Hoppa till innehåll
  • inlägg
    16
  • kommentarer
    5
  • visningar
    1615

Om denna blogg

En blogg om allt möjligt och omöjligt. Skruvkorksblondiner! Top 10-listor! Slice of life come to life!

Inlägg i denna blogg

Juicens Slice of Life
 

Trilogiernas förbannelse

Nu under vårsäsongen så hände det äntligen. En serie som varit i limbo länge och som behövde en tredje säsong för att verkligen sätta punkt i sagan då tvåan kändes tom med ett alltför öppet slut. Det tog tretton år innan den kom. Jag pratar förstås om Full Metal Panic Invisible Victory. Och...den hamnade på plan to watch orört... Här har man väntat och väntat på att den äntligen ska komma, och sen när den är här så bangar jag. Var det för länge? Har jag bara glömt vad den handlar om efter alla dessa år? Eller var jag bara insnöad på Comic Girls under denna säsong? Sen så slog det mig: det är inte första gången det har hänt. Spola bandet tillbaka till 2008 då Shakugan no Shanas andra säsong slutar. Vi ser Shana vänta vid en julgran och vi inbillar oss vad det menar, detta direkt efter en ganska lam slutstrid. Självfallet vet vi inte hur det slutar för de höll det öppet för tolkning. Fyra år senare, Shana 3 med Final i titeln kommer ut. Än en gång så har jag fortfarande inte sett den. Vad är det som hindrar mig från att ta sista steget för att veta vad som verkligen händer? Ytterligare några år tillbaka till 2006, School Rumble har sin andra säsong färdig och allting hänger i luften. Först två år senare kommer tredje säsongen...i form av en OVA-serie på två episoder. Jag hörde hemska rykten om hur dåligt det blev och fick flashbacks till hur OreImo hanterade sitt slut. Ska Harima få Tenma? Eller går han istället till Eri eller Yakumo? Vad händer med Mikoto? Och får Karen sin Kyousuke eller faller han för Lala? Ytterligare en serie i backloggen som kanske aldrig får se sitt ljus. Kan vi skylla på att det tog så lång tid mellan säsongerna så jag slipper känna skuld över det hela? Vi kan? Skönt, ännu en börda som släpptes från mina axlar. Nu kan jag börja leva igen, hörde ju att Free ska ha en tredje säsong nu under sommaren...
MathJuice

MathJuice

3
Juicens Slice of Life
 

"Norrland är mitt isekai!"

MathJuice: "Är det bara jag eller är det inte väl mycket isekai just nu? Animéns battle royale typ." Klona: "Njae jag tror inte det för jag kan relatera till det." M: "Vad menar du?" K: "Jag menar jag lever i princip i en isekai just nu!" M: "...Hur menar du, 'lever i en isekai'?" K: "Ja, jag flyttade ju upp till Norrland för inte så länge sedan. Det är som en helt ny värld." M: "Jag tror inte det funkar så..." K: "Nämen, jag är ju från Köping!" M: "Ja, men du är från DEN ANDRA delen av Köping!" K: "Spelar det någon roll? Ta som exempel om du far utomlands..." M: "Ja?" K: "...Du möter nya människor, ett nytt språk och en ny kultur. Far du typ till Finland så förstår du inte vad dom säger och du äter lakrits du inte har provat på tidigare." M: "...Nu när du säger det på det sättet så verkar det logiskt." K: "Eller hur?!" M: "Men du flyttade ju bara upp lite i Sverige, det är ju inget nytt land." K: "Nä, men man transporteras till isekai via en händelse eller något väsen." M: "Du flög hit." K: "Det är ju vanligt inom isekai, dom rider på drakar och griffins och sånt!" M: "Ingen av dom ägs av RyanAir eller SAS!" K: "Ännu bättre! Eller så via telefonen så sugs du in." M: "Ganska säker på att det bara funkar med iPhones." K: "Säkert?" M: "Självklart inte! Och varför är Norrland en form av isekai för dig?" K: "Tror nog att Köping-biten förklarar det, plus vi har inte isbjörnar." M: "Det har inte vi i Norrland heller..." K: "Plus att det finns en elak tyrann som bör dräpas för att frita ert land åter!" M: "Vänta, vad?" K: "Jamen titta här på Google!" M: "...Det där är vår landshövding." K: "Ja! För beakta denna trolöse, för han för er i fördärvet! Dra era svärd och följ med mig, bröder, för vår frihet ska betalas i despoters blod!" M: "Nä vänta nu lite! Klona! Snälla, vänta. Nej, lägg ner morakniven! Klona! Stopp! Vad ska du göra med stekpannan?! Vänta lite en sekund..."
MathJuice

MathJuice

2
Juicens Slice of Life
 

Rykte: Hideo Kojima tar klivet till animé

Skaparen av populära TV-spelserien Metal Gear Solid och uppkommande Death Stranding, Hideo Kojima har nu ett rykte runt sig om att slå sig in inom animé-industrin. Sora Tokui, röstskådespelaren bakom Nico Yazawa från Love Live! School Idol Project  och en bekant till Kojima, har märkt ett växande intresse hos honom vad gäller mediet. Han är ett stort fan av Love Live-serien och har tidigare nämnt att han velat skriva ett manus likt det han sett i animéväg. "- Jag är ett stort fan av mediet och har undrat om det inte finns plats för något som skriker 'Kojima' inom industrin", säger Hideo själv. "- Det är dock inte aktuellt just nu då vi fokuserar på Death Stranding, men i framtiden kanske." Han säger även att hans favoritkaraktär är Ohara Marie från uppföljaren till hans favoritserie Love Live. "- Hennes utländska bakgrund och framåtanda är så gulligt, speciellt när hon bryter på engelska." Än så länge är Kojima förtegen och har inte gett något direkt ja eller nej om hans hopp till nästa karriär. Skådespelaren och Kojima-kompisen Norman Reedus verkar inte veta mer än vi. "- Jag har inte hört någonting men om det blir av så är jag gärna på." Reedus är engagerad i idén och drar även paralleller från sina egna erfarenheter av Death Stranding som han medverkat i; "- Jag har en bäbis inom mig, sen är den borta, och en massa döda havsdjur, osynliga utomjordingar och ett par 'änglar' som svävar ovanför...det är ju bara så animé som det kan bli!" Vi försökte även få en kommentar från Kojima-kompisen nummer två, storregissören Guillermo del Toro. Han visste dock ingenting heller, men ville gärna påminna oss om "nästa" Pacific Rim...
MathJuice

