Tjejer inom Anime - Beteenden och barnfilmer.

[Meatleif]

Hej! (Min första post utöver presentationsposten, så ett extra hej till alla som inte kollar den tråden)

 

Vet inte om det här hör hemma i "Jag söker Anime" eller inte, men eftersom jag inte bara skall leta film utan även vill ta upp ämnet i allmänhet så gör jag en ny tråd. Hoppas det är lugnt.

 

Bakgrunden till tråden är att jag har en dotter som liksom jag är väldigt förtjust i anime. Problemet är att hon är rätt liten, och många av de anime jag ser lämpar sig inte för små barn. Dessutom blir jag ofta så in i h-vete förbannad på alla fjolliga brudar som bara ska gråta, räddas och agera våp hela tiden i barnanime, och när man ensam skall uppfostra en flicka början man plötsligt tänka på sånt. Eftersom karaktärer hon gillar även blir karaktärer hon "leker" och på så vis även tar efter.

 

Jag har funderat på att införskaffa Sailor Moon åt henne, men läste i en beskrivning av serien att "Annie gråter för varenda sak" och har väntat med inhandling.

 

Det finns flera saker kring detta jag skulle vilja ta upp, eftersom jag är rätt så okunnig inom anime i allmänhet kanske en del frågor verkar dumma, så ha överseende med en förstagångspostare som dessutom är gammal gubbe.

 

Först och främst: Är Sailor Moon (eller stavas det Sailormoon?) nått värt att låta en liten flicka titta på ur perspektivet kvinnliga förebilder? Eller är det som i Barbie där det i slutändan alltid krävs en man för att få jobbet gjort? Där tjejerna gråter så fort nån säger emot dom och saker inte går deras väg istället för att bli arga och stå på sig.

 

Finns det överhuvudtaget Anime som handlar om tjejer som kan ta hand om sig själva, som inte väntar på att killen/prinsen/hjälten kommer och räddar dom, och som inte bara gråter och blir osäkra, små och rädda så fort nått händer?

 

Hon är i den ålder att hon letar kvinnliga förebilder i de filmer och program hon ser och eftersom jag avskyr Barbie, Bratz och allt som de står för (Ideal, beteende osv) hoppas jag hitta nått bättre inom Animen.

 

Vi har tittat mycket på Ghiblifilmerna. Kikkis expressbud älskar hon, likaså Totoro, Spirited Away var lite läskig, men bra. Generellt tycker jag dom gör ett bra jobb i att presentera tjejer. Det är dock de enda jag hittat. Är de undantaget som bekräftar regeln? eller är jag bara dåligt insatt?

 

 

Om vi skulle ta och jämföra med hur det ser ut här i väst, t.ex hos Disney så ser vi ju en ganska markant förändring sedan forna tider. Om vi jämför den hjälplösa Snövit(40 tal), med Belle (skönheten och Odjuret) som iaf vågar stå på sig(91) och Mulan (98) som klär ut sig till man och rider ut i krig så ser vi att i väst har kvinnorollerna moderniserats på film. Jämställdhet syns likväl i media som i samhället.

 

Hur ser det ut inom Animen? Vad har jag att vänta mig? Har ni några tips på filmer/serier att kolla in? Och framförallt, är det nån ide att jag ens letar? Eller har jag redan hittat det som finns att tillgå?

 

Mvh / Andreas

[Klibbnisse]

Hej hej och välkommen!

 

Det är sant det du skriver om Sailor Moon då i princip varenda avsnitt följer samma mönster. Problem uppstår, Sailor Moon och hennes kompisar försöker fixa till det, Annie (som hon då heter i den svenska versionen) är inte till någon som helst nytta och blir i princip alltid räddad av Maskerade Rosen och sedan räddar de tillsammans världen. Dock så har Sailor Moon en ganska stor mängd kvinnliga huvudroller, varav de flesta kan ta vara och slåss för sig själva... undantaget skulle vara Annie som aldrig är till någon egentlig nytta.

 

En personlig teori jag har angående just de kvinnliga rollerna är ju helt enkelt att Japan och japanerna har en helt annan kvinnosyn än här i västvärlden vilket också avspeglas i de serier de tillverkar. Medan jämställdhetsfrågan gått med stora kliv i Europa och Amerika har det varit ganska dött ute på den lilla ön.

 

Jag är själv inte speciellt bevandrad bland serier just för barn, men det finns en enorm mängd anime för alla olika åldrar. Ghiblis filmer är ju, som du själv skriver, både bra för barn och ställer sällan karaktärerna inför dessa otroliga stereotyper som könen har.

