Diskussion: Animeavslut

[Blå]

 

Något som kan vara skoj att veta kanske är vad folk vill ha ut av sitt anime tittande. Dvs, efter du har sett klart på en serie, vad vill du känna efter den?

Vill du ha massor av obesvarade frågor som du kan helst disskutera med andra, eller kanske bara känna att när det är slut är det slut, finns inge mer här att ta upp.

 

Det finns massor av olika typer av slut på serier (döh..) ...men vilken föredrar du absolut bäst? Du kanske är en sådan som inte kan nöja dig med något specifikt heller. Men för att just få igång till någon slags diskussion här så kan vi väl börja med att ställa två enkla frågor:

 

• Vilket typ av slut på en serie föredrar du?
  Är det något slut på någon serie du älskar/hatar speciellt?

 

Tänk nu på att det kan komma att bli massor av spoilers här, så glöm inte att hide-tagga när det behövs.

[Qvarfordt]

Detta varierar för min del väldigt mycket på vad det är för typ av serie jag tittar på. Är det en komedi är det ju oftast lyckliga slut, och det tycker jag att det ska vara på komedier. Men om jag tittar på drama så kan det ju sluta lite hur som helst, och det är svårt att vara missnöjd med slutet i en sådan serie. Slut jag uppriktigt sagt avskyr är Cliffhangers! död åt cliffhangers >:D

 

Jag avgudar slutet i Strawberry panic

*drool*

[induce]

Bra Blå! Jag och Sceleris pratade lite om detta häromveckan och det är onekligen viktigt. Allting bra måste också ha ett bra slut om du frågar mig. Vad är då ett bra slut? Som du säger beror det lite på vad det är för en serie.

 

En lättsam serie behöver inte ha något kanonslut eftersom det sällan brukar vara massa lösa trådar hängandes, men det får gärna ge någon form av closure, t.ex. är det kanske två karaktärer som man vill se ihop, eller att alla tar examen och de har ett stort party. Något som funkar som slut. Jag tycker i många fall att det kan bli så att de bara kör på och glömmer bort att ge serien något slut eftersom de tycker att varje avsnitt på sätt och vis är stand alone, vilket det oftast också kan vara. Skulle väl kunna summera det hela att man vill ha ett slut som ger en möjlighet att släppa serien till en viss grad, eftersom man alltid (oavsett) lämnas med känslan att man vill ha mer!

 

Om det är en serie där storyn driver allting framåt, och karaktärerna och deras relationer påverkas av detta direkt eller indirekt så vill man gärna att en 'arc' på något sätt tar slut. Att något de kämpat för genom seriens förlopp skall antingen gå åt skogen eller lyckas. Det får gärna vara vissa lösa trådar, eller saker de lämnar orört eftersom det inte skadar med saker att tolka fritt, det är lite charmen med anime också, att man kan diskutera med andra och jämföra åsikter. NGE tycker jag här är ett exempel på hur ett slut skall vara eftersom det inte kändes alls i linje med hur resten av serien var och mest gjorde en knäpp. Det är viktigt att slutet på något sätt hänger ihop med det tidigare som berättats och att det som sagt avslutar ett kapitel.

 

Jag är nog rätt konventionell när det kommer till slut egentligen, för är inte så förbaskat smart när det gäller att tänka själv. Föredrar gärna att om det är väldigt krångligt att de går igenom och förklarar för mig vad som egentligen har hänt. Det behöver inte vara i jättedetalj men så att det inte känns suddigt. Vet att många tycker det är coolt om man får använda hjärnan lite men i de allra flesta fall tycker jag bara producenter använder det som ett skäl att hafsa ihop ett dåligt slut istället för att knyta ihop det riktigt. Vet jag såg en serie som gjorde detta riktigt bra nyligen men kommer inte på vilken det var nu. Förresten vet jag inte enbart om det har att göra med att jag är dum och inte kan lista ut sluten eller vad som hände själv, utan kan nog också ha att göra med att jag är en grubblare över lag. Får jag inget slut så kan jag ligga och tänka på det och inte släppa serien på en väldigt lång tid och tycker mest det är enerverande. Ligger liksom och tänker på en serie minst en vecka efteråt ändå.

