Recensionstråden för animé

[docster]

I väntan på att anime.se ska få upp sin recension sida så tänkte jag att det kanske skulle vara roligt att göra en tråd där folk kan skriva/läsa recensioner. Vet inte om det finns något intresse, men vi testar och se. För att göra det hyffsat seriöst så kan vi säga att en recension ska innehålla 500 tecken och uppåt?

 

Låt oss börja med min recension av Kiki’s Delivery Service

 

Kiki’s Delivery Service

 

Filmens Japanska titel

 

Kiki är en 13årig häxa, och vid den åldern så ska alla häxor som är under ”träning” resa till en annan stad för att visa att de klarar sig själva och de kan ta ansvar som häxa. Kiki är naturligtvis inte ensam när hon reser, hon nämligen en svart katt med sig som alla andra häxor har. Katten heter Jiji och är en trogen kamrat till Kiki (som dessutom kan prata). När hon väl hittar en stad (som är väldigt lik Stockholm/Visby, läs mer om det här: Svenska kopplingar i anime/manga skrivit av Mr Mustachio) så visar det sig att staden var mycket större än vad hon först hade tänkt sig, mycket folk och stress är bara förnamnet. Men efter träffat den trevliga kvinnan Osono som äger ett bageri i staden där hon får husrum och en affärsidé. Tack vare sina flygkunskaper så inser snart Kiki efter ett par ärenden åt Osono att hon kanske skulle starta en budfirma? Här börjar det riktiga äventyret.

 

Filmen har allt som en Ghibli film ska ha, skön musik, härliga animationer, älskade karaktärer och riktigt riktigt skön känsla. Sen när det är Miyazaki som ligger bakom det så gör det bara saken bättre. Det är faktiskt ena av mina favorit filmer från Ghibli och jag rekommenderar alla att se den.

 

För den är verkligen magisk.

Betyg: 5/5

 

Kiki och Jiji

 

Referenser:

AnimeNfo.com - Kiki’s Delivery Service

Kiki's Delivery Service // Nausicaa.net

[GinGirl]

Tja, då får jag göra en... Jag hoppas att den är tillräckligt lång.

 

 

 

Ginga Nagareboshi Gin

 

 

 

 

 

 

Logo

 

I de snöiga japanska bergen härjar den väldiga björnen Akakabuto. Detta hemska vidunder sätter skräck i alla som lever i området.

Här föds den tigerrandiga akitahunden Gin. Han kommer att tränas till björnhund, precis som sin far och farfar före honom, av den gamle jägaren Gohei Takeda.

De tränar hårt och redan som valp är Gin en stark och otroligt snabb liten hund.

En dag då de är ute och jagar träffar de på en stor flock med vildhundar som också verkar strida mot björnarna. Gins instinkter får honom att följa efter flocken. Han får då reda på att de tänker färdas runt i Japan för att finna de bästa och starkaste hundarna. Då de är tillräckligt många ska de besegra Akakaboto.

Gin bestämmer sig för att lämna Gohei och sin omtänksamme unga husse Daisuke för att tillsammans med gruppen börja det långa sökandet efter fler hundar. Och för att besegra Akakaboto.

 

Filmen är väldigt spännande, bra musik, bra animation för att vara ifrån 80-talet, och scener som går rakt in i hjärtat. Det är min favorit film, och tycker att alla ska se den någongång.

 

 

 

 

Gin

[docster]

Appleseed

 

Appurushîdo

 

Året är 2131, världen ligger i ruiner efter ett det stora kriget. Här träffar vi på Deunan Knute som fortfarande tror att kriget pågår och försvarar febrilt de ruiner som en gång var en stad mot bioroider (robotar som likar människor), efter ett blodigt slag med bland annat robotar och stridsvagnar slås Deunan medvetslös. Hon vaknar upp i den underbara staden Olympus där en person vid namn av Hitomi vill ha Deunan som medlem specialpolisstyrka som kallas E.SWAT. Men det är inte allt, Deunan hittar också sin forna älskare Briareos i Olympus som hon trodde var död sen många år tillbaka, men Briareos är inte enbart människa längre, han är till en stor del en robot

 

