Vilket spel klarade du senast?

[Ashaz]

första halo, när det kom var evrkligen gudomligt, jämfört med vad mer som fanns på marknaden.

men 2an var inget speciellt. lite kul ny grafik bara. Vilket är intrycket jag fått av 3an också, utan att ha testat det än.

[flaskis]

minus på din post för ditt uppenbara "epic" pun ;p

Vet faktiskt inte vad du talar om. Företaget Epic? Är de kända för att göra storslagen scifi? :S

Jamen isch människa! Menade ju att ditt lama skämt var lamt xD

 

Hur som hafver, jag har högre förväntningar på att Mass Effect ska ge mig en episk berättelse.

Du kommer få en episk berättelse också. Mass Effect är ett fulländat scifi-rpg

 

(appropå det ska jag spela klart min andra varvning av spelet)

 

 

För att gå ontopic så klarade jag äntligen ut Eternal Sonata igår. Tog min tid eftersom jag ville låsa upp Party level 6, komma in i mysterious unison, och återuppliva Claves (150 gamerpoints, kaching!)

 

Jag gillade spelet. Även om storyn inte precis var den bästa så hade spelet sin charm med den mysiga grafiken, och karaktärerna var underbara (speciellt Polka med Hirano Ayas röst) <3

[Sceleris]

Jamen isch människa! Menade ju att ditt lama skämt var lamt xD

Ja, men grejen är att jag inte skrev något på skämt. Jag har ingen aning om vad med det du uppfattar som ett skämt, och på vilka grunder.

[flaskis]

Hmm, nvm. Blandade ihop Epic games och Bungee (som är dem som gjort Halo-trilogin) och trodde du skämtade om det >.<

 

/me kryper ner i ett hål

[Sceleris]

Haha, då förstår jag. :)

[Hikari no Hohenheim]

Blue Dragon

 

Ett japanskt rollspel i samma anda som Chrono Trigger, med musik och story från jättarna av Final Fantasy teamet; det kan väl aldrig vara fel?

 

Det är inte fel. Till en början var jag skeptisk mot Akira toriyama-designen, men den sig passa riktigt bra, och bakom den uppenbarade sig en fartfylld historia med bra karaktärer och stämmningsfylld musik. Och för en gång skull finns det faktiskt en anledning varför de små gynnarna är så starka som de är.

 

Spelet är inte perfekt, det kan jag inte påstå. Spelmekaniken har trots allt inte ändrats sedan de tidigare Final Fantasy-spelen, och spelet utnytjar ibland X360:ns kapacitet lite för dåligt, då det kan lagga ordentligt när det är mycket saker på skärmen samtidigt. Dungeonarna kan dessutom bli ganska långa och enformiga.

 

Detta till trots är Blue Dragon -- till skillnad från Eternal Sonata -- ett mycket bra rollspel, och en god anledning att skaffa en Xbox 360. Om jag skulle sätta betyg skulle det nog bli en sjua av tio.

[Ashaz]

Avslutade Knights of the Old Republic här om dagen.

 

Riktigt skönt spel. Har spelat det tidigare men kom då av mig ungefär halvvägs. En del riktigt kul plot twists blev det.

Har man någonsin tyckt det vore coolt att vara en jedi så ska man spela dethär B)

 

spoiler

Spelade som god och lyckades fasen vända tebak Bastila till den goda sidan tillslut! :D

"you....love me? I..."

Nu är det dax för sith lords också... man kanske skulle spela dark side? >:D

[Hikari no Hohenheim]

Gears of War

 

Skjutarspel när det är som bäst. Normalt sett brukar jag inte tycka om denna typ av spel, men det här var såpass inuitivt och smart genomfört att även jag måste ge det lovord. Tro det eller ej, det hjälper faktiskt att man ser huvudkaraktären i tredjeperson istället för förstaperson.

 

Men ojojoj, jag trodde aldrig jag skulle klara sista bossen...

