Anime.se Anime Awards 2011: Omröstningsfas med diskussion

[Meatrose 157]

 

 

Vi befinner oss redan i februari månad och nomineringsfasen är avslutad. Resultatet av den är att 46 animetitlar har tagit sig vidare till fas 2 av Anime.se Anime Awards - omröstningsfasen - som inleds i och med skapandet av denna tråd.

 

Hur gör man då för att rösta?

 

Vår omröstningssida, eller "vallokalen", kommer att vara öppen dygnet runt under februari månad. 2012 är ett skottår vilket innebär att man har fram till midnatt onsdagen den 29:e februari på sig att rösta.

 

Man loggar enkelt in på omröstningssidan med sin anime.se-inloggning och väl där inne finns lite ytterligare information för den som känner sig osäker på hur man går tillväga. Alla titlar som har nominerats finns inlagda i Genshiken.ses databas och blir på så sätt tillgängliga på omröstningssidan. De tillgängliga alternativen dyker upp automatiskt under varje kategori. För att göra det mer överskådligt kan man med fördel använda sig av filterfunktionen. Där kan du kryssa för de titlar du har sett och spara inställningarna. Det som då händer är att du i varje kategori bara ser alternativ som du har sett. Tänk på att uppdatera ditt filter under månaden om/när du har kompletteringstittat på någon ny titel.

 

Man kan när som helst återvända till vallokalen och ändra eller lägga till röster, så länge vallokalen är öppen vill säga.

 

 

Hur fungerar det då med omröstningspoäng i A3 2011?

 

Jo, varje anime.se-användare har tre röster att disponera inom varje kategori. Rangordna helt enkelt de tre titlar eller namn som enligt dig har presterat bäst inom den aktuella kategorin.

 

#1 sätts som A och tilldelas därmed 3 poäng

#2 sätts som B och tilldelas därmed 2 poäng

#3 sätts som C och tilldelas därmed 1 poäng

 

En annan sak som gäller även i år är följande; man deltar i precis den utsträckning man känner för. Har man exempelvis bara sett en anime med tilltalande karaktärsdesign behöver man inte rösta på fler. Har man inte sett någon anime med tilltalande karaktärsdesign över huvud taget kan man hoppa över kategorin helt.

 

Nedan följer en presentation av kategorierna samt lite kort information om vad kategorierna riktar in sig på.

 

 

Bästa Komik

 

Rösta på de tre titlar som enligt dig bjöd på bäst komik. Animens definierande genre behöver således inte vara "komedi".

 

Bästa Action

 

Rösta på de tre titlar som enligt dig bjöd på bäst action, inte "de tre bästa titlarna som bland annat innehöll action".

 

Bästa Drama/Romantik

 

Rösta på de tre titlar som enligt dig bjöd på bäst drama och/eller romantik.

 

Bästa Handling

 

Rösta på de tre titlar vars handling tilltalade dig bäst.

 

Bästa Manliga Karaktär

 

Rösta på de tre manliga karaktärer du gillade bäst.

 

Bästa Kvinnliga Karaktär

 

Rösta på de tre kvinnliga karaktärer du gillade bäst.

 

Bästa Röstskådespelare

 

Rösta på de tre röstskådespelare som enligt dig har presterat bäst.

 

Bästa OP/ED

 

Rösta på de tre titlar som bjudit på bäst OP och/eller ED. Du får naturligtvis basera din röst på ett specifikt OP eller ED till den aktuella serien, men det är serien som tilldelas poäng.

 

Bästa Visuella Prestation

 

Rösta på de tre titlar som enligt dig presterade bäst rent visuellt.

 

Bästa Produktion & Regi

 

Rösta på de tre titlar som i dina ögon bjöd på bäst produktion och regi.

 

Bästa Studio

 

Rösta på de tre studios som enligt dig har producerat bäst material under året.

 

Bästa Ljudspår

 

Rösta på de tre titlar som bjöd på bäst musik. Observera att musik som används i OP/ED inte räknas hit.

 

Bästa Karaktärsdesign

 

Rösta på de tre titlar vars karaktärer stoltserade med bäst design.

 

Bästa Nykomling

 

Rösta på de tre bästa titlarna som har dragit igång under 2011 men som ej avslutades under aktuellt år.

