Hoppa till innehåll
Sadokan

Vad ser du på för anime just nu?

Rekommenderade inlägg

Jag behövde vagga mig till sömns häromkvällen, och eftersom Crunchyroll inte har Kuma Miko så nöjde jag mig med Beställderu en Kanin?

 

Usjalingen vad alla karaktärer och deras dialog är dumma. Det som blev den sista droppen för mig och fick mig att utbrista "Kom igen!" var när en karaktär ligger i sin säng, hennes telefon piper och hon plockar upp den och säger "Fick jag ett sms?" Det är väl för bubblan självklart att hon fick ett sms! Tänk om scenen bara hade varit att telefonen piper och hon plockar upp den och vi får se meddelandet. Det hade åstadkommit exakt samma sak fast hon hade betett sig lite mera mänsklig. Jag trodde såna här serier var gjorda för unga vuxna till medelålders män. Inte sjuåringar. Någon uppfattningsförmåga lär väl publiken ha.

 

Urf. Jag känner mig som en grinch. Det är ändå en oskyldigt dum serie (tror jag), och den e gullig å sådär. Kommer nog se klart den under flera sömnlösa kvällar. Jag gillar Chino, den blåhåriga. Hon är typ... artigt sarkastisk. Det är som om hon inser hur dumma alla andra är och ger dem pikar som på något sätt inte är menade. Mysigt :colonthree:

 

PS: Jag är sur över att Satou Satomi bara gör pipiga röster när hennes bästa roll (i K-On) är raka motsatsen.

  • Uppröstad 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Rize best grill! Låter som om du är less på Cocoa, vilket är förståeligt. Blir bättre när du får se de andra karaktärerna. Annars så är miljön och atmosfären som upplagd för socketsöt charm. Andra serier som rekommenderas är Non Non Biyori och Flying Witch.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Non Non Biyori är ypperligt mysig! Jag gillade andra säsongen när det var lite mera handling på gång.

 

Flying Witch ser ut som den inte är sådär gullegullig utan mer vanliga människor (?). Kanske börjar på den när jag har tid :colonthree:

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Rail Wars: Har hört olika om serien från flera olika håll. Mangan ska tydligen vara som Initial D fast med tåg medan serien ska vara fylld med fanservice. Har ännu inte hittat så mycket av det sistnämnda utan mer gatuslagsmål och tågterrorism(?), samt standard skolsetting fast med tåg. Det ska bli roligt och se längre in när det går över till överdrivet hardcore fanservice. Annars så är denna bild ganska säljande:

db7.gif

 

Witch Craft Works: När en anime har Witch i titeln så vet jag att det är nånting bra. Flying Witch, Little Witch Academia,Strike Witches ( :reallyhappy: )...Och nu Witch Craft Works. Så far så grymt coola fights. Jesus Christ Ayaka är så badass! Just look at her, she's on fire! Literally on fire!!

4a2ea9328d7883c59faffef395144301.gif

  • Uppröstad 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Under denna säsong har jag följt fyra serier, en av dom Qualidea Code. Låt oss säga att jag just nu bara följer tre serier...

 

Qualidea Code är ett trestegsprogram som i första steget säger "vi är något som du har sett tidigare fast ändå inte", därefter i nästa steg kommer det med en käftsmäll och säger "sh*t just got real" bara för att i sista steget komma med "everything you know is a lie". Jag måste erkänna att jag i början var intresserad av dess vinkel de tog. Charmen försvann snabbt dock och kvar var bara ett tomt skal. Och det måste vara bland det fulaste skalen jag nånsin sett.

 

Om vi bortser från deras handling så är det presentationen som faller platt och som nästan fick mig att bli åksjuk. Till att börja med så känns karaktärerna väldigt billigt ritade, väldigt platt och med riktig B-känsla i animationerna. Sen så var fienden, en utomjordisk ras vid namn Unknown, så fantasilösa, fula och inte alls skräckinjagande att man blir förbannad. Men det som verkligen dödade mitt intresse för serien var miljön. Till större delen så utspelar serien vid öppet hav med en ensam järnväg som är tråkigt animerat. Resterande delen utspelar sig i en bland stadsmiljö som känns tom och livlös. Seriens karaktärer och handling måhända är svaga i och med sig själva, men av någon anledning så var det läget som var droppen som fick glaset att svämma över.

