Hoppa till innehåll
Caroibara

Japanska dramas

Rekommenderade inlägg

Jag har tittat lite på Nodame Cantabile och gillar den skarpt. Däremot har jag lite svårt för japanen som spelar den tyske kompositören. Visst, det var lite roligt i början att han talade som en amerikan som försöker snacka japanska med amerikanskt uttal och intonation, men efter ett tag blir jag lite trött på honom. Dessutom undrar jag varför de som skriver manus tror att en utlänning som kan prata perfekt japanska grammatiskt inte skulle kunna uttala språket bättre än så? Nej, hans rolltolkning går inte hem hos mig.

 

Själv tyckte jag att den tyske dirigenten var det roligaste i hela serien, men så är jag ett fan av Naoto Takenaka som spelar rollen också. Dessutom tyckte jag att det var en skojig ploj att tvinga tittarna att acceptera honom som tysk, och jag undrade hela tiden om det skulle visa sig att han i själva verket var en japansk uppsminkad bedragare...

 

Gillar man Nodame Cantabile kan det vara värt att ta en titt på Shinobu Yaguchis prisbelönta filmer Waterboys (2001) och Swing Girls (2004). Hiroshi Tamaki (Chiaki) spelar en av huvudrollerna i Waterboys, Juri Ueno (Nodame) spelar en av huvudrollerna i Swing Girls, och Naoto Takenaka spelar viktiga biroller i bägge. Waterboys har gett upphov till en tvserie också (tre säsonger).

 

Jag tyckte att det kändes lite obehagligt med det överdrivna slapstickvåldet i Nodame Cantabile - det funkar i tecknade serier, men när det är verkliga personer känns det bara sadistiskt. Men det är helt klart en underhållande tvserie - det är inte undra på att Juri Ueno fick sitt genombrott med den här serien. Flickan som spelar Nodame som barn (Ei Morisako) är förresten det stora stjärnskottet bland barnskådespelare för tillfället - hennes stora genombrott blev i huvudrollen av live-action versionen av animeserien Chibi Maruko-chan förra året.

 

För närvarande går det ingen serie som faller mig i smaken. Men Liar Game (precis avslutad) och Bambino kan nog vara av intresse för några här eftersom de är baserade på manga. Puropōzu Daisakusen kan nog falla några i smaken också, med pojkidolen Tomohisa Yamashita (känd som Yamapi) och Masami Nagasawa i huvudrollerna.

 

Det intressantaste jag sett på senaste är en repris av At Home Dad (2004), med Hiroshi Abe, Ryōko Shinohara, och komikerna Hiroyuki Miyasako (Ameagari Kesshitai) och Tomoko Nakajima (Othello). Den känns som en roligare variant av Oniyome Nikki (2005; en uppföljare pågår för tillfället), och faktum är att bägge serierna har ett ungt par i bekantskapskretsen - och de spelas av samma skådespelare i bägge serierna! Det handlar om ett gift par (Abe & Shinohara) där mannen är en macho reklamfilmare och kvinnan är hemmafru. Men mannen får sparken, och det slutar med att kvinnan börjar arbeta och han sköter hushållet - något som han aldrig gjort förut. I grannfamiljen (Miyasako & Nakajima) är det däremot sedan länge mannen som sköter hushållet och kvinnan som jobbar, och de trivs bra. Det är en ganska intressant kommentar till japanska könsroller faktiskt.

 

Jag såg förresten en repris av klassikern 101-kaime no puropōzu (1991) nyligen. Den föll mig inte direkt i smaken, men det refereras ofta till den i japansk populärkultur, så det är kul att äntligen förstå vad folk hänvisar till när de säger "boku wa shinimashen" (det är ur en klimatisk scen).

 

Det finns en liknande tråd på Animanga med lite andra tips på tvserier också:

http://www.animanga.nu/comments.pl?cid=487951

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter
Själv tyckte jag att den tyske dirigenten var det roligaste i hela serien, men så är jag ett fan av Naoto Takenaka som spelar rollen också. Dessutom tyckte jag att det var en skojig ploj att tvinga tittarna att acceptera honom som tysk, och jag undrade hela tiden om det skulle visa sig att han i själva verket var en japansk uppsminkad bedragare...

