Animefandomsscenens förändring

[Sceleris]

Vi har fattat att ni tycker att det var bättre förr. Det betyder inte att alla måste göra det.

Du har inte fattat att ingen människa i denna tråd påstår det.

 

Förutom Gogo, men han räknas inte. (Jag skrev ju "ingen människa"!)

[zimeon]

Eller att ditt och dina närmaste kompisars hemliga badställe har blivit befolkat av skräniga barnfamiljer, raggande 20-åringar, fjortisbrudar... och inte längre är en plats att slappna av i det tysta. :)

Exakt. Huvudet på spiken.

 

Delar av problemet är ju i och för sig att bara tiden i sig har gått, och jag inte längre känner mig som rimlig deltagande i raggandet på grund av min ålder, men sånt ska man ju inte säga högt. Upps. Men som sagt, jag tror det mest är att det är en stor väsensskillnad mellan fans nu och fans då. Och jag känner mig fortfarande som ett fan då.

 

Jag tog och satte ett namn som jag tycker passade för den här diskussionen som då och då dyker upp.

Rubriken kanske var värre än vad Kenshiro_sprängs ville, men jag tyckte den var bra, för den spräcker isen.

 

Jag tycker det inte var bättre förr. 10+ generationens VHS kasetter, LD som var komplicerade att få tag på och 1-2 personer av alla man kände som var något sånär insatta.

Var du verkligen med då?

 

Grejen var ju att det var lika för alla. Jag säger inte att det var bättre förr, men jag säger inte att det är bättre nu. Nörderiet och kärleken till animéerna var precis lika stor då, när det enda man ägde var en kassett med Orange Road och ens samlade soundtrack var en raspig kassett som man spelat in genom att ställa en bandspelare framför TV-högtalaren, som nu, när det står över femhundra laserdiskar/DVD:er i bokhyllan.

 

Den största skillnaden är att nu är entusiasmen spridd mellan en massa saker istället. Eller som Bilbo uttryckte det, smör brett över alldeles för mycket bröd. Jag minns att jag hade de här tankarna redan 1995, när jag först åkte till Japan. Och det var DÅ! Nu är det ännu värre.

 

Jag säger inte att det finns något egenvärde i att begränsa utbudet. Men att vara så illa tvungen till att kämpa livet ur sig för att komma åt småsmulor gör inte upplevelsen sämre. Det är väl det som är poängen, att det faktiskt kan vara tvärtom; att upplevelsen blir sämre av för stort urval. Jag älskar animé så till den gräns att det är ohälsosamt, men för mycket är för mycket även för mig. Två timmar i Akihabara och jag måste stänga av för min hjärna får overflow. Kanske är getterna mer gourméer än gourmander.

 

Men jag saknar tiden när jag var gourmand. Jag gör faktiskt det. Jag har bara svårt att hitta tillbaka tid. Och en del av den anledningen ÄR faktiskt att det inte längre känns som "hemma".

 

Ha ha, så i slutändan är det väl bara "gnäll". Men men.

[soleher]

Vi har fattat att ni tycker att det var bättre förr. Det betyder inte att alla måste göra det.

Du har inte fattat att ingen människa i denna tråd påstår det.

 

Förutom Gogo, men han räknas inte. (Jag skrev ju "ingen människa"!)

 

Verkar som att Kenshiro_sprängs också påstår det, men han klassas väl inte som människa heller då?

[Sceleris]

Verkar som att Kenshiro_sprängs också påstår det, men han klassas väl inte som människa heller då?

Du måste läsa inläggen, och inte bara trådrubriken (som Kenshiro_sprängs inte ens skrivit).

[Kenshiro_sprängs]

Så. Nu har trådjävlen fått de namn den förtjänar. Jag var ute efter en tråd om animefandomens förändring, inte en "WÖÖH! Alla på Kenshiro, ty han är elitistisk idiot"-tråd. De flesta inlägg i den här tråden har hitintills varit resultat av att folk inte fattat vad jag menat(Och kanske behovet av att ha någon att sparka på?).

Och vem bestämmer vad som är en klassiker om inte dom som ser på anime/film/whatever?