 

Kommer faktiskt inte ihåg slutet på många serier av någon anledning, men det finns några jag tycker fungerar även fast de kanske inte alltid är slut som skär av allting helt och hållet. Honey & Clover, Initial D, Hajime no Ippo, Cowboy Bebop, Seirei no Moribito, Kanon 2006. Två sistnämnda hade faktiskt slut som jag gillade mycket bra, men de andra är också bra som sagt.

 

Vad jag vill känna efter en serie är väl att det är något man verkligen saknar eftersom det betyder att man tyckte om serien. Det skall bli någon form av tomhet, även om det är riktigt tråkigt på sätt och vis också. Lite vemodigt. Ett slut får gärna lämna ett riktigt starkt intryck också, ett så kallat KLIMAX. Skulle vilja påstå att Code Geass upplevdes så för mig så kanske borde nämnt det bland bra slut tidigare.

 

Lugnar mig lite nu så får vi se vad ni övriga har att säga.

[Endolphins]

Jag tror faktiskt alla som regelbundet sett på anime har funderat mer eller mindre ingående över precis det här - slut i anime kan vara så olika de slut vi som oinsatta barbarer förväntar oss: Vi brukar få sagor och historier serverade på silverfat och förväntar oss att behöva använda våra grå minimalt. Slutet ska vara ett slut.

 

Jag måste säga att jag själv har utvecklats en hel del på den här fronten. Slut som när jag såg dem första gången verkade oförklarliga och som jag omedelbart ansåg vara "dåliga" på grund av att de lämnade så mycket åt tittaren har efter hand blivit mer acceptabla, om än kanske inte fullt så bra som ett riktigt slut. Nu kommer jag inte på några riktigt bra exempel på detta bortsett från Inuyasha, men den serien anser jag fortfarande att den slutar dåligt, så min tes faller en smula om jag tar upp det... (too late)

 

Jag tror iof att serier ofta slutar öppet på av rent kapitalistiska anledningar - man vill ha möjligheten att göra en säsong till om den blir riktigt väl mottagen. Det är visserligen inte ett problem som är unikt för anime - man ser det minst lika ofta i amerikanska tvserier.

 

De slut jag gillat mest är nog ändå de som slutat med riktigt ihopknutna (eller helt avklippta) trådar, men även lite mer öppna slut.

 

Cowboy Beebop kommer jag ihåg att jag irriterade mig på. Lika så Wolf's Rain. Samurai Champloo slutade bra. GitS-serierna också.

 

Tycker att Princess Mononoke slutar för öppet, även om det egentligen inte fanns så mycket kvar som var viktigt att ta upp (jag ville se romans mellan Ashitaka och Mononoke-hime!), men resten av Ghibli's filmer har slutat bra (om än kanske lite hafsigt som i Howl's Moving Castle).

[Orrin]

Jag vill helt enkelt ha ett slut som känns passande för serien, är det tex en komedi vill jag helst inte att den ska bli till ett drama under slutet för det känns bara opassande. Är det ett drama eller en allvarligare serie vill ja ha något som jag reagerar på, dom sämsta sluten är sådana som bara smyger förbi och så är serien slut.

 

Att inte förklara allting i slutet är för det mesta ett ganska effektivt sätt att visa på att det var inte detta som serien handlade om och det är för det mesta ingenting jag har några problem med. Såklart finns det undantag då slutet har stressats ihop pga tidsbrist och det är givetvis något negativt.

