Hoppa till innehåll
Sadokan

Vad ser du på för anime just nu?

Rekommenderade inlägg

Senaste inlägg den 7:de oktober? Är det ingen som ser på anime längre?

Det blir mest prat i säsongs- och seriespecifika ämnen -- till exempel Sakura-sô-tråden där sexualisering av uppenbart förståndshandikappade flickor diskuteras.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter
Senaste inlägg den 7:de oktober? Är det ingen som ser på anime längre?

 

Självklart gör man det! Jag tänkte börja det nya året med att bli ännu mer reaktionär än tidigare, vilket är besvärligt när man knappt ser serier yngre än från 1980. Den enda lösning jag såg var att helt enkelt gå tillbaka till det återstående årtiondet: 60-talet, och vad ser man på då om inte lite Jättarnas stjärna (巨人の星 Kyojin no hoshi), legendarisk baseballserie på 182 avsnitt med sändningsstart 1968. En fin och modern serie fylld av sportsmannaskap och manliga tårar. Kolla bara!

 

aFuSg.jpg

 

Man ska dock vara medveten om att Jättarnas stjärna är synnerligen omodern. Faktiskt besvärande omodern, även om man gillar 70-talsserier. Att gå direkt från Daitarn 3 till Jättarnas stjärna är som att gå från en 1800-talsmålning föreställande Edens lustgård till en rekonstruktion av hominiden Lucy (Australopithecus afarensis) "sträckandes sig efter kunskapens frukt" som det hette på den vandrande utställningen i antropologisk paleontologi. Det är en bra analog i ytterligare ett avseende: det har sedemera visat sig att den moderna människan inte alls härstammar från Lucys art. Och frågan är om Jättarnas stjärna alls har någon relevans idag. Den är absolut inte dålig, och jag har sett fulare animation (ta t.ex. en titt på snart sagt valfri produktion från 2006); och visst ser man härstamningen, men till stor del känns det ändå som en idag utdöd avstickare på det animételeologiska evolutionsträdet. Och när det kommer till stickspår om hundratals avsnitt så har jag många många avsnitt Lupin III kvar att titta på innan jag försöker mig på den här serien igen. Fastän det är en helt okej teveserie.

  • Uppröstad 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter
Man ska dock vara medveten om att Jättarnas stjärna är synnerligen omodern. Faktiskt besvärande omodern, även om man gillar 70-talsserier. Att gå direkt från Daitarn 3 till Jättarnas stjärna är som att gå från en 1800-talsmålning föreställande Edens lustgård till en rekonstruktion av hominiden Lucy (Australopithecus afarensis) "sträckandes sig efter kunskapens frukt" som det hette på den vandrande utställningen i antropologisk paleontologi.

Intressant. Det är inte första gången jag hört Jättarnas stjärna omtalas som omodern även jämfört med det tidiga 70-talet, men hur skulle du själv exemplifiera det? Jag satt och glodde på några Jättarnas stjärna-videor i jul, men det slog mig inte som sååå otroligt annorlunda än de avsnitt jag sett av Ashita no Joe. (Inte för att några minutkorta klipp ger en djup inblick i Kyojin, förstås.)

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter
Intressant. Det är inte första gången jag hört Jättarnas stjärna omtalas som omodern även jämfört med det tidiga 70-talet, men hur skulle du själv exemplifiera det? Jag satt och glodde på några Jättarnas stjärna-videor i jul, men det slog mig inte som sååå otroligt annorlunda än de avsnitt jag sett av Ashita no Joe. (Inte för att några minutkorta klipp ger en djup inblick i Kyojin, förstås.)

 Citerar ur Iggys recension av Joe:

 

"Det var amerikansk tecknad film, made in Japan, med en japansk evighetshistoria. Kameran i Kyojin no Hoshi är statiskt dokumenterande, den överraskar tittaren lika litet som i gamla avsnitt av Family guy, en serie som mycket medvetet har valt att härma det amerikanska sitcom-upplägget med två kameror samtidigt. Genom att klippa mellan närbildskameran och den bredare bilden kan man snabbt variera bilden, men ljussättningen blir en kompromiss och kamera nummer två får inte komma ivägen för kamera nummer ett. I långfilmer och i bättre tv-dramer arbetar man bara med en kamera. Det innebär tidsödande omtagningar för skådespelarna och kräver att ljuset riggas om mellan varje klipp. Vad gänget bakom Ashita no Joe insåg var att de kunde flytta kameran när som helst utan det påfrestar några skådespelare eller ljussättare. Serien uppför sig därför mer som en biofilm i 79 delar, och Osamu Dezakis hårda klippning kommer till sin rätt."

