Animekvinnor och Könsroller

[Hikari no Hohenheim]

För några dagar sedan såg jag klart på Ourans Gymnasievärdklubb.

 

Den var helt klart lika rolig nu som första gången jag såg den, men om jag ska vara ärlig är serien av ganska varierande kvalitet; jag gillar såklart att serien leker med de stereotypiska könsrollerna, men vid flera tillfällen kan vi se hur den japanska standardsynen lysa igenom: kvinnor är som bäst när de beter sig kvinnliga.

Ett djupgående exempel är...

i strandavsnittet, när Haruhi ger sig på två tonårskillar själv, och alla blev sura på henne för att hon hade "oroat dem". Det slutade med att hon "insåg sitt misstag" och bad om förlåtelse. Visserligen var det inte det som var grejen med avsnittet, men hur jag än funderar på det så tycker jag inte hon gjorde något fel. Visst att hon utsatte sig själv för fara, men det hon gjorde var fortfarande hjältemodigt. Men nej, det var det inte alls, för hon är flicka, och flickor ska inte vara hjältemodiga. Eller nåt.

Eller varför inte...

när Haruhi helt praktiskt tar fram ett sy-kit för att komma klippa loss sig från ett nät. Istället för att fråga varför sjuttsingen hon hade med sig ett sy-kit till skolfestivalen anmärker Hikaru "så du har en kvinnlig sida trots allt" varpå hon svarar "vad ska det betyda? Vad oförskämd du är!" Ja vad dumt av mig, såklart alla kvinnor går och bär på nål och tråd under kläderna, det vet väl alla. Eller är det bara i japan?

För att inte tala om alla gånger Haruhi blir påtvingad flick-kläder, och folk runtomkring henne börjar pipa "Vad söt hon är~~!". Det är inte direkt svårt att förstå att de gillar henne bättre som flicka, och i mina ögon känns det inte helt rätt. Serien började bra och kändes att den kunde bryta trenden med svaga och "kvinnliga" animeflickor , men det tycks som att skaparna inte vågade gå hela vägen.

 

Är det bara jag som överanalyserar? Eller är det ett ofta förekommande koncept i anime?

[Volbla]

Ett djupgående exempel är...

i strandavsnittet, när Haruhi ger sig på två tonårskillar själv, och alla blev sura på henne för att hon hade "oroat dem". Det slutade med att hon "insåg sitt misstag" och bad om förlåtelse. Visserligen var det inte det som var grejen med avsnittet, men hur jag än funderar på det så tycker jag inte hon gjorde något fel. Visst att hon utsatte sig själv för fara, men det hon gjorde var fortfarande hjältemodigt. Men nej, det var det inte alls, för hon är flicka, och flickor ska inte vara hjältemodiga. Eller nåt.

Ah. Det tänkte jag också på. Får en å fundera lite på hur dom som skrev det tänkte egentligen. Tycker dom verkligen så?

[Meatrose]

Ah. Det tänkte jag också på. Får en å fundera lite på hur dom som skrev det tänkte egentligen. Tycker dom verkligen så?

 

Det har nog ganska mycket att göra med vad publiken (läs: den breda massan, inte de mest seriösa fansen av aktuell serie) vill ha också. Många skapare försöker ofta ge publiken det den vill ha, såvida det inte direkt strider mot det han eller hon själv vill ha sagt. Det är absolut inte en regel utan undantag, men ta dig en titt på vilka resultat som oftast genereras i karaktärsomröstningar, framför allt sådana som utförs i Japan. Det är egentligen mycket sagt att kalla dem för karaktärsomröstningar, jag kallar dem "moe meters" rätt och slätt.

 

Generellt sett blir sällan starka kvinnliga karaktärer som klarar sig bra på egen hand favoriserade. Det ska vara sött, flickaktigt och de får gärna framstå som en person som står i behov av hjälp eller beskydd. Slänger du dessutom på en touch av "shy-moe" har du en publikfavorit direkt.

 

Notera att jag absolut inte sitter inne på någon som helst statistik. Min åsikt baseras på min egen uppfattning, men jag måste säga att det oftast ser ut på det här sättet i polls.

[Orrin]

Generellt sett blir sällan starka kvinnliga karaktärer som klarar sig bra på egen hand favoriserade. Det ska vara sött, flickaktigt och de får gärna framstå som en person som står i behov av hjälp eller beskydd. Slänger du dessutom på en touch av "shy-moe" har du en publikfavorit direkt.

Va? Hmm Orrin tittar på Techgians karaktärsomröstning, 1:a Saber från Fate, 3:a Kenshin från Sengoku Rance, 4:a Rin från Fate och sedan har du bland annat Otome från Tsuyokiss, Mitsuki från Kiminozo/Muvluv, Meiya från Muvluv och Rider från Fate.

 

Så med andra ord, starka kvinnliga karaktärer och vissa med nästan "manliga drag" dominerar listan, tror själv att det har uppstått ett litet missförstånd med att alla i Japan gillar "söt-moe" eller "dojikko-moe" utan dom mest populära är oftast starka karaktärer vilket också är en form av moe givetvis men det borde väl inte vara någon nyhet.

 

Givetvis är olika karaktärer olika populära beroende på vart du kollar, anime otakus kanske är mer för andra typer av karaktärer. Tvivlar tex på att listan skulle se likadan ut om jag släpade fram ett gammalt nummer av Dengeki G.

 

Sen så är väl Ouran en shoujo manga från början? Så det är väl dom klyshorna som ni har stört er på. Försöker allafall rätt friskt att även locka en fujoshi publik.