 

Jo, jag skrattade gott åt honom och Nodame i första avsnittet, där Nodame börjar prata "utlänningsjapanska" hon med efter att ha växlat ett par meningar med honom. Hon är så himla skön! Men efter en bit in i avsnitt två-tre så tog det redan emot. Jag har inget emot Naoto Takenakas skådespel och kroppsspråk, utan det är just hans överdrivna och icke trovärdiga japanska som inte funkar för mig. Jag kan till och med erkänna att anledningen till att jag tvekar att titta vidare på serien just nu, trots att jag så gärna vill veta vad som händer härnäst, är för att jag får gåshud av obehag bara jag tänker på honom.

 

Jag håller utkik efter ett par andra serier som nyss startat samt ska börja snart, Hanazakari no Kimitachi e, baserad på mangan Hana-Kimi som är en av mina gamla favoriter sedan jag prenumererade på tidningen Hana to Yume. Sedan även Yamada Tarou Monogatari, som är fenomenala humordrottningen Ai Morinagas största hit. Hennes serier Duck Prince och Your And My Secret (som även den finns som ett kort J-dorama) är delvis utgivna i USA (och YAMS har övertagits av Tokyopop för publicering nästa år). Jag ser verkligen fram emot hur Syster Umeda (den manliga skolsköterskan på skolan) blir på TV. Förhoppningsvis inte allt för nedtonad ...

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter
Jo, jag skrattade gott åt honom och Nodame i första avsnittet, där Nodame börjar prata "utlänningsjapanska" hon med efter att ha växlat ett par meningar med honom. Hon är så himla skön! Men efter en bit in i avsnitt två-tre så tog det redan emot. Jag har inget emot Naoto Takenakas skådespel och kroppsspråk, utan det är just hans överdrivna och icke trovärdiga japanska som inte funkar för mig. Jag kan till och med erkänna att anledningen till att jag tvekar att titta vidare på serien just nu, trots att jag så gärna vill veta vad som händer härnäst, är för att jag får gåshud av obehag bara jag tänker på honom.

 

Smaken är uppenbarligen som baken - delad. Hans accent gick hem hos mig och min fru i alla fall. :)

 

Han förekommer för övrigt inte lika stor utsträckning i hela serien, så du kan lugnt titta vidare.

 

Gillar du serier med coola, stiliga unga män kan du nog vara intresserad av Liar Game också. En av huvudrollerna, en genialisk ung lurendrejare, spelas av Shōta Matsuda, son till filmstjärnan Yūsaku Matsuda, och lillebror till Ryūhei Matsuda (speciellt känd för sin roll som den unge vackre samurajen i Gohatto). Min fru tyckte att han var jättecool.

 

De andra tvserierna du nämner har jag ingen koll på. Jag har i princip noll koll på shōjo- och redikomi-fronten. Jag har sett en del tvserier baserade på manga som riktar sig till den målgruppen (speciellt baserade på Yukari Ichijōs manga - min fru är ett stort fan), men det är bara Nodame som jag har följt av eget intresse hittills. Den tilltalar nog en ganska bred målgrupp.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Han förekommer för övrigt inte lika stor utsträckning i hela serien, så du kan lugnt titta vidare.

 

Gött att veta. Jag väntar tills den värsta irritationen har lagt sig, så ser jag vidare sen.

 

Gillar du serier med coola, stiliga unga män kan du nog vara intresserad av Liar Game också. En av huvudrollerna, en genialisk ung lurendrejare, spelas av Shōta Matsuda, son till filmstjärnan Yūsaku Matsuda, och lillebror till Ryūhei Matsuda (speciellt känd för sin roll som den unge vackre samurajen i Gohatto). Min fru tyckte att han var jättecool.

