Vad ser du på för anime just nu?

[Klona]

Tittar på Shiki nu och jag gillar den, en mystisk serie som får mig att tänka på Higurashi no naku koro ni. Enda minuset är att det är svårt att koppla ihop alla personer med deras namn.

[Klibbnisse]

För ett tag sedan började jag kika på Eyeshield 21 eftersom denna så påpassligt fanns tillgänglig på Crunchyroll i samband med att jag fipplade mycket mer deras inbäddningsbara spelare. Är runt avsnitt 35 just nu, och jag vet inte om det kan bero på en lägre produktionskvalité, eller att jag helt enkelt fått nog, men mängden nonsensord som "cathphrases" (glömt av det svenska ordet :/) börjar gå mig ordentligt på nerverna.

 

Nog för att jag klarat av Hirumas "YA-HA!", men nu verkar de komma allt fler och fler, med nya karaktärer med sina egna uttryck som bokstavligen kastas i ansiktet på en. Inte minst hon där rollerskate-flickas bror med sitt otroligt hemska "HAAAAA-HAAAAAAAAAAAA", alldeles nyligen började jag dessutom märka av att Monta har någon slags ap-liknande uttryck som han börjat säga mer och mer, likväl som den lilla tjockisen med sitt "fmpfh" vilket jag inte tänkt på tidigare, nu irriterar det mig så otroligt!

 

Dessutom börjar mängden klichéer öka lavinartat. För något avsnitt sedan så slutade ett avsnitt med att tre filurer kom springade mot ett par människor, hoppade och "frös" medan avsnittet fejdade ut...

 

jisses...

 

Man kan bara hoppas att det blir bättre :/

[Voffe]

Jag har påbörjat Texhnolyze. Intressant handling, men ganska svaga karaktärer hittills -- förutom Yoshii. Otroligt långsamt tempo... som jag egentligen inte har något emot.

 

Tittar på Shiki nu och jag gillar den, en mystisk serie som får mig att tänka på Higurashi no naku koro ni. Enda minuset är att det är svårt att koppla ihop alla personer med deras namn.

Jag tyckte det var både bra och dåligt att de bollade så många karaktärer. Det blev inte tråkigt med en stor karaktärsskara, men de slängde många namn i ansiktet på en. Mycket spännande för övrigt.

[Volbla]

Javisst ja. Jag såg avsnitt 0 av Vardag. Det var väl halvbra. Lite kul och söt. Lite. En väldigt enkel tecknarstil, men det bidrar en del till sötheten, och animationen är (än så länge) väldigt jämn.

[Sceleris]

Vardag kändes som en korsning mellan Pani Poni Dash och Lucky Star. Mest Lucky Star.

 

 

 

Har gett mig an The Big O, en Sunrise-serie från 1999 som var en av de där serierna som blev väldigt populär i USA (tillsammans med samtida serier som Cowboy Bebop och Trigun). Serien handlar om Roger Smith, en professionell förhandlare i en 1930-talet-i-framtiden-stad där alla människor för 40 år sedan helt plötsligt tappade alla sina minnen. Människan klurade ut hur ett samhälle skulle fungera, men här och var finns mystisk teknologi som man fortfarande inte riktigt förstår sig på. Ett exempel är Dorothy, en småsarkastisk gynoid (dvs en android i en kvinnas skepnad) som blir Rogers påhäng. Ett annat exempel är Big O, den mystiska jätteroboten som Roger tar fram för att tampas med andra mystiska jätterobotar.

 

The Big O är i princip Batman: the Animated Series om Bruce Wayne hade varit robotpilot. Art deco-stil på stad och inredning, V-formade män, jättelånga bilar. Likt Bruce Wayne tar Roger hjälp av en åldrande betjänt och små manicker. Olikt Bruce Wayne har Roger dock inte en enorm haka. Öppningslåten påminner inte om Batman, utan låter mest som Queens låt till Blixt Gordon-filmen.