En klassiker är en klassiker, oavsett huruvida du, jag eller din mamma har hört talas om den, kommer se/läsa den under vår livstid, eller ens känna till den. Med din logik är "Hamlet" eller "Processen" inte att betrakta som klassiker för "Jag har inte läst dem än, de är inte skrivna under min livstid, omslaget var fult/osv".

Men det är fortfarande ett faktum att det låter fult och är ett ordval som inte många andra skulle välja.

Jag tycker inte att du ska tala om att andra ska respektera andra och inte framföra sin åsikt när den inte överenstämmer med andras, när du synbart inte är kapabel till det själv. Forum går ut på att folk av olika åsikt talar/bråkar med varandra. Att då dömma ut mig som någon vars åsikt icke är önskvärd är nååååågot värre än att jag gubbar mig och hävdar att det heter Mangafilm.

Jag hoppas dock inte att du tänker påstå att det heter änimöj med och att det är ett evigt ord?

Om Animöj blir ett evigt ord är det beviset på guds existens, samt att gud är god. Väldigt god.

Hellsinger: Tack. Iallafall någon som förstår mina inlägg.

Dancing Moon: Tack. Ytterligare någon som förstår vad jag menar.

[Kenshiro_sprängs]

Skatan Milla: Att jag skulle vara av "...Men det vet bara jag och 5 till eftersom vi var så tidiga med att se på mangafilm"-sort är en irrtolkning uppståd i din hjärna. Jag har aldrig hävdat det. Någonsin, någonstans. Jag började manganörda mig hösten 2001, något som således klingar rätt illa med din(och typ alla andra på det här forumets) syn på mig. Som Dancing Moon sa, man trötnar antingen, eller söker nya mål. Jag har också börjat från början(Överraskning!), i mitt fall Drakboll, för att idag gilla typ "Drömmagikerna". Alltså, egentligen är det väl jävligt onödigt att jag skriver något eftersom ingen verkar vara intresserad av att läsa mina inlägg på riktigt, och bara hetsa upp sig över den här trådens gamla, jävligt korkade namn, som jag inte ens skrev själv. Jag ville ha ett snack om det rubriken nu anger, och inte "Jag är en övermänniska, ni är judedräggen"-debatt.

 

Vad skulle du göra, Kenshiro_sprängs, om en japan kom in på detta forum och skrev på engelska att vi alla här är ett gäng idioter som sabbar detta filmmedium som bara japaner får avnjuta?

Slappt konstatera att du överhuvudtaget inte fattat vart jag ville komma. Det skadar inte att iallafall försöka läsa inlägg med okritiska ögon, och inte "Han är en idiot, allt han skriver är bara värt att racka ner på"-glasögon, då börjar det bli otrevligt på allvar(Och du leva upp till den falska "alla andra förtjänar bara skit"-bild som vissa här har av mig).

 

...Och om någon agerat på ett lågstadievis i den här tråden är det fan inte jag, iallafall.

[DB]

Var du verkligen med då?

Chockerande, inte sant?

 

Sen beror det på hur du definerar "vara med".

Jag var aldrig med i någon klubb eller liknande utan slog mig fram på egen hand så gott det gick.

 

Tror till och med att jag har kvar några slitna kasetter med Slayers, om jag inte slängt dem också.

[zimeon]

Chockerande, inte sant?

 

Sen beror det på hur du definerar "vara med".

Jag var aldrig med i någon klubb eller liknande utan slog mig fram på egen hand så gott det gick.

Det om något är väl att vara med? Det var ju just det alla höll på med då, idiotade sig med gamla kassettband. :) Inte så chockerande som en "aha, då fattar jag". Och så undrade jag om man kanske setts någon gång.

 

Öh… angående ordvalet "mangafilm", eftersom det verkar som om många inte vet vad det gäller, så var det det ordet animésverige slogs EMOT för typ 10 år sen, när videobolaget "Manga Video" från England släppte massa mindre nogräknade OAV:er dubbade till engelska (bland annat klassiker (ja, klassikern, här i alla fall) "Urotsukidôji" nu även känd som "Ussuskidöjj"). Eftersom bolaget hette vad det hette så fick filmerna kallas "mangafilm", och alla core fans envisades med att "det heter animé!". Nu används "mangafilm" mest som gammalt kultord, precis som "tjingtjongtecknat". Man använder nedsättande ord för att visa sin affektion, precis som afroamerikaner som kallar sig själva "nigger".

