Är dagens spel något att föredra?

[Sidelnikov]

Jag är född år 1988, den tiden då playstation/nintendo 64 var något stort efter Snes/Mega Drive.

 

Antingen så är det jag som har blivit gammal eller så är dagens spel inget att säga wow till. För som ni minns så var det coolt att ha en Nintendo 64 då dåvarande konsolen var Snes.

 

Vad tycker ni? Hur kommer framtidens tv-spel att se ut?

[Ashaz]

Jag är född år 1988,

(...)

Antingen så är det jag som har blivit gammal

 

ja jösses.

[getsallad]

Nja, du får nog ta och ta av dig dina nostalgi-glasögon. Jag är också född -88, och visst håller jag många av NES- och SNES-spelen som favoriter, men det här året har varit rätt så starkt spelmässigt (om man bortser från Nintendo, som inte släppt mycket intressant alls).

Något som verkar lovande med Nintendo är ju att de i och med det här nya systemet i New Super Mario Bros. ska våga göra lite svårare spel. Kort sagt innebär det systemet att man kan slå på en auto-pilot om det skulle bli lite för svårt. NSMB är för övrigt guld, det klart bästa Mario-spelet sen SMB3 vågar jag nog säga.

 

Framtiden för tv-spel ser ljus ut. Man har fått upp ögonen för retro och börjat göra remakes av gamla spel och nya retro-liknande spel, dessutom börjar en del spelserier etableras, som föddes i den nuvarande generationen. Jag tycker att allt detta är otroligt spännande, även om jag oftast föredrar att spela Ninja Gaiden 2 till NES istället för till 360.

[Hikari no Hohenheim]

Jag håller både med och inte. Väldigt få spel kan toppa de som jag upplevde under mina ungdomsår -- Sonic 1-3&Knuckles, Donkey Kong Country 1-2, Chrono Trigger, Mario Land 2, för att bara nämna ett fåtal -- men det betyder inte att har kommit ett gäng riktiga klassiker på senare år. Bara för en generation sedan fick vi Ico, Prince of Persia, Shadow of the Colossus, Final Fantasy X och XII, Metroid Prime, Mario Sunshine, Zelda Wind Waker samt Twilight Princess; med andra ord en uppsjö titlar som i mångt och mycket både mäter sig med och ibland även klår de gamla klassikerna. Går vi upp till nutidens konsoler hittar vi Assassin's Creed, Mario Galaxy, Mirror's Edge, Portal, Uncharted 2... ni fattar.

 

Med det sagt kommer det alltid finnas en plats resarverad i mitt hjärta för spel av den gamla skolan. Min bror och jag diskuterar ofta saken, och han hävdar starkt att somliga utdaterade spelsätt inte hör hemma i vår moderna tid. Han ser på spel som Tomb Raider och Devil May Cry och fnyser år hur primitivt de är i gejmpläj, och menar att spelbranschen har gått förbi det stadiet och uppnått en nivå där realismen är en stor del av underhållningsvärdet. Samtidigt som jag håller med om att ett verklighetstroget spel kan bidra till både atmosfär och spelkänsla, tycker jag det är en tråkig inställning att dissa spel bara för att de inte hänger med i tiden.

 

Spel har inga Bäst Före-datum, punkt. Visst kan grafiken åldras dåligt, och spelmekanik kan känns gammal om man jämför med modern teknik, men det betyder inte att man inte kan ha riktigt skoj med spel frön förra generationen, eller förrförra. Eller generationerna innan dess. För trots att jag spelar så mycket som jag gör vet jag med mig att det finns en stor hög jag missat, och mer läggs på för varje år; bara från förra året har jag inte hunnit spela varken Devil May Cry 4 eller Gears of War 2. Nackdelen är förstås att mängden spel kanske helt enkelt blir för mycket, och då kan det kännas mer aktuellt att fokusera på det nya och fräsiga, där realismen bara blir bättre. Men som sagt, historieboken är otroligt tjock, och för de som vill ge sig hän finns otaliga världar och upplevelser att utforska.

 

Även jag är född 88, och ibland undrar jag hur det ser ut för dagens ungdomar, de som inte fick följa utvecklingen från NESens 2D till PS3ans 3D. Jag har nästan svårt att tänka mig hur det skulle kännas för en unge som föddes samtidigt som Playstation 2 att sätta sig ner om tio år med en Game Boy och spela Metroid II; skulle det begränsade pixelantalet och avsaknaden av färg förblinda denne från spelets uppenbara kvaliteter? En oroande tanke, men lyckligtvis har Nintendo långt ifrån gett upp det gamla goda; Nintendo DS är en liten undermaskin vars grafiska kapacitet motsvarar perioderna från Supernintendo till N64, och det har gett skapare möjligheten att leka och experimentera fram spel som blandar nytt och gammalt i helig harmoni, och har givit oss spel som The World Ends With You, Phoenix Wright, Castlevania: Dawn of Sorrow, Another Code och många fler.

