Hoppa till innehåll

Om du vill men inte kan posta statusuppdateringar, gå till din profil, tryck på ”Redigera profil”, och på ”Aktivera statusuppdateringar?”.

  • inlägg
    60
  • kommentarer
    31
  • visningar
    23 456

Om denna blogg

En blogg om allt möjligt och omöjligt. Skruvkorksblondiner! Top 10-listor! Slice of life come to life!

Inlägg i denna blogg

Juicens Slice of Life
 

Min Topp 10: Manga som behöver en animé adaptation

Castle Town Dandelion fick en. Goblin Slayer fick en. Till och med en isekai-slime fick det. Men det är inte nog, vi behöver mer manga som får sin Netflix animé adaptation. Jag råkar ha med en lista av lämpliga kandidater för detta. Nåja, lämpligt i mitt sinne. Men det är goa' grejer, lita på mig!   10. Oops! I Messed Up and Made the Wrong Person Into a Magical Girl! En bubblare som dök upp på måfå vid en sökning, men som verkar ha en intressant premiss. En familiar söker efter en kandidat till att bli en Magical Girl och hittar en ung blondin med twin drills (Nice!). Problemet är att denna flicka är en hardcore delinquent som går bärsärk på ett ögonblick. Hon är så stark att hon kan krossa monster utan magi! En väldigt udda serie som är överdriven på alla de rätta sätt.   9. All You Need Is Kill En serie som fick sin "Netflix"-adaptation innan en animation, så att säga. Denna serie var inspirationen till filmen Edge of Tomorrow med Tom Cruise. Det är samma premiss, samma utomjordiska fiende, samma typ av tidsloop som låter vår protagonist dö och börja om dagen igen. Skälet till att ha en animé av denna är för att betona skillnaderna mellan Hollywood och Japan. Plus att den kan bli riktigt brutal!   8. Please don't bully me, Nagatoro! Denna serie kan jämföras med Teasing Master Takagi-san, fast lite fräckare. Nagatoro gillar att retas med sin Senpai, men han står ut med det då han har känslor för henne. Det hela hänger på att Nagatoro ska få sin Senpai generad, men vad som verkligen säljer det är att hon konstant känner rodnad oberoende av vad som händer. Det finns en viss charm i denna fräcka tvåmanna-komedi.   7. Tonari no Furi-san ga Tonikaku Kowai Taira är en helt vanlig skolpojke som får oturen att sitta bredvid den delinquent-esquea Furi. Han är självfallet rädd för henne och hennes bryska interaktioner, men djupt inombords är hon en jungfru som tycker Taira är söt. En lite udda komedi där utseende kanske inte är allt. Riktigt söt och sådär småmysig känsla.   6. Amano Megumi was Sukidarake Manabu har dedikerat sitt liv till att komma in på Tokyo University. Dock så har även hans barndomsvän Megumi också börjat på samma skola som honom. Hon har blivit lite kurvigare sen senast dom träffades, men hon är fortfarande samma tomboy. En lite udda slice of life om Manabus strapatser för att inte tappa fokus från sitt universitetsmål, och inte bli distraherad av Megumis impulsiva äventyr. En sån där varm och långsamtgående komedi med lite fanservice att toppa av det.   5. Miss Komi is bad at Communicating Komi är den populäraste flickan i skolan och avgudas av de andra eleverna. Problemet är att hon själv är extremt dålig på att kommunicera. Hon vet inte hur hon ska svara eller reagera när folk kommer fram till henne. Hon har uppnått meme-status och blivit ett helgon på Reddit på grund av hennes söta interaktioner där hon försöker uttrycka sig. Det ryktas om en adaptation, men inget konkret om det faktiskt blir av eller inte. Make it happen!   4. Magika Swordsman and Summoner I en parallell värld där människor kan använda magi finns en skola som tränar upp dessa magiker som kallas för Summoners, samtidigt som den tränar upp landets främsta Swordsmen. Svärddragaren Kazuki blir kallad och utvald som Summoner men det finns två dilemman med detta: Han är en man och alla Summoners har hittills varit kvinnor, och Kazuki är själv tränad att bli en svärddragare. Denna serie kan nog beskrivas lite som Negima i flera av dess utförande. Den må vara en ecchi- och harem serie, men Kazuki som huvudkaraktär är bra skriven och serien har stabil action.   3. Strike Witches: 1937 Fuso Sea Incident Strike Witches är ett stort universum som fortsätter att ge, men det är fortfarande saker som jag saknar som One-Winged Witches och denna pärla. Detta är tidigt i kriget där Fuso (Japan) har blivit isolerat från fastlandet av massiva styrkor av Neuroi. Striker Units är av enklare och mindre kraftfullare design och de största häxorna använder katanas konstant. Vi möter också en ung Mio Sakamoto som rookie, och hennes mentor Kitago Fumika. Denna serie inramar en av de största konflikterna inom Strike Witches universum och det vore synd att inte ta den till den stora duken.   2. Gal Gohan Fullblodsgyarun Miku har problem med sina betyg och kan inte fixa sina makeup-lektioner. Hemkunskapsläraren Shinji försöker hjälpa och med lite möda så lyckas hon baka några kakor. Med nya vind i seglen har nu Miku hittat en ny passion och börjar i skolans matlagningsklubb. Självklart är Shinji ansvarig lärare, och hon kanske känner något för läraren som trodde på henne. Varm komedi med lite mys pys vid sidan om. Sen så är det alltid kul att ha en bra gal i huvudrollen (vilket Hajimete no Gal inte kunde fixa).   1. Tejina-senpai En trolleriälskande skolflicka som har extrem scenskräck och kan därför inte framföra sin magi framför folk. Hon kan bara framföra inför sin assistent och den enda i deras lilla trolleriklubb. Väldigt mysig slice of life med en ny och fräsch nisch. Trollerierna är enastående, men utmaningen är att få den blyga Senpai att framföra bland människor. Varm och mysig choklad som måste adapteras!
MathJuice

MathJuice

9
Juicens Slice of Life
 

Animé kan det där med läskiga monster

Blev ganska bryskt påmind av någon anledning att Muv-Luv Alternative: Total Eclipse existerar, så fuck you Muv-Luv för episod 2! För er som inte hänger med så är det en serie där utomjordingar tar över och utrotar oss ner till bara en miljard. Just episod 2 ser vår heroin och hennes första kontakt med dessa och hon får också se hur hennes närmsta kompanjoner blir slaktade...och ätna, just att dom äter upp dom var ganska starkt. Så jag reagerade ganska starkt på detta ganska simpla trick till plot device, men det var inte just för att folk dog utan vad som dödade dom och hur. Just i Muv-Luv universumet så är BETA den stora stygga med olika former och storlekar (minst 3 meter höga dock) som är bara här på jorden för att sluka allt organiskt. Jag gissar på att det är deras mål, har bara skimmat igenom serien hittills. I alla fall så är dom lite av en mix av mestadels humana former deformerat med kroppar likt leddjur med flera lemmar och med hemska ansikten som antingen har döda ögon eller inga alls. De har också stora käftar för att kunna förtära våra inälvor, om det finns något kvar av det vill säga...
Just första delen inom animé i hur man skapar det hemska monstret verkar vara just att basera det på människokroppen bara för att sedan mutera den till något hemskt monstrum. Dragen finns kvar dock så man känner igen var man lagt grundpelaren. Vissa exempel är mer rakt på sak dock som exempelvis Terra Formars, där en terraformering av Mars med hjälp av kackerlackor leder till att dom muteras och blir...ett ganska rasistiskt exempel om jag må säga det, men ändå skräckinjagande med deras stora ögon och avlånga ansikte. I och med att grundformen är just kackerlackan så leder det till att dess grundläggande styrkor mångdubblas. Så dessa två meter långa humanoidlackor är extremt stryktåliga, snabba och superstarka. Ett annat exempel kan tas med det omåttligt populära Attack on Titan. Jättar med hemska leenden som om dom försökte gå på audition för nästa Jokern. Och dom små ettriga rackarna med alltför stora huvuden är också extremt bisarra. Plus själva köttitanen som bara består av muskelmassa, bokstavligt talat. Även om det är populärt att mixa in mänskliga faktorn så finns exempel som skräckmästarens Junji Itos Gyo, där havslivet får muterade insektsben att använda för att kliva upp på land. Vilket självfallet leder till att vi nu har landhajar att oroa oss för... Just formen är bara steg 1. Steg 2 som gör det mer chockerande är dess brutalitet. Alla exempel ovan har som mål att förgöra människan, helst genom att krossa, mosa, slita dom itu eller (det mest populära valet) äta dom. Om man uteslut en av dessa punkter känns det som att chockeffekten inte skulle bli densamma. Så det allra läskigaste monstren är 1: baserat på något familjärt, och 2: extremt brutal i sin slakt av oss. Jag får inte riktigt samma effekt från västliga produktioner. Det främsta exempel jag kan komma på är filmen Starship Troopers (1997) och spelet Dark Colony (1998). Den stora skillnaden känns som ett mer fokus på insektsliknande drag med mycket klor, taggar och gaddar. Deras motto är oftast klösa, klyva och bita. Även om det är chockerande så får jag inte samma känsla som weeb-varianten. Säg om vi jämför klassiska xenomorphen från Alien när det lemlästar någon så får jag inte samma kick som när en titan äter någon. Kan vara att jag saknar sympati om offret inte är tecknad... Det är dock smått genialiskt att kunna ta människokroppen, twista om den, ge den stora, mörka, döda ögon, några extra armar kanske, vidga käkarna och sedan släppa dem lösa så dom kan skapa kaos. Jag vet inte hur dom gör det men just det störande elementet och överbrutaliteten kan vara den bärande faktorn. Som med en bilkrasch, det är hemskt att se men du måste bara titta. Det fick upp lite av mitt intresse för Muv-Luv även om det är en mechaserie. Men ändå, fuck you Muv-Luv för episod 2!
 
MathJuice

MathJuice

4
Juicens Slice of Life
 

Trilogiernas förbannelse

Nu under vårsäsongen så hände det äntligen. En serie som varit i limbo länge och som behövde en tredje säsong för att verkligen sätta punkt i sagan då tvåan kändes tom med ett alltför öppet slut. Det tog tretton år innan den kom. Jag pratar förstås om Full Metal Panic Invisible Victory. Och...den hamnade på plan to watch orört... Här har man väntat och väntat på att den äntligen ska komma, och sen när den är här så bangar jag. Var det för länge? Har jag bara glömt vad den handlar om efter alla dessa år? Eller var jag bara insnöad på Comic Girls under denna säsong? Sen så slog det mig: det är inte första gången det har hänt. Spola bandet tillbaka till 2008 då Shakugan no Shanas andra säsong slutar. Vi ser Shana vänta vid en julgran och vi inbillar oss vad det menar, detta direkt efter en ganska lam slutstrid. Självfallet vet vi inte hur det slutar för de höll det öppet för tolkning. Fyra år senare, Shana 3 med Final i titeln kommer ut. Än en gång så har jag fortfarande inte sett den. Vad är det som hindrar mig från att ta sista steget för att veta vad som verkligen händer? Ytterligare några år tillbaka till 2006, School Rumble har sin andra säsong färdig och allting hänger i luften. Först två år senare kommer tredje säsongen...i form av en OVA-serie på två episoder. Jag hörde hemska rykten om hur dåligt det blev och fick flashbacks till hur OreImo hanterade sitt slut. Ska Harima få Tenma? Eller går han istället till Eri eller Yakumo? Vad händer med Mikoto? Och får Karen sin Kyousuke eller faller han för Lala? Ytterligare en serie i backloggen som kanske aldrig får se sitt ljus. Kan vi skylla på att det tog så lång tid mellan säsongerna så jag slipper känna skuld över det hela? Vi kan? Skönt, ännu en börda som släpptes från mina axlar. Nu kan jag börja leva igen, hörde ju att Free ska ha en tredje säsong nu under sommaren...
MathJuice

MathJuice

3
Juicens Slice of Life
 

"Norrland är mitt isekai!"