Filmen är fylld med actionfyllda scener, skön techno och häftiga miljöer. Filmen är inte alls komplicerad och man sätter sig fort in i handlingen/ karaktärerna. Jag måste faktiskt säga att jag blev lite besviken på appleseed efter all hyp den har fått. För filmen känns lite hjärndöd ibland och lite stel, ibland ser det ut som de inte håller i sina vapen och att saker inte passar in i miljön, etc. Men den är helt klart sevärd

 

Deunan Knute, en av de snyggaste soldaterna jag har sett :)

 

Snygg film fylld med action och techno

Betyg: 3/5

 

Länkar:

Officiell hemsida

[Gafvert]

Project A-Ko

Triangeldrama med skruv

 

Först lite tråkig fakta.

 

Längd: 80 minuter

Producerad: 1986

Genre: Action/Komedi

Regissör: Katsuhiko Nishijima

Produktion: Soeishinsha och Studio A.P.P.P.

 

Morgonen gryr i Graviton City och Magami A-Ko har just insett att om en kvart börjar hennes första dag i sin nya skola. A-Ko:s bäste vän Kotobuki C-Ko har just kommmit för att hämta upp henne och de springer med all hast (nämde jag att A-Ko har superkrafter) mot skolan.

Väl framme så introduceras de inför klassen och geniet B-Ko Daitokuji blir hänryckt av C-Ko. Hon har nu bara ett mål. Att vinna C-Ko:s gunst. Dock står en viss A-Ko ivägen för hennes planer. Låt kampen börja.

B-Ko, C-Ko, A-Ko

 

Ja, det är ungefär handlingen i ett nötskal. Handling och handling, efter halva filmen gör den en 180 och fokuserar på nåt helt annat. Men kampen om C-Ko är alltid i centrum.

 

Det jag märkte först var den slående likheten med vissa Takahashi Rumiko verk vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att vissa som jobbade med Urusei Yatsura hoppade på denna karusell. Citera mig inte på denna dock för jag tar det jag kommer ihåg.

 

Den känns aldrig långtråkig, antingen händer det för mycket samtidigt eller så sitter man och småler. Parodierna är många och relativt enkla att hitta för en entusiast, och vissa måste man ha Moriyama Yujis kommentarer för att förstå om man inte verkligen sitter och studerar tecknarnas intressen. Men även för den oinvigde finns det flertal universiella lustigheter.

 

Kommentarspåret är föresten ett måste när du sett den en gång. Ljudet fungerar bra med DD Stereo på det japanska spåret men låter aningen tunt på engelska sidan. Tur för oss att det inte var tvärtom. De engelska röstskådespelarna får godkänt, för idag är jag snäll.

 

Själva musiken är i popig 80-tals anda, som man sitter och svänger med till ibland och passar tempot bra. Att de valde en amerikansk skådespelare för vissa av låtarna vete jag katten. Ett plus är att du får en CD med musiken. Mycket synt och elgittar utlovas. Morning Light Type A är favoriten, synd att den inte spelas så mycket i filmen.

 

Summan av kardemumman: Gillar du lite hjärndöd action och humor utan logik eller sans kan det här vara ett alternativ.

 

Bilden: 6

Ljudet: 5

Filmen: 6

Extramaterial: 8

 

Totalt: 25

[qurion]

Ai Yori Aoshi

 

Handlar om en flicka (Aio) som vill träffa sin livs största kärlek igen efter att ha varit separerade att bra tag. Hon finner honom och sen börjar problemen. Flickan har en vakt/beskyddare som ska se efter henne och givetvis gillar hon inte killen (Kaoru). Hennes mor är dock snällare och låter dom flytta in i ett "gammalt" hus och leva med sin Kärlek i smyg till varandara. Det dröjer dock inte länge förän huset är fullt av vänner till Kaoru och problem och kärlek börjar bli överflödig.

 

 

Det finns 2 serier den ena är Ai Yori Aoshi och har 24st avsnitt, den andra är Ai Yori Aoshi Enshi och har 13 avsnitt att bjuda på.

