Hoppa till innehåll

Vi har nu en wiki! Kolla tråden!

zimeon

Jättarna anfaller

Rekommenderade inlägg

Jag hittade Jättarna anfaller (shigeki no kyojin, med den urlöjliga engelska titeln Attack on Titan) av en slump för typ två år sen (tror jag), om jag inte missminner mig, på Narita på väg hem. Jag läste den där första boken och intrycken var "gud vad fult ritad" och "festligt att den funkar ändå" och "spretig".

 

Det som var kul med den var att det inte riktigt gick att utröna vart den ville komma; den var lite som Berserk i börjanb: En Jävla Massa Röj men som verkade gradvis bli bättre.

 

I och med att animén börjat så tänkte jag att jag borde läsa om den, jag hade trots allt bara läst till bok 5 och bok 6 och 7 har stått i hyllan ett bra tag utan att läsas, och så såg jag på reklamen att bok 10 kommit ut, så jag tänkte uppdatera mig så jag kan köpa resten nu när jag ska till Japan.

 

Jag tänker inte avslöja något om handlingen som så, men Jättarna anfaller handlar om en värld som bäst kan beskrivas som medeltids-science fiction; för ett halvt millennium sedan så dök konstiga jättar upp och åt upp folk. Människorna trängdes tillbaka och byggde upp några enorma murar (50 meter höga) för att skydda från jättarna (som varierade mellan 3 och 15 meter höga). När serien börjar så har det gått 100 år sedan senaste anfallet, och folk bor där i sin värld (allt är medeltid fast en hel del stämmer inte) och bryr sig inte. Huvudpersonen skulle vilja komma ut utanför murarna. Och så anfaller jättarna, det blir hål i muren och katastrof och slafs och en massa folk blir uppätna, huvudpersonen svär att han ska bli soldat och mörsa alla jättar. Ungefär.

 

Som sagt, jag ska inte avslöja mer av handlingen, men serien gör vad den kan för att utlova mer än bara low fantasy action; den är lite mystisk, den hintar om okända saker, många saker förklaras i efterhand (till exempel är det plötsligt en ganska lång tillbakablick om huvudpersonens militärträning), och så vidare. För att hålla upp spänningen. Ibland kommer någon sidobit som man bara "wtf?" över och det är kul.

 

Men ändå blir jag lite småbesviken när jag nu ger mig in på bok 6 och 7. Det är vanligt att sådana här serier tappar fart i handlingen, och jag kan inte riktigt påpeka att det går uppenbart långsamt, men ändå så tunnas väldigt mycket ut vartefter berättelsen går. Ser man tillbaka på vad som hände i bok 6 eller 7 så kan det ofta sammanfattas till en enda mening utan att man tappar alldeles för mycket. Det är mycket stämning, action och gråt och förtvivlan över hur svaga människorna är i jämförelse med de jättarna, som trots sin storlek verkar vara asbra på att smyga sig på folk och få sparvarna att hamna i sina munnar.

Det är spännande och kul läsning när författaren kör ur mänsklighetens fokus och att de vet så lite om jättarna (varför äter de folk, varför har de inga kön, varför är de odödliga, varför bryr de sig inte om andra djur etc), men det går ändå väldigt trögt, i en sån långsam serie (ett kapitel i månaden) så är det lite jobbigt när två-tre kapitel går åt till att de jagar en jätte över en slätt, liksom.

Nu har det kommit 10 böcker, och standardtakten för en bra upplagd animé är ungefär 2 avsnitt per bok, så det kommer nog hålla i 26 böcker (särkilt som vissa kapitel är väldigt pratsjuka), och det kan ju hända att spänningen går upp lite. Mitt bestående intryck var dock att den väldigt snabbt tappade fart.

