Hoppa till innehåll
Exoddus

Bishoujospel

Rekommenderade inlägg

...och är för tillfället mitt inne i vad jag tror är början på slutet av fate scenariot.

Var är du någonstans?

Jag har precis fått reda på vem som egentligen är Lancers mästare. Ingen större idé att spoilermärka något, eftersom du ändå lär veta ungefär var jag är utan fler detaljer.

 

spel som F/sn, vilket antagligen Bankoiia håller med om, har en betydligt högre nivå

Om jag ska vara helt ärlig, finns det partier jag skippar. Förklaringar som jag känner att jag ändå inte blir klokare av. Och visst, utan diverse hjälpmedel skulle det vara snudd på lönlöst. Funderar på att backa upp men någon slags text krok, men tröttnade på sådana när jag körde igenom AIR, den stjälpte mer än den hjälpte. ^__^;

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Jo, det är väldigt nära slutet. Uppskattningsvist kanske två timmar kvar. Eller något åt det hållet.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Lägger till mina erfarenheter av ren vana...

 

Själv har jag mest skrapat på några brudspel och blivit görless på de flesta av dem.

Om man bortser från Tokimeki Memorial och dess andra uppföljare som faktiskt lyckades fästa mig en del (jag spelade det bara någon enstaka gång iofs). Jag blev dökär i bilderna och låten från White Illumination någon gång för en herrans massa år sedan och körde det också, och det måste jag säga var ett av de mest lyckade hittills, även om minispelen var sjukt jobbiga ibland.

 

Nåväl, bland de typiska novellspelen har jag mest sett av Air som jag tappert gav en fem timmars speltid. Folk kanske kan argumentera att "spelet knappt har hunnit börja då" men jag pressade mig verkligen igenom det. Detsamma gällde Memories off... som en av mina bekanta haussade över himmel och jord. MO orkade jag med i kanske tio, femton timmar sen la jag bara ner det. Anledning i bägge dessa fall var huvudpersonen som i bägge fall var klagande, missnöjda, lättjefulla, trista, och utan anledning djupt deprimerade tråk-as. Mjaja, de kanske hade sina anledningar, men spelet lät inte påskina varför förrän efter ett bra tag, utan det var bara djupdykning ner i depp från sekund ett. Eviga, eviga, eviga, eviga tankegångar om hur uselt allt var, hur jobbigt allt var, hur mendou kusai allt var, hur kattarui allt var, hur grått och trist och fördjävligt och fult och jobbigt och fult och jobbigt och jobbigt och tråkigt och besvärligt och jobbigt.

 

Glömde jag nämna att huvudpersonerna ibland insinuerar "jobbigt"?

 

Till en början försökte jag ärligt sätta mig in i deras situation men efter en viss kritisk gräns blev jag bara förbannad på det där ändlösa gotteriet i depp. Det var lika spännande som att läsa Av måneskinn gror det ingenting eller något i den stilen. Både Air och Memories Off... åkte ut genom fönstret.

 

Nåväl, jag fick dock en underbar överraskning i Episode of the Clovers till Dreamcast. Det är samma gamla Nocchi som tecknat, alltså samma tecknare som bakom White Illumination och Romanesque. Och Episode of the Clovers lyckades vara ett riktigt klockrent novellspel. Det var som en spännande animé i tio kapitel, komplett med opening och ending mellan varje avsnitt! Original-PCversionen var ett lolita-porrspel, men för Dreamcastversionen hade de bantat bort allt sånt och istället lagt till suveräna röster (PC-versionen var röstlös). Helt i min smak alltså, hade porrbitarna varit kvar hade spelet blivit mer banalt och trist tycker jag allt.

 

Inte mycket erfarenheter att prata om, men om någon nu tycker det är intressant med fler vinklingar.

 

Börjar undra var DB får alla sina sjukt detaljerade kunskaper ifrån.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Eftersom jag satt i en telefonkö med över 30 minuters väntetid (varning för lång text och svammel):

 

Lägger till mina erfarenheter av ren vana...