[Meatrose]

Orrin: Jag hoppades faktiskt att jag skulle locka dig till att posta i och med det jag skrev. Jag har som sagt ingen statistik som backar upp mina åsikter utan det är bara baserat på hur jag själv har upplevt alla polls som jag tagit del av. =)

 

Jag kan inte läsa japanska, vilket innebär att det jag har sett av japanska polls är vad som har postats om dem på västerländska animeforum. Kul att höra att det inte är så illa som jag har trott. Men jag måste säga att starka kvinnliga karaktärer som utför saker som "vanligtvis" utförs av manliga karaktärer i princip aldrig har toppat de polls jag har sett (i en serie som F/SN faller det sig dock naturligt att de populära kvinnliga karaktärerna är "starka" sådana). Jag kanske bör lägga till att de flesta "japanska polls" jag har tittat på kommer från NewType, vilket kanske är relevant i sammanhanget.

 

Min kommentar var ganska "off topic" då jag själv inte har sett Ouran. Jag spann bara vidare och reflekterade över egna erfarenheter av karaktärers popularitet. Jag fastnar nästan aldrig för någon annan än aktuell series "starka" kvinnliga karaktär, och det är sällan jag ser min favorit få särskilt mycket "kärlek" i polls. Det brukar oftast vara den mest omdiskuterade karaktären dock, vilket skulle kunna tyda på att de som bryr sig tillräckligt mycket om serien i fråga för att aktivt diskutera den i större utsträckning ser förbi de ytliga aspekterna som utseende, hårfärg, längden på hår och diverse generiska moe-faktorer. Ett exempel som jag själv har (på tok för mycket) erfarenhet av är Code Geass-karaktärerna.

[Volbla]

Det har nog ganska mycket att göra med vad publiken (läs: den breda massan, inte de mest seriösa fansen av aktuell serie) vill ha också.

Jovisst, men som shoujoserie riktar väl sig Ouran mest till just unga flickor, och att övertala unga flickor att dom är svaga låter snarare som vad en tråkig gubbe skulle vilja se och hålla med om. Om jag var paranoid skulle jag säga att det är en konspiration för att hjärntvätta unga flickor till att tro att dom är svaga :P

Unga män också. Få dom tro att tjejer är svaga alltså. Det är väl såna här grejer Betner tänker på när han pratar om hur samhället vill att könsrollerna ska vara...

 

Just det där exemplet blir jag extra frustrerad över. Inte bara för att hon "erkänner" sin svaghet, utan för att jag ogillar när folk är oroliga, och istället för att snäsa åt dom som jag skulle gjort så håller hon med om att hon gjorde fel. Scenen går emot mina principer :O

[Meatrose]

Volbla: Jo, jag gav mig in i diskussionen utan att ens ha sett Ouran, så jag kan inte riktigt relatera till det ni säger om just den serien. Jag kan heller inte relatera till diverse scener eller händelser i serien.

 

Betnér är för övrigt ett geni! Topp 5 svenska komiker genom tiderna om man frågar mig. =)

[My]

Intressant diskussion! Det är den sortens scener (som det tyvärr kryllar av i allt för många serier som riktar sig till flickor) som får mig att slänga böckerna i väggen av vanmakt.

 

Exemplet från Ouran är ju ett klockrent exempel på hur även serier som överskrider könsrollerna i sitt upplägg och i övrigt tillslut känner sig tvungna att sätta karaktären (tjejen) på plats.

 

Det brukar dyka upp liknande mönster för karaktärer som inte följer normen för sexualitet också. Shoujomanga brukar vara väldigt noga med att karaktärer som verkar vara homo- eller bisexuella, både manliga och kvinnliga, får gifta sig eller träffa den rätta på slutet, självklart med någon av det motsatta könet. Det blir ofta oerhört konservativt i slutändan.

[Kouta-kun]

Jag har alldeles nyligen sett klart Ouran och blir lite förvånad över allt ni skriver om den.

Jag tror ni överanalyserar serien lite för mycket, Ouran är ju främst komedi och är nog inte helt menad att tas på så stort allvar.

Bara för att ett kvinnlig karaktär framställs på ett visst sätt behöver inte betyda att skaparna tycker att alla kvinnor är på det sättet.

Och att en kvinna kan sy gör henne ju inte svag.

 

Jag ger Ouran en 7/10 för att den i varje avsnitt höll mig underhållen utan några stora svackor mellan avsnitten och för att den har många intressanta karaktärer, men de kunde ha lagt mer tid på karaktärer som Morinozuka och Honey-senpai och lite mindre på tvillingarna enligt mig.

[Hikari no Hohenheim]

Jag har alldeles nyligen sett klart Ouran och blir lite förvånad över allt ni skriver om den.

Jag tror ni överanalyserar serien lite för mycket, Ouran är ju främst komedi och är nog inte helt menad att tas på så stort allvar.

Bara för att ett kvinnlig karaktär framställs på ett visst sätt behöver inte betyda att skaparna tycker att alla kvinnor är på det sättet.

Vi överanalyserar för att vi bryr oss. Samma sak kan sägas om Lucky Star, och där gick jag och skrev en 2000 ord lång djupanalys av ren fangurl-energi ^^

 

Men visst, det betyder absolut inte att skaparna tycker på ett sätt eller annat. Man får komma ihåg att det trots allt utspelar sig i Japan, där kvinnosynen generellt inte är den bästa. Men tyvärr är det ett förekommande mönster även i serier som utspelar sig i andra länder eller i fantasyvärldar. Det verkar nästan som att varje stark kvinnlig karaktär måste ha en svag sida för att väga upp det med, exempelvis ett häftigt temperament som får denne att utstå som omogen och/eller känslomässigt instabil (eg. Shana från SnS, Winry från FMA-animen). Eller varför inte en fobi som stackars flickan blir utsatt för titt som tätt.

