Hoppa till innehåll
Anime.se

Vilken anime såg du klart senast?


Skatan Milla
 Share

Rekommenderade inlägg

Berserk Normalt så spyr jag galla på såna här muskel macho serier men jag måste verkligen säga att Berserk fångade min uppmärksammhet redan från första avsnittet. Finns knappt ord att beskriva hur bra den här är, om ni inte sett den än gör er själva en tjänst och gör det nu! 9/10

 

First Kiss Monogatari Fult animerad, ful karaktärdesign, äckligt kliché-artad story och ointressanta karaktärer. First Kiss Monogatari är en OVA som inte hade något intressant att stå på utan nästan endast bestod av brister, lägg till att regissören för serien endast jobbat med hentai innan den här serien (och jag tror inte han har gjort något sedan heller) så fattar ni nog villket djup historien har. Den här serien känns lika nödvändig som att sminka en apa, usch. Det enda plus jag kan hitta är att röstskådespelarna var relativt bra (dock så var dialogen verkligen inte det) och att den tog slut! 2/10

 

H2O footprints in the sand Första avsnittets koncept var bra, blind kille står upp för skolans mobb-offer. Utförandet av hans blindhet var taffligt, jag menar han blundar (BLUNDAR) bara för att han är blind. Nästan skrattretande. Hade varit intressant att det fortsatte som så dock eftersom att det hade kunnat öppna upp vägar till nya dilemman utöver det som finns i vanliga harem-serier. Serien slumpas dock tidigt bort i och med episod 4 som var uselt, likaså försöket till att vara en parodi på magical-girl genren i episod 8. För en gångs skull så skulle jag inte ha något emot om någon gick ballistic á la School Days eller Elfen Lied. Så fort "kakerlackan" har blivit en del utav gänget slängs allt vad karaktärsdjup ut för fönstret och kvar lämnas man med gubbens egensmidna planer. Allting känns så halvdant utfört och många intressanta idéer som fanns i serien slarvades klumpigt bort. Men. Serien räddas upp av slutet (3 sista avsnitten) som faktiskt var oväntat bra.

6/10

 

Ken Ishii - Extra Kanske inte borde kalla den här anime utan mer en AMV till en urdålig instrumental låt. 3.30 minuter våldsam för att inte säga konstig dynga. Trots att den var så kort så kände jag för att stänga ner efter mindre än halva. Robot med bäbis som åker runt med en kniv blir "dödad" av en unge med en pistol... ja. 2/10

 

Rumiko Takahashis Anthology En trevlig samling historier i klassiskt Rumiko-stuk. Animationerna är väl det enda som tynger ner vardagshistorierna genom att vara riktigt simpel men den fungerar och är inte direkt ögonstickande. Det är också en rolig inblick i det Japanska vardagslivet och hur hårt det ibland kan vara. Vissa av berättelserna är sämre än andra men helhetsintrycket slutar ändå på en bit över plus. 7/10

 

_Summer Bara tråkig, hade inget nytt att tillföra till något. Blir lidande av sitt eget format och hinner därför inte komma någon vart, såg dock inget som tydde på att den hade något mer att tillföra. Mat tiggande fröken som är besatt av tv-shop är helt klart min favorit i den här serien, det mesta andra är som sagt bara tråkigt. 4/10

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

http://myanimelist.net/anime.php?id=160

Now and Then, Here and There.

Alltså, det är 13 avsnitt ångest, barnmisshandel, våldtäkt och saker man helst inte vill se. Samtidigt är det en bra story som får en att verkligen vilja se vad som händer härnäst.

 

Därför hatälskar jag helvetet just nu. Och gråter.

Alltså, seriöst.

Jag behöver krama någon och gråta ut just nu. Jobbig serie deluxe. Sista tre avsnitten fick mitt hjärta att klämmas sönder i småbitar för att sedan bli grillade och torterade i helvetet.

 

Intalar mig själv "aldrig igen" just nu, men den kommer nog återvändas till.

