Hoppa till innehåll
Ashaz

Mera meningslösa fakta åt folket! (2.0)

Rekommenderade inlägg

Men det är inte riktigt en fråga om radiosignaler. Poängen är snarare denna: om det uppstått intelligent liv, och om de bildat en teknologisk civilisation, så ska de givet tillräckligt mycket tid ha stigit på kardasjevskalan, alltså den som kategoriserar civilisationer enligt dess energikrav. Den som säger "de kanske bestämmer sig för att konservera energi istället" fattar inte: även om en civilisation väljer att inte stiga, så gör andra det. Någon kommer att vara den första "typ III"-civilisationen i en galax.

 

Och ju högre på kardasjevskalan, desto större bör chansen vara att de gör något som vi kan se genom exempelvis spektralanalys av stjärnor. Om en civilisation bygger om hela sitt asteroidbälte till enorma solfångare som omringar stora delar av en stjärna, så kommer det att synas i stjärnans spektrum, den kommer att se konstig ut. Och om det finns en galaktisk civilisation som använder sådana tekniker på miljontals eller miljardtals stjärnor i sin galax, så kommer hela den galaxen att se konstig ut.

 

Om en civilisation inte går under så är det, tycker man enligt artikeln, bara logiskt att civilisationen till slut kommer att spridas i sin galax. (Låter det otroligt? Tänk då på var vi var för 12 000 år sedan, för 2000 år sedan, för 500 år sedan, för 100 år sedan – och extrapolera det till att tänka på vad vi skulle kunna göra om vår civilisation överlever i 100 000 år.)

 

Men ljuset från alla galaxer och stjärnor vi kan se verkar gå att förklara utan påverkan från någon civilisation. Alltså verkar det inte finnas några "typ III"- eller ens "typ II"-civilisationer. Alltså verkar det som att antingen så missuppfattar vi något fundamentalt, eller så har inga civilisationer överlevt så långt.

 

Och vi har ju ganska bra underlag: även om det observerbara universum bara är en bråkdel av det verkliga universum (vissa gissar exempelvis på att universum är mer än 250 gånger större, men det är förstås väldigt osäkert) så kan vi se 46 miljarder ljusår åt alla håll, och det täcker 100 miljarder galaxer. Det är klart, ju längre bort galaxerna desto yngre ser vi dem ju som, det vill säga att de har haft kortare tid på sig att utveckla civilisationer som vi skulle kunna se, men vi ser inte heller något i vår egen galax, vilket innebär att inga "typ II"-civilisationer bildats (och överlevt) här på våra 100 miljarder planeter, från tiden för Vintergatans födelse fram till de senaste 100 000 åren.

 

Liv i Vintergatan har haft 13 miljarder år på sig att bildas och utveckla en civilisation som vi kan se, men det verkar inte ha hänt, och samma gäller alla andra galaxer. Och det är konstigt.

 

Kul diskussion att läsa!

 

Men förutsätter inte denna teori att civilisationerna som eventuellt ska finnas har liknande uppbyggnad som oss?

 

Jag menar, är det inte möjligt att de kanske inte ens är uppbyggda av kolföreningar. Så energi i den bemärkelse som vi använder oss av, och som vi letar efter när vi söker efter liv i rymden, kanske är helt överflödig för dem?

 

De kanske lärt sig att manipulera gravitationskrafter och därför är helt ointresserade av energi utvinning?

 

De kanske t.o.m faktiskt kan använda sig av Alchemi ala. FMA typ?

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Kul diskussion att läsa!

 

Men förutsätter inte denna teori att civilisationerna som eventuellt ska finnas har liknande uppbyggnad som oss?

 

Jag menar, är det inte möjligt att de kanske inte ens är uppbyggda av kolföreningar. Så energi i den bemärkelse som vi använder oss av, och som vi letar efter när vi söker efter liv i rymden, kanske är helt överflödig för dem?

 

De kanske lärt sig att manipulera gravitationskrafter och därför är helt ointresserade av energi utvinning?

 

De kanske t.o.m faktiskt kan använda sig av Alchemi ala. FMA typ?

 

Oj, glömde svara.

 

Nja, de potentiella utomjordingarnas kemiska uppbyggnad i sig påverkar inte så mycket i det stora hela, men det finns teknologiska faktorer som påverkar. Antaganden man gör är dels att avancerade civilisationer bygger ut och bygger stort (för att stödja en ökad teknologisk förmåga och/eller ökad befolkning); om inte alla så åtminstone någon.

