30 dagar i animens tecken (2010)

[Dread]

Dag 11: Din favoritharemanimé!

Detta var verkligen en klurig fråga att reda ut. Rent allmänt är jag en väldigt stor fan av haremserier på gott och ont. Nu brukar jag förvisso läsa mangan och ofta skippa animen helt, precis som Zimeon så uppskattar jag Love Hina väldigt mycket. Den serie jag kommer ta upp är faktiskt Tenchi Muyo! Ryo-Ohki OVA:N, märkligt nog anser inte MAL att det är en harem-serie, men för mig har det alltid varit just det. Med en historia som fångar en från avsnitt ett är detta en av mina favoritserier.

 

Alla seriens karakter har en komplex, men även på något sätt en simpel bakgrund. Från Ryoko, rymdpirat-demonen till Mihoshi som nog är den "blondaste" (i båda betydelserna) i animevärldens historia. Med bitar från alla möjliga genrer är detta nog en av de serier som jag tror alla uppskattar och borde se.

 

Detta är en serie som åldrats med värdighet som aldrig tillåtits att bli bortglömd, dels för att karaktärerna återanvänds i alternativa historier som Isekai no Monogatari(2009), där han var huvudperson men även för att skaparen ofta pratar om serien och som jag förstått det så har han massor av tankar om fler alternativa historier men även en fortsättning på orginal OVA:n.

 

Hmm, MAL kanske inte listar den som en harem serie då den saknar det(ö)kända strandavsnittet (iaf minns jag inte att där var ett strandavsnitt), någon får rätta mig om jag har fel på den här punkten.

[My]

Dag 11: Din favoritharemanimé!

Jag hyser verkligen ingen kärlek till haremkonceptet och väljer alltid bort den sortens anime/manga, men det finns 2 serier som har funkat för mig, en klassisk och en med ett omvänt harem.

Love Hina - Troligtvis för att det var en av de första animeserierna jag såg i sin helhet och med 100% sannolikhet den första haremserien jag såg med en kille i huvudrollen. Det kändes som om de hade dumpat en hel del av dravlet i mangan, som jag inte klarade av att läsa ens första volymen av, och försökt få ihop något någorlunda sammanhängande genom att renodla Keitaros och Narus romans. Hade jag sett den i dagsläget hade jag nog stängt av efter 10 minuter.

Fushigi Yûgi aka Det mystiska spelet - Underbar omvänd haremserie och en av de allra första animeserierna jag såg i sin helhet. Fantasymiljön, det faktum att det fanns en tydlig, övergripande berättelse, de flummiga karaktärerna och den intensiva konflikten mellan Miaka och hennes bästa vän Yui är väl det som jag tycker gjorde serien bra. Romansen mellan Miaka och Tamahome var väl lite sådär... Första halvan var klart bäst, andra halvan och OAV-serierna kunde jag däremot ha klarat mig utan. Ett rejält minus för alla våldtäktsförsök, det kunde de gott ha tagit bort ur animen. Det var illa nog i mangan.

 

Så vad är det jag egentligen ogillar med haremkonceptet? Främst beror det på att flickorna lätt framställs som ensidiga, då varje tös ska representera en speciell sorts flicka, ofta skuret efter klichéerna. Jag har inte kikat på så många haremserier att jag har en större inblick i genren, men man får väl hoppas att det jag har stött på har varit dåliga exempel och att det finns mer varierade serier där ute. En annan stöttesten för mig vad gäller haremserier är att jag tycker att en romans mellan två personer är oändligt mycket mer intressant. Jag gillar knappt ens triangeldramer längre, vilket också känns lite uttjatat, framförallt i shoujoserier.

 

Vad var det som funkade med haremkonceptet i Fushigi Yûgi? Det faktum att egentligen ingen mer än Tamahome och emellanåt Tasuki (*) hyste några seriösa känslor för Miaka. En av dem var t.o.m. gift om jag inte minns fel, så det var mer följeslagare än potentiella pojkvänner. "Haremet" i sig var dessutom ganska varierat, med vad som kändes som relativt välskrivna karaktärer, åtminstone de som introducerades först.

(*) Watase sa dock själv i en intervju nånstans att hon tyckte att Tasuki skulle kunna passa brättre i en yaoibetonad berättelse tillsammans med Tamahome, än tillsammans med Miaka...

[Jinnai]

Dag 11: Din favoritharemanimé!