MathJuice: "Är det bara jag eller är det inte väl mycket isekai just nu? Animéns battle royale typ." Klona: "Njae jag tror inte det för jag kan relatera till det." M: "Vad menar du?" K: "Jag menar jag lever i princip i en isekai just nu!" M: "...Hur menar du, 'lever i en isekai'?" K: "Ja, jag flyttade ju upp till Norrland för inte så länge sedan. Det är som en helt ny värld." M: "Jag tror inte det funkar så..." K: "Nämen, jag är ju från Köping!" M: "Ja, men du är från DEN ANDRA delen av Köping!" K: "Spelar det någon roll? Ta som exempel om du far utomlands..." M: "Ja?" K: "...Du möter nya människor, ett nytt språk och en ny kultur. Far du typ till Finland så förstår du inte vad dom säger och du äter lakrits du inte har provat på tidigare." M: "...Nu när du säger det på det sättet så verkar det logiskt." K: "Eller hur?!" M: "Men du flyttade ju bara upp lite i Sverige, det är ju inget nytt land." K: "Nä, men man transporteras till isekai via en händelse eller något väsen." M: "Du flög hit." K: "Det är ju vanligt inom isekai, dom rider på drakar och griffins och sånt!" M: "Ingen av dom ägs av RyanAir eller SAS!" K: "Ännu bättre! Eller så via telefonen så sugs du in." M: "Ganska säker på att det bara funkar med iPhones." K: "Säkert?" M: "Självklart inte! Och varför är Norrland en form av isekai för dig?" K: "Tror nog att Köping-biten förklarar det, plus vi har inte isbjörnar." M: "Det har inte vi i Norrland heller..." K: "Plus att det finns en elak tyrann som bör dräpas för att frita ert land åter!" M: "Vänta, vad?" K: "Jamen titta här på Google!" M: "...Det där är vår landshövding." K: "Ja! För beakta denna trolöse, för han för er i fördärvet! Dra era svärd och följ med mig, bröder, för vår frihet ska betalas i despoters blod!" M: "Nä vänta nu lite! Klona! Snälla, vänta. Nej, lägg ner morakniven! Klona! Stopp! Vad ska du göra med stekpannan?! Vänta lite en sekund..."
MathJuice

MathJuice

2
Juicens Slice of Life
 

Min Topp 10: Dåliga fanserviceserier

Det finns avfall som är någonstans mellan brännbart och frätande, som gamla batterier frätande. Det avfallet är den värsta form av serier som inte ens härdade veteraner kan tycka om. Serier där fanservice ska vara den drivande kraften, och kvalitén blir då därefter. Låt oss gå igenom "listan"...   10. Divergence Eve Sci-fi mecha serie om en rymdutpost som är under konstant hot från utomjordingar. Tråkiga strider och fula mechadesigns, ingenting som händer och huvudrollsinnehavaren är konstant naken av någon anledning. Försöker vara allvarlig och riktigt mörk men snubblar sig fram som ett snuskigare och sämre Evangelion.   9. Hajimete no Gal En oskuld blir inrullad i ett äktenskap med klassens gyaru som leker med tanken att reta med honom, men självfallet så faller hon för honom i slutändan. Tråkig och förutsägbar haremkomedi som inte tillför genren något särskilt unikt. Huvudrollsinnehavaren känns platt och konceptet att pinsamt är lika med roligt fungerar inte i detta sammanhang. Swipa vänster och gör inte samma misstag som detta par gjorde.   8. Hyakka Ryouran: Samurai Girls En unik teckningsstil är inte nog för att lyfta denna serie. Dess koncept av samurajer känns lite som att de försöker härma Pokémon samtidigt som storyn inte har något starkt mål att förhålla sig till. Huvudrollsinnehavaren gör heller inget särskilt, utan det är mer hans harem som gör det. Just ja, huvudtjejen har en delad personlighet där ena är mördarmaskin och den andra...en riktigt irriterande luftskalle.   7. One Room Den här är bara läskig på något sätt. Serien är sett från huvudpersonens ögon, vilket gör tittaren till den som flickorna pratar med. Kanske det parat med att man själv inte säger ett ord samtidigt som man stirrar från vågade vinklar gör det lite obekvämt. En av dom är även ens lillasyster. Sen finns det en OVA där alla är klädda i baddräkter, för mer konstigt behövde det vara tydligen.    6. Kämpfer Huvudkaraktären (en man) blir indragen i en enda stor battle royale som bara tjejer kan delta i...så han förvandlas då till en tjej när han slåss. Tråkig, tjatigt och med en huvudperson som gör det verkligen svårt för en att gilla, öh, "hen".    5. Bikini Warriors En serie som klankar på det absurda av bikinis i fantasyvärldar. Tyvärr tappar de fokus redan efter en episod, och de försöker sträcka ut en hel säsong vad som borde vara en kort paragraf istället. Dom tyckte också att man behövde upprepa "Kejsarens nya kläder" i en fräschare tappning.   4. Valkyrie Drive: Mermaid Ett virus gör att kvinnor antingen förvandlas till vapen eller kan bära personen som förvandlades till ett vapen. Problemet är att det krävs sexuell upphetsning för att det ska fungera. Det finns en handfull intressanta karaktärer, men miljön och manuset är konstigt och inte så intressant som man kan tro. Att kunna upphetsa sin partner är ett djärvt koncept för en plot device och serien lever inte upp till det.   3. Maken-Ki! En skola som tränar eleverna i olika former av kampsport. Låt oss placera en kåt tonårsnörd mitt i smeten. Just ja, han är också extrempacifist men samtidigt en av de starkaste i skolan. Och alla tjejer flockar sig till honom. Slå mig hårt i ansiktet...   2. Queen's Blade Kanske en trendsättare inom detta format, Queen's Blade var tidigt ute med ecchi fighting mellan tjejer och med extremt mycket fanservice. Men det behöver inte betyda att de gjorde det bra heller. Tvärtom så är det mer en olycka än en ledare.   1. Sin: Nanatsu no Taizai Inte att förväxlas med Seven Deadly Sins, Seven Mortal Sins följer ärkeängeln Lucifer på sin hämndresa genom de sju dödliga synderna för att...ja, varför? Hjälper det henne att komma tillbaka till himmelen, eller är hon bara ute på en extrem power trip? Ingen riktning, arrogant huvudkaraktär, ett alltför tröttsamt mönster, dålig animation och tuttar över substans gör detta till den värsta serien ever.
MathJuice

MathJuice

2
Juicens Slice of Life
 

Skruvkorksblondinonomicon: Luvia Edelfelt

Skruvkorksblondinonomicon är ett samlingslexikon för karaktärer inom animé som har de distinkta skruvarna, borrarna eller ringlets i håret. Alla är välkomna oavsett hårfärg men blondinonomicon rullar så fint på tungan så jag var bara tvungen att inkludera det. Varje inlägg inom nomiconet presenterar en karaktär med detta drag så att ni, era okultiverade barbarer, får smaka på riktig kultur! Dagens karaktär: Luvia Edelfelt.   Namn: Luviagelita Edelfelt Nationalitet: Finland Yrke: Student/Magiker/Affärskvinna Roll: Edelfeldts familjehuvud och magikerstudent hos Clock Tower i London Karaktärsdrag: Tävlingsinriktad och prålig ojousama Hårfärg: Orangegult Hårprofil: Extremt långa och stora lockar likt ett ormbo Serie: Fate/Kaleid Liner Prisma Illya, Fate/Unlimited Codes, Fate/Stay Night - Unlimited Blade Works, Lord EL-Melloi II Case Files: Rail Zeppelin Grace Note Voice Actress: Shizuka Itou   Luvia har en extrem drivkraft och söker alltid efter perfektion, men i slutändan kan det leta till överdrift och lite väl pompöst även för en rik dam som henne. Likt Batman har hon två sidor: den andra är den av en magiker. Hon studerar hos organisationen Clock Tower i London och är ibland direkt inblandad som en form av agent som sett när hon bistod Lord El-Melloi II eller då hon var en Magical Girl. Jepp, hon är (har varit) en Magical Girl. Trots hennes inflytande och bragder har Luvia inte varit involverad i några av krigen över den Heliga Graal. Men det kan bero på att hennes främsta önskan är helt enkelt att förnedra sin rival- Rin Tohsaka. Båda två har känt varandra länge och även samarbetat vid flera tillfällen, men de kan fortfarande inte stå ut med varandra. Ironiskt nog så är båda tränade inom ädelstensmagikonsten (sorry, hittade ingen bra översättning på jewel magecraft). Det finns två saker som Luvia älskar: Emiya Shirou (eller Shero som hon kallar honom) och professionell wrestling, vilket hon själv utövar flitigt. Hon har även fått smeknamnet "Forklift Lady" efter detta. Utöver alla dessa udda karaktärsdrag så är hon en sann ojousama som bemästrat det klassiska Ohoho- skrattet. Luvias hår är av sann ojousama- anda där hennes ringlets dominerar hennes profil. Hennes långa hår har sex- sju stora lockar som kan beskrivas som dreads eller ormar...eller i Rins fall; korvslingor. Som pricken över i:et har vi en delad lugg och två stora blå rosetter på sidorna som ytterligare bekräftar att hon är av blått blod. Det har dock varit exempel där hon har haft håret slungat över hennes högra axel och bara ha topparna som klamrar sig över i slingor (se Lord El-Melloi II och Fate/Stay Night - Unlimited Blade Works). Vid de tillfällena var det när hon var yngre alternativt när hon var i wrestlingkläder. Men det vore svårt att säga att Luvias frisyr inte är ikonisk och ett välkänt tecken inom Fate- universumet. 10/10 Ohoho!
MathJuice

MathJuice

2
Juicens Slice of Life
 

Vtubers - vår räddning eller undergång?

Internet har blivit mer toxic på senare tid. Allt från Facebook och MAGA-anhängare till gamers som klagar på Cyberpunk 2077. En annan del av internet som vuxit på senare tid är livestreaming...som också blivit toxic. Det startade som en blygsam väg att streama dig själv när du spelar spel, men har vuxit till något mer. Normen har dock blivit den så kallade IRL-streamingen där du är din egna dokusåpa. Självfallet har det dragit till sig kritik både på grund av kreatörer som inte tar ansvar eller tänker längre än sin näsa, dels på grund av tittarna för vi kan inte ha vackra saker här i världen...         Vi har nu kommit till en ny milstolpe inom streaming - Vtubers, eller Virtual YouTubers. En Vtuber är en streamer som använder en avatar istället för sitt egna utseende. Denna avatar är en 2D- eller 3D-modell som via motiontrackingprogram läser av dina rörelser i realtime och speglar det i avataren. Detta är inget nytt koncept, men vi kan enkelt peka ut vilka som populariserade genren. Kizuna AI var en av de första i denna trend som rullade likt en snöboll nerför Konsumbacken och fortsatte med det extremt populära Hololive. Du kanske har hört talas om Inugami Korone, Kiryu Coco, Houshou Marine, Gawr Gura eller Amelia Watson sådär i förbifarten.   Vtubers avatarer brukar vara animébaserade skapelser (en standard inom Hololive) och har därför skapat stort intresse från både Japan, Hololives och Kizunas startpunkt, till weebs här i västvärlden. Detta har skapat en annan typ av bubbla jämfört med vanliga streamers, där främsta orsaken är att majoriteten av dessa streamers är kvinnor och att de spelar en karaktär de skapat. Kvinnor på internet har varit ett väldigt..."känsligt" ämne i och med att den ordinarie internetanvändaren inte kan bete sig och saknar hyfs. När en kvinna är i rampljuset brukar en av två saker ske: Hot och trakasserier. Deras åsikt är inte önskvärd och istället för att bara ignorera och vända kinden till så måste användaren slå tillbaka med hot om att döda eller våldta. Upphetsning. De ser en kvinna och vill därför se deras hud för att tillfredsställa sig själva, oberoende om kvinnan vill det eller inte. Vtubers har i största allmänhet inte stöt på detta problem. Främsta orsaken är just för att de skyddat sin riktiga identitet bakom en karaktär och just för att de lockar en publik som är mer underkastande och avgudande till sina "Waifu Overlords" som "kommit liv". Så har augmented reality skapat ett fenomen som gjort internet mer wholesome? Kanske, men det kan också vara mer som ett plåster på ett ganska stort ärr som du borde använda stygn istället. Till att börja med så pekar det på det uppenbara problemet att kvinnor som vistas på internet måste vara helt anonyma för att kunna känna sig någorlunda säkra bland en mansdominerad användarbas. Avataren är också den enda riktiga skillnaden mot traditionella streamers, så beteenden och mönster är densamma. En kategori kallad Just Chatting på Twitch är ett praktexempel på vad som vanligen sker i IRL-streaming: Oftast sittande framför kameran. Ganska oskyldigt tänker man, men ack så tråkigt om det är en dålig personlighet. Kvinnliga streamers har även utnyttjat detta till att visa lite extra hud för att locka mer av sina följare att donera pengar, "Simping" i internettermer. Ett ganska grått område och verkligen omdiskuterat ämne. Reaktionsvideor. Igen väldigt beroende på personligheten i sig men ofta så visas copyrightskyddat material i streamen. Också ett väldigt kontroversiellt ämne och, i min mening, extremt tråkigt och idéfattigt. Filma ute på gatan. Beroende på land kan regler för filmning på allmän plats se olika ut, men det är också allmän hyfs att inte trycka en kamera i ansiktet på folk som inte vill bli sedda av främlingar på nätet. Mycket kaos har hänt under denna kategori. Vtubers kanske inte är lika kontroversiella i denna kategori just för att de är bara ett program och är under kontrakt under ett stort produktionsbolag som modererar deras arbete. Men det är fortfarande en form av "flörtande" med sin publik för att få deras pengar. Jag kanske överreagerar på denna punkt, men simping är fortfarande simping oavsett om det är en fejk person eller inte. Gör allt med lite måtta och återhållsamhet och det är inte ett problem. Men tyvärr så är internet internet och det funkar inte alls så i verkligheten... Sen så kommer vi till om vem som helst kan bli en Vtuber. I teorin? Ja. I folkopinion? Nja. Streamern Pokimane, en ganska kontroversiell kvinnlig IRL-streamer, skapade sin egna avatar för ett tag sen och fick motreaktion från netizens. Vissa antyder att hon hoppar på en trend för att tjäna mer pengar (kanske), andra anser att hon är inte "lämpad" att bli en Vtuber och kommer "smutsa ner" dess anseende. Allas vår största export PewDiePie gjorde också sin Vtuber debut ganska nyligen, men han gjorde det medvetet för att provocera Vtuber-fandomen. Självfallet fick han samma reaktion som Pokimane, men han gillar deras patetiska försök till att "cancela" han och hur hypokritiska fansen är. Så vi kanske inte är framme än. Vi kanske aldrig får ett wholesome internet där folk kan bete sig som folk. Kanske så är Vtubers inte svaret. Det har också växt så mycket på så kort tid att det är svårt att inte bli utmattad av alla digitala animékaraktärer. I slutändan handlar allt om folkvett, vilket betyder att vi är redan fördömda för internet kan inte ens stava till folkvett. Fråga bara Brezals. Han dödade sin sömnrytm för att se en waifu i hajpyjamas klockan två på morgonen...
MathJuice

MathJuice

2
Juicens Slice of Life
 

Kan du räkna upp alla idoler?