 

Bästa Anime

 

Rösta på de tre bästa titlarna från 2011!

 

 

En komplett lista över alla 46 nominerade titlar finns på omröstningssidan under den tredje fliken - "Kandidater". Där kan ni välja mellan kompletta listor för nominerade animetitlar, karaktärer, röstskådespelare och studior. Det är i regel de officiella titlarna som används och är det någon titel ni undrar över kan ni klicka på namnet för att ta er till Genshiken.ses sida för aktuellt verk, där alternativa titlar kan finnas. Om ni tycker att det saknas någon karaktär (troligtvis en biroll) och kanske också den tillhörande röstskådisen så är det bara att säga till så lägger jag in den i databasen.

 

 

Det finns inte så mycket mer att tillägga. Omröstningsfasen är härmed inledd och vi hoppas att ni får ut så mycket som möjligt av de nominerade titlar ni väljer att komplettera ert tittande med. Följ bara länken nedan för att komma till vallokalen! Tveka inte att fråga om det är något ni undrar över. Det går alldeles utmärkt att fråga här i tråden men ni kan även vända er direkt till mig eller Sceleris via PM, MSN och IRC (#anime.se @ Rizon). Tänk på att det vara så att andra funderar över samma sak som just du och därför kan det vara fördelaktigt att fråga i tråden för på så vis blir svaret tillgängligt för alla.

 

Mycket nöje!

 

Ta mig till vallokalen!

 

Att registrera sig på forumet är lika lätt som det är snabbt avklarat. Både du och dina åsikter om animeåret 2011 är hjärtligt välkomna!

[Sceleris 1 601]

Härligt! Då var det bara att se vad man missat! Jag måste hinna se Mawaru Penguindrum, Baka to Test 2 och Karigurashi no Arrietty. Det är inte så överväldigande mycket, och jag har förtroende för Pingvintrumman. Jag skulle vilja kolla på Hôrô Musuko, men samtidigt så är det inte så spännande när jag läst mangaoriginalet... Moshidora ska väl inte vara så bra, men den är kort, så den kan jag väl klämma in. Break Blade också, det ska väl gå att hitta fem lediga timmar någon dag. Gosick verkar mest vara en serie som rann ut i sanden, men jag såg aldrig ens första avsnittet när den sändes. Kimi to Boku såg jag första avsnittet av och nästan somnade; om jag får sömnproblem kanske jag kan se några avsnitt. Kami Nomi 2 följer jag ju också den något mer tillfredsställande originalserien av, men första TV-serien hade några poänger. Om jag har väldigt lite för mig ska jag nog också kolla in lite mer än bara första avsnitten av Guilty Crown och Hidan no Aria (ahaha~).

 

Är det några av dessa som ni tycker blir bra först efter flera avsnitt, eller är det rättvist att dumpa alla som inte är intressanta i inledningsavsnitten? Och vilka har ni själva att se?

[Meatrose 157]

Av de du nämner (utöver de tre som du definitivt har tänkt att se) så skulle jag nog främst rekommendera Break Blade. Jag tyckte att den var rätt bra de första 4-5 avsnitten, ungefär som en Gundam-serie skulle kunna vara om det för ovanlighetens skull inte var så att det är själva robotarna som spelar huvudrollerna medans karaktärerna spelar biroller. Tyvärr gör de med Break Blade samma fatala misstag som upprepas gång på gång, säsong efter säsong, år efter år inom animebranchen; de väljer att adaptera något till anime trots att källmaterialet inte är fullbordat. Du får med andra ord en generisk "vi hittar på lite eget och gör ett icke-slut så får vi se om det kanske kan bli något mer någon gång i framtiden"-avslutning i sista avsnittet.

 

Moshidora var enligt mig inget att hänga i granen, det var egentligen bara två saker som jag fann intressanta med serien. 1) Utgivningstakten - de tio avsnitten visades på två veckor, ett avsnitt varje vardag. 2) Den bjuder på vad jag i varje fall tror är den sämsta röstskådisprestationen som jag någonsin har haft äran att ta del av (ej inräknat amerikanska animedubbar såklart).