 

Jag kan nog inte ge några konkreta förslag på serier som skulle kunna passa er utan jag tror du bör vänta en stund och se vad andra medlemmar föreslår. Jag tror ju dock att många serier som inte utspelar sig i en typisk vardagsmiljö, utan innehåller inslag från fantasy-genren kan vara att föredra då dessa påfallande ofta "skiljer sig från verkligheten" även när det kommer till könsroller.

 

 

Ett förslag som jag skulle kunna komma med är dock Cardcaptor Sakura. Huvudsaklig kvinnlig huvudroll som kan ta vara på sig själv, kanske kan vara lite skrämmande för de riktigt unga. Har även en manlig huvudroll som till en början dock är ganska liten. Jag har personligen inte sett hela serien själv, men den har sänts på SVT (Barnkanalen) vid en eller två tillfällen.

 

Men som sagt, det finns nog fler än jag som kan komma med bättre förslag. Det finns mängder av anime för folk i alla åldrar så det är bara att leta mer ;)

[Largo]

Intressant tråd! Hur gammal är din dotter? Tillräckligt gammal för att läsa undertexter eller måste det vara svenskt tal?

 

Cardcaptor Sakura tror jag skulle passa utmärkt, men den finns väl inte med svenskt tal vad jag vet?

 

Tyvärr finns ju inte så många animéer med svenskt tal. Pokémon skulle hon kanske gilla. Sailor Moon är en typisk "tjejserie". Det var länge sedan jag tittade på det, men vad jag kommer ihåg så blev väl inte alltid tjejerna räddade av "Maskerade rosen"?

[riyu]

I Azumanga Daioh finns det många olika typer av tjejer. Nu vet jag inte hur gammal din dotter är, men om jag tolkar dig rätt så har hon knappt börjat skolan. Då kanske humorn i Azumanga är lite för svår att förstå. Och det gäller nog nästan alla serier jag kan komma på med häftiga hjältinnor i huvudrollen. Tänkte säga Escaflowne först, men den kanske är för våldsam och vuxen.

 

Ghibli-filmerna finns ju som du nämner. Om ni inte redan sett de, så rekommenderar jag i princip alla. Framför allt Nausicaä och Laputa.

 

Man får nog leta efter "familjeserier". Chibi Maruko-chan till exempel. Handlar om en lågstadielev(?) och hennes knasiga liv ungefär.

 

En annan jag kom nu i skrivandet är Fancy Lala, och Studio Pierrots alla andra magiska flicka-serier. De handlar alla om varsin ung flicka (ca 5 år?) som en dag hittar ett magiskt föremål och förvandlas till en vacker dam, som upptäcks av ett talangföretag. På kuppen att hon kan förvandla sig när hon vill så får hon också några små konstiga djurliknande vänner, som bara hon kan prata med.

 

Prinsessan Arete tyckte jag var ganska bra.

 

Men börja med Studio Peirrots magiska flickor! De är alla riktiga milstolpar i animéhistorien. Creamy Mami är den första om man inte räknar med Minky Momo. Resten får du Googla.

[Sceleris]

Vet inte om det här hör hemma i "Jag söker Anime" eller inte, men eftersom jag inte bara skall leta film utan även vill ta upp ämnet i allmänhet så gör jag en ny tråd. Hoppas det är lugnt.

Kvinnosyn i animé är ett alldeles utmärkt diskussionsämne, ett jättebra initiativ. :)

 

Jag har funderat på att införskaffa Sailor Moon åt henne, men läste i en beskrivning av serien att "Annie gråter för varenda sak" och har väntat med inhandling.

 

[...]

 

Först och främst: Är Sailor Moon (eller stavas det Sailormoon?) nått värt att låta en liten flicka titta på ur perspektivet kvinnliga förebilder? Eller är det som i Barbie där det i slutändan alltid krävs en man för att få jobbet gjort? Där tjejerna gråter så fort nån säger emot dom och saker inte går deras väg istället för att bli arga och stå på sig.

Det är sant att "Annie gråter för varenda sak", men det är mer på grund av hennes personlighet än hennes kön. Hon är från början författad som en svagsint gnällspik med avsikten att utvecklas till en stark, osjälvisk och storhjärtad hjältinna som slåss för kärlek och rättvisa. Under tiden har hon också en brokig skara vänner: Ami är den skygga tjejen som löser kniporna med sitt intellekt. Rei är den starka, hetlevrade typen. Maki är dels en kämpare (föräldralös) och dels väldigt feminin. Fler hjältinnor tillkommer, och de har alla sina egna roller. Den huvudsakliga manliga figuren i serien är Maskerade Rosen, som i början ofta kommer och hjälper Sailor Moon när hon behöver det i all sin nybörjarhet -- men i slutändan är det alltid Sailor Moon som besegrar fienderna.