 

Ryuhei Matsudas lillebror? Åh, jag bara måste kolla upp den. Jag gick och såg Gohatto på bio 3 gånger bara för att se honom (och för att det var en så in i nordens vacker film måste jag tillägga). Har Shota Matsuda bara en gnutta av sin äldre brors utstrålning så måste jag se den...

 

De andra tvserierna du nämner har jag ingen koll på. Jag har i princip noll koll på shōjo- och redikomi-fronten. Jag har sett en del tvserier baserade på manga som riktar sig till den målgruppen (speciellt baserade på Yukari Ichijōs manga - min fru är ett stort fan), men det är bara Nodame som jag har följt av eget intresse hittills. Den tilltalar nog en ganska bred målgrupp.

 

Det återstår att se om de kommer att bli något att hänga i julgranen eller ej, men jag skulle tro att Yamada Taro Monogatari kommer att gå hem både hos killar och tjejer. Mangan handlar om en kille som tros vara rik och komma från en god familj i skolan, men egentligen är hans familj fattig och kämpar för att ha mat på bordet varje dag. Taro är den som kämpar för att tjäna pengar och köpa mat, medan hans mamma springer iväg och köper hötorgskonst för absurda summor och använder upp hans sparpengar varje gång. Själva berättelserna är ofta episodiska och innefattar folk som Taro och hans följeslagare träffar på. Ganska knäpp story men med ett stort hjärta, som jag hoppas funkar även på TV.

 

Jag såg Suppli förra året (som av någon anledning kallas för Sappuri, dvs katakana-engelska uttalet av titeln, i fankretsar). Trevlig serie med en mysig kärlekstriangel/fyrkant? och bra sidohistorier (framförallt den om pappan och barnet). Jag tyckte dock inte att den var det minsta lik mangan med samma namn av Mari Okazaki som den var baserad på. En ganska rejält fri tolkning skulle jag vilja påstå. På det hela kändes serien lite menlös, även om jag antar att huvudtemat, arbetande kvinnor som brinner för sina arbeten, mer eller mindre kom fram i serien. Det var kul och uppfriskande att ha en (ganska ung) kvinna i mentorsrollen för den unge gröngölingen på företaget.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter
Jag såg Suppli förra året (som av någon anledning kallas för Sappuri, dvs katakana-engelska uttalet av titeln, i fankretsar). Trevlig serie med en mysig kärlekstriangel/fyrkant? och bra sidohistorier (framförallt den om pappan och barnet). Jag tyckte dock inte att den var det minsta lik mangan med samma namn av Mari Okazaki som den var baserad på. En ganska rejält fri tolkning skulle jag vilja påstå. På det hela kändes serien lite menlös, även om jag antar att huvudtemat, arbetande kvinnor som brinner för sina arbeten, mer eller mindre kom fram i serien. Det var kul och uppfriskande att ha en (ganska ung) kvinna i mentorsrollen för den unge gröngölingen på företaget.

 

Jag kollade upp Suppli/Sapuri, och jag känner igen persongalleriet, så jag tror att jag har sett lite när vi har bläddrat mellan kanaler, men jag har nog inte sett ett helt avsnitt. Om den kommer i repris ska jag hålla ögonen öppna. Lustigt att översätta titeln till "Suppli" förresten - det betyder ju precis ingenting på engelska. Det japanska ordet sapuri är ju en förkortning av sapurimento (kosttillskott). Det finns för övrigt ett frågesportprogram med den lustiga titeln Nōnai esute IQ sapuri (脳内エステ IQサプリ); ungefär "Hjärnmassage och IQ-kosttillskott".

 

First Kiss, som snart börjar på samma tid och kanal som Suppli gick på, verkar rätt intressant förresten. Jag vet ingenting om storyn, och är inte särskilt intresserad av huvudrollsinnehavarna, men Naoto Takenaka, Gekidan Hitori (ung kul komiker) och Sadao Abe (bioaktuell med Maiko-haaan!!!) spelar biroller, vilket förhoppningsvis gör serien underhållande.

