Top 5 manga ni läst!

[lolcatinti]

Det har funnits en sån här lista för anime i forumet, men ingen för manga. Vilket jag tycker är dåligt! Så nu ändrar vi på det! :)

 

Vilka fem manga är de bästa du läst?

 

(Instruktioner: Välj helst avslutade verk, eftersom man ju inte vet hur bra pågående verk kommer att vara i framtiden! Gör bedömningen över serien som helhet, och alltså inte "Volym 1 av Power! var bra, sen blev den dålig, så jag sätter upp volym 1 på listan". Försök att välja verk av fem olika tecknare, så det inte blir 5 serier av Moto Hagio, för då blir det färre nya tips för den som läser topplistan.)

 

Min top 5:

 

1. The heart of Thomas, av Moto Hagio

2. A distant Neighbourhood, av Taniguchi Jiro

3. The music of Marie, av Usumaru Furuya

4. The rose of Versailles, av Ikeda Riyoko

5. Witches, av Igarashi Daisuke

 

Topp 1-3 är jag säker på. Men för platserna 4 och 5 fanns väldigt många kandidater. Kanske jag ändrar dem längre fram.

[wilfried]

• After School Nightmare, av Setona Mizushiro

Nausicaä of the Valley of the Wind, av Hayao Miyazaki

Hikaru no Go, av Yumi Hotta / Takeshi Obata

Pluto, av Naoki Urasawa

Angel Sanctuary, av Kaori Yuki

 

Ugh, hade nog varit enklare med en top 50 lista 

 

[Sceleris]

I bokstavsordning:

• 
  
  Akira
  
  
  
• 
  
  Aria
  
  


• 
  
  Blame!
  
  


• 
  
  Boku no Chikyuu wo Mamotte (Please Save My Earth)
  
  


• 
  
  Kaze no Tani no Nausicaä (Nausicaä of the Valley of the Wind)
  
  

(Förtroende i topplista: 33 %.)

[Voffe]

• Dragon Ball
• Sora wa Akai Kawa no Hotori
• Blame!
• Jiraishin
• Kareshi Kanojo no Jijou

Topplistor är svåra.

[Klona]

Jag har läst klart läskigt få mangaböcker men en topp 5 lista ska jag nog kunna ordna.

 

• 20th Century Boys
• Onani Master Kurosawa 
• Chikan Otoko
• Slam Dunk
• Dragon Ball

​Nu blev jag påmind att jag skulle behöva läsa mer manga. 

[Sceleris]

​Nu blev jag påmind att jag skulle behöva läsa mer manga. 

 

Jag med. Alltså, jag gillar ju alla i min mangatopplista, men de betyder inte lika mycket för mig som min animetopplista. Och i båda fallen känns det som att jag har en mycket enkel smak -- det är liksom inget arthouse, bara verk jag tycker är välgjorda och väldigt medryckande/spännande/rörande/intressanta. Men inga som talar till min själ.

 

Men kul att se allas listor. Jag kommer att kolla in flera av titlarna.

[hillster]

Jag blev påmind om att jag fortfarande inte läst Oyasumi Pun Pun. Kan inte posta min lista förrän jag gjort det. Dels för att den ska vara ohyggligt bra, dels för att komma upp i fem lästa verk.

[nebukanessar]

Det här är oerhört svårt, får bli en blandning av storverk och sådant som jag läser om och om igen bara för att det är en skön läsning.

 

1. Ayako av Osamu Tezuka

2. Lone wolf and cub av Kazuo Koike och Goseki Kojima

3. J no Subete av Asumiko Nakamura

4. Ciguatera av Minoru Furuya

5. Satougashi no Dangan wa Uchinukenai av Kazuki Sakuraba och Iqura Sugimoto

 

Fråga imorgon och svaret kanske blir ett annat....

[lolcatinti]

 

Topplistor är svåra.

 

 

Jobbiga att skriva dem, men givande att läsa dem.

I mitt fall har jag flyttat upp Aria i min to read list. Fler såna prioriteringar kan följa.