 

Ett annat antagande är att det inte finns någon ofantlig och omärkbar hokuspokusenergikälla som de kan använda istället för energi från stjärnor. Antagandet är alltså att någonstans, någon gång, borde det ha funnits en civilisation som ville bygga stora grejer i galaxen, och att det inte finns någon annan källa än stjärnor som kan ge dem tillräckligt med energi till sina byggen. Men även om de kunde använda gravitationskrafter till arbete så skulle det i sig kräva enorma generatorer som skulle ge effekter vi skulle märka. (Gravitationsvågor!)

 

Något som är i stil med vad man väntar sig är vad man såg vid en stjärna för ett tag sedan. När man granskade ljuset från stjärnan så tyckte man att ljusstyrkan sjönk på ett oförklarligt sätt -- ljusstyrkan brukar sjunka när en tillräckligt stor planet i omloppsbana runt en stjärna kommer framför den (som hur ljusstyrkan från datorskärmen som ögat uppfattar minskar när man håller sin hand framför datorskärmen), men nu sjönk ljusstyrkan alldeles för mycket. Uppemot 22 % svagare ljus istället för 1 % svagare ljus som man kan vänta sig när jättestora planeter kommer i vägen! Man vet fortfarande inte vad det var, och en av de vildare teorierna är att en utomjordisk civilisation håller på att bygga en megastruktur, dvs en väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt stor grej nånstans i sitt solsystem.

 

Chansen är desto större att det är något mer vanligt som orsakat fenomenet, men poängen är att om det fanns civilisationer som byggde enorma stora grejer så skulle vi se sådana grejer oftare. Det har inget med vad de använder för energi till att driva sina motorer eller datorer att göra.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Nå, vad jag tänkte skriva om var Elisa Lam.

 

Elisa Lam var en ung kinesisk-kanadensisk kvinna som reste till Kalifornien i januari 2013. Hon skulle på en "västkustturné" till olika städer via buss. 26 januari kom hon till Los Angeles och checkade in på Cecil Hotel, ett gammalt halvnedgånget hotell från 1920-talet som aldrig hämtade sig efter depressionen. Cecil Hotel, som har 600 rum, har haft en del... blandade gäster och händelser under åren. Det sägs att det var den sista plats som 40-talsskådespelerskan Elizabeth Short, "The Black Dahlia" sågs i livet. 1964 blev en kvinna våldtagen och mördad i sitt rum. Och runt 80-talet bodde två olika, fristående seriemördare där. Det har skett ett dokumenterat mord där, och tre dokumenterade självmord -- en självmördare råkade också döda en fotgängare utanför.

 

Så, Elisa Lam, som höll daglig kontakt med sina föräldrar hemma i Canada, tog in på hotellet. Hon fick först ett delat rum på femte våningen, men hennes rumskamrater -- främlingar, för hon reste ensam -- klagade på hennes "konstiga beteende", och hon fick ett eget rum efter två dagar.

 

Den 31 januari skulle Elise checka ut ur hotellet och åka till Santa Cruz. Men det gjorde hon aldrig, och hon hörde inte av sig till föräldrarna. Enligt hotellpersonalen var hon ensam den dagen. Föreståndaren för en bokhandel som låg nära hotellet träffade Elise, som var väldigt glad och uppspelt och undrade vad hon skulle köpa för bok som gåva åt sina föräldrar.

 

Polisen sökte igenom hotellet, för hand och med hund. Inte varje rum, då de inte hade stark brottsmisstanke, men väl hennes rum och korridorerna och på taket, men hundarna fick ingen vittring.

 

Efter en vecka började man cirkulera ut flygblad i grannskapet.

 

En vecka efter det släppte polisen en övervakningsvideo från hissen, troligtvis filmad strax innan midnatt natten mot 1 februari 2013, där man ser Elise Lam som återigen beter sig... konstigt.

 

 

Varför trycker hon på så många knappar? Vem gömmer hon sig för? Vem pratar hon med? Varför stänger inte dörrarna, och varför rör sig inte hissen? Och vad är det med videon i sig egentligen? Varför är den i så dålig kvalitet? En del har analyserat den där pixelerade tidstämpeln och genom den funnit att det verkar saknas 54 sekunder video mitt i -- så vad hände under de 54 sekunderna?