 

Nu har jag ju inte sett alla titlar du nämner men jag skulle faktiskt vilja råda dig att inte se Hidan no Aria. Smaken är ju bekant som baken men jag skulle vilja tro att du skulle få ut mer av någon av de andra. =)

[Klona 299]

Jag har hunnit se de flesta serier som jag har tänkt att se men funderar på om jag ska ge Mawaru Penguindrum då jag har sett titeln på mircen några gånger. Redline har jag också tänkt att se men problemet är att jag vill se den under de optimala förhållandena där jag varken är trött, blir störd av andra/annat och att jag är på humöret att verkligen se den, något jag har märkt är rätt svårt att uppnå men någon dag så!

 

Angående Guilty Crown så tycker jag att du ska ge den något avsnitt till då jag tycker att den är sevärd även om den har sina brister. Du ser ju mycket annat skit så det ska nog inte skada.

[Volbla 312]

Bestlutsångesten kryper sig på när man försöker komma ikapp med aktuella serier, ser på en del gamla grejer själv (inte minst den bortglömda julkalendern) och vill hålla sig uppdaterad inför AAA. De som ligger högst på listan här är nog Hanasaku Iroha, Hourou Musuko och Usagi Drop, serier som många prisat och som låter som de skulle falla mig in i smaken. Jag har länge haft siktet på Deadman Wonderland bara för att den ser så cool ut, men det är frågan om jag har tillräckligt med tid i februari. Filmer som Hoshi wo Ou Kodomo, Arrietty och Redline borde inte vara omöjliga att hitta en stund för. Mitt intryck av Mawaru Penguindrum är att hälften av underhållningen i att se den är att den är så löjlig. Vet inte om jag är så värst sugen. Annars är jag tämligen intresserad av Tiger & Bunny. Jag har hört Japan göra okonventionella tolkningar av superhjältar förut, och T&B verkar både intressant och rolig. Slutligen vore det idealt om jag också hade tid för Ika Musume 2, men det är inte så värst troligt.

 

Så vad blir det? 6-7 serier och 3 filmer? Skolan skulle få bli lidande :)

Vi får se hur mycket jag hinner se innan februari kommer till ända. Ska åtminstone försöka med Hourou Musuko och Usagi Drop.

 

Kimi to Boku såg jag första avsnittet av och nästan somnade; om jag får sömnproblem kanske jag kan se några avsnitt.

Jag tycker den blev mycket bättre efter kanske 5 avsnitt, men bara i jämförelse. Fortfarande rätt medioker. Men... det är ju söta pojkar :(

Lätt årets sötaste serie.

[Blå 46]

Sceleris, Volbla och Klona... SE Mawaru Penguindrum!

[Meatrose 157]

Jag har inte heller sett Mawaru Penguindrum ännu. Jag kanske skulle sätta upp den på listan över titlar jag har tänkt att hinna med att se före omröstningen. Problemet är bara att tiden är knapp för min del och det är redan ett gäng titlar på listan som har högre prioritet, men det ska nog gå vägen.

[Blå 46]

Köttis, se första avsnittet så märker du rätt snabbt om serien är för dig eller inte.

[Meatrose 157]

Will do! =)

[idrougge 257]

Bah, inget jag nominerade kom med.

[Meatrose 157]

Bah, inget jag nominerade kom med.

 

Jodå. Usagi Drop, Fractale, Mawaru Penguindrum och Shôwa Monogatari kom med. =)

[idrougge 257]

Men inte Precure, Azazel-san eller Milky Holmes.

[Sceleris 1 601]

Jag verkar ha misstolkats något... De som jag listade är de som jag vet att jag kommer att se -- jag är bara inte övertygad om att jag kommer att se klart alla: om början inte är förtroendeingivande så väljer jag att försöka mig på nästa animé. Frågan jag ställde var: är det någon av serierna som blir så mycket bättre i mitten/slutet att det inte är rätt att dumpa dem för en ointressant början?

 

Annars är jag tämligen intresserad av Tiger & Bunny. Jag har hört Japan göra okonventionella tolkningar av superhjältar förut, och T&B verkar både intressant och rolig.

Den är intressant och rolig! Jag tycker definitivt att du borde sätta lite högre prio på den: åtminstone 1-3 avsnitt så vet du nog om det finns någon AAA-potential i den.

