Hoppa till innehåll
  • inlägg
    58
  • kommentarer
    27
  • visningar
    19 547

Om denna blogg

En blogg om allt möjligt och omöjligt. Skruvkorksblondiner! Top 10-listor! Slice of life come to life!

Inlägg i denna blogg

 

Min Topp 10: Manga som behöver en animé adaptation

Castle Town Dandelion fick en. Goblin Slayer fick en. Till och med en isekai-slime fick det. Men det är inte nog, vi behöver mer manga som får sin Netflix animé adaptation. Jag råkar ha med en lista av lämpliga kandidater för detta. Nåja, lämpligt i mitt sinne. Men det är goa' grejer, lita på mig!   10. Oops! I Messed Up and Made the Wrong Person Into a Magical Girl! En bubblare som dök upp på måfå vid en sökning, men som verkar ha en intressant premiss. En familiar söker efter en kandidat till att bli en Magical Girl och hittar en ung blondin med twin drills (Nice!). Problemet är att denna flicka är en hardcore delinquent som går bärsärk på ett ögonblick. Hon är så stark att hon kan krossa monster utan magi! En väldigt udda serie som är överdriven på alla de rätta sätt.   9. All You Need Is Kill En serie som fick sin "Netflix"-adaptation innan en animation, så att säga. Denna serie var inspirationen till filmen Edge of Tomorrow med Tom Cruise. Det är samma premiss, samma utomjordiska fiende, samma typ av tidsloop som låter vår protagonist dö och börja om dagen igen. Skälet till att ha en animé av denna är för att betona skillnaderna mellan Hollywood och Japan. Plus att den kan bli riktigt brutal!   8. Please don't bully me, Nagatoro! Denna serie kan jämföras med Teasing Master Takagi-san, fast lite fräckare. Nagatoro gillar att retas med sin Senpai, men han står ut med det då han har känslor för henne. Det hela hänger på att Nagatoro ska få sin Senpai generad, men vad som verkligen säljer det är att hon konstant känner rodnad oberoende av vad som händer. Det finns en viss charm i denna fräcka tvåmanna-komedi.   7. Tonari no Furi-san ga Tonikaku Kowai Taira är en helt vanlig skolpojke som får oturen att sitta bredvid den delinquent-esquea Furi. Han är självfallet rädd för henne och hennes bryska interaktioner, men djupt inombords är hon en jungfru som tycker Taira är söt. En lite udda komedi där utseende kanske inte är allt. Riktigt söt och sådär småmysig känsla.   6. Amano Megumi was Sukidarake Manabu har dedikerat sitt liv till att komma in på Tokyo University. Dock så har även hans barndomsvän Megumi också börjat på samma skola som honom. Hon har blivit lite kurvigare sen senast dom träffades, men hon är fortfarande samma tomboy. En lite udda slice of life om Manabus strapatser för att inte tappa fokus från sitt universitetsmål, och inte bli distraherad av Megumis impulsiva äventyr. En sån där varm och långsamtgående komedi med lite fanservice att toppa av det.   5. Miss Komi is bad at Communicating Komi är den populäraste flickan i skolan och avgudas av de andra eleverna. Problemet är att hon själv är extremt dålig på att kommunicera. Hon vet inte hur hon ska svara eller reagera när folk kommer fram till henne. Hon har uppnått meme-status och blivit ett helgon på Reddit på grund av hennes söta interaktioner där hon försöker uttrycka sig. Det ryktas om en adaptation, men inget konkret om det faktiskt blir av eller inte. Make it happen!   4. Magika Swordsman and Summoner I en parallell värld där människor kan använda magi finns en skola som tränar upp dessa magiker som kallas för Summoners, samtidigt som den tränar upp landets främsta Swordsmen. Svärddragaren Kazuki blir kallad och utvald som Summoner men det finns två dilemman med detta: Han är en man och alla Summoners har hittills varit kvinnor, och Kazuki är själv tränad att bli en svärddragare. Denna serie kan nog beskrivas lite som Negima i flera av dess utförande. Den må vara en ecchi- och harem serie, men Kazuki som huvudkaraktär är bra skriven och serien har stabil action.   3. Strike Witches: 1937 Fuso Sea Incident Strike Witches är ett stort universum som fortsätter att ge, men det är fortfarande saker som jag saknar som One-Winged Witches och denna pärla. Detta är tidigt i kriget där Fuso (Japan) har blivit isolerat från fastlandet av massiva styrkor av Neuroi. Striker Units är av enklare och mindre kraftfullare design och de största häxorna använder katanas konstant. Vi möter också en ung Mio Sakamoto som rookie, och hennes mentor Kitago Fumika. Denna serie inramar en av de största konflikterna inom Strike Witches universum och det vore synd att inte ta den till den stora duken.   2. Gal Gohan Fullblodsgyarun Miku har problem med sina betyg och kan inte fixa sina makeup-lektioner. Hemkunskapsläraren Shinji försöker hjälpa och med lite möda så lyckas hon baka några kakor. Med nya vind i seglen har nu Miku hittat en ny passion och börjar i skolans matlagningsklubb. Självklart är Shinji ansvarig lärare, och hon kanske känner något för läraren som trodde på henne. Varm komedi med lite mys pys vid sidan om. Sen så är det alltid kul att ha en bra gal i huvudrollen (vilket Hajimete no Gal inte kunde fixa).   1. Tejina-senpai En trolleriälskande skolflicka som har extrem scenskräck och kan därför inte framföra sin magi framför folk. Hon kan bara framföra inför sin assistent och den enda i deras lilla trolleriklubb. Väldigt mysig slice of life med en ny och fräsch nisch. Trollerierna är enastående, men utmaningen är att få den blyga Senpai att framföra bland människor. Varm och mysig choklad som måste adapteras!

MathJuice

MathJuice

 

Min Topp 10: Spel för oss weeabos

Nu under vinterlovet har man haft lite för mycket fritid och en ny vinterrea på Steam gör inte saken bättre. Å ena sidan skaffade jag senaste Doom och älskar det. Å andra sidan så skaffade jag Gal*Gun och tvingade alla att gå runt i gymuni...jag menar så självfallet så behövs det en lista för dom som älskar spel och som kanske söker något med samma stil och anda som de rörliga bilder vi är så vana att se. Gott nytt år kära weebs!   10. Girls und Panzer: Dream Tank Match (PS4) En personlig favorit som serie tar äntligen steget till att slå World of Tanks på deras egna plan. Dream Tank Match låter dig återuppleva de klassiska scenerna från filmen och spela med alla fordon (förutom Mörser Karl då). Cellshadad grafik och förmågan att dorifto gör detta till en riktigt underhållande liten pjäs.   9. Hyperdevotion Noire: Goddess Black Heart (PC/VITA) Hyperdimension-serien har två svagheter i sig: dels är det långa JRPG-spel som kräver en hel del grinding och dedikation, dels så är Neptune riktigt, riktigt irriterande som huvudperson. Hur löser man det? Låt best girl Noire ta över och gör det till ett turbaserat strategi! Låt chibi-versioner av allas favoritgudinnor och medhjälpare (inklusive en genderswappad Solid Snake) charma i en frisk fläkt som Neptunia länge behövt.   8. Hatsune Miku: Project DIVA F 2nd (PS3/VITA) Allas våran favoritvocaloid har en egen spelserie tillsammans med sina syskon. Klassiskt rytm-spel som utmanar ens fingerfärdighet samtidigt som en musikvideo i bakgrunden imponerar dina ögon. Favoriter är fortfarande Megurine Lukas imponerande repertoar samt Mikus klassiker "The World is Mine".   7. Tales of Berseria (PS3/PS4/PC) En utstickare i Tales-serien i att det fungerar som en standalone. Vi följer Velvets hämnddrivna resa genom Midgand i ett JRPG som trots sina likheter med andra spel i serien verkligen sticker ut. Dess actionorienterade stridssystem leder till ett mer interaktivt och roligt RPG, samtidigt som serien verkligen greppar tag i en med en ganska unik vinkel. Vackert uppmålad cellshading likt andra Tales-spel gör detta till ett tidsfördriv man verkligen vill återvända till.   6. Ninja Gaiden (XBOX) Superninjan Ryu Hayabusa har en av de bästa hack and slash spel som finns och har en svårighetsgrad som var ökänd innan Dark Souls kom. Visuellt imponerande och med adrenalinfylld action, Ninja Gaiden känns som en form av Metroidvania på steroider...och i 3D. Tvåan var mer actionorienterad (fortfarande riktigt bra) och trean var en riktigt besvikelse. Det som ettan utmärker sig mest med är just äventyrsdelen som blandar lite pussel, backtracking, coola nya grejer man hittar samt riktigt hårda bossfighter. Värt att notera att Xbox-versionen funkar på 360, desamma med Ninja Gaiden Black, plus att en "Sigma"-version släpptes till Playstation.   5. Gravity Rush (VITA/PS4) Ett plattformsmåste för Vita, denna fransk-japanska bakelse var så populär att den fick en uppföljare och en remaster till modern generation. Följ Kat som mystiskt tappat minnet men som snabbt lär sig att hon kan påverka tyngdkraften. Sväva i luften, klättra efter väggar, glid på tak och kasta tunga grejer med hjälp av dina superkrafter. Just ja, du slåss mot skumma monster som kallas för Nevi. En riktig pärla som är ett måste för den som gillar lite unika plattformare. Kan det kallas för plattformare om hon bara kan flyga runt dom?   4. Eternal Sonata (360/PS3) Hur ofta kan man säga att det finns ett spel baserat på en kompositör? Den polske pianisten och kompositören Frederic Chopin dog i tuberkulos 1848. Spelet tar en med där han ligger sängburen och in i hans drömvärld som kan beskrivas som "Trollkarlen från Oz" fast med musikreferenser överallt. Vackraste landskapen i något spel kombinerad med vacker musik och ett färskt stridssystem, en mix av turbaserad JRPG och real-time action och med ett ytterligare element där ljus och mörker påverkar striden. Jag kräver en remaster av detta nu!   3. Senran Kagura Estival Versus (PS4/PC/VITA) Hela serien kan beskrivas som ecchi-bete som inte är alltför seriöst men under ytan har polerade spel som är roliga att spela. Just Estival Versus är ett klimax vad gäller grafik och gameplay samt att det finns mycket innehåll. Sen så får man inte glömma alla spinoffs som musikspelet Bon Appetit, Splatoon-klonen Peach Beach Splash och de kommande flipperspelet Peach Ball. Roligt för alla med mycket att göra och finns att få tag i lite överallt (förutom till Xbox, sorry).   2. Castlevania: Symphony of the Night (PS3/PS4/360) Nostalgitrippen är en stark bundsförvant i denna. Följ med Alucard när han ska spöa upp sin farsa (Dracula) innan resten av världen får lida. En gammal klassiker som håller än idag, och som det spel som introducerade Metroidvania för många av oss under 90-talet. Det går inte att beskriva med ord hur episkt detta spel är.   1. Valkyria Chronicles (PS3/PS4/PC) En stark referens till andra världskriget, följ med Alicia och Welkin när dom draftas till Gallias militär under brinnande krig mot Imperiet. Turbaserat strategi blandad med action i realtid leder till något revolutionerande roligt gameplaymässigt. Grafiskt är det menat att se ut som om en bok hade grafik, och estetiken är så läcker. Ett av de bästa spelen i mannaminne som gav upphov till 2 bärbara titlar (den tredje kom tyvärr inte till Europa) och en nysläppt fyra samt en remaster på PS4. Det finns nu ingen ursäkt att spela det!

MathJuice

MathJuice

 