 

Medan man undrade om detta bisarra mysterium så började fler hotellgäster klaga på vattnet i rummen. Det var lågt vattentryck, det var en konstig färg på vattnet, det hade en konstig lukt. Så man bestämde sig för att undersöka de fyra vattentankarna på taket. ("Åh nej", tänker kanske vissa av er...)

 

All åtkomst till taket var avstängd och säkerhetsalarmskyddad. Tankarna är 2,4 meter höga och står på cementblock. Det finns inget ständigt sätt att komma åt ovansidan och locket på någon av tankarna, så hotellpersonalen fick ta fram en stege. Locken i sig är mycket tunga och otympliga, och det är osannolikt att en enskild människa kan flytta på dem. Allt såg ut att vara i sin ordning.

 

Morgonen den 19 februari 2013, fann man Elisa Lam, som flöt strax under vattenytan i en av vattentankarna på taket där polishundarna tidigare sökt. Hon var naken; kläderna från hissvideon flöt bredvid henne, täckta av spår av sand. Hennes klocka och rumsnyckel var med henne. Hennes mobiltelefon återfanns varken i tanken eller i hotellrummet eller någon annanstans; den är försvunnen. Med henne återfanns också kortbyxor för män och en alldeles för stor skjorta.

 

Obducenter fann varken rester av alkohol eller droger i henne, och fann inget bevis som antydde att det var självmord. Tre dagar efter att obducenterna kryssat i "okänd död"-rutan i obduktionsprotokollet så blev det ändrat till "olycksfall"-rutan.

 

Elisa Lams Tumblr-blogg uppdaterades sex månader efter hennes död; det är okänt om det var tidigare schemalagda inlägg, eller om någon annan postade dem.

 

Vad jag inte sagt...

Spoiler
Vad jag inte sagt tills nu är att hon led av bipolär sjukdom som kunde göra henne deprimerad, så det finns en möjlighet att hissvideon visade henne i en psykos. Det förklarar dock inte de andra punkterna...
  • Uppröstad 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Är inloggad med telefonen; om jag skriver med bara ordförslag (kör SwiftKey) så får jag:

 

hej nu har jag stekt upp till dig som vill ha en bra dag och tid för att jag inte har tillfälle att få en egen text och bild på mig och jag har inte riktigt nån uppfattning om hur 1070 skiljer sig från 1060 prestandamässigt jag har inte riktigt nån uppfattning om hur 1070 skiljer sig från 1060 prestandamässigt jag har inte riktigt nån uppfattning om hur 1070 skiljer sig från 1060 (...)

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Är inloggad med telefonen; om jag skriver med bara ordförslag (kör SwiftKey) så får jag:

 

hej nu har jag stekt upp till dig som vill ha en bra dag och tid för att jag inte har tillfälle att få en egen text och bild på mig och jag har inte riktigt nån uppfattning om hur 1070 skiljer sig från 1060 prestandamässigt jag har inte riktigt nån uppfattning om hur 1070 skiljer sig från 1060 prestandamässigt jag har inte riktigt nån uppfattning om hur 1070 skiljer sig från 1060 (...)

 

Det var ju nån utmaning för ett tag sean att man skulle trycka mitt på skärmen ett antal gånger och posta resultatet.

Min telefon levererade: "hhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh"

 

:|

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Testade själv vad swiftkey ville säga

 

"Jo det är skickat och ha en fortsatt trevlig kväll med en massa saker som jag har inte fått in några utbildningar eller kurser i en vecka sedan och jag har inte fått in några utbildningar eller kurser i en vecka sedan och jag har inte fått in några utbildningar eller kurser i en vecka sedan och jag har inte fått in några utbildningar eller kurser i en vecka sedan och jag har t ex en fortsatt trevlig kväll"

 

Repetivt men jag har en fortsatt trevlig kväll.

  • Uppröstad 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Började läsa koreanska serien Knight Run, där människan har koloniserat rymden men i några hundra år krigat mot superfarliga utomjordiska monster: från kilometerlånga giganter som kan skjuta ner rymdskepp, till bestar i människostorlek som enahanda kan utrota hela arméer. Människans främsta krigare är "knights" (riddare), människor med otrolig styrka, hastighet och reaktionsförmåga, samt diverse förmågor. Slagen som förs blir mycket skeppstrider i rymden och planetatmosfärer, samt hyperakrobatiska svärdstrider i ögonblickshastighet på markytan.