 

Och med "då självklara klassiker" menade jag att gamla filmer och serier som äldre animetittare skulle kalla en klassiker direkt är verkligen inte några självklara klassiker för dom flesta av dagens animetittare.

Jag är inte säker på att man kan säga att folk bestämmer klassiker "för sig själva". Börjar jag läsa böcker som fasen idag så kan inte jag komma och säga vad som är klassiker och inte. Klassiker är något som sållats fram genom objektiv bedömning av en massa läsare/tittare, och det är dessutom ett luddigt begrepp, eftersom det inte direkt finns någon "kanon"-lista annat än från de som kämpat för att få fram en, och som folk egentligen inte bryr sig om. Klassiker är istället ett märkligt kollektivt begrepp, något som man via någon tyst överenskommelse kommit fram till är en "klassiker".

 

Att i det läget säga att "inte är en klassiker för dagens tittare/läsare" blir högst konstigt. Ponera att min systerdotter börjar läsa böcker som fasen idag. Hon kan vara 100% ointresserad av Robinson Crusoe, men boken är likförbannat en klassiker.

 

Det är inte samma grej riktigt med äldre anime och äldre film.

Öh… varför inte? Menar du att nya tittare måste ha hört talas om titlarna ifråga och känna till dem, för att de ska "få" kallas klassiker? Det låter lite småbefängt.

 

Gång på gång slår det mig att det verkar som om animétittare är drabbade av något "håll tyst, jag skiter i din åsikt"-virus. Nu är det inte exakt i linje med trådens rubrik, men jag tycker det är rätt intressant så jag går vidare:

 

Jag är rätt intresserad av film, till exempel, men har inte djupdykt i världen precis. Ungefär som dagens halvslöa animétittare, skulle jag tro. Skulle någon filmkunnig person komma och säga till mig att "hörru du, du måste se Casablanca/Citizen Kane för det är en klassiker" skulle jag aldrig vara så fräck att säga "skiter jag i gamla räv, en klassiker för dig kanske, men inte för mig, nu är det Transformers som gäller, sån där svartvit skit kollar inte jag på!", men inom animévärlden verkar det vara legitimt. Ingen höjer på ögonbrynen om man kommer och säger "Oj, jag såg just på Groundhog Day, vilken rulle" men om man säger att jag just köpte Ryvius-boxen så är det liksom "Kekeke? Den är ju liksom gammal!". Ungefär som om animéintresset är någon slit-och-släng, och det är något mervärde i att det är nytt, och det som är gammalt är per definition passé och mindre intressant. Jag har alltid undrat varför.

 

Visst, jag överdriver en smula, men de flesta känner nog igen sig lite. Mycket märkligt, jag har alltid betraktat animé som precis som film i allmänhet, den är intressant från närhelst den kommer, och helt bör man försöka betrakta den utifrån tiden den skrevs.

 

JockeII menar alltså att animé och film inte alls är samma sak; han drar sig till och med ur diskussionen för att "gammalt vs nytt inte intresserar honom", men tyvärr inte med tonfallet att "spela roll om det är gammalt eller nytt, är det bra så är det bra" utan snarare lät det som "det finns inga argument alls för varför gammal animé skulle vara värt något". Kanske jag som läser in för mycket i hans tonläge, men ändå.

 

Så som sagt, inte för att det hade med animévärlden förr och nu att göra, snarare med animéfandom vs filmfandom. I alla fall jag tycker skillnaden är konstig. Och lite smålik också. Animéfandom förr var aningen mer lik vad filmfandom är idag… eller?

[Skatan Milla]

En klassiker är en klassiker, men alla inte njuter inte av att se en klassiker.

Det gäller inom all form utav underhållning både spel, film och anime.

 

Om jag skulle säga till en 12-13 år gammal gamer att "Fan, du borde lira Ice Climber det är så jävla skönt det spelet", så skulle han nog mest bara höja på ögonbrynet.