Denna vårsäsong börjar del 2 av Love Live! Nijigasaki High School Idol Club med buller och bång när vi blir introducerade till Lanzhu Zhongs animédebut och senaste hitsingel. När jag säger "animédebut" så menar jag att hennes första inträde var i Love Live mobilgachat. Många, om inte en majoritet, av alla idolserier har sina rötter från den mobila plattformen, och det märks främst när man tittar i rollistorna i serierna. Love Live exempelvis snittar 9 idoler per generation. Med fyra generationer animé har vi nu 36 enskilda individer, med rivaler är vi uppe i 43. Det är en hel del människor att hålla koll på. Grunden till detta grubblande var en febrig lördagsmorgon med lite slösurfande på AmiAmi. På förstasidan hade vi merch från The Idolm@ster och ett ansikte som jag inte kände igen då jag inte var insatt i gachan. Det fick mig att göra en "Big Shaq" och lägga ihop två och två, och resultatet är lite smått chockerande... D4DJ har 24 idoler, varav 14-ish är med i animén. BanG Dream! Är uppe i LL-nummer med 36 stycken, ovisst hur många i adaptionen men tre säsonger borde betyda en hel del. Sen så har vi vår huvudförbrytare The Idolm@ster med sina underdiskografier Cinderella Girls, Million Live och Shiny Colors: 50(!) namn under denna licens, och då har vi inte räknat in dom manliga idolerna från SideM vilket ger ungefär 14 extra medlemmar. Chockerande nog så verkar detta inte ha så stor inverkan på våra minnen. Följer man en serie med närmare tjugo karaktärer så borde det vara svårt att komma ihåg alla. Kanske är det trots trots att gachaindustrin är en konstant utarmning av publikens engagemang så har majoriteten av idolerna en utvecklad karaktär. På ren svenska, they do give a shiet. Men trots detta så verkar vi gå mot ett Pokémon-syndrom; med så många idoler i konstant rullning så måste man snart behöva ett Pokédex... eller ett Idoldex... för att hålla koll på alla aidorus. "Chisato Arashi, en dansidol. Huvudkoreograf för gruppen Liella. Jobbar i ett crêpesstånd efter skoltid." För tillfället dock kan vi ta det med en nypa salt då allt detta skrevs klockan fem på morgonen med lite feber och ont i halsen som motivation för hjärnan att verkligen "gå loss" så att säga. Förresten, har ni hört Lanzhu Zhongs senaste singel än? Den är lit, ni måste bara lyssna!
MathJuice

MathJuice

2
Juicens Slice of Life
 

Närcon 2019 i bilder

Mitt första Närcon var extremt spännande och samtidigt uppeggande när man vet att alla runt omkring en delar ett gemensamt intresse. Mycket liv och rörelse och 30 plus i luften. Det perfekta tillfället att bara djupdyka i hur det såg ut på konventet. Välkommen till Linköpings universitet:   Tonvis med merch med allt från manga, DVD och Blu-Ray till figurer, plush och dakimakura. Ovanligt mycket krimskrams med K-popgruppen BTS också. Skulle kanske investerat i en Jimin pin... Ordbilder media var även de med på ett hörn. Dom här var lite tråkiga. Dom bara står och...ja, står. Sverok var på plats och hade tävlingar om att göra den snyggaste trollstaven. SvenskaMagic hade en egen hörna där casual EDH och nybörjarvänliga turneringar tog plats. Utöver Magic fanns det tonvis med andra kort- och brädspel som spelades runtom campus. Allas @DrTenma egna föreningsvänner från Mangakai var på plats för att promota deras manga- och animeklubb. Varma hälsningar, wish you were here! Den digitala spelhörnan bestod mest av konsoler med splitscreensupport som (självfallet) Super Smash Bros, Injustice, Guitar Hero och andra klassiker, plus ett datarum där TFT och Roblox dominerade den mesta speltiden. Utöver det fanns det mitt i C-huset en chans att prova på Beat Saber på livestream och även en liten hörna där indiespel visades upp. Uteaktiviteter som föregick innefattade vattenkrig, hoppborg, dragkamp, kubb, sumodräkter och här en demonstration och träningsworkshop av LudoSport Sverige, den officiella kampsportsformen för ljussablar. Bandai Namco hade ett booth där man kunde prova på Code Vein, ett Soulslike för weebs. Det har även coop, så nu kan du carrya mig @Klona. På stora scen bjöds det på J-pop och mindre cosplaytävlingar. Missade tyvärr det mesta som skedde här då scenen var till en början svårt att hitta till. Med allt det där ur vägen har vi sparat det bästa till sist: Cosplayen!   "I never really was on your side!" Blå spion från Team Fortress 2 är här för att förstöra din dag. Danganronpa var väldigt populärt val för flera deltagare, men denna figur från serien känner jag tyvärr inte igen. Eller är jag ute och cyklar igen... Hittade däremot en av massa Chiaki Nanami på plats. En väldigt ung Taiga från Toradora. F.A.N.G. från Street Fighter minglar med Hattmakaren och Alice från Tim Burtons Alice i Underlandet. En Imperial Commissar från Warhammer 40.000, redo att avrätta desertörer utan minsta tvekan! John Wick starring Keanu Reeves...and his mighty pen! "You're breathtaking!" Rainbow Six Siege är också ett populärt val hos cosplayers. Här har vi Bandit, Thermite, Kapkan, en...terrorist, och IQ, redo för inbrytning. Även vår herre och frälsare Tachanka behöver vila lite grann i denna hetta. "GPS satellites? Unmanned drones? Fooking laser sights?" "The more crutches you have, the more it hurts when they're kicked out from under ya." "If there's one thing I know for sure, it's that a six inch blade never loses reception." Rook, Smoke och Fuze gör sig redo att storma Pressbyrån. En stor skara My Hero Academia fans fanns bland oss, här Uraraka och Froppy. Och en väldigt imponerande Bakugou! Under konventet fanns det paneler från olika serier som gick ut på att en liten teatergrupp spelar karaktärerna i en form av improvisationsshow med Q&A med publiken. Helt ovetande vad panelen skulle innefatta gick jag på Love Live! -panelen. Fick mig ett gott skratt när medlemmarna från Muse berättar hur de ska storma Area 51 och rekonstruerar sina favoritvines. Och självfallet en och annan Nico Nico Niii. Maki is not amused. Mera Love Live! Love Live! Sunshine!! Aquors!!! Nozomi tillsammans med någon jag inte känner igen från My Hero Academia. Från klassikern Tokyo Mew Mew. League of Legends var extremt populärt, speciellt K/DA skinsen. Här har vi en riktigt bra Evelynn. "You can always trust Mafia Braum!" Fick höra att för att gå in i rollen som Braum växte han några extra decimeter. Denna Fiddlesticks var mäkta imponerande...och lite läskig. Newt Scamander från Fantastiska Vidunder, eller Sp4zie från YouTube? Ni får bestämma! Här är han tillsammans med storboven Grindelwald. "Requiescat in pace." Ezio Auditore från Assassin's Creed. Har ingen aning vilken serie dessa kommer från. Glömde att fråga... Jag hörde Hetalia Axis Powers, men sen vet jag inte om hon sa Italien eller någon annan. Väldigt proper dock. "Feet first into hell." ODST-soldat från Halo. Äntligen en Vocaloid, och det är Hatsune Miku herself! Och en Sakura Miku bara för att vi kan. Sailor Uranus och Sailor Neptune från...Bananer i Pyjamas, vad trodde ni? Hittade dock ingen Sailor Moon... Sailor Venus är nu med på ett hörn... ...Innan de fotobombar en Stormtrooper och hans selfiestick. Final Fantasy möter Assassination Classroom. Originaltrion från WarCraft 3. Jaina Proudmoore, The Lich King och Arthas Menethil. En Sith från Old Republic-eran och unge Anakin Skywalker från Star Wars Episod 3. Nordisk representation! Lilla My och Snusmumriken från Mumintrollen. Pretty neat. Name a more iconic duo, I'll wait. Link och Zelda från Legend of Zelda. Finbesök från Twitch, Dr. Disrespect jagar nästa chicken dinner. Framgick dock inte om han blev bannad under dagen... En personlig favorit, en nästan livs levande Satsuki Kiryuuin från Kill la Kill. 2B från Nier Automata. Spot on! Väldigt vågat från Fate/Grand Order med egyptiska Nitocris och Cleopatra. Misato Katsuragi från Neon Genesis Evangelion i par med Yang Xiao Long från R.W.B.Y. Featuring Dante from the Devil May Cry series! En småländsk Peter Quill/Star Lord från Guardians of the Galaxy (och baby Groot). Bröderna Ed och Al från Fullmetal Alchemist. Gillar rustningen på denna. Bästa måste nog vara denna Totoro dock!   Summa sumarum så hände det väldigt mycket på universitetet. Ber så hemskt mycket om ursäkt till alla som jag störde med kameran, och ett stort tack för att ni ställde upp. Häftiga kostymer, häftigt community och ett häftigt konvent. En helt okej dag kan man säga.  
MathJuice

MathJuice

1
Juicens Slice of Life
 

Min Topp 10: Decenniets bästa animé

Det har redan gått tio år, och mycket har hänt under den tiden. Men låt oss glömma allt annat och fokusera på vad som verkligen betyder något: animé. Denna lista rankar de tio mest inflytelserika serier (enligt mig) mellan 2010 och 2019. Två saker som är helt säkra - det är inte så många slice of life som man kan tro, och ni kommer inte att gilla vad som hamnade på nummer 1.   10. Psycho-Pass Cyberpunk möter George Orwell där framtida Japan isolerat sig från den kaotiska omvärlden och använder ett system som bestämmer vad som är bäst för invånarna- Sibyl. En deckarserie som följer Public Safety i deras utredningar i ett samhälle som sägs ska vara perfekt. Delvis mörk och delvis filosofisk i sitt utförande, Psycho-Pass har en riktigt intressant premiss som tar med dig på en resa genom en dystopisk värld och den så kallade fristad som Sibyl har skapat. Tre säsonger starkt och med massvis av bra skrivna karaktärer, denna serie tänker inte stanna upp i första taget.   9. K-On! En av titanerna inom slice of life, K-On! är Kyoto Animations lilla pärla om söta tjejer som gör söta saker (i detta fall starta ett skolband). Vackert animerad, varm humor och skön musik allt samlat i ett prydligt paket. Ett måste att se oavsett om du gillar KyoAni, slice of life eller musikserie.   8. Yuru Camp Ytterligare en serie om ingenting. I Yuru Camp följer vi campingfantaster under lågsäsong och trots att den utspelar sig under den kalla hösten, så är det här en av de varmaste serier som kommit ut. Charmigaste och lugnaste du kommer någonsin att ta del av. Plus ett öppningstema som kan få en sten att le i takt med sången. Jobbar dubbelt som en liten campingguide, så den kan även ge tips på bästa sättet att starta en brasa på.   7. Fate/Zero Det finns bara två bra serier i Fate-universumet: Originalet Fate/Stay Night och prologen Fate/Zero. Zero utspelar sig under kriget över heliga Graal tio år innan originalet och beskriver vad som skedde i Fuyuki City innan den stora branden. Gamla karaktärer mixas med nya som lägger fundamentet för universumets framtida serier (både på gott och ont). I min mening Ufotables svansång inte i det avseende att de gått under, utan som ett memento till innan de blev för stora för sina kängor. Det är nu bevisat att ingen vet vad som pågår i Fate-tidslinjen och ingen kan ändra detta. Zero kommer alltid att vara den trotjänare vi förtjänar tillsammans med originalet från 2006.   6. Girls und Panzer Senshado - en kampsport utan dess like. Föreställ dig att paintball möter stridsvagnar från andra världskriget, och att bara kvinnor kan utöva sporten...det är så animé som det bara går. Följ eleverna hos Ooarai Girls High School när de desperat försöker vinna skolmästerskapen i hopp om att upphäva beslutet om att stänga deras egna skola. Ett djärvt koncept men väl så originellt. Sport och slice of life möts i ett kaos som kan beskrivas som Fast and Furious med stridsvagnar, speciellt efter att man sett filmen. Har just nu en långgående filmserie så dess framtid ser väldigt ljus ut.   5. Re:Creators En omvänd isekai där karaktärer från animé, manga och spel plötsligt kommer till liv i vår värld och det nu äntligen kan möta deras skapare...men om det är med goda avsikter eller inte återstår att se. Vacker tagning på ett kanske inte så originellt koncept, men det sköts med bravur. Med detta följer även med kanske en av världens bästa soundtrack till en serie någonsin. Kombinera detta med tuffa actionscener som är väl animerade och en fet bas i ljudeffekterna, och du har en kronjuvel som inte får underskattas.   4. My Hero Academia En typisk underdog story möter superhjältar i stil med Marvels egna serietidningar, men gör det till sin egna grej. Följ en pojkes resa i en konstant uppförsbacke där han kämpar att nå sitt mål att bli en hjälte i ett samhälle där han är en av få som inte har en superkraft. En av få shounenserier som jag tagit åt mig, och den sitter nu verkligen som en av de mäktigaste jag varit med om. Det som får hjulet att snurra i detta mästerverk är hur superb karaktärsutvecklingen är. Det gör att serien känns så levande och extremt belönande ju längre man följer den.   3. Angel Beats I limbo finns ingenting att göra förutom att skolka från skolan och att slåss mot elevrådspresidenten som sägs vara en ängel. Denna serie är en twist på vad som händer när man lämnar jordelivet. Resultatet är ganska roligt flera gånger och kanske inte så djup som man tror, men den gillar att röra om ens känslor. Ett mästerverk som lämnar en i tårar ackompanjerat till My Soul, Your Beats.   2. Violet Evergarden Historien om en flicka som inte vet annat än konflikt och hennes strävan att ta reda på vad som menas med "kärlek". Vi följer hennes karriär inom posten och som skribent för de som själva ännu inte lärt sig det tryckta ordets konst. En resa genom berg och dalar, genom sött och surt och med många olika karaktärer. Decenniets kanske vackraste verk och som verkligen får känslorna att välla över stundtals. Serien var även ett samarbete mellan KyoAni och Netflix, så förhoppningsvis har den även inspirerat nya tittare till vår underliga värld vi kallar animé.   1. Strike Witches 2008 var det premiär för häxorna som slogs mot utomjordingar under ett alternativt 1940-tal. Under detta decennium har dom inte visat något tecken på att bromsa in med en säsong två, spinoffserien Brave Witches, en långfilm och den briljanta OVA:n Operation Victory Arrow, plus två ytterligare serier som är på väg 2020. En serie som kan beskrivas som jack of all trades, Strike Witches vann över mig just för att den slog mina extremt låga förväntningar och visade att den var mer än vad som visades på omslaget. Briljant animation, imponerande musik, unikt världsbyggande och en rollista som verkligen binder samman alltihop perfekt. Lägg till de verk som fortfarande inte fått en animéadaption så ser man all den potential som finns hos dessa häxor.
MathJuice

MathJuice

1
Juicens Slice of Life
 

En symbols baksida: Vad förväntade du dig?