 

Skissartat tecknad och inte så jättebra på att visa vad som händer, men jag måste säga att jag gillar den. Rymdopera i moll: hopp och förtvivlan, vänskap och bedrägeri, höga dödssiffror. Det är lite Starship Troopers + Attack on Titan.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Började läsa koreanska serien Knight Run, där människan har koloniserat rymden men i några hundra år krigat mot superfarliga utomjordiska monster: från kilometerlånga giganter som kan skjuta ner rymdskepp, till bestar i människostorlek som enahanda kan utrota hela arméer. Människans främsta krigare är "knights" (riddare), människor med otrolig styrka, hastighet och reaktionsförmåga, samt diverse förmågor. Slagen som förs blir mycket skeppstrider i rymden och planetatmosfärer, samt hyperakrobatiska svärdstrider i ögonblickshastighet på markytan.

 

Skissartat tecknad och inte så jättebra på att visa vad som händer, men jag måste säga att jag gillar den. Rymdopera i moll: hopp och förtvivlan, vänskap och bedrägeri, höga dödssiffror. Det är lite Starship Troopers + Attack on Titan.

 

Har läst klart första "delen" (76 kapitel). Smågrötiga teckningar och tvivelaktig (laglig men frivilligtillverkad) översättning drar ner den något, men den starka grundberättelsen, tragedin om en kvinnlig supersoldat som måste avbryta sin pension och [spoiler=(kapitel 30)]konfrontera den person som hon älskar mest -- sin bästa vän, sin lärare, sin hjälte, sin syster -- för att

sona sina misstag och rädda mänskligheten, den berättelsen lyser igenom ändå.

 

"Bekosta en påkostad och finslipad animerad version av Knight Run: Pray" hamnar på min "att göra när jag blir oändligt rik"-lista.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Jag tittade på en video om sport/e-sport och började tänka på definitionerna; jag hade kollat upp dem tidigare men glömt bort dem, så postar här för allmän nytta.

  • Arbete är aktiviteter som utförs av ekonomiska skäl.
  • Rekreation är kroppsligt och mentalt energiökande aktiviteter som utförs villigt för att motverka uttröttande aktiviteter, t.ex. arbete eller sjukdom. Exempel på rekreationsaktiviteter kan vara att motionera, sova middag, småprata med en vän, fiska, sola, eller spela brädspel. (Medan vissa kan vara kortsiktigt energikrävande, som att jogga, så ger de mer energi i det långa loppet.)
    • Underhållningskonsumtion är rekreationsaktiviteter som går ut på att ta del, passivt eller aktivt, av en produktion (en produkt t.ex. en bok eller ett konstverk i utställning, eller ett uppträdande t.ex. en teaterpjäs eller fotbollsmatch) som ska hålla en persons uppmärksamhet och intresse. Att se på anime, att spela dataspel, att lyssna på musik. Förmodligen är produktionen en annan persons prestation, men man kan föreställa sig t.ex. en författare som läser sin egen bok för rekreation. Och underhållningskonsumtion kan förvisso utföras i ett arbete, t.ex. av en recensent eller sportreporter (som tittar på matcher för att kunna rapportera resultat), men bör nog allmänt betraktas som rekreation.
    • Lek är rekreationsaktiviteter som utförs med egen prestation och med det primära personliga målet att uppleva nöje under aktivitetens gång, men under oallvarliga former. Kurragömma är en lek, att leka med dockor är en lek, att spela schack kan vara en lek (om det inte görs t.ex. för pengar eller status, fast det gäller förvisso alla exempel). Att spela ett dataspel kan vara både lek (att spela kan vara att prestera) och underhållning (att spela är att ta del av en intressehållande produktion).
  • Konstutövande är aktiviteter som utförs för individens vilja att uttrycka sig och (möjligtvis) påverka andra personers tankar eller känslor. Konstutövning kan förstås göras både som arbete och som rekreation, men det kan också hamna utanför båda: man kan tänka sig en konstnär som producerar konst på ett (t.ex. psykologiskt) uttröttande sätt, men som inte gör det av ekonomiska skäl.
  • Prövningar är (i detta sammanhang) frivilliga aktiviteter med avsikten att sätta på prov en persons förmåga att prestera kroppsligt eller mentalt. Ett sådant prov förutsätter regler.
    • Pussel är (i detta sammanhang) prövningar utan (tillräckligt) dynamisk konkurrens. Dynamisk konkurrens innebär i princip att det finns en motståndare (person eller datorprogram eller annat) som erbjuder ett svårförutsägbart motstånd som dock inte bara är slump. Att lösa en Rubiks kub är ett pussel, att lägga ett pussel är ett pussel (om än knappt; det är inte mycket till prov), att spela Tetris är ett pussel. Pussel är knappast arbete, utan bara rekreation, och förmodligen då lek (fast spel kan bestå av delar som är pussel och delar som konsumeras som underhållning t.ex. en spelhandling).
    • Konflikter är prövningar med konkurrens. En konflikt har egenskapen att genomförandet leder till något slags rangordning av de medverkande, från grovkornigt som “vinnare” och “icke-vinnare”, till finkornigt som “vinnare #1”, “vinnare #2”, …, “vinnare #n”; rangordningen kan resultera av delar av aktiviteten eller av aktiviteten i helhet. Konflikter kan utövas både som arbete och som rekreation.
      • Tävlingar är konflikter där de tävlande inte får/kan påverka sina motståndares prestationer.
      • Spel är konflikter där de tävlande får och kan påverka sina motståndares prestationer.
      • Sport är konflikter (tävlingar eller spel) som utövas med redskap.
  • Idrott är aktiviteter som kräver (betydande) fysisk ansträngning. Idrott kan utövas både som arbete och som rekreation.

