Vilken anime såg du klart senast?

[Voffe]

Mafioser och superkrafter i Katekyo Hitman Reborn!; avslutades med totalt 203 avsnitt. Jag började läsa vidare på mangan några dagar innan jag såg nyheten om att den skulle gå i mål, jag tänkte "Vilken tajming". De valde rätt i att avsluta den efter Millefiore-arcet, eftersom nuvarande segmentet inom mangan är pågående och för att undvika ett fartyg kommer lastat med fillers. För övrigt mycket underhållande bara man tar de första 20 avsnitten med en nypa salt, eller bara tar sig igenom dem.

 

Giant Killing. Jag förväntade mig mer... faktiskt. Jag förväntade mig att Tatsumi Takeshi (tränaren) skulle bli en ny Tokuchi Tuoa från One Outs. Tvärtom så fokuserade Giant Killing mer på lagandan och fansen, vilket inte är helt fel det heller. Animationsstilen var lite intressant och unik men kan kännas lite långvarig då och då. Vad jag saknar är mer information om Tatsumi; han är den här utomordentliga tränar'n, men allt vi får veta om honom är igenom hörsägen. Slutligen så lämnades inte samma intryck här som ifrån One Outs, men nog väl att se för fotbolls- och sporttokar.

 

Asobi ni Iku yo! hade sina stunder för att vara en sci-fi om rymdkatter. Jag tyckte om flera faktorer inom serien, men speciellt vapenkonceptet; de skadar inte organiskt material. Asobi ni Iku yo! är en sådan serie man inte känner sig skamsen för att ha sett med ena ögat, och förutom första och sista avsnitten är det i princip vad jag gjort. Finalavsnittet kunde jag inte hjälpa att le igenom. Det påminde om att titta på en rymdstrid från ett, om något av en parodi, avsnitt av Gundam 00. Jag fattade tycke för deras dräkter.

 

Asobi ni Iku yo! 12

 

 

Samt gåvan till jorden i slutklämmen blev jag imponerad av. Det var ett mycket bra avslut.

[Klibbnisse]

Yes! Mitsudomoe fick sitt sista avsnitt sett för några timmar sedan, och trots att avsnittet var precis lika kul som resterande del av serien fann jag inte det där "lilla extra" som SKALL finnas med i det sista avsnittet! Jag menar, vad hände med hon där skolsköterskan som var med väldigt mycket till en början, eller den där läraren som dansar bredvid henne (och läraren vars namn jag inte kommer ihåg) i introlåten?

 

Nej, jag är personligen ganska besviken över att det inte hände någonting speciellt i det sista avsnittet. de gjorde inte ens det mest klichéartade och gick ur årskursen! VE OCH FY!

 

Men serien var kul i vilket fall, kudos för det!

[Sceleris]

De tillkännagav ju Mitsudomoe säsong 2 för flera veckor sedan, så de tänkte kanske passa på att snåla lite.

 

(Förresten blir visst säsong två bara åtta avsnitt. Hah, "så kan det gå när man beslutar sig för att göra uppföljare före försäljningssiffrorna kommit in", som nån sa.)

[Volbla]

Tjaa, Diebuster. Konstigt äre.

 

Jag kan väl också nämna att jag försökte mig på NieA under 7. Den var inte bra. Kanske lite kul att se Mayuko vara så avslappnad runt Niea fast blyg runt andra, men mestadels var det bara någon förunderlig slice-of-life utan humor. Några försök till humor kanske men det märktes inte. Pallade inte mer än 4 avsnitt.

[Klibbnisse]

Yesh! Då hade man sett Black Rock Shooter också, intressant på många nivåer, även om jag personligen skulle föredragit en "simplare historia" utan de parallella världarna. Dock gör ju dessa "världsbyten" att man själv kan filosofera om de övriga karaktärerna i den andra världen. Slutet är dock alldeles för löst, speciellt när man inte snackar om eventuella uppföljare, hade gärna sett mer av det här!

 

I övrigt är det ju bara Major kvar på säsongen nu, sedan bär det av mot höst!