*SPOILERS FRÅN MY HERO ACADEMIA SÄSONG 2 & 3 SAMT FRÅN THE DARK KNIGHT TRILOGIN* Batman är kanske den mest ikoniska seriefigur vi har. Han är hård som stål, en enastående detektiv, har massvis med coola apparater att använda och har det unika dilemmat ifall man ska kalla honom för hjälte eller medborgargarde. Men kanske det som definierar honom mest är hans enda regel: han får inte döda. Vilket är en ganska vek regel när man väl bryter ner den. Bara i senaste Dark Knight-filmerna med Christian Bale som Läderlappen uppstod flera former av skadegörelse och olyckor på bekostnad av hans verksamhet, och även dödsfall som han indirekt orsakade. Ra's al Ghul? Kunde räddas, men han lät bli. Harvey Dent? Han stod mellan ett svårt val att stoppa honom eller låta oskyldiga dö. Hans nya Batmobil har även tonvis med sprängkraft, vilket används mot Gothams poliskår i den avslutande filmen. Och trots alla dessa år så kan han inte döda Jokern även om vi vet att det smartaste draget vore att ta kål på honom för allas bästa. Men det är inte detta vi ska diskutera, utan vi ska dissekera händelserna i den andra filmen och dilemmat med att vara en superhjälte, eller för den delen någon som vill stå upp mot mörkret... I The Dark Knight får vi äntligen stifta bekantskap med Jokern (spelad av Heath Ledger) och det kaos som han sprider i Gotham. Hela trilogin var fokuset på Batman som en symbol mot förtryck och organiserad brottslighet, att få folket att känna hopp och stå upp mot ondskan. Jokerns plan är att smutskasta denna symbol och det funkade faktiskt. Vad som var bra för Gothams invånare i första filmen är helt plötsligt inte okej enligt dom. Dom vill att kaoset ska ta stopp och är villiga att lämna ut Batman om det hjälper dom. Denna svängiga opinion bland folket är inget nytt inom superhjältegenren, men jag vill ifrågasätta hela konceptet med en mening: "Vad förväntade ni er?". Att svara med en atombomb kommer självfallet att leda till eskalation, en reaktion kommer att ha en motreaktion, och som en oskriven regel så kommer födseln av en hjälte leda till födseln av en skurk, ett monster eller en motidealist. När efterskalvet känns hos de vanliga dödliga så vill man ha en reglering av sina beskyddare. Marvel och DC har haft olika former av dessa kaosepisoder inom olika medier, men dessa har handlat om unika individer som är endast ett fåtal i mängden här på jorden. Sen så har vi My Hero Academia där 80% av befolkningen har någon form av unik kraft, eller quirk som man kallar det. Just därför så har man infört regleringar på global nivå hur man som individ kan använda quirks eftersom a), nästan alla kan använda sig av en superkraft, och b), detta samhälle har nu gjort det möjligt att bli hjälte som ett jobb. Det unika problemet i detta samhälle är att civilkurage, som Batman i viss mån uppmuntrar, inte existerar i samma mått. Om du till exempel jobbar i butik och en skurk rånar den så kan du tekniskt sett inte stoppa denna. Är du inte polis eller har en hjältelicens så kan det vara förödande om säg du använder din quirk på ett sätt som skadar skurken. Detta exempel är kanske inte det bästa då det för tillfället är mera riktat mot de som studerar till hjältar eller skapar sig ett eget medborgargarde, men det är fortfarande oroväckande och som nämnts tidigare en risk man måste ha förväntat sig men som borde ses över. Ett annat dilemma som diskuteras under seriens gång är hur hjältarna har bara ett sätt att vinna, vilket sätter dom i en riktigt trång sits. Just Midoriya, Iida och Todoroki fick känna på detta när hjältedödaren Stain var i farten. När han var på väg att döda en hjälte (och i viss mån dom tre också) så ryckte dom självfallet in för att stoppa honom. Det krävdes en hel del kraft innan han stannade upp med brutna revben och kanske en hjärnskakning också. Detta slutade med att Midoriya, Iida och Todoroki fick skäll från polismästaren då de inte har någon licens eller kan kontrollera styrkan på sina quirks, trots att de hade ryggarna mot väggen och Stain var ute efter blod. Samtidigt så kan All Might krossa ett helt kvarter och leverera en Detroit Smash och han prisas till höjderna för sin insats (även om nu mötet med Stain blev mörklagt officiellt). Samtidigt så har det varit indikationer genom hela seriens gång när U.A. akademin attackerats två-tre gånger, speciellt riktat mot eleverna, att folket blivit oroligt. En sista nådastöt var All Mights senaste möte med All for One, där sanningen om hans försvagade form kom fram i dagsljuset. En lögn likt den Batman bar med sig som skakade hela fundamentet som hade byggts runt symbolen för fred. En lögn för att lugna pöbeln, en pöbel som lyft honom till skyarna som den enda problemlösaren man behöver. Men som sagt: i ett samhälle med superindivider så bör man förvänta sig att det finns en motkraft. Låter kanske som en cynisk och mörk synpunkt? Vi kan göra det lite mörkare... Med ett verkligt exempel i form av USA och deras favoritgrundlag "The second amendment". Från deras självständighetsförklaring från 1600-talet säger andra lagen att alla medborgare har rätt att bära vapen. På senare tid har detta varit ett hett ämne efter alla masskjutningar som skett bara de senaste decenniet. Det vanligaste försvaret har varit att "om man har tillgång till vapen så kan man stoppa det". Och självfallet har det inte bevisats som sant då första reaktionen till när skott viner är att fly samt att de som är på plats oftast inte är beväpnade. USA har ingen symbol likt Batman eller All Might och har till och med mindre regleringar av sina vapen än quirks. Så igen: Vad förväntar man sig? Det blev lite mörkt där i slutet, men problemet som alla dessa paralleller möter är att folket tror att allting kommer lösa sig utan några konsekvenser. Som butlern Alfred sa till Batman: "Du spottade Gothams värsta skurkar i ansiktet. Och du trodde att du skulle komma undan helt oskadd? Det kommer alltid bli värre innan det blir bättre." Så i slutändan så ligger ansvaret fortfarande hos hjälten. Men förväntningarna? Det är dina egna, och banne mig förvänta dig det värsta för ingenting är absolut i ett samhälle med en symbol för rättvisa!
MathJuice

MathJuice

1
Juicens Slice of Life
 

Skruvkorksblondinonomicon: Selnia Iori Flameheart

Skruvkorksblondinonomicon är ett samlingslexikon för karaktärer inom animé som har de distinkta skruvarna, borrarna eller ringlets i håret. Alla är välkomna oavsett hårfärg men blondinonomicon rullar så fint på tungan så jag var bara tvungen att inkludera det. Varje inlägg inom nomiconet presenterar en karaktär med detta drag så att ni, era okultiverade barbarer, får smaka på riktig kultur! Dagens karaktär: Selnia Iori Flameheart.   Namn: Selnia Iori Flameheart Nationalitet: England Yrke: Student Roll: Familjen Flamehearts nästa ättling Karaktärsdrag: Tjurig Hårfärg: Ljusblond Hårprofil: Två stora industriborrar Serie: Ladies versus Butlers! Voice Actress: Mai Nakahara   Hakureiyou Academy är en skola för den rika adeln med en liten unik uppdelning. Det finns två "kurser" som går parallellt, nämligen en för adelsfolket och en för tjänarklassen som då kan träna sig till butler eller piga under skolans gång. Självfallet så är dagens objekt från tidigare nämnda högre societet; Selnia Iori Flameheart. En engelsk flicka som flyttat till Japan just för att gå i denna högklassiska skola, Selnia lever och andas högsta klass. Däremot så har hon svårt för att hålla lugnet och brusar upp sig väldigt lätt vid minsta provokation. Detta är vanligt förekommande bland två specifika klasskamrater. Den första är Akiharu från tjänarkursen, en ung man som inte tar skit från någon och särskilt inte från en som tror sig stå över honom. Bråken mellan dessa är ökända och är mycket fram och tillbaka. Det var även Akiharu som myntade smeknamnet "Drill" p.g.a. Selnias två stora skruvlockar. Den andra är hennes gamla rival Tomomi. De har känt varandra sedan länge och Tomomi är lite av en sadist som gillar att trycka på Selnias knappar när hon får chansen. Så även om hon kan ses som en ädel representant av House Flameheart så krävs det inte mycket för att hon ska lacka ur... Men vad som är mer unikt än hennes humör är hennes magnifika hår. Med två stora "twintails" som krullar sig ner ända till baksidan av hennes knän så kan man säga att smeknamnet "Drill" är välförtjänt. Men det är inte bara för syns skull heller! När Selnia blir riktigt arg kan dessa två skruvar börja rotera likt ett par massiva industriborrar. Hastigheter uppemot 2700 rpm har uppmätts. Självfallet har ingen provat att borra med dessa toppar, men teoretiskt sett kan dom användas vid borrning av aluminiumplattor. Selnia- en dam som kombinerar både elegans och nytta. 10/10 Drilluh!
MathJuice