 

Och då exempel:

  • Leka kurragömma med kompisar för att man var uttråkad. Det blir rekreation, och då en lek: man leker kurragömma för att man tycker att det är kul att gömma sig eller leta de som gömt sig (åtminstone mer kul än att göra ingenting), och man bryr sig egentligen inte om vem som vinner. Det är en sorts prövning, av förmågan att hitta bra gömställen (antingen för att själv gömma sig, eller för att kolla dem efter gömda lekkamrater). Det är en konflikt, för även om man inte för slutpoäng så har själva leken inbyggt att personer har olika ömsesidigt förhindrande målsättningar: letaren vill hitta gömmaren, och gömmaren vill inte bli hittad. Endast en av dem kan lyckas. Det är en tävling, för letaren och gömmaren påverkar inte varandra som sådant.
  • Leka kurragömma på TV för chansen att vinna 1 miljon kr. Då är det arbete, fast fortfarande prövning-konflikt-tävling.
  • Leka med dockor. Det är inte en prövning (det finns inga regler för aktiviteten i sig), så det är knappast arbete; nej, det är rekreation-lek.
  • Lyssna på musik. Är man inte musikrecensent till yrket är det förmodligen rekreation-underhållning.
  • Bilrace men inga pengar står på spel. Är förmodligen rekreation, men troligtvis för allvarligt för att kallas för lek. Men det är en regelbaserad (man ska komma först i mål, men man måste ju följa en viss sträcka) prövning av körförmågan, om än inte tillräckligt fysiskt ansträngande för att vara en idrott. Det är en konflikt, för målgångstiderna leder ofrånkomligen till möjlig rangordning. Om bilarna kör samtidigt som varandra är det ett spel, då de kan blockera varandra och så vidare; om de kör en och en, fristående från varandra, så att man bara jämför tider, så är det en tävling. Det är en sport, för man har ju ett redskap: bilen.
  • Ta en runda golf för sig själv. Förmodligen rekreation-lek, och förmodligen en prövning-pussel (prestationsprövning utan motståndare). Huruvida det är tillräckligt ansträngande för att räknas som idrott debatteras flitigt.
  • Medverka i golfturnering. Förmodligen arbete. Och det är en prövning-konflikt-tävling (prestationsprövning med fristående prestationer), samt en sport i och med golfbollen och golfklubborna och allt det.
  • Jobbets årliga fotbollsmatch. Det är helt klart idrott, men tänkt som rekreation. Det är en prövning-konflikt-spel-sport: förmågan att kontrollera ett redskap (bollen) på sina motståndares bekostnad prövas.
  • Kicka lite boll medan man väntar på att bli hämtad. Fortfarande idrott och rekreation, men lek; prestationen och resultatet spelar ingen roll.
  • Att lösa Rubiks kub. Förmodligen rekreation som man gör som prövning-pussel.
  • Att lösa Rubiks kub på tid i en tävling utan pris. Förmodligen rekreation som man gör som prövning-konflikt-tävling-sport.
  • Att spela Super Mario Bros. till NES. Så klart rekreation. Om man bara gör det för att det är kul att hoppa runt, så är det lek. Om man gör det för att utmana sig själv om att få bättre tider eller högre slutpoäng så är det en prövning. Och det är faktiskt en konflikt, där motståndarna är de skadliga svamparna och sköldpaddorna och andra hot. Eftersom Mario och sköldpaddorna kan påverka (läs: “döda”) varandra så är det ett spel. Och tamefan om det inte är en sport också, för det är ganska svårt att spela NES utan redskap.
  • Att spela Super Mario Bros. till NES fast speedrun. Förmodligen rekreation, och en prövning. Och spelar man på tillräckligt hög skicklighetsnivå så är det ett pussel: motståndarna reduceras till förutsägbar programkod, och prövningen består bara i förmågan att följa förbestämda mönster.
  • Att spela Super Mario Bros. till NES fast i speedrun-tävling om pengar. Då är det arbete, och en prövning, men det blir en konflikt-tävling-sport: motståndarna är inte svamparna och sköldpaddorna, utan de andra speedrun-spelarna, och man kan inte påverka deras prestationer.
  • Att ta en morgonjoggingtur. Det är rekreation och idrott, inget mer.