  • Uppröstad 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter
Witch Craft Works: När en anime har Witch i titeln så vet jag att det är nånting bra. Flying Witch, Little Witch Academia,Strike Witches ( :reallyhappy: )...Och nu Witch Craft Works. Så far så grymt coola fights. Jesus Christ Ayaka är så badass! Just look at her, she's on fire! Literally on fire!!

4a2ea9328d7883c59faffef395144301.gif

 

Ayaka är lysande, hela den där omvända-roller-grejen med hon och huvudpersonen är toppenrolig. :)

 

Under hela seriens lopp så slogs jag av hur den var "bättre än den hade någon rätt att vara". (Hade det varit någon annan regissör -- det här är ju han som gjorde Girls & Panzer och Shirobako -- så hade den sannolikt varit mycket mer "meh"!)

 

Tack för att du påminner om denna och, i förlängning, om slutlåten. Så musikmässigt rolig. :colonthree:

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

I senaste avsnittet Macross Delta...

Spoiler

 

...så sa en person att man strax efter slutet på Vajrakriget (i Macross Frontier) år 2059 fått en signal från hyperrymden från SDF-2 Megaroad-01 -- fartyget som, med bl.a. skeppkapten Misa Hayase, Hikaru Ichijô, Miku (Misas och Hikarus dotter) och Lynn Minmay, begav sig iväg år 2012 och försvann spårlöst 2016 -- och att 2059 var samma år som en mystisk "Lady M" grundade Chaos, privatmilitärbolaget i Macross Delta. Alltså antyds att Lynn Minmay är tillbaka efter nästan 30 år! (Eller 51 år i seriens tid; Macross Delta utspelar sig 2067.)

Jag och många har förstås misstänkt det sedan flera, flera avsnitt, men att höra om Megaroad-01 var kul; jag har alltid undrat vart det tog vägen. Och så misstänkte jag tidigt att Mikumo var en Minmay-klon (särskilt håret är likt). Så kanske det är, eller så kommer de att retconna så att Minmay var en ättling till en "stjärnsångerska" (medan Mikumo är en direkt klon av genetiskt material man hittat).

Jag har alltid sett det som att de (eller han, Kawamori) "låste undan" gamla Macross. Kanske för att Mari Iijima blev less på sin typecasting som Lynn Minmay, kanske för att han som spelade Hikaru tog livet av sig 1996, kanske för att inte urvattna åtminstone originaltrion, kanske helt enkelt på grund av rättighetstjosan. Men nu kanske något har förändrats.

De bäddade förvisso för detta redan med Macross Frontier, där privatarmén SMS:s direktör Bilrer "dreams of connecting the whole galaxy using the mysterious fold quartz obtained from the Vajra. It was revealed during the final episode of the series that he has a picture of the long lost celebrity Lynn Minmay inside the fold quartz in his ring and that he intended to meet her again using the Vajra's fold communication network."

Och nu har Macross Delta lagt en del tid på att prata om gammal backstory och Lynn Minmay, så det kommer nog att användas. Men med bara ett avsnitt kvar så låter det hastigt. Kanske de kommer att utannonsera en ny Macross-serie direkt efteråt?

 

På ett sätt känns det ytligt och dåligt, som att egentligen ska inte "lore" och "backstory" och "worldbuilding" spela nån roll, men jag tycker att det är kul.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

När man ligger till sängs så tittar man på något lugnt! Crunchyroll hade Flying Witch till hands!

 

Efter Bestälderu en Kanin så var det trevligt att påminnas om att slice-of-lifeserier faktiskt kan vara roliga. Flying Witch är ingen gapskrattarserie direkt, men den har en del vältajmade lustigheter. Vad den påminner mig mest om är Non Non Biyori med den lugna stämningen och all vacker musik.

