Satoshi Kon avlider

[Sceleris]

På Twitter sprider sig ordet att Satoshi Kon, författare och regissör av filmer och serier som Perfect Blue, Millennium Actress, Tokyo Godfathers, Paranoia Agent, Paprika och den ofärdiga The Dream Machine, har avlidit, 47 år gammal.

 

Ryktet ges mer trovärdighet när bland annat Gainax producent Yasuhiro Takeda skriver det, och tillägger att det verkar ha varit cancer.

 

Satoshi Kons verk, som ofta är psykologiskt betonade och fantasirika i sin balansgång mellan dröm och verklighet, har blivit väl mottagna av kritiker och publik.

 

Tack till Scab för de tråkiga nyheterna.

[Ashaz]

:(

Det var tråkiga nyheter.

Jag tycker att vi lynchar scab.

Tack till Scab för de tråkiga nyheterna.

[Negi]

De mest deprimerande anime-relaterade nyheterna på ett bra tag. Med tanke på allt annat man fått uppkört i ansiktet den senaste tiden så säger det en del. Kommer verkligen sakna hans unika regi, Perfect Blue är bland de bästa animerade filmer jag sett. Vila i frid

[flaskis]

Nej, detta suger :(

Må han vila i frid.

Jag var med på en föreläsning om hans verk på Konstfack för ca 2,5 år sen, och han var en riktig genial man.

[Igyou_Hime]

Perfect Blue är en klar favorit för mig så jag tycker verkligen att det är synd att han gått bort. Och jag som såg Tokyo Godfathers förra veckan :|

[Sokkan]

Här kommer man hem från jobbet och så möts man av Sceleris som informerar en om detta trista... En stor man har gått bort, vila i frid! Väcker upp mitt gamla forumkonto för att posta följande bild som är mig kär.

 

 

Tagen vid samma tillfälle som flaskis tidigare nämnt. Fick möjlighet att fotografera mig med honom (med min dassiga mobilkamera, tyvärr) och precis innan bilden knäpps tar han tag i mitt skägg som då av en slump var av en stil liknande hans. Självklart blir jag häpen och flippar ur, men minnet sitter kvar och även om jag numer har betydligt kortare skägg har jag faktiskt sparat tippen i en fryspåse här i någon byrålåda :)

 

Kon, jag kommer sakna dig, dina kommande filmer jag nu aldrig får se och självklart även ditt skägg!

[Igyou_Hime]

^ Det måste varit helt awesome att träffa honom!

[Tsukasa-san]

Mycket tragiskt! :(

Jag som till och med var på hans föredrag i Stockholm november 2008.

[Gravskopan]

Detta är riktigt tråkiga nyheter.

[Sceleris]

Benjamin Ettinger[/url]":1ak3lry4]Det är svårt att tro på nyheterna, men det verkar som att Satoshi Kon har avlidit vid 47 års ålder. Min första reaktion var misstro eftersom han var alldeles för ung.

 

Vi har gått miste om många fantastiska filmer från en briljant man. Satoshi Kon var kanske den enda människan i Japan i dag som konsekvent släppte sofistikerade filmer för vuxna som vem som helst i världen skulle kunna titta på och bli förbluffad av. Hans filmer var mer än anime. Det finns ingen annan som gör det slags arbete han gjorde. Han var verkligen ensam av sitt slag och oersättlig i världen, inte bara i anime.

 

Varje gång han kom ut med en ny film, kändes det utan motstycke -- något som aldrig tidigare gjorts i anime. Och varje film hade samma vansinniga grad av hantverk och känsla för detaljer. De är alla en unik och perfekt förverkligad vision. Var och en av hans filmer tar helt olika riktningar, men är skapade med precision på alla sätt, från strukturen till figurernas utveckling till animationen.

