Dubbed or subbed

[Saya]

Helt klart engelsk text till japanskt tal. Visserligen finns det alltid någon röstskådespelare jag lyckas störa mig på, till och med i Fate/Stay Night (Fujimura Taiga... :sleep:), men det är ändå värt det. Språket är en del av kulturen jag vill ta del av.

[Sceleris]

hatar svensk text :p

Så att se filmer på svensk bio, TV och hyrvideo är alltså uteslutet? :|

Han menade nog bland anime. ^^

Att andra regler för översättningar ska gälla specifikt för animé än för exempelvis otecknade japanska filmer/serier är en ytterst slumpmässig gränsdragning, och ska jag vara riktig ärlig tycker jag det är ett väldigt ogenomtänkt och omoget förhållningssätt. Det är en sak att säga att man är van med att engelsk text åtföljer animé (och kanske inte orkar vänja om sig), och en helt annan att säga att svensk textning på något sätt är sämre - speciellt om det bara gäller animé! Hellre då att man föredrar engelsk textning till allt.

 

Och om det verkligen är så att svenska ungdomar har distanserats så mycket till det svenska språket i allmänhet att de inte kan läsa svenska i prosa eller lyrik utan att störa sig på det, då är det fanimej något som är fel. :|

[Puhiceus]

Jag kan tänka mig se med Svensk text ifall det är Zimeon som har gjort subben ;)

 

Mito: MÖÖÖÖRSAA! XD

[JockeII]

hatar svensk text :P

Så att se filmer på svensk bio, TV och hyrvideo är alltså uteslutet? :|

Han menade nog bland anime. ^^

Att andra regler för översättningar ska gälla specifikt för animé än för exempelvis otecknade japanska filmer/serier är en ytterst slumpmässig gränsdragning, och ska jag vara riktig ärlig tycker jag det är ett väldigt ogenomtänkt och omoget förhållningssätt. Det är en sak att säga att man är van med att engelsk text åtföljer animé (och kanske inte orkar vänja om sig), och en helt annan att säga att svensk textning på något sätt är sämre - speciellt om det bara gäller animé! Hellre då att man föredrar engelsk textning till allt.

 

Och om det verkligen är så att svenska ungdomar har distanserats så mycket till det svenska språket i allmänhet att de inte kan läsa svenska i prosa eller lyrik utan att störa sig på det, då är det fanimej något som är fel. ;)

 

Men din lilla diskussionstok! :D

 

Det har med känsla och vana att göra. Jag ser på mycket mer anime än vanlig film och tycker det är annan känsla över anime. Och man är så van av överföringen från japanska till engelska, om jag hör ett japanskt ord tänker jag direkt på vad det blir på engelska och inte vad det blir på svenska. Men när jag ser vanliga filmer/TV-serier som är på engelska så blir det naturligtvis direkt till svenska om jag bara skulle höra vad dom säger men inte se texten. Precis som den engelska text man läser när man ser på anime görs om till svenska direkt i huvudet när man läser den.

 

Och allt har med smak att göra och inget är fel, den som lyssnar på vad andra tycker i en sån smaksak borde skaffa sig lite självkänsla eller whatever. >_>

[Sceleris]

Men din lilla diskussionstok! :D

:D

 

Jag är fullständigt vrålkåt i att uttrycka mig, det är sant.

 

Det har med känsla och vana att göra. [...]

Precis! Jag gillar bara inte att folk säger att svensktextningar är sämre, eller att de hatar svensk text, när de egentligen bara är ovana den. :)

 

(Men om svenska översättningar verkligen är sämre, d.v.s. att de fungerar sämre på tittaren/läsaren, eller om de verkligen hatar dem, då är det något fel. Människor bör kunna njuta av kultur på sitt modersmål.)

[zimeon]

Man har sett animé och den översättningen man fått är på engelska. Följaktligen kopplar man ihop animé och engelska, som vilken som helst av Pavlovs hundar. Då känns det givetvis mest hemtamt om textremsan är på engelska.

 

Men som tur är har vi lättare att vänja av oss eller vänja oss vid något annat också. Efter bara två år med animé på icke-engelska är nu konceptet att animéfigurer pratar engelska något som känns ungefär lika rimligt som att Westernhjältar pratar franska (för min del). Dessutom känns uttrycken så konstiga.