Närcon 2019 i bilder

Mitt första Närcon var extremt spännande och samtidigt uppeggande när man vet att alla runt omkring en delar ett gemensamt intresse. Mycket liv och rörelse och 30 plus i luften. Det perfekta tillfället att bara djupdyka i hur det såg ut på konventet. Välkommen till Linköpings universitet:   Tonvis med merch med allt från manga, DVD och Blu-Ray till figurer, plush och dakimakura. Ovanligt mycket krimskrams med K-popgruppen BTS också. Skulle kanske investerat i en Jimin pin... Ordbilder media var även de med på ett hörn. Dom här var lite tråkiga. Dom bara står och...ja, står. Sverok var på plats och hade tävlingar om att göra den snyggaste trollstaven. SvenskaMagic hade en egen hörna där casual EDH och nybörjarvänliga turneringar tog plats. Utöver Magic fanns det tonvis med andra kort- och brädspel som spelades runtom campus. Allas @DrTenma egna föreningsvänner från Mangakai var på plats för att promota deras manga- och animeklubb. Varma hälsningar, wish you were here! Den digitala spelhörnan bestod mest av konsoler med splitscreensupport som (självfallet) Super Smash Bros, Injustice, Guitar Hero och andra klassiker, plus ett datarum där TFT och Roblox dominerade den mesta speltiden. Utöver det fanns det mitt i C-huset en chans att prova på Beat Saber på livestream och även en liten hörna där indiespel visades upp. Uteaktiviteter som föregick innefattade vattenkrig, hoppborg, dragkamp, kubb, sumodräkter och här en demonstration och träningsworkshop av LudoSport Sverige, den officiella kampsportsformen för ljussablar. Bandai Namco hade ett booth där man kunde prova på Code Vein, ett Soulslike för weebs. Det har även coop, så nu kan du carrya mig @Klona. På stora scen bjöds det på J-pop och mindre cosplaytävlingar. Missade tyvärr det mesta som skedde här då scenen var till en början svårt att hitta till. Med allt det där ur vägen har vi sparat det bästa till sist: Cosplayen!   "I never really was on your side!" Blå spion från Team Fortress 2 är här för att förstöra din dag. Danganronpa var väldigt populärt val för flera deltagare, men denna figur från serien känner jag tyvärr inte igen. Eller är jag ute och cyklar igen... Hittade däremot en av massa Chiaki Nanami på plats. En väldigt ung Taiga från Toradora. F.A.N.G. från Street Fighter minglar med Hattmakaren och Alice från Tim Burtons Alice i Underlandet. En Imperial Commissar från Warhammer 40.000, redo att avrätta desertörer utan minsta tvekan! John Wick starring Keanu Reeves...and his mighty pen! "You're breathtaking!" Rainbow Six Siege är också ett populärt val hos cosplayers. Här har vi Bandit, Thermite, Kapkan, en...terrorist, och IQ, redo för inbrytning. Även vår herre och frälsare Tachanka behöver vila lite grann i denna hetta. "GPS satellites? Unmanned drones? Fooking laser sights?" "The more crutches you have, the more it hurts when they're kicked out from under ya." "If there's one thing I know for sure, it's that a six inch blade never loses reception." Rook, Smoke och Fuze gör sig redo att storma Pressbyrån. En stor skara My Hero Academia fans fanns bland oss, här Uraraka och Froppy. Och en väldigt imponerande Bakugou! Under konventet fanns det paneler från olika serier som gick ut på att en liten teatergrupp spelar karaktärerna i en form av improvisationsshow med Q&A med publiken. Helt ovetande vad panelen skulle innefatta gick jag på Love Live! -panelen. Fick mig ett gott skratt när medlemmarna från Muse berättar hur de ska storma Area 51 och rekonstruerar sina favoritvines. Och självfallet en och annan Nico Nico Niii. Maki is not amused. Mera Love Live! Love Live! Sunshine!! Aquors!!! Nozomi tillsammans med någon jag inte känner igen från My Hero Academia. Från klassikern Tokyo Mew Mew. League of Legends var extremt populärt, speciellt K/DA skinsen. Här har vi en riktigt bra Evelynn. "You can always trust Mafia Braum!" Fick höra att för att gå in i rollen som Braum växte han några extra decimeter. Denna Fiddlesticks var mäkta imponerande...och lite läskig. Newt Scamander från Fantastiska Vidunder, eller Sp4zie från YouTube? Ni får bestämma! Här är han tillsammans med storboven Grindelwald. "Requiescat in pace." Ezio Auditore från Assassin's Creed. Har ingen aning vilken serie dessa kommer från. Glömde att fråga... Jag hörde Hetalia Axis Powers, men sen vet jag inte om hon sa Italien eller någon annan. Väldigt proper dock. "Feet first into hell." ODST-soldat från Halo. Äntligen en Vocaloid, och det är Hatsune Miku herself! Och en Sakura Miku bara för att vi kan. Sailor Uranus och Sailor Neptune från...Bananer i Pyjamas, vad trodde ni? Hittade dock ingen Sailor Moon... Sailor Venus är nu med på ett hörn... ...Innan de fotobombar en Stormtrooper och hans selfiestick. Final Fantasy möter Assassination Classroom. Originaltrion från WarCraft 3. Jaina Proudmoore, The Lich King och Arthas Menethil. En Sith från Old Republic-eran och unge Anakin Skywalker från Star Wars Episod 3. Nordisk representation! Lilla My och Snusmumriken från Mumintrollen. Pretty neat. Name a more iconic duo, I'll wait. Link och Zelda från Legend of Zelda. Finbesök från Twitch, Dr. Disrespect jagar nästa chicken dinner. Framgick dock inte om han blev bannad under dagen... En personlig favorit, en nästan livs levande Satsuki Kiryuuin från Kill la Kill. 2B från Nier Automata. Spot on! Väldigt vågat från Fate/Grand Order med egyptiska Nitocris och Cleopatra. Misato Katsuragi från Neon Genesis Evangelion i par med Yang Xiao Long från R.W.B.Y. Featuring Dante from the Devil May Cry series! En småländsk Peter Quill/Star Lord från Guardians of the Galaxy (och baby Groot). Bröderna Ed och Al från Fullmetal Alchemist. Gillar rustningen på denna. Bästa måste nog vara denna Totoro dock!   Summa sumarum så hände det väldigt mycket på universitetet. Ber så hemskt mycket om ursäkt till alla som jag störde med kameran, och ett stort tack för att ni ställde upp. Häftiga kostymer, häftigt community och ett häftigt konvent. En helt okej dag kan man säga.  

MathJuice

MathJuice

 

Min Topp 10: Dåliga fanserviceserier

Det finns avfall som är någonstans mellan brännbart och frätande, som gamla batterier frätande. Det avfallet är den värsta form av serier som inte ens härdade veteraner kan tycka om. Serier där fanservice ska vara den drivande kraften, och kvalitén blir då därefter. Låt oss gå igenom "listan"...   10. Divergence Eve Sci-fi mecha serie om en rymdutpost som är under konstant hot från utomjordingar. Tråkiga strider och fula mechadesigns, ingenting som händer och huvudrollsinnehavaren är konstant naken av någon anledning. Försöker vara allvarlig och riktigt mörk men snubblar sig fram som ett snuskigare och sämre Evangelion.   9. Hajimete no Gal En oskuld blir inrullad i ett äktenskap med klassens gyaru som leker med tanken att reta med honom, men självfallet så faller hon för honom i slutändan. Tråkig och förutsägbar haremkomedi som inte tillför genren något särskilt unikt. Huvudrollsinnehavaren känns platt och konceptet att pinsamt är lika med roligt fungerar inte i detta sammanhang. Swipa vänster och gör inte samma misstag som detta par gjorde.   8. Hyakka Ryouran: Samurai Girls En unik teckningsstil är inte nog för att lyfta denna serie. Dess koncept av samurajer känns lite som att de försöker härma Pokémon samtidigt som storyn inte har något starkt mål att förhålla sig till. Huvudrollsinnehavaren gör heller inget särskilt, utan det är mer hans harem som gör det. Just ja, huvudtjejen har en delad personlighet där ena är mördarmaskin och den andra...en riktigt irriterande luftskalle.   7. One Room Den här är bara läskig på något sätt. Serien är sett från huvudpersonens ögon, vilket gör tittaren till den som flickorna pratar med. Kanske det parat med att man själv inte säger ett ord samtidigt som man stirrar från vågade vinklar gör det lite obekvämt. En av dom är även ens lillasyster. Sen finns det en OVA där alla är klädda i baddräkter, för mer konstigt behövde det vara tydligen.    6. Kämpfer Huvudkaraktären (en man) blir indragen i en enda stor battle royale som bara tjejer kan delta i...så han förvandlas då till en tjej när han slåss. Tråkig, tjatigt och med en huvudperson som gör det verkligen svårt för en att gilla, öh, "hen".    5. Bikini Warriors En serie som klankar på det absurda av bikinis i fantasyvärldar. Tyvärr tappar de fokus redan efter en episod, och de försöker sträcka ut en hel säsong vad som borde vara en kort paragraf istället. Dom tyckte också att man behövde upprepa "Kejsarens nya kläder" i en fräschare tappning.   4. Valkyrie Drive: Mermaid Ett virus gör att kvinnor antingen förvandlas till vapen eller kan bära personen som förvandlades till ett vapen. Problemet är att det krävs sexuell upphetsning för att det ska fungera. Det finns en handfull intressanta karaktärer, men miljön och manuset är konstigt och inte så intressant som man kan tro. Att kunna upphetsa sin partner är ett djärvt koncept för en plot device och serien lever inte upp till det.   3. Maken-Ki! En skola som tränar eleverna i olika former av kampsport. Låt oss placera en kåt tonårsnörd mitt i smeten. Just ja, han är också extrempacifist men samtidigt en av de starkaste i skolan. Och alla tjejer flockar sig till honom. Slå mig hårt i ansiktet...   2. Queen's Blade Kanske en trendsättare inom detta format, Queen's Blade var tidigt ute med ecchi fighting mellan tjejer och med extremt mycket fanservice. Men det behöver inte betyda att de gjorde det bra heller. Tvärtom så är det mer en olycka än en ledare.   1. Sin: Nanatsu no Taizai Inte att förväxlas med Seven Deadly Sins, Seven Mortal Sins följer ärkeängeln Lucifer på sin hämndresa genom de sju dödliga synderna för att...ja, varför? Hjälper det henne att komma tillbaka till himmelen, eller är hon bara ute på en extrem power trip? Ingen riktning, arrogant huvudkaraktär, ett alltför tröttsamt mönster, dålig animation och tuttar över substans gör detta till den värsta serien ever.

MathJuice

MathJuice

 

Worlds 2019 - som animékaraktärer

Världens största Mobaspel League of Legends är just i detta nu i full rulle med sitt världsmästerskap. Denna vecka är vi i kvartsfinalserien och det kunde inte vara mer spännande just nu! Men självfallet har vi de som är mindre insatta i LoL och deras e-sportscen, så jag tänkte att en mer igenkännande profilering kan hjälpa en i att välja vilket lag man vill stödja.   SK Telecom T1 - Saber (Fate/Stay Night) Förhandstippad som starkast på förhand, men beror också på omständigheterna. Även som übermänniska så är man inte oslagbar. Var dock redo på att dom alltid ger sitt allt och med största sannolikhet klamrar sig till toppen.   G2 - Fujiwara Chika (Kaguya-sama: Love is War) När man är ute efter att bara ha kul och samtidigt göra något som anses oförutsägbart...men som nästan alltid lyckas i slutändan. Energiskt, positivt och ovanligt lekfullt, detta lag kan gå långt.   Fnatic - All Might (My Hero Academia) En välkänd och respekterad symbol, denna organisation kan göra vad som helst möjligt...under en begränsad tid. Därefter är dom rejält sårbara och fallerar. Problemet är hur de felplanerar sin tidsram och har problem att organisera sin energi när det är som viktigast.   Royal Never Give Up - Genos (One Punch Man) Det finns massiv eldkraft och potential här. Här backas inte när en utmaning står framför en. Dock så är det också bevisat att när en större motståndare visar sig så slutar det oftast i tragedi, och man lämnas likt ett ensamt skal kvar och väntar tills nästa utmanare besegrar honom istället för dig.   Invictus Gaming - Tanya Degurechaff (Youjo Senki) Kyliga, målmedvetna, erfarna och blodtörstiga. Har man stått på toppen så vet man vad som är bäst för en, och här har vi någon som har det i mångfald. Låt oss säga att det vore olyckligt att stå i vägen när dom kommer anstormande.   NA LCS - Aqua (Konosuba) Nordamerikanska ligan har konstant hånats för sina motgångar som resulterat i mediokra, ibland patetiska resultat. När alla deras tre representanter inte ens tar sig ut ur gruppspelet...låt oss säga att botten är nådd.

MathJuice

MathJuice

 

Min Topp 10: Decenniets bästa animé

Det har redan gått tio år, och mycket har hänt under den tiden. Men låt oss glömma allt annat och fokusera på vad som verkligen betyder något: animé. Denna lista rankar de tio mest inflytelserika serier (enligt mig) mellan 2010 och 2019. Två saker som är helt säkra - det är inte så många slice of life som man kan tro, och ni kommer inte att gilla vad som hamnade på nummer 1.   10. Psycho-Pass Cyberpunk möter George Orwell där framtida Japan isolerat sig från den kaotiska omvärlden och använder ett system som bestämmer vad som är bäst för invånarna- Sibyl. En deckarserie som följer Public Safety i deras utredningar i ett samhälle som sägs ska vara perfekt. Delvis mörk och delvis filosofisk i sitt utförande, Psycho-Pass har en riktigt intressant premiss som tar med dig på en resa genom en dystopisk värld och den så kallade fristad som Sibyl har skapat. Tre säsonger starkt och med massvis av bra skrivna karaktärer, denna serie tänker inte stanna upp i första taget.   9. K-On! En av titanerna inom slice of life, K-On! är Kyoto Animations lilla pärla om söta tjejer som gör söta saker (i detta fall starta ett skolband). Vackert animerad, varm humor och skön musik allt samlat i ett prydligt paket. Ett måste att se oavsett om du gillar KyoAni, slice of life eller musikserie.   8. Yuru Camp Ytterligare en serie om ingenting. I Yuru Camp följer vi campingfantaster under lågsäsong och trots att den utspelar sig under den kalla hösten, så är det här en av de varmaste serier som kommit ut. Charmigaste och lugnaste du kommer någonsin att ta del av. Plus ett öppningstema som kan få en sten att le i takt med sången. Jobbar dubbelt som en liten campingguide, så den kan även ge tips på bästa sättet att starta en brasa på.   7. Fate/Zero Det finns bara två bra serier i Fate-universumet: Originalet Fate/Stay Night och prologen Fate/Zero. Zero utspelar sig under kriget över heliga Graal tio år innan originalet och beskriver vad som skedde i Fuyuki City innan den stora branden. Gamla karaktärer mixas med nya som lägger fundamentet för universumets framtida serier (både på gott och ont). I min mening Ufotables svansång inte i det avseende att de gått under, utan som ett memento till innan de blev för stora för sina kängor. Det är nu bevisat att ingen vet vad som pågår i Fate-tidslinjen och ingen kan ändra detta. Zero kommer alltid att vara den trotjänare vi förtjänar tillsammans med originalet från 2006.   6. Girls und Panzer Senshado - en kampsport utan dess like. Föreställ dig att paintball möter stridsvagnar från andra världskriget, och att bara kvinnor kan utöva sporten...det är så animé som det bara går. Följ eleverna hos Ooarai Girls High School när de desperat försöker vinna skolmästerskapen i hopp om att upphäva beslutet om att stänga deras egna skola. Ett djärvt koncept men väl så originellt. Sport och slice of life möts i ett kaos som kan beskrivas som Fast and Furious med stridsvagnar, speciellt efter att man sett filmen. Har just nu en långgående filmserie så dess framtid ser väldigt ljus ut.   5. Re:Creators En omvänd isekai där karaktärer från animé, manga och spel plötsligt kommer till liv i vår värld och det nu äntligen kan möta deras skapare...men om det är med goda avsikter eller inte återstår att se. Vacker tagning på ett kanske inte så originellt koncept, men det sköts med bravur. Med detta följer även med kanske en av världens bästa soundtrack till en serie någonsin. Kombinera detta med tuffa actionscener som är väl animerade och en fet bas i ljudeffekterna, och du har en kronjuvel som inte får underskattas.   4. My Hero Academia En typisk underdog story möter superhjältar i stil med Marvels egna serietidningar, men gör det till sin egna grej. Följ en pojkes resa i en konstant uppförsbacke där han kämpar att nå sitt mål att bli en hjälte i ett samhälle där han är en av få som inte har en superkraft. En av få shounenserier som jag tagit åt mig, och den sitter nu verkligen som en av de mäktigaste jag varit med om. Det som får hjulet att snurra i detta mästerverk är hur superb karaktärsutvecklingen är. Det gör att serien känns så levande och extremt belönande ju längre man följer den.   3. Angel Beats I limbo finns ingenting att göra förutom att skolka från skolan och att slåss mot elevrådspresidenten som sägs vara en ängel. Denna serie är en twist på vad som händer när man lämnar jordelivet. Resultatet är ganska roligt flera gånger och kanske inte så djup som man tror, men den gillar att röra om ens känslor. Ett mästerverk som lämnar en i tårar ackompanjerat till My Soul, Your Beats.   2. Violet Evergarden Historien om en flicka som inte vet annat än konflikt och hennes strävan att ta reda på vad som menas med "kärlek". Vi följer hennes karriär inom posten och som skribent för de som själva ännu inte lärt sig det tryckta ordets konst. En resa genom berg och dalar, genom sött och surt och med många olika karaktärer. Decenniets kanske vackraste verk och som verkligen får känslorna att välla över stundtals. Serien var även ett samarbete mellan KyoAni och Netflix, så förhoppningsvis har den även inspirerat nya tittare till vår underliga värld vi kallar animé.   1. Strike Witches 2008 var det premiär för häxorna som slogs mot utomjordingar under ett alternativt 1940-tal. Under detta decennium har dom inte visat något tecken på att bromsa in med en säsong två, spinoffserien Brave Witches, en långfilm och den briljanta OVA:n Operation Victory Arrow, plus två ytterligare serier som är på väg 2020. En serie som kan beskrivas som jack of all trades, Strike Witches vann över mig just för att den slog mina extremt låga förväntningar och visade att den var mer än vad som visades på omslaget. Briljant animation, imponerande musik, unikt världsbyggande och en rollista som verkligen binder samman alltihop perfekt. Lägg till de verk som fortfarande inte fått en animéadaption så ser man all den potential som finns hos dessa häxor.