 

 

 

​Nu blev jag påmind att jag skulle behöva läsa mer manga. 

 

 

 

 

Jag med. 

 

 

Kanske off topic men jag uppfattar att de flesta här prioriterar anime framför manga, vilket jag inte förstår. När jag läser manga kan jag stanna upp i en ruta som ger mig en känsla. Det betyder att jag kan känna mer.

I anime så sveper allt bara förbi en - på gott (ger fart) och ont (känns mindre).

Men ni kanske uppfattar manga/anime helt annorlunda än jag, och därför vill jag höra er berätta! Varför prioriterar ni anime framför manga?

[Klona]

För min del är det en blandning av flera olika saker som gör att jag föredrar animé framför manga. Det kanske låter fel men en av faktorerna är vanan, jag har alltid gillat tecknat och blev helt utom mig när jag för första gången såg Saber Rider och Stjärnscherifferna och flera år senare hörde talas om anime. Efter att jag såg mina första mangafilmer så har mitt tittande på animé gått lite upp och ner men alltid funnits där. Manga däremot blev jag introducerad av Dragon Ball och även om jag blev väldigt fäst vid den och senare One Piece har det alltid varit något slags substitut till animén för min del. Min inställning till manga är att historian eller berättandet är bättre i den men jag gillar att man får hela paketet i animé så som animationer, musik och att röstskådespelarna kan om det görs bra verkligen förmedla hur just den karaktären känner.

 

Jag vill oftast komma så när verket som jag kan och läser eller försöker läsa boken om jag vet att en film/serie bygger på det men i det här fallet är jag lite för bekväm.  Det är så lätt att lägga sig i soffan och slå på ett avsnitt av senaste serien på Crunchyroll eller Viewster. Jag tror som sagt att det har med vana att göra för nu läser jag inte någon bok heller utan lyssnar på ljudböcker, skulle jag sätta mig ner med en manga och läsa regelbundet så skulle jag inte bli förvånad om jag snart skulle läsa dagligen och plöja manga efter manga.

[hillster]

Kanske off topic men jag uppfattar att de flesta här prioriterar anime framför manga, vilket jag inte förstår. När jag läser manga kan jag stanna upp i en ruta som ger mig en känsla. Det betyder att jag kan känna mer.

I anime så sveper allt bara förbi en - på gott (ger fart) och ont (känns mindre).

Men ni kanske uppfattar manga/anime helt annorlunda än jag, och därför vill jag höra er berätta! Varför prioriterar ni anime framför manga?

 

Jag tycker det är som att jämföra konst (skulpturer och tavlor) med musik! Man kan ha en preferens för det ena eller andra. Tavlorna är stilla i tiden och rummet och ger tillfälle till kontemplation och analys i ens egen takt. Musiken är förgänglig; en engångsupplevelse som ständigt rör sig framåt i tiden och tvingar en att surfa med på vågen och uppleva nuet. Varför man har en sådan preferens blir ju riktigt filosofiskt, kanske det kompletterar ens personlighet? 

 

Jag håller inte helt med om att det förgängliga måste ge mindre feels än det eviga. Eller jag håller med på ett sätt men vill presentera ett annat synsätt. På något sätt så är det som att en "engångskänsla" får mer fysisk impuls än något som man kan spendera en minut på att långsamt låta sippra in i en?

 

Mycket bra fundering, lolcatinti! Det fick mig att fundera över varför jag bryr mig väldigt lite om spelfilm i jämförelse med tecknad film om det nu är så att jag föredrar nu-fokus framför då-fokus i min underhållning. Hm.

[Sceleris]

Kanske off topic men jag uppfattar att de flesta här prioriterar anime framför manga, vilket jag inte förstår. När jag läser manga kan jag stanna upp i en ruta som ger mig en känsla. Det betyder att jag kan känna mer.

I anime så sveper allt bara förbi en - på gott (ger fart) och ont (känns mindre).

