Anime sommaren 2013

[Poeten]

Hittade några intressanta serier! Tur för mej som behöver några nya att se på!

Hoppas att du ska kollla/kollar på Shingeki no Kyojin ;)

[Ichigo_san]

Oj, råka skicka iväg ett ofärdigt meddelande, gomene....(jag får väl skylla mej skälv att jag är inne på en surf platta)

Hoppas att du ska kollla/kollar på Shingeki no Kyojin ;)

Nehe du!

[Poeten]

D: Varför? Den är ju bra!

[Sceleris]

 

Fate: Kaleid Liner Prisma Illiya-reklam.

 

Antar att det är Type-Moon-nördar som är målgruppen.

[Sceleris]

http://www.youtube.com/watch?v=-YxDqdM-Ycc

C3-reklam. Det ska nog mycket till för att jag ska se mer än ett avsnitt.

[Sceleris]

Trailer till Corpse Party-OVA:n. Något för fans av gore:

utplockade ögon, utslitna inälvor, avkapade kroppar, saxar i halsen, skallar kapade på mitten

och så vidare.

 

[Sceleris]

Dog & Scissors, om bokälskaren som dör och blir en hund som tas om hand av hans sadistiska favoritförfattare, känns väldigt ordinär i ton och utseende för sin genre (övernaturlig ecchikomedi?). Lite "lustigt" att

hon är superotrevlig mot spöket/hunden som hon vet – de har något slags telepati på gång – räddade hennes liv. Det här är ju inte ens "oj jag råkade se dig naken"-våld, han är inte ens sexuellt intresserad av henne, så det är verkligen bara ensidig sadism

. Lite intresserad är jag nog av att se vad grejen är i denna version av en bekant berättelse, men det är väldigt middle-of-the-road.

 

Love Lab handlar om den "vilda", beundrade Riko som lär känna den beundrade lugna skönheten skolrådsordförande Maki; Maki vill att Riko lär henne om kärlek, att hålla handen och såna saker. Den naturliga jämförelsen kommer med Yuru Yuri: samma folk står bakom, det handlar om tjejer i 14-årsåldern, verkar flörta lite (om än ännu mindre än Yuru Yuri) med tanken på romantik mellan flickor), och är en komedi. Fast Love Lab är desto mer energisk.

 

Den är till att börja med väldigt animerad. Det är trevligt att se rörligt kroppsspråk och hår och kläder som svänger! Sen så är också

den lugna skönheten Maki överraskande ohämmad i enrum: springer runt i full fart, överreagerar på allt, med frankhet och deformerade ansiktsuttryck

. Berättelsemässigt – och det är ju svårt att säga efter bara ett avsnitt – så tror jag det blir lite mer progression än vad som fanns i Yuru Yuri, som ju mest var sketchbaserad.

 

Det är något med Yuru Yuri som jag föredrar över Love Lab vad gäller färgsättningen (LL ser liksom plattare, tristare ut), något som jag har svårt att beskriva på grund av bristande kunskaper inom färglära, och jag är mer fäst vid YY-flickorna (orättvist efter 2 serier YY och 1 avsnitt LL...), men animationen är riktigt kul, och några skämt var roliga. Kan nog bli en bättre romantisk komedi än YY, som i sin tur hade lite mer karaktär av "slice of life" och avslappning.

 

Servant Service förhåller sig lite till Working som Love Lab till Yuru Yuri. Fast tvärtom. Och inte. Vad den nya serien har gemensamt med Working är en klämkäck, högtempolåt i början, men Working var sketchkomedi med romantiska invecklingar; Servant Service verkar däremot gå desto mindre på rena skämtpoänger/punchlines och mer på något mer nedtonade karaktärsdrag och vad som känns som mer enhetliga avsnitt.

 

Känslan i allmänhet är god, den bjöd på ett par skratt, och jag gillar Lucys polotröja, så jag ser vidare.

 

PS: I slutet av avsnittet så ställer de en fråga, ungefär: "Av äktenskapsbevis, skilsmässopapper och födelsebevis, vilket är viktigast i samhället?"

