Tomo-chan Is a Girl!

[Sceleris]

(Tomo-chan wa Onnanoko!)

Tomo är en karatestark gymnasietjej som är kär i sin bästa vän, Junichirō, men problemet är att Junichirō behandlar Tomo som en kille. Komedin följer Tomo som försöker bevisa sin kärlek till Junichiro och få honom att se henne som en flicka, samtidigt som hon också försöker hantera sina egna förvirrade känslor. Serien är rolig, hjärtvarm och rör sig om vänskap, kärlek och identitet.

Hyfsat förtroendeingivande adaption. Produktionen är oanmärkningsvärd, men den gör inga dumheter. T.ex. behåller den väl originalets karaktärsdesign. Och fastän den baseras på en en-sida-per-dag yonkoma så känns det som att det sitter ihop helt okej. Många webbkortserier blir lätt utdragna i animeform, särskilt med fullängdsavsnitt. Röstskådespelarna är väl valda; Tomo spelas av Takahashi Rie, och det tog länge innan jag hörde att det var hon – det känns som att hon börjat bredda sina roller och rolltolkningar på sistone!

Förstaavsnittet i sig är ganska regelmässigt och måttligt: introducera situationen och figurerna, inklusive flera stödfigurer som ger några lustigheter, som den snusktänkande killkompisen, och beundrartjejerna.

Det är intressant att se en gammal avslutad webbmanga få anime. Produktionslistan listar bara Aniplex, Crunchyroll, och Kodansha-ägda Seikaisha, så jag undrar lite över resonemanget. Och tackar.

[MathJuice]

Denna säsong följer jag 4 serier, varav 3 är slice of life. En bra återkomst till form och denna är en av dem. För en som går in helt blind är den makalöst bra. Kanske lite bias då min SoL-streak varit i gungning men denna är nog årets främsta med en stark start (börjat med Bocchi också så skäms att jag inte började med den tidigare). 

[Ebhen]

Jag blev lite överraskad när jag såg att den här var på gång som anime. Det hade jag inte väntat mig heller, men det gör det ju inte mindre välkommet. 
Mangan var kul och jag gillade den och det är roligt att se den få liv och röster. Tomo-chan är så hyper som man förväntar sig och Carol så totalt uppe i det blå vilket är skoj det med, speciellt när det visar sig att de båda hjärncellerna som man trodde var på semester faktiskt funkar rätt bra där bakom det gulliga fluffet när hon väljer att koppla in dem. Misuzu är den klassiska kompisen som cyniskt leker med de bådas känslor och triggar dem mot varandra för sitt eget nöjes skull samtidigt som hon nog gärna ser att det händer något. Klart roligt som sagt och det ska bli kul att se vad de gör av det hela. 

Produktionsmässigt så tycker jag det är snyggt och röstskådisarna passar rollerna såklart fattas väl bara annat.

[Sceleris]

Tittade ikapp idag. Ett par tankar:

• Carol spelas ju av Sally Amaki, den karismatiska japansk-amerikanskan som är med i 22/7, idolgruppen som fick en anime med samma namn! Lite intressant att ha en flerspråkig röstskådis som Carol. Rent ytligt så känns det ju rimligt att skådisen till en brittisk rollfigur får en flerspråkig röstskådis… men jag vill minnas från mangan att Carol inte kan engelska, så det är egentligen lite ”onödigt”. 😅 Hennes mamma hade varit ett naturligare val för en flerspråkig röstis, fast kanske inte för Amaki, hon är bara 22. Jag ser henne gärna i fler roller i framtiden, för hon gör ett reko jobb med Carol (om än en mycket tillgjord röst).
• Misuzu är väldigt stoisk, förstås, till synes kall, men hon är överraskande feminin. Väldigt tjejiga kläder. Klänning och kjolar och flätat hår och grejer. Och är avis på Carols ”skinship”.
• Det känns lite konstigt, hur den här serien är skriven. Typ den episodiska handlingen. Det är som att den alldeles angränsar till att inte fungera, typ att det känns som att det ska vara sketcher, men det är inte riktigt komiskt. Men serien är ändå så trevlig att det inte känns som ett problem.