 

För ni som undrar om svensk text funkar: Animé är inte så kass att den kan sabbas av vilket språk den är på :)

[Skatan Milla]

Jag föredrar subbat, mendet finns vissa serier/filmer jag sett som har haft helt okej dubb enligt mig (Ex. Hellsing, FLCL, Mononoke Hime) medan andra serier har varit en aning värdelösa (Ex. FMP, Mahoromatic, Golden Boy).

 

Som textspråk har jag alltid föredragit engelska, och då gäller det inte bara anime utan även vanliga filmer och böcker.

 

Engelska känns helt enkelt som ett bättre språk då man har många fler sätt att utrycka samma sak än vad vi har på svenska, vilket gör att det blir roligare då känslan av att man läser om samma sak flera gånger aldrig uppkommer.

 

Och sedan så tycker jag att svenskan är ett ganska fult språk i allmänhet så vissa saker låter löjligt på svenska medan på engelska kan det låta riktigt bra.

Och nej, det är inte för att engelska är något slags främmande språk, utan det är för att det låter bättre när man säger/läser det.

 

Det är samma sak som att i animeserier så föredrar man att vissa saker översätts medan andra saker borde hålla sig som orginal språket med någon liten notis som ploppar fram om vad ordet betyder.

 

Även om det inte är anime så kan jag ta som exempel.

Om Ryu istället sade Rising Dragon Punch! istället för Shoryuken! så tror jag inte begreppet hade myntat sig som det gjort.

[LizZiGicLae]

Engelska känns helt enkelt som ett bättre språk då man har många fler sätt att utrycka samma sak än vad vi har på svenska, vilket gör att det blir roligare då känslan av att man läser om samma sak flera gånger aldrig uppkommer.

Ett vanligt argument, men hur ofta behöver verkligen en översättning till engelska använda sig av hela sitt ordförråd och som svenskan alltså inte har en duglig motsvarighet till? (Eh, det skulle väl vara vissa ordvitsar) När det gäller en hel bok (främst som ursprungligen är skriven på engelska) kanske jag kan förstå det, men manga/anime...? Jag är skeptisk. Än så länge har jag i alla fall inte stött på det problem du nämner om att man "känner att man läser om samma sak flera gånger om" i den svensköversatta manga/anime jag har sett/läst.

 

Angående frågan i första inlägget: mig kvittar det nästan. Är det en bra dubb så låt gå, (oavsett språk) men ofta är de inte så bra som serien kanske kräver. Dessutom jobbigt med missar i dubbningen; i en replik i svenska dubbningen av Spirited Away säger Chihiro något i stil med: "Jag skall gå ner till Haku." Jaha, hette den där värmepannegubben också Haku nu helt plötsligt? Dock är väl inte den typen av missar så vanliga kanske.

 

Svensk text läser jag nästan hellre än engelsk om alternativet finns, men ofta på diverse serier som släppts på DVD har de ju bara översatt från engelsk text. Varför läsa en översättning av en översättning? När inte heller översättaren använder sig av det svenska språket på rätt sätt, som i översättningen av Neon Genesis Evangelion (animen), tappar jag lite förtroende för svensk översättning. Vad gäller manga anser jag i och för sig att svenska översättare har skött det ganska bra, med vissa undantag. (Magnus Johansson skulle kunna göra bättre ifrån sig till exempel) Men den här diskussionen gäller ju ändå anime.

[Sceleris]

Engelska känns helt enkelt som ett bättre språk då man har många fler sätt att utrycka samma sak än vad vi har på svenska

Och du anser dig ha utforskat svenskan i sådan mån att du kan uttala dig om det? ;)

 

Det är ju bara ojuste att skylla sina egna brister på hela verksamheten.

[Skatan Milla]

Ett vanligt argument, men hur ofta behöver verkligen en översättning till engelska använda sig av hela sitt ordförråd och som svenskan alltså inte har en duglig motsvarighet till? (Eh, det skulle väl vara vissa ordvitsar) När det gäller en hel bok (främst som ursprungligen är skriven på engelska) kanske jag kan förstå det, men manga/anime...? Jag är skeptisk. Än så länge har jag i alla fall inte stött på det problem du nämner om att man "känner att man läser om samma sak flera gånger om" i den svensköversatta manga/anime jag har sett/läst.