 

Det är kanske inte ett feministiskt högideal, men jag tycker nog inte heller att det är något som direkt underminerar tanken om en stark kvinna.

 

Finns det överhuvudtaget Anime som handlar om tjejer som kan ta hand om sig själva, som inte väntar på att killen/prinsen/hjälten kommer och räddar dom, och som inte bara gråter och blir osäkra, små och rädda så fort nått händer?

 

[...]

 

Vi har tittat mycket på Ghiblifilmerna. Kikkis expressbud älskar hon, likaså Totoro, Spirited Away var lite läskig, men bra. Generellt tycker jag dom gör ett bra jobb i att presentera tjejer. Det är dock de enda jag hittat. Är de undantaget som bekräftar regeln? eller är jag bara dåligt insatt?

Det finns en del serier och filmer som ger en jämnare bild av kvinnor.

 

Seirei no Moribito: Huvudpersonen Balsa är en kvinnlig krigare som jobbar som livvakt. Hon får i uppdrag att skydda en ung prins vars liv är hotat av sin egen far, och tar honom med sig ut i världen. Balsa är mogen, intelligent, varmhjärtad och otroligt skicklig och stark. Inte direkt en barnserie, den kan vara rätt allvarlig, men det är ett äventyr som inte innehåller några starka våldsscener eller överdrivet komplicerade teman eller dialog.

 

The Twelve Kingdoms bygger, likt Moribito, på en fantasybokserie med kvinnlig författare. Yoko transporteras till en annan värld av varelser som påstår att hon är deras ödesutnämnda ledare. Något går fel, och hon hamnar ensam i världen och måste fly för sitt liv. Hon får utvecklas från en dyster och ensam gymnasieungdom till en ansvarsfull ledare. Likt Moribito är det inte en barnserie, utan mer en allvarlig, något mörkare ungdomsserie.

 

Cardcaptor Sakura har visats på SVT:s Barnkanalen, med en något yngre publik i åtanke. Tioåriga Sakura bor tillsammans med sin storebror och deras pappa som är arkeolog i en idyllisk stad. En dag upptäcker hon en magisk bok i pappas källare, en bok som spiller ut en hel lek magiska kort över stan. Bokens mjukisfigurliknande lilla väktare Kero ger henne uppdraget att samla ihop korten igen, vilket görs över loppet av ett 40-tal avsnitt. Det blandas en massa magiska äventyr och barnslig romantik när Sakura, Kero och Sakuras bästis Tomoyo hjälps åt för att fånga korten. Sakura är inte en stark krigarhjältinna -- hon är bara en ärligt sinnad tioårig flicka som gör sitt allra bästa. Efter några avsnitt kommer en pojke från Hongkong in i bilden, som blir hennes rival i kortsamlandet, samt hennes rival i kärlek -- de är båda betuttade i Sakuras storebrors killkompis. Serien har en del sådan oskyldig och ofta diskret men ovanlig kärlek -- exempelvis är Tomoyo något förälskad i Sakura. Jag vet inte om Sakura blir en förebild, men det är en alldeles utmärkt barnserie.

 

En annan serie som visats på Barnkanalen är Kaleido Star, om Sora, en tonårig tjej som rest från Japan till USA för att gå med Kaleido Stage, en Cirque du Soleil-liknande cirkus. Hon möter många motgångar, men lyckas med tid och hårt arbete vinna både djup vänskap och stor framgång inom trapetskonsten. Barnvänlig, inspirerande ungdomsserie.

 

Skip Beat! är en serie som går att se via lagliga internetstreamingsajten Crunchyroll. Kyouko åker till huvudstaden med sin barndomsvän Shou. Hon blir hans passopp för att han ska lyckas som sångare, vilket han gör. När hon upptäcker att han bara utnyttjat henne och egentligen ser ner på henne blir hon olycklig, ledsen -- och alldeles rosenrasande. Ett enormt hämndbegär väcks till liv i henne, och hon gör det till sitt livs uppgift att krossa Shou. Detta, kommer hon fram till, gör hon bäst genom att själv bli en ännu större stjärna än honom. Men det är inte bara hämnd -- djupt sårad vill hon också återfå sin förmåga att leva och älska igen. Det är nog inte den bästa serien för starka förebilder. Även om Kyouko är en riktig arbetsmyra vars dolda talanger kommer fram med hårt arbete, så finns det ändå en tendens till att hon är någon som behöver räddas av de ädlare herrarna inom branchen. (Men de är i sin tur också individer i behov av räddning, så det blir inte helt ensidigt.)