 

Lite spännande att se om serien blir till belåtenhet: de första 13 avsnitten som sändes 1999 ska visst ha avslutats med ett spänningsmoment, men det dröjde ända till 2003 innan uppföljaren (ytterligare 13 avsnitt) kom, med ännu en "cliffhanger". Försäljningen uteblev trots TV-populariteten, och därmed de avslutande 26 avsnitten...

[Hikari no Hohenheim]

Idag dök första avsnittet av OAV-serien .hack//Quantum upp på nätet, och trots att min tilltro till .hack redan blivit strimlad och spridd med vinden ville jag ändå se vad de gjort den här gången. Och dra på trissor! Första avsnittet var bra! Riktigt bra till och med. Det drog inte ut på handlingen a la Roots, och knasade inte till det som Skymningsarmbandet, men lät sig inspireras av det som faktiskt var bra med de serierna. För första gången sedan SIGN känns det dessutom att det finns tanke bakom världen och handlingen, en sorts logik som faktiskt inte tänjer ut fantasin. Det hjälper också att ingen av karaktärerna kändes stereotypiska eller störande. Och animationen! Att flytta .hack från TV-serie till OAV gjorde underverk på det estetiska; rörelserna flöt på bättre än vad jag sett i en anime på mycket, mycket länge.

 

Jag trodde de skulle göra en stor grej hur huvudpersonerna var designade efter Balmung, Kite och Svarta Rosen, men det nämns inte ens. Än så länge är detta det bästa som kommit i .hack-väg sedan SIGN; nu återstår bara att se om avsnitt 2 lyckas hålla i sig.

[Klibbnisse]

Har börjat kika lite sporadiskt på Student Council's Discretion... eller vad man nu skall kalla den. Otroligt lättsam humor i elevrådsmiljö är alltid trevligt, speciellt nu när det var ett tag sedan man senast såg en sådan. Det som skrämmer mig med just den här serien är dock hur lättsam den faktiskt är.

 

Karaktärerna är i princip tomma skal med kliché-personligheter inuti, på både gott och ont. Jag förväntar mig inte någon direkt karaktärsutveckling, utan jag skulle snarare bli förvånad om någonting i den här korta animen går framåt över huvud taget.

 

Men om man tar serien för vad den är, nämligen tjugo minuters simpel underhållning så klarar den detta alldeles utmärkt, ett avsnitt... kanske två, sedan är jag nöjd för dagen. Till skillnad från liknande serier så som exempelvis Lucky Star vilken jag nyligen plöjde igenom flertalet avsnitt på rad ganska nyligen. Jag tror att fler serier skulle göra ett bättre jobb, dock har jag inte riktigt kikat på så många überlättsamma serier det sistone... utom möjligtvis Mitsudomoe, men även denna spöar elevrådet.

 

En okej serie, varken mer eller mindre...

 

Andra serier som jag följer just nu är:

Bakuman, Wandering Son, Kore wa Zombie Desuka, Level E och Eyeshield 21.

[Volbla]

Jag gillar att Gosick har blivit som en standard för att mäta dåliga detektivserier. Den är väl ok på det stora hela, men mysterierna är verkligen tråkiga. Jag tror att alla arc har slutat med att Victorique säger "Gu, vad lätt det där var. Jag är så uttråkad." Vem bryr sig om inget någonsin blir svårt för huvudkaraktärerna? Jag vill jämföra det med Sherlock igen för att den serien är så jävla bra. Där ser vi också titelkaraktären lösa problem jättelätt och han klagar på hur tråkigt han har hela tiden, men det är bara små sidogrejer för att visa hur smart han är. Varje avsnitt centreras kring något som är riktigt underhållande och utmanande för honom, och det är det som blir spännande.

 

Nåja. Det är lite kul att titta på. Jag ser också vidare för att se vad som kommer hända med karaktärerna. Det är faktiskt någorlunda intressant.

 

Och edet. Edet äger.