MathJuice

1
Juicens Slice of Life
 

Best of Animé 2021

Åren går men covid består. Hoppas att ni alla har undvikit smittan och samtidigt sett många bra serier. Tänkte lista några här i vår årliga bästa inom animé. Reglerna för vad som väljs är simpelt, men just för i år har jag två speciella regler: Vi pratar inte om Redo of Healer. Vi pratar INTE om Redo of Healer! I övrigt är det ganska straightforward.    Kriterier: Deltagare ska välja den serie som (enligt dig) passar bäst i namngivna kategorin, därefter ska det motiveras varför du tycker att serien förtjänar det. Helst utan spoilers självfallet. En serie kan nomineras i flera kategorier. Endast serier omnämns då filmer är mer glest mellan utgivningar och alla kanske inte har sett mycket långfilmer. Serien ska HA STARTAT under 2021 för att kunna nomineras. Serier som fortsätter in till 2022 är godkända så länge de började under 2021. Serier som började 2020 räknas inte. Du behöver inte sett klart en serie för att nominera den.   Kategorier:   Bästa action: My Hero Academia Säsong 5 En tid har gått sedan All Might pensionerat sig, men samhället verkar inte vant sig ännu med tanken. Nu ligger pressen på nya stjärnskott och de topp starkaste hjältarna att bära den tunga bördan som han efterlämnade. Endevaor, nu rankad som nummer 1, har legat i samtidigt som han försöker lappa ihop sin trasiga relation med resten av sin familj, speciellt Shoto. Shoto har å andra sidan tillsammans med de andra i klass 1-A på UA Academy gått tillbaka till skolbänken. Det är dock med en tvist då 1-A och 1-B står mot en klass-mot-klass utmaning om vem som verkligen är bäst... Efter fem säsonger så känner man lite tröghet denna säsong, men den har fortfarande ljuspunkter som det allra första arket. Det som händer är att denna säsong är en enda stor uppbyggnad mot nästa stora ark som kommer verkligen skaka om universumet. Vissa fightingscener har också fått sig en uppiffning i det visuella. Kort och gott så kan man säga att det fungerar bra än. Även om man börjar bli lite trött så kommer nog nästa stora ark att få den tillbaka till toppen igen.   Bästa äventyr: That Time I got Reincarnated as a Slime Säsong 2 Konungariket Tempest har växt mer och mer och njuter just nu av lite lugn och ro. Rimuru försöker utöka sitt lands inflytande i vanlig ordning och är nu i fulla förhandlingar med att alliera sig med grannationen Eurazania. Men det verkar som om kyrkan inte gillar att ett gäng monster helt plötsligt ska bli självständiga och ha det gött. Och vi får inte glömma att Clayman fortsätter spinna sina trådar. Hur ska slimet fixa det? Efter en första säsong där mycket har hänt så kommer ännu mera tvistar här! Det är tveksamt om första eller andra säsonger är bättre, men det finns mycket nytt och saftigt här. En av få isekaiserier (i min mening) värd att dedikera sin tid. Om jag säger mer så går vi i spoilerterritorium och det vill jag undvika. Jag säger upplev det själv för det händer grejer hela tiden!    Bästa drama: Hige wo Soru. Soshite Joshikousei wo Hirou. Yoshida bjöd ut sin chef och kärleksintresse Gotou ut på middag en lördagskväll för att fria till henne. Efter ett avslag och några tröstande öl stapplar han sorgset hem. Utanför sitt hem under en lyktstolpe sitter en flicka i skoluniform ensam, hon säger att hon inte har någonstans att ta vägen men att om hon får stanna med honom så kan hon göra vad han vill med henne. Detta väcker ilska och avsky i Yoshida men samtidigt så kan han inte lämna henne ensam på gatan. Så den kvällen får Yoshida en tjej med sig hem, och en massa bekymmer som bör lösas utan att han krossar sin sensmoral... En serie som tar tag i de svåra frågorna utan att göra det obekvämt för tittaren. I dagens animéklimat så är det krångligt och känsligt med kärlek, och denna serie med kanske en av de längre och skummaste titlarna drar sig inte för att adressera dem. Dom spelar fortfarande lite säkert men det skadar inte helheten och man har velat vara med hela resan för att se hur det slutar. Yoshida är också en skön fläkt vad gäller huvudpersoner, speciellt hans mantra "äldre kvinnor är bäst".   Bästa komedi: I've Been Killing Slimes for 300 Years and Maxed Out My Level Azusa har bara jobbat och jobbat tills hon slutligen dör av övertrötthet. Innan hon går till efterlivet så möts hon av en gudinna som frågar om vad hon kunde ändra om hon fick en ny chans. Azusa svarade med "jag vill vara odödlig, snygg och ta det lugnt!" Sagt och gjort så blir Azusa isekai'd till en fantasyvärld där hon som häxa dödar lite slime och slappar om dagarna. Men efter 300 år så har hon maxat sin nivå och är nu en av de starkaste varelserna i världen. Hur ska det nu gå för Azusas lugna vardag om ryktet sprider sig? En light novel adaption som känns lågbudget men som har största vikten i både manus och karaktärer, vilket denna serie absolut briljerar med. Azusa till exempel har som VA Aoi Yuuki, mer känd som Tanya the Evil. Bara det är hur roligt som helst! En lugn långsamtgående slice of life med både hjärta, karaktär och extremt mycket garv garanterat!   Bästa thriller: 86 San Magnolia är en republik i fullt krig med Gadianska imperiet, men invånarna kan vara lugna då kriget anses vara slut om ett par år och att de själva "inte haft något dödsfall på krigsfältet." Major Vladilena Milizé ser dock igenom propagandan och vet den bistra sanningen som republiken försökt dölja. Som en handledare styr hon styrkorna från San Magnolias distrikt 86- utstötta som inte bär samma blod som resten av landet och som skickas i strid mot imperiet och deras outgrundliga legioner av drönare. Just hennes nya grupp är ett speciellt fall med en mystisk figur som ledare, kodnamn "Undertaker"... Denna gav mig lite Psycho Pass vibbar om en serie som ifrågasätter ett samhälles ideal men med mer desperation i mixen då det finns en ovisshet om det alls kommer att ta slut. Man verkligen känner varje smäll och andetag när den är i full swing. Med Sawano Hiroyuki på soundtracket är det svårt att hitta skäl till att inte se den. Det är en bergochdalbana av känslor med massa action och intriger.   Bästa romans: My Next Life as a Villainess - All routes Lead to Doom! X Snabb recap: ung flicka går bort alltför tidigt men blir isekai'd till sin favorit visual novel, men som spelets protagonist Catarina Claes. Här måste hon kämpa sig igenom sitt liv för att undvika dödsflaggorna från spelet. I denna säsong har Catarina undvikit alla flaggorna och kan nu bara ta de lugnt resten av livet! Men det verkar som att det finns en hemlig komplott mot kronan, och Catarina dras in i det hela. Samtidigt så tätnar kampen om hennes hand bland hennes vänner. Vem kommer vara den lyckligt lottade? Kan börja med att informera att jag fortfarande inte sett Fruits Basket 3, så denna är mitt andraval. Men vilket andraval ändå! Gillade första säsongen av "Bakarina" och mer av samma skadar ju aldrig. Min favorit bland reverse harems där man faktiskt har svårt att hata den korkade protagonisten.   Bästa science fiction: 86 Om det psykologiska i 86 kan beskrivas som Psycho Pass kan man nog beskriva striderna som Girls und Panzer möter Attack on Titan. Har alltid svårt för mechaserier, men jag har inget problem med dessa Reginleif combat walkers. Grafiskt är det mixat in friskt med 3D som inte stör utan ser imponerande ut. Den slår tungt mellan striderna, den slår tungt under striderna och backas upp av Sawano Hiroyuki under hela spektaklet. Den är bitvis deprimerande men ack så effektiv att få fram känslor och samtidigt ha grymt coola stridssekvenser.   Bästa fantasy: That Time I got Reincarnated as a Slime Säsong 2 Att ha ett så stort mångfald av raser händer inte så ofta, ej heller att de samarbetar. Dessutom har vi en överlägsen protagonist som inte strävar efter att vara så hemsk som möjligt utan försöker göra så gott han kan för sitt folk. Isekai Slime ligger på en gräns där action, humor, äventyr och överdrift samlas och får en att må bra när man ser den. Lätt att komma in i, mysig nog för en att stanna kvar i och nog med fart för att få adrenalinet att pumpa.   Bästa slice of life: Yuru Camp Säsong 2 Det nya året närmar sig med stormsteg och campingtjejerna deltidsjobbar inför nästa äventyr. Vad för platser får vi se nu? Vad för gott bjuds på att äta? Och vad tycker Nadeshiko om idén om att solocampa? Världens mysigaste slice of life är tillbaka! Denna turistguide i förklädnad visar ännu mer ställen och maträtter. Det finns till och med lite dramatik denna gång. Om man ska börja med något lätt och mysigt så börja här...eller rättare sagt med säsong 1, men kom sen gärna tillbaka och se mer!   Bästa soundtrack: Yuru Camp Säsong 2 Något mysigt och lekfullt att lyssna till när man sätter upp tältet eller lagar hot pot. My Hero Academia har ett solitt pumparalbum och 86 har Sawano Hiroyuki att falla tillbaka på, men det är svårt att slå något så rofyllt parat med de vackra vyerna runt Japan.   Bästa OP: Seize The Day (Yuru Camp Säsong 2) Kanske inte riktigt en Shiny Days, men riktigt nära är den. Mera livligare och gladare skulle jag nog säga till och med.   Bästa ED: STORYSEEKER (That Time I got Reincarnated as a Slime Säsong 2) Riktigt chill. That's it!   Bästa animation: Miss Kobayashi's Dragon Maid Säsong 2 Livet runt Kobayashi och hennes drakkompanjoner fortsätter med olika små äventyr och missförstånd emellanåt. Men helt plötsligt verkar det som att ytterligare en ny drake har kommit till vår värld. Vad är hennes intentioner? Mera Kobayashi & Tohru för dem som vill helt enkelt, men vad som står ut mest är hur animationen drastiskt fått sig ett lyft. Första säsongen var nog imponerande tack vare att KyoAni ligger bakom, men denna går verkligen above and beyond som man säger på ren svengelska. Utan att överdriva så har denna serie bästa animerade fightingscenerna i år. Men den fungerar även fortfarande bra som en rolig slice of life, plus mera Kanna!   Årets besvikelse: Muv-Luv Alternative 1973 börjar en utomjordisk ras kallad BETA sin invasion av jorden, och under 2000-talets början har dom utplånat mer än hälften av befolkningen. Vårat främsta vapen är mechas kallade Tactical Surface Fighters (TSF) och de piloter som kör dem. Takeru Shirogane, en japansk student, vaknar upp från en "dröm" där BETA helt tagit över och där han själv stridit som TSF-pilot. Problemet är att det inte var en dröm utan minnen från hans framtid. Kan han utnyttja denna kunskap till att vända kriget till mänsklighetens fördel? Adaptionen av kanske världens mest älskade visual novel lever inte upp till hajpen. Animationen känns mycket svagare än spinoffen Total Eclipse, dess längd på 12 avsnitt gjorde att takten var alltför stressad och det är alldeles för lite action mot BETA och för mycket politik/träningsmontage likt många mechaserier före den. Det största problemet var dock själva adaptionen. Originalet hade två halvor med kanske världens största plot twist som ledde till det vi ser i serien, så det blev ett stort fokus på tidsresor/alternativa världar som dels krystar fram en alltför stressad handling och dels exkluderar alla som inte läst visual noveln. Apropå den så verkar fansen av originalet inte så värst pepp heller på hur dom skött detta.   Årets sämsta: How Not to Summon a Demon Lord Ω Isekai-demonlorden Diablo är tillbaka! Denna gång stöter de på kyrkans högsta prästinna Lumachina och en komplott bland prästerna och paladinerna att förgöra henne då hon anser att kyrkan blivit alltför korrupt. Så nu är det upp till Diablo att skydda Lumachina, vända uppochner på kyrkans lakejer och sen inte-ligga med sitt ständigt växande harem! Första säsongen var briljant! Andra säsongen...pannkaka. Blixten slår verkligen inte två gånger på samma ställe i detta sammanhang. Diablo denna gång är alltför passiv i sitt agerande och slutresultatet blir mindre imponerande/roligt. Sen så är de nya karaktärerna hemska och inte engagerande alls. Förutom Rose. Rose var den enda ljusglimten.   Årets värsta karaktär: Horn (How Not to Summon a Demon Lord Ω) Gör inte så värst mycket och säger att hon gör allt för sina vänner samtidigt som hon gnäller om hjälp från dom i alla fall för hon är så värdelös. Apropå hon så trodde alla först att hon var en han, vilket var skrattretande. Nej, tråkigare än så är det svårt att vara.   Årets kvinnliga karaktär: Keke Tang (Love Live! Superstar!!) Utbytesstudent från Shanghai som reser till Japan exklusivt för att bli skolidol, Keke (i serien säger dom Kuku) är en energiboll som är så extremt charmig med sin entusiasm. När hon blir extra upphetsad så börjar hon prata mandarin. Extremt rolig karaktär som bär mycket av serien. Bra sångröst också.   Årets manliga karaktär: Akio Ootsuka (Yuru Camp Säsong 2) Vad är detta? En voice actor är bästa karaktären? Precis! Akio gör rösten både till berättarrösten och Rins morfar i Yuru Camp. Morfar är fåordig men bryr sig verkligen om sitt barnbarn, och som berättarröst får vi den där bekväma förklaringen till alla campingtips och matlagning, ibland med extra humor som kryddning. Utöver det så har han varit riktigt aktiv i år som All For One (My Hero Academia) och en annan morfar i My Senpai is Annoying. Big props till denna man!   Årets överraskning: Ijiranaide, Nagatoro-san Naoto från andra årskurs är medlem i skolans konstklubb men är oftast sedd ensam. Han brukar jobba med sin egna manga mellan håltimmarna och en dag blir han påkommen och retad över det av ett gäng förstaårselever. Dom går sedan vidare och lämnar honom ensam, men en viss Nagatoro har bestämt sig för att fortsätta retas med sin senpai... En av flera stora mangaadaptioner från detta år, Nagatoro var riktigt välgjord och engagerande. Många snackar mycket om Komi-san men denna var i min mening mer iögonfallande. Rolig, charmig, fint slice of life tempo och håller sig trogen källmaterialet. Helt klart värd att se.   Årets darling: Love Live! Superstar!! Kanon har en extremt bra sångröst men också extremt mycket scenskräck. Detta stoppar henne från att komma in på Yuigaoka Girls' High Schools musikprogram, så hon får nöja sig med den allmänna linjen. På väg till skolan på första dagen sjunger hon för sig själv men blir påkommen av den nya utbytesstudenten Keke Tang, som av en slump kommit från Kina för att bli skolidol. Så självfallet när hon hör hur bra Kanon sjunger så vill hon ha med henne på denna resa. Men hur ska det gå när Kanon har scenskräck? Och kan dom stå emot musiklinjens press att förbjuda skolidoler? Mer Love Live är alltid bra, men just Superstar är en frisk fläkt i formulan. En mindre rollista leder till en mycket tightare grupp och deras personligheter verkligen strålar. Animationen och skämten från Sunshine märks här och musiken är på topp. Bästa idolserien på länge och en bra comeback till form för franchisen.   Best of 2021: Yuru Camp Säsong 2 Mer av det vanliga, fast bättre! Ett mjukt soundtrack med sköna öppnings/endingteman, nya platser att utforska och nya maträtter att lära sig. Det mixas även friskt med dess gamla hederliga formula och nya intryck som verkligen smälter in bra med resten av seriens lekfulla teman. Vill du ha det mysigt och se något lättsmält så kan du inte gå fel med denna!
MathJuice

MathJuice

1
Juicens Slice of Life
 

Rykte: Hideo Kojima tar klivet till animé

Skaparen av populära TV-spelserien Metal Gear Solid och uppkommande Death Stranding, Hideo Kojima har nu ett rykte runt sig om att slå sig in inom animé-industrin. Sora Tokui, röstskådespelaren bakom Nico Yazawa från Love Live! School Idol Project  och en bekant till Kojima, har märkt ett växande intresse hos honom vad gäller mediet. Han är ett stort fan av Love Live-serien och har tidigare nämnt att han velat skriva ett manus likt det han sett i animéväg. "- Jag är ett stort fan av mediet och har undrat om det inte finns plats för något som skriker 'Kojima' inom industrin", säger Hideo själv. "- Det är dock inte aktuellt just nu då vi fokuserar på Death Stranding, men i framtiden kanske." Han säger även att hans favoritkaraktär är Ohara Marie från uppföljaren till hans favoritserie Love Live. "- Hennes utländska bakgrund och framåtanda är så gulligt, speciellt när hon bryter på engelska." Än så länge är Kojima förtegen och har inte gett något direkt ja eller nej om hans hopp till nästa karriär. Skådespelaren och Kojima-kompisen Norman Reedus verkar inte veta mer än vi. "- Jag har inte hört någonting men om det blir av så är jag gärna på." Reedus är engagerad i idén och drar även paralleller från sina egna erfarenheter av Death Stranding som han medverkat i; "- Jag har en bäbis inom mig, sen är den borta, och en massa döda havsdjur, osynliga utomjordingar och ett par 'änglar' som svävar ovanför...det är ju bara så animé som det kan bli!" Vi försökte även få en kommentar från Kojima-kompisen nummer två, storregissören Guillermo del Toro. Han visste dock ingenting heller, men ville gärna påminna oss om "nästa" Pacific Rim...
MathJuice

