighet med "you" - plural eller singular? Och artighetsbetydelsen hade väl varit bra för att exempelvis behålla skillnaden på japanskans tilltalsord, typ "anata" mot "omae"?

Mest vill jag dock ha det för att distansera mig från vissa människor. Jag gillar inte att fullkomliga främlingar tilltalar mig på samma sätt som familjemedlemmar och nära vänner, och det stör mig något att jag i dagligt tal inte riktigt kan visa på avståndet mellan mig och den jag talar med. (Men det kanske finns något sätt att visa distans men inte oartighet, som jag bara inte tänkt på...)

 

(Du-reformen föregicks för övrigt av Ni-reformen, före vilken man dessutom använde titlar ("herr direktörn") till överordnade.)

 

Jag kunde det inte alls för fem år sen, men uppenbarligen tack vare knäppa poeter så finns det helt otroliga gruppbenämningar för djur på engelskan. Alla vet väl att det heter "a school of fish", men vem visste att det heter "a murder of crows", "a pride of lions", "an army of toads" eller "an unkindness of ravens"? Det, mina vänner, är 100% fett med ballt.

 

"Hörni kolla, det är ett helt MORD kråkor utanför fönstret!"

Haha, vafan, det var ju skitcoolt! Haha! :D

[Dancing Moon]

Jag tycker man kan använda svenskan för att visa olika nivåer. Att sedan svenskdubb och mangaöversättningar har alldeles för få dialekter och ordval är en annan sak.

 

Men om man sitter på teatern ett tag, eller bara läser äldre böcker, upptäcker man ju hundra sätt att få hög nivå eller låg nivå i språket (folk som säger att det inte finns svensk snobbdialekt har uppenbarligen aldrig hört en adelsbrat från Östermalm öppna munnen *stryper minnet av irriterande språkresekamrat*)

 

Och bara för att man i vardagligt tal inte använder Ni eller Herr Direktör tycker jag inte betyder att en översättare av exempelvis historisk manga ska skippa dessa. Herr Ståthållare, nådiga frun osv. borde ju funka i rätt kontext.

Även om det känns lite främmande för oss att läsa, så är ju saker placerade i en annan tid på andra sidan jorden ganska främmande.

 

Jag tycker att valet i Hellsing att låta Anderson prata någon slags skånska var klockren. Lite mer gammal-gubb norrländska skulle nog också funka ^^

[Pixelgamer]

När det gäller dubbat material, så tror jag att jag för det mesta skulle fastna för den rösten jag hört från början (om den fastnat någonstans mellan öronen) och därför skulle tycka illa om en dubb därför att det inte var "rätt" röst.

Subbad känns bara som ett hjälpmedel för att förstå, så jag vet inte riktigt vad jag ska klämma till med för slutsats.

 

någonting

Har jag någonsin sagt att jag beundrar ditt språk? - Det har jag troligtvis inte.

Jag avgudar det. Att läsa är en fröjd, vare sig "censurerat" eller ej.

Du skulle kunna skriva vad som helst, jag skulle hur som tycka att det var intressant. Lär mig, Zimeon-praktikan! xD

 

Dessvärre måste jag nog lära mig att skilja på kråkor och skater innan jag kan börja tala om mord.