Recensionstråden för animé

[Gafvert]

Tokyo Godfathers

Mirakel i slummen

 

Längd: 92 minuter

Producerad: 2003

Genre: Komedi/Drama

Regissör: Kon Satoshi

Produktion: Madhouse

 

Det är julafton och tre hemlösa personer i Tokyo försöker klara sig så gott dom kan. Efter att ätit sig så mätta som hemlösa kan på kyrkans årliga soppkök bestämmer sig de sig för att leta efter en present till den minsta i trion. I soporna så klart. Plötsligt hörs ett gråtande under högen av avfall. Ett övergivet spädbarn är vad de hittar. En osannolik jakt efter dess föräldrar börjar.

 

Det vore nog bra att introducera de tre karaktärerna först men om det görs känns det som om jag förstör lite av det roliga, så det är bäst att låta bli. Mycket av det roliga i Tokyo Godfathers enligt mig är de otroligt komiska ansiktsuttrycken som egentligen inte borde vara i en sån här verklighetstrogen film. Men att de just lägger in dom förhöjer sevärdheten mycket. För vad är just en julsaga utan skratt och glädje? Under ytan dock ligger trions förflutna och spökar som ger en lite insikt i hur de blev uteliggare. Den skara människor som trion träffar under resan är väldigt färgstarka och har en stark närvaro. Även om de bara är med på duken i några minuter så lyckas Kon förmedla djup hos dem som vissa huvudkaraktärer i andra animeer inte ens kommer inärheten av.

För att få ut allt av den här filmen måste du sitta och klura ut lite saker själv. Han kastar inte svaren direkt i ansiktet på dig och ger sublima budskap om vad som skall ske. Även slutet lämnar lite åt fantasin. Sånna filmer gillar jag. Men här funkar det inte riktigt. Den är lite för "verklig". Jag lyckades aldrig beröras av de stunder där det är tänkt så. Annars är det en trevlig film. Visuellt är det rena godispåsen. Ljuvliga animationer. Ibland funderar man om de inte har fotograferat bakgrunderna. Riktigt snyggt. Kombinerat med klassisk musik och julstämmor, kommer man in julkänslan rätt snabbt även om det nu inte råkar vara just den högtiden.

 

Summan av kardemumman: Tokyo Godfathers är inte en film om hemlösa. Det är en film om att hitta hem.

 

Bilden: 8

Ljudet: 7

Filmen 6+

Extramatrialet: 6

 

Uppdatering: Rättade till lite stavfel.

[zimeon]

Tokyo Godfathers hör till en av de bästa filmer jag överhuvudtaget sett. Maken till sagolik blandning av bitter verklighet och orimlig övernaturlighet gör att verkligheten med ens känns bättre och roligare och all knäpphet gör att man bara blir glad.

 

Den här filmen borde alla i i-världen se en gång varje jul. Det borde nästan vara ett måste. Då skulle världen bli en bättre plats.

[Gafvert]

Vi vet zimeon, vi vet. Kände på mig att du skulle komma och göra lite busreklam. Jag är nyfiken. Vad skulle du ge den för betyg? 8 kanske?

[zimeon]

Vad skulle du ge den för betyg? 8 kanske?

 

Jag ger inte betyg på en skala mellan 1 till 10; det är för många steg. På en sådan skala brukar allt mellan 1~5 vara mer eller mindre ointressant och det är ingen idé att hålla på att rangordna ointressanta saker.

 

Och att rangordna film är inte särskilt intressant. Tokyo Godfathers är både sämre och bättre än Evangelion, helt beroende på vilket humör jag är på.

 

Men om man nu skall forcera betygssättning brukar jag ge mellan 1~5 där 1 är allt som är ointressant, 2 är normal underhållning och 3~5 är olika grader av brahet. Och på den skalan får Tokyo Godfathers givetvis 5. För så bra är den.

 

Det där är för övrigt en skala jag tycker fler bör adoptera. Inget är så fånigt som en skala mellan 1~10 där allt som är bra får mellan 7~10 och allt dåligt får 1~6 att delas upp på.

[Zaku]

Vandread 1st stage:

 

 

e vandread 1st stage samma anime som vandread? har sätt båda och vet inte om de e olika lr samma?