Även om spelet ÄR en klassiker, så finns det ingen som kan säga emot att spel då, inte alls har mycket att sätta emot spel idag.

Visst, det hade mycket underhållningsvärde på sin tid, men idag så finns det spel som är så mycket mer välgjorda.

Skälet till att man själv håller av spelen så är av retrovärdet samt att det faktiskt inte fanns något bättre på den tiden.

Det är ungefär som för 100år sedan när det ansågs som "the shit" att springa med en pinne och putta ett hjul.

 

Även om det exemplet inte är lika tydligt vad gäller animation så är det ändå en väldig skillnad vad gäller kvalitet på animationen, ljudet och storyn, mellan då och nu.

Dock kan det vara så att precis som med gamla spel, så är det svårt för folk som följt med i animesvängen länge i Sverige att se på äldre anime från en opartisk synvikel p.g.a. det sentimentala värdet.

Jag säger dock inte att det inte finns gammal anime som inte är värd att se, jag kan tänka mig att det finns väll en 10-15~ serier som än idag håller god kvalitet inom alla kategorier, men helt ärligt så tycker jag faktiskt inte att det skulle kunna vara mer än så.

[Hellis]

Även om spelet ÄR en klassiker, så finns det ingen som kan säga emot att spel då, inte alls har mycket att sätta emot spel idag.

Visst, det hade mycket underhållningsvärde på sin tid, men idag så finns det spel som är så mycket mer välgjorda.

Skälet till att man själv håller av spelen så är av retrovärdet samt att det faktiskt inte fanns något bättre på den tiden.

Det är ungefär som för 100år sedan när det ansågs som "the shit" att springa med en pinne och putta ett hjul.

.

 

ja och nej. Jag har fortfarande mer nöje av battle of olympus och tmnt: back in time än de flesta andra spel, det är mer en smaksak på den punkten. Ingens syn på saken kan anses som absolut.

 

Och du av alla kan väl inte förneka SFs magi.

 

När det gäller anime kan jag ärligt säga att Akira oär långt bättre en någon 1890-2007 anime jag sett fram tills idag (den som var någorlunda nära är Metropolis)

[Skatan Milla]

ja och nej. Jag har fortfarande mer nöje av battle of olympus och tmnt: back in time än de flesta andra spel, det är mer en smaksak på den punkten. Ingens syn på saken kan anses som absolut.

 

Och du av alla kan väl inte förneka SFs magi.

 

Jag förnekar inte att det finns vissa spel från äldre tider som tål ålderns tand precis som jag sade att det finns nog en 10-15 verk inom anime som också gör det.

Det är skillnad på en klassiker och ett guldkorn.

En klassiker är en klassiker för att den var stor på sin tid, medan att guldkorn har något extra som man inte riktigt kan avgöra vad det är, men som verkligen visar den stora skillnaden mellan en produkt som har det och en utan.

 

T.ex. Mario Kart är en klassiker, medan Super Metroid är ett guldkorn.

Tekken 3 är en klassiker, medan Street Fighter 3 Third Strike är ett guldkorn.

Final Fantasy X och Suikoden är klassiker, Final Fantasy VII och Suikoden II är guldkorn.

[SFish]

Zimon; Jag tror att anledningen till att ganska få av de "nya animenördarna" kollar upp "klassiker" och andra gammla fina saker är att de flesta av dem är ganska unga, runt 13-18 år. Tror att i den åldern är det "coolt" att ha det nyaste hela tiden, man har blivit uppfostrad till att man måste hänga med i det nyaste, annars är man ute. Man kan ju t.ex. inte lyssna på gammal musik, Beatles, Queen, Rolling Stones, Led Zeppeling, etc, det är ju musik som föräldrarna lyssnade på, alltså är den dålig!

Föräldrar är ju så ocoolt och ute som det bara går att vara, och de är ju gammla, alltså måste allt gamnmalt vara ute.

 

Sorgligt nog har jag också hört folk rata filmer just pga av att de är svartvita ganska ofta, t.ex. underbara Dr. Strangelove, oftas av just ganska unga personer.

 

 

Ang. klassiker-tugget.