 

Vad jag saknar är värdighet; kvinnor som är respektabla OCH starka. Tuffa tjejer är ofta lika med elaka i japansk anime (eg. Rin från Fate, Kaname från FMP, Lina i Slayers) och de kommer undan med allt möjligt för att de är kvinnor. Nu säger jag inte att alla animeflickor som tappar lugnet och/eller blir irriterade på saker är dåliga karaktärer, men hela den där Screw-The-Rules-I'm-A-Girl-attityden förekommer alltför ofta och ger kvinnliga animekaraktärer ett dåligt namn.

 

Och att en kvinna kan sy gör henne ju inte svag.

Nej, men varför ta med sig sitt kit till skolan? Var hade hon överhuvudtaget det på sig?

[Volbla]

Det är den sortens scener (som det tyvärr kryllar av i allt för många serier som riktar sig till flickor) [...]

Det är väl det som förbryllar mig lite. Om en serie riktar sig till tjejer, hur kan då sådana scener tyckas vara passande, som inte bara försöker sätta dom på sin plats, men också få dom att acceptera den platsen? Motbjudande.

 

@Kouta-kun

Tjaa, det här är ju bara en detalj som jag inte tycker sänker serien något avsevärt, eftersom den, som du säger, huvudsakligen är komedi. Det vi klagar på är väl mer det faktum att sådant finns i serier över huvud taget. Ourangrejen blev bara ett exempel.

[My]

Det är väl det som förbryllar mig lite. Om en serie riktar sig till tjejer, hur kan då sådana scener tyckas vara passande, som inte bara försöker sätta dom på sin plats, men också få dom att acceptera den platsen? Motbjudande.

 

Ofta är det så att enskilda serieskapare kan ha en mycket modern syn på det hela, medan seriemagasinen och dess redaktörer å andra sidan kan vara de verkliga bakåtsträvarna. Ofta tror jag att man försöker tvinga in serierna i en slags mall över vad de tror att deras läsare vill läsa och höra. När man sedan fortsätter att applicera samma mall över alla serier och inte uppdaterar den eller försöker vara lite mer moderna så... Det är sällan någon försöker ha en agenda eller vara politiskt framskridande, eftersom det inte riktigt anses okej. Det är åtminstone det intrycket jag har fått.

 

En intressant spekulation från min sida är att det var därför Ai Yazawa nästan höll på att lämna Shueisha en gång i tiden, efter att hon ville skriva lite modernare serier om unga kvinnor. Hon började skriva Paradise Kiss i ett modemagasin från en helt annan utgivare, och det tog ett tag innan hon återvände till Shueisha i samband med att Nana blev serie. Numera är nog Shueisha glada över att de inte tappade taget om sin stora stjärna... Nana har för övrigt blivit en av de mer moderna serierna som just nu ges ut om unga kvinnors känsloliv och sexualitet.

 

Nu tycker jag även att den här sortens bakåtsträvande genrekonventioner verkar vara mest frekvent förekommande i serierna närmast mainstreamfåran. Hana to Yume och LaLa (som ger ut Ouran-mangan) är tyvärr en stor bov i dramat, då den försöker framstå som framåtskridande och annorlunda, men som jag tidigare nämnde är väldigt konservativ i grundsynen.

 

Serier som inte bara handlar om kvinnosyn och kvinnans roll i samhället, utan dessutom handlar om tjejer och sexualitet kan ofta vara ännu värre. Jag vågar inte ge mig in på ämnet nu utan att tänka igenom det lite först (var ett tag sen jag diskuterade sånt här), men ibland är det verkligen genomruttet i serietidningar som Sho-Comi och liknande.

 

Jag tror ni överanalyserar serien lite för mycket, Ouran är ju främst komedi och är nog inte helt menad att tas på så stort allvar.

 

Men är inte komedin i grund och botten menad att gå över gränsen och bryta konventioner? Då blir det ju ännu mer störande att de kände sig tvungna att sätta Haruhi på plats och "föra tillbaka henne till verkligheten".

[Kouta-kun]

@Hikari no Hohenheim

 

Det är ju självklart okej att överanalysera, jag ville egentligen bara påminna er om att Ouran är en komedi.

Jag tycker inte att den japanska kvinnosynen är så hemsk som vissa säger, jag menar japanska kvinnor har ju samma rättigheter som män och är fria att välja vad de vill göra med sina liv, så har vad är det som är så hemskt? :S

Sen att kvinnliga karaktärer i anime har svagheter tycker jag gör dem mer verklighetstrogna eftersom alla människor har svaga sidor.

Sen att vissa karaktärers svaga sidor är överdrivna är ju behöver inte vara dålig kvinnosyn utan bara en dåligt skriven karaktär.

 

Sen det här med Haruhis sykit, i Ouran händer det ju ett par gånger att karaktärer helt plötsligt ramlar på bananskal, varför? för att det får tittarna att skratta, att det är ologiskt gör det bara roligare.

Så är det också med Haruhis sykit, den är där för att på ett ologiskt komiskt sätt ta sig ur nätet. Sen i det korta samtalet mellan Haruhi och Hikaru så tolkar jag det mer som att Haruhi blir arg på Hikaru för att han verkar mena att han inte sett något kvinnligt hos Haruhi innan.

 

Wow, det här med överanalyserande är ju riktigt roligt, det måste jag göra fler gånger.

 

@My

Jag tror att komedi i grund och botten är menad att underhålla och jag förstår inte vad för slags konventioner Ouran bryter.

Och vadå "föra tillbaka till verkligheten" det är väl klart att ens vänner blir oroliga om man går emot två starka killar alldeles själv (speciellt om man inte har så stor fysisk styrka som Haruhi eller är en klenis som jag XD ).