 

...Inte mycket erfarenheter att prata om, men om någon nu tycker det är intressant med fler vinklingar..

 

Det är väl ändå meningen med ett forum?

Och jag tycker det är intressant med varje åsikt eftersom det inte direkt råder inflation på personer här som provat på sådana spel.

 

Av vad jag förstått så har du mest provat på spel av den typen som Tactics definerade med sitt ONE, sk "snyft spel (nakuge) enligt ett ganska simpelt recept. Tag en halv komisk början, ta en skål romantisk del, lägg till ett rågat mått dramatisk och tragisk separation och avsluta med ett lyckligt slut.

 

För de som inte känner till ONE:

ONE handlar om Kouhei, en student som verkar trivas med sitt dagliga liv och träffar flera tjejer som var och en har upplevt något som hindrar dem att gå frammåt. De kommer dock över detta och går frammåt. Kouhei kan dock inte släppa greppet om sin syster och önskar sig att vara tillsammans med henne i evigheten. Detta leder till att personerna runt honom börjar glömma bort honom, eller att de hade en relation med honom, även nästan också av den av tjejerna han blev tillsammans med under den romantiska fasen och han börjar försvinna (lite som Ayu i Kanon). Hursomhelst är det väldigt mycket tankegångar och mycket tid tillbringas på en föreställd plats där det finns en hage med får och en oändlig himmel där han också har långa samtal med en kvinnoröst som symboliserar en icke-världslig evighet.

 

Kouhei är arketypen för den typen av huvudrollsinnehavare du ogillar. Det förvånar antagligen inte om du får reda på att efter framgångarna med ONE så stack den viktigare delen av personer från Tactics och bildade sitt eget spelhus Key. Som gjort spelen Kanon och Air.

Jag har faktiskt full förståelse för att man kan tycka sådana huvudrollsinnehavare är jobbiga och dryga, personligen skiter jag rätt mycket i dessa och ser dem mer som ett medium vilket man tar del av de olika historierna genom. Air tyckte jag var belönande efter att man spelat genom Summer och plötsligt börjar förstå vad undetiteln "The 1000th Summer" betyder. På samma sätt som Kanon gjorde mig tillfälligt emotionellt labil efter att genom ha tagit mig igenom Nayuki, Shiori, Mai, Makoto slutligen kom fram till Ayus dröm. Manusmäsigt otroligt bra. Men vad hjälper det om man inte klarar av att ta sig igenom det? Det ungefär lika givande som när föräldrar tvingar sina barn att spela ett instrument de inte vill befatta sig med.

 

Den enda person jag egentligen blivit riktigt förbannad på var Takayuki i Kiminozo. Det var bitvis riktigt påfrestande och jag önskade mig nästan vid flera tillfällen någon Takayuki trasdocka att misshandla.

 

Sen finns det huvudpersoner som är betydligt mer sympatiska. Framförallt Takeru i MuvLuv spelen som också är av âge. Utspelar sig efter Kiminozo, på samma skola och börjar som ett humoristiskt triangeldrama, övergår i andra delen till ett linjärt upplägg och är mer ett scifi drama för att i sista delen vara en episk krigsberättelse med många påfrestande och känslosamma vändningar. Så har du också Type Moons Tsukihime som mer är en övernaturlig thriller och väl värd all uppmärksamhet, Type Moons andra projekt Fate/stay night och 7th expansions Higurashi no naku koroni som är, vad skulle man kunna kalla det, ett mystiskt deckardrama där man får reda på mer och mer om en tragisk händelse i en by för flera år sedan. Animen börjar gå i början av april också. Leafs Änglalös December (天使のいない12月) förtjänar också att nämnas.

 

Det jag vill komma till är att långt ifrån alla visual novels följer det upplägget du upplevt i bland annat Air.