[Hikari no Hohenheim]

Eftersom jag faktiskt förutspådde Jag är inte alls kär i Storebrors undergång efter avsnitt 3 kände jag mig skyldig att se åtminstone upp dit. Och se, jag hade rätt. Kanske är det för att jag aldrig har gillat humor som bygger på enspårighet, eller kanske för att enbart sexualdrift med varken uppbyggnad eller klimax funkar varken som en bra historia eller mjukporr, men jag ser inte charmen. Skamlösheten är fascinerande, det ska erkännas, men vill jag ha skamlöshet ser jag hellre på Jobba med Rösten. Eller en riktig hentai. Förhoppningsvis går det inte så långt.

 

Jag har i övrigt varit ganska dålig på att se på anime på senare tid. Det kan vara plugget som kommer i vägen, men också det faktum att serier som Storebrorsan (och Lillasyrran) verkar vara standard för dagens serier, och det kräver en del energi att vada genom all dynga för att hitta pärlorna. Det bästa alternativet är väl att leta reda på guldkorn man missat från förr i tiden, men mycket finns ute på DVD nu, ganska billigt dessutom, vilket gör mig mindre manad att ladda ner det. Och jag har ont om pengar just nu. Blir väl att leta reda på de där riktigt gamla serierna som ingen har licenserat, och förmodligen inte kommer göras.

[Volbla]

Första avsnittet av Vardag var ju riktigt festligt. Inte så fyndigt, men det fungerar ok. Det är ganska precis vad jag förväntade mig.

 

Korvscenen blev på något sätt dramatisk på riktigt för att den var så storslagen. Om animationen är såhär bra serien igenom är den nästan värd att se bara därför.

[Hikari no Hohenheim]

Har nu sett både avsnitt 0 och 1 av Vardagsliv. Pani Poni Dash möter Azumanga Daioh möter Lucky Star i en serie som jag knappt begriper varför jag tittar på. Inte för att den är direkt dålig, men för att jag aldrig ges någon motivation att bry mig om någon av karaktärerna. En salig blandning av knäppisar gör knäppa saker, och sedan är det inte mycket mer. Med det inte sagt dessa knäppigheter inte är underhållande; en del scener är så vansinnigt bisarra att jag måste gnugga mig för ögonen för att kolla om jag ser rätt, medan andra når en ny nivå av meningslöshet som får K-ON att framstå som som djupare än Fullmetal Alchemist och .hack//SIGN hopslagna. Animationen var trevlig att titta på, men inte en enda gång fick den mig att skratta.

 

KyoAni sjunker i min aktning för varje serie de gör. Är vardagsserier med söta tjejer det enda de är kapabla till? Jag har ingenting emot genren som sådan, men deras serier tycks tappa substans varje gång de gör en ny. De har bevisat med Full Metal Panic och Haruhi att de kan göra stordåd, så varför lägga krut på just detta?

[Klibbnisse]

KyoAni sjunker i min aktning för varje serie de gör. Är vardagsserier med söta tjejer det enda de är kapabla till? Jag har ingenting emot genren som sådan, men deras serier tycks tappa substans varje gång de gör en ny. De har bevisat med Full Metal Panic och Haruhi att de kan göra stordåd, så varför lägga krut på just detta?

 

Personligen tycker jag att folk hyllar KyoAni högt över skyarna som de vandrande gudarna av animeproduktion, långt mer än de egentligen förtjänar. Missuppfatta mig inte fel dock, jag är ett stort fan och har uppskattat i princip allt de gjort (som jag sett, naturligtvis), men de är bara en helt vanlig animestudio och tar på sig projekt som erbjuder möjligheten att bättra på deras kapital inför mer riskfyllda serier, därav en hel del slice-of-life med söta skolflickor vilket verkar gå hem hos de flesta.

 

Men som sagt, när folk gnäller över att Angel Beat hade varit såååååååååå mycket bättre om KyoAni hade gjort den... bara för att KyoAni är KyoAni, och allt de rör blir till glimmande guld, så blir jag trött över denna överdrivna glorifiering. Likväl som J.C.Staff ibland kan spotta ur sig fullkomligt geniala serier så kommer det lite brun sörja däremellan, antingen för att serien som sådan saknar tillräcklig potential, eller för att helt enkelt köra ett säkert kort.