 

Betyg: 4/5

 

kort men det får duga, inte gjort detta förr :P

[docster]

kort men det får duga, inte gjort detta förr :P

 

Äsch den duger alldeles utmärkt :)

[Tireces]

 

Titel : Kaze no Yojimbo (Bodyguard of the Wind)

Genre : Action/Thriller

Avsnitt : 25

 

Kaze no Yojimbo är en serie baserad på "Akira Kurosawa" film Yojimbo från 1961. Orginal Filmen Yojimbo handlar om en vandrande samurai som kommer till en stad styrd av 2 stora gäng. KnY baseras på samma princip fast i 2000-tals anda (och utan samurai svärd då :P).

 

Den vandrande mannen i "Kaze no Yojimbo" heter George Kodama och det är hans äventyr man får följa. Redan tidigt i serien ställer han till en massa bråk mellan de 2 styrande gängen i staden. Och genast börjar folk undra vem han är och vad han igentligen gör i deras halv fattiga stad. Och sen att han verka vilja stanna gör inte saken bättre för främligar är inte direkt välkommna.

 

Storyn tyckte jag var rätt djup. Man försöker själv klura ut meningen med storyn hela tiden, men inte helt oväntat avslöjas den inte förs de sista avsnitten. Själva flytet i serien känndes bra för det var inte speciellt många gånger den känndes seg. Och ändå så är det inte så mycket action i den utan den är uppbyggd på mycket story.

 

Som slutord måste jag säga att "Kaze no Yojimbo" är en av de bättre anime jag har sätt på länge. Allt känns verkligt på något sätt. Inga brudar som har överdrivet stora bröst, igen 12 åring som har helt otroligt överdrivna krafter, inga robotar som spränger sönder allt de ser (finns andra serier för det), utan bara en härlig Action/Thriller med en klurig handling.

 

Betyg 8(-)/10

 

Hemsida

[Pale Shade]

FMA - Fullmetal Alchemist

 

De flästa inbitna anime fantaster har troligtvis redan sett denna

men för er nyblivna "animister" (eller eventuella veteraner som händelsevis missat denna sensation) kommer här en resention av en fenomenal serie i 51 delar

 

Fakta

Längd: 51 episoder

År: vet ej (2002?)

Genre: Action/Fantasy

 

Bröderna Edward och Al (Alphonse) växer upp i en ganska ensam miljö utan nån fadersgestalt. Deras far är en alchemist och jobbar för armen vilket gör att han under kriget inte är hemma.

Edward och Al som ärvt sin fars alchemist begåvningar börjar träna hemma och lär sig fort, men när deras mor går bort gör bröderna något av de absolut mest förbjudna inom alchemin... resultatet av detta är att Edward förlorar en arm och ett ben och Al förlorar sin kropp(!!).

med sina sista krafter lyckas Edward "låsa" Als själsliga jag i en gammal rustning och räddar således hans liv.

Men skuldkänslorna tar över Edward som bli i det närmaste besatt av att ställa allt tillrätta igen och tar värvning i det militära för att kunna utöka sina krafter.

men för att ha nån chans att göra de gjorda ogjort behöver de en magisk sten som tyvärr inte är världens vanligaste föremål.

 

Betyg: 9/10

 

Många roliga inslag (personlig favorit är Edwards längdkomplex)

Förövrigt ett mycke bra slut på serien

 

Har man inte sett den bör man se den tycker jag :D

[Gafvert]

Pom Poko

Japansk fabel

 

Längd: 118 minuter

Producerad: 1994

Genre: Äventyr/Drama

Regissör: Isao Takahata

Produktion: Ghibli

 

Människans expansion tvingar tvättbjörnarna att strida för sitt revir. Men de äldre vet bättre och manar till att fokusera ilskan mot den verkliga fienden. Människan. För att kämpa emot har de bara ett vapen. Konsten att transformera sina kroppar till vad som helst.

 

Jag skrattade och jag grät. Den här fantastiska berättelsen klämmer sig enkelt in bland de tre bästa Ghibli filmer jag sett. Ok, nog med lovord och saluteringar. Jag vill ju inte få en pöbel som väntade sig katarsis på nacken. Men hallå, det är Ghibli vi snackar om här!