[induce]

Haha, visst var han jobbig?

 

Jag och en polare kämpade med honom länge, länge på Insane men helt plötsligt så klarade vi honom på 4-5 minuter. Vet inte hur vi lyckades.

[Hikari no Hohenheim]

Haha, visst var han jobbig?

 

Jag och en polare kämpade med honom länge, länge på Insane men helt plötsligt så klarade vi honom på 4-5 minuter. Vet inte hur vi lyckades.

Jag som slet mig hår över hur jag lyckades bli dödad gång på gång på gång på gång (på gång). Att klara det på Insane -- två svårighetsgrader högre -- måste vara nästintill omöjligt. Men det kanske blir lite lättare om man är två.

 

Trodde i ärlighetens namn inte att det skulle vara slut där, så jag satt och gruvade mig för hur den "riktiga" sista bossen skulle vara.

[Hikari no Hohenheim]

Mass Effect

 

Positivt

Mycket inuitivt dialogsystem. Det var ett stort nöje att få styra Shepards humör under konversationerna, och samtidigt kändes det inte som att det tullade på hans (eller hennes) personlighet överlag.

 

Handlingen var spännande och meddragande. Man satt som på nålar under storscenerna, och hela tiden suktade man efter mer.

 

Skjutarsystemet var faktiskt riktigt roligt. Själva skjutandet sköttes precis som i exempelvis Gears of War, men samtidigt får man erfarenhetspoäng som man kan använda för att lära sig förmågor. Det bästa av två världar, helt enkelt.

 

Negativt

Inte helt klockrent utfört. Jag kan inte helt sätta fingret på det, men det kändes som om något saknas. Kanske beror det på att jag är så van vid japanska rollspel, med ibland fick jag känslan av att man hade för mycket frihet. Spelaren var hela tiden tvungen att föra historien framåt, och för att få lära sig någonting om karaktärerna var man tvungen att prata med dem själv. Det känns inte heller som att karaktärerna känner varandra; alla känner givetvis Shepard, men hur ställer de sig till varandra?

 

Hela grejen med sexscenen fick jag inte heller ut någonting av. Man hade sex med sin utvalda älskling, och så var det klart. Kändes mest bara som en gimmick för min del.

 

Även musiken var under all kritik. Den höll sig för det mesta i bakgrunden och tillförde på pricken ingenting, till och med under en del viktiga scener. Att ljudet när man dör lät som taget från ett gammalt Mega Drive-spel hjälpte inte heller.

 

Och föremålsystemet! Föremålsystemet! Mass Effect har officiellt det absolut sämsta systemet för att hantera föremål. Man kan ha max 150 prylar, sedan måste man göra sig av med saker (eller göra om de till "Omni-gel", som gör att man kan haxxa sig in i datorsystem och sånt). Grejen är bara att man kan endast göra sig av med prylar som man har samlat på sig efter man har nått gränsen. Det går inte att välja att ta bort saker man hade dessförinnan, som kanske inte har lika mycket värde; nejdå, man måste göra sig av med de nya fina bad-a$$-prylarna man just har sammlat på sig. Detta gör man genom att markera dem en efter en, men två knapptryckningar var; givetvis går det inte att markera alla på en gång.

 

Jag förstår verkligen inte hur detta spel kan förtjäna en gyllene tia. Visst är det ett bra spel, men det känns inte riktigt så genomtänkt som man kunde hoppas på. Till uppföljaren håller jag tummarna för att de har lärt sig av sina misstag, och jobbar lite mer på främst musiken och karaktärsutvecklingen (prylsystemet har jag hört att de redan har fixat i PC-versionen).

 

Detta spel får av mig en sjua av tio, vilket när allt kommer omkring faktiskt är ett bra betyg.

[LizZiGicLae]

Hela grejen med sexscenen fick jag inte heller ut någonting av. Man hade sex med sin utvalda älskling, och så var det klart. Kändes mest bara som en gimmick för min del.