MathJuice

0
Juicens Slice of Life
 

Håroskop

Det finns de som slaviskt följer stjärnorna och deras råd. Vad få vet att en frisyr säger mer än tusen ord. Eller var det bilder? Kommer inte ihåg vilket. I alla fall! Nu kanske ni undrar vad håret på er favouritwaifu säger om personen. I nya forskningsrön som är fullständigt absolut hundraprocentigt vetenskapligt och framfört av professor Bill Murray kan vi nu konstatera att vi har svaren på era frågor här! Det är också en bra ursäkt för att använda denna ordvits jag hållit på i fyra dagar nu. Så utan dröjsmål, det här säger frisyren om din waifu:   Skruvkorksblondinen: "Du vet vad du har och du drar dig inte för att visa det. När du får minsta mothugg så tappar du humöret likt Tommy Salo när han tappade den ack så viktiga pucken mot Vitryssland. Ditt skratt är ikoniskt, om än irriterande för pöbeln."           Företagssvansen: "Noll tolerans mot viktigpetters. Du är rakt på sak och är öppen med vad du vill ha. Oftast är det alkohol. Men förutom det så söker du närhet, värme, någon som förstår dig...och som kan släpa dig hem från puben efter sju flaskor."           Spikmattan: "Djärv och driven, du pressar dig till det yttersta och får resultat därefter. Du har ingen koll på vad dina närmaste egentligen tycker om dig. Ett tips; det är inte enbart patriotisk dyrkan. Sen så undrar du varför ingen kallar dig söt. Ingen gillar en casanova som inte vet hur bra man har det!"           Silverkulan: "Strikt och med laserfokus. Du har formats av ett ädelt blod, oftast med militärisk innebörd. Så målmedveten av vad du har lärt dig att du inte är flexibel nog att ta in nya intryck. Som att skala potatis som en vanlig person..."           Korta twintails: "Japp, du är tsundere, helt klart."             Långa twintails: "Fortfarande tsundere. Extremt sådan."             Uppsatta twintails: "Det känns jobbigt att behöva upprepa sig. Har du sett dig själv i spegeln?"             Korpen: "Extremt med tålamod och gillar att verkligen dra ut på saker. Det är nästan som att du är odödlig eller något. Sen så gör du det så extremt kinkigt att det börjar bli lite obehagligt. Nästan som att du är odödlig eller något...HEYWHAITJUSTAMINUTE!"           Pannbenet: "Ingen tar dig seriöst över huvud(lol)taget. I och för sig så är det ditt egna fel att det blivit så. Den där typen i grupparbetet som rullar tummarna och gör allt i sista minuten."           Solstickan: "Helt normal och socialt acceptabel bland folk. Blir lätt irriterad på sina kamrater bakom stängda dörrar, men i detta fall är det oftast deras fel ändå. Det hjälper dock inte din ställning att du kan 17 olika sätt att döda dom på..."           Singelflätan: "Elegans! Ärlighet! Karisma! Du lägger andra före dig själv, även om det skulle kosta dig jobbet. Är anti-antisocial och älskar skvaller. Sen så kan du vara rätt glömsk och vara lite för ärlig ibland. Jag menar Abraham Lincoln visste när han skulle vara tyst, men ibland går du bara på utan att ta en vink. Och det är därför som ditt ex försvann med de sista ägget!"
MathJuice

MathJuice

0
Juicens Slice of Life
 

Huruvida vi ska tolka Goblin Slayer...

Det har nog inte varit en särskilt diskret start för Goblin Slayer denna höst. Vi som har läst novellen eller mangan står sig frågande till varför folk är så chockade över innehållet, att de borde vara väl medvetna om vad de ger sig in på. Tydligen inte. För de oinvigda så är Goblin Slayer en mörk fantasyserie om en man besatt i att ha ihjäl goblins (självfallet). En mörkare serie som innehåller brutalt våld mot goblins såväl mot folk och, om än mörkare, tillfällen där goblins torterar och våldtar kvinnor. Naturligtvis var det kanske inte allmän kunskap för folk som inte läst ursprungsmaterialet men det hjälpte inte att Crunchyroll hade klassat den som en TV-PG serie, vilket enligt en Google-sökning innebär Parental Guiding eller "Kanske inte passande för små barn". Den var dock inte klassad för 13 och uppåt utom mera som en "riktlinje". Vi vet alla hur det gick... För någon vecka sedan när jag är med den lokala Magic the Gathering-klubben (nåja, här uppe räknas åtta mil som lokalt i alla fall) så var den någon som frågade mig: "Jo, vad är all detta ramaskri angående Goblin Slayer? Har bara sett en meme angående hur edgy och mörk den är och hur Guts från Berserker skrattar åt det." Så jag berättade om det hela spektaklet. Det slutade med att han var genuint intresserad av att se den. Klurigt hur denna värld kan funka... En vecka senare i samma veva med klubben är jag emot en lek med goblins. Denna var speciellt byggd runt tokens, en lek som skapar kopior av goblins så att man snabbt kan fylla sitt bräde med monster. Sen så fanns det en goblin som gjorde att man kunde offra andra goblins för mana, det som krävs för att spela kort, kombinerat med kort som gjorde att varje gång någonting dör får man dra kort. Och vips så fyllde min motståndare brädet med en mindre armé av goblins som slaktade mig bara rakt av. Moralen av denna historia är då som sådan: Var inte rädd för att prova någonting nytt, skapa dig en egen uppfattning, och det faktum att Goblin Slayer hade rätt - Den enda bra goblinlek är den som inte visar sig på bordet!
MathJuice

MathJuice

0
Juicens Slice of Life
 

Min Topp 10: Ending Themes

Man är lite sådär tveksam när det gäller att göra topplistor. Alla gör det dock...och alla gör fel. Måste man få något gjort måste man göra det själv tydligen. Se upp WatchMojo, här kommer jag! Låt oss börja med slutet...slutteman från serier det vill säga. Denna lista "listar" den musik som spelas under eftertexterna och som verkligen påverkat en rent musikaliskt. Se detta som en liten mjukstart till vad som kan urarta till fullt kaos inom en snar framtid...   10. Mashiro World (Engaged to the Unidentified) När ens styvsyster sjunger om sina nya släktingar och hur svårt hon har med natto så trodde jag aldrig att det skulle vara så svängigt. Gitarriffen lyfter fram energin som genomsyrar de tre systrarna när de framför denna poppiga ballad. Mashiro gillar att ta plats och briljerar i samspelet med Kobeni och Benio.   9. Okaeri (Non Non Biyori Repeat) När man söker något lätt att lyssna och slappna av till, denna enkla melodi omfamnar det lantliga som Non Non Biyori står för. Stråkarna och dragspelet sätter färg på det hela och jag är riktigt svag för röstskådespelare som bidrar till sånger. Refrängen gör en glad och varm, det är svårt att inte tycka om den.   8. Go to Romance (Urara Meirochou) Riktigt lekfull melodi rakt igenom. Svårast att beskriva i ord i denna lista faktiskt. Lätt att lyssna på och gunga med.   7. Fubuki (Kantai Collection) Är det något som verkligen står ut i Kantai Collection så är det musiken. En fullskalig orkester som ger den där känslan av att vara till havs. Särskilt trumpeterna ger en pampig start. Videon gör den inte rättvisa då ljudet blivit mixtrat med p.g.a. copyright.   6. Doll (Gunslinger Girl: Il Teatrino) En låt om en docka är passande till denna serie om unga flickor som tagits in för att bli lönnmördare för italienska staten. Il Teatrino verkligen tar till sig den där europeiska känslan i sitt soundtrack och gillar särskilt hur mycket piano de använder i låtarna. Väldigt rörande låt.   5. Lithium Flower (Ghost in the Shell: Stand Alone Complex) En icke-japansk artist med engelsk text är inte så vanligt. När det sker så kommer dessa grooves i lite balladstämning. Om den nu gjordes med Mokoto Kusanagi i åtanke vet jag inte, men det känns ganska passande. Framförandet är läckert och Scott Matthew levererar texten mjukt och sexigt. Basgången gungar verkligen fram i bakgrunden.   4. Los! Los! Los! (Youjo Senki) Feuer! Sperrfeuer! Los! Achtung! Deckung! Hinlegen! Halt! Enkelt budskap i ett kraftigt framförande. Bästa bitarna är utan tvekan när Tanya, vanligtvis med en barnsligare röst, tar i från tårna och levererar en tung refräng. Episkt orkesterframförande med elgitarr och bas för att verkligen lyfta fram allvaret och krigslystnaden som serien visar.   3. A Page of My Story (Princess Principal) Det är något särskilt med engrish, speciellt när det görs bra. När röstskådisarna från Princess Principal sjunger en engelsk text så funkar det så extremt bra. Inte för extrem brytning och ändå ha bra uttal. Lägg till en jazzig ljudmatta och voila, tedags!   2. MEMORIA (Fate/Zero) Den pampigaste låten i hela Fate-universumet. Troligen en anspelning på "In Memoriam", latin för "till minne av", denna ger verkligen en tidsresa värt varenda Graal. En pampig rockballad som lyfter fram det bästa från serien utan att för det vara för mörk. Man får energi likt ingenting annat.   1. Kaze no Koe wo Kikinagara (Slow Start) En fin ballad som passar alla tillfällen. Är det tekniskt en ballad? Vet inte, men gud så avslappnande och svängig på samma gång. En briljant sång från en underskattad serie med den bästa animationen för en slice of life serie.
MathJuice

MathJuice

0
Juicens Slice of Life
 

Min Topp 10: Engrish Granduh Mastahs

För att bli världsvan eller känd utomlands krävs dumdristighet, attityd och...kunskap i det engelska språket! Vi vet hur det går när vi försöker prata engelska (Nå, I dånt tink så) men i motsats till svengelskan så har japanska animé karaktärer bemästrat den heliga konsten som är engrish. Vi har här en lista med kandidater som gärna tar till sig av the UK way. Bloody good innit, mate!   10. Asami Kazari (Active Raid) När man som rookie börjar på en ny avdelning för att lyfta upp den ur smutsen samtidigt som man kör industrispionage på sina kollegor så krävs det lite kunskaper inom engelska. Varför vet jag inte, har inte hunnit så långt i serien ännu. Men det tål att säga att Asami klarar av det gallant precis som i simuleringarna. "It's no problem des!"     9. Kongou (Kantai Collection) Född (eller konstruerad snarare) i England för att sedan skeppas (lol båtpun!) till Japan. Vad gör man då? Inför obligatoriska tepartyn, sätt upp en musikshow, sparka Abyssals i röven och förstås ,det allra viktigaste, överös Teitoku med "Burning Love!" Kongou lever den brittiska drömmen!     8. Mari Ohara (Love Live! Sunshine!!) Japansk mamma, amerikansk pappa som äger en hotellkedja i Italien, favoritmusik är industrimetall...och hon har på tok för mycket energi. Det är svårt att inte gilla Mari och hennes upptåg. Nyckelfraser innefattar "Shining" och "It's joke!" Om hennes karriär som idol inte fungerar eller om det tar stopp i studierna så kan hon alltid starta en prank channel på YouTube...     7. Joseph Joestar (JoJo's Bizarre Adventure: Stardust Crusaders) I en värld så tokig som den i JoJo så finns det gott om engrish talande människor. Det bleknar dock i jämförelse med Josephs öh...vokabulär, när gruppen spatserar runt Egypten. Det finns få varningssignaler som är tydligare än Josephs "Oh my God", "Holy shit" och "Son of a bitch". När du hör dessa fraser så vet du att det inte går så bra för hemmalaget just nu.     6. Chiyos Pappa (Azumanga Daioh) "I wish I were a bird". En kattliknande varelse som också råkar vara far till ett litet geni. Ingen verkar förstå honom likt Osaka gör...och det är nog ett problem. Men så länge han kan ha en "intellektuell" "engelsk" "konversation" med någon så är det väl bara bra.     5. Suzu Hagimura (Seitokai Yakuindomo) Ett supergeni som Suzu kan självfallet det ädlaste språket i världen. Uttalet är riktigt rent och dialekten påminner om en finlandssvensk som pratar svenska men har kvar dom där r:en när man pratar. Riktigt vackert. Kalla henne bara inte för liten. Hon kan dom fula orden också...     4. Rin Matsuoka (Free!) Rin är så dedikerad att bli bättre inom simning att han reste till Australien för att träna där. Det gav resultat, men det som var mer märkbart (och mer intressant) var hans engelska. Lite halvbruten men ändå sådär genuint för en ung kille som växer upp utomlands. Seriöst, det är en av de raraste delarna i serien när vi träffar hans fadderfamilj och hur han snabbt och enkelt kan prata språket. Han påminner också om en haj så kanske därför han trivs där.   3. Kizuna Ai (YouTube) Hai domo! Virtual Yutuber Kizuna Ai des! Engrish master nummer ett på YouTube. Det är bevisat gång på gång, men kommer särskilt fram när hon pratar med en annan AI från Google i spelet Quick, Draw! Hon har dock också lärt sig "Fuck you", men om vi ska vara ärliga så var det ju Resident Evil 7's fel. Jag tror vi alla har svurit i det spelet. Eller jag har inte gjort det själv då jag inte spelat det...     2. Karen Kujou (Kiniro Mosaic) 50% britt, 50% japan, 100% anledning att komma ihåg henne. Karen Kujou är kort sammanfattat en Duracellkanin men en Union Flag hoodie. Energisk, glad, godissugen, rik, bortskämd...om du söker England personifierat så har du denna blonda gummiboll. Som kommer tillbaks till dej. M.A. Numminen referens: Check!     1. Rintarou Okabe (Steins;Gate) "I am mad scientist! It's so cool! Sonuvabitch!" *Släpper mikrofonen*     
MathJuice