[Spazer]

Vandread 1st stage:

 

 

e vandread 1st stage samma anime som vandread? har sätt båda och vet inte om de e olika lr samma?

 

1st stage är den första serien och 2nd stage är den andra helt enkelt. =)

[Dread]

det finns en annan varsion av Vandread också...dvs

 

Vandread Taidouhen

ett speciall avsnitt av hela vandread 1st stage, med extra scener...

sändes på tv efter tvseriens avslutning

 

och

 

Vandread Gekitouhen

är också ett speciall avsnitt men av 2nd stage, med extra scener...

sändes på tv efter tvseriens avslutning

 

så nu har jag gått igenom alla vandread

[Zaku]

okej tack

[Gafvert]

zimeon: Att rangordna ointressanta saker har du rätt i att det är onödigt. Jag har inte tänkt på det. Det låter rätt dumt när jag tänker efter. Varför ge ett betyg som är sämre än ointressant. Folk kommer ju inte vara intresserade av den ändå.

 

Att jag använder siffror för att bedöma en film är därför jag (och många andra) inte är lika flika i språket som du. Vi kan inte uttrycka den exakta grad av "brahet" som vi vill genom ord. En sifferordning blir då enklare och smidigare tills vi lärt oss. Om vi lär oss.

 

Om provar ett annorlunda system då utan skala? Färger. Då får Tokyo Godfathers blått.

 

Det blir Jubei-chan the Ninja Girl: Secret of the Lovely Eyepatch nästa gång iaf.

[Gafvert]

Jubei-chan the Ninja Girl: Secret of the Lovely Eyepatch

Dum på Flum

 

Längd: 13 avsnitt

Producerad: 1999

Genre: Komedi/Action

Regissör: Daichi Akitaro

Produktion: Madhouse Studios

 

Vi är i 1700-talets feodala japan. Efter en kamp mot en okänd samurai, är Yagyu Jubei dödligt skadad. Och som sista ord på dödsbäden berättar han för sin lärling om den mystiska hjärtformade ögonlapp (O_o) som ska ärvas av hans reinkarnation. Men Jubei ger inga ledtrådar om vem denna person är förutom: Pocha Pocha de Purin Purin no Bon Bon innan han avlider. Sen snabbspolar vi till 2000-talet och kaos börjar.

 

Jösses! tänker man när det snurriga sätter igång med en rasande fart i de första avsnitten. Men allteftersom berättelsen fortätter sänks skämttröskeln och det blir mera svärdsvingade och karaktärsutveckling. Ok, inte så mycket utveckling av karaktärer då. Faktiskt så utvecklas inte huvudkaraktären Jubei nånting. Det är så jefla irriterande hur inaktiv hon är igenom serien. Animatörerna kanske inte orkade rita fler uttryck för hennes ansikte för hur skum situationen än är så står hon bara där som ett frågetecken. Och att hon aldrig öppnar käften kan jag inte förstå. Hon ska ju vara stjärnan. Jaja, söt är hon iaf. Nog pratat om henne nu. De andra karaktärerna är mycket mer spännande och roliga och faktiskt lite intressanta. Kanske det beror på att serien parodierar (sterotyper, hallå) rätt mycket på vissa genre och i situationer där man tänker "tänk om" så händer det faktiskt ibland här.

Story? Vad är en story? Vi har 1. Flicka som hittar magiskt föremål. 2. Bov som vill ha magiskt föremål och andra ointressanta saker och skickar ut lönnmördare för att hämta det samtidigt som hon går genom en fas i livet (känns bekant eller hur?). 3. The Slutstrid. Handlingen är rätt simpel. Vi har en knasig början (1-3). Ett alldeles för långt stycke med "dagens bov" scener (3-10). Och ett allvarligt slut (10-13). Det kanske hade varit fördelaktigt att korta ner den. En av de saker som gör att den inte tappar allt för mycket fart ändå är att de blandar olika sätt att teckna karaktärerna. Kladdigt, svart&vitt, superdeformerad, realistiskt, you name it. Jag hade faktiskt inte väntat mig att svärdstriderna skulle vara så planerade som de är. De imponerar lite grand. Om vi bortser från förvandlingsscenen dvs. Ljudet imponerar rent tekniskt sett då rutor och dörrar skakar när man skruvar upp på max. Trevliga låtar dessutom.