 

Kemono no Souja Erin är en annan Crunchyroll-serie som bygger på en serie barn-/ungdomsböcker av författarinnan av Moribito. Jag har dock inte sett serien, så huruvida Erin är en bra förebild får någon annan säga. (Dread?)

 

Värst-... bästa förebilden måste nog dock vara Kagura i skämt- och actionserien Gintama. Denna brutalt starka tonåring spyr, petar näsan (och torkar av sig i håret på andra), fiser, glufsar i sig otroliga mängder mat, rapar, pratar snusk, slåss och allt annat som underminerar bilden av att flickor ska vara perfekta. ;)

 

Hur ser det ut inom Animen? Vad har jag att vänta mig? Har ni några tips på filmer/serier att kolla in? Och framförallt, är det nån ide att jag ens letar? Eller har jag redan hittat det som finns att tillgå?

Det finns en del acceptabla grejer, men i stort är läget inget vidare. Animé är ju en ganska killnördig företeelse, och i många serier som kommer är tjejer och kvinnor inte karaktärer lika mycket som de är önsketänkande. Överdrivet dumsnälla och söta (Clannad)... eller överdrivet starka eller/och sexualiserade (Revy i Black Lagoon). Mellanting existerar, förstås, även om det fortfarande ofta rör sig om idealiseringar -- karaktärer som egentligen inte uppvisar någon faktisk volym eller bredd i personlighet. Även i verk riktade till tjejer är det ofta en underliggande tanke om att avvikande tjejer bör återgå till normen. I Ouran High School Host Club är Haruhi en tjej som inte bryr sig om hur hon ser ut, och killarna i serien tror att hon är pojke -- men det är när hon går in i den kvinnliga könsrollen som hon excellerar, så att säga. I Perfect Girl Evolution är det ett gäng manliga modeller som får i uppdrag att omvandla en mörker- och skräckälskande tjej till en äkta dam -- för under hennes läskiga lugg så är hon ju egentligen vacker! I allmänhet är det fortfarande mannen som är centralpunkten, den som egentligen står för de viktigaste handlingarna.

 

Personligen skulle jag nog inte visa mer än Ghibli-filmerna, Cardcaptor Sakura och Kaleido Star för flickor yngre än sisådär 12-13 år. Sailor Moon funkar väl också. (Och så behövs det väl inte så mycket egentligen -- när jag var liten var det samma kassett som gällde, att se om och om igen!) Över tretton år så skulle barnet få se mer äventyrliga, lite mörkare grejer. Lite senare kan nog barnet hantera mer seriösa relationsbaserade affärer som Nana (en del sex och droger -- en kille prostituerar sig).

[Pthia]

Istället för att göra ett långt innehållsrikt inlägg som alla andra skulle jag bara kunna tipsa om en anime som eventuellt skulle kunna passa din dotter.

Sky Girls

 

Den utspelar sig väl en bit in i framtiden antar jag och jorden har attackerats av en varelse kallad "Worms" om jag inte minns fel. Efter en tids krigande så kallas 3 unga tjejer in för att i flygande stridsrobbotar rädda världen.

 

Även om de krigar mot dessa worms så är den aldrig direkt våldsam så den borde gå att se även av en yngre publik. Tjejerna själva inte är speciellt gamla så det är kanske lätt för en ung tjej att identifiera sig med dem.

 

Det kan vara värt att kolla upp iaf.

[Meatleif]

Tack för alla svar och tips.

 

Dotra mi är snart 5, men en riktig filmnörd (vi gillar film i vår lilla familj) så hon har inga problem med att se filmer för större barn, det enda problemet är som sagt språket. Jag kan visserligen läsa texterna för henne, men det orkar jag bara göra när det är filmer/bra serier. Det skulle vara skönt med en serie man kan slänga på ett avsnitt eller två av medan man fixar middagen eller så. Utan att behöva tänka.

 

Ska kolla in Card Captor Sakura och se hur den är. Antar att jag får kolla in ett par avsnitt av Sailor Moon med, trots att jag inte är så förtjust i den sortens Anime för att se vem av er som hade rätt ang. maskerade rosen :D

 

Scleris: Tack så mkt för tipsen. Twelve Kingdoms har jag sett själv och gillade skarpt. Dock är Uma alldeles för liten för den, men Morbito skall jag kolla in själv :). En sak bara:

Det är sant att "Annie gråter för varenda sak", men det är mer på grund av hennes personlighet än hennes kön.