 

På tal om humor har jag även sett några avsnitt Koukaku no Pandora. Halvnakna små robotflickor i alla ära, men framför allt tycker jag den här serien är rolig. Det roligaste jag sett på länge animeväg. Handlingen däremot... Jag vet inte om det plojas för mycket för att det ska gå att ta handlingen på allvar. Den är väldigt mycket i bakgrunden. Men det kanske är det som är meningen :colonthree:

  • Uppröstad 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Jag har sett en god bit av första säsongen Slayers och jag gillar den väldigt mycket. Det är en väldigt lättsam fantasyserie om den kraftfulla magikern Lina Inverse som reser runt på äventyr och råkar dra med sig ett par kompanjoner på vägen. Och det går inte att överdriva hur lättsam den är. Till och med när liv och död och hela världens framtid står på spel så skämtas det åt höger och vänster. Karaktärerna tar saker på allvar ibland, men det blir aldrig för dramatiskt. Serien har till och med brutit fjärde väggen ett par gånger. Ibland känns det nästan mer som en rollspelssession än en vanlig serie. Det dyker upp oviktiga monster och karaktärerna pekar ut lustiga grejer.

 

Höjdpunkten med serien är karaktärerna, och en viktig del av det är röstinsatsen. Ibland tycker jag att ett skämt kunde ha animerats bättre eller haft bättre tajming, men jag skrattar åt det ändå för karaktärerna är så trevliga och mysiga, och skådespelarna är så på hugget. Jag älskar att se de här personerna dra ut på äventyr. Om följande säsonger inte gör jättestora förändringar så verkar det som jag kommer kunna ha kul med Slayers ett bra tag.

 

Jag såg ett par avsnitt av en annan serie. Jag hamnade i en internetdiskussion om magiska flickor, och när jag bläddrade igenom [...] för att hitta exempel såg jag något med en rätt ball plansch som hette Mahou Shoujo-tai Arusu (Tweeny Witches). Det var... en bisarr upplevelse. För det första skulle jag inte kalla det magiska flickor per se. Det är en vanlig alternativ värld/fantasy som råkar ha småflickor i huvudrollerna. Det handlar om en tjej med fjortissyndrom som gillar magi som råkar bli transporterad till en annan värld där häxor fångar älvor. Eftersom hon är en så vänlig själ släpper hon alla älvor fria och högsta höns-häxan lägger skulden på ett par andra småflickehäxor. Nu måste de jobba tillsammans och kärlek och vänskap etc etc.

 

Sättet en del scener är storyboardade är så konstigt att det är svårt att uppfatta tid och rum. Var karaktärer är, hur de tar sig till platser, hur lång tid det tar. Det är som att titta på något som inte är färdiganimerat så det är bara en utzoomad stillbild "så länge"... men varje bild är animerad, så det är färdigt. Jag är inte särskilt intresserad av huvudkaraktären eller intrigen heller. Arusu är för glad och perfekt för att det ska finnas någon direkt spänning än så länge. Elakingen är inte tydlig nog för att jag ska förstå vad hennes motivation är, men inte heller mystisk nog för att jag ska vara intresserad av hennes hemliga plan (om hon nu har en).

 

Det var inte en smärtsam upplevelse, den var bara förbryllande. Jag kanske ser något avsnitt till av ren nyfikenhet. Jag gillar de två andra små häxorna. De är nu förhäxade av sin chef och har motivation att reda upp allting, men de har också en inre konflikt för att Arusu, den ängeln, tycker att man ska använda magi för att göra folk lyckliga istället för att fängsla älvor.

  • Uppröstad 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Mobile Suit Gundam: Iron-blooded Orphans avsnitt 48 och saker innan.