 

:'(

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Clannad, tv-serien. Ännu en gång har KyoAni överträffat sig själva med ännu ett mästerverk från Key! Liksom den KyoAni-kåte studiovåldtäktsman jag är kan jag inte annat än att älska allt de gör. Faktum är att allt de gör är bra, inga som helst undantag. För att sedan kombinera det med gudarna från Key blir resultatet nästan så hysteriskt superbt att min dator nästan dör då den vanligtvis inte klarar av den hysteriska nivå av häftig som dessa två jättar alstrar.

 

Jag saknar ord!

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Clannad, tv-serien. Ännu en gång har KyoAni överträffat sig själva med ännu ett mästerverk från Key! Liksom den KyoAni-kåte studiovåldtäktsman jag är kan jag inte annat än att älska allt de gör. Faktum är att allt de gör är bra, inga som helst undantag. För att sedan kombinera det med gudarna från Key blir resultatet nästan så hysteriskt superbt att min dator nästan dör då den vanligtvis inte klarar av den hysteriska nivå av häftig som dessa två jättar alstrar.

 

Jag saknar ord!

o/

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Cowboy Bebop (yttepyttespolier om seriens upplägg)
Episk. Helt enkelt epikt. Jag hade i ärlighetens namn inte väntat mig skulle vara såpass djup och genomtänkt som den var. Jag hade trott att det skulle vara en lång, sammanflätad historia som spann över hela serien (som till exempel Trigun), inte många små äventyr. Såhär i efterhand tycker jag det blev bättre såhär.
Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Såg klart narutaru idag.

Tycker den var en aning överreklamerad.

Efter alla stora ord om hur vrickad, sjuk & läskig den skulle vara, hade jag förväntat mig betydligt mer.

Helt klart sevärd serie dock. Men inte alls förtjänt av sitt rykte.

 

7/10

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Evangelion: 1.0 You are (not) alone

 

Sanning: Jag har aldrig varit en fan av Evangelion.

Ny fakta: Filmen gjorde mig mycket mer intresserad i serien och hanterade allt verkligen på ett bättre sätt. Kanske är det jag som hade problem med (vad jag minns) utdragna scener i serien. Då fungerade det bättre som en lång rak film i mina ögon.

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Nu har jag sett på en massa titlar utan att säga något om dem igen. Här är ett par nyligen avverkade.

 

Aria the Animation

Riktigt grym Slice-of-Life vars huvudroller är stört omöjliga att inte älska. Jag som hatar både maskotfigurer och katter hade inledningsvis väldigt svårt för direktör Aria, men de sex huvudkaraktärerna fick mig att smälta som en isglass i Neo-Venezias sensommar-sol.

 

Aria the Natural

Den dubbelt så långa andra säsongen av Aria. Den är väldigt bra, men jag måste säga att det var först vid avsnitt 16 som serien blev som i sina fornstora dagar. Resten av säsongen höll sedan samma klass som föregångaren (mer eller mindre).

 

Aria the OVA ~Arietta~

Det finns inte så mycket att säga om det här avsnittet. Ja, OVAn är på endast ett avsnitt. Den är skitmysig, men det har å andra sidan de båda tidigare titlarna varit också. Det som främst skiljer den här från föregångarna är väl animationerna, som naturligtvis fick ta sig ett rejält kliv i positiv riktning.

 

Aria the Origination

Utan någon som helst tvekan den starkaste installationen i sagan om Akari av Aria. Den är allt som föregångarna lyckades vara, men samtidigt mycket mer. Det är en avslutande del av serien och därför får den knyta ihop ett gäng säckar som förblivit öppna sedan första säsongen. En viss scen i det nionde avsnittet blev något i hästväg för den som har sett alla föregående titlar. Det är en sådan där magisk scen som fyller dig med vördnad samtidigt som den är totalt intetsägande för en nytillkommen tittare.

 

Vid det här laget hade jag till och med accepterat direktör Aria, och det är mycket värt när det kommer från mig som hatar allt han egentligen är på pappret. Nåväl, den lilla "svackan" som jag upplevde under de femton första avsnitten av Natural väger Origination upp för... mer än väl. I sin helhet är Aria en av de absolut bästa titlarna jag har sett sedan den 28:e juli 2007. Den tilltalar säker inte alla, eftersom vissa måste ha action eller romantik för att inte trilla av pinn efter några avsnitt. De som gillar Slice-of-Life har däremot en ädelsten framför sig. Många Slife-of-Life-serier kombinerar den aspekten med annat, exempelvis galen satir och hysterisk humor som i fallet Lucky Star, men det här är mer... "rent".