 

Jag orkar inte ens svara på mot argumentet då jag känner att det här har tagits upp fler gånger än frågan "Är det rätt med dödsstraff?".

Min åsikt kommer förbli den samma som den varit de senaste 9 åren i mitt liv och kommer med stor sannolikhet inte ändras över den kommande åren heller.

Jag har sagt det jag vill och känner inte heller att jag behöver försvara det.

 

Och du anser dig ha utforskat svenskan i sådan mån att du kan uttala dig om det? ;)

 

Förlåt, glömde jag bort att jag känner dig?

Nej så är det nog inte, kan det vara så att vi inte känner varandra och du då inte har en aning om vem jag är utöver det jag postat här på anime.se?

 

"Sina egna brister", ja man kan ju bara spekulera över vad du menar med det.

[Sceleris]

"Sina egna brister", ja man kan ju bara spekulera över vad du menar med det.

Var jag kanske något otydlig? Tillåt mig utveckla.

 

Påståendet från din sida är, smått omskrivet för tydlighetens skull, att "svenska språket har färre sätt att uttrycka samma sak än det engelska språket". Så vilka sorts saker handlar det om att uttrycka? Det finns flera olika sorts "saker" att uttrycka, och jag skulle vilja kategorisera dem i två huvudgrupper:

* Förmedling av information, och

* förmedling av känsla.

 

För att kunna uttrycka något korrekt, vare sig det är för information eller känsla, finns det några förutsättningar:

* Man måste ha en avsikt med det man uttrycker. Har man inget att förmedla går det ju varken att lyckas eller misslyckas.

* Man måste ha förmåga att hantera sina verktyg korrekt. I fallet litteratur, som för diskussionens skull är enklast att ta exempel från, har man flera verktyg. Det viktigaste är språket. Man måste kunna använda språket korrekt för att förmedla det man vill förmedla. Känner man inte till orden eller hur man använder dem (grammatiskt, sammanhangsmässigt, innebördsmässigt) för att bära information och känsla är det kört från början. Man bör kunna spela på "kulturella symboler" för att få med sig läsaren.

* Verktyget, språket, måste vara tillräckligt. Det måste ha ord och mekanismer som man kan använda sig av. (Ett språk som saknar tidsuppfattning gör det nog särdeles svårt att uttrycka händelseförlopp, medan det kan vara svårt att vara tvetydig i logiska språk.)

 

Men allt är inte bara förmedlarens ansvar! Ett antal förutsättningar vilar också hos mottagaren:

* Mottagaren, i detta fallet läsaren, måste ha en föraning om vad som läses - om det är ett informerande eller berättande verk, och vilka undertyper av verk det kan röra sig om. (Man läser inte en ren lärobok som man läser prosa - och man läser inte "Iliaden" som man läser "Populärmusik från Vittula".)

* Läsaren måste kunna språket. Denne måste förstå vad orden betyder, hur de används och i vilken mening (betydelse) de används. (I återspeglande mening? I ironisk mening? Symboliskt eller ordagrant?)

* Läsaren måste ha anknytning till det kulturella för att kunna läsa symbolerna korrekt, alltså förstå symboliken. (I ett samhälle som vårt har kors en betydelse som icke-kristna länder kanske inte läser på samma sätt.)

* Läsaren får inte vara sluten för mottagning. En läsare som inte vill läsa, kan inte läsa.

 

 

 

Att "svenska språket har färre sätt att uttrycka samma sak än det engelska språket" skulle ha att göra med informationsförmedling tror jag inte du menar. På hur många fler sätt kan man säga "Jag ska ut och gå med hunden" på engelska än på svenska?

 

Sålunda leder det mig att tro att du menar att det handlar om att uttrycka känsla. Du skrev specifikt att det var språkets fel, och inte de som använder det, exempelvis författarna. Det är alltså inte så att svenskarna inte har något de vill uttrycka, eller saknar förmåga - utan att verktyget är otillräckligt.