 

Det köper jag inte, skulle samma sak funka om rollerna vore omvända? Skulle en kille kunna gråta för varenda sak och behöva bli räddad av en tjej. Fförutsätt att han inte är den tjocka, klantiga clownen istället för huvudkaraktären, och då skulle ju "bli räddad av en tjej" ytterligare vara ett sätt att förlöjliga både honom OCH tjejen. (även om jag tror det är för långsökt för ett barn att förstå)

 

Nåja, det är nog säkert bättre än Barbie iaf :D

Synd bara att japanerna skall vara så stereotypa :(

 

 

EDIT:

Fy helvete! Kollade in några minuter Sailor Moon på Youtube, och det första jag såg var två tjejer (Annie + en till) som bråkade om vem som skulle få va kär i Mamoro. Precis sånt jag hoppades undvika. :(

[Gravskopan]

EDIT:

Fy helvete! Kollade in några minuter Sailor Moon på Youtube, och det första jag såg var två tjejer (Annie + en till) som bråkade om vem som skulle få va kär i Mamoro. Precis sånt jag hoppades undvika. :(

 

Du får väl klippa och klistra lite då, så serien enbart innehåller Sailor Mars och de två som är lesbiska så får du lite GIRL POWER.....

 

Nu var det ett bra tag sedan jag såg Sailor Moon och det var längesedan också men såhär står det på wiki:

 

"At the beginning of the series she is portrayed as an immature crybaby who hates having to fight evil and wants nothing more than to be a normal girl. As she progresses, however, she embraces the chance to use her power to protect those she cares about."

 

Så det kanske tar sig till det bättre när man kommer en bit in i serien.

[Meatleif]

 

Du får väl klippa och klistra lite då, så serien enbart innehåller Sailor Mars och de två som är lesbiska så får du lite GIRL POWER.....

 

Nu var det ett bra tag sedan jag såg Sailor Moon och det var längesedan också men såhär står det på wiki:

 

"At the beginning of the series she is portrayed as an immature crybaby who hates having to fight evil and wants nothing more than to be a normal girl. As she progresses, however, she embraces the chance to use her power to protect those she cares about."

 

Så det kanske tar sig till det bättre när man kommer en bit in i serien.

 

HAHAHAHA! Bra tips!

 

Seriöst nu, fattade det av de olika åsikterna i tråden. Blev bara så knäckt av att det absolut första intrycket jag fick var precis det stereotypa "tjejserieflams" jag försöker undvika.

 

Ska kolla lite mer imorgon.

 

Föresten; cencurerade inte svt bort homodelen? Har för mig jag hört det nånstans.

[Sceleris]

Det är sant att "Annie gråter för varenda sak", men det är mer på grund av hennes personlighet än hennes kön.

 

Det köper jag inte, skulle samma sak funka om rollerna vore omvända? Skulle en kille kunna gråta för varenda sak och behöva bli räddad av en tjej. Fförutsätt att han inte är den tjocka, klantiga clownen istället för huvudkaraktären, och då skulle ju "bli räddad av en tjej" ytterligare vara ett sätt att förlöjliga både honom OCH tjejen. (även om jag tror det är för långsökt för ett barn att förstå)

Jag minns en komisk scen när hon hade fått dåligt resultat på ett prov och blev utslängd ur huset ett tag av sin mamma, och då grät hon för det. Annies grinande förlöjligas i serien, det framställs inte som något feminint ideal (för då hade väl alla hjältinnorna i serien gråtit hela tiden också?). Det ska vara en aning patetiskt.

 

Sailor Moon följer bara det vanliga utvecklingsmönstret där en svagsint huvudperson ska bli säker i sig själv för att kunna använda sin fulla styrka. Att Maskerade Rosen kommer till hennes undsättning i ett antal knipor i början är dels för att visa att hon är svag i början (annars kan hon ju inte mogna), och dels för att introducera honom som en mystisk, "romanticistisk" karaktär (det är ju en romantisk serie -- prinsessor, gentlemän med rosor, magi -- samtidigt som de är kvinnliga krigare) och sätta det i kontrast med den otrevliga retstickan Mamoru. Visst, det skulle kunna ha skrivits annorlunda (t.ex. om de andra hjältinnorna introducerats tidigare -- Maskerade Rosen är den första "andra"), men att läsa in det som ett uttalande om t.ex. kvinnans underordnade ställning under mannen är nog att ta i. För det är fortfarande Sailor Moon som är hjältinnan, huvudpersonen, den starkaste som gör allt det viktigaste och räddar sina vänner och sin älskare.