 

Vad gäller biten med sex så har jag inte något emot det om det passar in. I t ex fallet Kanon och Air (första versionerna) så kändes det helt felplacerat och det var snabbspolning för min del. I många fall känns det som om de är ditslängda och det är det ockås i flera fall av marknadsskäl.Ett spel med 18års gräns tar man 8800 JPY för, ett vanligt kostar minst 1000 JPY mindre och i spelaffärer springer det runt mer spontanköpare i 18års avdelningarna. Släppa bishoujospel utan sex säljer bara om det kommer från något känt spelhus. Som Key med sitt Clannad.

I MuvLuv Alternative däremot (fanns en scen under da ca 50 timmar spelet är) så passade det in i handlingen och var dessutom smakfull. Rena sexspel utan någon som helst handling kastar jag inte ut 700-800 kronor för och har dessutom 0 intresse att spendera min tid på. Det är handlingen jag är ute efter.

 

Börjar undra var DB får alla sina sjukt detaljerade kunskaper ifrån.

De är inte speciellt detaljerade. Kanske för någon som inte har någon större erfarenhet eller intresse av denna speltyp. Jag kommer bara ihåg vad jag har spelat, vad jag gillade och dessutom är det en av mina hobbies och man brukar få lite kunskap om något man håller på med. Precis som en vinkännare vet vilka år tyska rieslingdruvor var särskilt bra eller vilket klimat som bäst lämpar sig för torrt chardonnay vin som passar till grönpepparkryddad oxfile. Jämför man sedan med någon standardotaku (den äkta varan) så kan jag inte så mycket. Men å andra sidan har jag ett socialt liv och en aktiv fritid. Sen vet jag var jag hittar information (japanska wikipedia är en guldgruva) och jag prenumererar i princip på Techgian (tidning på runt 400 sidor helt tillägnad bishoujospel).

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

det var nog den längsta posten jag sett på länge........

 

Har spelat igenom Plain Song nu, småglligt, och ska gå vidare till Christmas specialen. Vilka är dom hetaste(översatta) tipsen ni kan ge?

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter
Vilka är dom hetaste(översatta) tipsen ni kan ge?

Har jag inte sagt det ett par gånger vid det här laget? :S

Om du gått igenom de som är gratis så har du kvar Planetarian. Det kostar dock strax över 1000 JPY (under 70 kronor). Det finns en köpguide hos insani.org. Saknar du betalkort så försök hitta det på annat sätt. Funkar inte det så skicka PM eller något...

 

Kanon finns det en halvfärdig patch för, så det kanske också vore något.

 

 

Edit:

Av de komersiellt översatta så har du D.O. Games Kana Little Sister och möjligtvist Crescendo. G Collections säljer dessa. Även om de inte direkt är några höjdare så är dessa de bästa av de som översatts komersiellt. Sen har det (kommer inte ihåg om jag nämt det tidigare) dykt upp en nytt företag, Hirameki International som verkar satsa på mer story baserade all ages spel. Nu har jag varken spelat Ai Yori Aoshi eller Ever 17 (även om Ever17 verkade rätt intressant), så jag kan inte uttala mig om något av dessa. Iaf fanns det nedladdningsbara testversioner av båda. Kanske värt att kollas upp.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

aah, menade inte dej DB, men nu när det värkar vara en del fler personer som följer tråden lite smått, så tänkte jag passa på att fråga igen^^ ;) dessutom så menade jag med min post dom mer komersiella spelen, som vara lite längre en några timmar :)

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Okej :D

Skulle som sagt föreslå en titt på Ever17. Hirameki säljer iofs inte internationellt, men gör undantag om man skickar ett mejl. De tar 40$ för ett spel, vilket är överkomligt.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Nu har jag inte spelat Din efterlängtrade evighet ("kiminozo") utan bara sett animén, men jag måste säga att ja, Takayuki förtjänade stryk hela vägen runt.

