Hoppa till innehåll

Vi har nu en wiki! Kolla tråden!

Sceleris

30 dagar i animens tecken (2010)

Rekommenderade inlägg

Inspirerade av en sorts blogglek som sprider sig runt nätet ska vi i denna tråd kåsera kring utvalda ämnen om anime och manga. Med ett ämne om dagen är det inte alla som hinner medverka, och vissa ämnen kanske inte alla kan skriva om, och för vissa ämnen kan det krocka lite med vad andra trådar på forumet är till för -- men man gör vad man hinner och vad man känner för!

 

Dag 1: Berätta om din allra första animé!

 

 

 

Obs: "Ett ämne om dagen" innebär att man inte får dra upp gamla ämnen. Alls. Det är inte heller en tråd för djuplodande diskussioner. Om ni missat en dag kan ni leta upp eller starta en annan tråd och posta där, eller vänta på trådens återkomst nästa år (då kan det dock vara helt andra frågor).

 

Årets frågor

  • Uppröstad 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter
Dag 1: Berätta om din allra första animé!

När jag var 13-14 år började jag bli mer filmintresserad, och ville se mer bra film. Inte bara underhållande filmer, utan storfilmer, den där sortens filmer som är intelligent skrivna och skickligt gjorda på ett sätt som gör det mesta av filmmediets möjligheter. När jag läste på filmsajter på nätet så stötte jag allt oftare på filmtiteln Akira. Även om jag inte var helt övertygad om att tecknad film kunde vara i klass med otecknat så använde jag barnbidraget till att våren 2000 beställa Akira på en lyxig dubbel-VHS-utgåva för ungefär 500 spänn. (Jag tror att det var den enda utgåvan som inte var engelskdubbad.)

 

Den var i klass med otecknat, och är tio år senare fortfarande en av mina favoritfilmer och en jag ofta återvänder till.

 

(Red.: Jag har förstås också sett japantecknat när jag var småtting, men denna film var den första jag såg som jag visste var animé.)

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Under sjuttio- och åttiotalet fanns starka band mellan animeindustrin och tyska mediebolag vilket ledde till många samproduktioner av främst barnprogram. Ibland gav man japanska studion uppdraget att filmatisera tyskt material för vår egen marknad, exempelvis Heidi från Alperna och Biet Maja. Nippon Animation spelade en viktig roll. Under åren har antalet dubbade serier ökat markant, en lista vars aktualitet jag inte kan go i godo för finns här.

 

Det tidigaste i animeväg som jag idag kan dra mig till minnes var volleybollserien Attack No. 1 som sändes med titeln Mila Superstar på RTL2. Året var 1994, vi bodde i Oberöwisheim utanför Karlsruhe och satt i en röd soffa. Under ett avsnitt blev min lillasyster stucken av en geting. Självklart minns jag inte så mycket av handlingen bortom Milas ambition att övervinna sin sjukdom och nå de olympiska spelen i München.

 

Eftersom allting inklusive låtar dubbades insåg jag inte att de flesta tecknade serier från min barndom var japanska förrän mitt animeintresse väcktes när jag såg Escaflowne på MTV år 2002.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Day[1] Berätta om din allra första animé

 

Får se nu, den första animén jag såg som jag visste var en animé det var Vandread 2:nd stage (Ja, jag såg andra säsongen före första), jag tror det var i slutet av 2002 för jag vet att det max hade kommit ut en 5-6 avsnitt av Naruto animén.

Innan dess så vet jag att jag sett både transformers, Robotech, saber rider, starzinger, grandprix allt svenskdubbat och bara "strö" avsnitt för de översatte så klart väldigt sällan hela serien. Jag vill minnas att jag ofta gick och letade efter robotech-actionfigurer (de hade svenskdubbad reklam för sådana i varje VHS) när jag gick i leksaksaffärerna med mor och far när jag var liten...

 

Hur som helst anledningen till att jag började se på anime får jag nog skylla på min storebror, jag tror det gick till ungefär så här; min bror började läsa fantasy böcker, jag testade och är för evigt fast, min bror började se animé, jag testade och är för evigt fördärvad.