 

Sen finns det inget värre än Deus ex machina slut, om en karaktär är död så lämna då den död annars har jag sörjt den karaktärens bortgång i onödan och det slutar bara med att jag känner mig lurad. Sen har jag väl alltid varit lite extra positiv till tragiska slut, oftast påverkar dessa mig mer än lyckliga. Givetvis beror detta på om ett tragiskt slut skulle passa till serien också, men står den och väger på om det ska sluta lyckligt eller tragiskt så ser jag helst att det blir det senare alternativet.

 

Offtopic: Blå du har nu en av forumets finaste avatarer ;)

[Blå]

Sen har jag väl alltid varit lite extra positiv till tragiska slut, oftast påverkar dessa mig mer än lyckliga. Givetvis beror detta på om ett tragiskt slut skulle passa till serien också, men står den och väger på om det ska sluta lyckligt eller tragiskt så ser jag helst att det blir det senare alternativet.

 

Jag är helt klart med på den våglängden. Jag kan nog inte förklara så bra varför jag tycker just det dock, men det känns allt som oftast att det är en speciell animegrej att det ska sluta lite olyckligt om det går.

 

Ett slut som jag inte är allt för nöjd med är ifrån Gundam Seed.

 

Gundam Seed

Jag hade mer än gärna sett att Kira dog här, allt för att det hade haft ett bra mycket större intryck på mig. Eftersom det aldrig blev nå closer mellan Lacus och Kira så gillade inte jag det man fick och hade som sagt hellre sett en död Kira in the end.

 

Andra typ av slut som jag verkligen gillar är dom som gör att man undrar, vad hände sen? Jag kanske är en bitter människa eller så är det något annat som gör att de lyckliga sluten bara är tråkiga tyvärr och ger inte mig samma adrenalinkick som de två slut som jag nämnt.

 

Sen beror det självklart på vad för typ av serie man kollar på, men en komedi serie för mig där handlingen inte är så allvarlig brukar inte jag direkt bry mig speciellt mycket om hur den ska sluta. Så länge jag har blivit nöjd med resten av serien där skratten är viktigare än slutet.

 

Offtopic: Blå du har nu en av forumets finaste avatarer ;)

 

Hehe, man tackar. Önskar bara att jag kunde få spela spelet också.

[Sceleris]

Ett bra slut för mig är ett slut som framförallt är tematiskt korrekt -- det följer naturligt av vad som etablerats under berättelsens gång. (Därmed inte sagt att det är berättelsemässigt förutsägbart!)

 

Exempel:

Cowboy Bebop

Spoiler

Även om alla i gänget på Bebop får sin beskärda del av historien är det Spikes historia som är den viktigaste och underliggande, den som regissören och manusförfattaren haft i åtanke långt före resten av serien var planerad. Under TV-seriens lopp (och jag älskar hur det är mycket som berättas implicit!) får vi se hur Spike "levt i en dröm", frånkopplad verkligheten, under åren efter han brutit sig ur syndikatet. I praktiken är han en man som flyr sitt förflutna -- sin vänskap med Vicious, sitt ansvar inom syndikatet och sin kärlek till Julia.

 

I slutändan börjar allt braka samman när gänget på Bebop skingras. När Julia dör inser han att drömmen är över -- att han inte längre kan fly. I finalen möts Spike och Vicious i en duell, båda männen bundna av det förflutna. Vicious slåss för att han tappat allt annat, medan Spike slåss för att göra upp med sitt förflutna -- "Jag ger mig inte av för att dö. Jag ger mig av för att se om jag lever."

 

Det är alltså en upplösning inte bara på historien som berättats, utan även på de teman som förts fram. Att slutet då är så lysande framställt gör ju förstås sitt för upplevelsen. Koreografin, animationen, skådespelet, musiken... Hur kan man inte tycka att det är bland det bästa någonsin när Blue börjar spela? :)

 

You're gonna carry that weight.

Jag tänkte också ta upp Neon Genesis Evangelion som exempel, men den seriens tema om mänskliga relationer är ju (förhoppningsvis) så pass uppenbart. Dess slut behandlar just det, och även om berättelsen i princip överges (TV-serien) eller berättas färdigt med mindfuck (filmen), följer det av temat.