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter
 Citerar ur Iggys recension av Joe:

Ja, den har jag som sagt läst. Jag var mest intresserad av att höra hur du själv skulle uttrycka det, eller om du kanske skulle uttrycka något annat.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Jag vet inte var som har hänt, eller hur min hjärna har lyckats muteras så, men jag kollar just nu på K-ON säsong 2... och har det ganska trevligt. Jag... gillar det. Min enda teori är att eftersom jag nu befinner mig mitt i smeten av japansk kultur så har jag bildat en högre uppskattning för det här knäppa landet, och har således lättare att svälja sånt jag inte kunde förut.

 

Intressant är att staden det utspelar sig i är läskigt lik Kyoto, även om den aldrig nämns vid namn, och att de vid ett tillfälle faktiskt åker på klassresa till Kyoto. Ni lurar ingen, KyoAni.

  • Uppröstad 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Jag har kommit en bit in i Hyouka nu; Kyoanis senaste verk som inte bara marknadsför sig på att vara söt. Den är rätt ok än så länge. Alla de här enkla mysterier som uppstår och löses är rätt kuliga. Jag önskar att jag kunde jämföra den med Un-Go som jag hörde få viss kritik för sina mysteier. Jag tycker i alla fall att Hyouka lyckas vara lagom smart om man har ett flytande intresse för deckare.

Animationen är både snygg och fyndig. Det förekommer en del drömlika sekvenser som representerar bl a huvudkaraktärens känslor, och en del bilderboksaktiga sekvenser när han förklarar sina teorier. Väldigt trevligt.

Jag gillar tempot och de lättsamma mysterierna, men vad jag inte riktigt gillar är karaktärerna. Chitanda är den ordningssamma, "perfekta elev"-arketypen med fluffig röst som jag inte har mycket till övers för. Houtarou är så överdrivet ointresserad av allting att jag nästan fruktar för hans hälsa. Hans mållösa personlighet hade nog passat bättre i en riktig deckarserie, men i en skolmiljö känns han lite malplacerad. Han är för cool och för nära depression för en tonåring.

Satoshi är en enkel karaktär och gör ingenting. Den enda jag har det minsta intresse av är Mayaka. Det jag gillar med henne är att hon är så butter på killarna hela tiden, av flertalet anledningar. Antingen irriterar hon sig på Houtarous slackerattityd eller så är hon lite avis på hur smart han är. När det gäller hennes relation med Satoshi så finns det nästan mer att säga än vad det borde finnas. Inte spoilers direkt, men jag väntar ändå med att uttrycka mig i ämnet. Först vill jag se serien utforska det mera.

 

Jag måste också nämna att dialogen blev rätt onaturlig när serien nådde en topp av allvar och sorg. Inte förvånande efter alla Key-adaptioner kanske. Egentligen är Chitandas dialog mestadels väldigt lustig eftersom hon är en sån där överdrivet fin och artig karaktär. Jag antar att det är därför jag inte gillar den arketypen.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Yuru yuri season 2 vilket är som lucky star eller azumanga daioh med lätt inslag av yuri

och
Shinsekai Yori vilket är den bästa nykomlingen förra året enligt mig. En väldigt intressant och mörk story med en vacker artwork. Rekommenderas starkt!

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Jag ser också på Shinsekai yori. Tycker att den började lite segt men efter 5-6 avsnitt var jag fast. Storyn är väldigt bra, mörk och komplex. Sen ser jag på Psycho-pass vilken jag också gillar väldigt mycket. Men Funimation brukar göra underhållande serier. Har sett alla avsnitt som har gått hittills och jag tycker det är cliffhangerslut varje gång nu. men det är väl bara fyra avsnitt kvar?

  • Uppröstad 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter
Men Funimation brukar göra underhållande serier.

Göra och göra, Funimation är ett amerikanskt bolag som köper in anime och säljer till en amerikansk publik. :P Fast ibland har de betalat japaner för att göra vissa animeverk, som Mass Effect-animefilmen.

 

Animationsstudion som gör Psycho-Pass heter Production I.G.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter
Göra och göra, Funimation är ett amerikanskt bolag som köper in anime och säljer till en amerikansk publik. :P Fast ibland har de betalat japaner för att göra vissa animeverk, som Mass Effect-animefilmen.

