Livet som mangatecknare

[Sceleris]

Hiroshi Shiibashi är mannen bakom Shōnen Jump-serien Nurarihyon no Mago som när den slutade i december 2012 nått 25 volymer. Serien har sålt fler än elva miljoner böcker, så en man i hans ställning borde väl ha rätt bra arbetsvillkor?

 

Nej, så är det inte. Det är många här som redan vet det, men det kan vara ett kul ämne att dra upp ändå: mangatecknarens arbetsschema är tungt. Kolla Shiibashis nedan.

 

De blå rutorna är alltså timmar han arbetar (arbetade) med veckans "namn", den skissartade planen för kapitlet: bildkomposition, repliker och så vidare. Orange är möten med redaktören som ska godkänna "namnet" och föreslå ändringar och utvecklingar av berättelsen. Sömn (grått) varierar mellan två till åtta timmar. Grönt för sidor i färg eller omslagsbilder, vilket tecknarna kan få göra ibland. De rödrosa timmarna är när assistenterna kommer in i bilden för att färdigställa kapitlet: de får tuscha, lägga raster (skuggningseffekter och liknande som klistras på bilden), rita bakgrunder och bakgrundskaraktärer. Sist i vitt: tjoho, tre lediga timmar på lördag!

 

Det är också detta som gör mig lite road av tanken på Kentarô Miura, skaparen av Berserk, som något slags lathund som bara sitter och spelar Idolmaster hela dagarna för att han inte håller ett regelbundet schema. Visst, han har nog inte riktigt lika tungt som en Shônen Jump-teckare, men såna här uppslag tecknar inte sig själva. (Jag kan tänka mig att Miura också gör mycket research av byggnader, rustningar och allt sånt.)

 

Det finns mycket att säga om den ekonomiska delen också, men det orkar jag inte, åtminstone inte nu.

[Saten]

Måndagen är ju helt sjuk. 2 Timmars sömn och en lunchrast, haha går det ens att överleva?

[zimeon]

Det där rimmar med allt jag hört, men gäller framförallt bara Shonen Jump. Veckliga saker är jobbiga; de som har sådana arbeten jobbar hela tiden, och då menar jag hela tiden. Det är ett hundgöra, och endast de som trivs med att inte göra något annat än att jobba hela tiden och ibland (några år emellan) få lite paus (i stil med en två-tre veckor) klarar av det. Det är därför det är så underligt att Oda håller. Sen är ju situationen annorlunda för de som är så stora att de har heltidsanställda assistenter (som typ Rumiko Takahashi har).

 

Miura jobbar på en månadstidning (eller är den bivecko?) och sådana har ett helt annat schema. Framförallt i Afternoon, som vissa behandlar som bimånatlig.

 

"Name" brukar översättas till "grovskiss". Det är i stort sett bara sid- pch pratbubbelslayout, med supergrova silhuetter till figurer. Sen gör japanska tecknare så att de skissar sen i blyerts på annat papper och tuschar sen rakt på skissen och suddar bort skissen. Så grovskisserna är kvar, men inte skisserna. Förutom om man heter Hitoshi Iwaaki, som allt som oftast inte hinner tuscha sina kapitel av Historie, utan de publiceras med skissade bakgrunder.

 

Ekonomiskt är situationen dock klart mer behaglig än för animébolag som måste kämpa. För olika DVDer så säljer fortfarande böcker, och en tecknare får 10% av butikspriset som royalty. För varje OP bok som säljs får Oda c:a 3 spänn. Lägg ihop att han säljer ungefär en miljon av varje bok och det kommer c:a 5 böcker per år, så bara det är fem miljoner per år.

 

Ersättningen för seriesidorna är spottstyvrar i jämförelse. En ny tecknare kanske får 5000 yen (c:a 400 kronor) per seriesida; Oda avslöjas inte vad han får, men det är säkert ett par tusen i alla fall. Det är inte mer än så, för när man kommer upp i Odas klass så spelar de pengarna så liten roll ändå. För att seriesidorna publicerar skapar ju sådana enorma vågskvalp, så de där tusentals kronorna slutar ju med att de blir så mycket mer.

 

Förutom bokförsäljningen får han ju en viss royalty på böcker sålda utomlands, men det vet jag inte hur mycket. Dessutom får han säkerligen någon form av defaultpeng för all merchandise, men hur mycket det är vet jag inte. Det kan hända att saker som pennor och skrivblock och så genererar noll för Oda, och att det bara är Toei som håvar in det, men han får ju en royalty för animén från Toei.

 

Nu sa jag att animébolag kämpar, men Toei är väl ett undantag; de tjänar fortfarande så pass mycket på leksaker och spinoffs; jag har extremt svårt att tro att Toeis OP-animé står och faller med försäljningen av DVD:erna; det säger sitt att mängden personer som samlar på sig hundratals OP-DVD:er inte kan vara så många som 10,000 pers. Däremot hyrs de dock ut rätt mycket skulle jag tro.

 

Så kort: ekonomiskt är nog Oda en miljardär vid det här laget. Men producera 20 seriesidor i veckan, då spelar det ingen roll om man har pengar eller inte, om man är som Oda och vill rita allt rörligt själv. Då får man ingen semester, och så är det bara. Men njuter man av det, så…

 

[guruguru]

Inte riktigt samma ämne men jag tycker den här videon som tar upp varför japanska mangaskapare inte säljer serieoriginal är rätt intressant:

[katt]

hårda bud i mellerud :)

[Dread]

Zimeon du får Oda att låta som en galet rik masochist, men denna tråden var intressant! Jag trodde verkligen inte att en tecknares arbetsschema var så förskräckligt. Inte konstigt att de tar längre uppehåll ibland, jag hade dött med ett sådant schema -_-

[Sceleris]

Oda har på 812 veckor sedan han började kommit med 701 kapitel (86%). Det blir sisådär sju veckors respit per år från ett sånt där schema.

 

Det som är så fascinerande med Oda är att han verkligen verkar älska att teckna och komma med sin berättelse! Han drar ut på den (för att berätta vad han vill), han har slutet planerat långt i framtiden, han har fullt med saker i åtanke (som ledtrådar eller referenser i tidiga kapitel till sådant som han inte ritar förrän tio år senare!), och han verkar älska att skoja med fansen om frågelådorna i mangavolymerna är något att gå på. Jag föreställer mig honom som Niizuma i Bakuman. :P

 

Fast Oda är inte punktligast! Kishimoto har stått för 623 kapitel Naruto på uppskattningsvis 702 veckor (89%). Kubos Bleach: 530 kapitel på 605 veckor (88%).

 

Togashis Hunter x Hunter: 340 kapitel på 784 veckor (43%).

[Dark-Zakiya]

Räcker väl se/läsa bakuman så vet man det mesta hur det funkar.

men ibland bli man knäpp på svenska manga nobbar som vill bli manga tecknare som tro det är bara sätta sig vid ett ritbord.