 

Liksom Sceleris som återvänder till Akira så återvänder jag till Vandread med jämna mellanrum (men jag ser första säsongen först nu för tiden) för att få ett gott skratt, än idag har den serien en speciell plats för sig inom mig.

 

Jag tror även att den animé flest svenskar har sett borde vara mumin-trollen, jag är ganska säker på att den gick på TV när jag inte var speciellt gammal. Men som sagt, Vandread är och förblir den serie jag räknar som den första animen jag sett.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter
Dag 1: Berätta om din allra första animé!

Jag var en spoling på 13-14 år och vi (familjen; far, mor, bror) var på besök hos en av min föräldrars vänner för att fira nyår. Manga var jag redan invigd till sedan grundskolan, då jag blev introducerad till Dragon Ball-mangan av några klasskamrater. Inte långt därefter samlade jag på de svenska släppen av utgåvorna. Jag kommer inte ihåg om Dragon Ball var färdigsläppt i Sverige vid tiden och jag börjat idoliseringen av One Piece, eller innan. Iallafall, tillbaks till den röda tråden. Vid ett tillfälle satt jag och brorsan och glodde på en avstängd storbilds-TV i vardagsrummet... vi måste ha sett smått uttråkade ut. Det var inte läge för fyrverkerier än. Då kom farsans kompis in och frågade om han skulle sätta på en film, jag kommer inte ihåg vad han sade ordagrant, men något om "intressant" och "japanskt". Igång sattes första filmen av Ghost in the Shell med engelsk dubb (och därefter följt av Innocence). Min engelska var inget att skryta om med tanke på min ålder, men jag förstod bitvis, och om inget annat var det balla aktionsekvenser och bröst (stora poäng hos en tonåring!). Sen dess har det bara gått utför med snöbollseffekt.

 

Jag var mer av en bokmal som mindre och läste, som kanske förmodat, mestadels fantasy. En ny värld av alla möjliga genrer bredde ut sig för mig och välkomnades med öppna armar.

 

Som Dread påpekar också så är Mumintrollen i mitt fall kronologiskt sett den första animén jag såg (jag är trots allt en fjärdedels finsk), dock utan att inse det. Så det räknas inte.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Jag började inte med stenhårt tittande förens jag började med Dragonball i början av 00. Men innan dess hade jag sett, som jag även visste om var animé. Men då trodde jag att det hette manga då pga loggan som säker många känner till. Detta var nog runt 95-96 och vi hade varit på min kusins landsställe som vi alltid brukade vara på somrarna och han hade köpt massa nya filmer som jag aldrig hade sett förut. Men enligt honom var de riktigt coola och häftiga, så man hade inget val som 10-11 åring när man hör dom orden. Så den allra första jag såg kan jag inte komma ihåg exakt, dock vet jag att jag såg fem filmer samt en serie som min kusin hade köpt i ett svep bara och kollade sedan om på dessa om och om igen. Jag lånade dessa filmer och kolla då nästan sönder på vissa av dom. Ninja Scroll, Ghost in the Shell, Wicked City, Street Fighter II: The Movie, Venus Wars samt Dominion Tank Police.

 

Utav dessa så älskar jag verkligen att återvända till alla förutom Wicked City som jag faktiskt aldrig sett om på av någon anledning, kanske blir dags nu då snart. Minns att jag verkligen älskade öppningslåten till Dominion och försökte sjunga med till den. Dominion, Venus Wars samt Street Fighter är även filmer som jag fastnat för när det gäller dubben. Alla flmer var på engelska då som kusinen hade och dessa tre fastnade jag lite extra för när det gäller dubben som sagt. Mycket på grund utav öppningslåten tillh Dominion som verkligen rockar och inledningen till

där låten är mycket bättre tycker jag än till den japanska.

 

Detta upprepade sen sig igen med dubb när det gäller att jag verkligen började kolla på anime och Dragonball. Detta efter att brorsan undrat varför varför jag inte såg på denna grymma serie och med dom orden var man tvungen att försöka igen. Tycker verkligen att den engelska dubben gör ett klockrent jobb med rösterna och kan verkligen inte se på den japanska utan att tycka att det låter helt åt skogen i dragonball. Men för att återvända till huvudfrågan så kommer jag inte ihåg exakt men det var någon av de sex mangafilmerna som jag nämnde ovan som gäller för mig när man pratar om vilka som är ens första man såg.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Om nu barnprogrammen inte räknas är kandidaterna Sailor Moon och Escaflowne.