 

Detta får mig i sin tur att tro att du menar att du inte mottar svensk och engelsk språklig känsloförmedling på samma sätt. Som sagt måste man veta vad det man ska ta emot rör sig om. Det utgår jag från att du vet när du läser något. Du verkar inte heller som en dumskalle, så jag antar att du kan använda språket och förstå vad som sägs. (Om jag inte trodde det hade jag inte skrivit så här. Eller jo, det kanske jag hade, för jag gillar att skriva på svenska.) Jag tror inte heller att du är så kulturellt frånvarande att du inte kan ta dig till svenska eller västerländska symboler.

 

Att det svenska språket är otillräckligt, det måste jag bestrida. Jag anser mig inte ha tillräcklig läsvana för att komma dragandes med författarnamn, men jag vet av egen erfarenhet att svenska böcker och låttexter kan beröra mig, och att svensk filmtextning kan vara så transparent som det går (d.v.s. översätta utan att "synas").

 

Allt detta får mig osökt att tro att du har förutfattade meningar om det svenska språket. Att du tycker att engelskan är ett bättre, mindre fult språk är för att du vill att det ska vara ett bättre, mindre fult språk.

 

Liksom, jag tyckte sammas sak om franskan och italienskan förut, före jag började studera dem närmre och öppna mig för dem. Om man inte utgår från att något är skit är det lättare att se de goda kvaliteterna med det.

 

Men jag är inte heller helt stängd för möjligheten att jag överskattar svenskan. Om du vill får du gärna motbevisa mig.

 

Jag har sagt det jag vill och känner inte heller att jag behöver försvara det.

Det är i sig en hedervärd sak, men utgå inte från att du inte ska ändra dig. Det är aldrig bra att låsa sig på något.

[Dread]

Jag tror jag fått en liknande föreläsning av dig Sceleris, har lite Déjà vu känsla för tillfället. hmm, kanske i en annan tid och en annan tråd.

 

men det ska inte hindra mig från att bege mig in i sandlådekriget. Engelskan ansåg jag för inte alldeles för länge sedan vara helt klart överlägset svenskan att uttrycka sig i. Men min uppfattning har ändrat sig lite.

Nu mera så är det inte det att svenskan är underlägsen engelskan, utan mer att många saker låter bättre på engelska både skriftligt och muntligt (faktiskt identiskt med det Skatan Milla skrev i sitt första inlägg).

 

Som textspråk har jag alltid föredragit engelska, och då gäller det inte bara anime utan även vanliga filmer och böcker.

 

Och sedan så tycker jag att svenskan är ett ganska fult språk i allmänhet så vissa saker låter löjligt på svenska medan på engelska kan det låta riktigt bra.

Och nej, det är inte för att engelska är något slags främmande språk, utan det är för att det låter bättre när man säger/läser det.

 

Även om det inte är anime så kan jag ta som exempel.

Om Ryu istället sade Rising Dragon Punch! istället för Shoryuken! så tror jag inte begreppet hade myntat sig som det gjort.

 

Alltså dessa tre ovanstående stycken vill jag lägga tonvikten på och är för mig det som gör engelskan bättre än svenskan.

 

Engelska känns helt enkelt som ett bättre språk då man har många fler sätt att utrycka samma sak än vad vi har på svenska, vilket gör att det blir roligare då känslan av att man läser om samma sak flera gånger aldrig uppkommer.

 

jag har också kommit fram till denna slutsatsen, men har ändrat mig lite och kommit fram till att den är fel. Men Att jag fortfarande tycker att det engelska språket är mer behagligt.

 

Själv läser jag mycket engelsklitteratur, eller egentligen är tvingad om jag vill fortsätta läsa. Jag har svårt att läsa det mesta, det beror inte på språket, utan mest på att jag tycker böckerna är så fruktansvärt dryga. Vad läser jag då jo fantasy, science-fiction här dyker de mest märkliga ord och fenomen upp, inte så märligt att det låter bättre på engelska när boken är skriven och rasen/fenomenet/objected är döpt ofta med tanke på att det ska låta och se bra ut på engelska.

Just här är det faktiskt inte så konstigt att engelskan låter och ser bättre ut för mig. För mig vinner engelskan redan här, visst jag är ganska begränsad när jag överlag bara läser två sorters genres.