 

Animationsstudion som gör Psycho-Pass heter Production I.G.

 

Jaha. Jag trodde att de hade animerat en hel del. Funimation alltså. Får väl erkänna att trots att jag känner till rätt många bolag så är det inte alltid helt klart vem som gjort vad, animerat, producerat osv.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Jag ser för närvarande på (ur minnet, kan hända att jag missar något)

Mangakaimötena: Tamako Marknad, Cuticle Detective, Sasami@slapparloss

Övrigt: Min flickvän och barndomsvän bråkar, Kotoura, Sankt Seiya Omega, Jag har fortfarande knappt några vänner, Bergsrekommendation och Livlig röd operation (och vilka det var vet du om du tänker efter).

 

Och så försöker jag titta ikapp på Robotics;Notes men det går sämre. För närvarande tror jag att typ ett avsnitt om dagen är vad jag mäktar med. Tack vare Mangakaimötena blir det lite mer än så. Kanske kan gå upp lite i takt om ett tag, men jag har lite för många intressen, och måste bolla allihopa.

 

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Det är märkligt hur många serier man missat, kanske känt till men avfärdat p g a intetsägande titel (jag dras ju oftast till serier med titel enligt mönstret 4 kanji — påhittat ord — siffra eller bokstav) eller bristande tillgänglighet.

 

En sån serie är Dash Kappei, som jag hoppat in halvvägs i. En Tatsunokoserie från tidigt 80-tal baserad på en manga i Shônen Sunday. Huvudpersonen Kappei är en tvärhand hög basketmästare (!) med äcklig mimik. Figurgalleriet består i övrigt av basketklubbens medlemmar (puckot, snyggingen, värstingen), skolfröken som är klubbens mentor och Kappeis flickvän Akane som är klubbens allt-i-allo och alldeles för sockersöt för fulingen Kappei. Samt kvarterets hund, som springer runt i boxershorts och tävlar om Akanes gunst. Allt är bara härlig crazyhumor i den stil som frodades när Urusei yatsura gick på tv, och Kappei har samma vibbar som serier som The kabocha wine eller Stop Hibari-kun. Så är Tatsunoko också mästare på slapstick.

Kappei_Sakamoto.png

  • Uppröstad 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Efter att äntligen ha kommit ikapp med den nya Hunter X Hunter-animen kan jag bara konstatera att har allt som krävs för att bli Den Nästa Stora Shonenserien, brevid One Piece och Naruto. Småpojkar med absurda krafter som tränar och bli starkare? Check. Stora, episka arker med en vag överhängande storhandling? Check. Popularitet så stor att man kan vandra in i vilken japansk Kombini som helst och köpa mini-figurer? Check. Mycket välförtjänt popularitet också, må jag säga, för den här serien har under 71 avsnitt hållit förvånansvärt bra kvalitet både när det gäller animation och upplägg. Helt klart en serie jag kan rekommendera om man är sugen på mer Shonen-action men har tröttnat på pirater eller ninjor.

 

Till och från ser jag även på Tamako Market. Mina känslor kan inte vara mer blandade, men dålig är den inte. Än.

  • Uppröstad 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Drog en Zeedox och såg om ett lösplockat favoritavsnitt, vilket jag aldrig annars brukar göra.

 

Det blev, som tröst över att ha missat animekonserten, sista avsnittet av Sikta mot toppen: Gunbuster, vilket var precis lika bra som sist.

 

L0zu.jpg

 

Manliga tårar.

 

Sen såg jag om sista avsnittet av Sikta mot toppen 2: Diebuster, vilket fortfarande var okej, men de snackar för mycket i finalen. Karaktärer ska inte kommentera vad som händer så mycket. Speciellt inte när de kommer med dumma fysikaliska uttalanden. (Nog för att serien bygger på dum fysik -- de har ju en fysik-upphävare -- men när man dessutom hör en figur säga att "[X] är en omöjlighet, vi vet inte vad som kan hända om [X inträffar]" för att i nästa stund höra en annan utbrista att det är "

ett nytt Big Bang

" så tar det mig ur filmen.)