MathJuice

MathJuice

 

Min Topp 10: Opening Themes

Det tog länge att komma fram med denna, och många bra låtar fick betala priset av att hamna utanför. Sorry Attack on Titan. Och Psycho-Pass. Och Tanya the Evil. Och Ghost in the Shell Stand Alone Complex...   10. Miiro (Kantai Collection)   Ett stycke av episka proportioner sätter verkligen ribban högt för serien. Tufft och heroiskt visar den att trots den söta ytan så är det mycket som står på spel för dessa slagskepp.   9. Aozora no Rhapsody (Miss Kobayashi's Dragon Maid)   Chu chu yeah! Vill man introducera sin publik till drakar så verkar detta vara det bästa sättet för det. Det är ren magi vad som sker i både text och bild, och med medryckande toner så känner man sig så glad av att höra på denna.   8. THE HERO !! Set Fire to the Furious Fist (One Punch Man)   En awesome serie förtjänar en awesome låt som verkligen pumpar upp en. JAM Project vet verkligen hur man hajpar upp lyssnaren. Tungt svängig och alltigenom tuff, denna ikoniska låt ger verkligen Saitama den respekt han (kanske) förtjänar.   7. Tatta Hitotsu no Omoi (Gunslinger Girl: Il Teatrino)   KOKIAs röst tillsammans med pianot ger verkligen gåshud i denna klassiker från 2008. Andra säsongen av Gunslinger Girl skiljer sig extremt mycket från första, speciellt gällande soundtracket. Väldigt charmigt med mycket piano och extra italienska intryck överlag, men denna opening står ut gentemot resten. Lämnar ett riktigt starkt intryck.    6. Saturday Night Question (Recovery of an MMO Junkie)   Kanske det coolaste gitarriffet inom öppningsteman. Det ger denna mer avslappnade serie lite mera umph bakom sig, vad som än händer så har man alltid detta att falla tillbaka på. En unik tuffhet utan att vara mörk eller bryta temat. Seriöst, man kan leva länge på det där episka riffet!   5. Shanranran (Flying Witch)   Shan ran ran ran sora wo, tonde kono machi wo mi watasu no. Och en massa klappande! Medryckande, trallvänlig och alltigenom wholesome.   4. PUNCH☆MIND☆HAPPINESS (Anne Happy)   Pan-pan-punch mind! Ett extremt lekfullt musikalnummer om fem skolelever med olika varierande grader av otur. Roligt men samtidigt medryckande. Videon är också oslagbar.   3. My Soul, Your Beats (Angel Beats!)   Jag är extremt svag för pianon, och det finns inget bättre stycke än den från Angel Beats. De första tonerna skälver genom hela kroppen och hela stycket är minst lika rörande som serien i helhet. Man blir mållös av det hela helt enkelt.   2. Shiny Days (Yuru Camp)   Man kan tro att Jackson 5 ska köra igång så fort de första tonerna klingar till. Skönt gungig och passar verkligen atmosfären till serien. Man kan bara bli glad när man hör den.   1. gravityWall och sh0ut (Re:CREATORS)   Min lista, mina regler, och bästa action/reverse-isekaiserien med en av de bästa soundtracksen har självfallet inte bara det bästa, utan de två bästa öppningarna som finns! Hiroyuki Sawano komponerade hela seriens soundtrack och gjorde sig odödlig med dessa två tungt pumpande låtar som verkligen dunkar hårdast inom openings just nu.

MathJuice

MathJuice

 

Min Topp 10: Irritationsmoment som tiltat mig

Det finns alltid något att haka upp sig på, och så finns det dom där ögonblicken som får en att rent ut skrika "det där är bullshit". Denna lista täcker det sistnämnda. Kriteriet för att ha hamnat här är att det på något sätt fått mig i gungning så mycket att helhetsintrycket sjunker på grund av detta. Det finns även grejer som fått mig att helt tappa förtroendet för en serie...för bara en "liten" grej. Jepp, det är så illa. *OBS! INNEHÅLLER SPOILERS! OCH LITE SVÄRORD! DU HAR BLIVIT VARNAD!*   10. Typ allting (Sin: Nanatsu no Taizai) "Sex säljer", sägs det. Inte i detta fall. Ärkeängeln Lucifer (perfekt änglanamn) blir trött på att Gud är så jäkla passiv och blir utkickad från himlen. Därefter hamnar hon i helvetet och bestämmer sig för att ta över de sju dödliga syndernas jobb för att...ja, varför? Det var inte exakt deras fel att hon fick sparken. Serien hamnar i ett förutsägbart mönster direkt: Lucifer utmanar en synd väldigt kaxigt, hon får storspö, straffet blir någon form av bondage, efteråt så har hon "blivit starkare för att hon klarade utmaningen", hon vinner lätt och tar titeln, upprepa igen. Dum plot med irriterande huvudkaraktärer. Den som dock tar priset är Leviathan. Jösses, slå mig hårt i ansiktet så att jag slipper höra hennes gnäll! Lägg till billig fanservice, dåligt manus och billig animation och du får en sörja som ingen vill ta på.   9. Plot twist? More like dumb shit! (11eyes) Logiskt sett så finns det isekai-tropes här så det kan vara därför jag inte gillade den. Det jag kommer ihåg av 11eyes är att det finns en annan form av dimension som ligger parallellt med världen men innehåller monster. Några elever från en skola hamnar i dimensionen och några har superkrafter och dom måste slåss mot några avatarer som vaktade en prinsessa i en kristall. Varför vet jag inte riktigt. Den var jobbig nog genom hela serien men slutet tar nog priset! Först så sker ett förräderi från barndomsvännen som verkar vara besatt, och hon gör så att prinsessan blir fri. Detta betyder att världen går under för hon är den riktiga ondskan och vi blev bedragna. Så världen går under redan i näst sista episoden...ända tills den inte gör det. Surprise, huvudkaraktären såg bara framtiden och vi är nu tillbaka till utgångsläget och han förhindrade världens undergång! Alla som dog i verkliga världen är nu tillbaka och mår bra och balansen är återställd. Slutet gott? Jag gillar inte när karaktärer dör, men det finns något som är värre: återställa dom som om ingenting har hänt. Låt dött vara dött! Det är bara billigt shockmaterial där man äter kakan och behåller den med. Skräp är vad det är!   8. Tillbaka till framtiden (Tenjou Tenge) Fillers är ingenting ovanligt. Inte heller tillbakablickar. Båda två? Inte lika vanligt. Kanske för det bättre, dock så lärde sig inte Tenjou Tenge den läxan. Vi fortsätter med temat "jag vet inte varför handlingen är som den är" i och med att allting som sker i serien har som bakgrund från någonting som hände ett par år tillbaka. Det är inte beskrivet i helhet men oroa dig inte, en fillertillbakablick dyker upp vid två tillfällen för att fylla i tomrummen. Problemet är bara att storyn sitter löst och är ganska dum rakt igenom. Det kan vara street fighting-temat som hjälper till med det. Men det slutar inte där för vanligtvis när man har en tillbakablick eller filler så snackar vi bara en kort snutt till ett avsnitt. Tenjou Tenge har två-tre episoder per tillfälle, så ungefär sex avsnitt är baserat på denna filler. Kan vara fler, kommer inte ihåg. Vad jag kommer ihåg är att jag var riktigt irriterad över det hela. Nämnde jag att en snubbe blev huggen tjugo-nånting gånger i benen med en katana som är typ två meter lång...och han kunde fortfarande gå och slåss nästan som vanligt? Ja, det skedde i en av de avsnitten.   7. Stendumt (Infinite Stratos) Huvudkaraktärer i haremserier är kända för att vara tröga. Orimura Ichika är dock trögare än riktigt blöt lera och dummare än volfram (jag tog det exemplet för att det på engelska heter tungsten). Infinite Stratos är ett guilty pleasure och en ganska underhållande show...men Ichika drar ner det hela ganska hårt. Alla andra karaktärer är bra och man vill ha mera av dom. Vad dom ser i denna generic shonen det vette fan. Jag är även rätt säker på att han är en siscon.   6. Tretton år! (Full Metal Panic! Invisible Victory) Full Metal Panic! The Second Raid lämnade ett ganska tomt intryck och gav oss fler obesvarade frågor än svar. Man kunde lika väl stanna vid första serien som var riktigt stark och gav ett bra avslut. Antagonisten Gauron var riktigt vass och gav oss spänning ända in i slutet när han dog i en explosion...fast sedan får man reda på att han överlevde i säsong två. Och han utnyttjade fienden till att slåss mot varandra och i slutändan så dog alla så Sousuke kunde gå tillbaka till skolan. Dock så dök pappa Testarossa upp och gav oss mera griller och ett öppnare slut. Så självfallet var hypen uppe. Nu var det bara att hoppas på att nästa säsong skulle komma och förklara allting. Det var så länge sen som 2005. I skrivandets stund så har säsong tre, Invisible Victory, släppts. I mitt fall så var hypen död. Jag kommer knappt ihåg vad som hände tidigare och jag vet inte om jag orkar gå igenom två säsonger för att sedan sitta igenom någonting som kanske inte skulle ha släppts. Riktigt urusel timing om dom ville få mig att se den. Nu sitter den i min Plan to watch-lista och jag vet inte om den kommer flytta därifrån. Sorry FMP, jag har gått vidare med livet. Jag hann för fan ta körkort och flytta hemifrån innan första teasern ens kom, hur surrealistiskt är inte det!   5. En andra akt som tappade luften helt (Fate/Stay Night: Unlimited Blade Works) Unlimited Blade Works hade redan en film, men eftersom alla var så hypade av Ufotable efter Fate/Zero så bestämdes det att dom skulle knyta ihop säcken. Serien följer alltså kronologiskt efter händelserna i Fate/Zero men samtidigt så visste man vad man fick om man hade sett filmen. Animationen var dock på topp och actionscenerna var spektakulära. Men det skulle visa sig att det inte skulle hålla hela vägen. Halvvägs genom serien så hade man gått igenom större delen av händelserna i arket. Det märktes i kommande episoder som verkligen kröp fram och behövdes fyllas ut med backstory efter backstory som ibland även tog upp tid som kunde använts för striderna. Det blev värst i slutet när man skulle tjata om Archers väg genom livet som "hjälte", och det kändes som att flera saker upprepades flera gånger. För mycket hajp, för mycket glitter, för lite substans, för dålig kondis.   4. Drama för dramas skull (New Game!!) Har man någon form av arbetslivserfarenhet så vet man att företagen alltid söker efter den bästa möjligheten att lyckas med en produkt. Säg har man någon som är riktigt bra på vad dom gör och har mycket erfarenhet så är det vanligt att denna personen får de viktigaste uppdragen. I andra säsongen av New Game möttes detta med missnöje... Aoba är regissör för det nya projektet medan Yagami är art director och, tillsammans med Aoba, lead designer. Producenterna anser att eftersom Yagami är stjärnan i företaget så borde hon göra marknadsföringsmaterialet även om Aoba gjorde den grundläggande designen och idén. Kända namn drar in pengar, så enkelt är det. Yagami protesterar högljutt och Aoba är smått besviken, vilket är förståeligt. Men eftersom detta är en animé så är det väldigt spett på och det känns nästan som om världen rämnar över detta beslut. Vid flera olika tillfällen i serien så har drama på arbetsplatsen skett likt detta. Problemet är att allt känns så uppblåst och onaturligt hur det sker och hur alla reagerar, lite för regisserat kan man säga. Om du vill introducera lite drama så varsågod, men börja inte med att först ge oss en säsong som är avslappnad och sockersöt för att sedan slänga detta i våra knän!   3. Avengers, go home! (Avengers: Infinity War) "Du förväntade dig en animéserie, men det var jag, Thanos!" Slutet av Infinity War gav en lite bitter eftersmak. Inte just för att Thanos mästerplan gick i lås, men mera vad som komma skall. Lite som tidigare exempel så gillar jag inte när karaktärer dör men avskyr när de återvänder för att "de behövs för handlingen (plånboken)". Men det som verkligen frustrerar är tecknen på att det kommer ske. Till att börja med kom det snabbt fram att en uppföljare kommer för att avsluta striden. Sen så räcker det med att se på tre av individerna som försvann: Doctor Strange, Black Panther och Spiderman. Alla tre är större Avengers med bara en film under bältet, men dom har alla varit populära så varför döda en kassako. En sista hint finns att hitta i Doctor Stranges sista ord. "Det var det enda sättet" kom från hans läppar innan han blev rymddamm. Innan slutstriden så hade han sett framtiden där det fanns bara en möjligt framtid där dom vann. Humm, undrar vilken han menar... Så alla tecken pekar på en massåterupplivning, frågan är hur långt den sträcker sig. Rent tekniskt sett kan man rädda Asgårds invånare "bara för att" så möjligheterna är oändliga. Jag vet inte om jag kommer gilla svaret i alla fall.   2. Harem Ex Machina (Hundred) Hundred försöker desperat vara Infinite Stratos men är sämre på alla områden. Dock så finns det ett ljus i mörkret: Claire Harvey. Hon är elevrådspresident och kommendör över Little Garden, hon är "den oslagbara isdrottningen" som verkligen är en stenhård ledare och, OCH, hon har det mest fabulösa håret där twintails möter drills! Hon introduceras som en riktig hårding som ingen kan slå. Men dock så är Hundred en haremserie... Självfallet ska hon falla för vår huvudprotagonist, men i och med detta så förlorade hon alla sina tidigare karaktärsdrag (av någon anledning). Hon kan inte kommendera sitt flytande fort (som hon tidigare klarat utan problem) utan att få ångest. Hon kan inte vinna mot småkläppar för att det regnar lite. Hon kan inte ens slå den enklaste av monster som hon vanligtvis äter till frukost...för att hon halkade i en pöl, knäsvag för en pojke som ena dagen hade ingenting, andra dagen är hennes hjälte. Om jag hade sagt att Hundred dödade Claire Harvey så skulle det vara sant, för seriens manus mördade hennes karaktär. Och jag kommer aldrig förlåta dom för det.   1. "Säsonger" (Större delen av industrin) Största brottet inom modern animé är att dela en serie på mitten för att visa resterande hälften månader efteråt. Jag anser att en säsong inte gör reklam för vad som sker i nästa avsnitt och sedan inte berättar att den har blivit flyttad till längre in på året. Gate, Chaika the Coffin Princess, Jormungand, Fate/Zero...alla dessa serier lider av denna åkomma. Vad som i helhet kan ses som en officiell helhet har delats upp i "säsonger". Inte akter, säsonger. Låt oss ta en fotbollsmatch som exempel. Den är delad upp i två halvlekar på 45 minuter var och en kort paus emellan. När man börjar andra halvlek så är det inte helt plötsligt en helt ny match! Man är inte tvungen att ha en recap över vad som hände i första halvlek och den sker inte sex månader senare! Ser ni hur dumt det låter? Det är så det känns när man tar en helhet och smetar ut den. Ett ännu värre koncept har vaknat ur detta där man delar upp det i olika filmer (jag tittar på er Fate/Heavens Feel och Girls und Panzer Daz Finale). Måhända kan det finnas ett logiskt skäl för detta. Men för Guds skull, kalla det inte för en "ny säsong"! Jeez!