[Hikari no Hohenheim]

Jag tycker inte att den japanska kvinnosynen är så hemsk som vissa säger, jag menar japanska kvinnor har ju samma rättigheter som män och är fria att välja vad de vill göra med sina liv, så har vad är det som är så hemskt? :S

Det är verkligen inte det intrycket jag har fått. Visst kanske de har samma "rättigheter" (har ingen basis för detta), men den allmänna kvinnosynen är den att kvinnor helst ska vara en "god hemmafru", ta hand om familjen och bete sig allmänt "kvinnlig". Jag har såklart ingen statistik, men det är den bilden jag får av all media jag stöter på.

 

Sen att kvinnliga karaktärer i anime har svagheter tycker jag gör dem mer verklighetstrogna eftersom alla människor har svaga sidor.

Sen att vissa karaktärers svaga sidor är överdrivna är ju behöver inte vara dålig kvinnosyn utan bara en dåligt skriven karaktär.

Absolut. Men man kan fråga sig varför det inte händer lika ofta med män. Huvudpersonen i Shakugan no Shana är den svaga typen (som faktiskt blir kidnappad på ett ställe), men förutom honom har jag svårt att komma på manliga karaktärer som har samma sorts "svagheter" som en stereotypisk animekvinna.

 

Sen det här med Haruhis sykit, i Ouran händer det ju ett par gånger att karaktärer helt plötsligt ramlar på bananskal, varför? för att det får tittarna att skratta, att det är ologiskt gör det bara roligare.

Så är det också med Haruhis sykit, den är där för att på ett ologiskt komiskt sätt ta sig ur nätet.

I så fall kunde väl lika gärna Hikaru tagit fram ett sykit, eller en kniv, eller varför inte en motorsåg? Skämt åsido, bananskalen passar i sammanhanget och ger en härlig komisk känsla, men sykittet kändes aningen otippat. Det må vara för humoristiska syften, men då serien i övrigt faktiskt driver med könsrollerna kan man undra varför de valde att bli konservativa här.

 

Sen i det korta samtalet mellan Haruhi och Hikaru så tolkar jag det mer som att Haruhi blir arg på Hikaru för att han verkar mena att han inte sett något kvinnligt hos Haruhi innan.

Men hon har ju tidigare sagt vid flera tillfällen att hon inte bryr sig om de ser henne som en kille eller tjej. Sedan har jag i övrigt aldrig förstått varför somliga blir sura (i synnerhet animekaraktärer) när man ifrågasätter deras kön; det om något borde väl öka klyftan.

 

Och vadå "föra tillbaka till verkligheten" det är väl klart att ens vänner blir oroliga om man går emot två starka killar alldeles själv (speciellt om man inte har så stor fysisk styrka som Haruhi eller är en klenis som jag XD ).

Frågan är bara om de skulle reagera på samma sätt om exempelvis Kyouya hade agerat likadant. Han är inte direkt heller någon kampsportsmästare heller.

 

 

Huga, det är nästan så att det här förtjänar sin egen tråd.

[My]

Jag tycker inte att den japanska kvinnosynen är så hemsk som vissa säger, jag menar japanska kvinnor har ju samma rättigheter som män och är fria att välja vad de vill göra med sina liv, så har vad är det som är så hemskt?

 

Det är ett lite väl enkelt sätt att se på det hela. Bara för att du har samma rättigheter som männen i Japan (eller överallt egentligen) betyder det inte att du i praktiken får dem. Det är t.ex. mycket höga förväntningar på en arbetande japansk kvinna att säga upp sig från sitt jobb när hon får barn. Faktum är att hon ofta blir automatiskt "tvingad" att sluta. Förväntningarna från släkten kan vara ännu värre, eftersom äldsta dottern förväntas ta hand om sina föräldrar när de blir gamla, på samma sätt som äldsta sonen förväntas ta över familjeföretaget (ojämlikt även där). Nu är det här en större diskussion än jag egentligen vill eller orkar föra, men förenklat så kan man säga att livet för en kvinna i Japan oftast ser ut så här:

 

Du (i detta fall en kvinna) söker jobb efter universitetet. Du får jobb på en firma och vill börja bygga upp din karriär. Men eftersom en kvinna, som ju förväntas gifta sig och få barn, samtidigt förväntas lämna sitt jobb och bli hemmafru på heltid i samband med detta så får du inga viktiga uppdrag. Det förväntas inte att du kommer vara kvar på företaget, så du får inte ens chansen att ta hand om viktiga klienter eller leda viktiga uppdrag. Du tillbringar istället dagarna med att laga kaffe (det är väldigt ovanligt att en man gör denna mundana "kvinnosyssla") och sortera papper.

 

Du träffar en man och inser att du har två val: 1. Du väljer att satsa på relation och familj. Du måste mer eller mindre automatiskt lämna företaget när du får barn. Du uppfostrar i stort sett barnen själv och sköter 100% av hushållsarbetet, eftersom din man måste jobba långa dagar med mycket övertid och inte orkar hjälpa till när han kommer hem för att äta och sova. Hans lön går in på ditt konto och du ger honom "veckopeng". Han har ledigt 1-2 veckor om året, men vågar inte ta ut all ledighet, eftersom det kan göra att han hoppas över när det är dags för lönediskussioner och promotion.

 

2. Du träffar en man, men du vill satsa på karriären. När du nämner detta för killen dumpar han dig eftersom han vill ha en fru som kan uppfostra hans barn. Du inser att du måste ge upp både kärlekslivet och familjedrömmarna. Möjligtvis kan du ha pojkvänner, men då ni båda jobbar hårt kan det vara svårt att träffas regelbundet. Det är i övrigt en av anledningarna till att Host Clubs (som t.ex. Ouran parodierar) har blivit så populära. Så svårt kan det nämligen vara för en karriärskvinna att få ett ordentligt manligt umgänge att hon måste betala för det... Och nu pratar vi inte om sexuella tjänster, eftersom seriösa Värdklubbar inte befattar sig med sådant och har tydliga regler mot att värdarna träffar sina kunder utanför klubben. Vi pratar om SAMTAL och intellektuell stimulation.