[idrougge]

Sista avsnittet av Mitsudomoe var som alla andra avsnitt. När det var slut undrade jag varför jag tittat på det, och samma sak undrade jag medan jag såg på det. Två scener kommer jag dock ihåg: Hitohas förkylning och slutscenen när de skulle till nöjesfältet. Sött och mysigt. Men i slutändan har Mitsudomoe varit tom och tafflig, och jag hoppas att jag kan hålla mig ifrån att se nästa säsong.

[Volbla]

Två serier om snusk men som inte är ecchi? Intressant, japan...

 

Seitokai Yakuindomo

 

Den här var av någon anledning roligare när jag sträcksåg den. Humorn består till stor del av att någon säger något och att en tjej därefter kommer med en kommentar om sex, ofta så extremt som möjligt. Efter det visas också ofta en stillbild med en skriven kommentar som för att interpunktera (jag visste inte ens att vi hade ett svenskt ord för det) scenen. Belyser seriens 4koma rötter på ett sätt jag inte tycker så värst om.

 

Även om det var ett par scener jag fnissade röven av mig åt (Motherfucker!) så var serien som sagt oftast mer trevlig än den var rolig. Att se såna ämnen skämtas om så avslappnat är, well, avslappnande.

 

Plus för några av de goaste rösterna around.

 

 

Mitsudomoe

 

Första avsnittet tyckte jag var dåligt, vilket var lite sämre än jag förväntat mig. Andra avsnittet pinsamt dåligt, men jag tycker att serien gaskade upp sig riktigt ordentligt efter ett tag. Jag vet inte när jag tyckte att det blev bra, men bättre blev det.

 

Jag tror en viktig grej är att alla tre huvudpersoner har mer än en viktig aspekt av sin karaktär. När de första skämten - de första aspekterna av alla karaktärer - avverkats så lades ingen vikt på det längre. Istället så byggs karaktärerna på och de gamla grejerna blir bara nämnda i små eller smarta tillfällen eller integreras i andra skämt. Hälften av innehållet är annorlunda i andra halvan av serien jäntemot första.

 

Så vad är humorn i Mitsudomoe? Well, det mesta är egentligen bara ett enda skämt vilket är att karaktärerna missförstår varandra, gärna från båda håll samtidigt och helst på något snuskigt vis. Men jag tycker att det användes på rätt bra sätt allteftersom serien fortsatte. Använde nya aspekter av karaktärerna eller helt nya karaktärer när det blev aktuellt, och kändes ofta inte som så krystade missförstånd. Inte jämfört med andra missförstånd jag sett i alla fall, och inte när det gäller i humorsyfte.

 

Också pluspoäng för att den som ojar sig om sin vikt faktiskt visas vara rätt mullig vilket inte händer ofta i anime. Dock suger opet.

 

[Sceleris]

Mitsudomoe

 

Första avsnittet tyckte jag var dåligt, vilket var lite sämre än jag förväntat mig. Andra avsnittet pinsamt dåligt, men jag tycker att serien gaskade upp sig riktigt ordentligt efter ett tag. Jag vet inte när jag tyckte att det blev bra, men bättre blev det.

Det var nog mest för att efter det där fruktansvärda andra avsnittet så känns allt bra.

[Sceleris]

Ockulta akademin: Tredje och sista(?) serien i Anime no Chikara, projektet med fokus på produktion av animerade originalberättelser, efter Soranowoto och Senkou no Night Raid. Ockulta akademin handlar om Maya som återvänder till sin hemstad när hennes far, rektor på en skola för studier av övernaturligheter, avlidit. Mörka krafter verkar dock vilja henne illa, men hon får hjälp av en ung man från, hävdar han, framtiden.

 

För att dra några av de goda sidorna i korthet, var den stundvis skoj att se på. En del bra skämt och komiska ansiktsuttryck. Det var några saker som regissören provade på som kanske inte var så lyckade, men försöket var lite intressant att se. Maya hade också sin heta klänning som fick henne att se ut som en stilig tjej från en 1960-talsfest, och slutlåten (med slutsekvens fotad av Summer Wars-regissören Mamoru Hosoda, om jag inte minns fel) var något av en säsongens favorit för mig.

 

Berättelsen var dock svag. Dels för att karaktärernas handlingar i slutet inte kändes motiverade, dels för att den trots sin korta längd dedikerade större delen av mitten på bifigurernas berättelser. (Ännu en serie som kanske hade fungerat så mycket bättre som en mer fokuserad långfilm än en TV-serie.) Därtill var den otroligt virrig i vilka ämnen som behandlas, det var som att se en animé skriven av en elvaåring som är alldeles för förtjust i Arkiv X.