 

och nu gör jag en fräckis eftersom jag är lat av mig, och skriver en neutral slutsats här och nu:

Att man tycker det engelska språket är överlägset svenskan har egentligen ingenting med möjligheterna att uttrycka sig. Däremot är det en personlig uppfattning om vad man tycker låter bäst och ser bäst ut, det är också den slutsatsen som får mig att tro att man drar den förhastade slutsatsen att engelskaspråket har fler möjligheter att uttrycka samma mening än svenskan.

 

huruvida det är att man engelskan är mer mångsidig än svenskan är lite svårt att säga, jag tror att både svenska och engelska är lika mångsidiga egentligen, men att engelskatalande personer, och engelsklitteratur använder sig av mer variation och större delen av sitt ordförråd en svensson svensken, därför blir det automatiskt också att engelskan känns mer kapabel. detta bidrar också till den förhastade slutsatsen som jag skrev om i slutat av förra paragrafen.

 

bara min femma.

 

 

och on topic;

mitt förra inlägg gäller fortfarande angående anime +sub och dub.

 

meh, var ett tag sen jag skrev ett så här biffigt inlägg. nu börjar ja bli trött också ajja hoppas ja inte missat nåt väsentligt.

[Sceleris]

Jag tror jag fått en liknande föreläsning av dig Sceleris, har lite Déjà vu känsla för tillfället. hmm, kanske i en annan tid och en annan tråd.

 

Även om det inte är anime så kan jag ta som exempel.

Om Ryu istället sade Rising Dragon Punch! istället för Shoryuken! så tror jag inte begreppet hade myntat sig som det gjort.

 

Alltså dessa tre ovanstående stycken vill jag lägga tonvikten på och är för mig det som gör engelskan bättre än svenskan.

Vänta nu, vad gör ens det sista här? Det handlar väl om hur japanskan är bättre/coolare/snyggare (i sitt naturliga element) än engelskan, inte om att engelskan är snyggare än svenskan (i sitt naturliga element)? :D

 

inte så märligt att det låter bättre på engelska när boken är skriven och rasen/fenomenet/objected är döpt ofta med tanke på att det ska låta och se bra ut på engelska.

Det kan jag nog definitivt hålla med om! Många saker passar ojämförligt mycket bättre på originalspråket, och en översättning är väl (i princip) aldrig bättre än ett original. :)

 

Att man tycker det engelska språket är överlägset svenskan har egentligen ingenting med möjligheterna att uttrycka sig. Däremot är det en personlig uppfattning om vad man tycker låter bäst och ser bäst ut, det är också den slutsatsen som får mig att tro att man drar den förhastade slutsatsen att engelskaspråket har fler möjligheter att uttrycka samma mening än svenskan.

ORD! Jag håller inte annat än med! Man tycker vad man tycker, och det är inte något att diskutera (annat än att man kanske kan ta en funderare på vad det är som gör att man har just de åsikterna).

[SpiXx]

Det enda felet jag vet med svenskdubb är när Rörelserna av munnen och den svenska dubben inte överrenstämmer. Men det händer sällan. Enligt mig är däremot Sub det enda för jag är så van vid det. Jag tycker osså att disney filmer bör vara på engelska. de språk filmerna/serierna är gjorda för gör dem bättre :D

[zimeon]

Att engelskan är ordrikare än svenskan stämmer till förvisso i viss mån, men inte alls särskilt mycket när det handlar om i allmänhet använda ord (och inte konstiga arkaiska uttryck som gemene man inte använder), men i nittionio fall av hundra är det en illusion som uppkommer ur att man ta översättningar från engelskan till svenskan och tycker att vissa ord får samma motsvarighet på svenska. En översättning är av naturen alltid torrare än originalet, det är något som är oerhört svårt att komma ifrån. När det gäller de faktiska ordantal som används är skillnaden, enligt såpass som jag är informerad, näst intill obetydlig. Det finns många uttryck i svenskan som inte finns i engelskan, men hur ofta används de i översättningar?

 

Carl Liungman uttryckte det som något i stil med att problemet med att engelskan har en massa näst intill oanvändbara synonymer för vissa begrepp är att till och med banaliteter låter imponerande på engelska.

 

Och nej, det är inte för att engelska är något slags främmande språk, utan det är för att det låter bättre när man säger/läser det.