Men ni kanske uppfattar manga/anime helt annorlunda än jag, och därför vill jag höra er berätta! Varför prioriterar ni anime framför manga?

 

Bra fråga! Jag vet dock inte om den kan besvaras rationellt.

 

Vad gör manga bättre än anime?

• Med dess kommersiella förutsättningar är det ett bättre utlopp för konstnärligt uttryck.
  • På grund av att det krävs en avsevärd mindre budget finns det en mycket större möjlighet till en djupare vision i form av experimentalitet och olika/kontroversiella ämnen och personliga berättelser. (Animeproducenter som lägger motsvarande miljontals kronor vill ofta säkra återbäring genom att öka berättelsernas dragningskraft.)
  • På grund av att berättelserna oftast är gjorda av 1-3 personer (författare, tecknare, redaktör), så finns det en mycket större möjlighet till en enhetlig vision.
  • På grund av att serierna oftare är mindre tidsbegränsade -- bortsett från risken för nedläggning -- så finns det en större möjlighet till en genomförd, komplett vision.
• Det är billigare att köpa för konsumenterna. Man kan få "mer berättelse per krona".
• Det kan vara bättre tecknat, då mer arbete läggs ner per bildruta -- jämför ett kapitels typ 50-200 bildrutor mot ett animeavsnitts 5 000-15 000.
• Konsumenten har större kontroll över intagandet av berättelsen -- att läsa jättefort, att stanna på enstaka bildrutor, att bläddra fram och tillbaka och hoppa mellan sidor. Det kan vara ett sätt att skräddarsy sin upplevelse.
• Det är en större marknad, vilket ger fler verk, vilket ger större möjlighet att det finns serier som är perfekta (för den enskilda läsaren).

Vad gör anime bättre än manga?

Det känns som att Shirobako visar typ allt jag vill säga här, men:

• Det är ett kollaborativt medium.
  • Många människor arbetar på det, vilket ger det ett annat sorts djup. En chefsförfattare som arbetar med en regissör för att ta fram handlingen, som av olika personer skrivs avsnittsvis, som av olika personer blir till bildmanus, som av ännu fler olika personer animeras, varpå det av ytterligare personer färgsätts och effektläggs och ljudläggs och röstageras och klipps -- och i alla steg tillkommer en personlig "touch". Om man vill ha enhetlighet kan det vara spretigt, men vill man å andra sidan utsättas för en mångfald av uttryck inom ramar kan det vara det starkare alternativet. Det kan också göra det till ett mångtydigare, djupare verk.
  • Många människor arbetar på det, vilket ger mer att vara besatt över. Att sätta sig in i hur olika regissörer brukar vilja uttrycka sig, vilka berättarstilar olika författare har, vilka styrkor olika animatörer har, vilka förmågor olika studior brukar kunna värva, vilka roller som passar olika röstskådespelare, vilka försäljningsvolymer olika serier får, och så vidare.
• Det är ett multimedium. Som animeskapare har man fler verktyg för att realisera den berättelse/upplevelse man vill förmedla.
  • Animation som konst och hantverk är, om man är så lagd, väldigt fascinerande. Man kan tänka på hur dynamisk animation har sin egen dimension jämfört med teckningar: "animation" är i sin essens något som ska antyda en verklighet eller skapa en effekt genom att simulera rörelse, en tidsbaserad kvalitet. Jämför detta med "teckningar", vars funktion är "spatiell". Vad gäller hantverket kan man uppskatta vilka skickligheter som krävs för bra animation, och hur animatörer står för typ hälften av karaktärsskådespelet.
  • Den andra hälften står röstskådespelare för, och de är duktiga; när de är rätt för sin roll och får bra regi så kan de tillföra rysligt mycket. Ett tonläge i en replik, ett litet darr på rösten, ett själdjupt ångestskrik -- eller klockren "deadpan". Även detta är konst och hantverk, det är mycket mer än att någon med gnällig röst läser ett par ord på papper.
  • Och vad är väl musik om inte en stämningssättare? Det är inte för inte som "anison" blivit ett begrepp.
  • För att inte tala om ljudläggning (ofta underskattat), klippning (för att ändra tempo), färgsättning (då manga oftast är i svartvitt).
• Det är ett mindre medium (än manga). Det gör att det (diskuterbart) blir mer överskådligt än manga, en bra egenskap för historiker såväl som komplettister.   Även "kurering" blir lättare, alltså i benämningen att gå igenom material för att hitta det som är värt för andra att ägna tid på.
• Det är ett större community, många fler fans, och -- kanske -- större bredd på typen av konsumenter, åtminstone utanför Japan. (Typ hur vanliga gamers kan ha sett Attack on Titan.)
• Det är roligare att samla på, då utgåvor kan vara större och ha mer extramaterial, som bakom kulisserna-dokumentärer och kommentarspår. Det är inte heller blad som kan gulna eller gå sönder. (Fast även plastskivor degraderas med tiden, och kan bli oläsliga.)
• Man utsätts för en kontrollerad berättelse. Det innebär att verket vad gäller tempo och ordning uppfattas som dess skapare vill.
• Man kan även argumentera för att anime ligger närmare filmkonsten, vilken ju manga efterliknar, och därför är mer "renodlat". (Jag blir påmind om denna föreläsning.) Ett möjligt motargument skulle dock kunna vara att "cinematiskt berättande" egentligen är generella visuella tekniker som filmkonsten inte har ensamrätt på.