 

Ljud och bild i toppklass kan man förvänta sig av Ghibli som vanligt. Men det är nog ljudet som står ut mest i denna film. Det är inte Hisashi som komponerat för er som hoppats. En gemytlig och glad stämma genomsyrar filmen trots att vissa sekvenser kan kännas tunga. Mycket sång, dans och ramsor utlovas.

 

Bilden eller "stilen" vaden nu kallas är av Ghiblis mått ganska standard. Inget man lyfter ögonbrynen åt om man sett en annan produktion av dom innan. En sak som slog mig efter andra gången jag såg den var likheten med Disneys Bambi i vissa avseenden. Vågar man gissa på att Takahata hämtat inspiration därifrån?

 

Extramatrialet var inget och hurra över på min kinesiska utgåva då skiva ett inte innehöll nånting förutom filmen och skiva två var det bara lite trailers på samt storyboard versionen. Dock på kinesiska.

 

Summan av kardemumman: En trevlig film för hela familjen som värnar till samförstånd mellan natur och människa.

 

Bilden: 7

Ljudet: 8

Filmen: 8

Extramatrialet: 3

[Pale Shade]

Trigun

 

Har ingen koll på faktan bakom denna serien

men de e lite Wester(?)/sifi/action

 

Vash, även känd som The Humanoid Typhoon är en legendarisk "gunman" och laglös med

60, 000,000,000 dollar på huvet.

En man som enligt legenden pulveriserade en hel stad.

Ingen vet egentligen hur Vash ser ut vilket gör hans liv lite enklare eftersom han så fort nån får reda på vem han är måste springa för livet

(60,000,000,000 dollar e mycke cash)

Men Vash e inte mänsklig, han ser bara mänsklig ut.

Vash och hans bror Knives hittades i rymden.

Denna omänsklighet ger Vash vissa fördelar i strid, snabbare än ögat och missar aldrig... dessa egenskaper tvingas han emellertid gömma för att inte avslöja sig själv.

Under seriens gång stöter han på många färgstarka karaktärer t.ex. Prästen Nicholas D Wolfwood, Försäkrings Flickorna Meryl och Milly samt den mycket mystiske Legato.

Trots ryktet om den skoningslösa Vash the stampede visar sig Vash vara än mycket snäll och omtänksam person som till allas förvåning hellre vill leva ett stillsamt och lugnt liv än ett liv som ökänd galning som förintar städer

 

Betyg:

 

Bild: 9/10

Ljud: 9/10

Story: 8/10

 

Totalt: 9/10

 

Karaktärs registret i denna serie överträffar alla andra enligt min åsikt

[Philax]

Berserk

 

 

Guts är en ovanligt stark yngling med ett enormt svärd som ända vän.

Han säljer sina tjänster till högstbjudande och håller sig strikt till jobbet, han är en ensamvarg.

Efter ett jobb blir han attackerad av ett rövargäng med den extremt skicklige Griffith i spetsen.

Griffith är en obesegrad krigare men ser ut som en liten kör gosse.

Efter att han besegrat Guts tar Griffith honom till rövarbandets läger och förklarar att han väldigt gärna vill ha Guts i sin arme.

Detta gillar inte Griffiths kvinnliga befälhavare Caska som i stort sett hatar Guts men

när en Underlig vänskap växer fram mellan Guts och Griffith kan hon inte göra annat än att leva me det.

Allt är bra och de lever ett liv som legoknäcktar under stor kamratanda, MEN... allt är inte alltid som det ser ut att vara.

 

Story 7,5/10

Animationer 9/10

Karaktärer 9/10

 

Totalt 8/10

 

Min åsikt

Bra sierie. inte för lång, händelserik och med en godkänd story

Bra för anime "rookies" eftersom storyn inte är så svår att förstå vilket den är i många andra fall

[LordMune]

EDIT: Semi-irrelevant text borttagen.

[Pale Shade]

Gunbuster

 

Fakta

 

År: 1989

Studio: GAINAX

Genre: Action/Mecha/SiFi

Episoder: 6

 

Norikos far var Kapten på ett rymdskepp i Jordens rymdflotta mot utomjordiska hot.