 

Jag tror nog att anledningen till att Kohei från ONE slog så bra är just att de hittade ett nytt mönster som slog an hos publiken -- många känner nog igen sig, och det är väl sådana som köper spelen, eller så är det något annat. Själv har jag bara så förbannat svårt för folk som bara går och tycker synd om sig själva, ser allt i ett deprimerat raster och inte ens försöker göra något åt sin egna situation eller peppa upp sig själva, eller se det positiva som finns, och eftersom jag alltid spelar spel ur huvudpersonens vinkel så blir slika spel bara tokirriterande. Precis som FFX som jag inte orkade med bara för att jag hatade huvudpersonen(rna) så fruktansvärt mycket.

 

Med det inte sagt att det inte finns novellspel som är skibra. Episode of the Clovers, som sagt, kan jag bara hylla. Det var asbra. Huvudpersonen var förvisso en grubblande typ, men ingen "detärsåsyndommigsåsyndommigojvaddetärsyndommigojdetärsåsyndommig"-nisse.

 

På något vis känns det som den del av skandinavisk litteratur som jag ville bort ifrån - den där "åhfyfanvadalltäruselt"-mentaliteten utan hopp. Kerstin Ekman kan beskriva en idyllisk svensk sommardag på ett sätt att man kan få djupdepressionsattacker så fort man ser en. Visst, en frisk fläkt ibland, men för mig är det en öm tå, jag är utled på sånt. Vissa menar att det är uppfriskande att läsa om folk som har det uselt, för då känns det som om man själv har det bra, men jag som alltid läser ur subjektsperspektiv mår bara piss av sånt. Äppelkindade barnen från Frostmofjället FTW.

 

Clannad har jag fått rekommenderat för mig, iofs. Tyvärr finns det för lite tid för långdragna novellspel numera.

 

På en helt annan not så var Änglalös december en suverän titel. Ibland har svenskan klangen som behövs.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Har precis spelat igenom Planetarian och tänkte dela med mig av mina tankar om det. Ska säga att det det enda visual novell spelet jag har spelat förutom Fate S/N demot, så jag har knappt några erfarenheter från genren sedan tidigare.

 

Jag måste börja med att säga att jag tyckte att Planetarian var fruktansvärt bra. Den överaskade mig verkligen och jag tyckte aldrig att den vart tråkig eller jobbig att läsa. Kan dock tänka mig att vissa kanske kan tycka att den kan bli lite jobbig, men är man som mig som älskar karaktärs interaktion och berörande dialog så är den här verkligen ett måste. Ska inte spoila någonting men jag måste säga att slutet var riktigt berörande och vackert.

 

Nu så blir det härnäst att läsa Narcissu vilket jag antar också är en ganska berörande historia. Ska även ta och försöka importera Fate S/N och försöka förstå det, visst kommer jag att bli lite små irriterad på h-scenerna men det är sånt man får leva med och man kan ju alltid trycka förbi dom. Vet att Fate kommer bli svårt att förstå men om det går bra så ska jag nog försöka få tag på Muvluv alternetive också, efter allt bra som DB har sakt om det så blir man ju inte annat än riktigt nyfiken.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter
...men är man som mig som älskar karaktärs interaktion och berörande dialog så är den här verkligen ett måste.

Det är liksom det som de bra bishoujospelen handlar om. Handling och interaktion mellan karaktärerna.

 

Ska även ta och försöka importera Fate S/N och försöka förstå det, visst kommer jag att bli lite små irriterad på h-scenerna men det är sånt man får leva med och man kan ju alltid trycka förbi dom. Vet att Fate kommer bli svårt att förstå men om det går bra så ska jag nog försöka få tag på Muvluv alternetive också, efter allt bra som DB har sakt om det så blir man ju inte annat än riktigt nyfiken.

 

Roligt att du gillar denna typen av spel.

Inte för att jag vill förstöra för dig men Fate/sn och MuvLuv Alternative är nog bland de mest tunga titlarna som finns. Varje scenario i F/sn ligger på runt 20 timmar om man läser hyffsat snabbt. Nivån på språket är också tämligen hög. Vi pratar trots allt om något som riktar sig sig till personer på 18 och uppåt. Sen för det också med sig att andelen kanji är högre. Även med översättningsprogram så var det enligt Vicke lite problematiskt.