MathJuice

0
Juicens Slice of Life
 

Håroskop

Det finns de som slaviskt följer stjärnorna och deras råd. Vad få vet att en frisyr säger mer än tusen ord. Eller var det bilder? Kommer inte ihåg vilket. I alla fall! Nu kanske ni undrar vad håret på er favouritwaifu säger om personen. I nya forskningsrön som är fullständigt absolut hundraprocentigt vetenskapligt och framfört av professor Bill Murray kan vi nu konstatera att vi har svaren på era frågor här! Det är också en bra ursäkt för att använda denna ordvits jag hållit på i fyra dagar nu. Så utan dröjsmål, det här säger frisyren om din waifu:   Skruvkorksblondinen: "Du vet vad du har och du drar dig inte för att visa det. När du får minsta mothugg så tappar du humöret likt Tommy Salo när han tappade den ack så viktiga pucken mot Vitryssland. Ditt skratt är ikoniskt, om än irriterande för pöbeln."           Företagssvansen: "Noll tolerans mot viktigpetters. Du är rakt på sak och är öppen med vad du vill ha. Oftast är det alkohol. Men förutom det så söker du närhet, värme, någon som förstår dig...och som kan släpa dig hem från puben efter sju flaskor."           Spikmattan: "Djärv och driven, du pressar dig till det yttersta och får resultat därefter. Du har ingen koll på vad dina närmaste egentligen tycker om dig. Ett tips; det är inte enbart patriotisk dyrkan. Sen så undrar du varför ingen kallar dig söt. Ingen gillar en casanova som inte vet hur bra man har det!"           Silverkulan: "Strikt och med laserfokus. Du har formats av ett ädelt blod, oftast med militärisk innebörd. Så målmedveten av vad du har lärt dig att du inte är flexibel nog att ta in nya intryck. Som att skala potatis som en vanlig person..."           Korta twintails: "Japp, du är tsundere, helt klart."             Långa twintails: "Fortfarande tsundere. Extremt sådan."             Uppsatta twintails: "Det känns jobbigt att behöva upprepa sig. Har du sett dig själv i spegeln?"             Korpen: "Extremt med tålamod och gillar att verkligen dra ut på saker. Det är nästan som att du är odödlig eller något. Sen så gör du det så extremt kinkigt att det börjar bli lite obehagligt. Nästan som att du är odödlig eller något...HEYWHAITJUSTAMINUTE!"           Pannbenet: "Ingen tar dig seriöst över huvud(lol)taget. I och för sig så är det ditt egna fel att det blivit så. Den där typen i grupparbetet som rullar tummarna och gör allt i sista minuten."           Solstickan: "Helt normal och socialt acceptabel bland folk. Blir lätt irriterad på sina kamrater bakom stängda dörrar, men i detta fall är det oftast deras fel ändå. Det hjälper dock inte din ställning att du kan 17 olika sätt att döda dom på..."           Singelflätan: "Elegans! Ärlighet! Karisma! Du lägger andra före dig själv, även om det skulle kosta dig jobbet. Är anti-antisocial och älskar skvaller. Sen så kan du vara rätt glömsk och vara lite för ärlig ibland. Jag menar Abraham Lincoln visste när han skulle vara tyst, men ibland går du bara på utan att ta en vink. Och det är därför som ditt ex försvann med de sista ägget!"
MathJuice

MathJuice

0
Juicens Slice of Life
 

Huruvida vi ska tolka Goblin Slayer...

Det har nog inte varit en särskilt diskret start för Goblin Slayer denna höst. Vi som har läst novellen eller mangan står sig frågande till varför folk är så chockade över innehållet, att de borde vara väl medvetna om vad de ger sig in på. Tydligen inte. För de oinvigda så är Goblin Slayer en mörk fantasyserie om en man besatt i att ha ihjäl goblins (självfallet). En mörkare serie som innehåller brutalt våld mot goblins såväl mot folk och, om än mörkare, tillfällen där goblins torterar och våldtar kvinnor. Naturligtvis var det kanske inte allmän kunskap för folk som inte läst ursprungsmaterialet men det hjälpte inte att Crunchyroll hade klassat den som en TV-PG serie, vilket enligt en Google-sökning innebär Parental Guiding eller "Kanske inte passande för små barn". Den var dock inte klassad för 13 och uppåt utom mera som en "riktlinje". Vi vet alla hur det gick... För någon vecka sedan när jag är med den lokala Magic the Gathering-klubben (nåja, här uppe räknas åtta mil som lokalt i alla fall) så var den någon som frågade mig: "Jo, vad är all detta ramaskri angående Goblin Slayer? Har bara sett en meme angående hur edgy och mörk den är och hur Guts från Berserker skrattar åt det." Så jag berättade om det hela spektaklet. Det slutade med att han var genuint intresserad av att se den. Klurigt hur denna värld kan funka... En vecka senare i samma veva med klubben är jag emot en lek med goblins. Denna var speciellt byggd runt tokens, en lek som skapar kopior av goblins så att man snabbt kan fylla sitt bräde med monster. Sen så fanns det en goblin som gjorde att man kunde offra andra goblins för mana, det som krävs för att spela kort, kombinerat med kort som gjorde att varje gång någonting dör får man dra kort. Och vips så fyllde min motståndare brädet med en mindre armé av goblins som slaktade mig bara rakt av. Moralen av denna historia är då som sådan: Var inte rädd för att prova någonting nytt, skapa dig en egen uppfattning, och det faktum att Goblin Slayer hade rätt - Den enda bra goblinlek är den som inte visar sig på bordet!
MathJuice

MathJuice

0
Juicens Slice of Life
 

Min Topp 10: Ending Themes

Man är lite sådär tveksam när det gäller att göra topplistor. Alla gör det dock...och alla gör fel. Måste man få något gjort måste man göra det själv tydligen. Se upp WatchMojo, här kommer jag! Låt oss börja med slutet...slutteman från serier det vill säga. Denna lista "listar" den musik som spelas under eftertexterna och som verkligen påverkat en rent musikaliskt. Se detta som en liten mjukstart till vad som kan urarta till fullt kaos inom en snar framtid...   10. Masshiro World (Engaged to the Unidentified) När ens styvsyster sjunger om sina nya släktingar och hur svårt hon har med natto så trodde jag aldrig att det skulle vara så svängigt. Gitarriffen lyfter fram energin som genomsyrar de tre systrarna när de framför denna poppiga ballad. Mashiro gillar att ta plats och briljerar i samspelet med Kobeni och Benio.   9. Okaeri (Non Non Biyori Repeat) När man söker något lätt att lyssna och slappna av till, denna enkla melodi omfamnar det lantliga som Non Non Biyori står för. Stråkarna och dragspelet sätter färg på det hela och jag är riktigt svag för röstskådespelare som bidrar till sånger. Refrängen gör en glad och varm, det är svårt att inte tycka om den.   8. Go to Romance (Urara Meirochou) Riktigt lekfull melodi rakt igenom. Svårast att beskriva i ord i denna lista faktiskt. Lätt att lyssna på och gunga med.   7. Fubuki (Kantai Collection) Är det något som verkligen står ut i Kantai Collection så är det musiken. En fullskalig orkester som ger den där känslan av att vara till havs. Särskilt trumpeterna ger en pampig start. Videon gör den inte rättvisa då ljudet blivit mixtrat med p.g.a. copyright.   6. Doll (Gunslinger Girl: Il Teatrino) En låt om en docka är passande till denna serie om unga flickor som tagits in för att bli lönnmördare för italienska staten. Il Teatrino verkligen tar till sig den där europeiska känslan i sitt soundtrack och gillar särskilt hur mycket piano de använder i låtarna. Väldigt rörande låt.   5. Lithium Flower (Ghost in the Shell: Stand Alone Complex) En icke-japansk artist med engelsk text är inte så vanligt. När det sker så kommer dessa grooves i lite balladstämning. Om den nu gjordes med Mokoto Kusanagi i åtanke vet jag inte, men det känns ganska passande. Framförandet är läckert och Scott Matthew levererar texten mjukt och sexigt. Basgången gungar verkligen fram i bakgrunden.   4. Los! Los! Los! (Youjo Senki) Feuer! Sperrfeuer! Los! Achtung! Deckung! Hinlegen! Halt! Enkelt budskap i ett kraftigt framförande. Bästa bitarna är utan tvekan när Tanya, vanligtvis med en barnsligare röst, tar i från tårna och levererar en tung refräng. Episkt orkesterframförande med elgitarr och bas för att verkligen lyfta fram allvaret och krigslystnaden som serien visar.   3. A Page of My Story (Princess Principal) Det är något särskilt med engrish, speciellt när det görs bra. När röstskådisarna från Princess Principal sjunger en engelsk text så funkar det så extremt bra. Inte för extrem brytning och ändå ha bra uttal. Lägg till en jazzig ljudmatta och voila, tedags!   2. MEMORIA (Fate/Zero) Den pampigaste låten i hela Fate-universumet. Troligen en anspelning på "In Memoriam", latin för "till minne av", denna ger verkligen en tidsresa värt varenda Graal. En pampig rockballad som lyfter fram det bästa från serien utan att för det vara för mörk. Man får energi likt ingenting annat.   1. Kaze no Koe wo Kikinagara (Slow Start) En fin ballad som passar alla tillfällen. Är det tekniskt en ballad? Vet inte, men gud så avslappnande och svängig på samma gång. En briljant sång från en underskattad serie med den bästa animationen för en slice of life serie.
MathJuice