 

Men ett tematiskt korrekt slut är förstås inte så givande om det inte är väl utfört och känslomässigt medryckande. Sikta mot toppen! GunBuster, till exempel, är så otroligt vackert med sina grå toner och sitt starka melodrama.

 

Nåja, slut är viktiga -- men inte viktigast. Jag har fler goda minnen av serier som varit bra överlag men haft futtiga slut, än av medelmåttiga serier med lysande slut. Men med det sagt är det ändå bara de som lyckas med bådadera som blir de bästa av de bästa.

[induce]

Blue i slutet av Cowboy Bebop är helt klart etched to my mind, och som du säger Sceleris. Det bör vara tematiskt konsekvent, ungefär något sådant jag försökt få fram också. Måste vara i linje med hur resten av serien varit. NGE skulle väl kunna sägas vara lyckad i och för sig då eftersom, som du påpekar, serien mycket bygger på hur ungdomarna blir påverkade psykiskt och hur dess relationer ter sig. Dock tycker jag de ändrar upplägget helt och det känns så jävla ouppskattat hos mig åtminstone. Verkar dessutom som om tanken inte var att det skulle vara fullt så abstrakt från första början utan mer blev det p.g.a pengabrist.

[Meatrose]

Tja, jag vet inte riktigt om jag föredrar någon speciell sorts slut om jag ska vara helt ärlig. Att slutet bör gå i enlighet med serien känns ganska viktigt, och det kanske snarare är så att man föredrar en speciell sorts serier. Det enda jag med säkerhet vet är att jag inte tycker om happy endings. Eller ja, missförstå mig rätt nu... happy endings kan fungera ibland, men oftast används de "fel" enligt mig. Risken är att slutet bara känns som ett antiklimax a'la barn-TV eftersom alla lösa trådar löser ut sig och samlas upp till ett fint litet nystan, utan minsta knut.

 

Jag har däremot märkt att jag gillar termen "bittersweet", men det beror väl alldeles på hur man tolkar uttrycket. För att tala klarspråk så gillar jag de slut som etsar sig fast i minnet, och det gör de extremt sällan om de är antingen helt lyckliga eller också så där härligt "shounen-öppna" som man bara blir vansinnig på. De flesta komedi-serier jag har sett har slut som enligt mig är rätt kassa. Slut jag minns är slut som End of Evangelion (brainfuck), slut som Tengen Toppa Gurren-Lagann (en aning bittersweet) och slut som Code Geass. Det sistnämnda är egentligen "fusk" eftersom det slutar i en karate-cliffhanger i väntan på fortsättning, men ändå.

 

Air sitter djupt inpräntat i min hjärna, såpass djupt att det troligtvis skulle överleva en hjärntvätt. Jag vet inte hur jag ska klassa det slutet dock. Sorgligt på ett vackert sätt antar jag. Det är skillnad på sorgligt/vackert och sorgligt/deprimerande. Gunbuster gjorde också ett starkt intryck på mig, och jag skulle ljuga om jag hävdade att Kanon's slut inte fungerade ypperligt på mig... trots att det är "happy". (Ett av få undantag på den fronten. Kanske till och med det enda.)

 

Hmm... i vanlig ordning svamlar jag bara på utan att komma till någon direkt insikt. Jag vet inte vad jag föredrar för sorts slut, mer än att de måste vara emotionella... i någon "riktning". Slutet måste beröra, annars är det bäst för serien att den lyckades vara jävligt underhållande under resans gång. Det optimala är ju naturligtvis när den lyckas med bägge samtidigt.

[b8q]

För det första vill jag ha ett klart slut, och ingen evighetsserie som dels mjölkas ut i hundranörtisju avsnitt, dels ger upphov till en massa efterföljare och "vad hände sedan", "Next generation" och dylikt.