 

Om jag ser Yamada Tarō Monogatari lovar jag att berätta vad jag tycker. Om det inte är något bättre på någon annan kanal, eller om min fru eller svärmor vill se den, är det mycket möjligt att jag ser den. Jag har sett en hel del tvserier på det viset, som jag aldrig skulle ha sett annars. :)

 

 

 

De här tvserierna är också baserade på manga, men jag har bara sett något avsnitt vardera:

 

Damenzu Walker (2006) såg jag bara ett par avsnitt av, eftersom det krockade med andra program, men det jag såg var rätt kul. Det handlar om en kvinna (Norika Fujiwara) som alltid faller för fel män.

 

Sexy Voice and Robo (precis avslutad) har Ken'ichi Matsuyama (speciellt känd som "L" i Death Note) i en av huvudrollerna som en överdriven stereotyp robot-otaku. Det är ingenting för mig - men det är säkert intressant för andra här.

 

Kuitan 2 (precis avslutad) är en gourmetdeckarserie. Själv tyckte jag inte att den hade något som gör den mer intressant än vanliga japanska deckarserier, vilket jag ser i princip dagligen (det går flera serier varje dag på japansk tv). Men sitter man i Sverige kanske det kan vara intressant.

 

 

 

Här är förresten två intressanta tvserier som gick tidigare i år:

 

Haken no Hinkaku, med Ryōko Shinohara, Ai Katō, Yō Ōizumi (multitalang och Hokkaido-bo som är känd för att vara jättepopulär på Hokkaido) och Kōtarō Koizumi (skådespelande son till förra premiärministern Junichirō Koizumi). Serien handlar om ett företag där två anställda (Shinohara och Katō) arbetar via bemanningsföretag, vilket innebär att de har helt andra villkor än fast anställda. Serien ger en liten inblick i svårigheterna för bemanningsföretagsanställda, ett aktuellt problem i Japan. Dessutom är den rätt kul.

 

Enka no Joō, med Yūki Amami (skådespelerska och f.d. Takarazuka-stjärna) i rollen som en otursförföljd enka-sångerska utan större framgångar. Taizō Harada (från komikertrion Neptune) spelar hennes opålitlige men välvillige f.d. kille. En tragikomisk tvserie med over-the-top-inslag.

 

 

 

I övrigt rekommenderar jag starkt Trick och Kekkon dekinai otoko.

 

Trick handlar om en fattig illusionist (Yukie Nakama) och en cynisk professor (Hiroshi Abe) som avslöjar folk som påstår sig ha övernaturliga förmågor. Här handlar det om over-the-top-humor. Det känns lite fånigt att huvudpersonerna, som ju ska vara experter, aldrig fattar hur bedragarnas trick fungerar förrän i slutet av episoderna (det är en såndär sak som man måste acceptera för att det ska kunna bli spännande berättelser av det), men personkemin mellan skådespelarna är så fantastisk att det inte kändes som att det spelade någon roll - bara jag fick se mer av karaktärernas eskapader. Det finns tre episoder, två biofilmer, och en tv-film, om jag inte minns fel.

 

Kekkon dekinai otoko påminner om Jack Nicholson-filmen Livet från den ljusa sidan (1997), för de som känner till den. Hiroshi Abe spelar en framgångsrik men asocial arkitekt som av en slump lär känna några personer, och sedan långsamt utvecklar en vänskap. Precis som Jack Nicholsons karaktär i Livet från den ljusa sidan anser han sig vara smartare än de i hans omgivning, och är full av sarkasmer och viktigpetter-kommentarer. Men en av hans nyskaffade vänner, en kvinnlig läkare (Yui Natsukawa) som han går hos för sina magbesvär, får honom allt eftersom att inse att kommunikation inte handlar om att visa vem som är smartast. Precis som i Livet från den ljusa sidan innebär krockarna mellan personerna en hel komiska, och ibland tragiska, scener.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Jag gav första avsnittet av Hanazakari no Kimitachi e - Ikemen Paradise en chans, och vad ska jag säga? Det var ganska fruktansvärt. Det kändes som om jag satt och tittade på en reklamfilm för Axe. Värst var nog Oscar Himemiya och hans teatergrabbar. Hallå där, man får väl för tusan ändra på saker och ting så att det passar i en verklig miljö? Många saker som går att komma undan med i manga för att det är så knäppt i vilket fall som helst blir inte lika roligt med riktiga skådespelare. Slängkappor i olika färger räknas definitivt till en av dessa saker. Urk. Jag ska se nästa avsnitt eftersom Umeda-sensei kommer ha en stor roll där enligt reklamen, men jag tror att den som gjorde castingen missade en sak: Det är meningen att han ska vara ung, vansinnigt snygg och otroligt stilig. Inte en lönnfet gubbe.