Där kom det, Orga blir skjuten till döds när de äntligen ser en ljusglimt i det mörker som har uppslukat dem i ett par avsnitt. Efter Biscuits död i första säsongen så förstod jag att han troligtvis inte kommer vara den enda som stryker med men det såg ljust ut fram till mitten av andra säsongen då Aston offrade sig för att rädda Takaki. Sen efter att Orga allierade sig med Mcgillis så började det barka åt fel håll med Nazes död (det var visserligen inte Mcgillis fel men det hände kort efter). Sen att Lafter dog kom faktiskt som en chock för det hade jag inte väntat mig, det kändes som att om hon skulle dö så skulle det bli i strid och inte på det sättet som det hände. I efterhand så kände jag nog till det innerst inne när hon och Akihiro pratade för det var som ett farväl men jag trodde först att de bara inte skulle se varandra på grund av att de inte längre var allierade som förut.

 

Shinos död kom inte som en chock med tanke på situationen men jag blev uppriktigt sur att han missade skeppet med en hårsmån även när jag visste att det var just så skaparen ville att jag skulle reagera. Sen kort efter det, som jag öppnade med så dog Orga. Nu hade jag lärt mig från avskedet med Lafter och jag förstod att något sånt skulle hända efter hans snack med Mikazuki men jag hoppades in i det sista att det bara var ett trick men när han närmades sig bilen så visste jag att hans öde var beseglat. Fast han gick ut storartat, han räddade en kamrat, han log, pratade om att de inte ska ge upp och gick rak i ryggen tills det längre inte gick och kollapsar med fingret pekande framåt som att det är dit alla i Tekkadan ska. Jag har inte blivit förkrossad av karaktärernas bortgång men jag ska säga att det känns och det är en av sakerna som gör mig så förtjust i animé.

 

Nu ska det bli intressant att se hur Mikazuki tar det och om det stämmer som jag tror att det var Mcgillis som anordnade det.

  • Uppröstad 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

My Hero Academia är en serie på flugan just nu så jag bestämde mig för att se ikapp den över ett par dar. Jag tyckte den drog benen efter sig lite i mitten av första säsongen för jag gillar inte Bakugou så mycket som karaktär och det hände inte så mycket annat än visa vilka superkrafter ungarna har, men när det bjöds på mera fara och flera av karaktärerna fördjupades blev det en riktigt skoj och spännande serie. Det är väldigt mycket en shounen actionserie, fast bättre än alla jag sett förut. Handlingen påminner mig väldigt mycket om Naruto. En pojke som vill bli starkast i världen. Rivaler. En skola för slagkämpar. En tävling mellan elever. Men det som tog Naruto 60+ avsnitt tog Academia 25. Academia har ett bra tempo och älskvärda karatärer. Och den är snygg! Todorokis klimax är det jämnaste animationsklipp jag kan minnas mig ha sett någonsin.

 

Det enda problemet är att jag trodde andra säsongen bara var en cour men den var två, så nu måste jag vänta på serien att bli färdig :manlytears:

  • Uppröstad 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Kikade in tre avsnitt av Fate/Apocrypha. Det är väldigt mycket "sitta ner och prata"-scener för att göra ursäkter om varför den här BS-en fortfarande passar i Fate-universumet. Det är inte en särskilt snygg serie heller, men actionscenerna har en riktigt stark energi. Det är högt tempo (när action händer) och bländande gnistror och stora explosioner.

Och jag älskar Mordred, den mest framstående hjälteanden (?). Hon är pojkaktig, lättklädd, har spetsigt hår och hetsigt humör, och hon röstas dessutom av Sawashiro Miyuki. Jag tror inte jag har sett henne i en fullt så intensiv roll tidigare.

Jag har lust att snabbspola igenom resten av avsnitten och bara titta uppmärksamt på actionscenerna. Får se hur länge de håller mig tillfredsställd.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Ser på:

3-gatsu no Lion 2nd Season - Tror detta är min personliga favorit från 2017
Hakyuu Houshin Engi - Kände till att den fått tidigare anime och kände att jag ville kolla vad detta var
Black Clover - Ännu en shounen jump adaption, tyckte ju om Naruto, Bleach, Fairy Tail så varför inte en till
Zoku Touken Ranbu: Hanamaru - Spelar man spelet så måste man ju se hur karaktärerna gör sig i anime-format 
Mahoutsukai no Yome - Har hört att mangaserien är rätt populär så ville också ta en titt på denna animeserie