Svaret på frågan, för den som undrar, är:

äktenskapsbevis väger 6,64 gram, skilsmässopapper 6,67 gram, och födelsebevis 6,56 gram, så skilsmässopapper är VIKT-igast.

 

[Sceleris]

Förresten, sommarens serier som vi kan se lagligt och gratis här i Sverige:

• Recorder and Randsell Mi
• Kin'iro Mosaic
• Senyu (Part 2)
• Uchouten Kazoku (The Eccentric Family)
• Teekyu 2
• Inu to Hasami wa Tsukaiyou (Dog & Scissors)
• Tokurei Sochi Dantai Stella Jo-Gakuin Koutou-ka C3-Bu (Stella Women’s Academy, High School Division Class C3)
• Rozen Maiden Zurückspulen
• Genshiken Nidaime (Genshiken Second Season)
• Kitakubu Katsudou Kiroku (Chronicles of the Going Home Club)
• Free! - Iwatobi Swim Club
• Fate/kaleid liner PRISMA ILLYA
• Makai Ouji: Devils and Realist
• Kami Nomi zo Shiru Sekai Season 3 (The World God Only Knows: Goddesses)
• Hakkenden -Touhou Hakken Ibun- Season 2 (Hakkenden: Eight Dogs of the East)
• Kamisama no Inai Nichiyoubi (Sunday Without God)
• Gifu Dodo!! Kanetsugu and Keiji

För den som undrar så har Crunchyroll följande serier, dock inte för svenskar: Gen'ei o Kakeru Taiyou, Servant x Service, Monogatari Series Second Season, Fantasista Doll, Gin no Saji: Silver Spoon och Watamote (Watashi ga Motena no wa Dou Kangaete mo Omaera ga Warui).

 

[Blå]

Sett på några första avsnitt nu från denna säsong. 

 

Fate/kaleid liner Prisma☆Illya  

Lite skoj att se karaktärerna i andra miljöer. Men problemet för mig är att jag har svårt för magiska flickor. Den var väl rätt snygg dock måste jag säga så kanske att jag ser på ett avsnitt till eller så men vet att jag inte kommer se klart på serien.

 

Monogatari SSS  

Gillar de andra delarna i serien så finns väl inget annat att göra än att följa denna också. Gillade verkligen första avsnittet där man fick se lite andra sidor av vissa. Handlingen är svårt att veta om något direkt, men av det man fick veta så tycker jag att det verkar vara intressant. Finns inte annars så mycket att tillägga för serien, den var sig lik i det mesta annars. 

 

Servant x Service  

Jag gillar Working men jag vet inte om jag kommer gilla den här. Första avsnittet var självklart att man skulle presentera karaktärerna och jobbet en aning, så det kändes inte så intressant faktiskt.

 

Kamisama no Inai Nichiyoubi

Helt klart en överraskning för mig. Gillade verkligen första avsnittet och den fick mig verkligen att vilja se mera. Visst, är inte helt övertygad av den lilla tjejen som hjälte, då det oftast brukar bli lite vemodigt. Men helt klart var att världen som de presenterar är intressant nog för mig att vilja veta mera utav. 

[Volbla]

Påbörjat typ hälften av vad jag vill se.
 
Free fortsätter att vara pojkgull. Den förlitar sig egentligen på ett gott stycke klichéer när det gäller historier om vänskap, men den är trots det rätt välgjord. Väl planerad. Man får all information i en passande ordning för att vara både spännande och intressant. Tja, så intressant som nu en medioker handling om vänskap kan vara. Lite dum, men ändå lite kul och lite söt. Och så mansbarm förstås. Det här kan jag hänge tolv avsnitt.

Servant x Service
Efter första avsnittet gillar jag två saker med den här serien. Det första är att den handlar om vuxna människor. Det andra är att den innehåller väldigt mycket bröst men ändå lyckas med att inte vara skamlös. Liksom, brösten känns aldrig riktigt som de är i fokus förutom i ett kort klipp. De är bara väl tecknade när de råkar vara med i bild. Trevligt
Annars var den smått underhållande. Kommer fortsätta att titta.