 

För den som jobbar inom den offentliga sektorn får man som kvinna tillbaka sitt jobb när barnen har flyttat hemifrån. Min värdfamiljs mamma som var lärare gjorde detta under tiden jag regelbundet besökte dem i Japan, efter att ha varit hemmafru i runt 28 år. Även om den regeln ska gälla även företag i privata sektorn så efterlevs den i stort sett aldrig. Det har gått så långt att det händer att kvinnor startar egna "kvinnoföretag" för att få en möjlighet att behålla sina rättigheter.

 

Så man kan ju ställa sig frågan om detta verkligen kan kallas "lika rättigheter"? Det som står på pappret är ju tyvärr aldrig hela sanningen, och framförallt gäller detta ett traditionellt bundet land som Japan (även om det inte är unikt för just Japan).

 

Wow, det här med överanalyserande är ju riktigt roligt, det måste jag göra fler gånger.

 

[och]

 

Jag tror att komedi i grund och botten är menad att underhålla och jag förstår inte vad för slags konventioner Ouran bryter.

 

Du blandar ihop analys och överanalys. Att analysera något är att titta efter mer eller mindre tydliga trender och tolka dessa, dels utifrån det ursprungliga kulturperspektivet (som en anime riktad till i huvudsak kvinnliga tittare från Japan), dels utifrån sitt eget perspektiv. I Ouran kan vi hitta en massa saker som inte bara kan bortförklaras med att det är en komedi. Tänk om man helt skulle sluta analysera allt som är menat att vara roligt? Humor är också kulturellt. Man brukar prata om skrattspegeln, som återspeglar både skaparen av verket i fråga och den kultur han/hon lever i. Konventionerna kan du ju läsa om ovan.

 

Och vadå "föra tillbaka till verkligheten" det är väl klart att ens vänner blir oroliga om man går emot två starka killar alldeles själv (speciellt om man inte har så stor fysisk styrka som Haruhi eller är en klenis som jag XD ).

 

Det är inte oron i sig som vi hakar upp oss på, utan det faktum att Haruhi inte får vara stark och modig utan att få höra något som i mina öron låter som "Du är en kvinna, du måste akta dig för de hemska killarna och vad de kan göra emot dig, och det är fel av dig att oroa oss istället för att låta oss beskydda dig." Klart att det sticker i ögonen!

[Kouta-kun]

Hikari no Hohenheim

Det är egentligen många manliga karaktärer som har svagheter, manliga karaktärer verkar ju ofta vara perversa och/eller dumma fån som behöver en kvinna som ska banka lite förstånd i dem.

 

Sen är det ju det att vad skulle man göra om man helt plötsligt möter en kvinna/man som är helt perfekt utan någon som helst svaghet?

Jag skulle känna mig ganska distansierad från denna person, och en person med utan några svagheter behöver ju inte nån hjälp från andra vilket enligt mig är rätt tråkigt, en karaktär som däremot kan erkänna sina svagheter och ta emot hjälp från andra är mycket mer intressant.

Fast självklart är det ju inte bra att man jämt ger kvinnorna i anime samma svagheter om och om igen man behöver ju lite variation.

 

Det där med sykitet är ju egentligen inte konservativt enligt mig, att kunna sy och hanskas med nål och tråd är ju egentligen en färdighet precis som allt annat och faktiskt nåt som är bra att kunna.Jag håller med dig om att Hikaru lika gärna kunde ha tagit fram ett sykit eller motorsåg, det hade varit mycket roligare. De som gjorde animen tyckte väll att det var bäst att låta Haruhi göra det men jag tror inte att det var pågrund av att man vill pränta in hos tittaren att det är självklart att kvinnor måste kunna sy.

 

Om Kyoya hade gjort likadant så hade nog Haruhi förebrått honom för att han gjort något han inte kunde klara av precis som Tamaki gjorde (fast kanske inte lika mycket, Haruhi är ju inte kär i Kyoya)

 

My

Jag är absolut ingen expert på hur det är med japan så om jag skriver nåt fel så ber jag om ursäkt.

Det är självklart inte bra ifall japanska kvinnor känner sig tvingade att göra något de inte vill men hur många känner sig tvingade?

Det finns ju många bra saker med att vara hemmafru det är ju bättre tider, man kan själv bestämma över hur man gör sitt arbete och är i det stora hela sin egen chef och man kan se sina barn växa upp.

Nackdelarna finns ju också men det är säkert ändå folk som väljer att vara hemmafru ändå, och kvinnor som jobbat i några år kan ju känna sig utbrända eller att de inte kommer nån vart i karriären (kan vara för att det finns en ovilja hos cheferna att befodra en kvinna eller så kanske hon saknar det som behövs) och då kan det säkert vara en lättnad att jobba hemma.Detta borde män också få göra så kan de ge plats åt fler kvinnor.

Det är (har jag för mig) mycket lättare i japan att leva på lönen från en person så då är det ju inte som här i sverige där det egenligen är ett tvång att båda två i ett par ska arbeta. Rättigheter är nog i det stora hela det samma som i sverige det kanske bara är det att man inte sett det som nödvändigt att kvinnor måste arbeta utanför hemmet, men det kan ju ändras nu när världen har drabbats av en ekonomisk kris och japan behöver folk som ska ta om de äldre.