Det är åtminstone några punkter jag kan komma på, och båda har alltså sina fördelar. Det handlar förstås inte om att utse en vinnare (och det tror jag inte att någon av oss försöker göra).

 

Men med handen på hjärtat så tror jag att jag föredrar anime för att det som genre har lättare till bombasm. Stora, ljudliga explosioner! Svulstiga känslospel! Jätterobotar som slåss med svärd! Innehållet kan vara detsamma, men anime som presentation är större på det sättet. Och det liksom tilltalar min inre sjuåring, han som vuxit upp med och alltid älskat film, tecknad och ej.

 

Och vad gäller det du nämner om att kontrollera läsandet, så är jag nog mer passiv i min animangakonsumtion. Jag s.a.s. säger åt animeverket "visa mig vad du har". Det är dock, medger jag, naiv, omogen konsumtion som jag vill växa ifrån, för att berättarkonst är starkare som dialog än monolog.

 

Med allt detta sagt så vet jag dock inte om jag i praktiken prioriterar anime! Med anime följer jag 14 runt serier i taget. Med manga följer jag 200!

[Sceleris]

I mitt fall har jag flyttat upp Aria i min to read list.

Det känns dock som att Aria behöver en disclaimer. Det är inte ett svallande epos, utan snarare harmoni i mangaform, en sån där "se det underbara, flyktiga och lätt mystiska i vardagen"-berättelse. Den är ljuvlig, men inte spännande.

[MathJuice]

1. Strike Witches - The Sky That Connects Us

2. Strike Witches - One-Winged Witches

3. Strike Witches - 1937 Fuso Sea Incident

4. Magister Negi Magi

5. K-ON!

 

...Jag ser ett tema. 

[Ebhen]

Oh, listor. :D Alltid lika kul. 

Svårt att ranka dock, men here goes...

1. A Silent Voice 

2. ReLife

3. Toradora

4. Rin

5. Again

 

Tema var det ja... 

Redigerad februari 27, 2018 av Ebhen

[Hikikomori]

Utan inbördes rangordning.

• Emma (Kaoru Mori)
• Lone Wolf and Cub (Kazuo Koike & Goseki Kojima)
• Akira (Katsuhiro Otomo)
• Nausicaä of the Valley of the Wind (Hayao Miyazaki)
• Genshiken (Shimoku Kio)

 

[Sandy Bee]

🥇Gakuen Alice

🥇Fruit Basket 

🥇Rurouni Kenshin

🥇Hunter Age

🥇Fairy Tail