 

Trots det enorma antal filmer som produceras i branschen varje år, är de flesta av dessa slit-och-släng-verk avsedda för en liten nationell publik. Satoshi Kon visade genom sitt exempel att det var möjligt att skapa animefilmer som stod emot granskning av publik världen över. Jag kan inte se honom som en auteur. Jag ser honom inte ens som regissör av animefilmer. Jag ser honom som en mästarfilmskapare som skapade fantastiska filmer; hans utvalda medium råkade bara vara animation.

 

Han tacklade komplexa teman och berättelsestrukturer som animation var unikt lämpad att handskas med, men som aldrig hade behandlats på grund av konservatism och det fortfarande invanda begreppet att tecknat är uteslutande för barn. Redan från sin första film var hans vision kompromisslös i sin vilja att ta uti med ämnen som var underförstådda tabun i animation.

 

Och ändå, trots vuxna teman och den postmodernistiska glädje med vilken han lekte med det berättande begreppet, fanns det alltid i kärnan i hans filmer människor som betedde sig som riktiga människor. De kände känslor och fick oss att känna deras känslor. De gjorde att man glömde att de var teckningar. Som inga andra filmer innan hans, var hans filmer en självmotsägelse och en balansgång -- de uttryckte trovärdigt mänskligt drama, inte på ett realistiskt sätt, men på ett sätt som utnyttjade mediet. Så lyckades han med den omöjliga motsägelsen att göra saker som animation inte ska vara bra på att göra, samtidigt som han gjorde de saker som animation ska vara bra på att göra.

 

Han tycktes ha en regissörs insikter. Han visste hur man kan strukturera en film, hur man planerar tagningarna, och hur man använder animation effektivt för att skapa något som fungerar som en film på ett sätt som mycket få animefilmer gör. De hade en narrativ vikt, rik karaktärsutveckling och en tematisk komplexitet som var lika god som i de största otecknade filmerna. Och som om inte det vore nog, vad gäller animationssidan var kvaliteten på karaktärsskådespelet i hans filmer, Tokyo Godfathers framför allt, något av en ny vattenstämpel i anime. Han var en skicklig regissör av animerade filmer, eftersom i animation handlar det inte bara om en person -- han visste hur man samlade in talang och individualism ur en enorm mängd folk, däribland några mycket egenartade men begåvade animatörer, på ett sätt som smälte samman i en perfekt enhet. Hans filmer var bland de få animerade filmer någonsin som inte bara var intressanta som animerade filmer, men också intressanta som filmer.

 

Klippningen av kameratagningarna i hans filmer har alltid varit det som mest imponerade på mig i hans filmer, från förvillande förskjutningar av perspektiv i Perfect Blue till de snabba hoppen mellan olika tidsperioder och sekvenser i Millennium Actress. I hans sinne förstod han tydligt hur varje del av det komplexa pussel som var hans filmer passade in. Och trots det sätt han förstörde begreppen om linjärt berättande, var hans filmer aldrig i oreda, utan var klarheten själv.

 

Hans filmer var, på sätt och vis, en förlängning av hans geni för noggranna illustrationer, då illustrationen är filmskapandets förfader. Hans storyboards är underverk av den konst som utöver att vara vackert detaljerad, avslöjar den fantastiska precision med vilken han tänkt ut varje del av sina filmer in i minsta detalj. Hans skrifter om sina upplevelser gör att varje av hans filmer, postade för många år sedan på sin webbplats, är bland de mest insiktsfulla jag någonsin läst angående animerat filmskapande i Japan. Han var även en mentor för unga konstnärer, och besökte ibland NHKs Digital Stadium för att kritisera korta studentfilmer.

 

Detta är ett förödande slag mot anime, för det finns ingen som kan ersätta Satoshi Kon eller bära hans arv. Det är inte bara att han hade en unik vision, han hade det analytiska sinnet och den fantastiska tekniska kompetensen som krävdes för att backa upp det. Han var otvivelaktigt den mest konsekventa filmskapare som arbetat i anime i dag, med ett exakt och metodiskt tillvägagångssätt för regi som till synes inte delas av någon annan i hans generation. Han lämnar oss just när vi förväntade oss att se honom inleda en lång karriär av nya höjder.