MathJuice

0
Juicens Slice of Life
 

Min Topp 10: Engrish Granduh Mastahs

För att bli världsvan eller känd utomlands krävs dumdristighet, attityd och...kunskap i det engelska språket! Vi vet hur det går när vi försöker prata engelska (Nå, I dånt tink så) men i motsats till svengelskan så har japanska animé karaktärer bemästrat den heliga konsten som är engrish. Vi har här en lista med kandidater som gärna tar till sig av the UK way. Bloody good innit, mate!   10. Asami Kazari (Active Raid) När man som rookie börjar på en ny avdelning för att lyfta upp den ur smutsen samtidigt som man kör industrispionage på sina kollegor så krävs det lite kunskaper inom engelska. Varför vet jag inte, har inte hunnit så långt i serien ännu. Men det tål att säga att Asami klarar av det gallant precis som i simuleringarna. "It's no problem des!"     9. Kongou (Kantai Collection) Född (eller konstruerad snarare) i England för att sedan skeppas (lol båtpun!) till Japan. Vad gör man då? Inför obligatoriska tepartyn, sätt upp en musikshow, sparka Abyssals i röven och förstås ,det allra viktigaste, överös Teitoku med "Burning Love!" Kongou lever den brittiska drömmen!     8. Mari Ohara (Love Live! Sunshine!!) Japansk mamma, amerikansk pappa som äger en hotellkedja i Italien, favoritmusik är industrimetall...och hon har på tok för mycket energi. Det är svårt att inte gilla Mari och hennes upptåg. Nyckelfraser innefattar "Shining" och "It's joke!" Om hennes karriär som idol inte fungerar eller om det tar stopp i studierna så kan hon alltid starta en prank channel på YouTube...     7. Joseph Joestar (JoJo's Bizarre Adventure: Stardust Crusaders) I en värld så tokig som den i JoJo så finns det gott om engrish talande människor. Det bleknar dock i jämförelse med Josephs öh...vokabulär, när gruppen spatserar runt Egypten. Det finns få varningssignaler som är tydligare än Josephs "Oh my God", "Holy shit" och "Son of a bitch". När du hör dessa fraser så vet du att det inte går så bra för hemmalaget just nu.     6. Chiyos Pappa (Azumanga Daioh) "I wish I were a bird". En kattliknande varelse som också råkar vara far till ett litet geni. Ingen verkar förstå honom likt Osaka gör...och det är nog ett problem. Men så länge han kan ha en "intellektuell" "engelsk" "konversation" med någon så är det väl bara bra.     5. Suzu Hagimura (Seitokai Yakuindomo) Ett supergeni som Suzu kan självfallet det ädlaste språket i världen. Uttalet är riktigt rent och dialekten påminner om en finlandssvensk som pratar svenska men har kvar dom där r:en när man pratar. Riktigt vackert. Kalla henne bara inte för liten. Hon kan dom fula orden också...     4. Rin Matsuoka (Free!) Rin är så dedikerad att bli bättre inom simning att han reste till Australien för att träna där. Det gav resultat, men det som var mer märkbart (och mer intressant) var hans engelska. Lite halvbruten men ändå sådär genuint för en ung kille som växer upp utomlands. Seriöst, det är en av de raraste delarna i serien när vi träffar hans fadderfamilj och hur han snabbt och enkelt kan prata språket. Han påminner också om en haj så kanske därför han trivs där.   3. Kizuna Ai (YouTube) Hai domo! Virtual Yutuber Kizuna Ai des! Engrish master nummer ett på YouTube. Det är bevisat gång på gång, men kommer särskilt fram när hon pratar med en annan AI från Google i spelet Quick, Draw! Hon har dock också lärt sig "Fuck you", men om vi ska vara ärliga så var det ju Resident Evil 7's fel. Jag tror vi alla har svurit i det spelet. Eller jag har inte gjort det själv då jag inte spelat det...     2. Karen Kujou (Kiniro Mosaic) 50% britt, 50% japan, 100% anledning att komma ihåg henne. Karen Kujou är kort sammanfattat en Duracellkanin men en Union Flag hoodie. Energisk, glad, godissugen, rik, bortskämd...om du söker England personifierat så har du denna blonda gummiboll. Som kommer tillbaks till dej. M.A. Numminen referens: Check!     1. Rintarou Okabe (Steins;Gate) "I am mad scientist! It's so cool! Sonuvabitch!" *Släpper mikrofonen*     
MathJuice

MathJuice

0
Juicens Slice of Life
 

Skruvkorksblondinonomicon: Cecilia Alcott

Skruvkorksblondinonomicon är ett samlingslexikon för karaktärer inom animé som har de distinkta skruvarna, borrarna eller ringlets i håret. Alla är välkomna oavsett hårfärg men blondinonomicon rullar så fint på tungan så jag var bara tvungen att inkludera det. Varje inlägg inom nomiconet presenterar en karaktär med detta drag så att ni, era okultiverade barbarer, får smaka på riktig kultur! Dagens karaktär: Cecilia Alcott.   Namn: Cecilia Alcott Nationalitet: England Yrke: Student Roll: Englands Infinite Stratos Representative Candidate Karaktärsdrag: En modern ojousama Hårfärg: Ljusblont Hårprofil: Långt med skruvkorkslockar i slutet av topparna Serie: Infinite Stratos Voice Actress: Yukana   Infinite Stratos är ett kraftfullt vapen i form av ett exoskelett som bara kvinnor kan använda, vilket förskjutit kraftbalansen i världen. I Japan finns en skola dedikerad till att lära upp studenter till piloter för dessa vapen. En av dom är Cecilia Alcott. Cecilia är en engelsk medborgare men studerar som en representant av hennes hemnation, lite som en utbytesstudent som kommit in på stipendium. Som en representant har man en egen privat Infinite Stratos (nej, jag kommer inte förkorta det!) och i Cecilias fall använder hon Blue Tears, en plattform dedikerad till prickskytte och strider på långa avstånd. Hon är från en ädel familj och hennes beteende och humör återspeglar det likt den klassiska ojousama man är van att se från andra serier. Lite kaxig och arrogant för att hon är "en representant från en ädel familj" samtidigt som hon har träningen att bevisa det med. Självfallet finns drag av tsundere där hon lätt kan bli sur om hon möter motstånd från sina klasskamrater. Hennes största svaghet är matlagning, men tyvärr så har ingen meddelat henne det... Ojousamas har långt, böljande hår som varumärke och Cecilia kör fullt ut på det spåret. Håret är delat i flera separata slingor och hennes lugg är iklädd ett elegant spetspannband. Hennes skruvkorkar bildas i slutet av hårtopparna i fyra-fem av slingorna. De mest noterbara är de två lockarna som hänger ner efter hennes kinder och över axlarna, ett klassiskt drag för damer inom överklassen. Översiktligt kan håret påminna om en bläckfisk med sina tentakler representerat av de olika slingorna. Hennes lugg är dubbelt representerad med först en sidokammning med en liten ahoge som sticker fram under pannbandet, för att sedan spridas till ett mittbena ovanför bandet. Överlag ett hår som perfekt återspeglar Cecilias ädla men vassa personlighet. 10/10 tekoppar!
MathJuice