Då är det faktiskt troligen just för att det är ett främmande språk. Faktiskt. Just för att ett främmande språk låter så mycket mer spännande. Det har inte samma vardagliga ton av ingenting, utan man förknippar det med cool underhållning.

 

Men för att återgå till ordrikedomen. Nog kan det stämma att engelskan är mer ordrik än svenskan... men knappast när det gäller i en översättning från japanska. Där handlar det snarare om att man bara vant sig vid att "animé ska vara på engelska" för att man anser att det passar stämningen bättre. Och det är man väl fullt berättigad att tycka, men det är ju lite synd. Svenskan är ett klockrent språk som har rikedomar engelskan bara kan drömma om. Framförallt när det gäller humor och uttrycksfiness, som vi infödda svenskar aldrig kommer att få samma fingertoppskänsla för i engelskan.

 

Problemet är att med den låga respekt vi har för ärans och hjältarnas språk så slutar ju det med att översättarna inte heller anstränger sig. Det krävs kunskap, uppfinningsrikedom och mod för att prestera en vettig översättning. Jag hoppas mig i alla fall hålla högre kvalitet än nördtextarna.

[Sceleris]

Jag hoppas mig i alla fall hålla högre kvalitet än nördtextarna.

Om jag hade någon större erfarenhet av dina översättningar än Ranma½ hade jag passat på att ge ris eller ros... (men att översättningen till Ranma½ går förbi helt utan varningssignaler, och låter serien vara lika rolig för tredje-fjärde gången jag läser den är väl ett bra tecken, om inte annat.)

[zimeon]

Apropå Shoryuken versus Rising Drgon Punch, måste jag säga att där fetotorskar både svenskan och engelskans inför japanskan så det smäller. Det funkar helt enkelt inte att skrika specialattacksnamn på våra språk, av den enkla anledningen att japanskan är så sjuuuuuuuuuuuky överlägset när det kommer till att bygga korta, koncisa sammansatta ord.

Jämför:

Hiryushoutenha

Flying dragon's ascension wave!

Flygande drakens himmelsfärdsvåg!

 

Vilket känns mest skrikbart? Inte något av de två sista i alla fall.

 

Klag på svenska:

Det jag är missnöjd med är att vi inte kan göra sammansatta ord med adjektiv på ett smart sätt. Jag tänkte på det för japanskans "saishuuheikikanojo" och var så avundsjuk på att engelskan hade ett så smidigt "The ultimate weapon girlfriend", medan samma ord inte funkade på svenska: "Det slutgiltiga vapnet-flickvännen" blev bisarrt, för eftersom flickvän var efterleden i det sammansatta ordet är "flickvän" även huvudordet, och då blev det alltså "flickvännen" som är slutgiltig och inte vapnet. Grr.

Sen löste det sig i och med att jag insåg att Ultimate Weapon heter domedagsvapen på svenska(faktiskt ett ganska bra exempel på när svenskan äger engelskan). Tyvärr blev "domedagsvapensflickvännen" ett lite väl otympligt ord. Ibland önskar man att vi skulle särskriva våra ord också.

[Sceleris]

Vilket känns mest skrikbart? Inte något av de två sista i alla fall.

Men de hade väl från början inte valt japanska ord som är för jobbiga för att skrika heller. "Snöbollskrig" är ett bra skrikord. Hur skulle det bli på japanska? ;)

[zimeon]

men att översättningen till Ranma½ går förbi helt utan varningssignaler, och låter serien vara lika rolig för tredje-fjärde gången jag läser den är väl ett bra tecken, om inte annat.

Mer än du kan tro, tror jag. Det slog mig när jag översatte Ranma vilken liten roll som texten spelar. Så det var ju bra att den inte märktes. Men jag tar det som en komplimang.

[Skatan Milla]

Och nej, det är inte för att engelska är något slags främmande språk, utan det är för att det låter bättre när man säger/läser det.

Då är det faktiskt troligen just för att det är ett främmande språk. Faktiskt. Just för att ett främmande språk låter så mycket mer spännande. Det har inte samma vardagliga ton av ingenting, utan man förknippar det med cool underhållning.

Nej tro mig på det här, jag har pratat engelska över datorn med britter, australienare och amerikaner sedan jag var 15 (är 19 nu) så hela den där grejen med hur tufft det är att få prata och höra engelska finns inte för mig längre. Det vore lögn att säga att jag inte tyckte det förut men nu, nej.