 

Summan av kardemumman: En alldaglig anime som faktiskt går att se på tack vare Daichi Akitaros underbara sinne för humor.

 

(Ändrad skala ty zimeons ord är visa)

 

Bilden: 2

Ljudet: 3

Filmen: 3

Extramatrial: 1

[Zoushoka-San]

 

Hellsing/Följetong

Antal episoder: 13

Upphovsmän: GONZO Digimation

Genre: Action

 

När mörkrets farligaste varelser, vampyrerna, börjas produceras av någon, hamnar Storbritanniens befolkning närmare sin undergång än vad man kan tro. Dessa producerade vampyrer är dock en helt ny typ av blodsugare, utvecklade genom genetiska experiment med döda kroppar och dessutom är de skapade av vanliga människor. Måhända är den nya typen svagare, men den är också mycket mångfaldigare. Och därmed börjar problemen myllra över den engelsktalande ön.

 

Hellsing, en organisation som styrs av den färgstarka ledaren Integra Hellsing och som dessutom har som syfte att utrota de blodsugande gengångare, griper in för att finna den som fabricerar den nya sortens varelser och även för att förinta kreaturen som inte ens har rent vampyrblod i ådrorna. Till sin hjälp använder Hellsing själva en vampyr, som också är en av de mäktigaste. Hans namn är Alucard, och han har definitivt vad som krävs för att ha ihjäl varelser av hans egen ras. Och det är definitivt inte en påle, det är en pistol med välsignade silverkulor som gör äckligt trevliga stora hål i de odödas bröst.

 

Hellsing är en serie på sammanlagt tretton avsnitt som avlades av Gonzo Digimation så sent som 2002. Då jag först tog mig i kragen och såg den förväntade jag mig en gotisk och mörk splatterserie, där oerhörda likheter med exempelvis Berserk var ett faktum. Istället fick jag en inte alldeles för, men ändå lättsam och välsmakande vampyrserie där progressiv rock var en del av hela känslan. När jag efteråt tänker på det skrattar jag åt min föreställning av Hellsing som en skräckserie. Men måhända tänkte jag så därför att en viss person beskrev den så. Och ja, känner du dig träffad så ska du veta att jag är på väg hem till dig med en motorsåg nu. Om du inte känner dig träffad, får du gärna läsa vidare.

 

Serien i sig är snyggt animerad och stillbilder, som en gång var så typiska för animé, är sällsynt i denna serie. Karaktärerna känns levande och det är ständigt rörelse. Speciellt grymma känns striderna där Alucard får vara med, och längre in i Hellsing upptäcker man hur mäktig han faktiskt är. Alucard har stil, och därmed ger han även animén stil.

 

Men trots en tillvaratagen elegans så börjar serien glesna runt mitten. Den känns svårsmält runt nio till tolv men avslutas trots allt med en fartfylld och därmed extremt bra episod. För det är just det fartfyllda som saknas på alltför många ställen i Hellsing.

 

Trots dessa brister är den helt klart sevärd och en klart trevlig sak att ha i hyllan. Detta är det bästa du kan hitta när det kommer till vampyranimé.

 

Betyg:

77 på en skala från noll till hundra.

8 på en skala från ett till tio.

[Zerox]

Söker recension om Beck!

 

Underbar serie, men jag har inte sett så många andra animes, så kan inte riktigt jämföra.

[tomado]

Skulle vilja ha en recension om Vampire Hunter D!

 

Verkar vara en väldigt bra tecknad o bra anime överhuvudtaget,

skulle va kul o veta lite med om den.

[Dread]

vilken av Vampire hunter deed filmerna menar du? båda?

[Tireces]

Resensioner på massor av serier och filmer finns tex här!

http://www.animenewsnetwork.com/reviews/list.php

 

Beck

[Mellow]

Get Backers

 

Episoder: 49

Genre: Action, Komedi, Magik, Kampsport

Gavs ut: 2002

Studio: Kodansha

Övrigt:

 

 

Amano Ginji och Midou Ban är kända som Get Backers, de driver en liten organisation som går ut på att återföra stulna saker till de rättmätiga ägarna. Deras motto lyder Om något är stulet, stjäl vi tillbaka det! och de misslyckas aldrig. Det är dock inget lönsamt yrke, man ser dem ganska ofta hänga vid caféet Honky Tonk utan pengar.