Det brukar oftast krävas mer än att en film/bok är väldigt populär för att den ska bli klassiker, kraven brukar ofta vara att verket ska tåla tidens tand, och att det hade stor inverkan på sammtiden eller var revolutionerande på något annat sätt.

Exempelvis är Sagan om Ringen en klassiker eftersom den mer eller mindre skapade (high) fantasy genrenen, och Shakespeare är en klassiker eftersom hans verk stått tidens tand så bra att hans pjäser fortfarande anses aktuella.

Att påstå att t.ex. Akira inte är en klassiker funkar liksom inte, eftersom den var såpass "revolutionerande" och påverkade så himla mycket när den kom.

 

Klassiker betyder inte "bra", det borde väll alla som av svenskaläraren tvingats läsa nån literaturklassiker veta? Personligen är tycker jag varken Shakespeare eller Tolkien är speciellt bra, men de är fortfarande klassiker.

 

Vilka verk som är klassiker bestäms inte av den slö-tittande massan, eftersom den knappast har koll på vad som påverkade vad och vad som var nytänkande när det kom. Nej, klassiker bestäms av TEH NÖRDS ;)

[Blå]

Zimon; Jag tror att anledningen till att ganska få av de "nya animenördarna" kollar upp "klassiker" och andra gammla fina saker är att de flesta av dem är ganska unga, runt 13-18 år. Tror att i den åldern är det "coolt" att ha det nyaste hela tiden, man har blivit uppfostrad till att man måste hänga med i det nyaste, annars är man ute. Man kan ju t.ex. inte lyssna på gammal musik, Beatles, Queen, Rolling Stones, Led Zeppeling, etc, det är ju musik som föräldrarna lyssnade på, alltså är den dålig!

Föräldrar är ju så ocoolt och ute som det bara går att vara, och de är ju gammla, alltså måste allt gamnmalt vara ute.

 

Fan vad sorligt det där låter om det verkligen stämmer på dagen ungdomar. Fast jag har svårt att tro att de verkligen ska vara så illa att de inte kollar på klassiker/gammalt för att det är ocoolt och inte nytt, tror nog mera på att de inte gillar animeringen och tycker det ser tråkigt ut.

[Skatan Milla]

Tror också att det är mer som Blå säger, för så är fallet för mig iaf.

Det har inget att göra med vad som är coolt eller inte, utan mer att det är bättre kvalitet och det är den sortens anime man är van vid.

 

Ang. svartvita filmer så är det itne så mycket bilden som får en att inte vilja titta som ljudet.

Det låter inte som riktiga människor som talar.

Sin City, Deadman och Ed Wood är alla svartvita och trots det så gillar jag de.

 

F.ö. är ju Queen och Rolling Stones riktigt bra, Led Zeppelin har jag inte hört så mycket utav och Beatles gillar jag inte.

[zimeon]

Visst, det hade mycket underhållningsvärde på sin tid, men idag så finns det spel som är så mycket mer välgjorda.

Klart att olika media är olika påverkbara av tidens tand, framförallt de som berörs av teknologi, och jag håller helt med om att elektroniska spel åldras snabbt, men ska verkligen animé jämföras med 0elektroniska spel? Som medium ligger det väl ändå mycket närmare film?

 

Även om det exemplet inte är lika tydligt vad gäller animation så är det ändå en väldig skillnad vad gäller kvalitet på animationen, ljudet och storyn, mellan då och nu.

Visst är det skillnad på den tekniska kvaliteten, men herreminje, det är väl inte specialeffekterna som gör en film? Det skulle ju vara som att man inte kan läsa en bok för att det är en pocketutgåva, eller inte se på på ett TV-program för att det inte är wide screen. Klart att vissa filmer bara bygger på specialeffekterna, men det är ju knappast fördenskull det som utgör basen i all filmunderhållning.

 

När jag rekommenderar folk idag att spela Metal Gear Solid (ettan) så är det ju inte för att de ska kolla på den fantastiska upplösningen och de häftiga 3D-effekterna, utan för att spelet är skithäftigt uppbyggt, som berättelsemedium. Det är storyn som är grejen, och det har ju inget med tekniken att göra.