 

6/10: skulle inte rekommendera den, men jag tyckte om delar av den.

[My]

Jag var hemma sjuk idag och fick helt oväntat ett osedvanligt vältajmat paket från en anonym beundrare (fast jag vet vem det är från, tack!) med de två senaste Evangelionfilmerna, som jag just har sett. Oj oj oj. Jag måste samla tankarna lite innan jag försöker få ihop något sammanhängande omdöme. Men det var väldigt häftigt. Längtar efter nästa film något oerhört.

[Sceleris]

Mitsudomoe, komediserie om en trillingskara systrar. Synd att skämten var urusla och att de ansvariga inte har någon talang för att dra skämt: de tror att det är kul om någon har utstickande ögon och skriker, med någon jobbig temalåt som alltid ska spelas i de "intensiva" skämtscenerna. Det var dock inte helt och totalt utan ljusglimtar. Systrarnas pappa var lite kul, om så bara konceptuellt, och något enstaka skämt kunde ge ett knapp ljudligt "heh". Men oftast kände jag bara ångest över att "behöva" sitta och se en trist och helt jäkla felregisserad komediserie om några småtjocka hamsterliknande tolvåringar.

 

Det värsta är att jag kommer att se uppföljaren också.

 

4/10.

[Klibbnisse]

Sjätte säsongen av Major (vilken också avslutar serien)

 

Jag sitter mållös framför datorn. Efter sex år verkar serien definitivt avslutas, inte bara i sin animeform utan även den över 15 år gamla mangan... slutet på en era, om man så vill... inget mer Major på skärmen, utom möjligt någon film eller kanske en tv-serie om någon vill mjölka serien på pengar rakt igenom. Men jag både hoppas och tror att detta markerar slutet på en fullkomligt suverän serie.

 

Om säsongen som sådan kan man ju säga att trots att den drog ner tempot mot mitten sådär så kan man ju lugnt sagt säga att den bokstavligen satte mig på helspänn de sista avsnitten man strategiskt avsatt för att se på rad. Intensiteten är otroligt hög mot slutet, det händer grejer och man matas av karaktärsutveckling i mängder. Dessutom bjuds man på ett utav mina absoluta favoritmoment från serier, ett "vad händer sedan"-moment! Man vrider fram klockan, går snabbt igenom hur det går för alla huvudsakliga karaktärer (men missar tyvärr, viktiga karaktärer från de första säsongerna som nu blivit biroller). FULLKOMLIGT OTROLIGT!

 

Är otroligt nöjd, serien är suverän, och har varit detta från start till mål! Stående ovationer och applåder ljuder från min sida av saken!

[Pthia]

Som Klibbnisse skrev Major är tyvär slut. 6 år av baseball, det känns lite trist att det inte kommer ännu en säsong men någon gång måste det väl ta slut antar jag. Och jag håller med om att "vad som händer sen" scenerna verkligen bidrar till att serien känns ordentligt avslutad. Man får se hur det går för Goro längre fram i livet och kan känna att man inte behöver mer för man vet att allt slutade gott till sist för de inblandade.

 

En väldigt bra serie som jag varit otroligt nöjd med att följa. *Ställer sig bredvid Klibbnisse och applåderar för en god series slut*

[Negi]

lol, inte direkt senaste (långt ifrån) men hittade ett dokument med halvfärdiga "recensioner" serier som jag såg klart på för nån månad sedan.

 

Bihada Ichizoku

Aldrig trode jag att jag frivilligt skulle börja se en anime som handlar om skönhetstävlingar kantade med typisk såpopera-dramatik. Men så blev det och nog var det värd de dryg 1 ½ timme det tog att se på den. Serien handlar om Sara vars tvillingsyster, Saki, flyr familjen tillsammans med någon rik tölp som med sitt konkurrerande företag ruinerar Saras stackars familj.