Å andra sidan är det ju hyfsat sällsynt med sexscener som har ett riktigt bra syfte.

[flaskis]

Assassin's Creed (PC)

 

Jag köpte aldrig spelet till 360n, eftersom jag fick höra en del om att spelet är rätt så repetitivt, att man efter varje uppdrag måste gå ut ur den aktuella staden, hoppa på en häst och rida upp till "lönnmördarbyn". Dock hade de lyssnat på kritiken och finputsat spelet till PC-versionen. Här har du alltid ett val om du vill "spola fram" till antingen hem-byn när man klarat ett uppdrag, eller om man vill spola fram till en stad man besökt efter att man fått ett nytt uppdrag. Detta tillsammans med några mindre buggfixar gjorde spelet till det spel det borde ha varit från första början.

 

Det finns fortfarande en del repetitiva element, mest i de olika deluppdragen. Dock finns det alltid en dialog i dessa deluppdrag som knyts ihop till huvudhandlingen, och handlingen är det som gör spelet riktigt bra.

 

Spelet börjar med att man i nutid blivit tillfångatagen av en viss grupp människor och ligger på en speciell labbsäng. Tydligen kan man liggandes i denna "säng" spela upp gamla minnen. För i denna värld finns utöver arvsmassan även minnen lagrade i en varelses gener. Precis som arvsmassan sträcker sig många generationer tillbaks, ligger även minnen från tidigare generationer kvar i en varelses DNA. Huvudpersonen ska "spela upp" sina förfäders minnen, mer exakt när en av hans förfäder spelade rollen som lönnmördare under korstågstiden (exakt 1191 A.D) i området i och kring nuvarande Israel. Vi får tidigt reda på att han måste gräva i dessa minnen eftersom den gruppen som har honom tillfångatagen vill få tag på någon form av information som finns i hans minne från den tiden. Vad detta är vill jag inte säga något om.

 

Grafikmässigt är detta spel riktigt snyggt. Jag gillade verkligen skärmeffekterna, och ljussättningen var fantastiskt bra.

 

Ljudet är direkt kopplad till det grafiken lyckades lyfta fram. Springandes i staden kan man t.ex höra någon predika, eller höra en handlare skrika ut om vilka bra erbjudanden de har etc. Även röstskådespelerit ligger på en hög nivå.

 

Något jag skulle vilja berömma spelet utöver detta är stridssystemet. De har verkligen lyckats med ge spelaren en härlig känsla. Det känns nästan som om man själv står där och hugger till med sitt svärd, eller trycker in sin dolda manchett i ryggen på personen man ska döda.

 

Slutsats: Grymt bra spel, om än lite repetetivt. Men det vägs upp av den häftiga storyn som är snyggt invävd i spelet. Klart en grym spelupplevelse, men vad annat kunde man förvänta sig av teamet som gjort Prince of Persia-spelen? :)

[Solmogen]

Age of Conan, spelar på Wildsould. Hittills väldigt kul =)

[flaskis]

Age of Conan, spelar på Wildsould. Hittills väldigt kul =)

Har du klarat av spelet redan? Går det ens? :shock:

[Solmogen]

<----- failarN såklart skrev jag i fel tråd :D

[Hikari no Hohenheim]

Igår kväll klarade jag Castlevania: Dracula X.

 

Eller tja, klarat och klarat. Jag gav Dracula däng, men jag har fortfarande lassvis med hemligheter att hitta, för att inte tala om att låsa upp Symphony of the Night och originalversionen av Rondo of Blood.

 

Trodde för övrigt att spelet skulle vara längre än sju banor. Visst var det riktigt utmanande på sina ställen, men jag har definitivt spelat svårare spel.

[Voffe]

Metal Gear Solid 4: Guns of the Patriots

 

Hittar inte tillräckligt med ord för att beskriva dess storhet. Det är enormt.