MathJuice

MathJuice

 

Min Topp 10: Referenser inom animé

Det finns många referenser inom animé. Det kan vara till andra serier, filmer eller även riktiga kändisar. Bland annat har jag sett Haiyore! Nyaruko-san skämta om Men in Black, Mars Attacks och Code Geass, allt i samma serie! Nedan följer några utstickande exempel och (enligt mig) extremt roliga fall i hur dom använts.   10. Surströmming (Strike Witches: 501 Butai Hasshin Shimasu!) Surströmming kommer alltid vara våran förbannelse vad gäller referenser till vårt land, men utöver snack om hur det luktar så har ingen riktigt visat dess förödande kraft. Inte förrän det finska flygarässet Eila introducerade det till 501:a flygbataljonen. Sakamoto var stackarn som fick betala priset att vara den första att öppna burken. Om du känner dig förvirrad angående "baltic" så kan jag informera att Sverige i detta universum utgör Baltland tillsammans med Norge och Danmark.   9. Bonta-kun (Amagi Brilliant Park) Huvudmaskoten för parken, Moffle, är en vandrande kopia av en annan tivolimaskot från Full Metal Panic? Fumoffu. Istället för att vara en dräkt som används för infiltration och stormning så gillar Moffle att ta en öl efter jobbet. Han gillar absolut inte att bli kallad för en fejk, speciellt av Kanie. Lite lustigt då dennes chefer är 50 Cent och Queen Latifah.   8. Angry Video Game Nerd & Nostalgia Critic (Zettai Karen Children: The Unlimited - Hyoubu Kyousuke) Innan YouTube var dessa två content creators herrarna på täppan. Trendsetters i att skrika framför kameran efter att ha sett en dålig gammal film eller spelat ett hemskt spel på Supernintendo, dessa var 90-talisternas hjältar under internets yngre dar. Att få se dom helt plötsligt i ett avsnitt av Zettai Karen Children: The Unlimited var dock helt oväntat...   7. Kiss (Love Live! School Idol Project) När µ's i andra säsongen försöker hitta någonting mer effektfullt i deras framträdande så går dom verkligen utanför sin vanliga stil. Tyvärr blev det inget rockuppträdande i dessa utstyrslar, men det fångade Gene Simmons uppmärksamhet så dom gjorde det bra där. Kiss har varit en stor influens inom animéscenen vid flera tillfällen som till exempel Detroit Metal City där Simmons även fick en biroll som en heavy metal-djävul.   6. Haruhi Suzumiya (Lucky Star) Det finns många referenser att plocka från denna serie, men The Melancholy of Haruhi Suzumiya tar mest plats här. Inte nog med att Haruhi har sin egna reklam för en dricka, vi får även se Konata och hennes jobbkompisar utföra den klassiska öppningsrepertoaren på ett cosplay café. Just ja, Kagami fick ett SOS Brigade-armband i födelsedagspresent också.   5. Steve Jobs (Aiura) Apple-grundarens odödliga arv har tagit fäste i öppningstemat för denna serie. Istället för iPhone och iPad så gör han reklam för...krabbor? Nej, jag vet inte heller gimmicken bakom detta. Aiura är en slice of life om skollivet och utöver öppningstemat så ser jag inte symbolismen med krabbor. Nåja, det var ändå ganska roligt.   4. Spiderman (The Rising of the Shield Hero) När Itsuki sa denna magiska mening så skrattade Naofumi. När han blev frågad vad som var roligt svarade han med "jag visste inte att du blev biten av en spindel". Denna referens flög över Itsukis huvud men icket över mitt! Farbror Bens sista ord till Peter Parker innan sin bortgång och födseln av Spiderman är något av det visaste som sagt inom fiktion någonsin. Naofumi om någon borde inse att med större krafter följer ett större ansvar...   3. Guts (Goblin Slayer) Goblin Slayer har tonvis med referenser till Dungeons & Dragons och även lite från Dragon's Crown. Men en som sticker ut som en spik är Guts "kusin". Bredsvärd, spikig frisyr, samma mantel fast vit...likheten är kuslig! Och hans brutalitet är i samma klass också.   2. OreImo (Eromanga-sensei) Mangagänget och huvudpersonerna från "föregångaren" till Eromanga-sensei dyker upp i slutet i god tid att få tag i Masamunes och Sagiris nya bok. Självfallet ser vi Kirino och Kuroneko bråka mellan varandra, men det mest effektfulla i scenen var när Kyousukes och Masamunes ögon möttes och det typ förstod varandra under detta ögonblick. Förresten så är Eromanga en helt okej serie, ingenting att bråka över!   1. Arnold Schwarzenegger (How heavy are the dumbbells you lift?) Arnold, eller Barnold som han heter här, är Machios läromästare vad gäller bodybuilding. Självfallet så är han skildrad utifrån sin klassiska Terminator-look och är likt sin avbild en filmstjärna inom actiongenren. Det ironiska med detta är hur det återkopplar med Arnolds forntida karriär inom bodybuilding innan han började med film. En fin liten detalj!

MathJuice

MathJuice

 

Skruvkorksblondinonomicon: Luvia Edelfelt

Skruvkorksblondinonomicon är ett samlingslexikon för karaktärer inom animé som har de distinkta skruvarna, borrarna eller ringlets i håret. Alla är välkomna oavsett hårfärg men blondinonomicon rullar så fint på tungan så jag var bara tvungen att inkludera det. Varje inlägg inom nomiconet presenterar en karaktär med detta drag så att ni, era okultiverade barbarer, får smaka på riktig kultur! Dagens karaktär: Luvia Edelfelt.   Namn: Luviagelita Edelfelt Nationalitet: Finland Yrke: Student/Magiker/Affärskvinna Roll: Edelfeldts familjehuvud och magikerstudent hos Clock Tower i London Karaktärsdrag: Tävlingsinriktad och prålig ojousama Hårfärg: Orangegult Hårprofil: Extremt långa och stora lockar likt ett ormbo Serie: Fate/Kaleid Liner Prisma Illya, Fate/Unlimited Codes, Fate/Stay Night - Unlimited Blade Works, Lord EL-Melloi II Case Files: Rail Zeppelin Grace Note Voice Actress: Shizuka Itou   Luvia har en extrem drivkraft och söker alltid efter perfektion, men i slutändan kan det leta till överdrift och lite väl pompöst även för en rik dam som henne. Likt Batman har hon två sidor: den andra är den av en magiker. Hon studerar hos organisationen Clock Tower i London och är ibland direkt inblandad som en form av agent som sett när hon bistod Lord El-Melloi II eller då hon var en Magical Girl. Jepp, hon är (har varit) en Magical Girl. Trots hennes inflytande och bragder har Luvia inte varit involverad i några av krigen över den Heliga Graal. Men det kan bero på att hennes främsta önskan är helt enkelt att förnedra sin rival- Rin Tohsaka. Båda två har känt varandra länge och även samarbetat vid flera tillfällen, men de kan fortfarande inte stå ut med varandra. Ironiskt nog så är båda tränade inom ädelstensmagikonsten (sorry, hittade ingen bra översättning på jewel magecraft). Det finns två saker som Luvia älskar: Emiya Shirou (eller Shero som hon kallar honom) och professionell wrestling, vilket hon själv utövar flitigt. Hon har även fått smeknamnet "Forklift Lady" efter detta. Utöver alla dessa udda karaktärsdrag så är hon en sann ojousama som bemästrat det klassiska Ohoho- skrattet. Luvias hår är av sann ojousama- anda där hennes ringlets dominerar hennes profil. Hennes långa hår har sex- sju stora lockar som kan beskrivas som dreads eller ormar...eller i Rins fall; korvslingor. Som pricken över i:et har vi en delad lugg och två stora blå rosetter på sidorna som ytterligare bekräftar att hon är av blått blod. Det har dock varit exempel där hon har haft håret slungat över hennes högra axel och bara ha topparna som klamrar sig över i slingor (se Lord El-Melloi II och Fate/Stay Night - Unlimited Blade Works). Vid de tillfällena var det när hon var yngre alternativt när hon var i wrestlingkläder. Men det vore svårt att säga att Luvias frisyr inte är ikonisk och ett välkänt tecken inom Fate- universumet. 10/10 Ohoho!

MathJuice

MathJuice

 

Min Topp 10: Ending Themes

Man är lite sådär tveksam när det gäller att göra topplistor. Alla gör det dock...och alla gör fel. Måste man få något gjort måste man göra det själv tydligen. Se upp WatchMojo, här kommer jag! Låt oss börja med slutet...slutteman från serier det vill säga. Denna lista "listar" den musik som spelas under eftertexterna och som verkligen påverkat en rent musikaliskt. Se detta som en liten mjukstart till vad som kan urarta till fullt kaos inom en snar framtid...   10. Mashiro World (Engaged to the Unidentified) När ens styvsyster sjunger om sina nya släktingar och hur svårt hon har med natto så trodde jag aldrig att det skulle vara så svängigt. Gitarriffen lyfter fram energin som genomsyrar de tre systrarna när de framför denna poppiga ballad. Mashiro gillar att ta plats och briljerar i samspelet med Kobeni och Benio.   9. Okaeri (Non Non Biyori Repeat) När man söker något lätt att lyssna och slappna av till, denna enkla melodi omfamnar det lantliga som Non Non Biyori står för. Stråkarna och dragspelet sätter färg på det hela och jag är riktigt svag för röstskådespelare som bidrar till sånger. Refrängen gör en glad och varm, det är svårt att inte tycka om den.   8. Go to Romance (Urara Meirochou) Riktigt lekfull melodi rakt igenom. Svårast att beskriva i ord i denna lista faktiskt. Lätt att lyssna på och gunga med.   7. Fubuki (Kantai Collection) Är det något som verkligen står ut i Kantai Collection så är det musiken. En fullskalig orkester som ger den där känslan av att vara till havs. Särskilt trumpeterna ger en pampig start. Videon gör den inte rättvisa då ljudet blivit mixtrat med p.g.a. copyright.   6. Doll (Gunslinger Girl: Il Teatrino) En låt om en docka är passande till denna serie om unga flickor som tagits in för att bli lönnmördare för italienska staten. Il Teatrino verkligen tar till sig den där europeiska känslan i sitt soundtrack och gillar särskilt hur mycket piano de använder i låtarna. Väldigt rörande låt.   5. Lithium Flower (Ghost in the Shell: Stand Alone Complex) En icke-japansk artist med engelsk text är inte så vanligt. När det sker så kommer dessa grooves i lite balladstämning. Om den nu gjordes med Mokoto Kusanagi i åtanke vet jag inte, men det känns ganska passande. Framförandet är läckert och Scott Matthew levererar texten mjukt och sexigt. Basgången gungar verkligen fram i bakgrunden.   4. Los! Los! Los! (Youjo Senki) Feuer! Sperrfeuer! Los! Achtung! Deckung! Hinlegen! Halt! Enkelt budskap i ett kraftigt framförande. Bästa bitarna är utan tvekan när Tanya, vanligtvis med en barnsligare röst, tar i från tårna och levererar en tung refräng. Episkt orkesterframförande med elgitarr och bas för att verkligen lyfta fram allvaret och krigslystnaden som serien visar.   3. A Page of My Story (Princess Principal) Det är något särskilt med engrish, speciellt när det görs bra. När röstskådisarna från Princess Principal sjunger en engelsk text så funkar det så extremt bra. Inte för extrem brytning och ändå ha bra uttal. Lägg till en jazzig ljudmatta och voila, tedags!   2. MEMORIA (Fate/Zero) Den pampigaste låten i hela Fate-universumet. Troligen en anspelning på "In Memoriam", latin för "till minne av", denna ger verkligen en tidsresa värt varenda Graal. En pampig rockballad som lyfter fram det bästa från serien utan att för det vara för mörk. Man får energi likt ingenting annat.   1. Kaze no Koe wo Kikinagara (Slow Start) En fin ballad som passar alla tillfällen. Är det tekniskt en ballad? Vet inte, men gud så avslappnande och svängig på samma gång. En briljant sång från en underskattad serie med den bästa animationen för en slice of life serie.