 

Vad som gjorde att Bihada i huvudtaget gick att se på var att den medvetet driver med sig själv och alla 70-tals shojo klyschor den konstant drar till med. Allt ifrån handling och karaktärer till design och animation hade utan problem platsat i någon 40 år gammal manga och däri vinner den många poäng hos mig. Många numera döende animekonventioner återfinns här, bland annat tomma ögon för att beskriva inre vrede samt överdriven användning av stjärnögon och florerande bakgrunder.

 

Animationerna är billiga och det är sällan karaktärerna rör på mer än sina munnar. Många scener är dessutom späckade med cgi vars bäst-före-datum utgått för länge sedan, särskilt en biljaktscen i avsnitt 8 lyckas nästan överträffa den fantastiskt dåliga biljakten som kunde ses i Shinkyou Soukai Polyphonica.

 

Överlag var den helt ok som tidsfördriv och en härligt stilistisk flashback men det fattades verkligen en hel del när det kom till utförandet, särskilt det avslutande avsnittet som kändes lite wtf med tanke på allt alla händelser lett dit. 5/10.

Redigerad april 17, 2011 av Sceleris
Recension flyttad till "Se det här"-tråden.

[Klona]

Bokurano

Ett gäng ungdomar är på sommarskola och när de en dag är nere på stranden och leker så hittar de en grotta där de möter den mystiska mannen Kokopelli som frågar om de vill provspela ett spel som går ut på att rädda Jorden från 15 robotar. För att få spela spelet och styra den stora roboten så måste de skriva på ett kontrakt. Snart förstår de att de har blivit indragna i något mycket större än bara ett spel och att insatsen för att styra roboten är större än de någonsin hade trott.

 

Jag blev faktiskt intresserad av animén efter att ha sett och hört introlåten som Gravskopan länkade i 30 dagar i animens tecken, jag gillade den direkt och bestämde mig för att se serien. Jag gillade upplägget och eftersom jag inte riktigt visste vad den handlade om blev jag överaskad åt vilket håll serien gick åt men det var bara positivt. I och med att det är många karaktärer med i serien så kan det lätt bli rörigt men jag tycker att de fixade det bra genom att man fick se deras bakgrund så man lätt kan sympatisera med dem och förstå varför de agerar som de gör. Helt klart en serie som jag gillar och har den där typiska mecha blandningen som jag gillar när själva mechan kommer som i andrahand och karaktärerna i serien kommer i förstahand. 7½ tänkte jag ge den men avrundar uppåt så att det blir 8/10.

[Sceleris]

Angel Densetsu, en två avsnitt kort OVA från 1996, handlar om Seiichirou Kitano, en ung man med en ängels välvilja och en djävuls anlete. Hans utseende och stundvis helknäppa beteende (som en tendens att skrika gällt och obegripligt) leder alla att uppfatta honom som en riktigt ond värsting som skulle döda dem om de så sa ett ord han inte skulle tycka om. Dessa missförstånd leder honom in och ur knipor och slagsmål, oftast utan att han ens fattar vad som hände.

 

Hyfsad produktion: ser okej ut, bra röster. Toei-regissören Yukio Kaizawa (One Piece, Digimon; Binbou Shimai Monogatari) schabblar inte bort skämten med dålig timing. Hyfsat kul. Rekommenderas. 8/10. (Det känns lite som att jag borde ge den 7/10 sett på vad den kan göra med sina ynka 45 minuter, men jag gillar den.)

 

Serien bygger på en manga av Norihiro Yagi (just det, skaparen av Claymore!). Originalet (1992-2000) är på 15 böcker, och denna korta OVA täcker inte ens hela första boken, så om man gillar vad man ser -- läs mangan! Skitrolig. Missförståndshumorn räcker faktiskt hela vägen.

[Misho]

Wolf's Rain , en serie på 26 avsnitt(+ OVA på 4 avsnitt som man kan kalla 27-30 då det är direkt uppföljare), handlar om Kiba´s färd mot paradiset. Kiba är en varg i en värld där vargar för länge sedan blivit utrotade, vad människorna vet det vill säga, I själva verket lever vargar fortfarande bland oss i förklädnad av människor. Kiba reser långa sträcker mot en lukt, lukten av månblommor, denna för honom till Freeze City där han träffar på 3 andra vargar som från och med då gör honom sällskap.