 

Så nog ser spelframtiden ljus ut; å ena sidan har vi Playstation 3 och Xbox 360 som tävlar om att få ut det grymmaste och läckraste med senaste teknologin, medan vi från Nintendos sida får mer gammaldagsa verk. Och givetvis finns det utvecklare till alla format som experimenterar åt båda hållen; ta bara det retrodoftande Splosion Man till Xbox Live som exempel. Kort och gott, så länge det finns folk som uppskattar båda sortens spelmekanik, kommer båda alltid finnas till och utvecklas.

[Orrin]

Jag håller helt med om att jag tyckte spel var roligare förr. Dock så är jag helt övertygad om att det inte beror på att spelen verkligen var roligare förr utan för att det var något nytt samt att man såg det genom ett barns ögon. Precis som med allting annat så åldras man och vänjer sig vilket ofta resulterar i att det slutar kännas lika roligt och spännande längre.

 

Ska jag vara ärlig gjordes det nog fler spel förr (sett procentuellt) som var ursäkta uttrycket "rent skit" än vad det görs nu för tiden. En annan anledning till att man kanske inte märkte det lika väl var nog att antalet som inte kom till Sverige var mycket stort.

[Zeedox]

Även jag är född 88, och ibland undrar jag hur det ser ut för dagens ungdomar, de som inte fick följa utvecklingen från NESens 2D till PS3ans 3D. Jag har nästan svårt att tänka mig hur det skulle kännas för en unge som föddes samtidigt som Playstation 2 att sätta sig ner om tio år med en Game Boy och spela Metroid II; skulle det begränsade pixelantalet och avsaknaden av färg förblinda denne från spelets uppenbara kvaliteter?

You said it man. Det och den blask som kallas barnprogram idag gör mig orolig för nästa generations nördar.

[flaskis]

You said it man. Det och den blask som kallas barnprogram idag gör mig orolig för nästa generations nördar.

Inget fel på det. Vi kommer alltid att förändras som världssamhälle. "Jag nördade mig med en Gameboy för 10-15 år sen" är något unikt för dig och mig som var barn på 90-talet. Att sen kräva att det alltid ska vara så och att det som du uppskattade som 10-åring även ska uppskattas av dagens 10-åringar är ett tänkande som bara är fel.

 

Det är sådana tankar som föder det här "det var bättre förr" tänket som alla gubbar och gummor i sin ålders höst bara klagar över, stirrar sig blinda på detta, och ser inte hur bra det ändå är just nu.

 

Nej, sluta vara så himla stela! Likadant är det med animenördar som vill tillbaks till laserdiskens era och "undergroundkänslan" anime hade då.

[Hikari no Hohenheim]

Missförstå mig rätt; såklart att jag inte förväntar mig att dagens barn ska uppskatta det som var aktuellt när jag var barn. Jag bara fruktar att dessa människor, när de växer upp, inte ens vill veta av de gamla spelen bara för att det inte är modernt. Det kan mycket väl liknas med hur mor- och farföräldrarna gruvar sig åt att dagens ungdomar inte uppskattar gamla böcker de läste som ung; på samma sätt är det lätt att se hur folk kommer dissa pärlor som Sonic 2 och Mario 3. Nu tror jag inte det kommer vara ett egentligt problem i framtiden, då man lätt kan få tag på de forna generationernas spel via Virtual Console och dylikt, och många spel utvecklas faktiskt med den gamla skolans spelare i sinnet (Mega Man 10 har nyligen utannonserats!)

 

Samtidigt förstår jag att utveckling är livsviktigt för spelindustrin, och jag ser alltid fram emot vad utvecklare hittar på för nyskapande idéer. Med dagens teknologi kan man dessutom gå tillbaka och bygga vidare på de gamla koncepten på sätt som inte var möjliga på den tiden. Så nej, det var inte bättre förr.

[Zeedox]

Jag menar inte på något sätt att nya nördar skall stöpas ur samma form som mig, eller nödvändigtvis tycka om samma saker, men enligt mig är utbudet för barn antingen så stort att det inte finns något vettigt ställe att börja på, eller så begränsat att det inte finns något vettigt att se eller spela. Må vara att jag är lite cynisk, då den vida majoriteten av barn jag träffar nuförtiden knappt har något intresse alls för spel eller serier.

 

Kanske är det dömt att hoppas på att även lågstadieelever skall vara toleranta mot nördar. :S

[Ashaz]

You said it man. Det och den blask som kallas barnprogram idag gör mig orolig för nästa generations nördar.

Inget fel på det. Vi kommer alltid att förändras som världssamhälle. "Jag nördade mig med en Gameboy för 10-15 år sen" är något unikt för dig och mig som var barn på 90-talet. Att sen kräva att det alltid ska vara så och att det som du uppskattade som 10-åring även ska uppskattas av dagens 10-åringar är ett tänkande som bara är fel.