Här är mina förslag ta en titt så vet ni vad

Det handlar om

Tenchi Muyo!OVA

Tenchi Universr

Tenchi in Tokyo

EL-Hazard ova

EL-Hazard The Alternative world

EL-Hazard W

Love Hina

[Saya]

Fate/stay night

 

Egentligen gillar jag inte haremgenren alls, jag roas inte av de oundvikliga klyschorna eller situationens absurditet. Fate/stay night ger en rimlig förklaring till varje kvinnas närvaro (förutom Rins...) och ältar inte en löjlig strid om mannen dem emellan. Hans harem är trovärdig och ges väldigt lite utrymme. Det är det närmaste en haremserie jag kan gå med på.

 

Mahoromatic vore ett annat alternativ då den starkt begränsar antalet kvinnor i hemmet.

[Blå]

Dag 11: Din favoritharemanimé!

Gillar verkligen konceptet av haremserier just för att det är så uppskruvat oftast. Det som jag inte gillar men som tyvärr oftast är en vanligt förekommande fenomen är att huvudpersonen, killen oftast i mina fall, är helt naiv och tar oftast inte vara på det gyllene läge som läggs upp för honom. Serierna brukar sällan falla på de kvinnliga rollerna i min mening utan oftast är det mannen som fallerar och är mest bara där för att tittaren ska få så mycket tjejer att se på som möjligt.

 

Jag har självklart mina favoriter som jag tänkte tala lite gott om. Inukami! till att börja med älskar jag just för att huvudpersonen Keita verkligen försöker ta vara på sin roll som mannen-som-alla-flickor-dras-till. Det är inte meningen i min mening att det ska vara speciellt realistiskt i en haremserie, vare sig det gäller handlingen eller karaktärerna så ska det verkligen tas ut på svängarna något. En annan nyfunnen vän är Sora no Otoshimono. Samma sak gäller som med Inukami!, huvudpersonen gör verkligen sitt yttersta för att få till ett harem samt att serien aldrig någonsin tar sig själv på allvar är något jag verkligen gillar. Jag slänger in en sista favorit här, Futakoi Alternative. Huvudpersonen här är inte lika tongivande som till Inukami och Sora no Otoshimono men den faller mig riktigt bra i smaken ändå då den är så öppen från start med flickornas kärlek till Rentarou. Humorn är det inte heller något större fel på här vilket också bidrar till att jag gillar serien starkt.

 

Något som kanske är en genomgående trend för mig är när huvudpersonen vet vad han vill samt att det är en dos humor. En serie dock som egentligen inte är något jag gillar annars är Zero no Tsukaima. Man försöker sig på en halvseriös historia med ganska så tama karaktärer, speciellt i Saito som inte verkar kunna bestämma sig, vilket är något som jag som sagt var starkt ogillar annars. Men serien ligger bra till hos mig mycket tack vare en skrikande Louise Françoise Le Blanc de La Vallière.

[Meatrose]

Dag 11: Din favoritharemanime!

 

Haremanime. Älskar jag dem eller hatar jag dem? Tja, det beror nog lite på hur man definierar uttrycket. Vad är en haremanime? Räcker det med att flera karaktärer har ett och samma kärleksintresse eller krävs det något mer för att serien ska kunna klassificeras som just en haremanime? Jag vet att många använder sig av definitionen som säger något i stil med att "kretsar det kring två tjejer och en kille är det ett triangeldrama och alla fall där antalet tjejer överstiger två är harem" (med ombytta roller i "reversed harem" naturligtvis). I sådana fall är Toradora! en haremanime, vilket den absolut inte är enligt mig. På samma sätt är Code Geass en haremanime vilket är ännu mer fel. För mig måste en serie fokusera på själva haremsituationen för att vara en haremanime. Att Code Geass inte gör det känns nog självklart för alla som har sett den men Toradora! kan kanske tyckas vara lite mer på gränsen. Eller?

 

Toradora! är i mina ögon ingen haremanime av den enkla anledningen att det bara är ett enda par som är aktuellt, från seriens första episod till den sista. De övriga romantiska utvecklingarna är en del av det karaktärsdrivna dramat men verkar endast som katalysatorer för seriens "canon pairing", något man kan inse om man bara stannar upp en minut efter första eller andra avsnittet och tänker "vilken sorts historia försöker författaren berätta och varför valde hon det här upplägget på grundhandlingen?". I en haremserie måste ett flertal karaktärspar som alla innefattar protagonisten kännas aktuella och rimliga, vilket aldrig riktigt var fallet i Toradora!. En sak jag gillade med Toradora! var för övrigt sättet på vilket serien ämnar visa för tittaren vad skillnaden mellan en ungdomsförälskelse och äkta kärlek är, utan att för den sakens skull förlöjliga ungdomsförälskelser eller hävda att sådana aldrig kan blomma ut och utvecklas till just äkta kärlek.