Hon ville alltid förlja med honom ut i rymden, tills den dag hennes fars rymdskepp försvann mystiskt i hyper-rymden (detta är där man befinner sig när man warpar) och Noriko bestämde sig för att själv bli en rymd pilot... men ingen vanlig rymd pilot utan till en rymdstrids styrka special tränad för att slå ut fienden i Hand-to-hand combat.

Norikos talang för strids maskiner är inte den bästa men till sin stora förvåning blir hon utvald att tillsammans me truppens skickligaste strids pilot åka ut i rymden för att bekämpa fienden.

I rymden kommer flickorna senare i kontakt med

"Buster Machine" 1 & 2... två strids skepp med otroliga krafter som tillsammans formar "Gunbuster"

 

 

Betyg:

 

Bild: 10/10 (absolut supersnyggt)

Ljud: 8/10

Story: 9,5/10

Karaktärer: 7.5/10

(de som finns e bra men de finns egentligen bara 4 karaktärer av större intresse resten e ganska bleka)

Totalt : 9/10

 

Slutsats

Detta är en av mina gamla godingar, perfekta animationer med en grym story missa inte denna

[Gafvert]

Perfect Blue

Förlorad Verklighet

 

Längd: 80 minuter

Producerad: 1997

Genre: Psykologisk thriller

Regissör: Kon Satoshi

Produktion: Madhouse

 

Kirigoe Mima är en av tre artister i den någorlunda populära poptrion Cham. Hon en dag bestämmer sig för att lämna gruppen för att eftersträva en skådespelarkarriär istället. Men detta upprör en av hennes mer "hängivna" beundrare. Han tänker ta saken i egna händer så Mima fortsätter sjunga i Cham.

 

En fängslande film som leker med publiken skulle vara en passande beskrivning av Perfect Blue. När man säger för sig själv "jaha! det var så det låg till" så fintar den med lite Serial Experiments: Lain känsla och sträcker ut tungan åt en. Vanligtvis brukar jag inte tycka thrillers är så värst intressanta (kanske för jag inte sett en animerad thriller förut och finner icke-animerade versioner taffliga), men den här har nåt brutalt mänskligt över den som suger in en själv. De är som de säger "tiden går snabbt när du har roligt" även om den inte var särskilt skratt fylld så flög tiden förbi när man väl hade kommit in i stämningen. Kändes som 20-30 minuter för mig. När man kommit in i denna stämning glömmer man att den faktiskt är animerad och slipper tänka "nä, så där kan man ju inte se ut". Även om det förekommer lite overkliga fenomen som irriterar mig. Det lyckas Millenuim Actress med bättre om jag får relatera till den. Och orsaken att jag jämför med den är att jag tyckte stilen på karaktärerna var rätt lik. Kan berott på likheter i färg å sånt också.

 

Musiken märkte man väl inte av så himla mycket även om det handlar om en ex. popstjärna. Inlednings-musiken (om jag får kalla den så) är det Cham som sjunger och den är poppigt glad som den mesta pop:en är från Japan. Sen märker man inte av resten av musiken i den benämning att man sitter och kritiserar. Utan den ligger mer och gnager i det undermedvetna eftersom man sitter och funderar på vad som hände. Nej, nej, inga sånna där billiga slingor som bygger upp spänning (tänk Jaws) där att man vet att mördaren kommer slå till precis när den nåt klimax. Även om det är effektivt. Den tekniska kvaliteten är jag ingen expert på men det lät inte tunt iaf. Både japansk och engelsk DD 5.1 för er som har sånna system.

 

Stilen på karaktärerna är ju som sagt slående Millenium Actress (okej, jag ska sluta tjata om den) och inget annat än verklighetstrogna proportioner skulle funkat här. Animationerna flyter på rätt bra hela tiden och rätt detaljrika miljöer.

 

Perfect Blue lyckas med att vrida verkligheten tills man inte vet vart man har alla karaktärer längre och sätta tittarna på helspänn. Vad den misslyckas med enligt mig är att förklara vissa händelser som får den att ha en lite övernaturlig stämma över sig. Men det kan ses som positivt också då den utelämnar mycket åt den enskilde tittarens fantasi. Till och med eftertexterna var spännande.