MathJuice

0
Juicens Slice of Life
 

Skruvkorksblondinonomicon: Cecilia Alcott

Skruvkorksblondinonomicon är ett samlingslexikon för karaktärer inom animé som har de distinkta skruvarna, borrarna eller ringlets i håret. Alla är välkomna oavsett hårfärg men blondinonomicon rullar så fint på tungan så jag var bara tvungen att inkludera det. Varje inlägg inom nomiconet presenterar en karaktär med detta drag så att ni, era okultiverade barbarer, får smaka på riktig kultur! Dagens karaktär: Cecilia Alcott.   Namn: Cecilia Alcott Nationalitet: England Yrke: Student Roll: Englands Infinite Stratos Representative Candidate Karaktärsdrag: En modern ojousama Hårfärg: Ljusblont Hårprofil: Långt med skruvkorkslockar i slutet av topparna Serie: Infinite Stratos Voice Actress: Yukana   Infinite Stratos är ett kraftfullt vapen i form av ett exoskelett som bara kvinnor kan använda, vilket förskjutit kraftbalansen i världen. I Japan finns en skola dedikerad till att lära upp studenter till piloter för dessa vapen. En av dom är Cecilia Alcott. Cecilia är en engelsk medborgare men studerar som en representant av hennes hemnation, lite som en utbytesstudent som kommit in på stipendium. Som en representant har man en egen privat Infinite Stratos (nej, jag kommer inte förkorta det!) och i Cecilias fall använder hon Blue Tears, en plattform dedikerad till prickskytte och strider på långa avstånd. Hon är från en ädel familj och hennes beteende och humör återspeglar det likt den klassiska ojousama man är van att se från andra serier. Lite kaxig och arrogant för att hon är "en representant från en ädel familj" samtidigt som hon har träningen att bevisa det med. Självfallet finns drag av tsundere där hon lätt kan bli sur om hon möter motstånd från sina klasskamrater. Hennes största svaghet är matlagning, men tyvärr så har ingen meddelat henne det... Ojousamas har långt, böljande hår som varumärke och Cecilia kör fullt ut på det spåret. Håret är delat i flera separata slingor och hennes lugg är iklädd ett elegant spetspannband. Hennes skruvkorkar bildas i slutet av hårtopparna i fyra-fem av slingorna. De mest noterbara är de två lockarna som hänger ner efter hennes kinder och över axlarna, ett klassiskt drag för damer inom överklassen. Översiktligt kan håret påminna om en bläckfisk med sina tentakler representerat av de olika slingorna. Hennes lugg är dubbelt representerad med först en sidokammning med en liten ahoge som sticker fram under pannbandet, för att sedan spridas till ett mittbena ovanför bandet. Överlag ett hår som perfekt återspeglar Cecilias ädla men vassa personlighet. 10/10 tekoppar!
MathJuice

MathJuice

0
Juicens Slice of Life
 

Min Topp 10: Irritationsmoment som tiltat mig

Det finns alltid något att haka upp sig på, och så finns det dom där ögonblicken som får en att rent ut skrika "det där är bullshit". Denna lista täcker det sistnämnda. Kriteriet för att ha hamnat här är att det på något sätt fått mig i gungning så mycket att helhetsintrycket sjunker på grund av detta. Det finns även grejer som fått mig att helt tappa förtroendet för en serie...för bara en "liten" grej. Jepp, det är så illa. *OBS! INNEHÅLLER SPOILERS! OCH LITE SVÄRORD! DU HAR BLIVIT VARNAD!*   10. Typ allting (Sin: Nanatsu no Taizai) "Sex säljer", sägs det. Inte i detta fall. Ärkeängeln Lucifer (perfekt änglanamn) blir trött på att Gud är så jäkla passiv och blir utkickad från himlen. Därefter hamnar hon i helvetet och bestämmer sig för att ta över de sju dödliga syndernas jobb för att...ja, varför? Det var inte exakt deras fel att hon fick sparken. Serien hamnar i ett förutsägbart mönster direkt: Lucifer utmanar en synd väldigt kaxigt, hon får storspö, straffet blir någon form av bondage, efteråt så har hon "blivit starkare för att hon klarade utmaningen", hon vinner lätt och tar titeln, upprepa igen. Dum plot med irriterande huvudkaraktärer. Den som dock tar priset är Leviathan. Jösses, slå mig hårt i ansiktet så att jag slipper höra hennes gnäll! Lägg till billig fanservice, dåligt manus och billig animation och du får en sörja som ingen vill ta på.   9. Plot twist? More like dumb shit! (11eyes) Logiskt sett så finns det isekai-tropes här så det kan vara därför jag inte gillade den. Det jag kommer ihåg av 11eyes är att det finns en annan form av dimension som ligger parallellt med världen men innehåller monster. Några elever från en skola hamnar i dimensionen och några har superkrafter och dom måste slåss mot några avatarer som vaktade en prinsessa i en kristall. Varför vet jag inte riktigt. Den var jobbig nog genom hela serien men slutet tar nog priset! Först så sker ett förräderi från barndomsvännen som verkar vara besatt, och hon gör så att prinsessan blir fri. Detta betyder att världen går under för hon är den riktiga ondskan och vi blev bedragna. Så världen går under redan i näst sista episoden...ända tills den inte gör det. Surprise, huvudkaraktären såg bara framtiden och vi är nu tillbaka till utgångsläget och han förhindrade världens undergång! Alla som dog i verkliga världen är nu tillbaka och mår bra och balansen är återställd. Slutet gott? Jag gillar inte när karaktärer dör, men det finns något som är värre: återställa dom som om ingenting har hänt. Låt dött vara dött! Det är bara billigt shockmaterial där man äter kakan och behåller den med. Skräp är vad det är!   8. Tillbaka till framtiden (Tenjou Tenge) Fillers är ingenting ovanligt. Inte heller tillbakablickar. Båda två? Inte lika vanligt. Kanske för det bättre, dock så lärde sig inte Tenjou Tenge den läxan. Vi fortsätter med temat "jag vet inte varför handlingen är som den är" i och med att allting som sker i serien har som bakgrund från någonting som hände ett par år tillbaka. Det är inte beskrivet i helhet men oroa dig inte, en fillertillbakablick dyker upp vid två tillfällen för att fylla i tomrummen. Problemet är bara att storyn sitter löst och är ganska dum rakt igenom. Det kan vara street fighting-temat som hjälper till med det. Men det slutar inte där för vanligtvis när man har en tillbakablick eller filler så snackar vi bara en kort snutt till ett avsnitt. Tenjou Tenge har två-tre episoder per tillfälle, så ungefär sex avsnitt är baserat på denna filler. Kan vara fler, kommer inte ihåg. Vad jag kommer ihåg är att jag var riktigt irriterad över det hela. Nämnde jag att en snubbe blev huggen tjugo-nånting gånger i benen med en katana som är typ två meter lång...och han kunde fortfarande gå och slåss nästan som vanligt? Ja, det skedde i en av de avsnitten.   7. Stendumt (Infinite Stratos) Huvudkaraktärer i haremserier är kända för att vara tröga. Orimura Ichika är dock trögare än riktigt blöt lera och dummare än volfram (jag tog det exemplet för att det på engelska heter tungsten). Infinite Stratos är ett guilty pleasure och en ganska underhållande show...men Ichika drar ner det hela ganska hårt. Alla andra karaktärer är bra och man vill ha mera av dom. Vad dom ser i denna generic shonen det vette fan. Jag är även rätt säker på att han är en siscon.   6. Tretton år! (Full Metal Panic! Invisible Victory) Full Metal Panic! The Second Raid lämnade ett ganska tomt intryck och gav oss fler obesvarade frågor än svar. Man kunde lika väl stanna vid första serien som var riktigt stark och gav ett bra avslut. Antagonisten Gauron var riktigt vass och gav oss spänning ända in i slutet när han dog i en explosion...fast sedan får man reda på att han överlevde i säsong två. Och han utnyttjade fienden till att slåss mot varandra och i slutändan så dog alla så Sousuke kunde gå tillbaka till skolan. Dock så dök pappa Testarossa upp och gav oss mera griller och ett öppnare slut. Så självfallet var hypen uppe. Nu var det bara att hoppas på att nästa säsong skulle komma och förklara allting. Det var så länge sen som 2005. I skrivandets stund så har säsong tre, Invisible Victory, släppts. I mitt fall så var hypen död. Jag kommer knappt ihåg vad som hände tidigare och jag vet inte om jag orkar gå igenom två säsonger för att sedan sitta igenom någonting som kanske inte skulle ha släppts. Riktigt urusel timing om dom ville få mig att se den. Nu sitter den i min Plan to watch-lista och jag vet inte om den kommer flytta därifrån. Sorry FMP, jag har gått vidare med livet. Jag hann för fan ta körkort och flytta hemifrån innan första teasern ens kom, hur surrealistiskt är inte det!   5. En andra akt som tappade luften helt (Fate/Stay Night: Unlimited Blade Works) Unlimited Blade Works hade redan en film, men eftersom alla var så hypade av Ufotable efter Fate/Zero så bestämdes det att dom skulle knyta ihop säcken. Serien följer alltså kronologiskt efter händelserna i Fate/Zero men samtidigt så visste man vad man fick om man hade sett filmen. Animationen var dock på topp och actionscenerna var spektakulära. Men det skulle visa sig att det inte skulle hålla hela vägen. Halvvägs genom serien så hade man gått igenom större delen av händelserna i arket. Det märktes i kommande episoder som verkligen kröp fram och behövdes fyllas ut med backstory efter backstory som ibland även tog upp tid som kunde använts för striderna. Det blev värst i slutet när man skulle tjata om Archers väg genom livet som "hjälte", och det kändes som att flera saker upprepades flera gånger. För mycket hajp, för mycket glitter, för lite substans, för dålig kondis.   4. Drama för dramas skull (New Game!!) Har man någon form av arbetslivserfarenhet så vet man att företagen alltid söker efter den bästa möjligheten att lyckas med en produkt. Säg har man någon som är riktigt bra på vad dom gör och har mycket erfarenhet så är det vanligt att denna personen får de viktigaste uppdragen. I andra säsongen av New Game möttes detta med missnöje... Aoba är regissör för det nya projektet medan Yagami är art director och, tillsammans med Aoba, lead designer. Producenterna anser att eftersom Yagami är stjärnan i företaget så borde hon göra marknadsföringsmaterialet även om Aoba gjorde den grundläggande designen och idén. Kända namn drar in pengar, så enkelt är det. Yagami protesterar högljutt och Aoba är smått besviken, vilket är förståeligt. Men eftersom detta är en animé så är det väldigt spett på och det känns nästan som om världen rämnar över detta beslut. Vid flera olika tillfällen i serien så har drama på arbetsplatsen skett likt detta. Problemet är att allt känns så uppblåst och onaturligt hur det sker och hur alla reagerar, lite för regisserat kan man säga. Om du vill introducera lite drama så varsågod, men börja inte med att först ge oss en säsong som är avslappnad och sockersöt för att sedan slänga detta i våra knän!   3. Avengers, go home! (Avengers: Infinity War) "Du förväntade dig en animéserie, men det var jag, Thanos!" Slutet av Infinity War gav en lite bitter eftersmak. Inte just för att Thanos mästerplan gick i lås, men mera vad som komma skall. Lite som tidigare exempel så gillar jag inte när karaktärer dör men avskyr när de återvänder för att "de behövs för handlingen (plånboken)". Men det som verkligen frustrerar är tecknen på att det kommer ske. Till att börja med kom det snabbt fram att en uppföljare kommer för att avsluta striden. Sen så räcker det med att se på tre av individerna som försvann: Doctor Strange, Black Panther och Spiderman. Alla tre är större Avengers med bara en film under bältet, men dom har alla varit populära så varför döda en kassako. En sista hint finns att hitta i Doctor Stranges sista ord. "Det var det enda sättet" kom från hans läppar innan han blev rymddamm. Innan slutstriden så hade han sett framtiden där det fanns bara en möjligt framtid där dom vann. Humm, undrar vilken han menar... Så alla tecken pekar på en massåterupplivning, frågan är hur långt den sträcker sig. Rent tekniskt sett kan man rädda Asgårds invånare "bara för att" så möjligheterna är oändliga. Jag vet inte om jag kommer gilla svaret i alla fall.   2. Harem Ex Machina (Hundred) Hundred försöker desperat vara Infinite Stratos men är sämre på alla områden. Dock så finns det ett ljus i mörkret: Claire Harvey. Hon är elevrådspresident och kommendör över Little Garden, hon är "den oslagbara isdrottningen" som verkligen är en stenhård ledare och, OCH, hon har det mest fabulösa håret där twintails möter drills! Hon introduceras som en riktig hårding som ingen kan slå. Men dock så är Hundred en haremserie... Självfallet ska hon falla för vår huvudprotagonist, men i och med detta så förlorade hon alla sina tidigare karaktärsdrag (av någon anledning). Hon kan inte kommendera sitt flytande fort (som hon tidigare klarat utan problem) utan att få ångest. Hon kan inte vinna mot småkläppar för att det regnar lite. Hon kan inte ens slå den enklaste av monster som hon vanligtvis äter till frukost...för att hon halkade i en pöl, knäsvag för en pojke som ena dagen hade ingenting, andra dagen är hennes hjälte. Om jag hade sagt att Hundred dödade Claire Harvey så skulle det vara sant, för seriens manus mördade hennes karaktär. Och jag kommer aldrig förlåta dom för det.   1. "Säsonger" (Större delen av industrin) Största brottet inom modern animé är att dela en serie på mitten för att visa resterande hälften månader efteråt. Jag anser att en säsong inte gör reklam för vad som sker i nästa avsnitt och sedan inte berättar att den har blivit flyttad till längre in på året. Gate, Chaika the Coffin Princess, Jormungand, Fate/Zero...alla dessa serier lider av denna åkomma. Vad som i helhet kan ses som en officiell helhet har delats upp i "säsonger". Inte akter, säsonger. Låt oss ta en fotbollsmatch som exempel. Den är delad upp i två halvlekar på 45 minuter var och en kort paus emellan. När man börjar andra halvlek så är det inte helt plötsligt en helt ny match! Man är inte tvungen att ha en recap över vad som hände i första halvlek och den sker inte sex månader senare! Ser ni hur dumt det låter? Det är så det känns när man tar en helhet och smetar ut den. Ett ännu värre koncept har vaknat ur detta där man delar upp det i olika filmer (jag tittar på er Fate/Heavens Feel och Girls und Panzer Daz Finale). Måhända kan det finnas ett logiskt skäl för detta. Men för Guds skull, kalla det inte för en "ny säsong"! Jeez!
MathJuice

MathJuice

0
Juicens Slice of Life
 

Att ha en hobby kostar och du ska inte skämmas för det!