 

Jag har helt tappat min tråd här nu... poängen är i vilket fall att KyoAni inte skickar ut guldtackor ur deras gula fyrkantiga byggnad i Kyoto, utan de har ju ganska säkert varvat allt de gör med lite slice-of-life-flickor... kanske tycker de helt enkelt om att göra animer baserade på seriestrippar helt enkelt, kanske gillar de källmaterialet? Eller är produktionskostnaderna lägre, rättigheterna billigare?

 

Nej, ju snarare folk får sin illusion av att KyoAni är animeringsgudar desto bättre!

[Hikari no Hohenheim]

Jag kan förstå att KyoAni kanske gör det här för att tjäna pengar till något ännu bättre, och i sig är det inget konstigt att de gör en Slice-of-Life-serie... förutom det att deras senaste serie var K-ON, vardagsserien av alla vardagsserier, som blev helt otroligt populär. Borde de inte ha massor av pengar (i animeindustrins mått mätt) att lägga på något ännu större och bättre? Vardagsliv känns inte för mig som något som kommer växa till K-ON-proportioner.

 

Fast vad vet jag, deras nästa projekt kanske är en Full Metal Panic 3, och de behöver tjäna lite extra inför det då en tredje uppföljare knappast blir så populär som ett originalverk. Jag borde egentligen inte klaga för mycket; KyoAni har alltid slängt ut sig vardagsserier, och jag ska vara tacksam för att de inte fått för sig att göra Lucky Star 2. Än.

[idrougge]

Vänta nu, har Kyoani någonsin gjort ett högriskprojekt? Är det ett högriskprojekt att filma befintliga förlagor i form av framgångsrika spel och ännu mer framgångsrika lättromaner? Till och med Gonzo spelade högre än Kyoani. Dessutom borde de byta namn till Kyoto Stillbild, mtp antal celler per avsnitt.

 

Och då gillade jag ändå Lucky star.

[Meatrose]

Vänta nu, har Kyoani någonsin gjort ett högriskprojekt?

 

Det är visserligen långt ifrån den första titeln som dyker upp i huvudet när någon nämner Kyoto Animation men jag ser inte varför Sora wo Miageru Shoujo no Hitomi ni Utsuru Sekai inte skulle klassas som ett sådant.

 

I övrigt så ja, de väljer generellt sett att spela på säkra kort (Key-adaptioner, Suzumiya Haruhi) eller också låg-oddsare som inte kostar alltför mycket att producera (tänk Lucky Star). Å andra sidan är de enligt mig den enda kontinuerligt aktiva studion vars verk man kan titta på utan att behöva oroa sig för att utsättas för billiga, omotiverade nakenscener vars enda syfte är att boosta DVD/BD-försäljningen.

 

Nichijou känns onekligen som en "Lucky Star-satsning" från deras sida. Frågan är bara om den kommer att bli lika framgångsrik. Jag har visserligen bara sett avsnitt 0 men det känns åtminstone inte som om den kommer att bli det i varje fall. Nu ska jag dock inte uttala mig för tidigt, efter att ha sett 3 avsnitt av Lucky Star tyckte jag fortfarande att det var uselt. :3

[Volbla]

Vad har vi lärt oss från första avsnittet av Sexualundervisning för 30-åringar?

 

• Tvätta snoppen ofta
  
• Smek bröst varsamt
  

 

Jag tror det bästa som kommer av den här serien blir yaoi fanart.

[Genma]

Efter att ha blivit ålagd att se de första avsnitten av Gurren Lagann, genom Se det här!-tråden, är jag nu fyra avsnitt in i serien. Det är mer flummigt än jag tänkt mig, men ibland spårar den ur så jag omöjligt kan låta bli att garva.

 

Jag kommer se klart hela serien, återkommer med slutrapport!

[Volbla]

Var den här låten ifrån Gintama? Tänka sig...

[Sceleris]

Var den här låten ifrån Gintama? Tänka sig...

...Va?