 

MuvLuv Alternative, förutom att det är del tre i trilogin, så är det mycket tyngre än de tidigare två delarna. Det är många delvist mycket långa samtal om filosofisk fysik och kvantfysik och även massor med militärtermer och tekniskt språk. Jag hade bitvis problem med att förstå exakt som som menades (lyckligtvis har jag rätt bra "support"). Det är verkligen inte något jag kan rekommendera till någon som inte behärskar språket någolunda om man vill ha en någolunda behållning. Längden på MLA sätter också upp ett nytt rekord. Det är helt linjärt och tar runt 60 timmar. Visserligen tog F/sn totalt lika lång tid men det var tre alternativa versioner på "bara" 20 timmar vardera.

 

MuvLuv däremot (det första spelet som innehåller del ett och två, Extra och Unlimited) är mycket lättare. Extra är ett vanligt skol-ADV med alternativa scenarier, ett för varje tjej. Det är lättsamt och humoristiskt och det är egentligen bara ett scenario som blir lite småtugnt på slutet pga ett ganska långt samtal som mest bara var drygt. Det skulle vara betydligt lättare då språket håller sig på en mycket mer vardaglig nivå. Dessutom är det komplett röstpålägg för alla personer utom Takeru, vilket garanterat gör det något lättare Och så är det väldigt bra. Unlimited är iofs i princip linjär men inte på långa vägar lika tung som Alternative.

 

Liten jämförelse mellan lite av Fate/stay night och en kort scen i början av MuvLuv Extra. Vad verkar lättast?

 

Avslutningsvist så överträffade Lost Child alla mina förväntningar. Bortsett från att upplösningen är rätt låg och det led av några mindre buggar (som en patch som släpptes idag rättade till) så har allt hållit hög klass. Handlingen var spännande rakt igenom, musiken bra och särskilt Mamegumis illustrationer var riktigt imponerande. Slagsmålen är också löjligt sköna.

 

Edit: Jag är rätt säker på att det kommer en Lost Child anime förr eller senare.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Tack så mycket för informationen och filmerna DB, även om jag vart lite orolig för mina japanska kundskaper när jag såg filmen från Fate. Skulle nog kunna ta mig igenom Fate om jag införskaffar ett rejält Kanji lexikon, men min speltid skulle nog bli betydligt mer än 60 timmar. Det fanns en del Kanji som jag inte kunde, samt en del som jag inte kan alla kun-yomi och on-yomi utal av.

 

Kan ju säga att Muvluv extra var ett antal gånger lättare att förstå (förstod i princip allt), mycket tack vare rösterna (jag är inte snabb på att läsa något av dom japanska skriftspråken). Kommer nog bli att skaffa någonting i den svårighetsgraden först.

 

Jag brukar gilla när det blandas in lite kvantfysiska perspektiv (samt andra tekniska termer) i en berättelse, dock så inser jag att det är en lång väg kvar innan jag förstår dom på japanska.

 

Älskar det jag har sett av Lost child fighterna dom är verkligt väldigt häftiga. Av demosarna jag har sett så är det mycket lockande, men tyvärr så är det nog också lite för svårt för mig än så länge.

 

Måste säga att jag har verkligen fått tre anledningar att fortsätta hårdplugga japanska, kommer nog att skaffa något av dom tre spelen ganska snart endå för att jag är så nyfiken.

 

En sak är allafall säker och det är att jag inte kommer spela Fate med autoread påslaget, kanske han läsa dom två första orden innan det var dags för en ny sida.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter
Skulle nog kunna ta mig igenom Fate om jag införskaffar ett rejält Kanji lexikon, men min speltid skulle nog bli betydligt mer än 60 timmar.