[Klibbnisse 24]

Jösses amalia, jag tycker att jag var ganska påläst om nya serier i år (då det i huvudsak är aktuella serier jag förtärt detta solvarv)... men nu när det är dags att avlägga sin röst börjar jag bli tveksam om jag verkligen sett så mycket jag trodde att jag hade.

 

Varför? Majoriteten av de serier som ni pumpar ut i fet text är serier jag inte alls såg! >.<

[Sceleris 1 601]

Nu har vi lagt till Min syrra kan inte vara så här söt (sant slut), Idolmästaren samt Jag har nästan inga vänner bland kandidaterna, så nu kan ni undvika att rösta på dem!

[Volbla 312]

Den första serien jag blev klar med inför AAA var Vandrande Sonen. Den var trevlig. Serien sög mig inte in direkt i början, men efter knappt hälften så började jag bry mig ganska mycket om de här personerna. Det kom några tillfällen där SHIT'S ABOUT TO GO DOWN, och jag var väldigt spänd inför att få reda på hur det skulle sluta. En del slutade lyckligt, en del inte helt lyckligt.

 

Trots att en del skådespelarinsatser inte var så värst övertygande så känns de flesta karaktärer och relationer i sig väldigt realistiska. Faktiskt så känns allt realistiskt. Jag gillar lägenheterna som vi får se några bo i. Också det bästa spökhus på kulturfestivalen jag någonsin sett i anime. Tecknarstilen är väldigt fin, och jag är imponerad av att det samtidigt var väl animerat.

 

Sluttemat var riktigt bra.

[Sceleris 1 601]

(Jag tycker att vi kan hålla AAA-relaterade animéutvärderingar i tråden.)

 

Min första avverkning inför A³ blev Lånaren Arrietty -- första Ghibli-filmen jag sett sedan Det levande slottet hösten 2005 eller där i krokarna. När det har varit så länge så kan man lätt glömma bort hur fullbordade deras filmer faktiskt är, och med Hiromasa Yonebayashi, en av Studio Ghiblis mest lovande animatörer, i regissörsstolen så är det inte mindre än en fröjd för ögat. Typiskt lummiga bakgrundsmålningar, uttrycksfull karaktärsanimation som för fram pysslingarnas personligheter, och massvis med detaljer: småsmuts i skrymslen, fiffigt uttänkta småfolksgömmor (deras kärl är så små att de hanterar droppar istället för vätskor på grund av ytspänningen!), omsorgsfullt animerade göromål, så som alla gånger som Arrietty plockar upp och ner något ur sin lilla säck...

 

En liten scen med några myror väckte mitt intresse, då de var individuellt tecknade och gick att följa lätt: hade den varit längre hade jag nästan velat talat om det som en motsvarighet till "Itanocirkusen", där animatör Ichirô Itano handanimerade individuella raketer i komplicerade jaktbanor i Macross. Nu var det inte riktigt på den nivån, men det slog mig som ett ställe där en "sämre" studio hade tagit en loop av något slag, eller någon annan genväg. Och så ser det väldigt fint ut när Arrietty kilar runt bland och klättrar i växter och löven och bladen rör sig. Den sedvanligt enkla Ghibli-designen är förstås till stor hjälp; ärligt talat tråkar den nästan ut mig lite vid det här laget, men Arrietty själv var söt med utsläppt hår, även om hon snarare såg ut som en ung vuxen än en fjortonåring.

 

Jag har inte beslutat mig ännu, men det är inte omöjligt att den kan få något poäng eller två för den visuella prestationen. Något mer är jag osäker på att den kan få. Manuset, om en sjuk stadspojke som ska tillbringa en vecka i det skogsbelägna hus där hans mor växte upp, och hittar pysslingen Arrietty, var lite skralt, även om det mestadels fungerar: det är ett litet ungdomsäventyr med lite lätt spänning på rätta ställena, samtidigt som det (givetvis) är en allegori över människans påverkan på naturen. Karakteriseringen känns ganska lättsam, men vi får en tillräcklig bild av huvudpersonerna. Arrietty är lite barnsligt skuttig och stolt, men en begynnande ungdom som nyfiket letar efter "andra". Den vänskapssökande Shô skildras med ett slags uppgiven stillsamhet. Arriettys mor är lite fjompig, hennes far är trygg. I jämförelse med deras lätta figurbeskrivningar kändes hembiträdet Haru nästan som en karikatyr som inte riktigt fick någon motivation. Slutet är heller inte dåligt som sådant, men Arrietty och Shôs relation kändes inte helt övertygande med resten av filmen i backspegeln.