Att ha en hobby kan vara skumt för vissa som inte "förstår" vad man ser i det. Detta är sant för animé, men kan även beskrivas i viss mån för andra intressen. Det är okej. Så länge dom inte är taskiga får dom tycka vad dom vill så länge Du har det kul. Vad som är en mer återkommande fråga när det gäller ens fritidsintresse är den återkommande frågan om vad det kostar. När man tänker efter så kan en del pengar försvinna bara sådär, och det kan kännas lite jobbigt när folk i ens närhet kanske ifrågasätter ens vanor genom att dra ekonomi-kortet. Men oroa dig inte! Det är inte ovanligt med dyra favoritsysslor och du ska inte behöva grubbla över något som du tycker om. Låt oss ta en titt på olika hobbies och vad det kan kosta: Animé/manga: En DVD-box med en säsong kan gå på cirka sex-åttahundra kronor och en mangapocket kostar kring hundringen. Om man vill gå djupare med merchandise så är det vanligt med figurer (500-1500 kronor), affischer (400), annat krimskrams (150) och om man känner sig modig att gå efter en dakimakura så pratar vi tusenlappar. Eller så kan man spara in genom att skaffa Crunchyroll Premium. Magic the Gathering: En starterlek går på 300 kronor och ett booster går på 50. Därefter kan värdet på enskilda kort variera beroende på raritet och hur väl de fungerar i tävlingssammanhang. Det finns även olika format, så om man vill köra det senaste/aktuella formatet så kan det vara dyrare när korten roteras ur. En lek kan vara riktigt billig men de mest slagkraftigaste lekarna kan gå på flera tusen. Warhammer: Figurrollspel har alltid varit kostnadskrävande. En armé kan gå på ett par tusen och det är utan att inkludera färg, slagfält och kodex som byts ut titt som tätt. Videospel: En konsol går på tre-fyratusen kronor. En PC som ska klara nya titlar går på minst 10000. Därefter går spelen för fyra-sexhundra kronor styck. Med VR så räknar man med nästan tiotusen till. Det ser kanske mörkt ut när man lägger fram det såhär, men håll inte andan ännu. Se vad som händer om lägger det sida vid sida med andra nöjen som räknas vara "normala" hobbies: Fiske: Ska man fiska någonting större än abborre så krävs ett starkare spö än det som finns på OK/Q8. Räkna med minst tusen kronor där. Därefter ska man ha en rulle, antingen en öppen haspel (tusen och uppåt) eller en multiplikator (tre-fyratusen). Därefter så kommer drag/beten, beteslåda, håv och lina. Ett tips är att inte fastna i stenar på botten av älven... Hockey: Sport överhuvudtaget kostar alltid, men hockey är dels en av de mer populära, dels så är det en så kallad "materialsport". När jag brukade spela använde man träklubbor på kring tre-fyrahundra kronor. Nu har dom fasats ut mot helkomposit som inte går under tusen spänn. Och det är bara klubban! Skridskor, skydd, hjälm...det blir en hel del i slutändan. Som målvakt blir det ännu mer pengar så tjocka som dom är. Lego: Lego har blivit dyrare än jag minns det. Säg en båt eller byggnad går på sex-sjuhundra kronor. Sen så finns det större byggsatser som London Bridge och Dödsstjärnan som går på tretusen kronor. Är nog billigare att bygga dom i verklighet... Instrument: Jag vet inte hur mycket kringkostnad det är med instrument, men själva instrumentet och eventuella lektioner kostar en del. Säg har man en gitarr så kanske underhållet kostar mer än en trumpet. But it's just a game theory! Moped/skoter: Ny moped går på 25-30000 och en ny skoter är över hundratusen. Det går att få bra begagnatpriser, men den största utgiften är bränslet. Sen så kostar det att ta förarbevis för alla maskiner. Filmfantast: Vill man ha en bra bioupplevelse i hemmet så kostar det. Vill man sen ha en Han Solo-figur så kostar det ett par tusen. Vill man ha rekvisita från inspelningar... En fest: Ett flak öl; 350 kronor. Brännvin; 230 kronor. Jägermeister; 280 kronor. Groggvirke; 60 kronor. Chips; 40 kronor. Pizza; 80 kronor. Entrébiljett till nattklubben; 100 kronor. SHOTS; 300 kronor. Bjuda en kompis; 100 kronor. Spy klockan halv ett; dagens lunch. Göra om samma sak nästa helg; priceless! Allting är relativt. Vad som räknas är att du har kul när du utövar vad du än nu hittar på. Där ser du brorsan, så sluta tjata nu din moppepojke!
MathJuice

MathJuice

0
Juicens Slice of Life
 

Skruvkorksblondinonomicon: Claire Harvey

Skruvkorksblondinonomicon är ett samlingslexikon för karaktärer inom animé som har de distinkta skruvarna, borrarna eller ringlets i håret. Alla är välkomna oavsett hårfärg men blondinonomicon rullar så fint på tungan så jag var bara tvungen att inkludera det. Varje inlägg inom nomiconet presenterar en karaktär med detta drag så att ni, era okultiverade barbarer, får smaka på riktig kultur! Dagens karaktär: Claire Harvey.   Namn: Claire Harvey Nationalitet: United States of Liberia Yrke: Student Roll: Elevrådspresident och kommendör över Little Garden militärakademi Karaktärsdrag: Isdrottning Hårfärg: Guld Hårprofil: Twin drills Serie: Hundred Voice Actress: Mao Ichimichi   Hundred kan beskrivas som den mindre lyckade kusinen till Infinite Stratos. Världen är under attack från en utomjordisk ras kallad Savage och de enda vapen som biter mot dessa parasiter kallas för "Hundred". Individer som kan kontrollera dessa vapen kallas för Slayers. Claire Harvey är en av de starkaste Slayers som finns, och tack vare det är hon huvudansvarig för militärakademin Little Garden. Här ser hon till att det mänskligheten har att erbjuda är i topp trim när Savage slår till. Hon är iskall, hård och erfaren när det gäller strid. När Hayato Kisaragi blir inkallad för träning lyckas han hamna i trubbel med Claire vilket leder till att hon utmanar honom på en duell. Där visar hon varför hon är den starkaste Slayern i Little Garden. Efter det så faller hennes karaktär tyvärr offer för harem tropen, men det är inte därför vi är här. Vi är inte här för hennes styrka som Slayer, hennes hårda attityd, inte ens hennes..."tillgångar". Nej, vi är här för att granska hennes troféer på huvudet! Det finns de som avgudar twintails, sen finns de som dyrkar de gyllene kurvorna som gror från hårrötterna (*host* *host*). Sen finns det vissa unika fall där det bästa från två världar möts. Blandrasen Twin drills är det perfekta exemplet av adelsprydnad. Claire Harvey härstammar dock från militär bakgrund, men vissa skulle kunna argumentera att militär och adel har liknande hög status inom hierarkin. Håret är däremot mindre vanligt för en som är konstant vid fronten. Claire bär dessa med bravur när hon utstrålar en aura som visar att hon är högst upp i befälsordningen, samtidigt som hon elegant dansar runt på slagfältet där svansarna böljande följer hennes attacker. De sitter högt och snurrar ända ner till roten och följer även med i topparna när hennes hår är släppt ut. Kortfattat så är Claire den moderna riddaren "vi förtjänar men inte behöver just nu". 10/10 twintails!
MathJuice

MathJuice

0
Juicens Slice of Life
 

Recommending ain't easy!

Volbla: MathJuice, jag behöver en ny slice of life att följa. MathJuice: Självfallet, det skulle vi kunna lösa! Har du provat Gabriel Dropout ännu? V: Redan sett, men den var bra. Något mer? M: Vad sägs om Comic Girls? Fyra olika mangakas med olika genrer stannar i samma hus... V: Den var inget för mig, nästa. M: Okej, men vad sägs om Hinako Note? En lantflicka flyttar till storstan för att lära sig teater trots att hon har folkskräck, och så... V: Du, en fråga bara. Har du något som inte är, du vet...cute girls doing cute things? M: ...Ursäkta? V: Jamen du vet, vill ha lite balans i mitt tittande. M: Du sa slice of life, inte skolromcom med lite supernatural vid sidan om. V: Jag vet, jag vet. Men ifall ifall, vettu... M: ...Daily Lives of High School Boys? V: Redan sett. M: JÄKLAR! V: Jag kanske formulerade det fel: Det behöver inte vara fullt testosteron, men mindre cutesy-ish om du förstår. M: Jag menar, du kan ju se Strike Witches. V: Räknas det som slice of life? M: Statistiskt sett, nej, men det omfamnar konceptet ganska bra ändå med lite blandning av äventyr Indiana Jones style. V: Har dom lärt sig att ta på sig byxor ännu? M: ...Definiera byxor. V: Nänänä, vi går inte där. Vet du vad, jag tror jag prövar på något annat... M: Vänta vänta! Jag tror jag har något som passar dig. Lite halvt slice of life med flera tjejer plus lite musik och mycket humor. V: Okej, kör hårt. M:   V: OH MY GOD! M: Gillar du det? V: Det verkar episkt! Tack så mycket för din rekommendation! *Volbla lämnar rummet samtidigt som han googlar Zombieland Saga i förbifarten* M: Another satisfied customer!
MathJuice

MathJuice

0
Juicens Slice of Life
 

Impulspyssel med Barkhyttan

I helgen var jag på Ikea, och det enda stället som är tolererbart är vid tavlor och dekorationer. Väl där så hittade jag en lustig liten låda kallad Barkhyttan. Först tänkte jag att den vore en fin låda för figurer, men sen så slog det mig: Jag ska göra om den till ett litet växthus. En väldigt impulsiv grej, men kanske något värdefullt kommer ur detta kaos. Så planen är att ha en form av gräsyta på botten med en vacker backdrop. Till det så använder jag: Lim. Dubbelhäftande tejp. Modellgräs eller "flock". Ett fotografi. Modellgräset är från min tid som Warhammer-fanatiker och går att få tag i hobbyaffärer som riktar sig mot figurrollspel eller modelljärnvägar. Jag prövar helt enkelt bara att smeta ut lim och lägga gräspulvret direkt på. Expresslim är bra för både lagningar och hobbyverksamhet. Det är riktigt starkt men torkar också ganska snabbt, sen så gör den lilla flaskan det inte så lätt när det gäller större ytor. Men jag fick ett någorlunda resultat efter två rundor av limning och improviserad utsmetning med pensel och sked. Man kan nog göra mer, men jag lämnar det så där just nu. Nästa steg är att ta det noga valda fotot och fästa den med hjälp av tejpen. Med tejp kan jag enklare byta ut fotot ifall jag önskar byta motiv eller, i just detta fall, önska lite större. Bakytan är 27x27 centimeter men den lokala fotoautomaten skriver ut i max 15x20 centimeter. Skillnaden är dock 20 kronor mot 169, så jag provar med ett mindre motiv denna gången. Efter att fotot är på plats, skyddsplasten tagits bort och sandrester dammsugits upp så börjar man se ett någorlunda resultat. Just att fotot är mindre än väntat förstör inte effekten som jag trodde, utan ger mer av en kollageeffekt. Inte illa. Lägg till en provrunda med hjälp av Angela Balzac från Expelled from Paradise och vi har en mysig liten låda. Så det var ett riktigt impulspyssel. Det blev mer kaotiskt än väntat, men slutresultatet blev helt okej och delvis mysigt. Nu måste den hängas upp någonstans fint.
MathJuice

MathJuice

0
Juicens Slice of Life
 

Twelve days of Weebmas

On the first day of Christmas my waifu gave to me: A brand new figurine! On the second day of Christmas my waifu gave to me: Two isekais, and a brand new figurine! On the third day of Christmas my waifu gave to me: Three slice of lifes, Two isekais, and a brand new figurine! On the fourth day of Christmas my waifu gave to me: Four Keijo pros, Three slice of lifes, Two isekais, and a brand new figurine! On the fifth day of Christmas my waifu gave to me: FIVE GOLDEN DRILLS! Four Keijo pros, Three slice of lifes, Two isekais, and a brand new figurine!   On the sixth day of Christmas my waifu gave to me: Six body pillows, FIVE GOLDEN DRILLS! Four Keijo pros, Three slice of lifes, Two isekais, and a brand new figurine!   On the seventh day of Christmas my waifu gave to me: Seven zombie idols, Six body pillows, FIVE GOLDEN DRILLS! Four Keijo pros, Three slice of lifes, Two isekais, and a brand new figurine!   On the eight day of Christmas my waifu gave to me: Eight bowls of ramen, Seven zombie idols, Six body pillows, FIVE GOLDEN DRILLS! Four Keijo pros, Three slice of lifes, Two isekais, and a brand new figurine!   On the ninth day of Christmas my waifu gave to me: Nine packs of Pocky, Eight bowls of ramen, Seven zombie idols, Six body pillows, FIVE GOLDEN DRILLS! Four Keijo pros, Three slice of lifes, Two isekais, and a brand new figurine!   On the tenth day of Christmas my waifu gave to me: Ten goblins dying, Nine packs of Pocky, Eight bowls of ramen, Seven zombie idols, Six body pillows, FIVE GOLDEN DRILLS! Four Keijo pros, Three slice of lifes, Two isekais, and a brand new figurine!   On the eleventh day of Christmas my waifu gave to me: Eleven witches flying, Ten goblins dying, Nine packs of Pocky, Eight bowls of ramen, Seven zombie idols, Six body pillows, FIVE GOLDEN DRILLS! Four Keijo pros, Three slice of lifes, Two isekais, and a brand new figurine!   On the twelfth day of Christmas my waifu gave to me: Twelve eps a season, Eleven witches flying, Ten goblins dying, Nine packs of Pocky, Eight bowls of ramen, Seven zombie idols, Six body pillows, FIVE GOLDEN DRILLS! Four Keijo pros, Three slice of lifes, Two isekais, and a brand new figurine! GOD JUL PÅ ER ERA WEEBS!  
MathJuice

MathJuice

0
×