Varför köpa tunga, bökiga, omständiga och dyra böcker när det finns underbara elektorniska lexikon från t ex Sharp som innehåller Koujien J till J, Genius E till J och J till E, katakana lexikon samt ett komplett kanji lexikon till ett pris mindre än 2000? Allt ihoptryckt till något som är lika stort som en miniräknare. Har själv en Sharp (PW-8100 som iofs har utgått) och mjukvaran i deras elektroniska lexikon är väldigt bra.

 

Kan ju säga att Muvluv extra var ett antal gånger lättare att förstå (förstod i princip allt), mycket tack vare rösterna

Även Sumikas "något" långa mening? :D :

 

お母さんが買い物から帰ってきたら制服を着た髪の長い女の人がここに入ろうとしてて声をかけたらにこやかに今日からここに住むことになった御剣冥夜と申す者ゆえ以後見知りおきをって挨拶された上に家出てきた変な女の人に近づきのしるしにって高級菓子折なんかもらっちゃったって言うから来てみればっっ!!!

 

Älskar det jag har sett av Lost child fighterna dom är verkligt väldigt häftiga. Av demosarna jag har sett så är det mycket lockande, men tyvärr så är det nog också lite för svårt för mig än så länge.

Lost Child var faktiskt inte speciellt svårt bortsett från 1-2 tillfällen. Långt från MLA nivå där. I synnerhet eftersom även huvudpersonen har komplett röstpålägg. Det enda som inte har det är tankegångar och berättande text vilket det är en del av då upplägget är lite speciellt då väldigt många scener ses ur andra och tredje person och inte bara helt subjektivt vilket annars brukar vara standard.

 

Sen har du ju som sagt också School Days där ALLT har röstpålägg eftersom det är komplett animerat. Men vissa av vägarna (ca tre av 21) leder till några något magstarka slut (vilka jag iofs storgillade) som kanske inte är var mans smak.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Tack för tipset om det elektroniska lexikonet, det blir att skaffa ett sånt för min del. Som du säger så känns det betydligt mer praktiskt än att sitta och slå i böcker.

 

Även Sumikas "något" långa mening?

 

Hehe det var därför jag skrev i princip allt, hade fullt upp med att skratta åt den för att ens försöka :)

 

Trevligt att höra att Lost child är mindre komplicerat än MLA, hade fått lite av intrycket att det låg på samma svårighetsgrad. Med mycket röstpålägg så kommer det nog gå betydligt mycket smidigare (och snabbare) för mig att spela igenom.

 

Tittade på filmerna som du hade lagt upp på School Days och tyckte det verkade bra. Det gör inte så mycket för min del med magstarka scener, jag brukar tåla det mesta och gilla det om det påverkar.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

För de(n) som gillade Planetarian så kommer det en butiksversion av det den 28:e denna månad som bland annat har röstpålägg. "Råkade" beställa det tillsammans med D.C. II.

För att fortsätta med Key så har de (iofs för ett tag sedan) utannonserat sitt nästa projekt "Little Busters", http://key.visualarts.gr.jp/newsoft/index.htm

Är väl inte överdrivet förtjust i designen och prologtexten var inte heller inget som fick mig att flyga i taket. Men å andra sidan så ska det först göras ett spel av Key som jag inte gillar.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Trevligt med en butiksversion av Planetarian, som jag skrev tidigare så gillade jag det spelet skarpt så jag kommer nog köpa det. Intressant med ett röstpålägg, kan nog gissa att huvudpersonen inte kommer ha någon röst utan bara Reverie eftersom hon hade röstpålägg vid två tillfällen i orginal versionen också om jag inte minns fel.