 

Nåja, överlag så var det en småmysig liten film, med angenäm musik och sånginsats av harpspelaren Cécile Corbel. Det kanske påverkade att jag är ganska förtjust i saker i annorlunda proportioner (så som sockerbitar stora som fotbollar, och modellmöbler i miniatyr), men jag gillade filmen.

 

 

 

Också det bästa spökhus på kulturfestivalen jag någonsin sett i anime.

Till och med bättre än det i Gymnasiegrabbars vardagsliv!?

[Volbla 312]

Också det bästa spökhus på kulturfestivalen jag någonsin sett i anime.

Till och med bättre än det i Gymnasiegrabbars vardagsliv!?

Det ligger på andraplats

 

Nästa serie blev Usagi Drop. Otroligt söt. Om det är ett klagomål jag har så är det att Rin är så väluppfostrad. Jag vet inte, kanske är det trovärdigt att någon som tagits hand om av en pigg gubbe hela sitt liv växer upp sådan, men ibland känns hon nästan för bra för att vara sann. Å tredje sidan kanske poängen är att belysa problemen med att ha barn utöver att de är en smärta i bakdelen. Det får vi se nog av från Kouki och Reina.

 

Serien lyckas väl med sitt subtila drama. Det känns aldrig som den försöker krysta fram en poäng, utan den börjar med sin enkla premiss (en 30-årig man har plötsligt en 6-åring på halsen) och ställer frågeställningar som följer naturligt därefter. Det här är en av de få serier som jag gärna skulle vilja se mer utav, speciellt när det gäller mamman, men man hör ju en massa skräckhistorier om vad som händer senare i mangan, så det kanske inte fanns mer i samma stuk att adaptera.

[Meatrose 157]

Jag gör också så att jag postar mina animeutvärderingar (de som är relaterade till A3 naturligtvis) i den här tråden istället för att göra det på det vanliga stället. Jag har haft en del att beta av som jag inte redan har sett under året som gått. Först ut var Tegami Bachi Reverse vilket även krävde att jag såg på första säsongen så det blev 50 avsnitt att plöja igenom.

 

Den första säsongen har jag haft liggande väldigt länge men har aldrig kommit mig för att börja titta på den. Den har liksom aldrig verkat vara intressant, vare sig gällande karaktärer eller handling. Nu satt jag däremot där och hade redan sett de flesta av de serier jag ville se från aktuellt år, sånär som på ett par titlar som jag tyckte verkade så pass lovande att jag slutade titta efter första avsnitten för att invänta BD-versionen men dessa ville jag vänta med ännu lite längre. Därför tyckte jag nu att jag lika gärna kunde ge mig på dessa två säsonger.

 

 

Tegami Bachi + Tegami Bachi Reverse

 

Det här var enligt mig inget vidare. Vare sig handlingen eller karaktärerna tilltalar och som med så mycket annan anime och manga så känns det som om skaparen har skapat detta inte för att få utlopp för sin skaparglädje eller kreativitet utan för att "det här är mitt jobb och jag måste producera någonting...". Serien handlar om ett gäng barn som jobbar som brevbärare (barnarbete är som vanligt helt naturligt i den här underhållningsformen) i en värld som man kanske skulle kunna kalla för "postapokalyptisk". Större delen av befolkningen lever i mörker då solen ej längre finns men i huvudstaden, där vanligt folk för övrigt inte är välkommet, lever man med en artificiell sol. Dessa barnarbetande brevbärare kallas för Tegami Bachi, eller "Letter Bees" och verksamheten styrs och utgår ifrån högkvarteret som naturligtvis kallas för "Bee Hive".

 

Dessa brevbärare delar alltså ut brev till människor bosatta i denna karga värld där det konstant är natt. Detta liknas med att "leverera folks hjärtan till de de bryr sig om". Det här låter rätt tråkigt, vilket det också är, och därför krävs en av två saker:

 

1) Att karaktärerna håller väldigt hög kvalitet och driver serien på ett sätt som gör att den griper tag i tittaren eller läsaren.

