Hoppa till innehåll
Anime.se

Animenostalgi


raz
 Share

Rekommenderade inlägg

Tjena! Raz från Män Som Hatar Anime här!

 

Lägger upp det här ämnet med lite framförhållning eftersom jag vet att det här forumet inte är det snabbaste, så det kan ta ett tag att samla nog med svar!

 

Iallafall, i ett framtida avsnitt (Inte nästa, inte nästa efter det och troligen inte ens nästa efter det.) så kommer vi snacka lite om nostalgi och specifikt animenostalgi då. Tänkte ställa frågan öppet till communityn: Vad får er att känna den där pirriga känslan när gamla minnen strömmar tillbaka?

 

Av förståeliga skäl kommer jag inte spoila för mycket av mina egna nostalgi-triggers, men en som jag tror många (om inte alla) delar är att lyssna på OPs eller EDs från serier som definierade ens animekollande.

 

Eftersom Suzumiya Haruhi no Yuutsu (The Melancholy of Haruhi Suzumiya) var den serien som verkligen fick mig hooked på anime, så att säga, så utgör självfallet Bouken Desho Desho och Hare Hare Yukai rediga nostalgitrippar för mig. Bara att leta upp de där länkarna startade nog en countdown tills dess att jag kollar om serien. Igen.

 

Sedan har vi också den här, som inte bara triggar nostalgi utan även någon form av vördnad. Honorary mention till Soramimi Cake.

 

Måste även inkludera denna, då den säkerligen känns som ett slag i magen för hela min generation.

 

Men tråden ska inte gå ut på mig som namedroppar animelåtar, jag vill självfallet ta reda på vad som får er att komma ihåg förgångna år! Oavsett om det rör sig om gamla konventband eller en kantstött bootlegfigur av Naruto i asbestsmittad PVC från Kina! Berätta gärna!

 

(Om ni inte specifierar motsatsen så antar jag att ni är okej med att vi tar upp vad som skrivs i avsnittet, självfallet kommer vi även att kreditera er som författare.)

 

Ser fram emot att läsa era inlägg!

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

en låt som tar mig tillbaka, är denna, den var, och till en viss del är fortfarande än av det bästa låtar jag hört ifrån anime.

Stortsätt alla låtar ifrån, bleach, naruto, och Inuyasha, gör mig nostalgisk.

Och anime openings/endings som har ljudeffekter tar mig tillbaka dem med, hahaha, det är något man inte ser idag.

Jag läser fortfarande om dragon ball och onepiece manga, när jag kan. eller går till bibloteket, och öppnar upp någon random gammal manga och läser litegran. 

edit: höll på att glömma den bästa anime videon som någonsin gjorts, och bland de första jag såg. 

  • Uppröstad 2
Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Wow, det finns så otroligt många stunder för mig att jag har svårt att fiska upp bara ett fåtal ur minnet. När jag gick i gymnasiet var det typ hela mitt liv; även serier som jag på efterhand inser inte var så överdrivet bra ger mig massor av positiva vibbar. Ragnarök the Animation, till exempel, som baseras på MMO-spelet jag spelade då; karaktärerna var störande och storyn inget att hänga i julgranen, men det räcker med att spela några toner ur

för att jag ska få gåshud. Eller vad sägs om Tokyo Underground, som har alla dåliga klyschor i universum, men ändå får mig att le med hela ansiktet. Jag har insett att det viktigaste för mig i en anime då var atmosfären, snarare än karaktärer och handling. Så blir det när man konsumerar all anime man överhuvudtaget kan få tag på.

 

Det kan också vara sådana saker som att gå igenom min animehylla, och påminna mig själv om vad jag spenderade pengar på. En blick på DNAngel-DVDboxen eller mina lösa DVDer från Azumanga Daioh får mig att vilja köra maraton på alla serier jag äger och har. Jag också få den känslan genom att besöka SF-bokhandlen i Stockholm. Jag minns första gången jag var där, och var helt lyrisk över att befinna mig i en butik full med anime och manga, och det är svårt att inte känna av ekot av denna extas varje gång jag går in i butiken.

 

Mest av allt är det dock musiken som gör det. Typ 70% av min 30GB fyllda iPod är animemusik, och varenda en av de låtarna bär minnen med sig. Valfritt Naruto-intro, och jag är 16 år igen och har just laddat ner ett par hundra avsnitt med min kusins übersnabba bredband när jag hälsade på. Gravitation-soundtracket, och jag minns hur jag hårdpluggade ett fysikprov till det (och hur jag fick underkänt). Jag har knappt lagt till några nya låtar på listan sedan dess, så det är bara att köra shuffle och låta nostalgin flöda.

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

  • 2 weeks later...