Genei wo Kakeru Taiyou 
Ja, nog känns det som att den försöker apa efter Madoka med en mörkare vinkel på magiska flickor. Fast dåligt. Första avsnittet hastade igenom en enkel och klichéartad handling och var mest bara konstig. Vad som verkar föreställa en systerfigur behövde inte mycket motivation för att ha bokstavligen mordiska tankar om huvudpersonen. Det känns rätt tunt.

Jag ser nog på ett avsnitt till i alla fall, mest bara för att se om det blir någon kul action. Även om serien i helhet inte var så snygg så gillar jag ändå designen av de magiska flickorna.

[Poeten]

Trailer till Corpse Party-OVA:n. Något för fans av gore:

utplockade ögon, utslitna inälvor, avkapade kroppar, saxar i halsen, skallar kapade på mitten

och så vidare.

 

Aptitretar'n

[Sceleris]

Veckans fråga på Servant Service: "Av Hokkaidō, Honshū, Shikoku och Kyūshū (= Japans fyra stora öar inklusive fastlandet), var används mest shōyu (sojasås)?"

 

Ledtråd:

北海道 ほっかいどう Hokkaidō, 本州 ほんしゅう Honshū, 四国 しこく Shikoku, 九州 きゅうしゅう Kyūshū.

 

 

Svar:

Rätt svar är Kyūshū.

 

 

Förklaring:

Shōyu låter som 小ゆ vilket betyder "litet yu" (ゅ) vilket Kyūshū har två av...

[Marbil]

Första avsnittet av Watamote var en positiv överraskning för mig. Gillar konceptet starkt och tror att de har lagt upp en bra början för sig själva. Efter bara första avsnittet kände jag att jag faktiskt bryr mig om hur det kommer att gå för Tomoko med hennes jakt på vänner och pojkvänner, vilket de flesta andra "första avsnitt" på serier brukar misslyckas med. Får hoppas att det håller hela vägen ut!

Såg även första avsnittet av Free! och ställer mig neutralt till den serien än så länge. Animationen är som godis för ögonen och storyn kan ha potential, men fortfarande lite skeptisk.

[Poeten]

Ja just det ja.. Watamote ja... Klarade inte av första episoden, tyckte för synd om henne.

(Läser mangan, så jag vill inte fördubbla tortyren jag går igenom.)

[Volbla]

Andra avsnittet av Servant x Service gjorde mig lite besviken. Som sagt så gillade jag i första avsnittet att det skulle handla om vanliga, vuxna människor, men nu har vi fått veta att en av dem

är en redig otaku

, och det introducerades en ny, jobbig gymnasietjej. Om serien inte är rolig så tänkte jag att den åtminstone kunde vara trevlig, men den verkar inte vilja blidga mig på det sättet heller. Nä, den lilla lust jag hade att se på den här serien har blivit ännu mindre. Får se nästa vecka om den lyckas döda den helt.

Vad som däremot förvånade mig positivt var Blood Lad. Den var kul. Riktigt färgglada karaktärer med fantasifull design och roligt skådespelande. Serien bygger upp en smått fascinerande värld. Jag kommer med spänning vänta på flera avsnitt.

Och vad bra jag sa om Blood Lad kan sägas flera gånger om om Uchouten Kazoku. Det här är helt fantastiskt. Den har jätteintressanta karaktärer som lyckas undvika många jobbiga animetrop. Den bygger upp en väldigt fascinerande värld. Sen är den snygg också. Speciellt bakgrunderna är riktigt detaljerade. Den påminner mig mycket om Vargabarnen, både vad gäller kvalitet och hur den gränsar till att vara slice-of-life. Än så länge utan tvekan sommarens höjdare.

[Sceleris]

Veckans fråga på Servant Service: "Vilken av dessa bilder tog mest tid att rita?"

 

Ledtråd:

Bilderna föreställer Lucy, Hasebe, Miyoshi, och en burk makrill (鯖 saba).

 
Svar:

Rätt svar är den sista (nedre högra).

 
Förklaring:

"Tid" är 時間 jikan, "en burk makrill" är 鯖缶 sabakan

... eller nåt sånt långsökt.

Serien heter ju Sābanto Sābisu på japanska. Dess hashtag på Twitter är för övrigt #鯖アニメ, "saba anime" med tecknet för makrill.