 

(Samtidigt är det väl dock sant att de japanska könsrollerna oftast säger att det är okej att kvinnor låter sig räddas, medan en man ska ha förmågan att skydda sig själv och de han älskar.)

 

En femåring är nog för liten för att se skillnaden på hur olika saker framställs, och då kan det nog vara värt att stå över Sailor Moon, men jag tänkte mig att dottern var närmare 10.

 

Föresten; cencurerade inte svt bort homodelen? Har för mig jag hört det nånstans.

Det var TV4, men de censurerade i det närmaste ingenting. Två av demonerna i första säsongen var homosexuella, men eftersom en av dem var så feminin trodde översättarna att han var kvinna. Tre-fyra avsnitt har inte visats med hänvisningar till dåliga mastervideor. Och så vill jag minnas att det i ett skolpjäsavsnitt ändrades en replik typ "jag ska ha huvudrollen för att jag har störst bröst" till "[...] för att jag har mest talang".

 

SVT censurerade nog ingenting gayrelaterat i Cardcaptor Sakura heller.

[Zeedox]

Det köper jag inte, skulle samma sak funka om rollerna vore omvända? Skulle en kille kunna gråta för varenda sak och behöva bli räddad av en tjej. Fförutsätt att han inte är den tjocka, klantiga clownen istället för huvudkaraktären, och då skulle ju "bli räddad av en tjej" ytterligare vara ett sätt att förlöjliga både honom OCH tjejen. (även om jag tror det är för långsökt för ett barn att förstå)

 

Gråtande killar är inte så otroligt svårt att hitta i anime, ändå. Faktum är att min favoritserie, Evangelion, har en sådan huvudperson. Det är ingen komisk lipsill som i Sailor Moon förstås, utan karaktären har rätt goda anledningar att vara ledsen. Ganska ofta räddas han också av kvinnliga karaktärer i serien.

 

Däremot vet jag inte om Evangelion har speciellt bra kvinnosyn. Kvinnorna må vara starka, men det är ändå lite pojkaktigt önsketänkande över serien.

[Sceleris]

Däremot vet jag inte om Evangelion har speciellt bra kvinnosyn. Kvinnorna må vara starka, men det är ändå lite pojkaktigt önsketänkande över serien.

Kan du utvecka vad som skulle vara önsketänkande i Eva? Vad jag brukar tänka på som "önsketänkande" (i dessa sammanhang) i pojkserier är t.ex. när tjejer är löjligt idealiserade eller/och när alla tjejer svärmar kring seriens huvudperson. Men i Eva är ju alla kvinnor precis lika trasiga som Shinji, och han är inte direkt populär. :)

[Genesis]

Jag var sju år när jag kollade på sailor moon, faktiskt.. så har det inte påverkat mig dåligt men för att bli riktigt glad måste man nog se hela slutet. Jag minns att jag blev väldigt glad över att kolla på den även om den hade sina tider då man ville gråta allt blev bra i slutändan, och om man tänker.. så kanske det är för lite äldre:P runt 7-9 kanske?

eftersom det handlar om att dem fightas o så (även om det e massa musik och fina förvandlingar) och.. vissa saker är sorgliga som då när dem får veta hur de gick för deras rike.. Moon kingdoom silvrets årtusende

och när hon får offra sig någonstans mot den elaka drottningen morga

men man minns nog endå det bra med den serien. hon e jue så rolig o snäll endå:P men det är endå ditt val som förälder

[Zeedox]

Kan du utvecka vad som skulle vara önsketänkande i Eva?

Tyvärr har jag inte samma verbala talang som dig, My eller alla andra duktiga skribenter på anime.se, men jag kan göra ett försök. Ordet "önsketänkande" är egentligen lite missvisande. Jag drog parallellen till Revy i Black Lagoon, eftersom jag började tänka på vad författarens roll är.

 

Hela designprocessen är ju förstås komplicerad och involverar många personer, men i grund och botten lyser det igenom att Hideaki Anno skapat karaktärerna i Evangelion. Med följer därför hans dåvarade mentala hälsa och syn på kvinnor (och människor i allmänhet). Speciellt i slutet på serien blir bilden bitter och nästan desperat. Den allmänna stämningen utvecklas ju till att det är svårt att lita på sina medmänniskor, och att social närhet leder till smärta.