 

Betyg: Fruktansvärt dåligt! Under all kritik. Ack och ve! Kunde de inte gjort en animeserie istället...

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Jag har sett två avsnitt av First Kiss nu. Det positiva är Naoto Takenaka, som uppfyller förväntningarna i de scener han dyker upp i, och att den enigmatiske Tatsuya Gashūin dök upp i en scen i första avsnittet. Men det är det enda som gör serien sevärd för mig. Jag skulle inte säga att det är en dålig serie, men den passar inte riktigt min smak. Gillar man Mao Inoue (huvudpersonen i Hana yori dango) och Hideaki Itō (huvudpersonen i Umizaru-filmerna), kan det nog vara intressant.

 

Geikdan Hitori var rolig i en scen i andra avsnittet, men i övrigt kändes hans överspel bara tröttsamt. Det funkar när han uppträder ensam, men här funkade det inte alls.

 

Jag återkommer om jag ser färdigt på serien.

 

Jag har förresten börjat kolla på en repris av Hitotsu yane no shita (1993), som är en klassiker enligt min fru. Det är rätt kul att se Masaharu Fukuyama (känd singer-songwriter) och Yōsuke Eguchi när de var i 20-årsåldern.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Såg just klart Ichi Rittoru no Namida, den var väldigt vacker och kallade fram mycket skratt samt sin beskärda del tårar. Jag var fast redan vid första avsnittet!

 

Skådespeleriet var mycket bra och det var några jag skådespelare jag fattade extra tycke för; Nishikido Ryo, Narumi Riko och Fujiki Naohito. Däremot tyckte jag att Jinnai Takanori (spelade Ayas pappa) överdrev lite i sin roll, jag menar inte att han inte var bra (tvärtom!) men jag får ofta intrycket av att en del japanska skådespelare överdriver en aning i skådespeleriet. Självklart har jag inte glömt bort Sawajiri Erika, jag anser att hon är riktigt begåvad och hennes skådespeleri är något man verkligen kan hänga i julgranen!

 

Musiken måste jag säga var lika bra som serien, vem som än valde musiken (regissören?) och placerade den i olika scener placerade den alldeles perfekt och låtarna stämde in varenda gång.

 

Ichi Rittoru no Namida är det första j-doramat jag kollat klart på och jag kommer alltid minnas den och självklart rekommendera den till alla som inte sett den och är intresserade av sånt här.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Jag har inte sett Ichi rittoru no namida, men jag kan bidra med lite info om skådespelarna, och ge tips på andra tvserier och filmer som kan vara av intresse.

 

Erika Sawajiri - Skådespelerska och popsångerska. Blev flerfaldigt prisbelönad som bästa nykomling för sin insats i filmen Patchigi (2005), en sevärd film om koreanska invandrare (zainichi korian) i Kyoto i slutet av 60-talet. Det kan vara värt att läsa på lite om Japans etniska koreaner (den största etniska minoritetsfolkgruppen i Japan) och deras situation innan man ser den. En annan sevärd och flerfaldigt prisbelönt film med samma tema är Blood and Bones (Chi to hone, 2004) med Takeshi Kitano i huvudrollen. För att återgå till Erika Sawajiri - tvserien Taiyō no uta (2006) blev också populär, och soundtracket innebar Sawajiris debut som sångerska.