Inte heller vill jag ha ett helt öppet slut som upenbart finns för att möjliggöra en fortsättning om ekonomin tillåter, eller - ännu värre - som beror på att serien bara lades ner hux flux.

 

Däremot spelar det inte så stor roll om slutet verkligen svarar på alla frågor, det får gärna väcka till fortsatt eftertanke och funderingar, men lika gärna samla ihop varenda tråd. Det beror lite på serien.

[Sceleris]

NGE skulle väl kunna sägas vara lyckad i och för sig då eftersom, som du påpekar, serien mycket bygger på hur ungdomarna blir påverkade psykiskt och hur dess relationer ter sig. Dock tycker jag de ändrar upplägget helt och det känns så jävla ouppskattat hos mig åtminstone. Verkar dessutom som om tanken inte var att det skulle vara fullt så abstrakt från första början utan mer blev det p.g.a pengabrist.

Fallet Evangelion är intressant. Det är sant att det inte skulle vara så abstrakt från början. Man hade utkast till hur handlingen skulle avancera redan två-tre år före serien startade, men själva produktionen var mer samtidig med sändningen. (Avsnitt 24 ska visst ha levererats så pass kort tid före sändning att TV-bolaget inte hade tid att kolla igenom det -- och att de blev ganska förbannade över hur "olämpligt" det var.) Det gav dem möjlighet att ändra sig väldigt sent i processen, och jag tror att regissörens prioriteringar förändrades efter halva serien. Behandlingen av temat blev viktigare än intrigen och karaktärerna, så slutet på TV-serien användes för att svara på frågorna om ensamhet och mänskliga relationer istället för de frågor man kan haft från TV-seriens esoteriska scifi-intrig. Ur den synvinkeln ser jag avsnitten som ett resultat av vad som satts upp fram till den punkten: Avsnitt fyra, Hedgehog's Dilemma, blev tillagt för att förtydliga vad serien handlar om. Och i slutet ger de sin lösning av dilemmat.

 

End of Evangelion är däremot till för att vara en upplösning av intrigen. Den började planeras när de sista TV-avsnitten producerades, så det är inte en efterkonstruktion.

[Blå]

Två slut på serier som jag tänkte ta upp är från följande:

 

Berserk

För mig personligen så är det här ett av minna favorit avslut. Det sista avsnittet när dom är i eclipsen är så fruktansvärt att man bara vill att det ska vara en dröm för dom. Och när Guts ligger där och inte kan göra något för att rädda Casca och serien "bara" tar slut så tänkte jag först "missa jag något nu?". Tror jag var tvungen att se om det avsnittet kanske 2-3 gånger innan jag gav upp om att det skulle sluta annorlunda. Då visste inte jag att det fanns en manga av serien, men säkert som många andra som har sett och varit helt omedvetna om att en manga fanns har säkert gjort som jag och blivit tvugna att kolla upp om det verkligen skulle sluta så här.

 

3x3 Eyes

Massor av frågor ställdes här för mig också trots att jag visste att det fanns en manga som jag tom läst lite av innan jag såg den här. Men åter igen i brist på fakta så trodde jag nästan att den skulle sluta som den nu gjorde med att Pai återvände och att Yakumo blev kvar i Japan. Happy ending, kanske inte.

 

Vad vill jag ha sagt?

Att de här två serierna är fruktansvärt bra på att få en sugen att läsa mangan och de slutar i sådana tidpunkter i respektive manga så att man inte missar mycket när man väl börjar läsa dom. Och båda serierna är väldigt milda också jämnfört med sin manga, så man får bara mer att njuta åt när man väl ha börjat. Men som sagt, jag gillar de här två sluten eftersom de introducerar en till mangan väldigt bra. Någon som har fler tips på liknande serier?