MathJuice

0
Juicens Slice of Life
 

Min Topp 10: Irritationsmoment som tiltat mig

Det finns alltid något att haka upp sig på, och så finns det dom där ögonblicken som får en att rent ut skrika "det där är bullshit". Denna lista täcker det sistnämnda. Kriteriet för att ha hamnat här är att det på något sätt fått mig i gungning så mycket att helhetsintrycket sjunker på grund av detta. Det finns även grejer som fått mig att helt tappa förtroendet för en serie...för bara en "liten" grej. Jepp, det är så illa. *OBS! INNEHÅLLER SPOILERS! OCH LITE SVÄRORD! DU HAR BLIVIT VARNAD!*   10. Typ allting (Sin: Nanatsu no Taizai) "Sex säljer", sägs det. Inte i detta fall. Ärkeängeln Lucifer (perfekt änglanamn) blir trött på att Gud är så jäkla passiv och blir utkickad från himlen. Därefter hamnar hon i helvetet och bestämmer sig för att ta över de sju dödliga syndernas jobb för att...ja, varför? Det var inte exakt deras fel att hon fick sparken. Serien hamnar i ett förutsägbart mönster direkt: Lucifer utmanar en synd väldigt kaxigt, hon får storspö, straffet blir någon form av bondage, efteråt så har hon "blivit starkare för att hon klarade utmaningen", hon vinner lätt och tar titeln, upprepa igen. Dum plot med irriterande huvudkaraktärer. Den som dock tar priset är Leviathan. Jösses, slå mig hårt i ansiktet så att jag slipper höra hennes gnäll! Lägg till billig fanservice, dåligt manus och billig animation och du får en sörja som ingen vill ta på.   9. Plot twist? More like dumb shit! (11eyes) Logiskt sett så finns det isekai-tropes här så det kan vara därför jag inte gillade den. Det jag kommer ihåg av 11eyes är att det finns en annan form av dimension som ligger parallellt med världen men innehåller monster. Några elever från en skola hamnar i dimensionen och några har superkrafter och dom måste slåss mot några avatarer som vaktade en prinsessa i en kristall. Varför vet jag inte riktigt. Den var jobbig nog genom hela serien men slutet tar nog priset! Först så sker ett förräderi från barndomsvännen som verkar vara besatt, och hon gör så att prinsessan blir fri. Detta betyder att världen går under för hon är den riktiga ondskan och vi blev bedragna. Så världen går under redan i näst sista episoden...ända tills den inte gör det. Surprise, huvudkaraktären såg bara framtiden och vi är nu tillbaka till utgångsläget och han förhindrade världens undergång! Alla som dog i verkliga världen är nu tillbaka och mår bra och balansen är återställd. Slutet gott? Jag gillar inte när karaktärer dör, men det finns något som är värre: återställa dom som om ingenting har hänt. Låt dött vara dött! Det är bara billigt shockmaterial där man äter kakan och behåller den med. Skräp är vad det är!   8. Tillbaka till framtiden (Tenjou Tenge) Fillers är ingenting ovanligt. Inte heller tillbakablickar. Båda två? Inte lika vanligt. Kanske för det bättre, dock så lärde sig inte Tenjou Tenge den läxan. Vi fortsätter med temat "jag vet inte varför handlingen är som den är" i och med att allting som sker i serien har som bakgrund från någonting som hände ett par år tillbaka. Det är inte beskrivet i helhet men oroa dig inte, en fillertillbakablick dyker upp vid två tillfällen för att fylla i tomrummen. Problemet är bara att storyn sitter löst och är ganska dum rakt igenom. Det kan vara street fighting-temat som hjälper till med det. Men det slutar inte där för vanligtvis när man har en tillbakablick eller filler så snackar vi bara en kort snutt till ett avsnitt. Tenjou Tenge har två-tre episoder per tillfälle, så ungefär sex avsnitt är baserat på denna filler. Kan vara fler, kommer inte ihåg. Vad jag kommer ihåg är att jag var riktigt irriterad över det hela. Nämnde jag att en snubbe blev huggen tjugo-nånting gånger i benen med en katana som är typ två meter lång...och han kunde fortfarande gå och slåss nästan som vanligt? Ja, det skedde i en av de avsnitten.   7. Stendumt (Infinite Stratos) Huvudkaraktärer i haremserier är kända för att vara tröga. Orimura Ichika är dock trögare än riktigt blöt lera och dummare än volfram (jag tog det exemplet för att det på engelska heter tungsten). Infinite Stratos är ett guilty pleasure och en ganska underhållande show...men Ichika drar ner det hela ganska hårt. Alla andra karaktärer är bra och man vill ha mera av dom. Vad dom ser i denna generic shonen det vette fan. Jag är även rätt säker på att han är en siscon.   6. Tretton år! (Full Metal Panic! Invisible Victory) Full Metal Panic! The Second Raid lämnade ett ganska tomt intryck och gav oss fler obesvarade frågor än svar. Man kunde lika väl stanna vid första serien som var riktigt stark och gav ett bra avslut. Antagonisten Gauron var riktigt vass och gav oss spänning ända in i slutet när han dog i en explosion...fast sedan får man reda på att han överlevde i säsong två. Och han utnyttjade fienden till att slåss mot varandra och i slutändan så dog alla så Sousuke kunde gå tillbaka till skolan. Dock så dök pappa Testarossa upp och gav oss mera griller och ett öppnare slut. Så självfallet var hypen uppe. Nu var det bara att hoppas på att nästa säsong skulle komma och förklara allting. Det var så länge sen som 2005. I skrivandets stund så har säsong tre, Invisible Victory, släppts. I mitt fall så var hypen död. Jag kommer knappt ihåg vad som hände tidigare och jag vet inte om jag orkar gå igenom två säsonger för att sedan sitta igenom någonting som kanske inte skulle ha släppts. Riktigt urusel timing om dom ville få mig att se den. Nu sitter den i min Plan to watch-lista och jag vet inte om den kommer flytta därifrån. Sorry FMP, jag har gått vidare med livet. Jag hann för fan ta körkort och flytta hemifrån innan första teasern ens kom, hur surrealistiskt är inte det!   5. En andra akt som tappade luften helt (Fate/Stay Night: Unlimited Blade Works) Unlimited Blade Works hade redan en film, men eftersom alla var så hypade av Ufotable efter Fate/Zero så bestämdes det att dom skulle knyta ihop säcken. Serien följer alltså kronologiskt efter händelserna i Fate/Zero men samtidigt så visste man vad man fick om man hade sett filmen. Animationen var dock på topp och actionscenerna var spektakulära. Men det skulle visa sig att det inte skulle hålla hela vägen. Halvvägs genom serien så hade man gått igenom större delen av händelserna i arket. Det märktes i kommande episoder som verkligen kröp fram och behövdes fyllas ut med backstory efter backstory som ibland även tog upp tid som kunde använts för striderna. Det blev värst i slutet när man skulle tjata om Archers väg genom livet som "hjälte", och det kändes som att flera saker upprepades flera gånger. För mycket hajp, för mycket glitter, för lite substans, för dålig kondis.   4. Drama för dramas skull (New Game!!) Har man någon form av arbetslivserfarenhet så vet man att företagen alltid söker efter den bästa möjligheten att lyckas med en produkt. Säg har man någon som är riktigt bra på vad dom gör och har mycket erfarenhet så är det vanligt att denna personen får de viktigaste uppdragen. I andra säsongen av New Game möttes detta med missnöje... Aoba är regissör för det nya projektet medan Yagami är art director och, tillsammans med Aoba, lead designer. Producenterna anser att eftersom Yagami är stjärnan i företaget så borde hon göra marknadsföringsmaterialet även om Aoba gjorde den grundläggande designen och idén. Kända namn drar in pengar, så enkelt är det. Yagami protesterar högljutt och Aoba är smått besviken, vilket är förståeligt. Men eftersom detta är en animé så är det väldigt spett på och det känns nästan som om världen rämnar över detta beslut. Vid flera olika tillfällen i serien så har drama på arbetsplatsen skett likt detta. Problemet är att allt känns så uppblåst och onaturligt hur det sker och hur alla reagerar, lite för regisserat kan man säga. Om du vill introducera lite drama så varsågod, men börja inte med att först ge oss en säsong som är avslappnad och sockersöt för att sedan slänga detta i våra knän!   3. Avengers, go home! (Avengers: Infinity War) "Du förväntade dig en animéserie, men det var jag, Thanos!" Slutet av Infinity War gav en lite bitter eftersmak. Inte just för att Thanos mästerplan gick i lås, men mera vad som komma skall. Lite som tidigare exempel så gillar jag inte när karaktärer dör men avskyr när de återvänder för att "de behövs för handlingen (plånboken)". Men det som verkligen frustrerar är tecknen på att det kommer ske. Till att börja med kom det snabbt fram att en uppföljare kommer för att avsluta striden. Sen så räcker det med att se på tre av individerna som försvann: Doctor Strange, Black Panther och Spiderman. Alla tre är större Avengers med bara en film under bältet, men dom har alla varit populära så varför döda en kassako. En sista hint finns att hitta i Doctor Stranges sista ord. "Det var det enda sättet" kom från hans läppar innan han blev rymddamm. Innan slutstriden så hade han sett framtiden där det fanns bara en möjligt framtid där dom vann. Humm, undrar vilken han menar... Så alla tecken pekar på en massåterupplivning, frågan är hur långt den sträcker sig. Rent tekniskt sett kan man rädda Asgårds invånare "bara för att" så möjligheterna är oändliga. Jag vet inte om jag kommer gilla svaret i alla fall.   2. Harem Ex Machina (Hundred) Hundred försöker desperat vara Infinite Stratos men är sämre på alla områden. Dock så finns det ett ljus i mörkret: Claire Harvey. Hon är elevrådspresident och kommendör över Little Garden, hon är "den oslagbara isdrottningen" som verkligen är en stenhård ledare och, OCH, hon har det mest fabulösa håret där twintails möter drills! Hon introduceras som en riktig hårding som ingen kan slå. Men dock så är Hundred en haremserie... Självfallet ska hon falla för vår huvudprotagonist, men i och med detta så förlorade hon alla sina tidigare karaktärsdrag (av någon anledning). Hon kan inte kommendera sitt flytande fort (som hon tidigare klarat utan problem) utan att få ångest. Hon kan inte vinna mot småkläppar för att det regnar lite. Hon kan inte ens slå den enklaste av monster som hon vanligtvis äter till frukost...för att hon halkade i en pöl, knäsvag för en pojke som ena dagen hade ingenting, andra dagen är hennes hjälte. Om jag hade sagt att Hundred dödade Claire Harvey så skulle det vara sant, för seriens manus mördade hennes karaktär. Och jag kommer aldrig förlåta dom för det.   1. "Säsonger" (Större delen av industrin) Största brottet inom modern animé är att dela en serie på mitten för att visa resterande hälften månader efteråt. Jag anser att en säsong inte gör reklam för vad som sker i nästa avsnitt och sedan inte berättar att den har blivit flyttad till längre in på året. Gate, Chaika the Coffin Princess, Jormungand, Fate/Zero...alla dessa serier lider av denna åkomma. Vad som i helhet kan ses som en officiell helhet har delats upp i "säsonger". Inte akter, säsonger. Låt oss ta en fotbollsmatch som exempel. Den är delad upp i två halvlekar på 45 minuter var och en kort paus emellan. När man börjar andra halvlek så är det inte helt plötsligt en helt ny match! Man är inte tvungen att ha en recap över vad som hände i första halvlek och den sker inte sex månader senare! Ser ni hur dumt det låter? Det är så det känns när man tar en helhet och smetar ut den. Ett ännu värre koncept har vaknat ur detta där man delar upp det i olika filmer (jag tittar på er Fate/Heavens Feel och Girls und Panzer Daz Finale). Måhända kan det finnas ett logiskt skäl för detta. Men för Guds skull, kalla det inte för en "ny säsong"! Jeez!
MathJuice