 

Jag säger dock inte att det inte finns gammal anime som inte är värd att se, jag kan tänka mig att det finns väll en 10-15~ serier som än idag håller god kvalitet inom alla kategorier, men helt ärligt så tycker jag faktiskt inte att det skulle kunna vara mer än så.

Gammal animé betyder här vad då?

 

Att säga att "animé från 80-talet eller tidigare är bara skit" är ungefär lika ljushuvat som att säga att "animé från 2000-talet och framåt är bara skit". I bägge ändar är man bara blind och vägrar se.

[kakan]

Sen beror det även på vad man orkar/klarar av att se, där har kvalitén ofta något med saken att göra. Jag skulle exempelvis hellre se en dålig film från 2000-talet än låt oss säga en dålig film från 1970-talet, just för att bildkvalitén har så stor skillnad.

 

Att en film är gammal och svartvit betyder inte att den är ocool och att det inte går att se på den, som sagt så har det mer att göra vad man personligen orkar kolla på.

 

Ovanstående exempel gäller såklart anime också, fast då just inte svartvit som ålderskillnad.

 

Angående SFishs musikexempel så kan jag inte hålla med, jag lyssnar själv på mycket av den där äldre musiken som mina föräldrar lyssnade på och jag vågar även påstå att alla mina kompisar tänker likadant.

 

Och med gammal anime tror jag Skatan helt enkelt menar äldre anime än vad han och de allra flesta andra animeinsatta som inte var aktiva (så att säga) när det spelades in på videobandspelare hit och dit är vana vid.

[Hellis]

Final Fantasy X och Suikoden är klassiker, Final Fantasy VII och Suikoden II är guldkorn.

 

 

Ta tillbaka herre jösses ta tillbaka D=<. Du vet vad jag tycker om FFX DU VET!

 

erhurmmm

 

Musik må¨ste jag säga är väldigt för anorlunda medium än film och anime. Så pass olikt är det att man inte borde man inte ens göra liknelsen.

[Scab]

Hm, jag betraktar mig själv som ett relativt nytt animéfan, men jag kan inte påstå att jag känner igen mig nämnvärt i beskrivningarna här. Jag har en förkärlek för det obskyra, udda och okända, om något. Är det inte tusen gånger coolare att vara insnöad på någonting lite speciellt än att vara en Narutard i mängden? Kanske handlar det mer om hur mycket animé man sett. Det dröjer trots allt ett tag innan man får perspektiv nog att se hur ooriginella många nya, populära serier är eller rent utav tröttnar på vad som råkar vara modernt.

 

Jag tycker att det finns fler serier som står ut ur mängden bland de äldre verken, men det har kanske mer att göra med att de trista glömts bort vid det här laget, eller att jag personligen inte är överexponerad av stuket på samma sätt som med nyare produktioner. Jag tror ärligt talat att alla som fortsätter titta på animé efter sin DBZ, sin Kenshin, sin Naruto eller vad som nu fick en att börja, förr eller senare även ger sig på klassikerna, inte minst för att animé är ungt nog för många av dem att fortfarande dyka upp på imageboards, i fanart, i doujins m.m.

 

I mångt och mycket är det nog också en fråga om ren tillgång. Slå upp vilken ny, halvstor serie som helst så är du i princip garanterad fansubs eller officiella releaser, ett community, kopplingar till andra serier du redan känner till och liknande. Försök göra detsamma med en animé från 70-talet, eller varför inte någon av de från 80-talet som inte riktigt slog igenom. Det finns gott om animé som jag vill se men som helt enkelt inte går att få tag på, och får man tag på dem är det lågupplöst VHS- eller LD-kvalitet som gäller. Jag har all förståelse för att detta inte lockar nya fans som är vana vid digitaltv-kopior, DVD-rips och lättillgängliga filer.

 

Kort sagt, ha lite förståelse åt båda hållen. En bra serie är bra för alltid, men faller inte nödvändigtvis nya fans som kommit in via helt andra sorters serier på läppen. På samma sätt passar nog inte alltid de nya serierna alla gamla rävar. Det väsentliga tycker jag ändå är att det faktiskt finns och görs animé av alla möjliga olika sorter. Med lite vilja är jag övertygad om att vem som helst faktiskt kan hitta någonting som passar dem - från nu eller från förr.