 

Året var 1996, vi bodde i Bahnbrücken, även det utanför Karlsruhe. Orten hade några hundra invånare så alla kände alla. En av min mors bekanta hade en son och en dotter, jag umgicks med sonen, min lillasyster med dottern. Vid några tillfällen var jag i deras hem när det var dags för dagens Sailor Moon-avsnitt som dottern följde med stor entusiasm. Jag hade inget till övers för månprinsessor och jupiterkristaller men några enstaka avsnitt sågs från grabbarnas hörn. Eftersom jag ju inte hade följt serien från början förstod jag inte så mycket och blev aldrig intresserad av veckans monster. Det ska nämnas att mina föräldrar inte var särskilt positiva till anime för en äldre publik, särskilt morsan, far gillar åtminstone Ghiblifilmerna.

 

År 2002 bodde vi numera i Småland. Svensk TV var och är antagligen fortfarande värdelös så vi använde parabol och digitalbox för att ta emot ett lass tyska kanaler. Vid det här laget försörjde morsan familjen genom att arbeta heltid och sena kvällar, så hon missade många program som hon annars skulle vilja se. Jag fick därför uppdraget att spela in det som var av intresse, främst Marienhof, Cobra 11 och St. Angela. Deras sändningstider passade så väl att när jag var klar med kvällens sista inspelning började Escaflowne på MTV. Det var en synnerligen fängslande serie men jag kunde tyvärr inte följa den eftersom morsan ofta kom hem när den gick och som sagt inte hade något till övers för anime.

 

Det tog mig ända till 2006 innan jag kunde se Escaflowne från början, i ordning och utan avbrott, och ojoj det var värt väntan.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Dag 1: Berätta om din allra första animé!

 

Min historia tar sin start i början på gymnasiet. Jag är hemma hos en kompis och får se ett avsnitt av Naruto. Folk som slåss med galen fysik och kan gå på vattnet. Good stuff. Det blev bara coolare när jag började se hela serien från början. Den hade en mycket mer komplicerad story och var mycket mindre episodisk än någon actionserie för barn jag sett tidigare, och hade mer komplexa relationer mellan karaktärerna. Tog upp ämnen så som barndomstrauma och hämnd. Och så var den förstås bara cool. Som sagt handstrider med galen fysik och typ... magi. Yeah... den är väl inget att flagga med nu längre, men det var en början i alla fall.

 

Men riktigt intresserad av anime som helhet blev jag först när jag blev rekomenderad att se Evangelion och/eller Shakugan no Shana (minns inte vilken som var först). Egentligen var alla tre serier något som jag aldrig sett förut, visserligen för att jag aldrig varit någon direkt storätare av filmer eller serier, men upplägget av serierna fascinerade mig.

 

Jag tror även att den animé flest svenskar har sett borde vara mumin-trollen

Jag tänkte nämna det också. Jag kan nog till och med hitta ett par VHS-band med Mumin om jag letar lite. Försökte en gång leta upp hela serien svenskdubbad, men det projektet misslyckades på grund av lathet.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Jag finner det smålustigt att vissa lekar är för fina för lekparken <.<

 

Dag 1: Berätta om din allra första animé!

Jag väljer att inte klassa "Sailor Moon" eller "Pokémon" som min första anime, eftersom jag dels aldrig sett någon utav dom i sin helhet, samt att jag på den tiden inte ens visste vad anime var.

 

Min historia är ganska vanlig, förmodligen ganska lik många andra "moderna" uppvaknanden.

 

I en nära dåtid, när jag gick i högstadiet, hade jag då god vän som hette Alexander. Denne var lyrisk över just Naruto och han tyckte att det var någonting av det ballaste denne någon någonsin hade lagt sina ögon på, åtminstone lät det så på honom när han hela tiden ville att jag skulle kolla på det. På den tiden tyckte jag "anime var löjligt", det var ju bara tecknat? Det var dessutom urlöjliga repliker, överdrivet skådespeleri, barnsliga karaktärer och så vidare.