Och rättigheter är kan ju tyvärr inte skydda mot den press som vi alla i någon grad känner ifrån omgivningen

 

Du har rätt, jag använde ordet överanalys fel jag ska försöka i fortsättningen att använda den rätt. Och man kan ju analysera även om det är menat att vara roligt men oftast är det inte menat att vara föremål för analys och tolkningarna kan bli många och väldigt olika beroende på vilka "glasögon" man ser igenom.

 

Det finns en skillnad mellan stark och modig och dumdristig ( vissa saker är det bäst att låta bli att göra oavsett om man är man eller kvinna).

Det de sa till Haruhi lät mer i min öron som "Du ska inte göra något du inte klarar av, i såna situationer är det meningen att vänner ska hjälpa varandra och inte behöva stå ensamma, för du är viktig för oss och vi vill inte förlora dig ". Låter ganska förnuftigt enligt mig.

[Volbla]

Det finns en skillnad mellan stark och modig och dumdristig ( vissa saker är det bäst att låta bli att göra oavsett om man är man eller kvinna).

Det de sa till Haruhi lät mer i min öron som "Du ska inte göra något du inte klarar av, i såna situationer är det meningen att vänner ska hjälpa varandra och inte behöva stå ensamma, för du är viktig för oss och vi vill inte förlora dig ". Låter ganska förnuftigt enligt mig.

Det är kanske där skon klämmer lite. Ett påstående jag verkligen inte håller med om. Oavsett om man tror man klarar det eller inte (well, beroende på hur allvarliga konsekvenser det kan bli) så ska man göra det man tycker är rätt. Killarna hade väl all anledning att vara oroliga, men det gör inte hennes handling mindre rättfärdig. Nu råkade det inte finnas någon i närheten, så vad skulle hon göra?

[My]

Jag är absolut ingen expert på hur det är med japan så om jag skriver nåt fel så ber jag om ursäkt.

 

Jag är verkligen helt slut eftersom jag har suttit och jobbat hela kvällen, men min hjärna slår bakut på tanken att inte försöka förklara innan jag går och lägger mig, så here goes ett försök att förtydliga vad jag menar:

 

Jag tror inte att du skriver fel, utan att du har svårt att se det vi pratar om ur ett annat perspektiv än ditt eget. Det är ganska vanligt, inget unikt med det. Se gärna det jag skriver längre ner, i "glasögondiskussionen".

 

Först och främst, många kvinnor vill och är bekväma med att bli hemmafruar. Det är bra att de är det, och det är precis lika viktigt att de får göra sitt val. De vill se sina barn växa upp, utmärkt. Men de som inte vill sluta på företaget då? Varför ska inte de få välja? Varför är det bättre att vara hemma och bilda familj än att vilja fortsätta jobba och satsa på karriären? Det är bristen på valmöjligheter som är problemet jag försöker peka på. En storlek passar inte alla, eftersom alla är olika.

 

Sedan ska ju utbrändhet över att, som du nämner, förhindras att göra karriär av chefer, inte botas med att man blir hemmafru. Om kvinnan som råkar ut för det i grund och botten hellre hade velat ha sin karriär än sin familj, så borde ju få ha det valet, inte sant? Valet ska inte göras åt henne av chefen/samhällsnormen/familjen/förväntningarna eller liknande. På samma sätt ska ju en man som vill bli hemmapappa inte behöva få skit från omgivningen för det. Jag kan absolut tänka mig att även det inte anses okej överallt.

 

Systemet med höga löner i Japan kan väl ses som ett sätt att uppehålla systemet med arbetande män och hemmafruar. Men numera, när ekonomin inte har gått så bra under en längre tid, så räcker i realiteten inte de här höga lönerna till ändå. Livstidsanställningarna har börjat försvinna allt mer. Folk blir arbetslösa. Hemmafruarna har nu blivit tvungna att börja jobba deltid i allt större utsträckning, ett faktum som man ser så fort man kommer till Japan. Medelålders damer bär stora delar av samhället på sina axlar både i hemmet och utanför. Men karriär inom de privata företagen har de i stort sett helt stängts ute från. Hur ofta ser man japanska kvinnor bland grupperna med kostymklädda kontorsjobbare? Det är löjligt få. Återigen kommer vi tillbaka till det där valet som har gjorts åt dem. Bristen på valfrihet.

 

Och man kan ju analysera även om det är menat att vara roligt men oftast är det inte menat att vara föremål för analys och tolkningarna kan bli många och väldigt olika beroende på vilka "glasögon" man ser igenom.

 

Men en analys kan ju inte enbart baseras på huruvida den som gjorde verket har menat det att vara föremål för analys eller ej, inte sant? Så fort ett verk är färdigställt och tillgängligt för allmänheten så är det fritt fram att börja analysera. Som du säger har vi alla olika "glasögon", och det finns ganska intressanta teorier inom bl.a. filmvetenskap om att varje verk skapas på nytt varje gång någon ser det. Detta eftersom varje person har olika erfarenheter, mot vilket verket reflekteras, och olika referensramar att tolka och uppleva verket inom. På så uppstår ett nytt, unikt verk för varje gång. Vad innebär det i realiteten? Det som är humor för dig kan vara en förolämpning för någon annan, medan andra kanske ser samhällsmönster i det hela eftersom de är medvetna om olika samhällsproblem.

 

Tänker du på det här sättet, så är det väl inte så konstigt att du och vi andra tolkar scenen i Ouran på olika sätt? Du (och många andra) ser en helt logisk situation, medan vi andra som kanske har råkat ut för liknande situationer själva eller helt enkelt bara är medvetna om dem ser det som vi påpekade.