[SFish]

Ok, kanske ska ändra mig lite, mitt svar på varför många inte tittar på äldre saker ska nog omformuleras till en förklaring till varför en hel del personer kör med åsikten "gammalt = kasst", och att den attityden är betydligt vanligare hos ungdomar än människor som vuxit till sig lite.

 

Musik var bara ett exempel där man, iallafall när jag gick i skolan, kunde se samma sorts attityd. "Men orka lyssna på det där, det är ju från stenåldern" var något som jag iallafall hörde ganska ofta när jag var yngre ang. musik.

Det har nog ändrats ganska mycket nu iochmed mp3, och hur extremt lätt tillgänglig nästan all musik är nu, det var först i slutet av min gymnasietid som mp3 och napster verkligen slog igenom. Jag kommer hursomhelst ihåg att man var lite småkonstig när man inte hade koll på de senaste musikgrejjerna utan istället lyssnade på äldre eller ganska anorlunda saker. Sen så kanske dagens ungdomsmode är att varenda liten 14is ska vara anti mainsteream och "alternativ"? Inte alltför stor koll på ungdomsmodena som råden nu ;P

[Hellis]

Sen så kanske dagens ungdomsmode är att varenda liten 14is ska vara anti mainsteream och "alternativ"? Inte alltför stor koll på ungdomsmodena som råden nu ;P

 

ahaha- nä, 14isarna håller sig fortfarande till råsa uringat.

Ja jag ser vad du menar, det är rätt utbrett och (dorgligt nog) vanligt beteende att majoriten bara följer med strömmen och inte försöker bryta mönstret

[zimeon]

Tror väl en grej är väl just det vi konstaterat, nämligen att "fans" idag inte nödvändigtvis är entusiaster, eftersom det är såpass lätt att komma åt att man inte behöver vara entusiast för att kolla på det. Som Scab säger, man behöver ju inte ha kollat på animé i tjugo år för att vara intresserad av saker från 80-talet (känner många som hållt på i 5 men ändå tycker att Hokuvåld är det som kvalar hårdast).

 

Grejen är att om man inte har något intresse av att kolla på Dr. Strangelove eller Casablanca så är man ingen filmgalning; om man inte tål vid sig att läsa Du sköna nya värld så är man ingen SF-galning, och på samma vis inte tycker att Maison Ikkoku är något värt att kolla på så är man ingen animéentusiast. Finns självklart inget som säger att folk som är intresserade av animé _måste_ vara superentusiaster, utan det är väl just bara vad som sagts förut: Nu är det mycket "vanligt" folk i kretsarna ("civila" som japanska nördar säger) som är lite småintresserade av animé men huvudsakligen det som är nytt och fräscht och inne, men för tio år sen så var varenda jäkel som överhuvudtaget kollade på animé ganska garanterat lika insnöad som en själv.

[Meatrose]

Jag tror att det ligger ganska mycket i vad zimeon precis skrev om fans förr och nu. Självklart finns det nyblivna fans som är precis så entusiastiska som fans kan vara, samtidigt som det finns många som fastnat för serier som exempelvis Bleach, Naruto och One Piece i en tid då allt är väldigt lättåtkomligt tack vare Internets utveckling och som kanske bara är fans av dessa lättsmälta serier men inte av anime som medium. Skulle nedladdningen idag göras till något totalt omöjligt så skulle vi vips vara tillbaka vid en punkt där de som tittar i regel är just entusiaster, och inte den spridda skara av olika personligheter som man idag kommer i kontakt med över nätet.