 

Extramatrialet ser rätt imponerande ut i text men ger inte särskilt mycket. Tomt prat enligt mig och intervjun med Satoshi var på tok för kort och långsam.

 

Summan av kardemumman: En riktigt spännande psykologisk thriller helt enkelt. Jag skulle inte rekommendera den här för nån under 14 iaf.

 

Bild: 7

Ljud: 5

Filmen: 8

Extramatrialet: 4

[Mellow]

Hunter X Hunter

 

Episoder: 62

Genre: Action, Äventyr, Fantasy

Gavs ut: 1999

Studio: Nippon Animation

Övrigt: Förutom dessa 62 episoder finns det 3 OVA:er som avslutar serien.

 

 

Serien handlar om den 12åriga pojken Gon vars högsta dröm är att få träffa sin pappa som gav sig ut i världen för att bli en Hunter. Hans mamma dog när han var väldigt ung i en sjukdom så Gon bor tillsammans med sin moster Mito.

 

För att finna sin pappa bestämmer han sig för att bli en Hunter, men för att bli en Hunter måste man genomgå en exam, där man får genomgå en del kluriga tester. I jakten efter en Hunterlicens så träffar han på Leorio, Kurapika och Killua som tillsammans kämpar för att bli Hunters!

 

Innan jag såg serien hade jag inga direkt höga förväntningar, en kompis hade tipsat mig om den men inte direkt sagt något om handlingen. Jag tänkte att 62 episoder är ganska långt, jag vet att en del serier på ca 20 episoder kan bli en aning sega, men i Hunter X Hunters fall är det snarare tvärt om, den är alldeles för kort!

 

Den har exakt allt! Bra story, den är riktigt genomtänkt och absolut inte tråkig någon gång, det går inte en minut utan att något intressant händer. Karaktärerna är riktigt intressanta, man blir förtrollad av den lilla pojken Gon med sin beslutsamhet. Man lever sig in i karaktärerna och det känns som man är där med dem och kämpar. Miljöerna är underbara och den är väldigt snyggt animerad.

 

Längesedan var det jag såg en kvalitativ animeserie, det har blivit för mycket oseriösa ecchi serier utan känsla men som ändå har haft ett visst underhållningsvärde. Hunter X Hunter är en seriös och stark serie, med en del humoristiska inslag som sitter perfekt. Musiken är även den ett konststycke, med till exempel introlåten Ohayou som jag tycker är riktigt bra.

 

Den enda nackdelen med serien är att slutet inte är så bra, man måste nämligen se de tre OVA:erna för att få ett ordentligt slut på serien. Annars är denna en av de absolut bästa animeserier jag sett, klart den bästa äventyrsserie.

 

animation: 9

ljud: 10

handling: 10

karaktärer: 10

underhållning: 10

ALLT: 10/10 PLEASE !!! :D

[Tireces]

 

Titel : Ike! Ina-chuu Takkyuubu (Ping Pong Club)

Genre : Komedi/Sport

Avsnitt : 26 (52 st på 12 min var)

 

Handligen i denna serie kretsar kring en pingis klubb med en del underliga karaktärer. Den består av 6 personer. 2 relativt normala, 2 pervon, 1 som alltid stinker samt 1 sex galning. Och inte att förglömma, deras lagledare som är en "tjej".

 

Storyn är i princip noll och avsnitten har nästan ingen följordning alls. Utan hela serien uppbyggs helt på den helt bizzara humorn för den är verkligen avvikande. Ett exempel var när 1 av galningarna iklädd en sködpadde kostym började att ploppa ur pingisbollar han hade stoppat upp i "rumpan". Sen ville han att kompisarna skulle berömma honom för den fina show han hade utfört (fast det exemplet var väl en av de mest extrema).

 

Animationen samt ljudet är ju ingenting att hurra över men det var nog inte meningen att det skulle bli ett grafiskt mästerverk heller. Men gillar man sjuk humor är Ping Pong Club helt klart värd att titta på. Som slutord måste jag tilllägga att PPC är den sjukaste anime serien jag har sett (Excel Saga och FLCL är även de sjuk men inte i samma omfattning).