Det finns ju en hel del minnen att välja på men jag ska nämna några. Att lyssna på öppnings/slut-låtar är mitt vanligaste och lättaste sätt att få en nostalgitripp. De jag kommer att tänka på är första öppningslåten till Fullmetal Alchemist och andra öppningslåten till Bleach som är en av de första animérna som jag började titta på när jag började på gymnasiet. Innan den tiden så tittade jag på några mangafilmer och ett par serier med min syster men mellan den tiden så gick det några år och det var med dem serierna som mitt riktiga intresse för animé uppstod och har fortsatt.

 

När raz länkade till en låt från Ghost in the Shell filmen så kom jag direkt att tänka på att när jag var yngre (ca 12) så fick jag låna den av min kompis morbror och tittade på den rätt så mycket på den eftersom den innehöll allt jag tyckte var coolt då. Jag visade den en gång när jag fyllde år och det blev lite av en tradition att titta på den när jag hade kalas, tre år på raken tror jag att vi tittade på den.

 

Sen har vi VHS-kassetter som får mig att tänka på första gången som jag kan minnas att jag såg en animé och det var på ett band med 3-4 avsnitt av Saber Rider och Stjärnsherifferna. Vid den tiden visste jag inte att det var animé men jag såg att det var något annat än andra barnprogram jag hade sett. Jag blev så besatt av den där kassetten att jag bad min morfar att kopiera över den till en annan kassett och jag vet inte hur många gånger jag såg på den men under alla år så kan det nog ha varit 20 gånger. Jag har inte sett något mer av Saber Rider och Stjärnsherifferna för den kassetten var den enda jag kom åt av den serien och jag vågar inte att titta på den för att förstöra min bild av serien.

 

När jag tittar på min figursamling så blir det ibland att jag slänger ett öga på min första figur som jag köpte och min syster betalade för den som födelsedagspresent. Figuren var från Ikkitousen med överdimensionerade bröst och den är inte speciellt fin och sticker lite i ögonen när jag ser den i samlingen. Trots det kan jag inte göra mig av med den eftersom det trots allt var en present och sen var det min första figuren i samlingen och då kan jag se vad jag har gått ifrån. 

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Musiken är väl de starkaste för mig men även SF-bok som var helt fantastisk att besöka första gången och som man brukar gå in i emallanåt om man har vägarna förbi. Sen även första gången man besökte Tokyo och Kyoto och fick se några av de klassiska landmärken som dyker upp i x-antal olika anime serier och filmer. 

 

För mig är det dock ett sommarlov om det var 96-97 och jag samt familjen tillbringade största delen av tiden på min mosters landställe. Kusinen som är några år äldre än mig hade fått tag på 4-5 tecknade filmer som tydligen var något helt annat än vanligt tecknat. GiTS, Akira, Ninja Scroll, Venus Wars samt Wicked City.  GiTS är den som får mig mest att tänka tillbaka till denna härliga sommar när jag kusinen samt brorsan kollade sönder på dessa filmer. Tillsaken då så när man sedan fick höra låten

 på MTVs glada dagar så blev man både förvånad och glad, denna låt har följt med sedan dess och lyssnar på den titt som tätt. 

 

Dragonball och Z är även två serier som drar upp lite nostalgi och då har jag två AMVs som jag förknippar med detta då de är två låtar då också som får mig att minnas. Metallicas 

samt Powerman 5000 låt
. Minns inte riktigt när jag såg de första gången men även dessa har hängt med då jag förknippar de så starkt med mitt tidiga anime tittande. 

 

Nu när jag tänker efter också så älskade jag även den engelska öppningslåten till Z samt

 som jag ibland brukar kolla upp på YT. 

 

Mycket engelska låtar och de har väl sin förklaring till att de var tiden då man inte riktigt förstod hur bra japanska var samt att de var också de engelska man fick tag på och inte de japanska. Mycket har ändrats sedan dess och klarar nu förtiden inte av att se något på engelska. Förutom just Dragonball som för mig låter bra mycket bättre på engelska och klarar där faktiskt inte av de japanska rösterna, speciellt inte Masako Nozawas pipiga röst av Goku som för mig inte alls passar in på den i Z, men det är jag det. 

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Gäst
Svara på detta ämne…

×   Inklistrat som formaterad text.   Klistra istället in som oformaterad text

  Endast maximalt 75 uttryckssymboler tillåts.

×   Din länk har automatiskt inbäddats.   Visa som en länk istället

×   Ditt tidigare innehåll har återställts.   Rensa editor

×   Du kan inte klistra in bilder direkt. Ladda upp eller sätt in bilder med URL.

 Share

×
×
  • Skapa nytt...