 

Det är sådana tankar som föder det här "det var bättre förr" tänket som alla gubbar och gummor i sin ålders höst bara klagar över, stirrar sig blinda på detta, och ser inte hur bra det ändå är just nu.

 

Nej, sluta vara så himla stela! Likadant är det med animenördar som vill tillbaks till laserdiskens era och "undergroundkänslan" anime hade då.

Nej flaskis. Inte "kräva att det ska uppskattas av". Utan "undrar om de ens skulle kunna uppskatta". Det är en enorm skillnad där.

 

Fast å andra sidan. Så oförkovrade som dagens ungdomar är (hö hö) så tar de väl inte till sig klassisk literatur heller. även om de kommer i "uppdaterat format".

[Hikari no Hohenheim]

En annan grej jag stör mig lite på, för att nämna just barnspel nuförtiden, är hur de ofta är mesigt simpla. Mario Galaxy var till exempel ett mästerverk förutom just det att man kunde spela de flesta banorna med ögonbindel (dock inte alla). Sedan spelade jag för ett tag sedan Kim Possible-spelet till PS2; återigen ett riktigt bra spel, men nästan självspelande. I Lego Star Wars har jag också hört att man har oändligt med liv och får återuppstå på nästan precis samma plats som man dog. Så var det inte när jag var barn; ville man komma vidare i ett spel fick man lov att lära sig banan genom att dö och dö igen tills man var så bra att man kunde komma till nästa bana. Frustrerande, ja, men man lärde sig uthållighet och vässade sina instinkter. Det är inte utan att man undrar hur barnens ungdomar skulle hålla sig mot de första Mario-spelen när de kommer upp i ålder.

 

Å andra sidan är långt ifrån alla spel idag lätta; Mirror's Edge är inte att leka med, och jag dog ett ogudligt antal gånger i Uncharted 2. Men i snitt tror jag nog att medelsvårighetsgraden har minskat.

 

 

Spel har inga Bäst Före-datum, punk.

Jag kan tänka mig att den här meningen gav lite annorlunda vibbar än vad jag tänkte mig. Det ska alltså vara ett T på slutet, som i Spel har inga Bäst Före-datum, punkt. Så det kan bli.

[Zeedox]

Jag tänkte mig meningen sagd av Clintan eller något. Fungerar rätt bra det med. :D

 

Förr var det ju en säljstrategi att göra spelen svåra. Majoriteten av spelarna var (antar jag helt fräckt) unga, med mycket tid, och behövde därför utmanas mer av spelen. Nuförtiden ligger väl medelåldern hos gamers runt 30 år? Man får så mycket mindre tid när man blir äldre att det är läskigt. Jag tror att tänket hänger med spelutvecklarna från produkt till produkt, så att även barnspel blir designade att vara 'casual'-spel.

 

Själv anser jag att det inte direkt är av ondo, för som liten klarade jag inte ett enda av mina spel. Först nu i youtube / walktrough-åldern jag sett slutet på de gamla godingarna.

[My]

Själv anser jag att det inte direkt är av ondo, för som liten klarade jag inte ett enda av mina spel. Först nu i youtube / walktrough-åldern jag sett slutet på de gamla godingarna.

 

Du är absolut inte ensam om det. (:); )

[Ashaz]

Själv anser jag att det inte direkt är av ondo, för som liten klarade jag inte ett enda av mina spel. Först nu i youtube / walktrough-åldern jag sett slutet på de gamla godingarna.

 

Du är absolut inte ensam om det. (:); )

Jösses människor. :O

Antalet spel i min ägo från nes eran, som jag inte hade varvat går att räkna på en hand. och då får man fingrar över.

[Tsukasa-san]

...kommande spelmotor. Unreal Engine 4 kommer inte inom en snart framtid:

http://kotaku.com/5477534/unreal-engine ... g-ways-off

 

"Unreal Engine 4 is designed for the day we get massively multi-core processors,"

 

"The Xbox 360 and PlayStation three, which each have a few to several cores don't count. And, he said, the next generation of consoles may not qualify either."

[Kenzoku]

Själv anser jag att det inte direkt är av ondo, för som liten klarade jag inte ett enda av mina spel. Först nu i youtube / walktrough-åldern jag sett slutet på de gamla godingarna.

 

Du är absolut inte ensam om det. (:); )

Jösses människor. :O

Antalet spel i min ägo från nes eran, som jag inte hade varvat går att räkna på en hand. och då får man fingrar över.

 

Jag kunde av någon anledning klara/varva många NES och gamla PC-spel för 10 år sedan, men idag kommer jag inte förbi första banan. Lite lustigt

[My]

Apropå det det där med att varva gamla spel så krävdes det nog mer tajming och nötande än vad jag klarade eller orkade med på den tiden. Jag tyckte mer om att titta på vid sidan om. ;)