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

En plats bortom himmelen (eller Sora Yori mo Tooi Basho) borde var precis min typ av serie. På förhand gillade jag temat, ett gäng tjejer som ska ut och resa på sitt livs äventyr, och första avsnittet gav mig mersmak. Typ, Michael Palin the Anime? Nej; redan under avsnitt två blev jag påmind om att det först och främst är en moe-serie, med överdrivna personligheter och den obligatoriska tsunderetjejen. Vilket är synd, för musiken och animationen är sjukt bra båda två, och den har en del riktigt slagkraftiga scener. Men storyn går för fort fram. Fokuset ligger på fel saker. Humorn är inte rolig. Det är en massa smågrejer som jag har svårt att egentligen peka ut, men som enligt mig känns som missar. Efter sex avsnitt vill jag gilla serien, men jag kanske får finna mig i att den helt enkelt inte är för mig.

  • Uppröstad 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Måste nog varit minst 10 år sedan min bror försökte få mig att se på Monster... Det var nog inte den mest spännande serien för en 12-åring att se på. Det känns bra att äntligen peta bort den från min "On-hold" lista där den legat ett årtionde. Tittar på den med en kompis och det ska bli intressant att följa Dr.Tenma's öde igen och se hur mycket bättre den är idag.

  • Uppröstad 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Jag har ingenting som lockar denna säsong, jag känner mig helt utbränd och ser ingenting därifrån. Har inte heller börjat på senaste Full Metal Panic trots hypen bakom. Så jag har nu försökt smått komma igång igen genom att titta lite igenom Full Metal Panic Fumoffu igen. Fumoffu är en spinoff på huvudserien där vi följer Sousuke och Chidori under skoltid. Inga mechafighter eller action, bara renodlad dum komedi med ingredienser från huvudserien. Exempelvis så när Sousuke får ett kärleksbrev i sitt skåp tror han att någon fifflat med skåpet och beslutar att detonera det. Galet roligt och har även en bra engelsk dubbning.

Utöver det fick jag nyss en rekommendation från The Co-optional Podcast om serien How to keep a mummy. Soras pappa reser mycket och skickar då och då riktigt udda saker hem. Denna gången är han i Egypten och därifrån skickar han...en kista. En sån där som en vampyr kunde bo i. En europeisk vampyr. Och inne i kistan...finns en mumie. Och denna mumie...är 12 centimeter lång. Och Sora får nu ta hand om honom. Jag svär, det är bland det sötaste jag någonsin sett. Den lilla krabaten värmer riktigt gott när han rullar runt och gråter och försöker skälla som en hund.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Interview with Monster Girls handlar om en biologilärare som vill lära sig mer om demi-människor (vet inte om det finns en bättre översättning), men har svårt att hitta några i hans närhet. Denna termin dock börjar en succubus som en ny lärare och en vampyr, en dullahan (huvudlös irländsk ande) och en snökvinna börjar som elever.

Sensei har ett naturligt intresse om just dessa monster samtidigt som han jobbar med en vetenskaplig tes om just det området, men han lägger dessa unika individers känslor först. Serien har som grund ett progressivt samhälle som accepterat dessa demi-människor då dom inte är farliga av naturen och bara vill integrera sig med samhället. Det är dock svårt då de har mer olikheter med människan och lägg till att vi pratar om unga skolungdomar som är i en känslig fas...det är inte så enkelt alla gånger. Sensei lyser med sin passion och givmildhet, riktigt bra karaktär. Plus att han har ena riktiga kanoner på sina armar! Riktigt biffig för att vara biologilärare.