 

Eftersom Alex uppenbarligen på något vis var övertygad om att jag skulle gilla anime så bläddrade vi förbi en serie animer och letade efter saker och ting jag skulle kunna gilla. Efter att han försökt en stund så dök min första anime upp. En anime jag sedermera fick reda på var en otroligt vanlig första-gångs-anime.

 

Love Hina vann mig över på grund av dess humor, det var underhållande att kolla på, den var rolig att se helt enkelt. Till skillnad från Naruto fanns det ju nämligen humor i denna! Faktum är att man blev lite manisk, eftersom Alex inte hade alla avsnitt så fick jag i vilket fall de han hade och därefter fick vi med diverse äldre tekniker fixa reda på resten av serien. Jag kan dock inte minnas att jag hade några planer på att se på mer anime efter detta, men det visade sig att samma Alex placerat ett par avsnitt Chobits hos mig, och även några få avsnitt av Ah! My Goddess. Båda serierna blev nummer två och tre hos mig respektive, efter att jag klämt ur de resterande avsnitten från honom.

 

Så enkel är min historia om hur jag hamnade här... i princip. Love Hina idag är ju en fullkomligt mainstream-harem-anime med typisk slapstick. Jag har inte sett serien igen sedan då, och betvivlar att jag kommer göra det inom de närmsta åren.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter
Dag 1: Berätta om din allra första animé!

 

Som så många andra animéfans födda på 1980-talet är jag uppfödd på hyrvideokassetter med allehanda japantecknat. Även om jag nog förstod att åtminstone Silver Fang var japanskt, så fanns inte animé som genre/begrepp i ens världsbild förrän TV-spelstidningen Super Play började med sina artiklar i ämnet (önskar jag kunde minnas vad skribenten hette).

Jag minns framförallt ett par helsidor om Oshiis Ghost In The Shell när den lanserades utanför Japan. Något år senare letade den sig till någon svensk filmkanal, Filmnet möjligtvis, och visades sent på nätterna. Så jag programerade videon och spelade in den på en sliten kasett.

Detta var året innan jag började högstadiet, så det bör har varit 1997.

Så på den vägen är det,.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter
Silver Fang

 

Just ja, den såg vi på i skolan kommer jag ihåg på klassenstimme. Var någon som hade tre volymer av den svenska utgåvan så vi kunde aldrig se klart på den till alla killars stooora besvikelse. =)

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Dag 1: Berätta om din allra första animé!

 

Min första anime (som jag verkligen medvetet visste var anime) tror jag bestämt jag såg på när jag var tolv år, och var inget mindre än Trigun. På den tiden var min enda port till dessa japanska berättelser Dragonball och Magic Knight Rayearth (min syster lät mig inte läsa mer), så när mina syskon frågade om jag ville vara med och titta på en anime de fått låna (rippad från DVD till VHS) blev jag eld och lågor. Förmodligen missade jag många viktiga bitar av storyn då jag inte kunde engelska så bra, men det var ändå det coolaste någonsin, och serien ligger fortfarande kvar i mitt hjärta som en ärkeklassiker.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Första animen som jag visste var en anime var Bleach. Min storebror sa att Bleach var bra och coolt så jag bestämde mig för att se Bleach och efter att jag hade kommit ikapp Bleach kunde jag inte få nog av anime utan bestämde mig för att se mer.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter
En anime jag sedermera fick reda på var en otroligt vanlig första-gångs-anime.

 

Love Hina

Ja den är väl det (jag såg den också väldigt tidigt), men varför? För som du säger är den egentligen väldigt typisk och inget att hurra högt för, så hur kommer det sig att den tar så många oskulder? Det kanske är just därför, för att den är så typisk.

 

ärkeklassiker

Ärke-prefixet borde användas oftare.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter
Jag finner det smålustigt att vissa lekar är för fina för lekparken <.>

Dels är det strängt om animérelaterade saker, och dels är det egentligen inte så mycket en lek alls.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Dag 1: Berätta om din allra första animé!