 

Serien ser lite äldre ut än vad den är och även om bakgrunderna är bra ritade så gör miljövalet att dem känns tråkiga i färg och form. Karaktärsdesignen är helt okej och känns trovärdig för miljön. Jag gillade även musiken som var bra tajmad även om den blev lite repetitiv under seriens gång. Vad jag verkligen gillade var kameraarbetet och skiftningarna av karaktärernas olika former från människa till varg.

 

Jag ger den en 8:a för den intressanta och många gånger gripande storyn, speciellt framåt slutet ger den ett par tårfällande stunder. Det är en mystik under hela seriens gång som sakta nästlas upp och gör att man vill ha mer, jag hade gett den ett ännu högre betyg om det inte varit för att denna mystik aldrig riktig nästlas upp hela vägen och det blir ett godkänt slut men tyvärr inte skrivet i sten.(jag gillar avslut på riktigt!)

[Pthia]

Såg precis filmen Unlimited Blade Works och för den som inte vet det så är det långfilmsverisionen av Fate/Stay Night. Den är baserad på andra rutten i visual noveln och blandar inte händelserna som tv serien.

 

Min första tanke var faktiskt wow, jag blev mycket possitivt överaskad över hur snyggt tecknad den var, det var massvis med flashiga effekter genom hela filmen och den var lätt bland det snyggaste jag sätt i animeväg.

 

Det finns faktiskt inte mycket jag kan klaga på, möjligtvis skulle det vara att 1h45min inte är i närheten av tillräckligt med tid för att göra storyn rättvis. Det fanns helt enkelt inte utrymme att animera tillräckligt så jag kan tänka mig att om man inte har sätt tv serien eller spelat vn:n så kanske det är lite svårt att hänga varför vissa saker händer ibland.

 

Hur som hälst, som det fan av Fate/Stay Night jag är kan jag varmt rekomendera den.

 

Betyg: Mycket väl godkänd

[Hikari no Hohenheim]

Kannazuki no Miko/Destiny of the Shrine Maiden

I mångt och mycket en B-serie med havdassig animation, fåniga karaktärer och inte helt klockrent upplägg, men dramat som spelas ut fick mig ändå att vilja se vidare. Speciellt vid slutet var jag som på nålar.

Appropå slutet...

fann jag det först sorgligt -- varför fick de inte vara tillsammans?! -- och sedan lyckligt, men utzoomningen från övergångstället var banne mig lite vek som en avslutande bild. Vad de för generade för att rita ännu en kyss?

 

Jag började titta på japanska, men efter två avsnitt tänkte jag "orka" och bytte till engelska. Inte den bästa dubb jag hört, men den duger, och mot slutet lyckades de verkligen komma in i sina roller.

 

Den här serien får sex lesbiska kyssar av tio möjliga.

[Negi]

Air

 

Efter att ha sett både Kanon och Clannad så var det dags att gå tillbaka till serien som startade Kyotos Key-adaptioner. Det märks att denna var först ut, även fast den visuellt sett är minst lika vacker som de andra så är handlingen inte alls lika välberättad och haltade på en del ställen.

 

Ett sådant ställe var när ett par avsnitt helt plöstligt bara var Kanna-flashbacks som egentligen inte hade så stor inverkan på huvudhandlignen och hade lika gärna kunnat förmedlats på ett vis som skrotroboten i Clannad. Jag såg trots allt serien för Misuzu och Yukito och då känner man sig lite snuvad när man helt plötsligt slängs tillbaka i någon sorts historielektion.

 

När handligen höll (enligt mig) det rätta fokuset så var den riktigt bra och vacker. Karaktärerna var lite halvdåligt utvecklade men tillräckligt för att de behålla lite mystik och passar in med de övriga konstigheterna i serien. Hade inte skadat med dubbla antalet avsnitt dock. Tummen upp till Yukito och att ge animekaraktärer en smäll när de yttrar jobbiga catchphrases.

 

Överlag så var den helt klart sevärd, bra och har dessutom en av de absolut vackraste öppningslåtarna som jag inte kunde motså att titta på varenda avsnitt. 7/10.

 

 

Dog Soldier: Shadows of the Past

 

Att mycket bygger på slumpen är ett känt faktum men premissen i Dog Soldier tänjer verkligen på slumpen så att den brister. Handligen är ganska enkel; en man jobbar som byggarbetare, helt ur det blå dyker mannens gamla flamma upp, mannen blir indragen i en konflikt och det visar sig att källan till konflikten är mannens barndomskompis. Har du hört den förut?