Tidigare störde jag mig på både termen “e-sport” och termen “motorsport”, och sa att “om de räknades som sport så skulle lika väl schack också kunna göra det!”.

Och det stämmer – de är alla antingen tävlingssporter eller spelsporter – men jag stör mig inte längre på det. :konata:

  • Gillar 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Ibland blir jag nostalgisk och kikar in här.

Men jag har inte mycket att tillföra nu för tiden. Sorry :(

  • Gillar 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter
8 timmar sedan sa Ashaz:

Ibland blir jag nostalgisk och kikar in här.

Men jag har inte mycket att tillföra nu för tiden. Sorry :(

Anime.se, ett gammalt kapitel i Ashaz livsbok. (´•⩊•`) Det är så det kan gå.

  • Ledsen 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Läst en hel del på detta forum, är mycket underhållande, som att åka tillbaka tiden. Måste säga att jag känner mig melankolisk, när jag förstår hur mycket man har missat, men då återstår det att ha så roligt som det bara går! 🤠 🍻🤓

Redigerad av hautahauta
Dålig text :)

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Insiktsfulla diskussioner i kommentarfältet. (Google Translate + lite redigering.)

Citat
Är det därför de flesta män över 25 har inga nära vänner?

 

Citat
Så, utan att bli för allvarlig, är manlig vänskap oftast grundat i ömsesidigt intresse. Vare sig det är sport, videospel eller någon tänkbar hobby. När män växer upp förändras inte deras uppfattning om världen så mycket efter en viss tidpunkt i sina tidiga tjugoårsålder. Det viktigaste är att de avgränsande aktiviteterna som att ha en öl tillsammans eller spendera tid i ett band vanligtvis inte är inställda på allvarliga samtal utan bara ha kul och njuta av sällskapet på samma sätt som den här videon skildrar, mycket skämt och skratt. Nu; här är de frågor som vi har baserat på detta problem. Det betyder inte nödvändigtvis att du kommer att lära känna någon av dem även om du tillbringade flera år av ditt liv tillsammans. Det kan men det kräver en aktiv ansträngning, för återigen är vänskapen inte grundad i sådant beteende. Du har den föränderliga miljön efter att människor flyttar för att hitta ett jobb som ytterligare minskar möjligheten att bara ha kul med människor du nu känt i flera år och att träffa nya människor är något som många inte kommer att engagera sig efter en viss punkt i deras liv i en grad som skulle betraktas som "nära". Hur många killar berättar någonsin sina kompisar när saker går fel och deras kompisar svarar med "Hej, låt oss prata om det?". Nej, vad man gör är att bara ha kul tillsammans, men igen, att bara ha kul är ingenting man skulle anse vara nära. Sen har man flickvännen/frun. I 30-årsåldern börjar de flesta tänka på att slå sig ner och det leder också till att människor inte nödvändigtvis vänder ryggen på sina gamla vänner men till skillnad från kvinnor som uppskattar känslomässig bindning i all sin relation, kan de nästan ytliga manliga vänskapen vanligtvis inte mäta sig med begreppet partnerskap. För även om du ville umgås, nu har alla ett jobb, frun vill ha din uppmärksamhet och det finns inte längre tid för att göra ingenting och mållöst njuta av livet.
 