 

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Lite tillägg (inga spolare):

 

Generellt verkar reaktionerna vara att storyn fortfarande håller, och det gör det. Tyvärr blir den lite slenrian. Men det är nästan så att ojämnheten i hur spännande är, är en del av spänningen.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Skulle vilja hävda att världen har mer gemensamt med 1800-talet än medeltid. Det är intressant att se hur många saker som författaren verkar ha tänkt på i förväg. En hel del ologiska saker förklaras via avslöjanden djupare in i serien. Mängden spoilerinfo var det som lockade mig personligen. 

 

Tyvärr är det som Zimeon skriver, kvalitén skiftar mycket. Personligen gillar jag teckningsstilen, den är charmig och relativt tydlig. Känns nästan som att vara en japan i Europa som inte kan se skillnad på alla identiska västerlänningar. Tempot och karaktärerna är det värre med.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Även om serien ger en liknande känsla som när man först läste berserk märks det rätt snabbt att den är riktad mot tonårspojkar, även om även Berserk publicerades i en serietidning mot samma demografi. Man försöker ge en syn av att det är en tuff och hård värld där ingen får det dem vill men även slänga in coola effekter så att man inte tröttnar.

 

Inget fel med det, men det gör ibland att man blir rätt trött på karaktärerna. Speciellt protagonisten. Hoppas skaparen blir bättre på att skriva dialogerna med tiden, för där ligger nog den största bristen. Den andra är tecknarstilen men det funkar ändå i miljön som skaparen byggt upp, jag kan förlåta att han inte kan mänsklig anatomi. Utöver det brukar flesta bli bättre på att rita ju längre tid man låter serien vara vid liv, med undantag om man är skaparen av HxH.

 

Ska i alla fall bli spännande att se vart de tar den här serien nånstans och hur allt blir. Är klart värt en läsning om man gillar actionserier.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter
jag kan förlåta att han inte kan mänsklig anatomi.

Vad är det för fel med anatomin i hans teckningar? Annat än titanerna förstås, men de ska ju se konstiga ut.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter
Vad är det för fel med anatomin i hans teckningar? Annat än titanerna förstås, men de ska ju se konstiga ut.

Är rätt ofta som kroppsbyggnaderna på folk från avstånd är helt bängt, han kan stundvis inte rita händer etc. Orkar inte leta runt efter exempel just nu.

 

Jätterna är ju menade att se konstiga ut, men frågar mig själv rätt ofta hur mycket av det som är avsikligt och hur mycket som är ritat för att han bara inte kan. Eller så är han bara riktigt slarvig, men tror det har mycket att göra med att han är rätt oerfaren just nu, vilket inte är så konstigt. Flesta tecknare som släpper sin första serie brukar ha rätt stora brister i början, sen lär man ju sig med åren.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Då har jag läst så mycket av Jättarna Anfaller som går att göra för stunden (kapitel 46). Jag gillar den skarp, men den är inte utan sina skavanker. Mitt största klagomål är att den förlitar sig lite väl mycket på återblickar; allrför händer något otroligt spektakulärt som man aldrig kunnat se komma, för att några sidor senare skruva tillbaka tiden där de förklarar varför det är relevant för historien. Ibland fungerar det riktigt bra, och ibland känns det som att historien blir framkrystad.

 

Ska bli intressant att se hur långt animen kommer att arta sig i förhållande till mangan. Vad jag förstår så har de avverkat runt 13 avsnitt på 4 volymer, och första säsongen kommer att bli runt 24-26. Det känns som att det är för få avsnitt för att täcka hela manga-serien, medan det samtidigt finns för lite källmaterial för att göra en säsong 2. Min största gissning är att de drar till med ett "animeslut", medan mangan får fortsätta på sin egen takt, a la Claymore. Eller så gör de ett par års uppehåll och väntar tills mangan är färdigställd innan de gör säsong 2. Min magkänsla säger att det kommer bli runt 14-15 volymer allt som allt.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter
Mitt största klagomål är att den förlitar sig lite väl mycket på återblickar; allrför händer något otroligt spektakulärt som man aldrig kunnat se komma, för att några sidor senare skruva tillbaka tiden där de förklarar varför det är relevant för historien. 