 

Sedan har även små till synes harmlösa skämt ofta en massa bakgrund. Hur kom författaren på skämtet? Har hon varit i samma situation? Har hon sett någon råka illa ut eller har hon läst om det i tidningen? Kanske sker det mycket våld mot kvinnor i hennes land? Kanske sympatiserar hon med killarnas känslor, eftersom att hon känner någon som blev nedslagen? Osv osv osv. Nu vet jag ju så klart inte svaret på någon av de här frågorna, men allt som skrivs kommer ju någonstans ifrån, även när det rör sig om humor. Humor om något är kulturellt färgat. Jämför skämt i filmer och serier från olika länder så ser du det.

 

Det är kanske där skon klämmer lite. Ett påstående jag verkligen inte håller med om. Oavsett om man tror man klarar det eller inte (well, beroende på hur allvarliga konsekvenser det kan bli) så ska man göra det man tycker är rätt. Killarna hade väl all anledning att vara oroliga, men det gör inte hennes handling mindre rättfärdig. Nu råkade det inte finnas någon i närheten, så vad skulle hon göra?

 

Exakt! Jag tycker att du lyckades uttrycka det bättre än vad jag gjorde. Hikarus val att göra det hon tycker är rätt är ju hennes val, inte något som hennes killkompisar ska ifrågasätta och styra över.

 

*slut på evighetslångt inlägg och godnatt*

[Sceleris]

Så, delat. Hikari no Hohenheim: det är fritt fram att byta trådrubrik om du vill.

[Hikari no Hohenheim]

Det finns en skillnad mellan stark och modig och dumdristig ( vissa saker är det bäst att låta bli att göra oavsett om man är man eller kvinna).

Det de sa till Haruhi lät mer i min öron som "Du ska inte göra något du inte klarar av, i såna situationer är det meningen att vänner ska hjälpa varandra och inte behöva stå ensamma, för du är viktig för oss och vi vill inte förlora dig ". Låter ganska förnuftigt enligt mig.

Det värsta var att hon faktiskt bad om förlåtelse från första stund då hon blev räddad. "Förlåt att jag oroade er," sa hon, men hon förstod inte vad hennes kön hade något med saken att göra, och det var då Tamaki blev arg. Senare den kvällen bad hon om förlåtelse igen för att hon hade skapat oro, och killarna sa då att "det är inte det." Hur ska man tolka det; att hon ska säga föråt för att hon är kvinna? Eller för att hon gick över tröskeln för vad en kvinna "får" göra?

 

Sen är det ju det att vad skulle man göra om man helt plötsligt möter en kvinna/man som är helt perfekt utan någon som helst svaghet?

Jag skulle känna mig ganska distansierad från denna person, och en person med utan några svagheter behöver ju inte nån hjälp från andra vilket enligt mig är rätt tråkigt, en karaktär som däremot kan erkänna sina svagheter och ta emot hjälp från andra är mycket mer intressant.

Helt klart; karaktärer blir inte intressanta utan svagheter. Men att kvinnor ska behöva ha andra svagheter, eller större svagheter, på grund av sitt kön det är där skon klämmer. Ett av mina favoritexempel är Gundam Seed: Kira Yamato anses vara en lipsill som lätt faller i tårar, men i verkligheten gråter seriens "tuffaste" tjej en bra bit mer än Kira, och det säger de aldrig ett ord emot. Snarare tvärt om; hon är en stark kvinna som kan hålla tillbaka sina tårar mer än andra flickor klarar. Jag har ingenting emot tjejer som gråter, det är mänskligt, men när tårkvoten är märkbart högre hos kvinnorna än männen börjar man undra.

 

Så, delat. Hikari no Hohenheim: det är fritt fram att byta trådrubrik om du vill.

Sagt och gjort.

[flaskis]

men när tårkvoten är märkbart högre hos kvinnorna än männen börjar man undra.

Så du vill gå emot naturen med din ideologi?

Att kvinnor gråter mer är helt naturligt pga hormonskillnaderna mellan män och kvinnor. Könsroller har skapats just pga detta, eftersom i grund och botten är vi olika!

 

Hur kul är det med ett samhälle där vi alla är lika? Jag skulle inte vilja se ett samhälle där alla kvinnor är lika aggressiva och hårda som män, och samma sak gäller det motsatta. Det här låter väldigt sexistiskt, men könsroller är skapade från våra mest grundläggande instinkter och är något vårt samhälle och personligheter bygger på.

Jag har aldrig förstått hela denna inställning att "vi ska bli lika", för det går rakt emot det som gör oss människor resepktive kvinnor/män!

[Hikari no Hohenheim]

Att kvinnor gråter mer är helt naturligt pga hormonskillnaderna mellan män och kvinnor. Könsroller har skapats just pga detta, eftersom i grund och botten är vi olika!

Jag är inte övertygad om detta. Jag hör stereotyper om könsroller höger och vänster, och många känns faktiskt som att de motsäger varandra.

 

Personligt exempel: det sägs att killar umgås i större grupper i skolan, och att det de alltid försöker framstå som bäst och högst i hierarkin, medan flickor håller sig till en eller två bästa kompisar. För mig, en man på nu tjugo år, var det alltid det sistnämnda som gällde, och jag kunde aldrig förstå tjusningen i att hänga i större gäng. Ett annat exempel: det sägs att kvinnor gillar gulliga saker och att det är "omanligt" för män att göra detsamma, men gissa vad: jag har inga problem alls att erkänna att jag blir alldeles till mig när får chansen att gosa med en katt (har ingen i hushållet på grund av olyckliga omständigheter) eller annat gulligt djur. Jag är också svag för färgen rosa. Är jag ett naturens missfoster? Nej, jag växte bara inte upp med uppfattningen att det skulle vara något onaturligt.