[Sceleris]

ANN postar en delvis översättning av hans sista meddelande:

May 18 of this year, an unforgettable day.

 

My wife and I received the following prognosis from a cardiologist at the Musashino Red Cross Hospital:

 

"The pancreatic cancer is terminal and has metastasized to the bone. You have at most a half year left."

 

[...]

 

When I conveyed my concerns for Yume-Miru Kikai to Mr. Maruyama, he said, "It's fine. Don't worry, we'll do whatever it takes."

 

I cried.

 

I cried aloud.

 

[...]

 

With feelings of gratitude for all that is good in this world, I put down my pen.

 

Well, I'll be leaving now.

 

Satoshi Kon

 

(;_;)>

 

Google Translate.

Spoiler

18 maj, glömmer aldrig det här året.

武 蔵 野 赤 十字 病院, dömdes efter en kardiologi läkare.

"Terminal bukspottkörtelcancer, har spridit sig i hela benet. Halvt år längre medellivslängd."

Min fru och jag hörde två personer. Precis som det inte finns två människor tar armar var orimliga i plötslig öde.

Jag hade verkligen en regelbunden basis.

"Det är ingen död tid."

Och även om det var för plötsligt.

 

Kan vara tecknet faktiskt hade. De två delarna av ryggen - tre månader innan smärtan i skrevet och starka blev höger ben ström från att komma in, vilket resulterar i en större svårigheter att gå, men gick till akupunktur och kiropraktik och inte att förbättras, MRI och PET-CT leder granskning precisionsinstrument såsom livslängd är upp till den plötsliga och uttalade.

Som det var bakom dödsfallet har märkt, men jag kan inte göra någonting göras åt det.

 

Efter meningen, sökte hans hustru ett sätt att överleva. Bara det är svårt.

Har fått stöd av vänner och förhoppningsvis mer kraftfull högsta. Avvisar cytostatika, och konventionella visdom är att leva tro på en något annorlunda syn på världen. "Normal" Det kändes som om det var runt 私 Rashiku vägra. Jag tror att hade något att göra med sig själv alltid i majoritet ändå. Det är samma sak när det gäller sjukvård. Gizmo Arekore vad som kan ha insett baksidan av vanliga moderna medicinen.

"Jag kanske ska överleva i en värld av ett val!"

Dock. Liksom av ren kraft kommer knappt arbete och ditt arbete.

Progression var tillförlitligt sätt varje dag.

 

Även allmänheten som en global gemenskap eftersom jag är en av de andra sidan, emot ungefär hälften lever. Eftersom jag är från att betala skatt på rätt sätt. Böterna är en av de fullvärdiga medlemmar i samhället och historien är långt borta.

Förberedelser inför världen och personlig överlevnad, så förutom

"Perfekt beredd att dö."

Jag måste vända händer. Jag kunde helt bra.

En av dem gjorde vi två vänner att hjälpa till och betrodda med det sköra och Satoshi Kon har låtit företaget lyckas göra sådana rättigheter ändå.

En annan var att göra en mycket kommer att gilla min hustru 譲 Ri 渡 Seru inte underlätta fastigheten. Naturligtvis saker som arv är inte förvärras av konflikten, men den jag vill ta bort oron hos en hustru i världen, vilket leder till sinnesfrid att min resa som Choi och därefter.

 

Därmed sammanhängande förfaranden, pappersarbete och tycker inte om min fru och jag fick läxor och arbeta snabbt i händerna på en underbar vän.

Senare, i kritiskt tillstånd med lunginflammation, när han undertecknade de sista vilja och testamente vara vaga och är nu, och jag höll på att dö Jag kan förstå detta.

"Vad dör till slut ..."