 

Både Ban och Ginji kommer båda med ett mystiskt förflutet som senare i serien kommer fram. De har båda magiska krafter som gör det lättare för dem att klara av de uppdrag de får. Ban kan med sitt Evil Eye få motståndaren till att uppleva en himmelsk dröm eller en helvetisk mardröm i en minut. Ginji kan framkalla elektriska impulser som kan komma upp i miljontals volt. Tillsammans bildar de ett oslagbart team!

 

I dessa 49 episoder får man se dem ta sig an fall där någon har fått något dyrt eller kärt stulet, till en början kan det bli en aning jobbigt och förutsägbart då varje uppdrag är någorlunda likt ett annat. Men som tur är så finns det en del starka personer som gör det en aning svårare för dem att återta det stulna. Några av dem är Kudou Himiko som är Bans gamla vän men som nu vill döda honom för vad han gjort mot hennes bror. Sedan har vi den blodtörstiga Akabane Kurudo även känd som Dr. Jackal. Denna läskiga typ använder sig av bland annat knivar för att döda sina motståndare.

 

Det dröjer dock inte länge förens serien börjar dra ihop sig och fler intressanta karaktärer dyker upp. När de entrar Mugenjou (Infinite Castle), där Amano Ginji växte upp, träffar de på flera av Ginjis gamla vänner. Det är nu den riktiga utmaningen börjar.

 

Serien går i vågor underhållningsmässigt, då den i början är väldigt förutsägbar och enformig men har en viss humor. Den växer emellertid emot slutet och blir riktigt bra. Karaktärerna är det som främst gör denna serie bra, den mycket läskigt intressanta Dr. Jackal får mig att rysa, han påminner starkt om en av mina favorit bad guys, nämligen Hisoka från Hunter X Hunter. Musiken funkar, det är inget som direkt sitter kvar efteråt. Jag gillar denna serie och rekommenderar den för alla som gillar denna sortens serier, det vill säga humoristisk action.

 

animation: 8

ljud: 8

handling: 8

karaktärer: 9

underhållning: 8

ALLT: 8/10

[Gafvert]

Macross Plus

Aerodynamisk Balett

 

Längd: 4 avsnitt

Producerad: 1994

Genre: Action/Drama

Regissör: Kawamori Shoji

Produktion: Många många, men vi säger Bandai.

 

Isamu Dyson är pilot och bråkmakare #1. Men hans överordnade måste dra gränsen någonstans. Så vid nästa regelbrott så förflyttas han till ett testcentrum för flygplan på planeten Eden. Dock råkar han stöta ihop med sina två barndomsbekanta, Guld Bowman och Myung Lone. Men deras vänskap från ungdomen verkar ha försvunnit... Och på råga är Myung producent åt en avancerad AI-idol (ja, fortsätt gissa ni).

 

Jag längtade verkligen efter att få den se den här. Det pratades mycket i tidningar och på internet när man var mindre. Det fanns häftiga flygplan på framsidan. Allt pekade på att en ny stjärna hade födds. Men mecha i all ära, det här är så mycket mer än ärkekoorigraferad stridsdans. Det är en skickligt berättad historia om vänskap, rivalitet och kärlek. Med andra ord. Triangeldrama. Och i ett sådant är karaktärer A&O. Dessvärre känns dom stereotypa men det har inte hindrat Tenchi och Keitaro från att bli folkkära. Alltså, jag kanske framställer dem som stela och tråkiga. Mer fel kan du inte ha. Du kommer att gilla dem. Fast det är nog historien som är det drivande elementet. Hmm, hur skall jag placera det. Det som gör Macross Plus till en sån dunderrulle är att allt klickar. Musiken, karaktärer, handling, action, romantik, humor. Alla lever i symbios med varandra och dör en så skulle inte den vara hälften så bra. Och Yoko Kanno gör framträdande med två minnesvärda låtar. Mindre bra saker då? Öhh... typ... err... slutet kom lite snabbt för min smak.

 

Slutklämm: Anime versionen av Top Gun. Fast mer djup. Verkligen.