[Ebhen]

Kul med Sally Amaki, där lärde jag mig något nytt idag. Alltid lika kul. 👍 Hennes lite tillgjorda röst när hon pratar japanska känns dock lite fånig men det kanske förväntas av en idol att vara söt och prata barnsligt typ. Ska kolla upp henne mer och se vad hon gjort mer för skoj. 

[Sceleris]

Vad skulle ni säga är Juns problem? Det första ytliga skämtet är att han inte ”vet” att Tomo är en tjej, men han har snarare något slags mental låsning som kretsar kring hans beundran av henne. Är problemet att han satt henne på piedestal – för att han såg så mycket upp till henne när de var småbarn – och att han inte ser sin egen tillväxt? Och vill (undermedvetet) nå hennes nivå innan något annat kan hända? Eller är det mindre en självförtroendefråga och mer en fråga om fysisk prestationsförmåga och att han vill ”vinna” innan han kan se sig vara ”färdig”? (Snarlikt, men lite ”jag är fortfarande sämre än henne” kontra ”hon är fortfarande bättre än mig”.) Och hur rätt har han i sin uppfattning om deras relativa förmågor?

19 timmar sedan sa Ebhen:

[Amakis] lite tillgjorda röst när hon pratar japanska känns dock lite fånig men det kanske förväntas av en idol att vara söt och prata barnsligt typ.

Tänker du på klippen i artikeln (och inte Carols röst)? Lite idolröst är det nog, men jag tror att det också är lite bredare kulturanpassning också som lyser igenom. Acceptabelt (i bemärkelsen ”hur man inte blir ansedd som ett totalt arsle”) amerikanskt beteende skiljer sig nog en del från acceptabelt japanskt beteende, inte bara för aidoru utan också för vanligt folk på gatan liksom.

Fast egentligen verkar hon inte prata så annorlunda på japanska. Just klippet där hon pratar om att det är måndag är en sak, eftersom det var en liten sketch, men i slutet av det andra klippet, där hon pratar om att vara sen till lektionen eller nåt sånt, så hör man en mer naturlig samtalston.

19 timmar sedan sa Ebhen:

Ska kolla upp henne mer och se vad hon gjort mer för skoj.

I röstisväg egentligen bara några statistroller, vilket är varför jag blev överraskad att se henne här. Jag tänkte på henne först som ”aha, en aidoru som av någon anledning fått en animeroll”, men Wikipedia skriver att hon flyttade till Japan för att bli röstskådis 2016 (när hon var 16!), så det är mer att hennes röstskådiskarriär kanske börjar kunna komma igång nu.

[MathJuice]

Den 2023-02-08 vid 22:39 sa Sceleris:

• Det känns lite konstigt, hur den här serien är skriven. Typ den episodiska handlingen. Det är som att den alldeles angränsar till att inte fungera, typ att det känns som att det ska vara sketcher, men det är inte riktigt komiskt. Men serien är ändå så trevlig att det inte känns som ett problem.

Man riktigt känner brytet mellan två 4koma episoder ibland när det inte är ett större ark emellan. Känns lite skumt om man tänker för mycket på det, men överlag har den klarat sig bra, och som sagt så är den charmig.

[Ebhen]

Den 2023-02-10 vid 17:27 sa MathJuice:

Man riktigt känner brytet mellan två 4koma episoder ibland när det inte är ett större ark emellan. Känns lite skumt om man tänker för mycket på det, men överlag har den klarat sig bra, och som sagt så är den charmig.

Det finns ju andra bra exempel på 4koma serier som blivit väldigt bra anime. K-on! är bara ett exempel där animen blev långt mycket bättre än vad mangan var om jag förstått det rätt. 

 

Vad det gäller den här serien så är det såklart rätt kul att se den få liv och färg. Undrar om de kapat en massa och det bara blir en säsong eller om de planerar två säsonger? Det finns ju material helt klart för två, men det har väl lite med hur väl den tas emot i Japan gissar jag. 
Jag tycker däremot Jun är lite väl tjockskallig för sitt eget bästa men det blir väl bättre komik med det antar jag. Lite löjligt dock att han inte kan känna igen Tomo sminkad och uppklädd. SÅ stor skillnad gör faktiskt inte smink och andra kläder. Men som sagt det ska väl vara roligt eller nått...