Återigen, de flesta killar har inte nära kvinnliga vänner alls, ens före 25. Visst, det är nån tjej i gruppen men vanligtvis är det ett vildkort som är närmare att vara en kille när det gäller underhållning än en tjej . Vi känner till typen. Kul att hänga runt med men igen, efter att de här magiska första åren har varit ung och relativt fri (universitet, jobb, vad det än är, du är ALDRIG fri) kommer samma regler att gälla för henne, hon kommer att slå sig ner och sluta gå ut så mycket av en eller annan anledning.
 
Vilket leder mig till den sista aspekten jag vill prata om här: gemenskap kräver en delad ansträngning. Förresten, vet du vad som är problemet med att hitta vänner som är medarbetare? De är dina medarbetare och du kommer alltid ha det i baktanken om de inte tar risken och släpper garden först. Detta innebär att efter en viss punkt blir alla mer och mer frånkopplade eftersom du inte bara har en lång fysisk distans att täcka med dina gamla vänner utan du kan inte nödvändigtvis hitta andra människor som inte har bosatt sig ännu, för att komma ihåg vi pratar om nära vänner. När du väl är i din grotta, har bäddat din säng och hittat den nya killen att dricka med, dör behovet av att engagera sig med andra, men på samma gång, om din suparkompis bara är killen från gymmet, betyder det att du kommer förmodligen att prata mycket om gymmet och medan varje människas vänskap har potential att bli engagerande och "djup", kommer de flesta att hålla sig på en ytlig nivå.

 

 

Citat
Jag har upprätthållit en vängrupp från gymnasiet och högskolan och jag inser att förutom de delade upplevelserna känner vi inte varandra eller försöker öppna upp och diskutera personliga ämnen. Allt mina vänner vill göra är att dricka, röka och diskutera "glans"-dagarna då vi var unga. Det suger för när du blir äldre blir det svårt att slita bort det plåstret. Det är viktigt att upprätthålla vänskap, men inte om dessa "vänner" bara gör narr av dig hela tiden och inte verkligen stöder dig i dina utsatta stunder.

 

Citat
Jag förstår vad du säger men att du karakteriserar detta som "manlig vänskap" verkar felaktigt för mig eftersom detta är ett fenomen som inte observeras hos yngre män. Jag menar vem vet om i framtiden, som du sa, att de kommer att bli mer frånkopplade, men just nu är många manliga vänskaper mellan unga män baserade mycket mer i känslomässig gemenskap än vänskapen hos äldre män. Eftersom det inte är så tabu och skamligt för män att uttrycka sina känslor öppet. Det är det fortfarande i viss utsträckning men inte lika mycket som tidigare, så jag tror att om några generationer kommer män att ha mycket mer uppfyllande och fulla vänskaper.

 

Citat
De flesta människor utvärderar inte objektivt om deras vänskaper faktiskt är djupa och uppfyllande eller om man egentligen bara har "suparkompisar". Jag talar inte om mig själv, men som student i sociologi (liksom politik och ekonomi) brukar jag spendera mycket tid med sådana frågor och man kan ta sig tid att gå igenom resultaten från Google här eller ens gå till eller mer sannolikt undersöka arkiven för ett fåtal bibliotek om ämnet, poängen är att även om förändring är möjlig, trots vissa minoriteter som trotsar stereotypen, kommer mitt svar förmodligen att vara sant under de kommande decennierna om inte samhället som helhet genomgår drastiskt ändringar. Låt mig förklara vad jag menar, du förklarade helt riktigt att vissa tabuer nu blir aktivt ifrågasatta men detta kommer inte att förändra världen omedelbart. Låt mig göra ett exempel. Jag tränar för mycket. Jag går på gymmet 6 gånger i veckan, oavsett hur fullständigt mitt schema kan vara. Jag gör det inte bara för mig själv utan av ett antal skäl, för att bekämpa självosäkerhet och upprätthålla en hög nivå av fysiskt självförtroende, för att återspegla en önskan om ordning och genomföra aktiv kontroll, för social prestige och ja också att få ligga. Jag märkte nyligen något som fascinerar mig. Annonser för manligt mode som Calvin Klein använder inte samma typ av modeller som jag växte upp med i reklam och andra former av media, till exempel filmer.
 