MathJuice

0
Juicens Slice of Life
 

Att ha en hobby kostar och du ska inte skämmas för det!

Att ha en hobby kan vara skumt för vissa som inte "förstår" vad man ser i det. Detta är sant för animé, men kan även beskrivas i viss mån för andra intressen. Det är okej. Så länge dom inte är taskiga får dom tycka vad dom vill så länge Du har det kul. Vad som är en mer återkommande fråga när det gäller ens fritidsintresse är den återkommande frågan om vad det kostar. När man tänker efter så kan en del pengar försvinna bara sådär, och det kan kännas lite jobbigt när folk i ens närhet kanske ifrågasätter ens vanor genom att dra ekonomi-kortet. Men oroa dig inte! Det är inte ovanligt med dyra favoritsysslor och du ska inte behöva grubbla över något som du tycker om. Låt oss ta en titt på olika hobbies och vad det kan kosta: Animé/manga: En DVD-box med en säsong kan gå på cirka sex-åttahundra kronor och en mangapocket kostar kring hundringen. Om man vill gå djupare med merchandise så är det vanligt med figurer (500-1500 kronor), affischer (400), annat krimskrams (150) och om man känner sig modig att gå efter en dakimakura så pratar vi tusenlappar. Eller så kan man spara in genom att skaffa Crunchyroll Premium. Magic the Gathering: En starterlek går på 300 kronor och ett booster går på 50. Därefter kan värdet på enskilda kort variera beroende på raritet och hur väl de fungerar i tävlingssammanhang. Det finns även olika format, så om man vill köra det senaste/aktuella formatet så kan det vara dyrare när korten roteras ur. En lek kan vara riktigt billig men de mest slagkraftigaste lekarna kan gå på flera tusen. Warhammer: Figurrollspel har alltid varit kostnadskrävande. En armé kan gå på ett par tusen och det är utan att inkludera färg, slagfält och kodex som byts ut titt som tätt. Videospel: En konsol går på tre-fyratusen kronor. En PC som ska klara nya titlar går på minst 10000. Därefter går spelen för fyra-sexhundra kronor styck. Med VR så räknar man med nästan tiotusen till. Det ser kanske mörkt ut när man lägger fram det såhär, men håll inte andan ännu. Se vad som händer om lägger det sida vid sida med andra nöjen som räknas vara "normala" hobbies: Fiske: Ska man fiska någonting större än abborre så krävs ett starkare spö än det som finns på OK/Q8. Räkna med minst tusen kronor där. Därefter ska man ha en rulle, antingen en öppen haspel (tusen och uppåt) eller en multiplikator (tre-fyratusen). Därefter så kommer drag/beten, beteslåda, håv och lina. Ett tips är att inte fastna i stenar på botten av älven... Hockey: Sport överhuvudtaget kostar alltid, men hockey är dels en av de mer populära, dels så är det en så kallad "materialsport". När jag brukade spela använde man träklubbor på kring tre-fyrahundra kronor. Nu har dom fasats ut mot helkomposit som inte går under tusen spänn. Och det är bara klubban! Skridskor, skydd, hjälm...det blir en hel del i slutändan. Som målvakt blir det ännu mer pengar så tjocka som dom är. Lego: Lego har blivit dyrare än jag minns det. Säg en båt eller byggnad går på sex-sjuhundra kronor. Sen så finns det större byggsatser som London Bridge och Dödsstjärnan som går på tretusen kronor. Är nog billigare att bygga dom i verklighet... Instrument: Jag vet inte hur mycket kringkostnad det är med instrument, men själva instrumentet och eventuella lektioner kostar en del. Säg har man en gitarr så kanske underhållet kostar mer än en trumpet. But it's just a game theory! Moped/skoter: Ny moped går på 25-30000 och en ny skoter är över hundratusen. Det går att få bra begagnatpriser, men den största utgiften är bränslet. Sen så kostar det att ta förarbevis för alla maskiner. Filmfantast: Vill man ha en bra bioupplevelse i hemmet så kostar det. Vill man sen ha en Han Solo-figur så kostar det ett par tusen. Vill man ha rekvisita från inspelningar... En fest: Ett flak öl; 350 kronor. Brännvin; 230 kronor. Jägermeister; 280 kronor. Groggvirke; 60 kronor. Chips; 40 kronor. Pizza; 80 kronor. Entrébiljett till nattklubben; 100 kronor. SHOTS; 300 kronor. Bjuda en kompis; 100 kronor. Spy klockan halv ett; dagens lunch. Göra om samma sak nästa helg; priceless! Allting är relativt. Vad som räknas är att du har kul när du utövar vad du än nu hittar på. Där ser du brorsan, så sluta tjata nu din moppepojke!
MathJuice