Sammanfattningsvis så är det en feelgood-serie med en lite udda skara individer som bara försöker vara sig själva i samhället och en stor maffig björn som hjälper dom över tröskeln.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Burst Angel: Skulle egentligen titta på en annan serie men den fungerade inte så bestämde mig för den här då den legat på min att-se-lista. Serien utspelar sig i framtida Japan. En kille ansöker till ett extra jobb som kock och hamnar hos en lite udda samling tjejer som fungerar som ett specialförband. Sei är ledaren som står för pengarna och mellanhand till uppdragsgivaren. Amy är en liten flicka som är deras hacker och allmänt teknikkunnig. Jo är musklerna och är ständigt ute där faran är, om hon inte skjuter sina motståndare med sina två pistoler så styr hon en robot som också använder två pistoler(!). Meg vet jag faktiskt inte vad hon gör där för hon gör sällan någon nytta, när hon är på ett uppdrag så är det som att det är första gången hon gör något liknande, som om hon bara hamnade där av en slump eller så blir hon tillfångatagen. 

Av det jag har sett så är den helt okej, CG:n duger trots att den har några år på nacken men det är mest tack vare att de sekvenserna inte är så långa eller att det sällan är "tecknat" runt omkring. Det som har gjort mig mest intresserad är faktiskt musiken. Ena stunden kan det spelas något western liknande tema medan när det är något på gång så spelas musik som skulle kunna vara hämtat från ett rpg (jag tänker i still med Final Fantasy VII). Jag har sett halva serien och än så länge har det bara varit veckans monster, jag hoppas att det snart börjar hända lite nya saker så handlingen fortsätter på det serien har byggt upp än så länge.

Hellsing Ultimate: Jag tittade på den första animén med min syster när jag blev introducerad för animé igen när jag var tonåring. Jag har hört ganska gott om den och jag var sugen på att se något mer "vuxet". Oboy vad jag blev splittrad. Visst, den är blodig och rå men jag kan ändå inte säga att jag tycker att den är vuxen. Jag kan verkligen tänka mig hur skaparen sitter och funderar hur han sitter och funderar hur han kan göra allt splatter så rått och grovt som möjligt. Det är som att människorna i det universumet har mer blod i kroppen än vi har för blodet sprutar verkligen överallt. Sedan har jag samma problem med humorn i den här serien som i Drifters, du ser när de försöker göra något roligt genom att stilen blir helt mycket enklare. Det fungerade bra i One Punch Man men då var skämten roliga medan här tycker jag inte att de är det. Det finns säkert de som uppskattar den men det är ingenting för mig. 

Nu låter jag ganska negativ på serien men det finns ju bra saker med, den är ju faktiskt ganska ball på en del saker och det kan vara ganska underhållande att se Alucard överväldiga sina motståndare utan att det ser ut som att han behöver anstränga sig. Det här är en serie som jag gärna inte tittar på mer än ett avsnitt åt gången för ett avsnitt räcker för att släcka min blodtörst. 

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

När man kommer längre in i Hellsing Ultimate så blir det dels mer blod, dels mer...edgy i deras berättande, skulle jag nog vilja säga. Det plus humorn som du beskrev det gjorde att serien kändes mindre imponerande än originalet trots all art direction. Underhållande, men lite för mycket kanske. Å andra sidan så finns det en riktigt rolig abridged version från TeamFourStar att hoppa in i efteråt.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Golden Kamuy är faktiskt ganska jäkla toppen. Krigsveteran i snöiga Hokkaido kring 1905 slår sig ihop med ainuflicka (japansk urbefolkning) för att hitta guld med hjälp av karta tatuerad på förrymda grovkriminellas ryggar. Det känns väldigt mycket som en Hiromu “Fullmetal Alchemist” Arakawa-serie, i stil och tonväxlingar: allvarligt, till och med rått, och så lite lustiga miner ibland. Väldigt annorlunda miljö och intressant handling, många bisarra figurer, en kroppslig råhet (knivhugg, skallskott, felböjda ben, avhuggna händer, avbitna fingrar, …), och (för att vara en skattjaktanime) lustigt mycket fokus på att jaga och tillaga viltdjur – tydligen är rå ekorrhjärna en delikatess.

Åtta avsnitt in, och den ligger nog på 8/10.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att lämna en kommentar

Skapa ett konto

Registrera dig för ett nytt konto i vårt community. Det är enkelt!

Registrera ett nytt konto

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här.

Logga in nu

×