 

eller

 

2) Att något annat läggs till för att krydda till det hela, för att täppa igen de hål som bristande grundhandling och karaktärsensemble lämnar efter sig.

 

Naturligtvis valdes alternativ två och därför är det som så att dessa brevbärare måste slåss mot stora bepansrade insekter för att kunna nå fram med sina brev, insekter som tycks vara av metall eller något liknande, utan att de för den sakens skull är "robotar". Brevbärarna bär med sig pistoler och gevär som kan skjuta "fragment av deras hjärtan" mot fienderna. Dessa fragment flyger i helt ologiska banor vilket är behändigt för författaren eftersom de kan träffa när det gynnar handlingen att de träffar och de kan missa när det gynnar handlingen att de missar utan att tittaren eller läsaren fäster någon större vikt vid det. När dessa fragment träffar rätt så uppstår resonans vilket får fienden att explodera i ett moln av pixie dust.

 

Utgångspunkten var alltså en handling och karaktärer som tillsammans inte klarar av att stå på egna ben, som inte klarar av att skapa något som får tittaren eller läsaren att stanna kvar och nu har vi således lagt till ett krystat och väldigt svårmotiverat actionelement. Räcker det? Nej, det är dessvärre fortfarande tråkigt. Det är bäst att vi lägger till en liten loli som talar om sig själv i tredje person och en sådan där obligatorisk maskotkaraktär, ni vet en sådan där som är av en ras som inte finns och som inte har några repliker utan bara gör konstiga läten men som ändå räknas som en av seriens "huvudroller".

 

Hur förvaltar man nu detta? Hur använder man dessa ingredienser för att producera något som för serien framåt? Det går ju ut på att skapa känslor hos den som tar del av materialet, oavsett om det är komedi, romantik, drama eller action det rör sig om. Nu råkar det vara så finurligt att huvudrollens "hjärtfragmentsattack" är "unik" på så sätt att den så snart den träffar något visar det föremålets minnen, eller känslor. Det spelas liksom upp en magisk film i luften så att alla på plats kan se det och bli berörda. Författaren behöver således aldrig utveckla karaktärer eller handling för att väva in sådan information på ett normalt sätt. Allt som krävs är att huvudrollens hjärtfragmentsattack träffar något eller någon som bär på en för pågående story arc relevant historia. Det här händer naturligtvis hela tiden. Detta måste vara det bästa sedan färdigskivat bröd för en lat, omotiverad eller bara otillräcklig författare som nu alltså kan ta ett slumpmässigt karaktärsöde, rätt ur tomma intet, och implementera det utan att behöva bekymra sig om att skriva handlingen så att detta vävs in på ett naturligt sätt. Nej då, huvudkaraktären är utrustad med tidernas mest behändiga plot device och han drar sig inte för att använda det. För att ytterligare understryka det som författaren hoppas att vi som publik ska tycka är känslosamt så är denna huvudroll dessutom en grin-Olle utan dess like och i praktiskt taget varje avsnitt börjar han gråta efter att ha sett någons minnen eller känslor, inte för att det förefaller naturligt att göra det utan liksom för att säga till tittaren att "det här är emotionellt laddat... och hör sedan". Författarens prestation är enligt mig inte bara dålig, den är rent ut sagt urusel.

 

Faktum är att jag ändå inte hatar serien, även om det kanske låter så. Jag gillar exempelvis färgpaletten. Det är ständigt natt men tillvaron lyses upp på grund av att det är extremt stjärnklart. Natthimlen blir sådär härligt blålila. Bra tycker jag ju naturligtvis inte att serien är. Jag menar, när det som jag skriver härnäst är det som jag fann roligast med serien så kan man inte förvänta sig att det blir något jättebra betyg:

 

En av huvudrollerna (inte protagonisten själv utan dennes måttstock och förebild) spelas av Fukuyama Jun och anledningen till att han sliter livet ur sig och kämpar som han gör är för att han vill rädda eller bota sin lillasyster som sitter i rullstol från hennes okända åkomma. Parallellen blev sedan komplett när hans "kärleksintresse" introducerades och man hörde att hon spelas av Koshimizu Ami.

 

Smaken är naturligtvis som baken - delad - men det här var sannerligen inte min kopp med te.