MathJuice

0
Juicens Slice of Life
 

Skruvkorksblondinonomicon: Claire Harvey

Skruvkorksblondinonomicon är ett samlingslexikon för karaktärer inom animé som har de distinkta skruvarna, borrarna eller ringlets i håret. Alla är välkomna oavsett hårfärg men blondinonomicon rullar så fint på tungan så jag var bara tvungen att inkludera det. Varje inlägg inom nomiconet presenterar en karaktär med detta drag så att ni, era okultiverade barbarer, får smaka på riktig kultur! Dagens karaktär: Claire Harvey.   Namn: Claire Harvey Nationalitet: United States of Liberia Yrke: Student Roll: Elevrådspresident och kommendör över Little Garden militärakademi Karaktärsdrag: Isdrottning Hårfärg: Guld Hårprofil: Twin drills Serie: Hundred Voice Actress: Mao Ichimichi   Hundred kan beskrivas som dem mindre lyckade kusinen till Infinite Stratos. Världen är under attack från en utomjordisk ras kallad Savage och de enda vapen som biter mot dessa parasiter kallas för "Hundred". Individer som kan kontrollera dessa vapen kallas för Slayers. Claire Harvey är en av de starkaste Slayers som finns, och tack vare det är hon huvudansvarig för militärakademin Little Garden. Här ser hon till att det mänskligheten har att erbjuda är i topp trim när Savage slår till. Hon är iskall, hård och erfaren när det gäller strid. När Hayato Kisaragi blir inkallad för träning lyckas han hamna i trubbel med Claire vilket leder till att hon utmanar honom på en duell. Där visar hon varför hon är den starkaste Slayern i Little Garden. Efter det så faller hennes karaktär tyvärr offer för harem tropen, men det är inte därför vi är här. Vi är inte här för hennes styrka som Slayer, hennes hårda attityd, inte ens hennes..."tillgångar". Nej, vi är här för att granska hennes troféer på huvudet! Det finns de som avgudar twintails, sen finns de som dyrkar de gyllene kurvorna som gror från hårrötterna (*host* *host*). Sen finns det vissa unika fall där det bästa från två världar möts. Blandrasen Twin drills är det perfekta exemplet av adelsprydnad. Claire Harvey härstammar dock från militär bakgrund, men vissa skulle kunna argumentera att militär och adel har liknande hög status inom hierarkin. Håret är däremot mindre vanligt för en som är konstant vid fronten. Claire bär dessa med bravur när hon utstrålar en aura som visar att hon är högst upp i befälsordningen, samtidigt som hon elegant dansar runt på slagfältet där svansarna böljande följer hennes attacker. De sitter högt och snurrar ända ner till roten och följer även med i topparna när hennes hår är släppt ut. Kortfattat så är Claire den moderna riddaren "vi förtjänar men inte behöver just nu". 10/10 twintails!
MathJuice

MathJuice

0
Juicens Slice of Life
 

Recommending ain't easy!

Volbla: MathJuice, jag behöver en ny slice of life att följa. MathJuice: Självfallet, det skulle vi kunna lösa! Har du provat Gabriel Dropout ännu? V: Redan sett, men den var bra. Något mer? M: Vad sägs om Comic Girls? Fyra olika mangakas med olika genrer stannar i samma hus... V: Den var inget för mig, nästa. M: Okej, men vad sägs om Hinako Note? En lantflicka flyttar till storstan för att lära sig teater trots att hon har folkskräck, och så... V: Du, en fråga bara. Har du något som inte är, du vet...cute girls doing cute things? M: ...Ursäkta? V: Jamen du vet, vill ha lite balans i mitt tittande. M: Du sa slice of life, inte skolromcom med lite supernatural vid sidan om. V: Jag vet, jag vet. Men ifall ifall, vettu... M: ...Daily Lives of High School Boys? V: Redan sett. M: JÄKLAR! V: Jag kanske formulerade det fel: Det behöver inte vara fullt testosteron, men mindre cutesy-ish om du förstår. M: Jag menar, du kan ju se Strike Witches. V: Räknas det som slice of life? M: Statistiskt sett, nej, men det omfamnar konceptet ganska bra ändå med lite blandning av äventyr Indiana Jones style. V: Har dom lärt sig att ta på sig byxor ännu? M: ...Definiera byxor. V: Nänänä, vi går inte där. Vet du vad, jag tror jag prövar på något annat... M: Vänta vänta! Jag tror jag har något som passar dig. Lite halvt slice of life med flera tjejer plus lite musik och mycket humor. V: Okej, kör hårt. M:   V: OH MY GOD! M: Gillar du det? V: Det verkar episkt! Tack så mycket för din rekommendation! *Volbla lämnar rummet samtidigt som han googlar Zombieland Saga i förbifarten* M: Another satisfied customer!
MathJuice