 

Givetvis har man sett ett antal anime-serier/filmer som barn utan att veta att det var just japantecknat så som Cybort 009, Sandybell, Peter Pan och Panda no Daibouken. Även fast jag inte var medveten om distinktionen mellan anime och västerländskt tecknat så föredrog jag oftast undermedvetet det Japanska. Kanske var det stilen, kanske var det berättartekniken, kan också varit båda då jag inte gillade inte det mesta som sändes på Nikelodeon eller Cartoon Network under den tiden.

 

När var första gången jag tittade på anime och visste att det hette anime? Har funderat på den här frågan väldigt många gånger och kommer till lite olika svar varje gång men jag skulle nog vilja säga att det jag kommit fram till den här gången är så nära sanningen det går att komma. Julen 2001 fick jag första volymen av Dragonball-mangan och det tog inte lång tid att lista ut vad som gjorde denna "manga" speciell; den är från japan och läses från fel håll. Gjorde en morgon den stilistiska kopplingen mellan Dragon Ball och Sailor Moon, begreppet animé var inte riktigt där ännu men manga-film förstod jag att det var. Om man bryr sig om teknikaliteter så var första gången jag såg en animé-serie på japanska och visste att det hette just animé var Chobits. Köpte en hemsk pirat-box på tradera för drygt 500 spänn och trodde att jag gjorde ett fynd.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Dag 1: Berätta om din allra första animé!

 

Visst tittade jag på Sailor Moon m.m i mina barndomsår men att det skulle vara Japanskt tecknat och hette anime hade jag ingen aning om. Istället var det september den 7:e 2007, en fredag och dagen inför min 19:e födelsedag som jag upptäckte anime på riktigt. Efter en lång dag på jobbet la jag mig i soffan och slötittade på TV, tills jag klickade in på SVT2 och möttes av en tecknad flicka och hennes föräldrar i en övergiven stad eller festival. Det var Spirited Away, en underbar resa jag sent glömmer! Jag låg i soffan natten ut och tittade på allt vad SVT hade att erbjuda denna "helnatt med anime".

 

Efter detta sökte jag upp anime på nätet och fick då även reda på att "Min granne Totoro" som jag älskade som barn också var anime och producerad av samma folk som "Spirited Away", jag hittade anime.se inte mycket senare och ett nytt intresse var fött.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Dag 1: Berätta om din allra första animé!

 

 

Starzinger, Rai grottpojken, pokemon, sailormoon (några avsnitt) var några serier jag såg på tv när jag var yngre men hade ingen aning om att det var anime.

 

Första gången jag såg på anime och visste vad det var var under 1:a året på gymnasiet. Min bror visade Naruto för mig och efter det var jag fast och sen fortsatte jag med bleach, haibane renmei, love hina m.m

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Jag brukade titta på sf-channel Då fick jag upp ögonen för anime

Då visade dom (Tenchi Muyo) jag hade aldrig sett något sådant

tecknat förut mina ögon blev som tefat Slängd mig på VHS-SPELAREN

Fort som ögat .Fick plötsligt akut magsjuka så synd var hemma från

skolan stackars mig hi hi hi.

HowToAnimeTenchiGangFullFig.jpg

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Min allra första anime jag såg var nog Saber rider och robotech men på den tiden visste inte jag som många andra att det var just anime. Så min riktiga första anime jag såg måste vart när jag var runt 9-12 år när min mamma var ihop med en kille som hade en väldigt stor filmsamling. Nu kommer jag inte ihåg om det var jag som hittade att han hade tecknat i sin samling eller om han visade mig men filmen han visade var Ghost in the shell och jag satt som i trans när jag såg den även om jag inte förstod vad som hände men hey det var ju tecknat. Efter det såg jag på den titt som tätt och det blev lite av en tradition att visa den när jag fyllde.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Dag 1: Berätta om din allra första anime!

 

Tror det var Full Metal Panic. någon gång under 2002.