 

Förutom den mest generiska slumppremissen man någonsin hört talas om så brister logiken på ett flertal tillfällen. Konflikten handlar om ett Aids-vaccin och huvudkaraktären tycker att en av anledningarna till varför dettas existens inte får bli känd är för att ”då skulle länder börja använda aids i sin krigsföring”. Nästan exakt så går resonemanget. Jag fattar inte hur det går ihop heller.

 

Karaktärerna är pappersutklipp och utvecklas i den mån som man kan förvänta sig från en 80-tals OVA på 45 minuter; inte alls. Tur är i alla fall att huvudkaraktärens röst-skådisar är kändisar så som Akira Kamiya och Norio Wakamoto så att man får något nöje ut av upplevelsen.

 

Ful design, dåliga animationer och förutsägbar, listan fortsätter. Finns få anledningar att se denna. 2/10 och det enda som räddar den från att få lägsta betyg är att den har ett fantastisk

.

 

 

Highschool of the Dead

 

För ungefär ett år sedan (innan denna adaption annonserats) så fanns det en tråd på MAL där frågan var ”Vilken manga vill du inte se adapteras till anime?”. Jag svarade Highschool of the Dead då jag kände att den skulle ta ut rejäla Ikki Tousen-svängar vad det gäller fanservice. Även fast mangan innehåller mycket sånt så var den inte direkt löjlig på samma sätt som jag anser att Ikki Tousen är. Mina värsta farhågor besannades och fanserivce gick före allt och kanske främst gravitationen.

 

Varje scen är skräddarsydd för att man antingen ska se trosor, onaturliga bröstgung eller kommentarer som insinuerar på sex. Med det sagt så var inte allt dåligt, Matrix-brösten i av de senare avsnitten var bland det löjligaste och mest underhållande jag sett på ett bra tag. Höjden av humor.

 

Animationerna i sig var för det mesta bra men den var sjukt ojämn när det kommer till kontinuitet. I ena scenen finns det 100-tals zombies medan i nästa när de bytt vinkel det bara fanns ett tiotal. Avståndsbedömningen var också helt katastrofal, det kunde ta 1 minut att åka 10 meter trots att de körde hummern med gasen i botten bara för att karaktärerna skulle få chansen att prata lite nonsens. Sånt stör mig otroligt mycket och det är skrämmande hur mycket de trodde de kunde komma undan med här.

 

Det blev en parodi på sig själv och däri ligger mitt nöje med serien men zombie-apocalyps misslyckas den totalt, främst för att det inte alls mycket man inte sett förut. 5/10.

 

Kimi ni Todoke

 

Följde serien de första 5 avsnitten eller så när den sändes förra året men hamnade lite efter och fick inte motivation att se resten fören nu. Lite synd att jag försummat mig själv på den mysigaste serien på senare år.

 

Mysig är verkligen det ord som genomgående kan användas för att beskriva serien. Blir helt varm inombords hur snälla de flesta av karaktärerna är och att även de lite elakare inte helt framställs som ensidiga ondingar utan också har en sympatisk sida av sig. Visst kanske det egentligen inte är särskilt verklighetsförankrat men det är en mycket mer verklig karakterisering än vad jag är van med i högstadie-anime.

 

En annan sak som förhöjer mys-faktorn är hur den är animerad; full med simplifierade chibi karikatyrer och minimalt med skuggning. Två inslag som normalt ses ner på som ett tecken på låg animations-budget men som faktiskt fungerar här. Chibi-karikatyrerna är perfekta för att förmedla Sawakos inre känslor men också för humoristisk effekt som exempelvis Yanos överdrivna ankläppar.

 

Visst är inte allt mysigt eller glad men serien når aldrig någon vändpunkt där den blir deppig och seriös. Det är både på gott och ont, visst hade det varit intressant att se karaktärerna bli lite mer upprivna än vad de blev (som man är van med från annan anime) men samtidigt så tycker jag att det är bra att de håller en någolunda jämn sinnesstämning.