När allt Musashino Röda Korset i första hjälpen och transporterades till två dagar sedan var och fördes till sjukhus med ambulans och lämna samma dag. Det visade sig fint och testet nu verkligen på sjukhuset. Resultatet av komplikationer av lunginflammation, har pleurautgjutning samlat betydande. Jag tydligt hörde doktorn, är svaret mycket affärsmässighet, tacksam sätt.

"... En dag eller två med dig ... en hel del om det under denna månad."

Medan du lyssnar på "Det låter som väder," Jag trodde att situationen var akut.

7 juli att det är. Det är ganska tufft att det var dag.

 

Så jag skulle gå mage det är.

Jag dör hemma.

Det sista kan vara en stor olägenhet för människor runt omkring, fick jag hem Consult ett sätt att undgå till varje pris.

Envishet och hans hustru, medan faktiskt väldigt hjälpsamma och samarbetsvilliga inställning, som om sjukhuset gav upp, ett stort stöd utanför kliniken, men många casual och många välsignelser och 思 ENU.

I verkligheten finns det inget utrymme mellan behovet och standardiserade som så väl är otroligt sammanträffande. "Tokyo Godfathers" och cirka dum.

 

De fly planer runt på min fru och jag måste säga att det för läkaren "Jag kan göra det - Om barnet fortfarande hemma men en halv dag!" Han tillade senare, den ruvande ensam på sjukhuset döden väntade.

Är tråkigt att detta hade ansetts.

"Kanske en trevlig idé att dö."

I synnerhet finns det ingen anledning, och kunde inte låta bli att tänka att det kan vara så, kände mig förvånansvärt lugn mig själv.

Men bara tycker inte om en sak.

"Naa dö just på denna plats jag inte gillar ..."

Och sedan börjar sprida sig i rummet började flytta från kalendern på väggen och ser något.

"Oh ... och en procession från kalendern. Hallucinationer Naa inte min personlighet alls."

Jag jublade och kände även på den professionella känsla för vad som fungerar som kan kontaktas i världen av de döda var vid denna tid lycka till. Jag kände mig verkligen nära döden.

Medan världen var insvept i folie med döden, Musashino Röda Korset och en mirakulöst fly tack vare insatser av många personer med att spåra till hemmet.

Det gör ont också att dö.

Märk väl, så ingen kritik av Röda Korset Musashino separat och hat, missförstånd noteras som.

Men jag går bara hemma i mitt hus.

Jag lever fortfarande i det huset.

 

Bara lite förvånad, när de görs i vardagsrummet i sitt hem, den välbekanta nära döden-upplevelse, säger han ser sig själv transporteras till rummet från ovan ", med den extra bonusen som verkligen vet.

Inklusive dig och ditt landskap, hur är ett par meter från marken, sågs i fågelperspektiv något riktigt stort objektiv. Väldigt imponerande stora centrala torgen i sovrum, med en emot torget insvept i ark som. Janakatta känner mycket noga, inte nämna klagomål.

 

Tja, ska resten ha varit hemma bara väntar på att dö.

Dock.

Jag måste ha gått över bergen i lunginflammation utan svårighet.

Whoa!

På ett sätt jag gillar den här.

"Jag missade död (skratt)"

Efter att jag kunde tänka bara tänka på döden som verkligen död en gång. I baksätet av en vag känsla av "återfödas" skakade ordet flera gånger.

Konstigt nog är energi startas igen nästa dag.

Min fru började, de människor som distribuerar energin till kommer på besök, hjälpte en vän som du, läkare och sjuksköterskor, för jag tror alla vi som arbetar som vård chefer. Väldigt ärlig från hjärtat.

 

Nu när energin börjar leva igen, inte kan jag inte somna.

Jag beställde den lever och ges som ett extra liv, måste du använda vård.

Tänkte att minska minst ett liv kvar 不 义理 där.

Faktum är att cancer inte bara berätta för människor väldigt, väldigt personligt. Det handlade inte om att berätta för dina föräldrar. I synnerhet har den arbetsrelaterade inte många, sagt och säger.