MathJuice

0
Juicens Slice of Life
 

Impulspyssel med Barkhyttan

I helgen var jag på Ikea, och det enda stället som är tolererbart är vid tavlor och dekorationer. Väl där så hittade jag en lustig liten låda kallad Barkhyttan. Först tänkte jag att den vore en fin låda för figurer, men sen så slog det mig: Jag ska göra om den till ett litet växthus. En väldigt impulsiv grej, men kanske något värdefullt kommer ur detta kaos. Så planen är att ha en form av gräsyta på botten med en vacker backdrop. Till det så använder jag: Lim. Dubbelhäftande tejp. Modellgräs eller "flock". Ett fotografi. Modellgräset är från min tid som Warhammer-fanatiker och går att få tag i hobbyaffärer som riktar sig mot figurrollspel eller modelljärnvägar. Jag prövar helt enkelt bara att smeta ut lim och lägga gräspulvret direkt på. Expresslim är bra för både lagningar och hobbyverksamhet. Det är riktigt starkt men torkar också ganska snabbt, sen så gör den lilla flaskan det inte så lätt när det gäller större ytor. Men jag fick ett någorlunda resultat efter två rundor av limning och improviserad utsmetning med pensel och sked. Man kan nog göra mer, men jag lämnar det så där just nu. Nästa steg är att ta det noga valda fotot och fästa den med hjälp av tejpen. Med tejp kan jag enklare byta ut fotot ifall jag önskar byta motiv eller, i just detta fall, önska lite större. Bakytan är 27x27 centimeter men den lokala fotoautomaten skriver ut i max 15x20 centimeter. Skillnaden är dock 20 kronor mot 169, så jag provar med ett mindre motiv denna gången. Efter att fotot är på plats, skyddsplasten tagits bort och sandrester dammsugits upp så börjar man se ett någorlunda resultat. Just att fotot är mindre än väntat förstör inte effekten som jag trodde, utan ger mer av en kollageeffekt. Inte illa. Lägg till en provrunda med hjälp av Angela Balzac från Expelled from Paradise och vi har en mysig liten låda. Så det var ett riktigt impulspyssel. Det blev mer kaotiskt än väntat, men slutresultatet blev helt okej och delvis mysigt. Nu måste den hängas upp någonstans fint.
MathJuice

MathJuice

0
Juicens Slice of Life
 

Twelve days of Weebmas

On the first day of Christmas my waifu gave to me: A brand new figurine! On the second day of Christmas my waifu gave to me: Two isekais, and a brand new figurine! On the third day of Christmas my waifu gave to me: Three slice of lifes, Two isekais, and a brand new figurine! On the fourth day of Christmas my waifu gave to me: Four Keijo pros, Three slice of lifes, Two isekais, and a brand new figurine! On the fifth day of Christmas my waifu gave to me: FIVE GOLDEN DRILLS! Four Keijo pros, Three slice of lifes, Two isekais, and a brand new figurine!   On the sixth day of Christmas my waifu gave to me: Six body pillows, FIVE GOLDEN DRILLS! Four Keijo pros, Three slice of lifes, Two isekais, and a brand new figurine!   On the seventh day of Christmas my waifu gave to me: Seven zombie idols, Six body pillows, FIVE GOLDEN DRILLS! Four Keijo pros, Three slice of lifes, Two isekais, and a brand new figurine!   On the eight day of Christmas my waifu gave to me: Eight bowls of ramen, Seven zombie idols, Six body pillows, FIVE GOLDEN DRILLS! Four Keijo pros, Three slice of lifes, Two isekais, and a brand new figurine!   On the ninth day of Christmas my waifu gave to me: Nine packs of Pocky, Eight bowls of ramen, Seven zombie idols, Six body pillows, FIVE GOLDEN DRILLS! Four Keijo pros, Three slice of lifes, Two isekais, and a brand new figurine!   On the tenth day of Christmas my waifu gave to me: Ten goblins dying, Nine packs of Pocky, Eight bowls of ramen, Seven zombie idols, Six body pillows, FIVE GOLDEN DRILLS! Four Keijo pros, Three slice of lifes, Two isekais, and a brand new figurine!   On the eleventh day of Christmas my waifu gave to me: Eleven witches flying, Ten goblins dying, Nine packs of Pocky, Eight bowls of ramen, Seven zombie idols, Six body pillows, FIVE GOLDEN DRILLS! Four Keijo pros, Three slice of lifes, Two isekais, and a brand new figurine!   On the twelfth day of Christmas my waifu gave to me: Twelve eps a season, Eleven witches flying, Ten goblins dying, Nine packs of Pocky, Eight bowls of ramen, Seven zombie idols, Six body pillows, FIVE GOLDEN DRILLS! Four Keijo pros, Three slice of lifes, Two isekais, and a brand new figurine! GOD JUL PÅ ER ERA WEEBS!  
MathJuice

MathJuice

0
Juicens Slice of Life
 

Min Topp 10: Spel för oss weeabos

Nu under vinterlovet har man haft lite för mycket fritid och en ny vinterrea på Steam gör inte saken bättre. Å ena sidan skaffade jag senaste Doom och älskar det. Å andra sidan så skaffade jag Gal*Gun och tvingade alla att gå runt i gymuni...jag menar så självfallet så behövs det en lista för dom som älskar spel och som kanske söker något med samma stil och anda som de rörliga bilder vi är så vana att se. Gott nytt år kära weebs!   10. Girls und Panzer: Dream Tank Match (PS4) En personlig favorit som serie tar äntligen steget till att slå World of Tanks på deras egna plan. Dream Tank Match låter dig återuppleva de klassiska scenerna från filmen och spela med alla fordon (förutom Mörser Karl då). Cellshadad grafik och förmågan att dorifto gör detta till en riktigt underhållande liten pjäs.   9. Hyperdevotion Noire: Goddess Black Heart (PC/VITA) Hyperdimension-serien har två svagheter i sig: dels är det långa JRPG-spel som kräver en hel del grinding och dedikation, dels så är Neptune riktigt, riktigt irriterande som huvudperson. Hur löser man det? Låt best girl Noire ta över och gör det till ett turbaserat strategi! Låt chibi-versioner av allas favoritgudinnor och medhjälpare (inklusive en genderswappad Solid Snake) charma i en frisk fläkt som Neptunia länge behövt.   8. Hatsune Miku: Project DIVA F 2nd (PS3/VITA) Allas våran favoritvocaloid har en egen spelserie tillsammans med sina syskon. Klassiskt rytm-spel som utmanar ens fingerfärdighet samtidigt som en musikvideo i bakgrunden imponerar dina ögon. Favoriter är fortfarande Megurine Lukas imponerande repertoar samt Mikus klassiker "The World is Mine".   7. Tales of Berseria (PS3/PS4/PC) En utstickare i Tales-serien i att det fungerar som en standalone. Vi följer Velvets hämnddrivna resa genom Midgand i ett JRPG som trots sina likheter med andra spel i serien verkligen sticker ut. Dess actionorienterade stridssystem leder till ett mer interaktivt och roligt RPG, samtidigt som serien verkligen greppar tag i en med en ganska unik vinkel. Vackert uppmålad cellshading likt andra Tales-spel gör detta till ett tidsfördriv man verkligen vill återvända till.   6. Ninja Gaiden (XBOX) Superninjan Ryu Hayabusa har en av de bästa hack and slash spel som finns och har en svårighetsgrad som var ökänd innan Dark Souls kom. Visuellt imponerande och med adrenalinfylld action, Ninja Gaiden känns som en form av Metroidvania på steroider...och i 3D. Tvåan var mer actionorienterad (fortfarande riktigt bra) och trean var en riktigt besvikelse. Det som ettan utmärker sig mest med är just äventyrsdelen som blandar lite pussel, backtracking, coola nya grejer man hittar samt riktigt hårda bossfighter. Värt att notera att Xbox-versionen funkar på 360, desamma med Ninja Gaiden Black, plus att en "Sigma"-version släpptes till Playstation.   5. Gravity Rush (VITA/PS4) Ett plattformsmåste för Vita, denna fransk-japanska bakelse var så populär att den fick en uppföljare och en remaster till modern generation. Följ Kat som mystiskt tappat minnet men som snabbt lär sig att hon kan påverka tyngdkraften. Sväva i luften, klättra efter väggar, glid på tak och kasta tunga grejer med hjälp av dina superkrafter. Just ja, du slåss mot skumma monster som kallas för Nevi. En riktig pärla som är ett måste för den som gillar lite unika plattformare. Kan det kallas för plattformare om hon bara kan flyga runt dom?   4. Eternal Sonata (360/PS3) Hur ofta kan man säga att det finns ett spel baserat på en kompositör? Den polske pianisten och kompositören Frederic Chopin dog i tuberkulos 1848. Spelet tar en med där han ligger sängburen och in i hans drömvärld som kan beskrivas som "Trollkarlen från Oz" fast med musikreferenser överallt. Vackraste landskapen i något spel kombinerad med vacker musik och ett färskt stridssystem, en mix av turbaserad JRPG och real-time action och med ett ytterligare element där ljus och mörker påverkar striden. Jag kräver en remaster av detta nu!   3. Senran Kagura Estival Versus (PS4/PC/VITA) Hela serien kan beskrivas som ecchi-bete som inte är alltför seriöst men under ytan har polerade spel som är roliga att spela. Just Estival Versus är ett klimax vad gäller grafik och gameplay samt att det finns mycket innehåll. Sen så får man inte glömma alla spinoffs som musikspelet Bon Appetit, Splatoon-klonen Peach Beach Splash och de kommande flipperspelet Peach Ball. Roligt för alla med mycket att göra och finns att få tag i lite överallt (förutom till Xbox, sorry).   2. Castlevania: Symphony of the Night (PS3/PS4/360) Nostalgitrippen är en stark bundsförvant i denna. Följ med Alucard när han ska spöa upp sin farsa (Dracula) innan resten av världen får lida. En gammal klassiker som håller än idag, och som det spel som introducerade Metroidvania för många av oss under 90-talet. Det går inte att beskriva med ord hur episkt detta spel är.   1. Valkyria Chronicles (PS3/PS4/PC) En stark referens till andra världskriget, följ med Alicia och Welkin när dom draftas till Gallias militär under brinnande krig mot Imperiet. Turbaserat strategi blandad med action i realtid leder till något revolutionerande roligt gameplaymässigt. Grafiskt är det menat att se ut som om en bok hade grafik, och estetiken är så läcker. Ett av de bästa spelen i mannaminne som gav upphov till 2 bärbara titlar (den tredje kom tyvärr inte till Europa) och en nysläppt fyra samt en remaster på PS4. Det finns nu ingen ursäkt att spela det!
MathJuice