[Volbla]

http://www.youtube.com/watch?v=4NO-5SNIXoE

 

Den har man ju hört lite var stans. Den är bra :)

Jag blev förvånad när jag satte på första avsnittet och bemöttes av den.

 

Det skulle vara en not-so-subtle (men kanske klumpig) hint att jag börjat kolla på Gintama. Finns hur mycket som helst på crunchyroll.

[Sceleris]

Ah, Tommy.

 

Ja, jag gillar faktiskt de flesta av öpp- och slutlåtarna i Gintama.

[Shukakun]

Har också sett en del på Fractale på sistone

Jag gillar de politiska undertonerna i serien. T.ex, om du har gjort ett system som gör livet lekande lätt för alla, är det då ok att förhindra att någon förstör det genom att hjärntvätta dem? Sådana här serier borde det göras mer av tycker jag.

 

Har även sett på Bakemonogatari nyligen (jag vet, återigen så är jag sen).

Vet inte om det är något folk i allmänhet håller med om eller om jag är ensam om det, men jag gillar verkligen romansen, det är lite mindre rakt på och lite lugnare än romance comedy-romans, på något vis blir det så bra. Gillar även sättet som karaktärernas ansiktsuttryck är målade, munnen är mycket mer böjd än vad den brukar vara när en karaktär ler, lite charmigt tycker jag.

Sen så får man ju inte glömma riktigt bra musik, gaijin 4koma- och a cat is fine too-referenser heller. Störde mig lite på de färgade bilderna med text som jag inte orkar pausa för att läsa, kan tänka mig att jag fick ett lite annat intryck på grund av att ha missat dem, men men, det är inget jättestort problem. För att summera det hela så är serien en instant-favorit för mig.

[Hikari no Hohenheim]

Hanasaku Iroha ("Blomsterkurs"?) är en annan serie jag hittills följt denna säsong. Faktiskt ganska kvalitativt på nästan alla plan, för att inte tala om det visuella, men det finns hake: stackars huvudpersonen råkar ut för några av de svinigaste animefigurerna sedan Lillasyrran. Hur hårt hon än kämpar och hur positiv hon än försöker vara blir hon nedtryckt i sanden; speciellt Minko stiger under dessa två avsnitt upp till topplistan av hatfulla animekaraktärer.

 

Vad som dock till viss del väger upp för detta är att huvudpersonen faktiskt har mänskliga reaktioner till allt hon råkar ut för. Hennes frustration byggs upp på ett trovärdig sätt, tills hon känner att något måste göras. Och det är det som skiljer dussinserier från kvalitetsverk: situationen känns realistisk och något som jag faktiskt kan se framför mig i vår egen värld, istället för något som bara finns till för fetish-syften, som säg i Lillasyrran. Det hindrar mig inte från att tycka att Minko borde lära sig veta hut, men det är ett steg i rätt riktning.

[Voffe]

Det enda jag ser som går nu är säkra kort som jag vet faller mig i smaken. Det vill säga mer av det goda med Gintama'. Två avsnitt in och forfarande kung av tecknad komedi. Det bästa är att jag kan ha höga förväntningar och inte bli besviken.

 

Samt har jag påbörjat Toriko och jag hoppas att den blir lika härligt läcker som mangan är. Det är något jag ser fram emot att se varje vecka.

 

Och sist Kami nomi zo Shiru Sekai II, första avsnittet sviker mig inte; jag kommer sitta precis lika bänkad som första säsongen.

[Sceleris]

Morita-san wa Mukuchi (Fröken Morita är tystlåten), som jag hade i "Gissa animen"-tråden, är en billig liten OVA (eller OAD, dvs en sån där bonusgrej till vissa mangavolymer?) om en tjej som nästan aldrig pratar, men tänker desto mer. Just för att den är så billig och hype-befriad kommer den undan med att vara lättsam och småsöt, med några små yuri-skämt. Och så är ju som sagt Kana Hanazawa, min (och all nutida animécastingpersonals) favorit för stunden, med som huvudroll. Kan inte klaga.