En försäkran om cancer på Internet, men ett sinne rapportera dagligen resten av ditt liv, som kommer att vara död Satoshi Kon, samt små och såg ut att vara över följderna olika dock不 义理 upprepade tillfällen hade lärt känna det är därför bekant. Tråkigt att höra.

 

Sammanträda minst en gång innan jag dör, människor som vill hälsa ett enda ord där ute.

Familj och släktingar, gamla vänner och klasskamrater från grundskolan, träffade han kolleger på universitetet som bytte en hel del stimulans i en värld av komiska möten, sida vid sida i en värld av animation skrivbord, dricka tillsammans, förmåga att stimulera samma arbete, Bluetooth, ett antal kolleger också delade vår glädje lidande, så många vet, tack vare otaliga positioner för att möta en chef, som säger att Japan, liksom fans över hela världen vi kunde träffas. Några vänner träffade jag via webben.

 

I en blick, om möjligt, men det finns många (även om vissa av er missar), uppfyller de ett "man och jag kommer återigen meet i" Den enda känsla som kommer att ackumuleras, till döden hade jag inget bra Hon trodde väl det. Den återvunna energin och även om jag var en liten, utom i mycket beredda att möta detta. I ett så smärtsamt att se. Ironiskt.

Och blev sängliggande och nästan förlamad till följd av skelettmetastaser, sågs också av mager figur. Jag vill minnas om Satoshi Kon vet i många friska.

Sjukdom att informera sina släktingar, vänner alla vänner er alla att ta tillfället i akt att be om ursäkt till 不 义理. Men du förstår hur självisk Satoshi Kon.

Jag menar, "en av de där killarna," Du var, vad Satoshi Kon.

Om du tror att ditt ansikte kommer att påminna oss om goda minnen och ler.

Tack alla för en hel del riktigt bra minnen.

Jag älskar levande min värld.

Det känns som en mycket lycklig.

 

Vi träffade några personer i mitt liv, även om både positiva och negativa, att bildandet av mänskliga Satoshi Kon är förmodligen fortfarande behövde någonstans att uppfylla alla uppskattar det. Även i mitten av 40 tidiga död är ett resultat, är det ingen annan än att ta mitt öde som denna. Därför att de tycker att jag har varit ganska bra.

Nu tänka på döden så här.

"Det finns ingen skam att säga än så."

Verkligen.

 

Men många icke-rättspraxis och bidragit till att ge upp, och verkligen orolig att jag inte kunde hjälpa det.

Mr Maruyama föräldrar och Madhouse.

Satoshi Kon verkliga föräldrar, föräldrar av Bianca.

Även långsammare och inte bort allt utom tala sanning.

乞 Itai kändes som förlåtelse.

 

Maruyama första anblicken av ansikte kom på besök hemma, ledsen och tårarna rinner hejdlöst.

"Tyvärr, jag har blivit som henne ..."

Mr Maruyama sade ingenting, skakade hand Håll mig i ansiktet.

Var fylld av tacksamhet.

Som arga vågor, i ord av tacksamhet som jag skulle kunna arbeta med människor samlats för glädje om det här tillräckligt. Det kan låta överdrivet uttryck, inte bara kallas så.

Tankar som kan vara fritt förlåtas på en gång.

 

Den största ånger var filmen "dröm maskin" som är.

Film sig naturligtvis också oroliga för den personal som hjälpte mig att delta. Men, hon kunde ha mer än nog att nämna att alla som kom att rita och klippa döda gått så långt om man ger de fattiga.

Efter alla ursprungliga Satoshi Kon, manus, karaktärer och världens miljö, storyboards, musik, ... bilder de belastas med alla typer av bildkällor.

Naturligtvis, Bianca, inklusive art director, och det finns många som delar ett antal tjänster och i princip inte vet om Satoshi Kon, jag kan bara inte göra innehållet. Manipuleras, men hittills så jag måste säga mitt ansvar, att ingen liten ansträngning dela världen från folket, och jag kommer. Men detta är ökningen av skelettsmärta, bara jag lät 轧 Nda nr ovärdighet att skriva en postscript.