 

[Sceleris]

Genshiken: den andra generationen känns efter två avsnitt (ska just se tredje) ganska poänglös. Den är inte dålig, men det är en del som talar emot den, även bortsett från att de bytt alla rösterna. Känns som att det är mest för "stjärnfaktor" eller nåt. (Vilket kan slå fel ibland. Jun Fukuyama som Kuchiki låter fan oengagerad...)

 

Redan det att mangatecknaren av originalet började om med serien får det att kännas som ett trist "det har inte gått så bra för mig, så jag får väl fortsätta på min enda riktiga 'hit'". (Originalet gick 2002-2006; bortsett från Genshiken-spinoffserier ser jag bara Digopuri 2008 och Spotted Flower 2009, innan han började om med Genshiken II 2010.) De nya mangakapitlen börjar till och med räkningen från de gamla, fastän den gamla serien kändes rätt avslutad.

 

Det som den gamla versionen gjorde bäst var hur det inte bara var visuella otakureferenser eller otakuskämt, typ "ha ha det är roligt för att de går på Comiket" eller "hi hi det är kul för att de citerade Gundam", även om skämten var där, utan att det var en berättelse om vänner på universitetet, en brokig skara killar och tjejer som vi lärde känna och tyckte om. Deras relationer stärkte humorn och dramat.

Nu i Genshiken II så får jag lite "söta tjejer gör söta saker"-vibbar. Speciellt när till och med den enda nya killen är tjej! Och så känns det lite som gimmickar, med en transperson ("otoko-no-ko" var väl något av en fluga kring 2010), och en parodisk fujoshi, och en kryptisk/knäpp blond utländsk tjej (som gick från en biroll till en roll i huvudbesättningen). Som om inte Kuchiki var mer än nog. Tur att åtminstone Ōno och Ogiue är ganska samlade, så att det inte blir parodi av hela grejen.

 

Det är förstås för tidigt att döma ut de nya huvudpersonerna och de band de bildar och de situationer de går igenom, men nog var väl originalet ganska välbalanserat? De var nördiga, men realistiskt nördiga. Och så hade de normisen Saki, och hon där lillasystern... Därmed inte sagt att det känns som ett speciellt bra val att visa mer av de gamla Genshiken-medlemmarna. Det känns som att älta gamla grejer. Liksom, ska det vara nytt eller ska det vara gammalt?

 

Men, som sagt, det är inte dåligt. På ett sätt verkar det åtminstone följa temat om att vara sig själv. Först Sasahara, som skulle lära sig bli en nörd. Sen Ogiue, som skulle acceptera sin inre fujoshi. Och vem har identitetsbekymmer denna gång? Hato. ([spoiler=Första manga-/animeserien:]Sasahara blev ordförande, Ogiue blev ordförande... Undrar om Hato blir nästa ordförande!

) När jag inte mer än hade hört om serien så trodde jag att det skulle handla mest om Ogiue, men av öppningsvinjetten att döma verkar ju Hato stå i fokus.

Och så är det ganska kul att se serien på Crunchyroll i HBTQ-åldern 2013: det är säkert en massa "hen"-hatare som blir upprörda över att Hato kallas "hon", hihi. Jag såg en massa sådant groll med Hōrō Musuko. Å andra sidan: jag vet inte vad Hato identifierar sig som – kanske översättaren vet något inte jag vet – men nog ser det lite lustigt ut att alla de japanska figurerna (utom de transkritiska) direkt anammar vad jag ser som en modern västerländsk "korrekthet". Typ, Madarame är ju en hyvens snubbe, så jag köper helt klart att han accepterar Hatos livsval, men skulle han kalla Hato för "henne"? Det är jag mindre övertygad om.

[Volbla]

Hihihi. Fate/Kaleid Liner var förvånansvärt skoj. Den har lyckats rätt bra hittills att parodiera magisk flicka-genren. Och så har den en tjej som får näsblod när hon blir upphetsad. Det välkomnas.

Watamote... Watamote är inte perfekt när det gäller utföring/takt, men den är ändå helt genialisk. Jag känner igen mig i Tomoko på flera sätt. Det som jag tycker är lustigast är att hon har mycket lättare för att prata med sin bror än vad jag kan säga att jag hade att prata med mina systrar när jag gick i gymnasiet. Annars är det kul att se henne lägga märke till så många par och direkt få hatiska, fördomsfulla tankar, när hon egentligen vill ha en sådan relation själv. Passande hyckleri :)

Och öppningssekvensen är supertuff!