 

Jag tror nämligen att det i grund och botten rör sig om samhällsstrukturer. Vi har fått alla dessa sociala regler inskrivna i hjärnan från barnsben via vår omvärld, vilket har lett till en ond spiral driven av traditioner och förväntningar. Jag vill hävda att synen att könen skulle vara fundamentalt olika från naturen är en grov missuppfattning; visst att vi har olika kroppsuppbyggnad, vilket i sin tur kan påverka humöret och annat, men våra sinnen, vår uppfattningsförmåga, borde inte ha något med könen att göra.

 

Det är dock svårt att bevisa det ena eller det andra, och i slutändan handlar det mest om sin personliga tro. Som jag ser det formas en människa av omständigheter, och könet ändrar förstås lite på dessa, men jag stör mig på när folk anser att man måste behandla folk annorlunda beroende på om det är en pojke eller flicka.

 

Jag har aldrig förstått hela denna inställning att "vi ska bli lika", för det går rakt emot det som gör oss människor resepktive kvinnor/män!

Jag vill inte heller ha en värld där alla är lika, men jag tycker det bör bero mer på individen. Att man är av samma kön betyder på pricken ingenting om man kommer överens eller ej, och inte heller vad gällande kärlek; just för att vi alla är olika, och dras till olika saker.

[Volbla]

Det här låter väldigt sexistiskt, men könsroller är skapade från våra mest grundläggande instinkter och är något vårt samhälle och personligheter bygger på.

Går man tillbaks tillräckligt långt i tiden har du väl rätt, men i dagens samhälle så är så utsvängda könsroller utdaterade och orättvisa. Poängen är väl att man ska ha samma möjligheter och inte dömas endast utifrån sitt kön. Vi är ju också individer som sagt, och man ska inte behöva känna att man hindras göra något för att det är "omanligt" eller "osmakligt att göra som kvinna". Visst tenderar vi att ha vissa traits på grund av våra kön, men dom borde inte kontrollera vad vi får eller inte får göra.

 

Edit: Fick en hunch och kollade igenom min animelista lite, och har jag fel eller ser man mycket oftare tjejers tysta obesvarade kärlek än killars? Finns det en mentalitet att killar ska göra sin kärlek hörd och sen antingen få den besvarad eller bli nobbad, medans tjejer ska... jag vet inte. Ge choklad på alla hjärtans dag.

 

Eller så kanske det bara är mer intressant med tjejers kärleksproblem än killars :/

[Orrin]

Oj försöker ni blanda in anime i någon form av jämställdhetsdebatt? Ha då i åtanke att majoriteten av all anime riktar sig till ca 1% av den japanska befolkningen nämligen otakusarna och INTE den generella japanen. Denna grupp är även klart dominerad av män med en mängd olika specialintressen och då är verkligen inte ett av dom jämställdhet för majoriteten av dom.

 

Skulle du göra anime jämställd så skulle branschen tappa väldigt många av sina gamla tittare medan du samtidigt inte skulle få så speciellt många nya med tanke på ryktet anime redan har (tittar du på anime så är du samhällets fiende i princip).

 

Sen så undrar jag om verkligen all form av underhållning måste vara jämställd? Männen har sin bishoujo-anime medans motsvarande grupp hos kvinnorna har sin fujoshi-anime, männen har sina erogames medans kvinnorna har sina otome spel etc etc. Duger inte detta?

 

Båda gruppernas animer är ju anpassade efter vad tittarna vill se, om ni inte tycker att anime mer riktad till kvinnor är jämställd ja då beror det ju på att det är det dom vill se eller så författarinnan tycker.

 

Vill ni prata jämlikhet tycker jag det känns vettigare att diskutera jämlikheten mellan anime tittare och resten av den japanska befolkningen, där finns det saker att påpeka...

[Hikari no Hohenheim]

Oj försöker ni blanda in anime i någon form av jämställdhetsdebatt? Ha då i åtanke att majoriteten av all anime riktar sig till ca 1% av den japanska befolkningen nämligen otakusarna och INTE den generella japanen. Denna grupp är även klart dominerad av män med en mängd olika specialintressen och då är verkligen inte ett av dom jämställdhet för majoriteten av dom.

 

Skulle du göra anime jämställd så skulle branschen tappa väldigt många av sina gamla tittare medan du samtidigt inte skulle få så speciellt många nya med tanke på ryktet anime redan har (tittar du på anime så är du samhällets fiende i princip).

Det låter på dig som att animebranschen består mestadels av moé-serier och galge-adaptioner. Kanske har vi helt olika syner om anime, men själv har jag alltid tyckt att en av just det här mediets största styrkor är hur otroligt brett det är, och hur serier kan tilltala all möjlig publik i en och samma serie. Kan man verkligen säga att serier som Fullmetal Alchemist, Trigun, Cowbow Bebop, .hack//SIGN, Full Metal Panic, Haruhi Suzumiya, Azumanga Daoih, Gurren Lagann, Last Exile, Planetes, Haibane Renmei, FLCL, Crest of the Stars, Samurai Champloo, One Piece, Kyo Kara Maoh, Chobits, Death Note etc etc. är skapade för att mätta fansen av specialintressen?

 

Generellt sätt brukar jag hålla mig borta från serier som bara riktar in sig till en specifik publik, så jag har inga problem med att sådana håller sig plågsamt nära könsfördomarna; för som du säger, de riktar sig till en relativt liten skara. Man att denna skara skulle vara majoriteten av alla animetittare låter i mina öron som galenskap. Nu vet jag inte vilken markanad som egentligen är störst, och i ärlighetens namn tycker jag inte det hör till saken. Jag ser inget fel med att skapa specialgjorda historier för att tillfredställa olika fetisher, men att begränsa möjligheterna för en övrigt kvalitativ anime för att det ska passa publiken är bara ett tecken på svaghet från tillverkarens sida, kort och gott.