 

Som du säger DB så är kanske inte prologtexten (det jag kan läsa av den) till Little Busters jätte imponerande, men man ska som sakt aldrig lita på prologtexter för dom har lurat mig allt för många gånger. Förövrigt tycker jag designen påminner lite om den till Shana animen, allafall om man jämnför Naoe och Yuuji :)

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter
Intressant med ett röstpålägg, kan nog gissa att huvudpersonen inte kommer ha någon röst utan bara Reverie

Hos getchu står det ボイス: あり(女性のみフルボイス)

Kostade bara 2800, så jag kan stå ut med att köpa det en gång till. Blev en trevligt liten beställning med dels det, D.C. II och Demonbane. (Har aldrig spelat något från Nitroplus och då Demonbane får en en anime senare i år var det ett bra tillfälle)

 

Som du säger DB så är kanske inte prologtexten (det jag kan läsa av den) till Little Busters jätte imponerande, men man ska som sakt aldrig lita på prologtexter för dom har lurat mig allt för många gånger. Förövrigt tycker jag designen påminner lite om den till Shana animen, allafall om man jämnför Naoe och Yuuji :)

 

När du sa att designen påminde om Shana så plockade jag fram Noizi Itos artbook och det är ett stort 'nej'. Men sen tittade jag på ett avsnitt och måste hållamed om att designen i animen har vissa likheter. Men inte med Noizis ursprungliga design till böckerna. Det är JC Staff som inte är den riktigt trogen. Hon har också illustrerat Haruhi och Kyoani lyckas bättre med att fånga den. Nåja, off topic.

 

Prologtexter kan vara riktigt bra. Den till Kanon är toppen:

(tagen från manualen)

 

雪が降っていた。

 

思い出の中を、 真っ白い結晶が理め尽くしていた。

 

数年ぶりに訪れた白く霞む街で、

 

今も降り続ける雪の中で、

 

俺はひとりの少女と出会った。

 

"思い出" に還る物語―――

 

 

Kort och stark.

I alla fall är det den typen som väcker mitt intresse.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter
ボイス: あり(女性のみフルボイス)

 

Då slipper jag fundera på det mer, tack så mycket DB.

 

Ja det finns många som har bra prologtexter, även om mina erfarenheter oftast kommer från animéer. Kanon var ett bra exempel på en serie (har ju ej spelat spelet) som lever upp till prologtexten. Jag tycker även att Air är ett bra exemple på en intressant prologtext och animen levde allafall upp till den.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Riktigt trevligt håller på att ladda ner det för att testa det. Jag har aldrig hört talas om spelet förut om jag ska vara ärlig, men det kanske inte är en sån stor överaskning.

 

Detta var precis vad jag behövde eftersom jag snart är klar med Narcissu, samt att det ger mig en chans att testa mina japanska kundskaper mot ett sånt här typ av spel. Tack så mycket för tipset DB!

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Du kan väl droppa några rader när du lekt lite med det. Informationen på Alicesofts sida var ganska minimal.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Nu har jag spelat lite av Shimaima och tänkte berätta lite om spelet. Jag har inte spelat så mycket än så länge eftersom det tar ett tag för mig att gå igenom (får slå upp vissa kanji).

 

Först och främst kan jag säga att spelet verkar vara en ganska så vanlig high-school romantisk komedi (antar att du vet det DB), den är ganska smålustig än så länge och har fått mig att små fnissa några gånger.

 

Än så länge så har alla karaktärer förutom huvudpersonen haft röster, vilket är ganska trevligt och gör att det går lite snabbare att gå igenom om man inte är så bra på att läsa.

 

Har tagit ett par bilder från spelet för er som inte har sett nått.

 

bild13hq.th.jpg

bild29oz.th.jpg

 

Vet inte om jag är jätte förtjust i karaktärs designen än så länge (ganska standard design) men jag har som sakt inte spelat så mycket än, bakrunderna är ganska normala och ser ut lite som dom i skol delen av Fate. Jag har aldrig varit särskillt duktig i att skilja bra design från dålig så ni får avgöra själva.

 

Kan inte nämna nått om hur mycket av spelet som är fokuserat runt ero-delarna, det har inte varit nått än så länge allafall. Men jag får allafall känslan av att det kommer vara en hel del, så ni som absolut inte klarar av nått hentai ska nog hålla er borta.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Tackar.