 

Ljudet: 4

Bilden: 4

Filmen: 5

Extramatrialet: 1

[Pale Shade]

Elfen Lied

 

Fakta

 

Title: Elfen Lied

Category: TV

Total Episodes: 14 (14 x 24)

Genres: Action, Horror

Year Published: 2004

Studio: Genco VAP

 

I början av animen finner man Lucy fastlåst i ett lab på nån ö och hon är just igång med att rymma... rymmningen resulterar efter dramatiska händelser i en personlighetsklyvning hos Lucy som nu ena stunden är sig själv och andra stunen är "Nyuu" som de två ungdommar Kouta och Yuka valt att kalla henne. Eftersom hon inte har någonstans att ta vägen låter godhjärtade Kouta "Nyuu" stanna hos dom. Vad varken Kouta eller Yuka räknar med är en arme av förföljare som letar efter Lucy och inte skyr några medel för att återfinna henne.

Att Lucy är så viktig att återfinna är för att hon är en så kallad "diclonius"

som drivits aningen mordiska tendenser tidigt i livet pga de fördomar och tortyr hon fick uthärda för sitt udda utseende. Hon utväcklade givetvis snabbt ett hat och förakt för mänskligheten tills hon en dag träffade en pojke som inte va som de andra, inte elak, inte föraktfull och fördomsfri. men svartsjuka sätter käppar i hjulen för deras vänskap och resultatet kan bara bli ohyggligt.

Kouta är en ganska vanlig ung man, han bor ensam hans syster dog av "sjukdom" och fadern och modern i en bilolycka. En dag kommer hans mycket söta kusin Yuka och hälsar på... det blir ett lång besök då hon flyttar in.

Tillsammans lever de tre nu ett stillsammt och behagligt liv tills en annan diclonius dyker upp, hon är "dotter" Forsknings ledaren som höll Lucy fången och hennes uppdrag är att stoppa/döda Lucy då en lös diclonius med mordiska tendenser anses vara en säkerhetsrisk. När de träffas förlorar Nana både armar och ben och forskningsledaren får order att "avskaffa" henne men de har han inte hjärta till utan skickar ut henne i världen med en ansenlig summa pengar som ända sällskap (som hon förövrigt inte har en aning om hur man använder).

I slutänden hamnar även Nana hos Kouta där hon upptäcker att Lucy inte längre är Lucy... den mordiska kalla attityden är som bortblåst.

de levernu som en familj under samma tak med Kouta och Yuka som moders och fadersgestalter.

Men under den lugna ytan sjuder mörka hemligheter, I Koutas editerade minne, i Lucys tankar, i Yukas kännslor.

När forskningslabets ägare insett att lucy inte röjts ur vägen ännu sätter han in de tyngsta vapen han har... Diclonius Nr.35 eller Mariko som hon heter. Under denna strid släpper allt... Kouta minns nu allt han glömt om sin barndom, Lucy erkänner allt hon gjort och många... väldigt många dör.

 

 

Bild: 7 absolut inte dåligt men inte särskillt orginellt

Ljud: 10 Lilium är de bästa mest känsloladdade soundtrack jag hört

Story: 10 Rå, sorglig, vacker, roligt allt på en gång det blir inte bättre

Total: 10 jag och mina vänner e överens Elfen Lied ÄR bäst

[TomWolf]

Initial D

 

Fakta:

 

Titel: Initial D

Kategori: Serie + Film + OAV

Avsnitt: 26 + 13 + 1 + 1 + 16

Genre: Äventyr, Drama, Sport

Publiceringsår: 1999-2005

Bolag: Pastel

 

Beskrivning:

Serien handlar om 18-åriga Fujiwara Takumi som började leverera Tofu åt sin far redan fem år innan han tog körkort, varje dag i regn, snö och solsken genom bergspassen i Akina.

 

Han kör en tio år gammal Toyota AE86, av andra ansedd som en ren skitbil. Av en slump så hamnar han i en situation där han kör om en av områdets näst bästa road racers och där börjar legenden om Akinas 86. Takumi visar sig ha en naturlig förmåga för bilkörning och blir snabbt en ny kraft bland road racers i Gunma-distriktet då han tar sig an utmaningar från förare med mycket starkare bilar än han själv. Det visar sig sedan att Takumis far varit en legend bland förare när han var ung.