 

Om någon får för sig att se dessa serier och undrar i vilken ordning man ska se dem; scrolla bara upp och titta, för de står i rätt ordning.

 

Bakuretsu Tenshi

Den här serien fick jag för mig att se en gång för länge sedan. Jag såg en skrivbordsbakgrund med en "het brud" och så mycket djupare än så var det inte. Det var däremot först nyligen som jag kom mig för att titta på den, och jag hade inte missat något visade det sig. Serien har en i bästa fall medioker handling med karaktärer som varken tilltalade eller var aktivt dåliga. Hela produktionen osar dock dålig fanservice. En bit in i serien växte tjejernas bröst så pass att de i vissa scener var minst 4 gånger så stora som de var från början. Kontinuiteten sög i allmänhet när det gällde karaktärsdesignen, främst när det gällde tjejernas fysiska proportioner. Fanservicen var dessutom mycket av det slag där den gör karaktärerna billigare, istället för att få dig som tittare att bara le lite åt regin. Nej, det var en serie som jag utan att tveka kan placera en bra bit under medel.

 

Trigun

En skön serie som ibland fick mig att tänka tillbaka på Cowboy Bebop. Den senare är dock bra mycket bättre, men det betyder ju inte att Trigun var dålig på något sätt. Skön revolver-action, trevliga animationer, klart godkända karaktärer och en okej handling. Jag hade hoppats på ett bättre slut, men det är väldigt sällan jag blir tillfredsställd av en series slut. Det jag störde mig på i det här slutet var "bad writing", men jag kommer inte gå in mer på det än så. Som utlåtande kan jag åtminstone säga; "betydligt bättre än dagens medel".

 

Minami-ke Okawari

Föregångaren verkade i mina ögon ganska lovande efter första avsnittet, men jag blev lite besviken då det blev mycket upprepningar. Det fungerade emellertid ganska bra just med tanke på vilken sorts serie det ändå rör sig om, och de tre systrarna var ganska älskvärda som karaktärer. Därför skulle jag naturligtvis ge Okawari en chans. Jag tyckte att den fungerade rätt bra på ungefär samma sätt som den första serien, även om den första serien gjorde ett bättre jobb på i princip alla plan. "Godkänd för sin genre" blir väl utlåtandet. Kana är ju allt för go ändå.

 

Sketchbook ~full color'S~

Aria fick mig att törsta efter mer Slice-of-Life, så jag hoppade strax på Sketchbook ~full color'S~ och Kamichu!. I den här serien får man följa en extremt tillbakadragen och blyg/osäker tjej och hennes kamrater i skolans konst-klubb. Den innehåller ett gäng stereotyper såsom den galna tjejen (det var dock två), den timida och tystlåtna, den engelsktalande utbytesstudenten, den energiska och innerst inne extremt barnsliga lärarinnan och så vidare. Karaktärerna var helt okej, men inte jätte-engagerande för mig. Serien varvar "ren" Slice-of-Life med humor och hamnar väl (med just dessa mått mätt) någonstans mellan Aria och Lucky Star. Den kommer däremot inte i närheten av någon av de serierna på någon av punkterna. Gillar man den här sortens serier så är den dock klart sevärd. Jag ångrar absolut inte att jag såg den.

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Monster

 

Superb serie! Helt klart en av de bättre i den psykologiska kategorin. Vad jag gillar är att handlingen är enformig men blir aldrig repetiv. Monster håller sig alltid till den röda tråden hela tiden, om den strävar ut på villovägar så har det ändå någonting med handlingen att göra i slutändan. Jag erkänner att i början tänkte jag "Nej, ska det handla om det resten av serien?", den uppfattningen blåstes bort emellertid och jag blev mer och mer intresserad ju längre jag fortsatte titta. Jag håller mig kortfattad eftersom jag redan suttit och skrivit en uppsats i ett par timmar, men sevärd är den och ses skall den göras!