Jag vet faktiskt helt ärligt inte vad det är som gör det, men det är sättet orden blir uttalade som gör att orden helt enkelt låter bättre.

 

Svenskan är ett klockrent språk som har rikedomar engelskan bara kan drömma om. Framförallt när det gäller humor och uttrycksfiness, som vi infödda svenskar aldrig kommer att få samma fingertoppskänsla för i engelskan.

Det här stämmer, Svenskan har defenitivt en massa poänger som inte engelskan har, men jag tycker inte att de kommer till sitt rätta i skriftligt form utan mer när man faktiskt talar språket.

En sak är att svenskan är ett väldigt melodiskt språk vilket gör att det blir väldigt skönt att prata med. Men det här tycker jag, precis som du, visar sig bäst i humor och utrycksfiness.

 

Tack vare att svenskan byggts upp på det sättet det gjort så kan man betona ett ord på så många olika sätt och på det viset få en massa olika innebörder, som sarkasm till exempel.

Sarkasm på svenska låter helt naturligt och en som inte var svensk skulle nog ha svårigheter i att uppfatta den då man bara behöver ändra betoningen väldigt lite för att folk ska uppfatta att man är sarkastisk.

 

Men svenskans brist, i min mening, är att den på något vis har det här alldagliga över sig som gör att det blir så betydligt mycket svårare att få något att låta dramtiskt, häftigt eller vad man nu vill förmedla.

Kan bero på att i sverige, oberoende av status eller härkomst så pratar alla likadant om man räknar bort dialekten.

Låt säga i en anime så ska de ha en rik, snobbig flicka, de finns det ett specifikt sätt de kan låta henne prata på så att man verkligen uppfattar att det är just det hon är.

På svenska så skulle en sådan stor förändring i talet mer låta som något som är tillgjort tycker jag.

 

Men nu har jag kommit en bra bit från ämnet i hand och ajg har säkert upprepat mig sjäv ett antal gånger, men min poäng är iallafall;

Svenska gör sig bättre som talspråk i det vardagliga samt inom humor än vad det gör som skriftspråk.

[zimeon]

Men de hade väl från början inte valt japanska ord som är för jobbiga för att skrika heller. "Snöbollskrig" är ett bra skrikord. Hur skulle det bli på japanska? ;)

YUKIGASSEN!!

Haha, svenskan vann med en stavelse. Plus ett R, som alltid är ett plus när man ska skrika.

[JockeII]

För...mycket...text...O_O

 

Får ta och läsa denna lilla uppsats imorgon istället till en god kopp kaffe. :>

[zimeon]

Nej tro mig på det här, jag har pratat engelska över datorn med britter, australienare och amerikaner sedan jag var 15 (är 19 nu) så hela den där grejen med hur tufft det är att få prata och höra engelska finns inte för mig längre. Det vore lögn att säga att jag inte tyckte det förut men nu, nej.

Pratat? Via Ventrilo eller Skype då? (mest nyfiken eftersom det är stor skillnad mellan att skriva och verkligen att prata, och många skriver prata när de egentligen menar skriva).

 

Låt säga i en anime så ska de ha en rik, snobbig flicka, de finns det ett specifikt sätt de kan låta henne prata på så att man verkligen uppfattar att det är just det hon är.

På svenska så skulle en sådan stor förändring i talet mer låta som något som är tillgjort tycker jag.

Risken finns för att det låter rätt tillgjort på engelska också. Nu kanske du har ett utmärkt öra för engelska, men annars är just en sån där sak som att bedöma huruvida något låter naturligt eller tillgjort något som vi svenskar är usla på jämfört med infödda, just på grund av att av vårt totala intag engelska så har vi blivit matade med en jämförelsevis större del bok- och filmengelska än gemene engelsman. Och bok- och filmengelska är ofta ganska tillgjord, men får man i sig tillräckligt mycket av den så låter den inte tillgjord längre.