 

Nåväl, nu ska jag inte börja prata om individuella serier här men jag tror att ni förstår vad termen "haremanime" innebär för mig nu. Så, utifrån min egen syn på termen kan jag direkt säga att jag generellt sett ogillar genren. Visst dyker det upp något enstaka verk då och då som faktiskt är bra, men den generiska haremserien, de som tycks växa på träd nuförtiden, gör mig oftast bara irriterad då karaktärerna nästan aldrig är väl skrivna eller väl utformade. I romantiska serier blir jag allt som oftast förbannad på den manliga huvudrollen då denne i princip jämnt är oerhört trögfattad, naiv, larvigt godhjärtad och i allmänhet framstår som en fanbärare för Riksförbundet för personer med låg EQ. Just detta blir ofta extra påfallande i de regelrätta haremserierna och av någon underlig anledning tycks författarna till dessa bry sig mindre om att skapa bra karaktärer och mer om att inkludera så många moe-element och så mycket ytlig fanservice som möjligt.

 

Summan av kardemumman är väl att det finns en del guldkorn som faktiskt gör det en haremserie generellt sett gör och som gör det på ett bra sätt men att jag på det stora hela ogillar det mesta som har representerat genren genom åren. Ta en regelrätt haremsituation och tillför sedan "humor" och "echi" som huvudelement så har du i princip den absolut sämsta utgångspunkten och de absolut sämsta förutsättningarna för att göra en serie som jag skulle kunna komma att tycka om. Jag säger "i princip" då jag har en del andra teman som jag är fullständigt allergisk mot, såsom exempelvis mahou shoujo-temat. Detta är ju naturligtvis högst personligt men det är i varje fall min personliga åsikt. Tyvärr känns det som om hälften av allt som produceras nu mer eller mindre faller innanför dessa ramar. Men, en serie ska inte tilltala alla. Det rör sig ju om olika målgrupper när allt kommer omkring.

 

Man skulle ju kanske nämna en "favorit", vilket reglerna för dagens tema förespråkade. Nu vet jag inte om jag vill klassa Clannad som en haremanime med tanke på hur den egentligen är uppbyggd. Den verkar under en stor del av handlingens gång vara just en haremhistoria (framförallt om det är den visuella romanen man sitter med) men med tanke på hur allt visar sig hänga ihop i slutändan så... tja. Vi säger helt enkelt bara såhär; om Clannad är en haremanime så är det tveklöst min favorit.

[Sceleris]

Oops. Glömde visst bort att byta ämne.

 

Dag 12: Obligatorisk baddräktsbild!

Den gamla klyschan gör sitt intåg i tråden -- ingen animé är komplett utan en scen där figurerna fått visa upp sig i baddräkt, och inget animédiskussionsämne är komplett utan bilder på figurerna i baddräkt.

[Meatrose]

Dag 12: Obligatorisk baddräktsbild!

 

Yoko från Tengen Toppa Gurren Lagann i baddräktsbildernas baddräktsbild.

 

[My]

Dag 12: Obligatorisk baddräktsbild!

Kare Kano hade det bästa baddräktsavsnittet någonsin! Här är en av de bästa scenerna...

 

Jag älskar hur totalt osexiga alla ser ut.

[Jinnai]

Dag 12: Obligatorisk baddräktsbild

Ryoko Ayeka

[Saya]

[Klibbnisse]

Dag 12: Obligatorisk baddräktsbild!

 

Ingen diskussion är heller komplett utan lite förbjudna scener från Pokémon!

 

[wilfried]

[Tsukasa-san]

Dag 12: Obligatorisk baddräktsbild!

[Klona]

Dag 12: Obligatorisk baddräktsbild!

 

[Blå]

[Sceleris]

Dag 13: Den visuellt mest intressanta animen

Då och då kommer det serier och filmer som utmanar våra förväntningar om hur "anime" ska se ut. Det är inte nödvändigtvis det skönaste att beskåda, men det är intressant. Berätta om dina upplevelser.