 

Betyg 7/10

[Pale Shade]

Har någon lust att recensera Bleach?

 

Me want info :P

[Mellow]

Har någon lust att recensera Bleach?

 

Me want info :P

 

Den är inte färdig, finns en del episoder kvar skulle jag tro.

[Gafvert]

Otaku no Video

En hyllning till nörden

 

 

Längd: 50 minuter

Producerad: 1991

Genre: Komedi

Regissör: Ingen?

Produktion: Gainax

Avsnitt: Två

 

Kubo är en vanlig kille med vanliga intressen och har ett vanligt liv, tills han möter sin gamla klasskamrat Tanaka dvs.

 

Jag kanske hade hoppas lite för mycket på den här. Förväntade mig skrattfest. Fick istället en spännande, halvrolig dokumentär. Man vill så gärna att Kubo ska lyckas (med vad undrar du) eftersom man identifierar sig med honom på mången vis. Han är en sann otaku som borde vara en ikon till alla oss halvhjärtade nördar. Varför jag förväntade mig tokroligheter måste ha berott på titeln och dess kultstatus (om den har nåt sånt, jag uppfattade det iaf.).

Mycket av det roliga är originaliteten, typ "Porträtt av en Otaku", kan ju inte vart många före och efter som gjort det så här tydligt. Misstolka inte. Det är ingen tråkig OVA. Jag skrattade högt några gånger och smålog mycket. Men boven i dess kanske "långsamma" tempo är de intervjuer (otecknade) som läggs in. Tror jag skulle uppskattat den minst två gånger mer om det inte vore för dem. Fanns ju alternativ att koppla bort dem i menyerna, såg man efter. *suck*

 

Inget illa sagt om dom, de var lika intressanta som animen. Det kan ju diskuteras om man bör se dem före eller efter filmen men personligen tycker jag... efter. Därför då får man den där jaha! känslan efteråt, även om det innebär att inte förstå vissa saker.

Ok, slutet då. Gainax brukar ju klämma in nån mysko avslutning på det hela. Gjorde dom det här? Självklart. Tänker inte berätta mer än att jag förstod det, och jag är inte nån Einstein precis.

 

Musiken kan inte vart så där speciell därför jag kommer inte ihåg nån förutom öppnings/stängnings temat. Den sistnämnda är i del ett har bäst texter av dem fast låten är inte min smak, del två: samma låt, ändrad text. Öppningstemat är vår (nördarnas) nationalsång och man kan inte motstå att sjunga med i denna slagkraftiga dänga. DD Stereo.

 

Standard animeringar och stil från 90-talet, det enda som stod ut var bakgrunderna och designen på karaktärerna.

Döm själv.

 

Vi räknar in otakuintervjuerna till extramatrialet. På DVD:en var det rätt fattigt annars. En smygtitt på Otaku no Video och lite bilder. Man fick också med två häften. En med texterna till låtarna och en som förklarar skämt/parodier/referenser.

 

De kunde ha haft lite mer rampljus på vissa av de andra karaktärerna enligt mig.

 

Summan av kardemumman: Gillar du anime gillar du den här. Har du sett mycket av äldre anime kommer du gilla den mer.

 

Bilden: 5

Ljudet: 6

Filmen: 6+

Extramatrialet: 8

[Dread]

Vandread 1st stage:

producerad: 2000

genre: mecka/komedi

längd: ca20-25min/avsnitt

avsnitt: 13

produktion:GONZO　DIGIMATION Media Factory

regissör: Mori Takeshi

 

kort om början:

Huvudpersonen i serien heter Hibiki, han är meckanicker och hans liv... suger, men han skryter för sina meckaniker kolleger att han kan stjäla en meck (kommer inte ihåg vad deras robotar hette) och därmed också bevisa att han är grym för sina kolleger. fast nåt går snätt och rymdskeppet lyfter medans han håller på å stjäla en meck. han blir upptäckt och satt i fängelse. men skeppet blir sedan anfallet av kvinnliga pirater... och här börjar egentligen själva storyn..