 

Men argh vad det där stämmer för japanskan. De kan bara lägga till ett "-ja" på slutet av meningen så har de signalerat att den som pratar är en gammal gubbe. Huruvuda det låter tillgjort eller inte låter jag vara osagt, men japanerna har en tradition av tillgjordhet i teater, dramer och röstskådespeleri, så troligtvis är det inget som används i dagligt tal. Men det är lyxigt i alla fall. Jag får gnugga tusen geniknölar för att få någon att låta som en gammal gubbe.

 

Å en annan not:

Vad gäller svenskans förmåga att låta bra gentemot engelskan tycker jag vi lyser mest i våra läten, och inte ordvalet som sådant (vilket väl stämmer med vad Skatan skrev). Våra vokaler, och framförallt våra V och R. Jag minns när jag såg på Lilla sjöjungfrun och luppjämförde originalet mot dubben, och det slog mig hur knasigt det lät med de dämpade och ihopdragna vokalerna i "part of your world" jämfört med "Hela din värld", och jag insåg att våra vokaler äger (kort därefter fick jag höra att svenskan är ett av världens mest vokalrikaste språk - vi har 17 vokalljud. Japanskan har 6.). Sen låter våra konsonantkluster med R i så j-vla mycket kraftigare än många andra språks. Jämför engelskans "war", en tråkig halvvokal följt av en hopsnörpt vokal, jämfört med vårt "krig".

 

Nu orkar jag inte censurera utan babblar bara på: En cool sak med engelskan är deras vansinniga gruppbenämningar på olika djur och föremål (inte olikt hur japanerna använder olika räknesuffix för olika föremål). Jag kunde det inte alls för fem år sen, men uppenbarligen tack vare knäppa poeter så finns det helt otroliga gruppbenämningar för djur på engelskan. Alla vet väl att det heter "a school of fish", men vem visste att det heter "a murder of crows", "a pride of lions", "an army of toads" eller "an unkindness of ravens"? Det, mina vänner, är 100% fett med ballt.

 

"Hörni kolla, det är ett helt MORD kråkor utanför fönstret!"

 

...vilket i sin tur spånade fram en uppsjö av knäppa liknande förslag till svenskan, som till exempel ett bredband turister, ett glitter tjejer, eller en kasse kärringar.

 

Oj oj oj, leka med språket.

 

*slutar svamla*

[Puhiceus]

... Oj oj Zimeon har tagit över tråden...

[Skatan Milla]

Pratat? Via Ventrilo eller Skype då? (mest nyfiken eftersom det är stor skillnad mellan att skriva och verkligen att prata, och många skriver prata när de egentligen menar skriva).

Ja, teamspeak, ventrilo nu blir det väll mest över Xbox live då jag spenderar en hel del tid där.

 

Risken finns för att det låter rätt tillgjort på engelska också. Nu kanske du har ett utmärkt öra för engelska, men annars är just en sån där sak som att bedöma huruvida något låter naturligt eller tillgjort något som vi svenskar är usla på jämfört med infödda, just på grund av att av vårt totala intag engelska så har vi blivit matade med en jämförelsevis större del bok- och filmengelska än gemene engelsman. Och bok- och filmengelska är ofta ganska tillgjord, men får man i sig tillräckligt mycket av den så låter den inte tillgjord längre.

Jo det är självklart att de i vissa filmer pratar annorlunda från vad man skulel göra i verkligheten, det finns såklart undantag (Reservoir Dogs) där talet låter 100% vardagligt vilket gör att det blir så jävla bra helt enkelt.

Och det stämmer att om man får höra ett visst uttal tillräckligt mycket så börjar det låta helt normalt efter ett tag.

 

Men argh vad det där stämmer för japanskan. De kan bara lägga till ett "-ja" på slutet av meningen så har de signalerat att den som pratar är en gammal gubbe. Huruvuda det låter tillgjort eller inte låter jag vara osagt, men japanerna har en tradition av tillgjordhet i teater, dramer och röstskådespeleri, så troligtvis är det inget som används i dagligt tal. Men det är lyxigt i alla fall. Jag får gnugga tusen geniknölar för att få någon att låta som en gammal gubbe.

Vad menar du, skulle japanerna ha tillgjord teater?

Av någon anledning tänker jag på men med knallvita ansikten som hoppar fram över scenen med ett "Yooooh!" som hörs ropandes, tillgjort, nej då.

 

Skriver mer sedan då min lektion just tog slut.