 

3/10 ["Dålig"] - Karaktärerna är intetsägande och handlingen är både trist och relativt innehållslös. På det stora hela känns det som att man i det här fallet har gått vidare med ett koncept som borde ha skrotats redan på idéstadiet.

[Meatrose 157]

 

Kami nomi zo Shiru Sekai II

eller

The World God Only Knows II

 

Jag tyckte att första säsongen var rätt dålig. Jag tyckte inte att själva upplägget fungerade något vidare och det fanns inga karaktärer som utmärkte sig såpass att det vägde upp. Då var det ju trevligt att se att den här serien går emot strömmen och följer upp den första säsongen med en andra säsong som är lite bättre. Vanligtvis går det ju åt andra hållet.

 

Det kan ju även bero på att man nu när man sätter sig ner och tittar på säsong 2 "köper" upplägget på ett sätt som man inte gjorde i föregångaren. Man vet redan i förväg vad man ger sig in på nu. Det känns ändå som att det har blivit bättre, det känns som att det är färre irritationsmoment och "aktivt dåliga" inslag i den här säsongen.

 

Visst är det klyschigt och visst är allting extremt förutsägbart men serien gör det den gör på ett ganska väl genomfört sätt den här gången. Skillnaden gentemot säsong 1 känns så pass stor att den klättrar ett steg på betygsstegen.

 

4/10 ["Okej"] - Det är egentligen bara mer av samma vara men här i vad som känns som ett bättre utförande. Färre aktivt dåliga inslag och färre irritationsmoment höjer helhetsintrycket och säsong två placerar sig en pinne högre än sin föregångare.

[Meatrose 157]

 

Redline

 

 

Vi får följa ett par extremt passionerade racingförare vars mål är att vinna "Redline". Egentligen påminner racingen mycket om den "pod racing" som George Lucas hade med i sin Star Wars Episode I: The Phantom Menace - det är livsfarligt, det satsas mycket pengar på det, lagens långa arm verkar inte vara helt förtjust i tävlingarna, det är fritt fram att använda egna fordon bestyckade efter eget tycke och smak och det verkar i princip inte finnas några regler.

 

Det finns egentligen ingen handling att tala om. Vi får följa en manlig protagonist, en kvinnlig huvudroll dyker naturligtvis upp inom kort och filmen handlar om racingtävlingen och det tillhörande kvalet. Jag kan varken uttala mig negativt eller positivt om filmens handling eller karaktärer, fokuset ligger nästan uteslutande på hysterisk action i hög hastighet och hög kvalitet. Lite karaktärsinteraktion hinner man ändå med, även om det bara används för att sätta tonen för filmen snarare än för att utveckla karaktärerna (något man ändå sällan hinner med särskilt bra i en fristående film). Madhouse ligger bakom animationerna och det mest iögonfallande med produktionen (enligt mig) är att man INTE har använt sig av 3DCG, ett enormt plus i kanten i min bok, framför allt då det rör sig om just racing och därmed "fordon".

 

Är du ute efter något som ger ett bestående intryck? Se något annat. Har du en och en halv timme över och känner dig sugen på ren "balls to the wall"-action? Då har du kommit helt rätt.

 

5/10 ["Bra!"] - Innehållet i sig förtjänar egentligen inte detta betyg men filmens animationer och actionscener håller en så pass hög kvalitet att det totala underhållningsvärdet når denna nivå. Har du möjligheten att se filmen i full-HD på en bra hemmabioanläggning? Bra, gör som filmens karaktärer och kör så det ryker...

[Meatrose 157]

 

Baka to Test to Shoukanjuu Ni!

 

De mindre begåvade individerna i F-klassen är tillbaka i en ny säsong med samma upplägg som den förra men precis som i fallet Kami nomi zo Shiru Sekai så känns det som om produktionslaget har lärt sig ett och annat under tiden som gått. De grundläggande aspekterna är fortfarande desamma men det känns som att irritationsmomenten och de aktivt dåliga inslagen nu dyker upp med lägre frekvens. Man kanske också är mer överseende när man slår sig ner och ska se på säsong 2 eftersom man redan känner till seriens grundhandling och egenskaper.