Annars så bestämde jag mig för att droppa Genei wo Kakeru Taiyou. Den blev ännu mer simpel och klichéartad i andra avsnittet. Jag tror jag ser om Madoka istället.

[Sceleris]

Jag tror jag ser om Madoka istället.

Eller så kan du se filmversionen! Första två filmerna är ju ute nu! (Trean har dock inte kommit på bio i Japan ännu.)

[Sceleris]

Veckans fråga på Servant Service (avsnitt 5) är bara en "finn fem fel"-bild och behöver egentligen ingen förklaring, men jag hade svårt att se en av felen, så jag listar dem:

Lucys mun, Lucys solglasögon, Lucys hår, Hasebes slips, och (denna tyckte jag syntes dåligt) svettdroppar i Lucys ansikte

.

 

Apropå serien i sig så börjar jag komma in i den. Det känns ganska mycket som Working, men med mer "aktivitet" i utvecklingen av karaktärernas relationer, speciellt ur romantiskt perspektiv. Jag gillar hur det är lite som ett mellanting mellan en renodlad romantisk serie och en komedi med romantiska inslag; kärleken tar varken överhanden eller blir en långsam bakgrundshistoria.

 

Och så är ju Lucys polotröja ett mindre genidrag.

[Daxter_SSJ4]

Älskar sommarsäsongen. Så mycket bättre än vinter och vår att det nästan är löjligt.

[Daxter_SSJ4]

Skulle egentligen skriva lite om serierna när jag postade den här, men jag har inte orkat viket ledde till att jag dragit mig och postat den sent här :/ Kanske skriver sen~

 

[idrougge]

Gatchaman Crowds såg väldigt intressant ut visuellt, men något Gatchaman var det inte, och därmed lades den serien ner efter ett avsnitt.

 

Uchôten kazoku handlar om grejer jag instinktivt ogillar, som mytologiska varelser och Kyoto, så den åkte i röda rappet.

 

Blood lad var lite, lite kul, men inte alls lika kul (eller snygg) som Hataraku maô-sama (som inte ens var snygg).

 

Har just börjat titta på Love lab. Ingen Yuru yuri, varken vad gäller skämtfrekvens eller moëfaktor, men jag gillar den rödhåriga tjejen med ögonbrynen. Känns som en serie jag väldigt lätt glömmer bort att titta på mer av, till skillnad från YRYR, som faktiskt fick mig att se hela första säsongen när jag väl upptäckt tvåan.

[Sceleris]

Jag gillade nog Love Lab mer än jag gjorde Yuru Yuri. Jo, den förlorade på moéfaktor, men för mig var den nog roligare. Både mer komisk, och roligare att titta på animationsmässigt. De första sisådär fem avsnitten samt de sista två-tre hade ju så bra animation! Det är så mycket liv och rörelse! Och det är just vad serien behöver för att göra rättvisa åt

, en av mina favoritkaraktärer för i år. Därmed inte sagt att "Wild no Kimi" är annat än tjusig, eller att Suzu är annat än

, eller att Sayo är annat än, öh, lång. Eller att Eno är annat än... rödhårig med stora ögonbryn och med Ayane Sakura som röstis.

 

Vad jag uppskattade mest med Love Lab var dock att den hade en handling, att den faktiskt utvecklar sitt centrala tema. Karaktärerna är inte riktigt desamma i slutet som de var i början.

 

(Eller nej förresten, vad jag uppskattade mest var nog öppnings- och slutlåtarna! Fåniga och trallvänliga, speciellt slutlåten som är som tagen direkt från 90-talet!)

[Zeedox]

Uchôten kazoku handlar om grejer jag instinktivt ogillar, som mytologiska varelser och Kyoto, så den åkte i röda rappet.

Det är kul hur personliga preferenser påverkar uppskattningen av serier, då jag älskade Uchouten kazoku just på grund av de elementen. Det och den härliga musiken och karaktärsdesignen.