 

Ryō Nishikido - Johnny's Jimusho-idol. Medlem i grupperna NEWS och Kanjani eito (関ジャニ∞). Jag har inte sett någon av tvserierna han spelar i, men Attention Please (2006), med Aya Ueto i huvudrollen, var populär.

 

Riko Narumi - Fotomodell och skådespelerska som debuterade i TRICK (2000), en av mina favorittvserier. Jag har inte lagt märke till henne tidigare, men enligt japanska Wikipedia spelar hon huvudrollen i bl.a. Ruri no shima (2005) och den nu pågående Juken no kamisama, och har biroll i bl.a. Enka no joō (2007), en av mina favoritserier hittills i år.

 

Hiroko Yakushimaru - Skådespelerska och popsångerska. Framför allt känd för sin huvudroll som maskingevärssvingande skolflicka i Sērāfuku to kikanjū (1981). Hon debuterade dessutom som sångerska med titelsången, som blev en stor hit. Förra året tilldelades hon Japanese Academy Award 2006 för bästa kvinnliga biroll för sin roll i filmen Always sanchōme no uta (2005).

 

Takanori Jinnai - Skådespelare och före detta rocksångare som ofta spelar överdrivna roller. För närvarande spelar han Takeshi Kitanos suput till far i tvserien Kikujirō to Saki, som handlar om Kitanos uppväxt, och är baserat på en självbiografisk roman av Kitano (Kikujirō och Saki är föräldrarnas namn).

 

Naoto Fujiki - Skådespelare och sångare/musiker. Debuterade i filmversionen av Hana yori dango (1995) i rollen som Rui Hanazawa, och har spelat i en mängd tvserier sedan dess. För mig kommer han nog alltid att vara den aningen undergivne och tafatte underläkaren Takasugi ur den populära sjukhusdramakomeditvserien Nāsu no oshigoto (1996-2002), med Arisa Mizuki i huvudrollen.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Jag har börjat följa en ny dramaserie som heter Boys Este och som bygger på samma princip som Hanazakari no Kimitachi e - Ikemen Paradise: En tjej och massa snygga killar + väldigt lite story. Men den här gången funkar det (vilket det INTE gjorde i Hana Kimi). Seriens ingredienser är triangeldrama, snygga killar, kvinnor med problem med jobbet och livet samt viktminskning.

 

Serien kommer att gå till filmhistorien som det serie innehållandes det töntigaste försöket någonsin att göra en pinnsmal modell till huvudperson i en serie som handlar om en överviktig tjej (med hjälp av säckiga kläder med padding under samt en bodystunt för mage och lår-scener). Boys Este kommer även få en hedersomnämning för mest överdrivna förändring efter en make-over scen sedan "She's All That". De försökte inte ens vara realistiska ...

 

Trots allt älskar jag serien. Åhh, den är så dålig att den är bra! Mer sådana här serier, tack! Jag planerar att köpa mangaserien den är baserad på så fort jag har tid att lägga en beställning.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter
Jag har sätt:

The 1st Shop of Coffee Prince

Hana Kimi (Live-show skapad från en manga serie)

My Hero, My Boss

 

Serierna går att hitta på http://www.youtube.com och http://www.veoh.com

 

[borttaget utav admin]

 

Inget material som bryter mot upphovsrättslagen får postas eller spridas genom forumet, pm eller inlägg spelar ingen roll, jag råder dig från att lyda den regeln.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Jag har tittat färdigt på Boys Este, och det är verkligen en serie som höll sig med nöd och näppe över ytan. Jag hade nog inte orkat se färdigt den om jag hade varit intresserad av att se något som är seriöst bra. Just i den här perioden var jag sugen på att se något härligt dåligt (så dåligt att det blir bra, om man vill tänka så), och då passade den utmärkt.