Jag ber om ursäkt till alla anställda att höra.

Jag vill också veta lite Shiteyatsu.

Jag menar, vad Satoshi Kon "de där killarna", och lite mer och säga varför för jag har för att skapa animationer och även kondenserad Hennamono annorlunda.

Det kan säga något helt arrogant, förlåt mig till förmån för cancer.

 

Inte driver jag väntade på döden, det arbete också på något sätt överlevde döden Surubeku Satoshi Kon, kommer utan att vrida huvudet. Men det är också billigt knep.

Mr Maruyama, "Machine Dreams" och framföra den oro som

"Ja. Oroa dig inte, för vad du vill."

Säger han.

Ropade.

En annan gråt.

不 义理 just kommit i gång på gång budget film tidigare, men så småningom kom att ha dem på något sätt alltid Maruyama.

Detta är samma. Jag gör inga framsteg.

Mr Maruyama och ha gott om tid att prata. Tack, jag har känt mig lite mycket värdefullt att det nu är industrin talang och teknik Satoshi Kon.

Talang är beklagligt. Jag vill hålla på något sätt.

Vilken gåva det är att gå till helvetet eftersom 仰 Ru viss tillförsikt att Madhouse Maruyama ändå.

Onödigt att säga att andra säkert gå förlorade utan detta detaljerad teknisk beskrivning av konstiga idéer och var för bra och jag hade helt enkelt inget val.

Mr Maruyama gav dem möjligheten att tjäna allmänheten är tacksam för. Tack för att verkligen.

Satoshi Kon hade tur som Bianca.

 

切 Nakatta berätta verkligen föräldrarna.

Om sant, var vapnet kommer att rapportera till föräldrar som lever i Sapporo, men ändå bra för många personliga frihet, progress av sjukdomen är så frustrerande Skanda ju att nära samtal först på sjukhuset dö i plötslig 极 Marinai hade trott.

"Jag är från terminalen pankreascancer dö snart. Riktigt bra barnen kommer till Fadern och modern är född, tack."

Vem skulle inte höras plötsligt ackumuleras i alla fall när det redan var insvept i en föraning om att döden.

 

Det hem, kom över något om kritiskt sjuk i lunginflammation.

Möt föräldrar bestämde sig för att ha ett stort beslut.

Även mina föräldrar ville se.

Svåra att uppnå, men hade ingen energi, men ett möte med föräldrarna för att se en riktigt blick. Direkt födde världen Jag ville tacka.

Jag var verkligen lycklig.

Den andra hade lite mer levande i en hast, och med min hustru och föräldrar, jag är ledsen för alla mina favorit personer.

Bara för mig och min egoism, nästa dag hemma hos sina föräldrar från Sapporo.

Kommer aldrig glömma de ord min mamma såg mig och blev sängliggande.

"Hej Jag är ledsen! Yarenaku födelse till den starka!"

Jag kunde inte hitta något svar på detta.

 

Men bara som hastigast under 过 Gosanakatta föräldrar var nog.

Om man tittar på ansiktet och kände att alla kan förstå, så det var egentligen.

 

Tack mamma och pappa.

Jag var mycket lyckligare än någonting att ett barn har fötts till världen mellan de två.

Kommer att fyllas med massor av minnen och tacksamhet.

Det är också viktigt, men lyckan själv, och inte passar även om det hade vuxit till uppskatta kraften lycka.

Tack så mycket.

 

Men före föräldrarnas bristande sonlig fromhet så under detta årtionde, viftade med armarna som en animation regissör, uppnå sina mål, fick gå in utvärdering. Tyvärr mindre och sälja för Choi, jag tror att de inom sina medel.

Detta årtionde i synnerhet, och jag tror att jag bodde i densitet än andra, skulle ha fått mig föräldrar till mitt bröst.