Låter som det är rätt standard med andra ord. Personligen vill jag ha något lite extra som en lite mer komplex handling eller övernaturliga element. Men gratis är rätt ofta gott. Tycker det är rätt roligt när de släpper fritt ett ändå relativt nytt spel.

 

Huruvida design är bra är verkligen något som är helt subjektivt. Den kan vara bra fastän den är tekniskt något enklare. Det kan vara tekniskt mycket bra bilder, men ändå vara hur tråkiga som helst. Jag gillar Bou's karaktärsdesign (Kiminozo, MuvLuv) även om de inte är detaljtekniska mästerverk. Däremot är hans mekaniska designbilder och bakgrunder toppklass. Vissa illustratörer är extremt omtyckta, även om jag inte nödvändigtvist delar den uppfattningen. Visst, Aoi Nishimata (Shuffle) gör snygga bilder, men hon är enligt mig långt från de bästa. Megumi Sasahama (Lost Child) har en mycket skönare still. I slutändan är det en smaksak.

 

Vad gäller mängden sex i Shimaima så skulle jag tro att det är på "normal" nivå. Typ 2-3 scener/scenario eller något åt det hållet. Alicesoft har inte direkt hardcore-stämpel på sig. Så länge det passar in har iaf inte jag något emot det. När allt kommer omkring, det är liksom trots allt bara sex. Förstår inte att somliga gör så mycket väsen av det. Personligen anser jag att spel som SOF 2 där bara huvudet kan trasas sönder på 32 olika sätt (allt från lite röda märken till urvällande hjärna) förtjänar mer betänkligheter. Men det kanske bara är jag.

 

Nog om det.

 

Kollade på trailern till Cyc Softs "Gore Screaming Show" och blev helt såld. släpptes redan i januari men det hade visst lyckats undgå mig. Går under genren 'Occultic Love ADV' och verkar vara riktigt vridet och trevligt. Börjar direkt tänka på Persona2 spelen som jag storgillade när jag satt med dem. Sen så är det något med otäcka/stolliga lolis som jag gillar. Cosette och Illiya för att nämna två, och Yuka i Gore Screaming Show verkar vara gjord av samma virke:

 

 

gss01.jpg

gss02.jpg

gss03.jpg

gss04.jpg

 

Hur kan man inte gilla detta? love.gif

Dessutom har Hyousei en av huvudrollerna och hon hör till de röstskådespelare jag tycker bättre om.

Trailer och spelbart demo finns hos Cyc soft.

 

2006 blir dyrt.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Du är evil DB... får nog ta och lära mig lite japanska någon vacker dag, för alla dessa spelen verkar ändå rätt bra.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Gore Screaming Show ser riktigt trevligt (kanske fel ord) ut måste jag säga. Gillar också mest serier/spel med bra story och den här verkar passa dit, kan dock också uppskatta rena komedier med jämna mellanrum om dom är riktigt bra(se min bild). Onormala lolis är alltid ett underhållande inslag, det är trotsallt dom som kan vara det mest skrämmande. För att citera ett annat forums Higurashi no naku koro ni tråd "Psyco+loli=win".

 

Har inte spelat Persona2 men jag har spelat Shin megami tensei som är en del i samma serie och har nog liknande känsla jag får allafall det intrycket av bilderna på "Gore". Jag får se om jag fortfarande kommer ha den känslan när jag har spelat demot jag laddade hem.

 

Design går som sakt att diskutera i all evighet (därför vi har konstkritiker), men jag kan allafall göra det inlägget att jag gillar också designen på det jag har sett av Lost child.

 

Dread: Det är precis den anledningen som sporrade mig att lära mig den japanskan jag kan idag, samt att kunna retas med vänner som måste vänta på textade versioner av anime serier :)

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att lämna en kommentar

Skapa ett konto

Registrera dig för ett nytt konto i vårt community. Det är enkelt!

Registrera ett nytt konto

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här.

Logga in nu

×