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Macross Zero

Tja, jag vet inte riktigt vad jag ska säga. CG-sekvenserna var helt fucking apeshit awesome och storyn var stabil. Intressant att se vad som hände före händelserna i originalserien (som jag inte sett ännu, utan bara DYRL. Originalet blir nästa projekt).

Och Focker är bara <3, <3 och <3.

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Såg klart på Cowboy bebop idag och var lite skeptisk till den i ungefär mitten av serien men sen efter att jag hade sett klart serien och funderat lite kom jag fram till att den var riktigt bra.

 

De flesta har väl hört talas om serien så att skriva massor om den är väl onödigt men och jag skulle betygsätta den så skulle den få 8-9/10 i betyg.

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Idag vart det Clannad (filmen) som gällde, måste säga att efter att gäspningar och snurrvarv på stolen bytt av varandra i en timme så började faktiskt filmen bli lite intressant, tragiskt nog vart detta över inom en halvtimme.

 

Angående animationer

Det vart ju Toei som tagit sig tid (uppenbarligen inte så mycket av den) till att göra den här filmen, jag är inte något fan av studion direkt och ser man filmen så förstår man ganska snabbt varför. Animationerna är urusla! Dels så gjorde man filmen med så lågt antal bildrutor att man verkligen börjar fundera om det är något fel på datorn, men nej... det skall se ut så! Om man vill att allt skall mjuka fint som det borde får man se till att spela filmen i dess dubbla hastighet, fast det get en bieffekten att det lilla som var bra i filmen bara blir en kvart långt.

 

Angående tecknarstil/karaktärernas utseende

Bortsett från den hemska animeringen så ogillar jag även deras tecknarstil där borta på Toei, det är ju även ett känt faktum att deras Kanon-version är något av det värsta sedan andra världskriget, man kunde se en karaktärs huvud... FRÅN TRE VINKLAR!!! YEAH! Visst, de har bättrat på sig på den fronten, och ja.... karaktärerna ser lite bättre ut. Men jämför man med vilken annan anime som helst så är karaktärerna ganska fula. Jämför med KyoAnis version till exempel, de har lärt sig att inte trycka ihop figurerna och ge dem platta ansikten.

 

Angående röstskådespeleriet

Till den tredje och mest irriterande delen, röstskådespeleriet. Jag är medveten om att både KyoAnis och Toeis versioner delar mer eller mindre alla röster (utom Tomoyas). Men ändå tycker jag att alla spelar sämre i den här versionen! Jag satt till en början förbluffad och undrade hur detta kunde vara sant. Men men...

 

Angående storyn

Angående storyn. Jag väntar fortfarande på en engelsk version till spelet så jag kan spela igenom alla storylines både innan och utan innan jag yttrar mig i den frågan, dock måste jag säga att filmens story skiljer sig VÄLDIGT MYCKET med tv-seriens, exempelvis så sitter inte Nagisa ensam och tuggar i sig sin lilla brödbit i skolans trädgård/torg, utan istället på taket. Jag menar, det är en viktig detalj! Jag föredrog torget framför taket, helt klart. Slutet gissar jag på att det kommer från en senare del utav spelet (läst lite om det) och vart ju inte med alls i tv-serien, ingenting jag direkt led utav men ändå.

 

Angående Tomoya

Det sista irriterande momentet i filmen var Tomoya. Jag vet inte hur han skall agera egentligen men den patetiska, deprimerade emo-Tomoya som är med i filmen är riktigt tråkig att sitta att kolla på i en timmes tid; då han bara jämrar sig om sina mardrömmar. Nej, den härliga, sarkastiska och mycket mer normala Tomoya som är med i tv-serien är mycket härligare att kolla på. Framför allt när han var tillsammans med Fuko i tv-serien, det var rent utsagt underbart.

 

Angående birollerna

Apropå Fuko, vart var hon i filmen? Total avsaknad av karaktärer är inget jag gillar, speciellt inte när hon är en utav de sex huvudkaraktärerna. Dessutom var det ju alla biroller som gjorde tv-serien så underbar som den var. För att inte tala om Tomoyos och Kyous till en början vrickade personligheter, de är ju mer eller mindre tykna så det ryker. För att sedan, på något magiskt sett ploppa upp som bästa vänner.