 

Nu tänker jag ge mig på att se färdigt/påbörja följande serier (i den ordning jag känner för):

 

Nodame Cantabile

Yamada Taro Monogatari (Berättelsen om Taro Yamada)

Hanazakarino Kimitachi e - Ikemen Paradise (Till er som blomstrar nu - Snyggingarnas paradis)

Jotei (Kejsarinnan)

Sexy Voice and Robot

Train Man (Men jag tror jag ser filmen istället)

Boku to Kanojo no XXX (Your and My Secret)

Life

Yama Onna Kabe Onna (Egen hopsnickrad översättning: Tvättbrädan och ljungkullarna ;) )

 

Sen hoppas jag även att det dyker upp något bra under den kommande säsongen.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Trevligt att finna några fler som kikar på j-dorama. =)

 

Hittills har jag sett i mina dar:

 

Densha Otoko(filmen + tv-serien)

 

Taiyou no uta(ni som gillade 1 litre of tears kanske gillar denna, samma tjej i huvudrollen, annan dödlig sjukdom. Mycket smör. ^^

 

Sapuri(väldigt mysig)

 

 

Har Sexy Voice and Robo, Anego och Unfair(nån som sett..? på vänt.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Jag gillade Suppli (som av någon okänd anledning romaniserades som "Sapuri" i J-doramakretsar) väldigt mycket. Som Erik påpekade tidigare i tråden är Suppli kort för "Suppliment". Suppli var dock det första J-doramat som jag såg från början till slut, och det fick mig att inse hur mycket originalverken slaktas när de blir TV-serier. Det var inte mycket som liknade Mari Okazakis OL-manga (OL är kort för Office Lady).

 

Tokyopop släpper Suppli-mangan på engelska under hösten, om du är intresserad. Men den handlar mer om kvinnor i arbetslivet än om romans, och karaktärerna skiljer sig mycket från TV-serien. Vissa karaktärer har knappt några repliker alls i mangan. Tycker om både manga och TV-serie, men på så olika sätt som det bara är möjligt. ;)

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Nu är det dags för en ny säsong tvserier. Jag såg inte särskilt mycket under säsongen som gått, och inget av det jag såg var speciellt imponerande. Vi får väl se hur det blir med den kommande säsongen.

 

Jag såg första avsnittet av Galileo (ガリレオ) igår. Det är en deckare med Kō Shibatani (känd popsångerska/skådespelerska) i rollen som en polis som utreder mystiska fall, och Masaharu Fukuyama (känd singer/songwriter) i rollen som en stereotyp forskare som löser mysterierna med hjälp av vetenskapen. Hade det varit andra skådespelare kunde det ha varit intressant. Men jag vill se vidare på den och se hur det utvecklar sig.

 

Här är ett urval av andra stora tvseriesatsningar den här säsongen:

  • Joshi-deka (ジョシデカ!-女子刑事-), en deckare med Nakama Yukie, veteranen Izumi Pinko, och den koreanske Ryu Shi-won (tvseriestjärna i Sydkorea).
    Hatachi no koibito (ハタチの恋人), som en kärlekskomedi med komikerkungen Sanma Akashiya (52) och Masami Nagasawa (20).
    Utahime (歌姫) med TOKIO-sångaren Tomoya Nagase (som faktiskt är rätt intressant som skådis).
    Abarenbō mama (暴れん坊ママ) med Aya Ueto och Yō Ōizumi.

 

Ett helt gäng tvserier baserade på manga börjar förstås också:

  • Shigeshō-shi (死化粧師), baserad på en manga av Mitsukazu Mihara som gick i Feel Young (unga kvinnor).
    Yūkan club (有閑倶楽部), baserad på en klassisk manga av Yukari Ichijō som gick i Ribbon (shōjo).
    Iryū - Team Medical Dragon 2 (医龍-Team Medical Dragon2-), baserad på en prisvinnande manga som gick i Big Comics Superior (seinen). Detta är andra säsongen av serien.
    Hataraki-man (働きマン), baserad på en manga av Moyoco Anno som går i Morning (seinen).