[Gravskopan]

Redigerad september 16, 2010 av Sceleris
Jag tillåter detta övertramp. Sayla! <3

[Saya]

Dag 13: Den visuellt mest intressanta animen

 

 

Likt sin föregångare men på en fulländad nivå är ef - a tale of melodies en underbar studie i berättartekniska och kompositionsmässiga experiment. Tysk poesi och fotografier av mina hemtrakters stad Heidelberg blandas med filmremsor, förskjutna toner och färgglada eller svartvita utsvävningar som alldeles utmärkt illustrerar figurernas röriga tankegångar och känsloliv. Deras konturer kan ibland fyllas med andra färger eller den bakgrund som samtidigt saknas i resten av scenen.

 

Vid mer än ett tillfälle fick jag backa i avsnittet för att jag bara stirrade på detta fyrverkeri av originalitet. Shaft är gudar när det gäller det visuella och har i a tale of melodies lyckats att hålla sig innanför gränsen till det pretentiösa. I kombination med den fängslande handlingen och banden till de frågor som lämnades obesvarade i a tale of memories har detta varit något av det mest intrycksfulla som jag har sett på väldigt länge.

 

Utöver de för händelserna relevanta dikterna finns även ett pussel av enstaka tyska ord som man kan samla ihop under seriens lopp och sedan lägga samman för att förstå ytterligare. De första orden är "Mod för livet och framtiden som vi omfamnar.", följt av ungefär sjuttio till.

 

Fler spoilerfria bilder nedan. Det är uteslutande scener ur de faktiska avsnitten, alltså ej intron, eyecatch eller dylikt.

 

 

Cannon Fodder är den tredje delen av filmen Memories. Däri skildras den dystopiska vardagen i en totalt militariserad stad där envars mening med livet är att underhålla och genomföra den konstanta beskjutningen av en osedd fiende. Vi följer en mager artillerist, hans fru i ammunitionsfabriken och sonen som går i skola för att en dag själv bidra till krigets framgång. Det görs anspelningar på andra världskriget genom både SS krokiga teckensnitt och kyrilliska bokstäver.

 

Stilen skiljer sig mycket från samtida verk. Det är grått på grått med en massa gråskalor emellan och osar melankoli. Befolkningens lidande blir påtagbart bara genom den visuella atmosfären.

 

[Blå]

Dag 13: Den visuellt mest intressanta animen

 

Bra fråga. Har nog inte sett så många som verkligen bryter mönstret och de som gjort det har alla varit bra och intressanta på sitt sätt, visuellt. Känns dock som jag själv har börjat söka mig till lite mer udda animationsstilar då det är lite tröttsamt att knappt kunna urskilja den ena seriens karaktärer efter den andre. Senaste lite mer udda som jag såg, som jag även gillade var The Tatami Galaxy.

Här är det mycket mörka färger som används för det mesta för att mer använda sig av färger till känslor och andra saker som man vill lägga lite mer tyngd på. Serien är rätt så knäpp till att börja med med sin handling och det hela förstärks bara tack vare den visuella delen som inte tillhör den kanske mest sedvanliga.

 

En annan serie som jag nyligen såg och som också gjorde ett starkt intryck på mig med sitt visuella var House of Five Leaves.

Här är det karaktärsdesignen som sticker ut och verkligen hjälper till att sätta stämningen för serien. Med de långdragna ansiktena och deras stora svarta pupiller får man en rätt så melankolisk känsla över det hela och serien tar verkligen ton efter detta. Backgrunderna är även dom bedårande vackra som också hjälper till att höja den atmosfär som serien vill måla upp med sitt visuella. Man är även rätt så sparsam med färgerna och använder inte några skarpa toner som sticker ut alltför mycket.

 

Det är skoj när producenter verkligen går in för att försöka skapa atmosfär kring det visuella och det är inte många som orkar göra det lilla extra för att sticka ut något eller urskilja sig från mängden. Ett bra exempel på en som väcker känslor i det visuella är väl Gunbusters sista avsnitt där man väljer att köra i svartvitt för att förstärka känslan i avsnittet. Det är som sagt var inte så mycket som behövs ibland. Förra året så väckte Kuchu Buranko mitt intresse för dess visuella. Här gick man steget längre och mixade in riktiga personer och animerade in dom på ett finurligt sätt. Gankutsuou var också riktigt intressant med sin flytande backgrund eller vad man vill kalla det och Freedom som jag har för mig näst intill var full CG där karaktärerna kändes stela men det var verkligen intressant och inte alls avtändande på något sätt.