 

För att nämna lite svagheter som serien hade så hade den svårt att hålla vissa karaktärer relevanta hela serien, Kurumi till exempel var mer eller mindre huvudkaraktär under vissa avsnitt men sen försvann nästan helt ur serien förutom ett par utfyllnads-scener. Animationen var också ojämn och några av de senare avsnitten skiljde sig märkbart från de andra, men det är nästan att räkna med när det kommer till tv-anime.

 

Kort och gott; den nådde mig och var ett väldigt trevligt tidsfördriv. Får därför en stark 8/10.

[Pthia]

Efter en ganska lång tid av väntande och subbande i väldigt seg takt för en serie som redan hela är släpt har jag äntligen fått se klart Winter Sonata

 

Det är en animering av ett koreranskt drama med samma namn och den ska tydligen vara väldigt trogen originalet. Det tog ett tag att vänja sig vid att de snackar koreanska i den men efter några avsnitt så var det inget som störde, slutet var heller inte animerat utan man fick se originalslutet från dramat vilket jag faktiskt gillade för man fick se lite hur de riktiga skådespelarna såg ut och man fick faktiskt lite av en annan bild av dem när man inte såg dem i animerad form.

 

Serien handlar iaf om kärleken mellan 2 personer  som känt varandra sedan skoltiden, en tid som endast visas i de första avsnitten, resten av serien utspelar sig i deras vuxna liv. Jag blev faktiskt lite förvånad i slutet när man fick se hur unga de var, jag fick intrycket av att de var äldre när man såg dem animerade. Hur som hälst så är det inte den traditionella love/drama animen, den känns mycket mognare och mer jordnära. Den är inte alls överdriven på samma sätt som jag upplever att många anime dramas kan vara.

 

Jag tyckte den var väldigt välgjord och den hade ett lungt tempo. Det var stor vikt vid tragedi och den var bitvis mycket sorglig men även bitvis lycklig. Den skilldrade på ett mycket bra sätt karaktärernas känslor av sorg och glädje. Den kan varmt rekomenderas, jag är normalt inte så bra på att betygsätta serier men jag kan nog ge mig på att ge den en 9/10

[Negi]

Urusei Yatsura: Hinderbane simtävlingen

 

18år efter den sista filmen så dyker denna odditet upp; en kort OVA där många av de gamla röstskådisarna repriserar sina roller. Finns inte så mycket att säga egentligen, samma gamla UY i ny förpackning. Tomobikis lärare är lika morbida som vanligt, Lum elektrifierar hela gänget ett antal gånger och listan fortsätter. Härligt!

 

Trots ny färsch animation så skulle detta avsnitt passa väldigt bra in i den gamla tv-serien men samtidigt märks det inte alls att serien OVAn är baserad på firade 30års jubileum i samma veva som att denna släpptes. Tidlös Takahashi-humor. 7/10. Lite trist att det enda man har kvar när det kommer till animerad Urusei Yatsura är femte filmen.

Redigerad april 17, 2011 av Sceleris
Recension flyttad till "Se det här"-tråden.

[Volbla]

Blev klar med Eden of the East. Jag kommer inte på så mycket speciellt att säga. Den var bara allt som allt väldigt väl gjord. Den hade jävligt bra suspense och twists, och en handling tillräckligt komplicerad för att man ska vara intresserad serien igenom. Vissa grejer är lite löjliga eller enkla, men det är inget som drar ner hela serien.

[Klibbnisse]

[...] Vissa grejer är lite löjliga eller enkla, men [...]

Vänligen utveckla!

[Volbla]

Eden of the East: Löjligt

Johnny

 

Eden of the East-spoilers: Enkelt

Slutet. Det var inte en så svåruttänkt lösning på problemet.

 

Mycket som Juiz gör är väldigt enkelt. Det skulle funkat bättre om det faktiskt förklarades hur hon gjorde allting. Inte nödvändigtvis en uppenbar och utförlig förklaring, men att man får se hur det går till. Som när hon får en lastbil att helt plötsligt falla isär eller illusionen som den blåhåriga tjejen beställde. Är det någon sorts superteknologi som har hållits hemlig? Är det... något annat?

 

Och när vi väl pratar om lustiga grejer tycker jag att hela neet-angelägenheten och minnesförlusten var väldigt luddigt förklarade. Kanske blir bättre i filmerna?

Redigerad oktober 19, 2010 av Sceleris
Ordentlig spoilertext, tack.