 

Då majoriteten av karaktärerna är kvinnor, och mängden män som Shinji har i sin närhet hela tiden minskar, blir den här stämningen mer och mer fokuserad på interaktionen män och kvinnor emellan. Shinji försöker förgäves ta kontakt, men det är bara hos andra män som han får någon egentlig respons. De manliga karaktärerna får också oftare positiva egenskaper, eller har en sorts platthet som får en positiv innebörd inom Evangelions värld. De vågar leva mer för kärleken än kvinnorna, över lag.

 

Jag vill egentligen låta specifika karaktärer undgå analys, så det är bara den övergripande känslan jag kan beskriva. Karaktärerna är oerhört bra konstruerade i Evangelion, i min mening. :)

 

Puh, långt inlägg för att vara Zeedox.

Apropå ämnet är det lite synd att tråden "Animekvinnor" dog ut. :( Det var mycket intressant läsning där, speciellt för någon intresserad av film- och genusdiskussion.

[Largo]

Det är sant att "Annie gråter för varenda sak", men det är mer på grund av hennes personlighet än hennes kön.

 

Det köper jag inte,

Annie är ju inte den enda karaktären i serien heller. Det tillkommer fler krigare senare varav vissa har en väldigt tuff/stark personlighet.

 

skulle samma sak funka om rollerna vore omvända? Skulle en kille kunna gråta för varenda sak och behöva bli räddad av en tjej.

Kommer direkt att tänka på TV-aktuella "Tegami Bachi". Den handlar om en pojke som lever i en värld full av monster och drömmer om att bli en brevbärare som riskerar sitt liv för att leverera brev "fulla med människors hjärtan". Som assistent har han en stenhård tjej som verkar vara någon form av halvmonster. Hittils tror jag inte det har gått ett enda avsnitt utan att huvudpersonen har gråtit. Jag gillar den stenhårt :)

[Volbla]

Ännu en anledning att börja se på Letter Bee då.

 

Måste säga att jag gillar den här tråden. Din dotter kommer bli jättecool :D

 

Men tips på serier/filmer med starka kvinnliga roller (och gärna på svenska, eh?) vet jag inte om jag har. Inte utöver det som redan sagts.

 

Eller, jag vet inte hur det skulle vara med Digimon. Den första säsongen iaf har två prominenta tjejer. Den ena är ett riktigt fasionfreak och gnäller hela tiden om sitt utseende och sin hy, bla bla bla. Kanske inte den optimala förebilden... Men den andra är å andra sidan en riktig tomboy som, vad jag minns, klarar sig mycket själv. Tar initiativ och visar ledarskap. Det är väl upp till dig att väga dom emot varandra.

[Ashaz]

Det köper jag inte, skulle samma sak funka om rollerna vore omvända? Skulle en kille kunna gråta för varenda sak och behöva bli räddad av en tjej. Fförutsätt att han inte är den tjocka, klantiga clownen istället för huvudkaraktären, och då skulle ju "bli räddad av en tjej" ytterligare vara ett sätt att förlöjliga både honom OCH tjejen. (även om jag tror det är för långsökt för ett barn att förstå)

 

Detdär fick mig spontant att tänka på NGE XD

Även nästan varenda serie från Type Moon bygger på starka kvinnor som sparkar arsle. Tror dock inte de lämpar sig alls i dethär fallet.

 

Tror ärligt talat inte att jag är lämplig att föreslå animé till barn, så jag ska hålla tyst nu. :S

 

Var är Skutty när hon behövs?

[Dancing Moon]

Sailor Moon mangan innehåller både mer romantik och, tycker jag, starkare kvinnokaraktärer än Sailor Moon animen. Som någon en gång påpekade för mig är mansdominansen inom animebranschen ännu större än inom många andra områden i Japan.

 

Men, hursom, jag tycker det är en bra serie för småflickor. Även om Maskerade Rosen är den som räddar Sailor Moon i mer eller mindre varenda avsnitt i början, handlar många av avsnitten också om hur det bara är med sina (kvinnliga) vänner hon kan åstakomma något. Och ju längre serien går, desto vanligare blir det att det är Maskerade Rosen som ska räddas. Dessutom kommer han ju alltid med ett litet peptalk, men förstör/helar monstret är det hon som gör varje gång. Repetativ och inte alls perfekt serie, men fortfarande bra. Och om man som förälder tittar med och diskuterar avsnitten kan man ju också hjälpa till att lyfta fram saker som barn annars kanske inte tänker på själva

 