 

Jag hade tittat på anime i ett gäng år innan jag hittade hit till det här forumet, men jag ser mig själv som ett nyblivet fan. Faktumet att jag tittat hängivet i kanske 4 år gör mig inte "gammal i gamet" om man väljer att se till det stora hela. Jag vet inte om det beror på att jag hör till "den gruppen" av fans eller inte, men jag tycker personligen att det är roligt när så pass olika människor har ett gemensamt intresse. Samtidigt kan jag säga att jag förstår precis hur oldschool-anhängarna känner sig när gröngölingarna dyker upp i horder och lovordar sådant som på ett innehållsmässigt plan är fullkomlig skit i jämförelse med många av de lite äldre verken som man kanske bör kalla klassiker. Som gammalt före detta Star Wars-fan kan jag lätt relatera till detta då jag kände en viss form av hatkärlek till det som hände med scenen i och med den nya Star Wars-triologin. När Kalle 13 år kommer in på "mitt kära gamla forum" och hävdar att The Empire Strikes Back är skit i jämförelse med nysläppta The Phantom Menace eftersom den är "skit fult gord" så svider det naturligtvis, samtidigt som det är kul att fler människor involveras i konceptet.

 

Angående diskussionen "New VS Old" har jag inte så mycket mer att gå på än min egen uppfattning. Dessutom besitter jag inte fakta om saker och ting som några av er gör. De som hävdar att gammalt är synonymt med dåligt är i varje fall enligt mig ute och cyklar, och det rejält. Jag kan med handen på hjärtat erkänna att jag inte har sett så mycket äldre anime, men det jag har sett har varit fantastiskt bra. Tack vare faktumet att äldre (och nu pratar jag inte fysisk ålder) fans gladeligen tipsar personer med genuint intresse om guldkorn och milstolpar från fornstora dagar har jag fått avnjuta serier som jag annars aldrig hade kommit mig för att se på. Ett exempel på en sådan serie för mig är Gunbuster (än en gång, tack Sceleris :)). Faktum är att hade det inte varit för just dessa blandade forum så hade jag kanske inte ens sett Neon Genesis Evangelion. Kanske hade jag till och med avfärdat anime som koncept som "inte min kopp med te" efter att ha sett ett par Naruto-avsnitt och dragit slutsatsen; "såhär är anime, punkt slut". Okej, jag överdriver lite här i slutet, men jag tror ni förstår vad jag menar och hur jag ser på den kompott av personligheter som befolkar forumen världen över.

 

Okej, de som jobbar åt andra hållet - det vill säga de som tycker att allt nytt är skit - är lika mycket ute och cyklar de... enligt mig vill säga. Nu vet jag inte om det här stämmer, men jag kan tänka mig att det idag släpps en våldsamt mycket större mängd animetitlar i jämförelse med hur det var för 15 år sedan. Jag kan tänka mig att det är som med musiken nu och för 50 år sedan. Det släpptes bra grejjor då och det släpps bra grejjor nu. Dock lyckas en mycket större mängd "skit" ta sig ut i etern idag, och det skulle enligt mig kunna vara en anledning till att äldre entusiaster uppfattar det som att det mesta av det nya är just skit. Jag vette fan, troligtvis svamlar jag bara nu, men det är så jag ser på det i varje fall. =)

[Sceleris]

än en gång, tack Sceleris :)

Tacka inte mig, tacka Gainax. ¦3

[Meatrose]

Hehe, jo visserligen, men det var inte deras "reklam" och kärlek till serien som gjorde att jag över huvud taget hörde talas om den. ;)

 

 

¦3 <-- Den officiella Konatasmileyn? ^^

[zimeon]

[En massa skarpsynta iakttagelser]

 

Som sagt.

 

Om du vill ha fler tips att kolla på, så måste jag slå ett slag för den animé som jag nu ÄNTLIGEN kommit mig för att kolla på, nämligen Martian Successor Nadesico (1996, tror jag). Jag har haft LD-boxarna i 4 år, men varje gång jag gett mig för att se på den så har antingen LD-spelaren gått sönder, eller TV-n gått sönder eller någon flytt eller så så att jag tappat bort mig, men nu kollar jag äntligen på den och den är bara så sjukt mycket ÄG!

 

Visst, den är en hyllning till robot-animé i synenrhet, men jag är allt annat än en superrobotentusiast, och jag har hur roligt som helst med Nadesico. Den så vansinnigt välgjord, driver med allt, glimten i ögat hela tiden och oj oj oj. Det är som en Gunbuster, fast TV-serie, från 90-talet, och lite annorlunda vinkling.

 

JOE! JOOEEEEEEEEEEEEE!!!