MathJuice

MathJuice

 

Min Topp 10: Bra fanserviceserier

En fråga som delar en mer än ett riksdagsval eller Mellofinal, fanservice är här för att stanna. Det behöver dock inte betyda att fanservice är synonymt med dåligt. Denna lista är här för att bevisa att det finns serier som är bra fast man ser lite hud.   10. Senran Kagura Baserat på TV-spelserien med samma namn. Denna serie ger samma lekfulla fanservice presentation samtidigt som den visar att under allt fluff så finns det en solid bas som den kan ställa sig på. Detta var ingången till TV-spelen för mig och kanske kan det locka ännu mer spelare.   9. Walkure Romanze Att dedikera en hel serie om tornerspelens ädla konst har aldrig sett bättre ut. En mer "elegant" serie som verkligen glänser i detaljrikedomen hos animationerna. Sportmomenten är drivande och intressanta, men vi har även ett stort urval tjejer som alla ger sin unika charm när dom rider på hästryggarna.   8. Monster Musume Kanske den mest vågade serien här men samtidigt en av dom roligaste också. Möt dina favoritmonstertjejer som försöker göra livet svårt för vår hårt arbetande Darling-kun. Rolig, färgrik och ganska unik premiss gör detta till något man bara måste prova på.   7. Rail Wars! En underskattad serie som fanservice till trots är en stabil deckarserie. En deckarserie i och omkring tåg. Det är smått genialiskt bara den premissen, men en stabil rollbesättning hjälper också den på spåret.   6. Magister Negi Magi! Harry Potters motsvarighet inom 2D, vi får följa med brittiska Negi Springfields resa från att ta sin examen genom att vara lärare för 30 bångstyriga tonårsflickor i en japansk skola. Harem och shounen mixar fritt och friskt i en kavalkad som får J.K. Rowling att undra varför hon ens började med Twitter. En huvudserie och en spinoff både inom anime och manga, och vi har Ken Akamatsu att tacka för detta.   5. Harukana Receive En renodlad sportserie om strandvolleyboll, så självfallet så är det mycket fanservice då alla avsnitt kan räknas som beach episode. Lekfullt humoristisk serie som ökar i spänning under matcherna. Inget övernaturligt dravel, bara gammal hederlig kämpaglöd. Och det är just det som gör matcherna extremt spännande och givande.   4. Date A Live När "spirits" manifesterar sig i vår värld kan deras blotta närvaro ödelägga hela städer. Enda lösningen är att göra sig av med dom...eller gå ut på en dejt med dom. Kanske den bästa haremserien inom genren, med en stabil huvudkaraktär och ett helt galleri med unika personligheter.    3. Free! Reverse fanservice! En serie som startade som ett skämt på ett onlineforum (tror jag) fick sin egna serie med KyoAni i spetsen. Resultatet är en riktigt stabil sportanime med färgstarka karaktärer och samma ljuva magi som man är van att få från denna studio. Passar alla helt enkelt, och glänser med bravur.   2. Keijo!!!!!!!! Med en så löjlig sport så kunde man tro att det skulle sluta i ett magplask, men Keijo omfamnar galenskapen. Samma attityd som JoJo fast med kvinnliga karaktärer och minst lika uppskruvat. Inte minst när man refererar till andra serier med sina överdriva signatur moves som Attack on Hip och Gate of Bootylon.   1. Strike Witches Isekai möter science fiction möter magical girl. Allt detta sker utan byxor. När fanservicen gjorts om till en norm så kan det stöta iväg folk riktigt hårt, men de som stannar kvar belönas med en serie som trots en mix av genrer och humör är verkligen bra. Vacker animation, inlevelserikt soundtrack, slice of life, en skön mix av karaktärer och ett skönt äventyr överlag.

MathJuice

MathJuice

 

Min Topp 10: Engrish Granduh Mastahs

För att bli världsvan eller känd utomlands krävs dumdristighet, attityd och...kunskap i det engelska språket! Vi vet hur det går när vi försöker prata engelska (Nå, I dånt tink så) men i motsats till svengelskan så har japanska animé karaktärer bemästrat den heliga konsten som är engrish. Vi har här en lista med kandidater som gärna tar till sig av the UK way. Bloody good innit, mate!   10. Asami Kazari (Active Raid) När man som rookie börjar på en ny avdelning för att lyfta upp den ur smutsen samtidigt som man kör industrispionage på sina kollegor så krävs det lite kunskaper inom engelska. Varför vet jag inte, har inte hunnit så långt i serien ännu. Men det tål att säga att Asami klarar av det gallant precis som i simuleringarna. "It's no problem des!"     9. Kongou (Kantai Collection) Född (eller konstruerad snarare) i England för att sedan skeppas (lol båtpun!) till Japan. Vad gör man då? Inför obligatoriska tepartyn, sätt upp en musikshow, sparka Abyssals i röven och förstås ,det allra viktigaste, överös Teitoku med "Burning Love!" Kongou lever den brittiska drömmen!     8. Mari Ohara (Love Live! Sunshine!!) Japansk mamma, amerikansk pappa som äger en hotellkedja i Italien, favoritmusik är industrimetall...och hon har på tok för mycket energi. Det är svårt att inte gilla Mari och hennes upptåg. Nyckelfraser innefattar "Shining" och "It's joke!" Om hennes karriär som idol inte fungerar eller om det tar stopp i studierna så kan hon alltid starta en prank channel på YouTube...     7. Joseph Joestar (JoJo's Bizarre Adventure: Stardust Crusaders) I en värld så tokig som den i JoJo så finns det gott om engrish talande människor. Det bleknar dock i jämförelse med Josephs öh...vokabulär, när gruppen spatserar runt Egypten. Det finns få varningssignaler som är tydligare än Josephs "Oh my God", "Holy shit" och "Son of a bitch". När du hör dessa fraser så vet du att det inte går så bra för hemmalaget just nu.     6. Chiyos Pappa (Azumanga Daioh) "I wish I were a bird". En kattliknande varelse som också råkar vara far till ett litet geni. Ingen verkar förstå honom likt Osaka gör...och det är nog ett problem. Men så länge han kan ha en "intellektuell" "engelsk" "konversation" med någon så är det väl bara bra.     5. Suzu Hagimura (Seitokai Yakuindomo) Ett supergeni som Suzu kan självfallet det ädlaste språket i världen. Uttalet är riktigt rent och dialekten påminner om en finlandssvensk som pratar svenska men har kvar dom där r:en när man pratar. Riktigt vackert. Kalla henne bara inte för liten. Hon kan dom fula orden också...     4. Rin Matsuoka (Free!) Rin är så dedikerad att bli bättre inom simning att han reste till Australien för att träna där. Det gav resultat, men det som var mer märkbart (och mer intressant) var hans engelska. Lite halvbruten men ändå sådär genuint för en ung kille som växer upp utomlands. Seriöst, det är en av de raraste delarna i serien när vi träffar hans fadderfamilj och hur han snabbt och enkelt kan prata språket. Han påminner också om en haj så kanske därför han trivs där.   3. Kizuna Ai (YouTube) Hai domo! Virtual Yutuber Kizuna Ai des! Engrish master nummer ett på YouTube. Det är bevisat gång på gång, men kommer särskilt fram när hon pratar med en annan AI från Google i spelet Quick, Draw! Hon har dock också lärt sig "Fuck you", men om vi ska vara ärliga så var det ju Resident Evil 7's fel. Jag tror vi alla har svurit i det spelet. Eller jag har inte gjort det själv då jag inte spelat det...     2. Karen Kujou (Kiniro Mosaic) 50% britt, 50% japan, 100% anledning att komma ihåg henne. Karen Kujou är kort sammanfattat en Duracellkanin men en Union Flag hoodie. Energisk, glad, godissugen, rik, bortskämd...om du söker England personifierat så har du denna blonda gummiboll. Som kommer tillbaks till dej. M.A. Numminen referens: Check!     1. Rintarou Okabe (Steins;Gate) "I am mad scientist! It's so cool! Sonuvabitch!" *Släpper mikrofonen*     

MathJuice

MathJuice

 

Min Topp 10: Irritationsmoment i Code Vein

Jag älskar Code Vein. Det är nog mitt favoritspel från förra året. Det är också mitt första spel inom soulslike...och även det enda då de andra i genren har mer jäkelskap än detta. Eftersom det är ett svårt spel och från en nisch genre så finns det några irriterande saker, även om det inte förstör helheten så är det fortfarande lite av en pinne i röven. Låt oss se ifall Klona håller med:   10. Mutated Sea Urchin Denna lilla dödsboll gillar att rulla runt likt destroyers från Star Wars Episod 1. Skillnaden är att de är riktigt kvicka, extremt taggiga och gillar att knuffa en nerför en avgrund. De är extremt svåra att ducka och du får bara en kort varning innan de kör över dig.   9. Fire Totem Lost Tänk dig pirayaplantorna från Super Mario, dom där som spottar eld. Föreställ dig nu flera i grupp eller placerade på krångliga ställen som på en klipphäll eller på andra sidan en klyfta. Så om du fokuserar på närkamp eller saknar magi med räckvidd så kommer du ha det svårt att nå dessa rackare. De gillar också att spotta på dig när du är som mest upptagen med andra fiender...   8. Butterfly of Delirium Andra bossen i spelet och kanske en av de svåraste bossarna, speciellt med en ny karaktär på låg nivå. Hon har stor räckvidd och kan storma mot dig blixtsnabbt. Lägg till att hon kan förgifta dig och ticka ner ditt HP ganska snabbt. Tog en-två timmar innan jag slog henne. Tips; ta med Yakumo när du möter henne.   7. Ridge of Frozen Souls Helvetet har bokstavligt talat fryst till is. Detta område är trångt med många tillfällen att ramla av berget, flera fiender gömmer sig under snön, hundar och Mutated Sea Urchins finns runt varje hörn och det finns även risk att isen brister under dina fötter. Men främsta orsaken till att jag hatar detta ställe är en viss fiende...   6. Blade Bearer & Cannoneer En tjockis med en eldkastare och en konståkare med no chill. Individuellt så kan man ta sig an dom, men båda två samtidigt...är lite mer komplicerat. Det handlar om en dans mellan dessa två och dig och din partner. Mitt i en kombo kan båda vända sig mot dig och kastar dig ur din rytm och gör dig till ett lätt mål. Riktigt frustrerande att se en glaciär komma mot dig i expressfart samtidigt som en vulkan får ett utbrott under dina fötter. Yep, det händer under denna strid.   5. Avgrunden i Ruined City Center För att komma vidare till ett visst område måste man hoppa ner här. Det finns en hiss, men den kan bara aktiveras längst ner i hålet. Och hittills har jag glömt att aktivera den genom två playthroughs. Detta betyder en extra tripp genom denna mardröm...och jag lyckas alltid snubbla i slutet. Inte kul att hämta sin essens efter att ha ramlat i en gång.   4. Begränsad anpassning Med begränsad menar jag inte själva utbudet. Code Vein har en av de bästa karaktärsskapare i genren och det har äntligen fått min dröm att få mig en egen skruvkorksblondin uppfylld. Med begränsning menar jag att alla tillbehör har en kostnad. Så nu har jag mitt hår, men nu kan jag inte ge henne ett par handskar, hörlurar eller en fräck hatt. Varför finns denna begränsning egentligen?   3. Låg ichor Ichor är detta spels mana. Det används dels som ammunition för din bajonett, dels som klassisk mana för dina spells. Problemet är att det är väldigt begränsat (som lägst kan man starta från 10). Du kan återställa det genom att dela skada och du kan öka maxkapaciteten med drain attacker, men så fort du vilar vid en mistel eller stänger av spelet så återställs det till ursprungsnivån. Det känns lite jobbigt att ha så lite mana när det finns så många unika spells att använda.   2. Boreal Lost Kommer du ihåg snubben jag nämnde i Ridge of of Frozen Souls? Här är han! Stor yeti/Cthulhuhybrid som slår hårdare än tåget och vevar mer än en väderkvarn. Sen så klär han sina klor i is och tar då mindre skada, typ ännu mindre än vad han tidigare gjorde. Orättvist! Plus att han rullar som Sonic och kör över dig utan att tveka en sekund.   1. Inget dedikerat samarbetsläge Idén var att Klona och jag skulle köra co-op genom detta spel, men vi stötte på problem. Typiskt för soulslike så kan man inte köra vanlig multiplayer utan måste bjuda in varandra efter att man dör eller klarat av en boss. Sen så får bara hosten framsteg så logiken är att folk som redan kört igenom spelet en gång är de som kör multiplayer. Lite synd att genren inte utvecklats längre inom denna aspekt efter alla dessa år.

MathJuice

MathJuice

 

Artikel 13 är här! Vad händer nu?

Dagens datum, den 26 mars 2019, markerar dagen då EU röstade igenom det kontroversiella förslaget om hur upphovsrätt ska hanteras på internet. Detta förslag lägger nu bördan på sidans administration att filtrera upphovsrättsmaterial (Google, YouTube med mera). Till viss del innebär det att dina egna foton som du tog via mobilkameran under ett event, exempelvis landslagsfotboll på Friends Arena, skulle nu klassas som brott mot upphovsrätten eftersom "du har inte rättigheterna att ta foton från matchen". Det har även kommit rapporter om att italienska Wikipedia är inte tillgängligt i en protest mot detta förslag med mera sidor som haft liknande blackouts som en motdemonstration mot artikeln. Har inte snappat upp något konkret om länktaxan eller om den slopats helt. Detta låter som en dyster dag för oss internetanvändare, och speciellt content creators inte bara i Europa utan runtom i världen. Men till det säger jag "lugn i stormen, det är EU vi pratar om". EU i parallell med detta förslag försöker stoppa vågat loli-innehåll från digitala medier. Två ganska stora åtagande mot ett element som man inte kan kontrollera. Allt jag skrivit upp till nu är för den vanliga (och förnuftiga) människan en omöjlighet att kunna hantera, och EU har bara lagt fram vad som ska göras men inte hur det ska ske. Kom ihåg att decenniets flyktingtryck och Brexit har inte kommit någon större vart. De vill ha fingrarna i alla syltburkar, men man kan inte få sylten på det sättet. Jeff Goldblum sa en gång att "livet öhh...hittar en väg", och även om det ser mörkt ut just nu så är det EU vi pratar om. Dom har åtagit sig något som man inte kan kontrollera samtidigt som man inte går fullt ut att genomdriva. Det finns ett stort mottryck redan och om det fortsätter samtidigt som EU fortsätter vara gammaldags naiva och inkompetenta så kommer det med stor sannolikhet...att inte hända så mycket. Och om nu det värsta sker och dom kommer för våra memes...så använd mer memes. Mer memes som bryter mot varenda regel och skriker ner dom tills dom fattar galoppen. When in doubt; just meme!