 

 

Några andra serier som gjort bra ifrån sig i det visuella och intresserat mig är Beck, Hakaba Kitarou, Ayakashi - Japanese Classic Horror, Mononoke samt Aoi Bungaku Series. Alla som sagt var på sina olika sätt. [/url]

[Klibbnisse]

Dag 13: Den visuellt mest intressanta animen

Istället för att försöka tänka ut någonting smart tänker jag köra direkt på magkänsla här, för att även om animen som sådan inte är visuellt jätteintressant så är dess intro ett utav de snyggaste i modern historia. Ett intro där man inte bara kombinerat otroligt snyggt tecknande, utan även snygga visuella effekter, bra färgsättning och fullkomligt slående typografi.

 

 

Eden of the East slog en bokstavligen medvetslös medan dess intro rullade på skärmen, samma sak gäller de två filmerna som följde vilka även de hade otroligt välkomponerade intron, båda två! Inte nog med att de är förbannat snygga, de blandar på ett snyggt sätt samman traditionellt animerade karaktärer i snyggt CG-fixade och effektfulla omgivningar. Drar man dessutom detta tillsammans med den allt som oftast även mycket passande musiken är det riktigt svårslaget.

 

 

Och eftersom allting är så otroligt snyggt så tilltalar även dessa intron "icke-insatta" som kanske inte har så mycket för anime egentligen, vilket kan förklara varför musikvideon till tv-seriens introlåt går i precis samma stil som själva introt, där karaktärerna visas som silhuetter.

 

Är man dessutom ute efter att skaffa sig själv lite bra bakgrundsbilder är det bara att plocka fram Eden och the East och klicka av en skärmbild på slumpad plats och resultatet blir fantastiskt!

 

 

 

[zimeon]

Avsnitt vafan-var-det-nu-igen (19?) av Pojkvän, flickvän.

[Hikari no Hohenheim]

Dag 13: Den visuellt mest intressanta animen

Det första jag tänker på är faktiskt Weiss Kreuz. Den har ingen speciell tecknarstil som sådant, men på grund av att animationen är så fruktansvärt lågbudget och använder sig av alla tänkbara genvägar förtjänar den min benämning.

 

Annars är den snart kommande Panty and Stocking det mest udda jag sett i animeväg på, tja, någonsin. Om serien blir bra återstår att se, men vem hade trott att vi skulle få se en japanskt tecknad serie i Cartoon Network-stuk?

[Dread]

Dag 13: Den visuellt mest intressanta animen

 

Jag måste nog säga Kemono no souja Erin (Bestjusaren Erin), animationen i den serien är väldigt annorlunda jämfört med mainstream anime. Fast jag måste säga att Kara no Kyoukai ligger väldigt bra till också just för att den är så förbannat bra tecknad!

[My]

Dag 13: Den visuellt mest intressanta animen

 

Jag har tre exempel som direkt poppar upp i skallen när jag läser ovanstående:

 

Kaiba - En serie gjord i modern retrostil, som visade att en avancerad historia för vuxna tittare kan berättas minst lika väl, kanske till och med bättre, i vad vi med lite pejl på gammal anime uppfattar som en något barnslig stil. Stilen varierade även från avsnitt till avsnitt, eftersom de olika avsnittsregissörerna fick stor kreativ frihet när de jobbade på sina avsnitt. Resultatet blev en visuellt spretig men mycket personlig serie.

 

Revolutionary Girl Utena - Ikuharas enorma kärlek till 70-talets shoujomanga med deras förmåga att visualisera överdrivna känslostormar och antyda sensuella undertoner i bildspråket gjorde Utena till en av de absolut häftigaste animeserierna nånsin. Han blandade in tonvis av bisarra inslag, från kyrkklockor och regn av rosor, framförallt i den efterföljande filmen som är otroligt vacker. Sen dyker bilarna upp och får allt innan dess att se extremt ordinärt ut...

 

Gankutsuoh - Redan när jag såg Maedas första skisser på nätet inför premiären visste jag att jag skulle älska serien, men slutresultatet blev bättre än jag hade anat. Jag minns hur det debatterades vilt i olika forum medan serien sändes 2004-2005. Färgerna och mönstren som användes var statiska, vilket fick många fans av mer traditionell animationsstil att se rött, men personligen tyckte jag att det såg fantastiskt ut! Synd att Gonzo tycks ha förlorat förmågan att experimentera och överraska strax efter det.

 

Jag har säkert glömt en massa intressanta exempel, men de här 3 känns ganska representativa i sig.