 

PSYKSJUKT SÄGER JAG BARA!

 

---

 

Nej, jag ger ändå filmen ett godkänt betyg eftersom slutet vart okej. Samt ett plus i kanten för deras dango-låt som var riktigt svängig!

 

G

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Tja, du tycker väl ungefär som de flesta jag har snackat med angående Clannad-filmen. Själv har jag inte sett den än så jag kan inte uttala mig. Jag tyckte däremot att Toeis version av Kanon var helt okej. Visst, den bleknar i jämförelse med KyoAnis version, så mycket är säkert, men jag tyckte att det var intressant att se skillnaderna mellan de båda. Anledningen till att jag inte har sett filmen än är att de lade ungefär 20 minuter på spelets huvudpoäng, något som KyoAni lägger en hel säsong på. KyoAnis Clannad är bara halvvägs än så länge.

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Millennium Actress

 

Jag såg en film idag som jag tänkte tipsa folk om. Jag har ju naturligtvis inte alla som kontakter på MAL, men jag såg den inte på någon av de listor jag har på min friends list i varje fall. Nåja, filmen heter Millennium Actress och är regisserad av den gode Paprika-mannen - Satoshi Kon. När jag tänker tillbaka på filmen så har den en del likheter med just Paprika då båda verkligen leker med gränsen som skiljer fantasi från verklighet. I övrigt så har de inte så mycket gemensamt, mer än att de är fint regisserade. Personligen så tycker jag att Millennium Actress är den klart bättre av de två. Jag gillar verkligen temat och sättet på vilket det vävs in i berättelsen.

 

I den här filmen så får vi följa två dokumentär-filmare som fått i uppdrag att göra en intervju med den ena filmarens stora idol, en skådespelerska som dominerade filmbranschen mellan 1930 och 1960. Hon är nu gammal, och tittaren får tillsammans med dessa två filmare följa med henne på en resa genom hennes förflutna, där verkliga minnen flyter samman med en del av hennes största rollfigurers upplevelser. Genom denna blandning av intryck skymtar ändå sanningen om hennes eget liv och hennes sökande efter den man hon som hastigast stötte ihop med för länge sedan då hon ännu inte hade blivit upptäckt. Jag sade att jag gillar hur temat, som kan beskrivas som "kärlek vid första ögonkastet" och "livslångt sökande", vävdes in i berättelsen, och det hela resulterar i en gripande, jordnära historia.

 

Den här sortens berättelser passar Satoshi Kon utmärkt. I Paprika så tänjer han istället på gränsen mellan drömmarnas rike och den verklighet vi upplever i vaket tillstånd. Den tematiska likheten finns där, men det rör sig om två väldigt olika filmer. Jag gillade som sagt Millennium Actress bättre, men smaken är som baken. Har man 90 minuter till övers så kan man i varje fall ta sig tiden att uppleva den här lilla godbiten.

 

Edit: Ah, den fanns visst på Sceleris lista ändå. Jag skyller på att den är så satans lång. ;)

 

<-- ligger i hårdträning inför SM i kassa bortförklaringar...

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Såg klart Seirei no Moribito för en stund sedan och tyckte att den här serien var väldigt bra. Den hade fina animationer och fina/snygga miljöer och väldigt intressanta karaktärer.

 

Man blev inkastad i handlingen direkt och sen efter det följde serien en röd tråd genom hela serien. Jag blev även imponerad att serien höll en väldigt hög och jämn kvalité och det fanns nog inte ett enda avsnitt som jag satt och suckade åt eller tyckte att det var helt onödigt.

 

Jag tycker det är lite svårt att specificera ett betyg så den får 8-9/10 av mig. Rekommenderar den varmt.

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Gäst
Svara på detta ämne…

×   Inklistrat som formaterad text.   Klistra istället in som oformaterad text

  Endast maximalt 75 uttryckssymboler tillåts.

×   Din länk har automatiskt inbäddats.   Visa som en länk istället

×   Ditt tidigare innehåll har återställts.   Rensa editor

×   Du kan inte klistra in bilder direkt. Ladda upp eller sätt in bilder med URL.

 Share

×
×
  • Skapa nytt...