 

En sådan här serie, som fokuserar på komedi och fanservice samtidigt som en karaktär som känns som en sämre version av Haruhis Mikuru placeras i en roll som i varje fall framstår som den primära kvinnliga huvudrollen, kämpar redan från början i uppförsbacke. Ett problem med animekomedier är att jag aldrig tycker att humorn i anime är rolig, med ett par enstaka undantag. Det är endast en titel av de snart 750 som jag har sett som har fått mig att faktiskt skratta (och som har lyckats ett flertal gånger på den fronten).

 

För att vara en anime "av den här sorten" så lyckas den dock förvånansvärt bra och andra säsongen tar ett steg i rätt riktning om man frågar mig. Första säsongen satte jag 3/10 på men uppföljaren vräker sig upp över den osynliga gränsen som skiljer starka 3:or från svaga 4:or i mitt lite annorlunda betygssystem. Efter säsong ett så minns jag att jag tänkte att "jo visst, jag kan se en andra säsong om det inte finns så mycket annat att se då" men nu kan jag nog med säkerhet säga att jag kommer att se en eventuell tredje säsong. Enligt mig är det här en sådan där serie som gör sig bäst att se 20 minuter i veckan men som inte lämpar sig för mer intensivt tittande, lite som Hayate no Gotoku.

 

4/10 ["Okej"] - Säsong 2 kör vidare i samma spår men är mer underhållande än säsong 1, detta utan att egentligen lägga till något bra utan snarare genom att dra ner på en del negativa inslag. Serien gör det den gör relativt väl (bra mycket bättre än många konkurrenter inom genren) och om man gillar anime av det här slaget så bör man definitivt ge den en chans.

[idrougge 257]

Jag tycker Bakatest vinner en hel massa poäng på att vara en korkad serie utan förbehåll. Figurerna är medvetna klyschor och humorn bestämmer utvecklingen, till skillnad från serier som Zero no tsukaima som både försöker få till tillfredsställande fanservice och något slags seriöst drama.

[Sceleris 1 601]

Vad tycker ni om vad ni ser i förhållande till AAA då? Några nya lågoddsare i nån kategori?

[Meatrose 157]

Ja, nya lågoddsare ska väl vara bland de serier jag har sett nyligen och alltså nämnt här i tråden. Alla serier som jag själv visste att jag ville se har jag sett tidigare, förutom Ano Hana och Usagi Drop som jag valde att vänta med för att kunna se på Blu-ray. Detta innebär att i princip alla serier jag nu tittar på (och därmed utvärderar här) är "bonus-serier", sådant jag inte redan från början hade planerat att se.

 

Både Kami nomi zo Shiru Sekai och Baka to Test to Shoukanjuu presterade enligt mig bättre i sina andra säsonger än vad de gjorde i sina första, jag har däremot svårt att tro att jag kommer att rösta på någon av dem, i någon kategori. Tegami Bachi sågade jag ju mer eller mindre så där bör det inte trilla in några röster från min sida. Enda chansen till det vore väl (indirekt) genom kategorin Bästa Röstskådis. Den enligt mitt tycke bästa röstskådisen i branschen har en roll där, men det känns ändå fel att rösta på henne för det här rör sig om en biroll och de scener hon är med i är ganska... "platta", det är inga scener som sätter röstisen på prov. I nuläget skulle det i princip vara så att jag i så fall röstar på henne för att jag "gillar hennes röst" men det är väl prestationen man egentligen bör granska.

 

Redline däremot, där kommer det trilla in röster. Visuellt var den ju helt fantastisk - både teckningar och animationer höll en extremt hög nivå. Den visuella stilen i sig var även väldigt tilltalande. När det gäller ren action så presterade den ju bättre än... tja, det mesta som har släppts genom åren, så jag skulle bli förvånad om den inte placerade sig riktigt bra inom den kategorin också. Nu har jag inte börjat dela ut mina poäng än eftersom jag fortfarande håller på och tittar på serier och filmer från 2011. Jag har därför inte ens börjat jämföra olika titlars egenskaper med varandra. Jag skulle ändå så här på rak arm vilja påstå att Redline kommer att placera sig på pallen (alltså "Topp 3") i flera kategorier. De som känns aktuella är väl främst Bästa Visuella Prestation och Bästa Action men Bästa Produktion & Regi kan även bli aktuellt, lite beroende på hur den som röstar ser på den kategorin antar jag.