MathJuice

MathJuice

 

En symbols baksida: Vad förväntade du dig?

*SPOILERS FRÅN MY HERO ACADEMIA SÄSONG 2 & 3 SAMT FRÅN THE DARK KNIGHT TRILOGIN* Batman är kanske den mest ikoniska seriefigur vi har. Han är hård som stål, en enastående detektiv, har massvis med coola apparater att använda och har det unika dilemmat ifall man ska kalla honom för hjälte eller medborgargarde. Men kanske det som definierar honom mest är hans enda regel: han får inte döda. Vilket är en ganska vek regel när man väl bryter ner den. Bara i senaste Dark Knight-filmerna med Christian Bale som Läderlappen uppstod flera former av skadegörelse och olyckor på bekostnad av hans verksamhet, och även dödsfall som han indirekt orsakade. Ra's al Ghul? Kunde räddas, men han lät bli. Harvey Dent? Han stod mellan ett svårt val att stoppa honom eller låta oskyldiga dö. Hans nya Batmobil har även tonvis med sprängkraft, vilket används mot Gothams poliskår i den avslutande filmen. Och trots alla dessa år så kan han inte döda Jokern även om vi vet att det smartaste draget vore att ta kål på honom för allas bästa. Men det är inte detta vi ska diskutera, utan vi ska dissekera händelserna i den andra filmen och dilemmat med att vara en superhjälte, eller för den delen någon som vill stå upp mot mörkret... I The Dark Knight får vi äntligen stifta bekantskap med Jokern (spelad av Heath Ledger) och det kaos som han sprider i Gotham. Hela trilogin var fokuset på Batman som en symbol mot förtryck och organiserad brottslighet, att få folket att känna hopp och stå upp mot ondskan. Jokerns plan är att smutskasta denna symbol och det funkade faktiskt. Vad som var bra för Gothams invånare i första filmen är helt plötsligt inte okej enligt dom. Dom vill att kaoset ska ta stopp och är villiga att lämna ut Batman om det hjälper dom. Denna svängiga opinion bland folket är inget nytt inom superhjältegenren, men jag vill ifrågasätta hela konceptet med en mening: "Vad förväntade ni er?". Att svara med en atombomb kommer självfallet att leda till eskalation, en reaktion kommer att ha en motreaktion, och som en oskriven regel så kommer födseln av en hjälte leda till födseln av en skurk, ett monster eller en motidealist. När efterskalvet känns hos de vanliga dödliga så vill man ha en reglering av sina beskyddare. Marvel och DC har haft olika former av dessa kaosepisoder inom olika medier, men dessa har handlat om unika individer som är endast ett fåtal i mängden här på jorden. Sen så har vi My Hero Academia där 80% av befolkningen har någon form av unik kraft, eller quirk som man kallar det. Just därför så har man infört regleringar på global nivå hur man som individ kan använda quirks eftersom a), nästan alla kan använda sig av en superkraft, och b), detta samhälle har nu gjort det möjligt att bli hjälte som ett jobb. Det unika problemet i detta samhälle är att civilkurage, som Batman i viss mån uppmuntrar, inte existerar i samma mått. Om du till exempel jobbar i butik och en skurk rånar den så kan du tekniskt sett inte stoppa denna. Är du inte polis eller har en hjältelicens så kan det vara förödande om säg du använder din quirk på ett sätt som skadar skurken. Detta exempel är kanske inte det bästa då det för tillfället är mera riktat mot de som studerar till hjältar eller skapar sig ett eget medborgargarde, men det är fortfarande oroväckande och som nämnts tidigare en risk man måste ha förväntat sig men som borde ses över. Ett annat dilemma som diskuteras under seriens gång är hur hjältarna har bara ett sätt att vinna, vilket sätter dom i en riktigt trång sits. Just Midoriya, Iida och Todoroki fick känna på detta när hjältedödaren Stain var i farten. När han var på väg att döda en hjälte (och i viss mån dom tre också) så ryckte dom självfallet in för att stoppa honom. Det krävdes en hel del kraft innan han stannade upp med brutna revben och kanske en hjärnskakning också. Detta slutade med att Midoriya, Iida och Todoroki fick skäll från polismästaren då de inte har någon licens eller kan kontrollera styrkan på sina quirks, trots att de hade ryggarna mot väggen och Stain var ute efter blod. Samtidigt så kan All Might krossa ett helt kvarter och leverera en Detroit Smash och han prisas till höjderna för sin insats (även om nu mötet med Stain blev mörklagt officiellt). Samtidigt så har det varit indikationer genom hela seriens gång när U.A. akademin attackerats två-tre gånger, speciellt riktat mot eleverna, att folket blivit oroligt. En sista nådastöt var All Mights senaste möte med All for One, där sanningen om hans försvagade form kom fram i dagsljuset. En lögn likt den Batman bar med sig som skakade hela fundamentet som hade byggts runt symbolen för fred. En lögn för att lugna pöbeln, en pöbel som lyft honom till skyarna som den enda problemlösaren man behöver. Men som sagt: i ett samhälle med superindivider så bör man förvänta sig att det finns en motkraft. Låter kanske som en cynisk och mörk synpunkt? Vi kan göra det lite mörkare... Med ett verkligt exempel i form av USA och deras favoritgrundlag "The second amendment". Från deras självständighetsförklaring från 1600-talet säger andra lagen att alla medborgare har rätt att bära vapen. På senare tid har detta varit ett hett ämne efter alla masskjutningar som skett bara de senaste decenniet. Det vanligaste försvaret har varit att "om man har tillgång till vapen så kan man stoppa det". Och självfallet har det inte bevisats som sant då första reaktionen till när skott viner är att fly samt att de som är på plats oftast inte är beväpnade. USA har ingen symbol likt Batman eller All Might och har till och med mindre regleringar av sina vapen än quirks. Så igen: Vad förväntar man sig? Det blev lite mörkt där i slutet, men problemet som alla dessa paralleller möter är att folket tror att allting kommer lösa sig utan några konsekvenser. Som butlern Alfred sa till Batman: "Du spottade Gothams värsta skurkar i ansiktet. Och du trodde att du skulle komma undan helt oskadd? Det kommer alltid bli värre innan det blir bättre." Så i slutändan så ligger ansvaret fortfarande hos hjälten. Men förväntningarna? Det är dina egna, och banne mig förvänta dig det värsta för ingenting är absolut i ett samhälle med en symbol för rättvisa!

MathJuice

MathJuice

 

Min Topp 10: Udda maskots

Det finns udda karaktärer inom detta medium, och så finns det ännu mer udda maskotar. Riktigt, riktigt udda maskotar. Behöver jag förklara mer än att visa vilka som kom på listan?   10. Dango (Clannad) Kanske den mysigaste maskoten på listan är fortfarande lite udda. Dango är en dumpling gjord på rismjöl och smaksatt beroende på tillfället för att sedan serveras på ett grillspett. Så någon i Clannad tog tillfället i akt att ge dessa dumplings ögon och göra en sång av den. Ser mera ut som stenar med ögon. Eller slime med ögon. Men sången är fortfarande bra.   9. Bonta-kun (Full Metal Panic? Fumoffu) En karnevalsmaskot som redan sett en hel del, men som i sergeant Sagaras ögon är det perfekta vapnet. Efter några modifieringar kan dräkten användas för infiltrering och stormning samt skydda bäraren från kulor och gaser. Det är lek och roligt ända tills Bonta-kun drar fram ett hagelgevär och skjuter gummikulor mot en...   8. Komari-dockor (Non Non Biyori) Hotaru är väldigt, väldigt fäst vid Komari, men kan inte riktigt uttrycka det. Så i hemmets lugna vrå syr hon söta små dockor i hennes avbild. Okej, det är lite gulligt. Men att fylla hela rummet med dom? Det är på gränsen till abstinens. Och lite stalker varning. Och lite hoarder-varning om vi ska vara riktigt petiga.   7. Messengers (Kämpfer) Ni vet hur mahou shoujou-genren har den där sidekicken som ger en magiska krafter för att bli en magical girl? Föreställ er nu gosedjur med deras inälvor stickandes ut från deras mage och som ger en magiska krafter att beväpna en och tvinga in en i en form av battle royale. Vad sägs om att krama Levande Brända Lejonet eller Självmordsbenägna Kaninen?   6. Zombiedockor (Re-Kan!) Hibikis klasskompis Makoto är tokig i zombies. Så tokig så hon har skapat sin egna..."armé"...av zombiedockor. Japp, hemmagjorda zombies att gå runt med. "Fångade mellan liv och död av en okänd förbannelse, men dom sörjer inte deras öde för det" är vad hon säger. Känns lite som muterade tygversioner av dom där Funko Pop leksakerna, fast mer mardrömslikna...   5. Tippy (Is the Order a Rabbit?) Caféet som Chino och hennes pappa driver, Rabbit House, har självfallet en kanin som maskot. Inte bara vilken kanin som helst, utan en Angorakanin. Det skumma med denna kanin är inte det faktum att Tippy i själva verket är Chinos farfar reinkarnerad, utan att Angorakaniner faktiskt ser ut som en boll i verkligheten. Chino gillar att bära runt honom på huvudet också, så det är ju rätt sött.   4. Tuba-kun (Hibike! Euphonium) Det största instrumentet i en blåsorkester har självfallet den största maskoten. En serie av nyckelringar med olika instrumentantropomorf, Tuba-kun hänger på Kumikos väska för "det fanns ingen eufonium i serien". Av någon anledning fanns det även en kostym från en av skolans kulturfestivaler att använda.   3. Komissa (Psycho-Pass) Denna maskot hamnar här inte för sitt utseende i första hand utan mest för sitt utförande. Allmänhetens Säkerhetsbyrå använder denna som ett hologram över sina drönare för att inte störa den allmänna ordningen under pågående polisarbete. Grejen är att det används också vid vägspärrar och infiltration, så helt plötsligt kryper dessa in på en med samma monotona inspelade tjat och försöker svepa iväg en...eller så är det en regeringsagent gömd därunder. Man vet aldrig med dessa hologram!   2. Ankou (Girls und Panzer) De olika stridsvagnarna i Ooarai Girls Academy är representerade av olika djur som sköldpadda, anka och flodhäst. Lagets ledartank, en tysk Panzer IV, har Ankou...en marulk. Mardrömsfisken som lurar sina bytet med ett fejkat ljus som dinglar framför dennes mun fylld med sylvassa tänder. Ja, det låter sött! Kan vi ha den i rosa och med riktigt tjocka läppar? Och kan vi göra en dans om den med matchande dräkter som är så pinsam att ingen vill göra den?   1. Higero (Wataten) Lilla Hanas favorit. Ingen vet var han kommer ifrån eller vad han gör, men Hana är som tokig i honom av någon anledning. Påminner mer om Borat fick en animé-adaption. En fulare version av Borat dessutom...

MathJuice

MathJuice

 

Nybörjarcosplay del 1

Efter lite mersmak från Närcon funderar jag på hur man kan involvera sig mer inför nästa gång. Ifall det nu blir en nästa gång nu när vi är mitt i en pandemi och allt det där som 2020 gillar att förstöra för oss. Men i alla fall så tänkte jag, varför inte prova på cosplay och se ifall det skulle vara något för mig. Förvänta er inget storslaget dock! Det enda jag pysslat med är Warhammer-figurer och sopcontainrar. Japp, du hörde rätt! Så det jag ville prova på är något så komplicerat som en militäruniform. Vi pratar om en ODST-soldat från Halo-serien. Dessa är de tuffaste soldaterna efter Spartanerna och står för Orbital Drop Shock Trooper, kallas även för Helljumpers. Varför? Jo för dessa är de luftburna jägarna från framtiden vilket betyder att de hoppar i små pods som kraschar från en planets omloppbana. Metal as frick! De har även en unik rustning med utstickande detaljer på bröstplåten, axelskydden och den slimmade hjälmen. Hur svårt kan det vara att göra en i verklighet? Skitsvårt säkert, men man måste ändå prova. Det jag lärt mig är bara några grunder från videotutorials jag skimmat igenom, några gratisguider från cosplay workshops och små tips här och var. Det jag tog från det var att oberoende av erfarenhet så hjälper det att arbeta utifrån en mall, skiss och/eller referens. Så här började det:   Som en grund använder jag gamla hockeyskydd att bygga runt på. Bröstmatta, armbågsskydd och knäskydd som jag enkelt kan bygga på. Jag köpte en liten rulle cosplayfoam som det verkar heta. Likt ett tunnare sittunderlag men kan formas med hjälp av en värmepistol. Jag har ingen värmepistol. =( Skisspapper för referens när man skär i skummet. Simpelt men effektivt. Massvis med kartong för mera raka linjer och för att spara på skummet. En bra mattkniv/hobbykniv att skära med. Limpistol. Bättre än att arbeta med lim på tub, sitter stabilt. Silikontätning för lister. Behöver jobba mer på det... Så det första jag gjorde var att börja med att skissa upp en någorlunda referens till den unika bröstplåten och använde det som mall när jag skar ut den ur skummet. Det låter kanske barnsligt enkelt att göra detta, men denna teknik är extremt effektiv så har det som vana att skissa av något för bättre referens eller utformning. Efter det skar jag ut mindre bitar att bygga den utåt och även ett par axelremmar. Därefter tog jag bort alla skydd på bröstmattan då dessa bara var i vägen. Applicera limmet och vi har något som liknar en bröstmatta som kan ha använts av en ODST-soldat. Om han var lite skelögd och gillade ett lättare pansar det vill säga... Skummet är svårt att få det finslipat så jag försöker bara skapa en grundform och forma i efterhand med tätningsmedel och färg. Nu applicerar jag silikon för att täta glipor och ge en lite mjukare form. Det jag använde var vanligt tätningsmedel för både inne och utomhusbruk. Det är vattentätt och håller mot solen, men det är riktigt tjockt och svårt att jobba med. Funderar på att experimentera med något lite tunnare och mer formbart om så finns. Allt det här kan ändras till det bättre efter lite färg dock, så vi får se slutresultatet. Nästa steg är axelskydden. Min form är ganska basic men kan nog formas lite mer sen när vi kommer längre in i bygget. Axelskyddet hos ODST är delat i en övre del, en undre skena och något som sticker ut i mitten. Det kan läggas till senare efter vi har stabiliserat grunden. Skuldran är en kartongbit som jag böjde över mitten med två sidor klippta som en triangel. Vinkeln är improviserad fram till att passa in till böjningen av första kartongbiten. Trianglarna är också lite böjda i mitten så dom buktar ut och ger en viss 3D-effekt och liknar mer formen i skydden på rustningen. Insidan tejpades med silvertejp innan jag limmade, sen tätade jag med silikon på utsidan för att jämna bygget. Även om det inte blir det snyggaste så tror jag det kommer vara ganska stabilt (för att vara kartong, det vill säga). Sen så gjorde jag...någonting med armbågsskydden. De är i fullt kaos då jag inte riktigt vet än hur jag ska göra med dom formmässigt, för de ska hamna mellan armbåge och handled istället. En idé som jag har är att fästa ett mobilfodral på en av dom så jag kan använda mil telefon från vristen och göra olika grejer den vägen. Vissa rustningar i Halo har en vristdator att pilla med, så tänkte att jag kunde experimentera med det också. Detta är så långt jag har kommit. Hittills i timmar kanske vi räknar med knappt 20 (tekniskt sett rätt, men mera kring 10-12 timmar, mer än så hade varit en förolämpning mot faktiskt bra cosplay), utan att räkna med tiden att låta limmet/silikonet torka. Det är snart två och en halv månad till Närcon och det känns väldigt bra just nu, men det värsta är kvar i och med hjälmen och en eventuell bössa. Men det ska bli spännande när det börjar ta form och vi får lite färg på det hela. Stay tuned för part 2!