Ett av problemen är ju att det är så erbarmligt dåligt ställt med kvinnliga förebilder för barn att man får ta även de mindre perfekta och vara glada att de inte är så dåliga som genomsnittet :/ Gamla goda Lady Oscar/Rosen från Versailles är ju också en serie som knappast är feministisk i egentligen mening, men som har imponerande, drivna kvinnliga huvudpersoner. Om du kan få fram de gamla VHS-kassetterna finns faktiskt de första avsnitten på svenska

 

När det gäller manga för yngre, blev jag faktiskt glatt överraskad av Peach Fuzz en OEL-manga. (Dvs en serie ritad av amerikaner i "mangastil") Handlar om en nioårig flicka och hennes iller, som tror att hon är en prinsessa. Det är ingen fantastisk episk mästerserie, men bra mycket bättre tjejer än allt jag fick tag i när jag var nio. Och så finns den i svenska och är avslutad på tre böcker, mkt bra

 

När hon blir lite äldre och kan läsa engelska, försök driva upp några Swan. Gammal manga, men om man står ut med stilen är den bra. Handlar om en tjej och hennes vänner som lever för balett. Den är melodramatisk som tusan, men det är balett och vi får se flickor och pojkar som verkligen Kämpar och Brinner För Något. Ibland lider de, ibland väljer de den lätta vägen och kärleken, ibland ger de sig fan på att de ska få både kärlek och balett. Och så fint tecknad!

 

På tal om balett, Princess Tutu kanske vore nåt? Bara sett igenom den en gång och jag tror att din dotter är lite för ung, men jag har bra känsla från den...

 

När det gäller NGE är det väl framförallt "kamervinklarna" som gör det väldigt tydligt att det varit killar som planerat det hela... men det är en bra, jätteintressant serie. Som man dock ska vara äldre en 5 för att förstå

 

Samma gäller för övrigt Shojo Kakumei Utena. Massa tonårsångest, förvriden sexualitet och trasiga huvudpersoner, men alla figurer känns riktiga och några av de kvinnliga karaktärerna är de mest fantastiska jag sett i någon manga

[Ashaz]

Innan någon säger något mer om de kvinnliga karaktärerna i NGE vill jag påpeka att den absolut inte lämpar sig på småbarn.

Inte för att där är våld och blod som forsar genom hela stan, utan för att man blir mentalt misshandlad av den första gången man ser den.

 

Den är tung nog att se som vuxen.

[Zeedox]

Innan någon säger något mer om de kvinnliga karaktärerna i NGE vill jag påpeka att den absolut inte lämpar sig på småbarn.

Inte för att där är våld och blod som forsar genom hela stan, utan för att man blir mentalt misshandlad av den första gången man ser den.

 

Den är tung nog att se som vuxen.

Fortsättning OT: Rätt bra för tonåringar, däremot. Hade nog tyckt mycket sämre om Eva om jag såg den nu, jämfört med hur fantastisk den var då.

[Sceleris]

Fortsättning OT: Rätt bra för tonåringar, däremot. Hade nog tyckt mycket sämre om Eva om jag såg den nu, jämfört med hur fantastisk den var då.

Har du sett om den i vuxen ålder då? Jag såg om den senast i fjol. Jag var nästan rädd för att se om den, om min bild av den hade förändrats... men det hade den inte. Den var lika otroligt bra som alltid. Kanske budskapet blir mottaget annorlunda, men det är fortfarande relevant (det är ju i princip Annos uppgörelse med social tillbakadragelse, inte minst bland otaku -- en uppmaning om att "gå ut, lev i den riktiga världen!"), och framför allt har det blivit tydligare hur jävla tight serien är på ungefär alla sätt och vis. Det är ett fenomenalt verk, även om det verkar gå många människor förbi nu för tiden. (Kanske det är därför som Rebuild "behövs".)

[Zeedox]

Givetvis har jag det. Däremot är första gången alltid första gången, är vad jag säger. Det är lite svårt att uppleva serien lika starkt känslomässigt numera, för hjärtat har ju vant sig. Intellektuellt växer intrycket, däremot.

Rebuild var för mig som Jesus uppståndelse var för lärjungarna. Ack, intrycken. Tyvärr verkar det inte som om filmerna skapar så många ny fans.

[Sceleris]

Tyvärr verkar det inte som om filmerna skapar så många ny fans.

Säg inte det, säg inte det -- de har ju blivit väl mottagna både på bio och DVD i Japan, och jag har sett en del som inte tyckte om TV-serien som är desto mer eld och lågor efter bara första nya filmen. Om det står i sig efter alla 3-4 filmerna återstår väl att se.

 

Meeen nu har det inte så mycket med könsroller att göra.