Det var nästan surrealistiskt att se en väldigt normal modell i denna position och visade mig att, som du sa, saker förändras. Men att bilda vänskaper är inte bara ett resultat av det yttre samhället utan en intern önskan om acceptans, en uppfattning bortom skyltar. Att ändra hur människor vill se ut är mycket mindre komplicerat än att ändra hur de tänker. Gå igenom kommentarsektioner på YouTube. Läs hur människor pratar med varandra om denna typ av ämnen. Män gör fortfarande samma, bekanta skämt. Män upprättar fortfarande förbindelser baserade på ett mycket mer subtilt tillvägagångssätt som amerikanerna vill kalla en "vibb". Det jag säger är inte att manliga vänskap är dåliga, men olika, och denna skillnad är ofta svår att upprätthålla när människor slutligen växer upp, vilket är ytterst vad det här kommentarsfältet reflekterar trots annars relativt slumpmässiga åldrar.
 
Det är intressant när man tänker på det; sammantaget är det ofta svårt att hitta några flickor alls i kommentarerna. Jag menar vilket kommentarfält som helst. Visst finns det några undantag och kategorier men jag skulle satsa min högra hand att de flesta flickor faktiskt inte känner behov av att prata med främlingar på nätet lika mycket som män överlag.
 
Den så kallade ensamhetsepidemin, det är en del av en annan aspekt av denna berättelse. Människor börjar i mycket lösa sociala grupper, sedan flyttar de till en ny stad och plötsligt är de gamla förbindelserna borta och många lyckas inte återansluta sig med samhället utan hamnar i ett tillstånd av inte bara självupplevd utan verklig, fysisk ensamhet. Detta är en följd av hur manlig vänskap fungerar, taget till det extremen. Och problemet är att till skillnad från mig själv är de flesta som skriver om detta ämne helt frånkopplade denna verklighet. Jag har upplevt frånkopplingen personligen men innan ni säger att jag inte är objektiv har jag diskuterat ämnet med förmodligen 100 olika killar och det enda de hade gemensamt var att deras vänskap inte handlade så mycket om en meningsfull mänsklig koppling som de handlade om att bara ha kul tillsammans.
 
Det betyder inte att denna aspekt av intim kunskap är omöjlig att existera, det är bara mycket ovanligt.
 
Så för att avsluta min del av denna debatt för tillfället: det är osannolikt att vi kommer att se en tonskift i denna aspekt av [manligt] beteende eftersom den är
  1. inte välkänd
  2. därför görs inga ansträngningar för att motverka den
  3. negativa biverkningar är begränsade
  4. det är ett naturligt önskat tillstånd
  5. män diskuterar inte ämnet (du känner till podcastkulturen, det är i grunden den manliga sociala motsvarigheten till bloggar för alla slags kvinnliga aktivister) i stort
  6. män tenderar därför att värdera sina relationer annorlunda vilket i slutändan kan göra deras relationer med kvinnor mycket mer stabila eftersom det skapar ett positivt beroende av partnern (även om det måste sägas att det motsatta kan vara, och ofta är, sant)
  7. sociala medier/aktiviteter som inte kräver att du är fysiskt nära har skapat en effektiv subkultur för gemenskapsaktiviteter som gör det möjligt för män att hålla samma typ av grupprelationer som de hade som unga vuxna (förmodligen under mycket lång tid)
Så det är överlag hur jag skulle uttrycka min åsikt om saken.

 

Citat
Du vet, jag tror att du har rätt. Detta är ganska utanför ämnet men jag tänker också på hur lite beröring vissa killar får om de inte har någon partner. Känslomässig och fysisk intimitet, platonisk eller på annat sätt. Flickor har detta bland sina vänner men jag tror att killar inte gör det alls. Så om han inte är i en relation kan han gå utan. Och dessa saker är viktiga om du vill vara en frisk människa. Det är mina korvören. Jag kunde förmodligen ha formulerat det bättre.

 

Citat
Jag märkte detta med många människor jag träffade under åren - de är verkligen eländiga om de inte dejtar någon. Människor är sociala varelser och i slutet av dagen kan jag tänka mig att sova ensam dag efter dag utan att veta om man kommer att känna någon annans värme igen måste vara nästan som en oändlig tortyr.

 

  • Uppröstad 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att lämna en kommentar

Skapa ett konto

Registrera dig för ett nytt konto i vårt community. Det är enkelt!

Registrera ett nytt konto

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här.

Logga in nu

×