[Ashaz]

*petar på tråden som ser så lockande ut*

Ska göra en kilometerpost här så småning om. Måste bearbeta vad jag vill ha sagt först bara. Stay tuned och läs min post i "såg klart senast" tråden sålänge ;)

[Ashaz]

Först några filosoferingar kring ett antal avsluts utformning och intryck:

Cowboy bebop

Vadå slut? Den är bara framme på avsnitt 6 i Salong Ashaz. ;)

Higurashi säsong 1

Avslutades med ett par riktiga dunderavsnitt innehållandes några saftiga aha upplevelser som fullständigt ändrade på innebörden i flera av de tidigare avsnitten.

Gjorde att hela seriens upprepningsvärde mångdubblades.

Man fick många svar, samtidigt som man serverades ännu fler frågor.

Rent story mässigt, skitbra slut enligt min mening. Men saknar detdär riktiga slaget i magen som tar andan ur en.

School Days

Kraftfullt.

Allt. Precis allt gick fullständigt fel.

Detta i sig är väl inget revolutionerande alls. Men vad som gör att jag fullkomligt älskar det, är att de lindat in mej så fullständigt under serien, att jag efter att ha sett klart det sista avsnittet mådde riktigt dåligt i flera dagar.

Nu ska ni inte missförstå det som att jag tycker om att må dåligt. Men jag avgudar filmmakare som kan skapa en berättelse som lyckas beröra mig så starkt.

Tidigare nämnda slag i magen, utdelas med knogjärn försett med hullingar.

Handlingen får ett ordentligt avslut, samtidigt som man får endel lösa trådar att begrunda.

Ett av de bästa slut jag varit med om.

Elfen Lied

"Painfull with a twist."

Mycket intressant hur de målar upp ett tragiskt slut och tillochmed förstärker denna bild genom att visa dem, till synes sörja Lucy.

Också kommer dörrklockan...

Man har redan en stor klump starka känslor i magen vid det läget, men så vänds det plötsligt till ett lyckligt slut och all den emotionella energi man byggt upp blir istället glädje över att hon lever.

Enligt min mening, det enda sättet de kunde fått till ett bra slut utan att hon dog. Hade de istället visat hur hon slaktat soldaterna för att sedan traska hem så hade det inte blivit speciellt intressant alls. Bara lite "jaha. var det slut nu?". Istället blev det både knytnäven i magen. Snabbt följt av en stark "Jaaa!" känsla.

 

En intressant variant som jag gillar starkt.

Kanon

ja jösses.

ep 24 var en orgie i starka känslosamma scener.

Jag har läst folk som tyckt serien lika gärna kudne slutat efter ep 23, men för mig var ep 24 rent magiskt.

Denhär serien fick mig att erkänna för migsjälv att jag faktiskt tycker om lyckliga slut också, om de bara förpackas rätt.

Något som fick mig att inse vad jag egentligen redan visste. Det är inte de olyckliga sluten jag går igång på. Det är den starka känslomässiga beröringen de skapar.

Fate / Stay Night

Ett ofullständigt slut.

Denhär serien förtjänade ett lyckligt slut.

Istället serverades man en näve lösa trådar som aldrig förklarades.

Visst, lösa trådar är bra så att man får fundera lite extra. Men i dethär fallet så kändes hela serien oavslutad. Jag fick intrycket att de inte kunde få till en lösning utan bara rafsade till någonting för att få slut på det.

Nä. det slutet kändes på något vis oäkta.

 

Så för att summera mina slutsatser.

Ett riktigt bra slut ska ha en ordentlig slutklämm som tar andan ur en och markerar ett definitivt slut.

Men samtidigt ska det finnas lösa trådar kvar att fundera över. Dock inte så stora och fladdrande att hela serien käns oavslutad.

Viktigast av allt dock, enligt min mening, är att det rör upp så pass mycket starka känslor, positiva eller negativa, att Animen lämnar ett starkt och bestående intryck.

 

Jag vill minnas att jag läst någonstans, att man minns känslor mycket mer än handlingar.