 

Handling i stort:

Män och kvinnor är i krig mer varandra. mannens värsta mardröm är kvinnan, de äter männens organ till middag.

men vad händer när männen som inte sett/träffat en kvinna hamnar ombord på ett piratskepp vars besättning består av bara kvinnor. och en av dom fullkomligt dyrkar aliens, kvinnor ser män och andra okända varelser som aliens....

Min åsikt:

detta var nog en av de första anime serier jag såg och var nog den som gjorde så att jag fastna för anime. den innehåller grym humor, men även en bra story med mycket spänning.

finns egentligen bara att säga:

om du inte sett den se den!

 

bilden:10

ljud: 10

Filmen:10

extra material: ??? (har inte sett det...)

 

Totalt: 30+X

genom snittet blir väl 9,991/10

 

vandread 2nd stage:

samma som i 1st stage, fast fortsättningen.

 

så därja, då var den recensionen skriven... ser inget kritiskt fel för tillfället men hojta till ifall ni har nåt att tillägga

 

tackar Gafvert

[Gafvert]

Dread: Det är Mori Takeshi som regisserat Vandread. För att kolla sånt där kan man avända sig av www.example.com som inte ger så detaljerad information.

[Gafvert]

Lupin III: The Castle of Cagliostro

Klassisk antihjälte

 

Längd: 100 minuter

Producerad: 1979

Genre: Äventyr

Regissör: Miyazaki Hayao

Produktion: Studio Telecom

 

Mästertjyven Lupin och hans högra hand Jigen har gjort sin livs stöt och kammat hem flertalet lass pengar från ett internationellt kasino. Men lätt fånget, lätt förgånget då glada ansikten vänds uppochner. Stålarna är nämligen falska. Dessutom är dom av det legendariska märket GOAT. Lupin och Jigen tar upp jakten på mysteriet runt GOAT för att undvika flera fiaskon.

 

Miyazaki är känd för sina fina och ibland barnsliga (positivt menat) filmer. Och så kommer karln och gör det här. Hade han en 40-årskris eller? Även om man skulle vart ovetande om hans medverkande så skulle man lätt kunna lista ut vem som haft ett finger med i spelet. Att kalla den en blandning mellan James Bond, Rosa Pantern och Inspektor Gadget är lika säkert som amen i kyrkan. Då den redan långgående TV-serien med Lupin som jag inte sett redan existerade kände jag lite oro över att inte ha kännedom om karaktärernas bakgrund. Jag kände bara till att Lupin var en häftig tjuv. Men efteråt kan jag konstatera att det var njutbart ändå. Fanns vissa som kändes lite tomma tyvärr. Men det vägs upp av Lupins och Jigens fräcka personligheter. Det bästa med filmen enligt mig är ändå den internationella stämning som ligger och osar. Gillar du Indiana Jones blir du nog inte besviken här.

Animationen är lite vichvash med stundtals obegripligt hackig och ibland mästerligt gjord. Detta kan inte bero på åldern. Varför skulle de vara sämre på att animera då en nu. Det mesta handlar om budget och den ville de tydligen spendera cellerna (varje bild) så här. Bakgrunderna är i Ghibli stil, så där vattenmåligt konstnärligt. Ibland kom det upp sånna där svarta cirklar i hörnet vilket stör lite för de känsliga. En väldigt skön och komplett historia har Miyazaki kommit med iaf. Inget känns bisarrt eller osammanhängande och det mesta har en mening. Kanske lite mer eskapader i staden runtom hade varit roligt då de hade en intressant miljö att vara i. Ett svagt minne av folkmusik ekar i mitt huvud och jag minns att jag trallade med. Den kan inte vart dålig. Extramatrialet är lika fattigt som en kyrkråtta.

 

Summan av kardemumman: Ett fartfyllt äventyr som tålas se flera gånger om.

 

Bilden: 6

Ljudet: 5

Filmen: 7

Extramatrialet: 1

[docster]

Lupin III: The Castle of Cagliostro

Klassisk antihjälte

 

Weei! Bra recension på en av mina favorit filmer :)

[Gafvert]

Wai wai, feedback :D Tack för uppmuntran docster. :)

[Pale Shade]

Hehe Lupin äger