Hade en kompis som var inne i det här med "manga". Och när han sa att det var japanska tecknade serier var jag lite "meh orka". Men när jag väl såg ett avsnitt triggades något hos mig. Jag hade sett bilder på animekaraktärer tidigare i min barndom. Men jag visste inte om att dessa var japantecknat. Inte heller hade jag haft möjligheten att bnli bekant med detta medium tidigare under min uppväxt.

 

Så jag fastnade helt enkelt och har sedan dess varit en animenörd.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Litet poängavdrag för Klona, zimeon och flaskis som postar på dag 2. ;-)

 

Förvisso har det gått ganska precis ett dygn först nu, så det går väl an. Så jag presenterar nästa ämne:

 

Dag 2: Tsundere!

 

Skriv vad du vill kring ämnet. Vad tycker du om dem? Vem är din favorit? Hur kan man leka med konceptet?

 

Själv har jag ont om tid, så jag får skriva mitt senare ikväll.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Äsch, alla är ju inte sysslolösa hela dygnet runt ;)

Jag är bara sysslolös på jobbet (lol).

 

Dag 2: Tsundere!

 

Jag är helt såld på detta koncept. Gillar verkligen tanken att en tjej (i de flesta fallen) gömmer sitt sköra inre genom att verka tuff och kall mot sin omgivning, speciellt den personen hon gillar. Även om det egentligen är en ganska enkel metod att skapa karaktärsutveckling så är det alltid lika härligt att observera genom en series gång hur personen går från att vara en riktig bitch till att visa hennes sanna känslor.

 

Tyvärr är det många karaktärer som på sistonde fastnar på "tsuntsun" sidan och har egentligen aldrig någon karaktärsutveckling. Detta är proportionellt med seriens kvalitet i överlag, så det ligger väl något där, t.ex Mayoi Neko Overrun.

 

Några bra exempel på karaktärer som visar upp hela "spektrumet" är annars Taiga från ToraDora och Shana från Shakugan no Shana. Speciellt i ToraDora möts vi av en ovanligt dynamisk karaktärsutveckling där tsundere-rollen utvecklas på ett väldigt naturligt sätt (nästan så att man inte vill kalla hennes karaktärsutveckling för tsundere).

För att nämna en lite mer klassisk tsundere så är Asuka från Evangelion ett bra exempel :')

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Oj, den här tråden hade jag missat. Skriver en kortis även om dag 1, hoppas det är ok.

 

[Klipp. --S]

 

Dag 2 - Tsundere

Det är ett koncept som jag tycker fungerar så länge det inte används medvetet. Som med alla anime- och mangakoncept tycker jag att ju mer man renodlar en "fetisch", desto mer ointressant blir den. Problemet uppstår framförallt när en figur karaktäriseras av en enda aspekt av personligheten, för då blir han/hon platt och ointressant.

 

Tsunderekaraktärer som fungerar för mig är de som fortfarande har skrivits som mångbottnade, som t.ex. Asuka i NGE. Det är svårt att glömma henne efter att man har sett klart serien och den gamla filmen, oavsett om man gillar eller ogillar henne. Hennes bakgrund och öde berör, samtidigt som hennes vardagsbeteende känns motiverat. Hon är dessutom en väldigt levande karaktär, som visar både entusiasm och tävlingsinstinkt, istället för att bara gå runt och sura när hon inte är arg. Egentligen är hon en ganska enkelt skapad karaktär som kan beskrivas i ett par korta meningar, men eftersom hon har gjorts till en välbalanserad karaktär blir hon en oerhört effektiv sådan, därav hennes långlivade roll inom animefandom gissar jag.

 

Tsundere som koncept har "blödit över" i både shoujomanga och Boys Love, vilket ger lite intressanta resultat, men det känns som en återvändsgränd att bygga karaktärer på ett enda koncept på det här viset. Jag hoppas att trenden med konceptmanga är en övergående sådan.

 

Helst skulle jag vilja se att man slutade ge namn på olika koncept på det här viset, för det har väldigt sällan lett till någon förbättring bland de serier jag har stött på. Det är lite samma sak med shoujomanga, där huvuddelen av alla serier som skrivs numera känns som konceptserier, snarare än en berättelse färgad av den tecknare som gör serien.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter
Gäst
Detta ämne är nu stängt för ytterligare svar.

×