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Försöker i skrivande stund bli begeistrad över Steins Gate, är på avsnitt 5 och har inte gripits tag av serien hittils. Den känns ihop-pusslad och ansträngd alldeles för ofta. Vet inte om jag tycker att Okarins "mad scientist"-quirk behövs tbh. Är väl på tok för tidigt att säga bu eller bä egentligen, man har ju haft fel förrut. Lite chockad över dess placering på MAL må jag säga iaf.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Funimation gör ju dubs på nästan all anime som de köper in så på sätt och vis kan man u säga att de är producenter. Ibland har en series dub gjort animen mer njutbar än det japanska orginalet så de blir ju underhållande =)

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter
Försöker i skrivande stund bli begeistrad över Steins Gate, är på avsnitt 5 och har inte gripits tag av serien hittils. Den känns ihop-pusslad och ansträngd alldeles för ofta. Vet inte om jag tycker att Okarins "mad scientist"-quirk behövs tbh. Är väl på tok för tidigt att säga bu eller bä egentligen, man har ju haft fel förrut. Lite chockad över dess placering på MAL må jag säga iaf.

 

när fler och fler bitar faller på plats under seriens gång så blir den smått fantastisk. var också lite skeptisk när jag hade sett ett par avsnitt. visste inte riktigt vad jag skulle tro. sen tyckte jag den blev väldigt bra, och när den slutade så kändes den perfekt. helt klart en av de tio bästa serierna jag någonsin sett. en modern klassiker.

 

el psy congroo

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Börjat följa Yamato 2199 och måste säga att det är en inte helt pjåkig re-make de fått till. Var sååå länge sedan jag såg en hyffsad space opera dessutom, kan varmt rekommenderas även om jag inte sett klart re-maken ännu. Den är förbättrad rakt igenom imo.

 

när fler och fler bitar faller på plats under seriens gång så blir den smått fantastisk. var också lite skeptisk när jag hade sett ett par avsnitt. visste inte riktigt vad jag skulle tro. sen tyckte jag den blev väldigt bra, och när den slutade så kändes den perfekt. helt klart en av de tio bästa serierna jag någonsin sett. en modern klassiker.

 

el psy congroo

 

Har sett ett par avsnitt till och får erkänna att även om den inte är i närheten av så bra som jag hoppats (ännu!) så börjar det shapea upp sig :)

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

To love-ru Darkness, kollade på första säsongen av to love-ru för att den var så rolig och underbar. Nu så kollar jag på säsong 2 (to love-ru darkness) för att den är så fantastisk rolig, bra, spännande man liksom blir fäst av en komedi/ecchi serie :P Jag kollar på serien för att den är bar och inte för att den är en ecchi.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter
To love-ru Darkness, kollade på första säsongen av to love-ru för att den var så rolig och underbar. Nu så kollar jag på säsong 2 (to love-ru darkness) för att den är så fantastisk rolig, bra, spännande man liksom blir fäst av en komedi/ecchi serie :P Jag kollar på serien för att den är bar och inte för att den är en ecchi.

Ifall du inte har sett ''motto to-love ru'' vilket är den andra säsongen, rekommenderar jag att du ser den :)

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter
Ifall du inte har sett ''motto to-love ru'' vilket är den andra säsongen, rekommenderar jag att du ser den :)

Där jag kollar på denna serie så ingick "motto to-love ru" i själva "To-love Ru" så för mig ingår den i säsong 1. Så ja jag har sett den  :shappy:

För mig är "To love-Ru darkness" säsong 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Jag vet inte om det beror på att jag har en någorlunda kraftig dator nu, eller att programmet har uppdaterats tillräckligt, men de senaste dagarna har jag kunnat använda Hotspot Shield för att komma förbi regionsspärrarna och titta på anime på Crunchyroll felfritt. Således har jag fått upp ögonen för anime igen, och har börjat se på serien Magi, en historia om en shonenifierad arabien-liknande värld, där vi får följa huvudpersonerna Aladdin och Alibaba på deras spännande resor. Och faktiskt är det ganska spännande; även om den ibland faller tillbaka på välprövade klyschor lyckas den ofta överraska mig med sina moraliska dilemmor och fräsiga strider. En modern anime må så vara, jag kan inte förneka att jag har riktigt trevligt med den här serien.

 

Jag följer fortfarande Hunter x Hunter, vilket bara tycks bli mörkare och mörkare.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Har börjat sträckse den gamla godingen The kabocha wine från 82-83. En romantisk shônenkomedi om en kortvuxen tsunderekille och hans självuppoffrande flickvän storlek L. Har även översatt ett tiotal avsnitt, de kommer upp på internet vad det lider.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att lämna en kommentar

Skapa ett konto

Registrera dig för ett nytt konto i vårt community. Det är enkelt!

Registrera ett nytt konto

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här.

Logga in nu

×