MathJuice

0
Juicens Slice of Life
 

Kan R.W.B.Y. klassas som anime?

Det är många diskussioner som har gått runt angående denna webbserie. Just att den inte är från Japan gör den till en icke-anime. Men kanske vi ska läsa genom raderna och se efter det som fans världen över har tjatat om och ge den sitt inofficiella erkännande. Jag säger inofficiellt då jag generellt bara leker med tanken och ärligt talat inte bryr mig om det stora hela så länge serien är rolig att se. Så vad är R.W.B.Y. ? I en värld (inte helt olik från våran) så finns en stor ondska som manifesterar sig som vilddjur som livnär sig på negativitet (inte helt olikt från Twitter). Mänskligheten har anpassat sig till att hantera Dust (icke-magi i knarkform) för att kunna överleva denna tuffa värld, och vandrande äventyrare, eller jägare som dom kallar sig själva, tränas för att slå tillbaka denna mörka kraft och skydda de som inte kan skydda sig själva. Möt Ruby, Weiss, Blake och Yang, fyra unga flickor som börjar sin jägarutbildning på Hogwar...jag menar Beacon Academy. Vi följer detta team i teras strapatser och ansträngningar. Redan synopsis luktar lite anime, men låt oss se vad som händer när vi går djupare:   Monty Oum Serien är skapad av Texasföretaget Rooster Teeth, studion bakom webbserien Red versus Blue som spelades in i TV-spelet Halo samt med sin egna populära podcast och deras let's play-falang i Achievement Hunter. Men den som var huvudskaparen var Monty Oum. Den nu bortgångne Monty var känd för sina animationer där han blandade Final Fantasy och Dead or Alive samt den gången Samus från Metroid slogs mot "Master Chief". Rooster Teeth tog in honom och efter ett par år la han fram det första designförslaget för sin egna serie. Hans egna animationer involverade mestadels spel producerade i Japan med starka animationsinfluenser från den asiatiska scenen. I övrigt så är han född och uppvuxen i Rhode Island, men anser sig själv vara en mix av japan, kines, vietnames och kambodjan (hans egna ord).   Miles Luna och Kerry Shawcross Utöver Monty så hade han två manusförfattare med sig: Miles Luna och Kerry Shawcross. De är sedan tidigare etablerade inom Rooster Teeth på olika håll men har alltmer associerat sig med serien, och är nu de som styr skeppet efter Montys bortgång. Tidigare har de nämnts att duon konsumerat tonvis med anime som referens till vad Monty ville skapa. Vilket sammanträffande! Om de var weebs innan detta är oklart, men de har nu gått över till den mörka sidan. Noterbart är att de båda gillar Kanna från Miss Kobayashi's Dragon Maid och att de båda har burit virgin killing sweaters. Googla på egen risk...   Klassiska karaktärsdrag Ruby pekas ut som main MC i både manus och i hennes grupp. Hon är klätt i rött, är energisk och är den som peppar sina lagkompisar med klassiskt "kom igen nu, nu kör vi gänget". Låter som en shounen-karaktär om något. Weiss målas upp som en isdrottning/ojousama med hårda tsundere-tendenser, Blake är den tystlåtna och lite mörka typen och Yang är den extroverta partytjejen som krossar barriärer om hon blir förbannad. De gillar också att uttrycka sig i klassiska ansiktsuttryck vida kända från österländsk animation.   Vapen-vapen Varje jägare har sitt unika vapen. Hur unikt? Låt oss säga att denna serie gav upphov till uttrycket "It's also a gun". Varje vapen har i princip två lägen: Närstridsvapen och skjutvapen. Ruby har en lie som samtidigt är ett grovkalibrig prickskyttegevär. Hon kan använda kraften från avtryckaren till att driva sin lie, hon själv eller vad som står i hennes väg med extrem kraft. Andra vapen inkluderar spjut som blir till ett musköt och en stor hammare som förvandlas till en granatkastare. Mer anime än så blir det bara inte.   3D-animation Ett vanligt stigma för fans av anime. Vissa använder 3D i vissa scener, andra kör fullt ut med det. R.W.B.Y. kör med det sistnämnda och hamnar i samma korg som Expelled from Paradise, Kemono Friends, Arpeggio of Blue Steel och senaste säsongen av Berserk. Stilen är dock lätt att jämföra med japansk animation som snarlik.   Chibi-spinoff När det gått så långt så börjar man undra om det ens finns en debatt om detta. Just ja, den har en manga-adaption också!   Japansk dub De flesta kan nog komma överens att dubbad anime är ganska skräp. Men vad händer när Japan vill ha en serie dubbad? Det var ombytt och omskakande! Inte ofta man får höra det. Japanerna är tokiga i denna serie. När man får fosterlandets godkännande, då har man gjort något rätt! Och räkna med att dom tar med sitt A-team! Rubys VA är rösten bakom Ayase från OreImo och Yumeko från Kakeguri. Woah!   En minut + öppningstema I rest my case!   Och kanske en viktig punkt att peka ut är att anime i huvudsak är det japanska ordet för animation. Enligt Wikipedia är det ursprungligen animéshon, ett lånord från engelskans animation. Så i slutändan kanske ursprunget inte spelar någon roll så länge det eftersträvar att vara så weeb som möjligt och samtidigt leverera något som är kul och spännande att se på. Vi tackar Monty för sin tid och sin dedikation att "weebifiera" alla mainstream fans av anime, och hoppas att showen kan glädja mer folk och lura över dom till den mörka sidan som är slice of life och hypad action.
MathJuice

MathJuice

0
×