 

Resten av denna recension innehåller mindre spoilers. Så om du inte vill veta mer om vad som händer så bör du hoppa till slutet med titeln "slutord och betyg".

 

First stage:

Denna del innehåller spoilers.

Första 26 avsnitten handlar om födelsen av en legend. Vi får följa Takumis utveckling från att inte vara medveten om att han är ovanligt bra förare och mest tycker att bilkörning är ett tråkigt sätt att flytta sig från en punkt till en annan lyckas imponera på områdets bästa bilförare. Om och om igen vinner han slag emot förare som anses vara bättre än honom som kör bilar som helt klart är bättre än hans. Säsongen bygger upp mot det slutliga slaget om vem som är den bästa föraren på berget Akina.

 

 

Second stage:

Denna del innehåller spoilers.

Takumi fortsätter utvecklas då han blir utmanad av förare med fyrhjulsdrivna bilar som kommer utifrån för att vinna över alla lag i Gunma-distriktet. Det visar sig att man inte kan vinna mot alla bilar med en 10 år gammal bil. Takumis AE86 bryter ihop under ett lopp och han får den knäckande nyheten att motorn inte går att fixa utan måste bytas ut. Hans far har dock en del tankar och Takumi tar ännu ett steg i sin utveckling när han börjar köra sin kära bil med en ny, kraftig, motor. Något med motorn stämmer dock inte och det får honom att inse att han fortfarande saknar en viktig del för att bli en bra förare, vetskap om hur bilen fungerar.

 

 

Extra stage:

Det här är en spinn-off på serien och handlar om förarna från Emperor som ger sig på nya motståndare.

 

 

Third stage:

Denna del innehåller spoilers.

Den här filmen knyter snyggt ihop de kärleksrelationer som uppstått tidigare och ger alla huvudkaraktärer en framtid. Takumi får nu en ny chans att möta föraren från Emperor, nu på mer jämna vilkor vilket han gör för att kunna besluta sig om han ska svara ja på en förfrågan om att delta i ett nytt lag. Laget i fråga är ett projekt som Ryosuke Takahashi, föraren från Red Sun som Takumi vann över i slutet av första säsongen, har skapat under namnet "Project D".

 

 

Battle stage:

Alla lopp från de första tre säsongerna. Loppen från de första två säsongerna har animerats om till samma kvalitet som i filmen.

 

 

Fourth stage:

Denna del innehåller spoilers.

Jag har fortfarande några avsnitt kvar av den här säsongen och väntar ivrigt på att få veta hur det går. Den här säsongen handlar om Project D och hur Ryosuke Takahashi använder en mängd lopp för att utveckla sin brors och Takumis talanger. Takumi har nu blivit skicklig nog för att möta ett proffs och bilar som han helt klart inte ska ha en chans att möta. Man blir dock medveten om att det inte egentligen handlar om att vinna eller förlora längre utan om att utvecklas och bli bättre. I slutet av säsongen blir Takumi frustrerad efter att hans far har köpt en ny, fyrhjulsdriven, bil som med bred marginal överskrider Toyotans egenskaper.

 

 

Slutord och betyg

Jag tycker den här serien är väldigt välgjord och jag tycker om att följa en karaktärs utveckling när han kämpar för att bli riktigt bra på vad han gör. Jag får samma känsla som jag fick när jag blev anime-frälst med serien Hikaru No Go. Jag vill ge mig ut i bergen och köra bil, spinna i kurvor i höga hastigheter och lära mig mer om vad som gör en bil bra på vägen.

 

Bild: 9½ - Bilarna håller väldigt hög kvalitet och både bakgrunder och karaktärer är välgjorda. Allt har sin personlighet.

Ljud: 9 - Underbar musik och väldigt välgjorda ljudpålägg.

Story: 7 - Storyn är ganska lätt att förutse flera avsnitt i förväg men den innehåller några överaskningar och relationer som gör det intressant.

Min åsikt: 9 - Jag tycker att det är en underbar serie och den har hållit mig vaken många nätter. Bara att skriva den här recensionen har hållt mig vaken längre än jag borde vara.