MathJuice

MathJuice

 

Mitt problem med shounen och "rule of cool" i allmänhet

Jag skulle säga att jag är en person som gillar (eller för det mesta tolererar) klichéer mer än de flesta. Skulle även säga att jag gillar lite mer ostiga serier för de mesta. Även om ett koncept upprepats till döds så kan jag tycka om en serie, medan de flesta andra blir avtända på det. Så min tolerans för "mellanserier" är relativt hög enligt mig. Med det sagt så är det en trope, för att inte tala om en hel genre, som jag har haft svårt med... Shounen är ett format som ofta handlar om en hjältes resa om att slå huvudbossen och rädda världen. Hjälten i sig är oftast full av självförtroende och gör det främst för sina vänner, oftast med attityden att "allting kommer bli daijoubu". Detta plus alla slagsmålsscener som är extremt långa eller med extrema superkrafter som exploderar hela scener är lite i överkant för min smak. Det sistnämnda är lite i linje med den så kallade "rule of cool", där överdrift går till så extrema längder att det blir coolt. Problemet för mig är att trots allt skumt som kan hända så behöver jag en viss förankring och kan inte se fascinationen i att överdriva. Detta är inte bara relaterat till slagsmålsscener, men även karaktärer och miljön. I min extremt begränsade kunskap inom genren ska jag ta upp två motsatser i One Punch Man och My Hero Academia för att försöka förklara när överdrift öh...går till överdrift. OPM är uppbyggt kring regeln i sitt utförande där en kille överdrivet tränar sig till att bli en superhjälte i en värld bland hjältar och monster. Första säsongen var ganska tyglad och kunde hålla sig tillbaka lite utan att gå helt överbord. Andra säsongen, som de flesta håller med om, tappade gnistan helt och i samma takt matade på med karaktärer och överdrivna slagsmålsscener. Även om universumet säger att det ska vara skumt så finns det inget riktigt samband i hur karaktärerna är...i brist på bättre ordval, representerade. En groda i karate gi, gummihammardräkt, svart man och snubbar i linnen i kontrast med exempelvis terminatorklonen Genos känns lite väl krystat dumt. I kontrast till det så kändes de allra första hjältarna man stötte på i MHA väldigt genuina. Jag kommer inte ihåg namnen alls, men jag kommer ihåg att de gav ett bättre intryck än de flesta andra karaktärer från OPM. Det kändes som om dom är lite överdrivna, men bara till en viss del, och verkligen formats till att ha en egen unik identitet som inte förknippats med dumt-coolt. Så min förklaring kanske inte var den bästa och jag är nog även den person som är minst lämpad att predika om shounenserier, men i slutändan så vill jag bara framföra att överdrift i min mening inte är den bästa lösningen. För mycket av någonting (ja, även fanservice tro´t eller ej) kan vara riktigt avtrubbande på lång sikt.

MathJuice

MathJuice

 

Fruits Basket är en remaster gjort rätt

Fruits Basket följer 16- åriga Tooru Honda, en väldigt positiv, öppen och oegoistisk tjej som ser allt från den ljusa sidan. Hennes starka karaktäristik har hon ärvt av sin största idol: sin ensamstående mamma. Dock så gick modern tragiskt bort och Tooru skickas nu mellan olika familjemedlemmar som inte direkt är villiga att ta hand om henne. Tooru bestämmer sig dock för att tälta mitt ute i skogen för att "inte börda någon annan". Det hon inte vet dock är att det område hon campar i tillhör Souma, en familj med mystiska kopplingar till den kinesiska zodiaken... Fruits Basket började som en manga 1998 av författaren Natsuki Takaya och fick sin animédebut 2001 via Studio Deen. En kritikerrosad serie med komedi, kärlek och drama som verkligen berör. Tooru är en viljestark karaktär som verkligen vill bli vän med allt och alla även om oddsen är emot henne. Hon är lite udda, men hennes personlighet och resa genom serien är emotionellt gripande. Rekommenderas till alla oavsett animésmak och ålder.   Spola framåt till vårsäsongen 2019: Premiären för nya Fruits Basket startar i april. Det gamla 4:3 formatet har ersatts med widescreensupport, backgrunderna är mer detaljerade, färgerna har mer djup och kontrast, musiken har fått sig en modernisering, karaktärerna har fått en mer mjukare estetik, nya voice actors har anslutit sig till rollistan och TMS Entertainment är den nya studion vid rodret . Utöver det...så är det inte så stor skillnad. Scenerna kan jämföras sida vid sida och skillnaderna känns mindre tydliga utöver det faktum att "remastern" känns så trogen sitt källmaterial att det är nästan skrämmande. Karaktärsplacering, bakgrund och vissa detaljer har anpassats till ett mer modernare format men utförande, känslor och repliker håller sig till originalet. Serien har i smyg moderniserat vissa aspekter utan att för den delen rubba på det komiska, timingen eller storyn.  Vissa frågetecken kvarstår dock. Det har ryktas att Takaya inte varit överens med regissören hos Studio Deen om hur storyn skulle framgå i första animén, så än så länge vet vi inte ifall serien tar en annan vändning fram mot slutet. Sen så frontar årets serie med att detta är första säsongen vilket ytterligare kan förstärka rykten om att den kan avvika mer i senare skede. Antingen det eller så beslutar man att dela upp originalet (som var 26 avsnitt långt) i två, som tyvärr är en vanligt förekommande trend inom industrin idag. Om det är det senare är det okej (även om vi då måste vänta fyra-fem månader extra) då originalet var stabilt och bevisligen så håller det för en nyare publik som kanske missade denna pärla första gången. Så om du inte upplevt fenomenet som är Fruits Basket för 18 år sen så finns det en ny chans. Detta är vad en sann remaster ska eftersträva att bli.

MathJuice

MathJuice

 

Min Topp 10: Vem kan slå Thanos

För er som inte hängt med i decenniets kanske största crossover: Marvel startade sitt massiva filmprojekt Marvel Cinematic Universe med två dussin superhjältefilmer som knöt samman universumet med gruppen Avengers. Thanos är den stora stygga. Hans mål är att få tag i sex skumma stenar med extrema krafter för att forma hela universum...genom att döda hälften av det. Thanos är stor och stark likt Hulken, och han har bevisat att han kan slåss mot flera hjältar samtidigt. År av erfarenhet har gjort honom extremt slug och flexibel mitt i brinnande strid. Man kan aldrig underskatta denna jättesmurf för han kan vända ett underläge i ett ögonblick. Han är även vis efter sitt sökande efter stenarna. Med dom kan han utrota hela universum, utan dom...tar det lite längre tid bara. Trots att Thanos är ganska imba i sin rätt i filmuniversumet så får vi icke förglömma att OP är ett slagord inom animé. Denna lista drar fram några som kan stå emot och vinna mot honom i en strid på liv och död. Vi skippar karaktärer från One Punch Man (ganska uppenbart varför) och Dragonball Z (för att jag har ingen koll på vad alla karaktärerna gör, och dessutom kan nog minst hälften av dom spöa honom skitenkelt...tre fillers senare).     10. Goblin Slayer (Goblin Slayer) Mannen vars namn och rykte byggts upp från år av goblinslakt möter en motståndare som är i en helt annan liga än honom...och inte en goblin. Även om hans erfarenhet kommer från att mobba små gröna gubbar så betyder det inte att Orcbolg inte är flexibel mot andra motståndare som dyker upp. Han har också en tendens att bryta mot Genèvekonventionen under sina strapatser. Thanos får hoppas att han inte använder vatten mot honom.   9. Naofumi Iwatani (The Rising of the Shield Hero) Som Sköldhjälten är Naofumi en ostoppbar kraft som kan motstå Thanos råa styrka. När han sen är uttröttad sätter han in nådastöten med Iron Maiden och Blood Sacrifice. Detta hänger dock ganska skört om Thanos går hårt på honom och inte ger utrymme för något offensivt utspel. Men Naofumi är även han finurlig och kan utnyttja hans defensiva fördel till att slå hårt.   8. Shiba Tatsuya (The Irregular at Magic High School) En "magiker", soldat och programmerare i ett och samma paket. Denna strid kommer vara över i ett ögonblick eller vara extremt ensidigt till Shibas fördel. Han har räckvidden och eldkraften att förgöra vem som än står upp mot honom. Det hjälper kanske också att han har en "omstartspunkt" att falla tillbaka till, så han är näst intill odödlig. Vore pinsamt för Thanos att få stryk av en nörd...   7. Gilgamesh (Fate/Zero) Det finns nog flera heroiska själar som kan spöa Thanos, men det vore underhållande att se dialogen mellan dessa två. Det hjälper även att Gilgamesh rankats som den starkaste av alla själar och att han tack vare sin Noble Phantasm "Gate of Babylon" har tillgång till ett näst intill outtömligt förråd av vapen och andras phantasmer. Med gyllene kedjor som kan tygla gudar och ett svärd som river sönder allt i hans närhet så sitter Thanos i skiten om Gilgamesh är någorlunda seriös.   6. Rory Mercury (Gate: Jieitai Kanochi nite, Kaku Tatakaeri) En 900 år gammal halvgudinna vars huvudmål är att spöa alla som dissar krigsguden Emroy med en hillebard som likt Thors hammare kan bara lyftas av den utvalde. Rory lever för att slåss och och får något av en sexuell kick utav det. Thanos erfarenhet står sig slätt här och han är inte lika vig som "Rory the Reaper". Hjälper också att hon är näst intill odödlig också, ett återkommande tema i listan...   5. All Might (My Hero Academia) Rättvisans symbol kan i sitt esse och i sin biffiga form visa Thanos var skåpet ska stå. Jämfört med att möta All for One så är detta nog en barnlek även om han inte kan hålla sin form alltför länge. Det finns nog plats för en Plus Ultra reserverad för lila rymdsmurfen, men det känns som att det är lite overkill.   4. Selvaria Bles (Valkyria Chronicles) Kraften från en Valkyria är inte att leka med. Med en urladdning av hennes spjut kan Selvaria decimera inte bara Thanos utan armén som stod bakom honom (betoning på "stod"). Skölden stoppar också allt som han kan tänkas kasta mot henne och i värsta fall kan hon bara självdetonera sig själv i en mindre kärnvapenexplosion.   3. Tokisaki Kurumi (Date A Live) Ingen har koll på vad, när eller hur Kurumi är. Det man vet är att hon vägrar dö, hon klonar sig själv oändligt och hon gillar svart spets. Hennes huvudvapen Zafkiel består av en flintlåspistol, musköt och en klocka. Med dessa tre kan hon styra tiden och göra massvis av fuskiga saker. Även om Thanos hade några stenar så skulle det nog inte spela någon roll i slutändan.   2. Alucard (Hellsing) Inte för att man känner sympati för någon som planerar att mörda halva universum, men när man möter Alucard så är det svårt att inte tycka synd om honom. Nasistvampyrer kunde inte döda honom och om dom har problem men något så är det svårt att se vad en utomjording kan göra för att stoppa honom. Thanos kommer i alla fall att dö med stil...extremt plågsamt, men i stil.   1. Altair (Re:Creators) En entitet vars krafter kommer från fanfics och poster från Pixiv och Nico Nico Douga, Altairs arsenal är bokstavligt talat outtömlig. Hon kan manipulera alla tryckta och digitala medier som manifesterar sig i världen. Tekniskt sett så är dock inte Thanos en fiktiv figur i detta skede, men det förhindrar inte henne från att göra en massa annat skumt. Om det inte funkar så har hon tonvis med svävande svärd. Tro mig, Thanos är körd i denna matchup!

MathJuice

MathJuice

 

"Norrland är mitt isekai!"

MathJuice: "Är det bara jag eller är det inte väl mycket isekai just nu? Animéns battle royale typ." Klona: "Njae jag tror inte det för jag kan relatera till det." M: "Vad menar du?" K: "Jag menar jag lever i princip i en isekai just nu!" M: "...Hur menar du, 'lever i en isekai'?" K: "Ja, jag flyttade ju upp till Norrland för inte så länge sedan. Det är som en helt ny värld." M: "Jag tror inte det funkar så..." K: "Nämen, jag är ju från Köping!" M: "Ja, men du är från DEN ANDRA delen av Köping!" K: "Spelar det någon roll? Ta som exempel om du far utomlands..." M: "Ja?" K: "...Du möter nya människor, ett nytt språk och en ny kultur. Far du typ till Finland så förstår du inte vad dom säger och du äter lakrits du inte har provat på tidigare." M: "...Nu när du säger det på det sättet så verkar det logiskt." K: "Eller hur?!" M: "Men du flyttade ju bara upp lite i Sverige, det är ju inget nytt land." K: "Nä, men man transporteras till isekai via en händelse eller något väsen." M: "Du flög hit." K: "Det är ju vanligt inom isekai, dom rider på drakar och griffins och sånt!" M: "Ingen av dom ägs av RyanAir eller SAS!" K: "Ännu bättre! Eller så via telefonen så sugs du in." M: "Ganska säker på att det bara funkar med iPhones." K: "Säkert?" M: "Självklart inte! Och varför är Norrland en form av isekai för dig?" K: "Tror nog att Köping-biten förklarar det, plus vi har inte isbjörnar." M: "Det har inte vi i Norrland heller..." K: "Plus att det finns en elak tyrann som bör dräpas för att frita ert land åter!" M: "Vänta, vad?" K: "Jamen titta här på Google!" M: "...Det där är vår landshövding." K: "Ja! För beakta denna trolöse, för han för er i fördärvet! Dra era svärd och följ med mig, bröder, för vår frihet ska betalas i despoters blod!" M: "Nä vänta nu lite! Klona! Snälla, vänta. Nej, lägg ner morakniven! Klona! Stopp! Vad ska du göra med stekpannan?! Vänta lite en sekund..."