 

Jag tycker att detta stämmer in på nästan all anime och manga som innehåller element som skiljer sig så pass från vår verklighet att de måste förklaras. Enligt mig är detta är en av flera stora anledningar till att författare av material som det vi på just det här forumet vurmar lite extra för aldrig kommer att bli bästsäljande romanförfattare.

 

Läsare/tittare: "Men oj, han fixade det där! Hur i hela fridens namn gick det till?"

 

Efterföljande förklaring: "Hans superkraft som presenterades förra avsnittet råkar förresten lämpligt nog, utöver det som visades då, även göra ditten som leder till datten och resultatet blir att han klarar av precis den otroliga saken som precis hände... coolt va?"

 

O4987xd.png

 

Nu har jag ingen aning om vilken händelse du tänker på eftersom jag inte följer mangan, jag kände bara för att gnälla lite eftersom det här är en av de saker jag stör mig absolut mest på inom mediet. :3

 

Edit: Jag kanske skulle passa på att säga att det jag hittills har sett av animen tycker jag riktigt bra om. Det jag säger är inte riktat mot just den här serien.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Jag har länge hållit mig från att läsa denna serie av två anledningar. 1: "Attack on Titan" är i mina ögon en töntig titel. 2: Jag tyckte att omslaget till volym 1 var fult. Men en anglosaxisk lärdom att plocka fram i detta fall: Don't judge a book by its cover!

 

Attack on Titan är spännande, läskig, mystisk. Till skillnad från annan dussinaction så dör hjältarna som flugor, vilket gör att jag som läsare är på helspänn. Och det mest intressanta är troligen Jättarna själva. Jag tycker att de är bra tecknade, för de väcker obehag och massor av frågor. Titanerna ser så lika ut människor.. är de kanske helt och hållet en mänsklig skapelse, kanske ett biologiskt vapen som mänskligheten tappat greppet om?

 

Visst, ibland är teckningarna lite slarviga. Framför allt tänker jag på perspektiven. Ibland kan den ena människans huvud vara onödigt mycket större än den andra människans huvud. Den här överdriften i perspektiv fungerar dåligt i en serie som för övrigt kämpar för att ha en viss grad av rå realism.

 

Egentligen är Jättarna Avancerar en sån serie som jag inte ska tycka om. Mkt fokus på våld. Det finns blod. Karaktärerna hinner knappt bli presenterade. Men jag älskar den bittra tonen och den rena skräcken hos karaktärerna som serien lyckas skildra. Tyvärr kommer den här serien troligen att få pyspunka ju längre den går och ju mer av sanningen som avtäcks.

Jag menar bara det att "sanningen finns i källaren där huvudpersonen brukade bo" är lite för billigt.

Det är inte helt olikt plot-twisten i Paolo Khoelos fruktansvärt pinsamma Alkemisten. Men jag hoppas hoppas hoppas att jag ska ha fel och att serien fortsätter vara så här bra ända till slutet.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

På sistone har jag lyssnat en del på Isaac Asimovs "Foundation" som ljudbok. Fick tanken att det vore intressant om Shingeki no Kyojin vore skriven i samma stil, och istället handlade om människorna som grupp snarare än just Eren Jäger. Förstås inget som skulle gå hem hos redaktörerna på serietidningen, men en tanke. I Foundation så är historian uppdelad i olika delar, som handlar om var sin generation. Boken utspelar sig därför över hundratals år, och den långsamma utvecklingen som blir möjligt av det skulle passa ganska väl med världen i Shingeki, tror jag.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att lämna en kommentar

Skapa ett konto

Registrera dig för ett nytt konto i vårt community. Det är enkelt!

Registrera ett nytt konto

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här.

Logga in nu

×