 

Kunna tala direkt till föräldrar och Maruyama, tror jag att under trycket nedåt.

 

Slutligen oro än någon annan, till min fru, som är pålitlig, men slutet.

De två av oss till tårar många gånger att den förväntade livslängden efter prövning. En annan var den tuffaste dagen fysiskt och mentalt också. Ord kan aldrig vara nog.

Men på något sätt stöter dagligen försöker göra alltför Shindoku, tack vare ett kraftfullt ställningstagande och jag är genast berättade för mig att tro att den meningen.

"Jag slutar jag bli bra vicepresidentkandidat."

Som ordet, som om min ångest och överträffa, de krav och önskemål från trafik här och där som en stor storm uppsving, nu lär sig genom att titta på andra ta hand om en man, på alerten och inte imponerade på mig att se lärt sig.

"Jag är en bra hustru."

Men säga det nu? Mig. Nej, jag upp och insåg mer än jag någonsin haft.

Även efter döden, tror jag att goda förmodligen kommer att visa sig att Satoshi Kon.

Jag minns, eftersom äktenskapet arbete "arbete" varje dag, och kunde pistol du vill kan bromsa tiden hemma, det också.

Men vem är hårt, det var jag de förstår att det finns talang runt hörnet där. Jag var bara glad, verkligen.

Även dagen före sin död att leva, även om du inte kan tacksam. Tack.

 

Det finns fortfarande en oro, naturligtvis, inget slut på dem om några. Vi måste avsluta saker.

Slutligen vill vi numera ganska svårt Förhoppningsvis kommer du att acceptera den läkare som gick med på att terminal vård i hemmet Dr H, K och hans hustru, en sjuksköterska i att berätta en djup tacksamhet till Mr.

Hem vård som ofattbart besvärligt omständigheter du ta bort envisa sätt smärtan av cancer eller någon annan, de ansträngningar ni göra ännu en liten tröst tills målet om död, hur mycket det hjälpte det.

Dessutom matas patienter kroppen av en stor attityd och med bara arbete långt utanför ramen för hur mycket vi stödde par att kontakta dig som person än något annat, jag vet inte sparas. Det finns många personligheter också uppmuntrat par till din lärare.

Vi uppskattar verkligen Itashi.

 

Och slutligen Slutligen, eftersom jag var bara dömdes till medellivslängden i mitten av maj, det extraordinära insatser och samarbete mellan offentliga och privata är inte tillräckligt, två vänner som också är andligt stöd . KON'STONE Ltd vän från gymnasiet och även en medlem av T, skickar H ett hjärtligt tack till producenten.

Tusen tack. Från min magra ordförråd, till de svårare att hitta lämpliga ord tack, det gjorde han ett par anpassats.

Om två personer omkom och mer smärtsamt sätt jag skulle vara nära döden, hade min hustru förtäring.

Allt och ingenting, egentligen gjorde han.

Vid. Ledsen som skall följas, men med försiktighet, för att dö efter utfodring, eller vill du hjälpa min fru Kurenu.

Goin så jag kommer in på flygningen på ett säkert sätt.

Med vänliga hälsningar fråga.

 

Nu, alla som har en lång Tsuki 合 jag placera din text så länge, tack.

Jag vill tacka alla goda känslor med världen finns, att du försöker att borsta.

 

Tja, gå framåt.

 

Satoshi Kon

[Hampe]

Folk som känner att de har intresset så kommer Uppsalakai hålla en filmvisning i Satoshi Kons tecken den 11:e september i Stockholm. Mer info finns på http://satoshikon.uppcon.se/

[flaskis]

Folk som känner att de har intresset så kommer Uppsalakai hålla en filmvisning i Satoshi Kons tecken den 11:e september i Stockholm. Mer info finns på http://satoshikon.uppcon.se/

Tänkte precis nämna det.

Jag är i Barcelona den helgen, så jag kan inte gå på det :(