 

Tomas Forsman

[AIe]

Kite

 

Titel: Kite

Avsnitt: 2 (ihopsatt till en långfilm)

Genre: Hentai, drama, action

Publiceringsår: 1998

Studio: Green Bunny

 

 

Sawa är en tonårstjej som blev föräldralös vid väldigt ung ålder.

Hennes föräldrar blev brutalt mördade när hon var yngre och hon adopterades av en korrupt polisman som med sin kumpan antar sig beställningsmord och använder Sawa som torped till uppdragen.

 

Detta är på gränsen till hentai då den innehåller en del grova scener. Sawa utnyttjas ofta sexuellt av sin förmyndare, och för det mesta är det unga tjejer i skoluniformer som är favoriten. Trots detta så är faktiskt mycket av det som händer del av en story. Det är alltså inte största fokus på dom här scenerna som på många andra.

Sawa är en tränad mördare och använder sig av ett speciellt vapen som har explosiva patroner så det blir en hel del flygande kroppsdelar annat gojs.

 

Kite är klart sevärd då jag inte hade några större förhoppningar på den.

Knappast det bästa jag sett, men långt ifrån det sämsta.

 

Väldigt förutsägbar, men med något oväntat slut.

 

Animation: 7

Ljud: 7

Story: 6

Slutsats: 7

[docster]

Kite verkar vara en intressant Animé, ska nog kolla närmare på den, låter lite som filmen nikita faktiskt :)

[Ichise]

Kite verkar vara en intressant Animé, ska nog kolla närmare på den, låter lite som filmen nikita faktiskt :)

Kite är bra, men får minuspoäng för sitt slut tycker jag.

[Wilcon]

Kite verkar vara en intressant Animé, ska nog kolla närmare på den, låter lite som filmen nikita faktiskt :)

Kite är bra, men får minuspoäng för sitt slut tycker jag.

 

Jo, Kite är bra, fast inte mycket mer. De kunde dock skippat vissa sexscener(eller alla för den delen, fast något måste väl vara med pga handlingen), och slutet var ganska tragiskt. Lite smått patetiskt när man tänker på det, världen är liten.

[AIe]

Gantz

 

Titel: Gantz

Avsnitt: 26

Genre: Action

Publiceringsår: 2004

Studio: Gonzo

 

Gantz är en stor svart kula som tar och kopierar människor som precis avlidit och teleporterar dom in till en lägenhet(fråga mig inte hur) där Gantz sen förser dom med ett uppdrag och vapen.

Reglerna är enkla döda eller bli dödad och varje uppdrag är tidsmässigt så dom har ett antal timmar och minuter på sig. Har dom inte klarat av sitt uppdrag när tiden gått ut så dör man helt enkelt.

 

 

 

 

Kurono går på gymnasiet och på väg hem från skolan då han väntar på tunnelbanan träffar han en gammal kompis från förr Katou. Kurono är inte den mest pratglada typen utan snackar med sig själv inombords och man får ta del av hans tankar och kommentarer. Så det är inte mycket prat emellan dom direkt. Så vinglar en alkis fram och tillbaka och trillar självfallet ner på spåret. Katou hoppar heroiskt ner på spåret och försöker att lyfta upp mannen, men killen är verkligen ingen spinkig människa så det blir lite problematiskt. Ni kan ju få gissa er fram till vad som händer sen utan att jag ska behöva spoila hela första episoden.

 

Rå, blodig, våldsam och sex. Så skulle man lite lätt kunna beskriva Gantz för det är det den innehåller. Hela serien kretsar kring Kurono och dom människor som kommer till Gantz.

Det blir mycket action och en del spännande vändningar då man aldrig riktigt vet vem som kommer att överleva Gantz alla uppdrag. Lyckas man komma tillbaka levande så tilldelas det poäng bland dom överlevande och den lycklige som lyckas skrapa ihop 100p vinner ett fint pris och behöver inte återvända mer till Gantz.

 

Lite udda, men jag gillar sånt här så det är bara att lyfta hatten för ännu en lyckad anime från Gonzo.

 

Animation: 8

Ljud: 8

Story: 9

Slutsats: 8

[AIe]

Kite är ganska så okänd faktiskt, men det kanske är för att Green Bunny inte är kända för att producera sån typ av anime heller.