MathJuice

MathJuice

 

Vtubers - vår räddning eller undergång?

Internet har blivit mer toxic på senare tid. Allt från Facebook och MAGA-anhängare till gamers som klagar på Cyberpunk 2077. En annan del av internet som vuxit på senare tid är livestreaming...som också blivit toxic. Det startade som en blygsam väg att streama dig själv när du spelar spel, men har vuxit till något mer. Normen har dock blivit den så kallade IRL-streamingen där du är din egna dokusåpa. Självfallet har det dragit till sig kritik både på grund av kreatörer som inte tar ansvar eller tänker längre än sin näsa, dels på grund av tittarna för vi kan inte ha vackra saker här i världen...         Vi har nu kommit till en ny milstolpe inom streaming - Vtubers, eller Virtual YouTubers. En Vtuber är en streamer som använder en avatar istället för sitt egna utseende. Denna avatar är en 2D- eller 3D-modell som via motiontrackingprogram läser av dina rörelser i realtime och speglar det i avataren. Detta är inget nytt koncept, men vi kan enkelt peka ut vilka som populariserade genren. Kizuna AI var en av de första i denna trend som rullade likt en snöboll nerför Konsumbacken och fortsatte med det extremt populära Hololive. Du kanske har hört talas om Inugami Korone, Kiryu Coco, Houshou Marine, Gawr Gura eller Amelia Watson sådär i förbifarten.   Vtubers avatarer brukar vara animébaserade skapelser (en standard inom Hololive) och har därför skapat stort intresse från både Japan, Hololives och Kizunas startpunkt, till weebs här i västvärlden. Detta har skapat en annan typ av bubbla jämfört med vanliga streamers, där främsta orsaken är att majoriteten av dessa streamers är kvinnor och att de spelar en karaktär de skapat. Kvinnor på internet har varit ett väldigt..."känsligt" ämne i och med att den ordinarie internetanvändaren inte kan bete sig och saknar hyfs. När en kvinna är i rampljuset brukar en av två saker ske: Hot och trakasserier. Deras åsikt är inte önskvärd och istället för att bara ignorera och vända kinden till så måste användaren slå tillbaka med hot om att döda eller våldta. Upphetsning. De ser en kvinna och vill därför se deras hud för att tillfredsställa sig själva, oberoende om kvinnan vill det eller inte. Vtubers har i största allmänhet inte stöt på detta problem. Främsta orsaken är just för att de skyddat sin riktiga identitet bakom en karaktär och just för att de lockar en publik som är mer underkastande och avgudande till sina "Waifu Overlords" som "kommit liv". Så har augmented reality skapat ett fenomen som gjort internet mer wholesome? Kanske, men det kan också vara mer som ett plåster på ett ganska stort ärr som du borde använda stygn istället. Till att börja med så pekar det på det uppenbara problemet att kvinnor som vistas på internet måste vara helt anonyma för att kunna känna sig någorlunda säkra bland en mansdominerad användarbas. Avataren är också den enda riktiga skillnaden mot traditionella streamers, så beteenden och mönster är densamma. En kategori kallad Just Chatting på Twitch är ett praktexempel på vad som vanligen sker i IRL-streaming: Oftast sittande framför kameran. Ganska oskyldigt tänker man, men ack så tråkigt om det är en dålig personlighet. Kvinnliga streamers har även utnyttjat detta till att visa lite extra hud för att locka mer av sina följare att donera pengar, "Simping" i internettermer. Ett ganska grått område och verkligen omdiskuterat ämne. Reaktionsvideor. Igen väldigt beroende på personligheten i sig men ofta så visas copyrightskyddat material i streamen. Också ett väldigt kontroversiellt ämne och, i min mening, extremt tråkigt och idéfattigt. Filma ute på gatan. Beroende på land kan regler för filmning på allmän plats se olika ut, men det är också allmän hyfs att inte trycka en kamera i ansiktet på folk som inte vill bli sedda av främlingar på nätet. Mycket kaos har hänt under denna kategori. Vtubers kanske inte är lika kontroversiella i denna kategori just för att de är bara ett program och är under kontrakt under ett stort produktionsbolag som modererar deras arbete. Men det är fortfarande en form av "flörtande" med sin publik för att få deras pengar. Jag kanske överreagerar på denna punkt, men simping är fortfarande simping oavsett om det är en fejk person eller inte. Gör allt med lite måtta och återhållsamhet och det är inte ett problem. Men tyvärr så är internet internet och det funkar inte alls så i verkligheten... Sen så kommer vi till om vem som helst kan bli en Vtuber. I teorin? Ja. I folkopinion? Nja. Streamern Pokimane, en ganska kontroversiell kvinnlig IRL-streamer, skapade sin egna avatar för ett tag sen och fick motreaktion från netizens. Vissa antyder att hon hoppar på en trend för att tjäna mer pengar (kanske), andra anser att hon är inte "lämpad" att bli en Vtuber och kommer "smutsa ner" dess anseende. Allas vår största export PewDiePie gjorde också sin Vtuber debut ganska nyligen, men han gjorde det medvetet för att provocera Vtuber-fandomen. Självfallet fick han samma reaktion som Pokimane, men han gillar deras patetiska försök till att "cancela" han och hur hypokritiska fansen är. Så vi kanske inte är framme än. Vi kanske aldrig får ett wholesome internet där folk kan bete sig som folk. Kanske så är Vtubers inte svaret. Det har också växt så mycket på så kort tid att det är svårt att inte bli utmattad av alla digitala animékaraktärer. I slutändan handlar allt om folkvett, vilket betyder att vi är redan fördömda för internet kan inte ens stava till folkvett. Fråga bara Brezals. Han dödade sin sömnrytm för att se en waifu i hajpyjamas klockan två på morgonen...

MathJuice

MathJuice

 

Skruvkorksblondinonomicon: Selnia Iori Flameheart

Skruvkorksblondinonomicon är ett samlingslexikon för karaktärer inom animé som har de distinkta skruvarna, borrarna eller ringlets i håret. Alla är välkomna oavsett hårfärg men blondinonomicon rullar så fint på tungan så jag var bara tvungen att inkludera det. Varje inlägg inom nomiconet presenterar en karaktär med detta drag så att ni, era okultiverade barbarer, får smaka på riktig kultur! Dagens karaktär: Selnia Iori Flameheart.   Namn: Selnia Iori Flameheart Nationalitet: England Yrke: Student Roll: Familjen Flamehearts nästa ättling Karaktärsdrag: Tjurig Hårfärg: Ljusblond Hårprofil: Två stora industriborrar Serie: Ladies versus Butlers! Voice Actress: Mai Nakahara   Hakureiyou Academy är en skola för den rika adeln med en liten unik uppdelning. Det finns två "kurser" som går parallellt, nämligen en för adelsfolket och en för tjänarklassen som då kan träna sig till butler eller piga under skolans gång. Självfallet så är dagens objekt från tidigare nämnda högre societet; Selnia Iori Flameheart. En engelsk flicka som flyttat till Japan just för att gå i denna högklassiska skola, Selnia lever och andas högsta klass. Däremot så har hon svårt för att hålla lugnet och brusar upp sig väldigt lätt vid minsta provokation. Detta är vanligt förekommande bland två specifika klasskamrater. Den första är Akiharu från tjänarkursen, en ung man som inte tar skit från någon och särskilt inte från en som tror sig stå över honom. Bråken mellan dessa är ökända och är mycket fram och tillbaka. Det var även Akiharu som myntade smeknamnet "Drill" p.g.a. Selnias två stora skruvlockar. Den andra är hennes gamla rival Tomomi. De har känt varandra sedan länge och Tomomi är lite av en sadist som gillar att trycka på Selnias knappar när hon får chansen. Så även om hon kan ses som en ädel representant av House Flameheart så krävs det inte mycket för att hon ska lacka ur... Men vad som är mer unikt än hennes humör är hennes magnifika hår. Med två stora "twintails" som krullar sig ner ända till baksidan av hennes knän så kan man säga att smeknamnet "Drill" är välförtjänt. Men det är inte bara för syns skull heller! När Selnia blir riktigt arg kan dessa två skruvar börja rotera likt ett par massiva industriborrar. Hastigheter uppemot 2700 rpm har uppmätts. Självfallet har ingen provat att borra med dessa toppar, men teoretiskt sett kan dom användas vid borrning av aluminiumplattor. Selnia- en dam som kombinerar både elegans och nytta. 10/10 Drilluh!

MathJuice

MathJuice

 

Kan R.W.B.Y. klassas som anime?

Det är många diskussioner som har gått runt angående denna webbserie. Just att den inte är från Japan gör den till en icke-anime. Men kanske vi ska läsa genom raderna och se efter det som fans världen över har tjatat om och ge den sitt inofficiella erkännande. Jag säger inofficiellt då jag generellt bara leker med tanken och ärligt talat inte bryr mig om det stora hela så länge serien är rolig att se. Så vad är R.W.B.Y. ? I en värld (inte helt olik från våran) så finns en stor ondska som manifesterar sig som vilddjur som livnär sig på negativitet (inte helt olikt från Twitter). Mänskligheten har anpassat sig till att hantera Dust (icke-magi i knarkform) för att kunna överleva denna tuffa värld, och vandrande äventyrare, eller jägare som dom kallar sig själva, tränas för att slå tillbaka denna mörka kraft och skydda de som inte kan skydda sig själva. Möt Ruby, Weiss, Blake och Yang, fyra unga flickor som börjar sin jägarutbildning på Hogwar...jag menar Beacon Academy. Vi följer detta team i teras strapatser och ansträngningar. Redan synopsis luktar lite anime, men låt oss se vad som händer när vi går djupare:   Monty Oum Serien är skapad av Texasföretaget Rooster Teeth, studion bakom webbserien Red versus Blue som spelades in i TV-spelet Halo samt med sin egna populära podcast och deras let's play-falang i Achievement Hunter. Men den som var huvudskaparen var Monty Oum. Den nu bortgångne Monty var känd för sina animationer där han blandade Final Fantasy och Dead or Alive samt den gången Samus från Metroid slogs mot "Master Chief". Rooster Teeth tog in honom och efter ett par år la han fram det första designförslaget för sin egna serie. Hans egna animationer involverade mestadels spel producerade i Japan med starka animationsinfluenser från den asiatiska scenen. I övrigt så är han född och uppvuxen i Rhode Island, men anser sig själv vara en mix av japan, kines, vietnames och kambodjan (hans egna ord).   Miles Luna och Kerry Shawcross Utöver Monty så hade han två manusförfattare med sig: Miles Luna och Kerry Shawcross. De är sedan tidigare etablerade inom Rooster Teeth på olika håll men har alltmer associerat sig med serien, och är nu de som styr skeppet efter Montys bortgång. Tidigare har de nämnts att duon konsumerat tonvis med anime som referens till vad Monty ville skapa. Vilket sammanträffande! Om de var weebs innan detta är oklart, men de har nu gått över till den mörka sidan. Noterbart är att de båda gillar Kanna från Miss Kobayashi's Dragon Maid och att de båda har burit virgin killing sweaters. Googla på egen risk...   Klassiska karaktärsdrag Ruby pekas ut som main MC i både manus och i hennes grupp. Hon är klätt i rött, är energisk och är den som peppar sina lagkompisar med klassiskt "kom igen nu, nu kör vi gänget". Låter som en shounen-karaktär om något. Weiss målas upp som en isdrottning/ojousama med hårda tsundere-tendenser, Blake är den tystlåtna och lite mörka typen och Yang är den extroverta partytjejen som krossar barriärer om hon blir förbannad. De gillar också att uttrycka sig i klassiska ansiktsuttryck vida kända från österländsk animation.   Vapen-vapen Varje jägare har sitt unika vapen. Hur unikt? Låt oss säga att denna serie gav upphov till uttrycket "It's also a gun". Varje vapen har i princip två lägen: Närstridsvapen och skjutvapen. Ruby har en lie som samtidigt är ett grovkalibrig prickskyttegevär. Hon kan använda kraften från avtryckaren till att driva sin lie, hon själv eller vad som står i hennes väg med extrem kraft. Andra vapen inkluderar spjut som blir till ett musköt och en stor hammare som förvandlas till en granatkastare. Mer anime än så blir det bara inte.   3D-animation Ett vanligt stigma för fans av anime. Vissa använder 3D i vissa scener, andra kör fullt ut med det. R.W.B.Y. kör med det sistnämnda och hamnar i samma korg som Expelled from Paradise, Kemono Friends, Arpeggio of Blue Steel och senaste säsongen av Berserk. Stilen är dock lätt att jämföra med japansk animation som snarlik.   Chibi-spinoff När det gått så långt så börjar man undra om det ens finns en debatt om detta. Just ja, den har en manga-adaption också!   Japansk dub De flesta kan nog komma överens att dubbad anime är ganska skräp. Men vad händer när Japan vill ha en serie dubbad? Det var ombytt och omskakande! Inte ofta man får höra det. Japanerna är tokiga i denna serie. När man får fosterlandets godkännande, då har man gjort något rätt! Och räkna med att dom tar med sitt A-team! Rubys VA är rösten bakom Ayase från OreImo och Yumeko från Kakeguri. Woah!   En minut + öppningstema I rest my case!   Och kanske en viktig punkt att peka ut är att anime i huvudsak är det japanska ordet för animation. Enligt Wikipedia är det ursprungligen animéshon, ett lånord från engelskans animation. Så i slutändan kanske ursprunget inte spelar någon roll så länge det eftersträvar att vara så weeb som möjligt och samtidigt leverera något som är kul och spännande att se på. Vi tackar Monty för sin tid och sin dedikation att "weebifiera" alla mainstream fans av anime, och hoppas att showen kan glädja mer folk och lura över dom till den mörka sidan som är slice of life och hypad action.

MathJuice

MathJuice

×