 

Det återstår att se vilka tvserier som är sevärda. Om jag hittar något intressant hör jag av mig.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Jag har tänkt ta mig en titt på följande:

 

Mop girl

Hatarakiman

Galileo

Abarenbo Mama

Shigeshoshi

 

Sedan har min fästman blivit förtjust i Nodame Cantabile, efter att ha hittat volym 1 av mangan ligga skräpandes i mitt arbetsrum, så jag tänkte se om han gillar dramat not att se det med mig. Jag har ju fortfarande bara sett 4 avsnitt. :)

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Jag har nyligen börjat kolla på J-drama, och jag gillar det jag sett hittills.

Såg klart My Boss, My Hero för ett tag sen, men har nu börjat på tre serier:

Gokusen

Hana Yori Dango

Nobuta wo Produce

 

Alla tre är riktigt härliga, även om man märker att Hana Yori Dango är gjord för en kvinnlig publik.

 

Kimi wa Petto verkar också intressant, samt att jag blev riktigt bortblåst av Nagasa Tomoyas utomordentliga skådespeleri i My Boss, My Hero. Måste se fler serier där han är med!

 

Sen vill jag bara tillägga: Ko-nichi-getsu-ka-sui-moku-kin-dooooooo~ :D

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Animeversionen av Hataraki Man var rätt ok faktiskt. :) Schysst soundtrack också.

 

Någon som sett Nobuta wo produce?

 

 

komikerkungen Sanma Akashiya (52) och Masami Nagasawa (20).

 

Eh...

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter
Någon som sett Nobuta wo produce?

Jag skrev ju precis i inlägget innan dig att jag kollar på serien -.-

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Så där kan det bli när man måste smygsurfa på jobbet ^^

 

Snabba intjack där man inte hinner läsa allt. :)

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Jag rekommenderar Hana Yori Dango :)

finns en anime med samma namn som är aaaaninge längre från 1996.

 

Handlar om en fattig tjej som studerar på en privatskola för egentligen jetset och brats. Skolan gereras av 4 tonårsgrabbar som kallas för F4.

Jag tycker den är charmig. Man får sig en del skratt.

 

Avsnitt:

J-dramat är på 9x45min

Animen är 51x20min

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter
Jag rekommenderar Hana Yori Dango :)

 

Den är så bäst!

Säger bara det hjärndöda slagsmålet mellan de fyra mot slutet. ;D

Bästa scenen ever~

Fint soundtrack också.

 

Skulle försöka ta en titt på animen för ett tag sedan men råkade olyckligtvis öppna avsnitt 51 tror jag där jag ser världens fulaste tecknarstil/Karaktärsdesign.

Scenen när Domyoji hoppar genom rutan, priceless~ ´XD

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter
Jag rekommenderar Hana Yori Dango :)

 

Den är så bäst!

Säger bara det hjärndöda slagsmålet mellan de fyra mot slutet. ;D

Bästa scenen ever~

Fint soundtrack också.

 

Skulle försöka ta en titt på animen för ett tag sedan men råkade olyckligtvis öppna avsnitt 51 tror jag där jag ser världens fulaste tecknarstil/Karaktärsdesign.

Scenen när Domyoji hoppar genom rutan, priceless~ ´XD

Jag kan säga så här:

Du anar inte hur mycket jag letat efter original version att köpa från import.

Rent av omöjligt. Fann en kinesisk sajt som sålde men det verkade knappast vara "original".

Så ja, tecknandet är blekt, fult och det som finns att tillgå på nätet eller i bästa fall VHS, så är det ingen vidare kvalitet.

Jag kan trösta dig att även om du råkade se avsnitt 51 så är det riktigt värt att se de andra 50 avsnitten.

Jag skrattade, jag grät och var allmänt road hela vägen.

Och ja, slagsmålen är ju nästan det som är charmigast!

 

"Tsubasa don't be full of it" ~SmACK~

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att lämna en kommentar

Skapa ett konto

Registrera dig för ett nytt konto i vårt community. Det är enkelt!

Registrera ett nytt konto

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här.

Logga in nu

×