Helt klart en av toppens bästa spelserie. Inte följt raden av spel? Gör det. Nu!

(Skaffa en PS3-konsoll innan också, underlättar det hela.)

[Klona]

Super Metroid

 

Jävligt bra spel på en jävligt bra konsoll, fast den har flera år på nacken så kändes det som att det har åldrats med värdighet. Grafiken var fortfarande bra och samma sak med musiken som gjorde bra stämning.

 

Kontrollen var i världsklass (även om jag spelade med tangentbord) eftersom Samus gjorde det man tröck att hon skulle göra.

 

Ban designen var väldigt omväxlande precis som fienderna och vissa bossar var på sina håll väldigt utmanande.

 

För er som inte har spelat det, spela det och upplev ett fantastiskt spel.

[GamaBunta]

Igår kväll klarade jag Castlevania: Dracula X.

 

Eller tja, klarat och klarat. Jag gav Dracula däng, men jag har fortfarande lassvis med hemligheter att hitta, för att inte tala om att låsa upp Symphony of the Night och originalversionen av Rondo of Blood.

 

Trodde för övrigt att spelet skulle vara längre än sju banor. Visst var det riktigt utmanande på sina ställen, men jag har definitivt spelat svårare spel.

 

Castlevania måste man fan börja lira igen. XD

Själv lirade man ut Suikoden 1 och 2 för några dagar sen.

(inte alla karaktärer dock, ville bara spela för o återuppleva gamla minnen) =D

 

Har börjat på Final Fantasy 7 nu.

[AIe]

Metal Gear Solid 3: Snake eater

 

Fick äntligen tummen ur röven och klarade nyss spelet. Väldigt svårt och krångligt på sina ställen så jag var tvungen att använda en guide på gamefaqs.com för att klara det

Lirade på very easy och tog mig nästan 16h att klara...

 

Fast efter att ha sett den goa slutsekvensen så var det absolut värt det^^

[Hikari no Hohenheim]

Hikari har återvänt efter två månader i kolmården-skogarna, och givetvis har han inte legat på latsidan. Under dessa 62 dagar har sex spel (nej, det där var ingen särskrivning) avklarats. Här har vi listan, inte i någon speciell ordning, samt en beskrivning och ett höftbetyg:

 

Castlevania: Symphony of the Night

Ett spel som nästan helt och hållet levde upp till mina förväntningar. Musiken var helt klart den bästa i serien, och animationen var något av det snyggaste jag någonsin har sett i ett spel. Dock kan jag inte säga att den lever upp till samma standard som Dawn of Sorrow; bandesignen känns faktiskt stundtals lite enformig, och teleportationsmöjligheterna var bristande. Men trots detta är det ett spel som heter duga. 8/10

 

Castlevania: Aria of Sorrow

För andra gången, nu med det bästa slutet och (nästan) alla själar. Jag kom aldrig riktigt in i spelet första gången, så jag passade på att njuta av det fullt ut, hitta alla hemligheter och så. Måste säga att jag gillar det bättre än Symphony.9/10

 

Phoenix Wright (tredje spelet)

Ett rent mästerverk. Rättegångarna är elltid lika adrenalinfyllda, huvudpersonerna alltid lika roliga och fallen alltid lika spännande. Vid upplösningen av sista fallet satte jag på helspänn, en känsla helt klart över det vanliga. Jag skulle inte gå så långt att kalla spelet en gyllene tia, men bra nära. 9/10

 

Pokemon Diamond

Folk säger att detta är det bästa spelet i serien, men jag hävdar det motsatta. Visst är konceptet lika lysande, men tabbe efter tabbe i designen lämnar spelet lidande. Striderna går långsamt och grafiken är ful; det mesta i spelet saknar finess. Trots det har jag tillbringat över 60 timmar med det (mest på grund av min kusin som har Pearl), så helt dåligt är det inte. Musiken till exempel är den bästa i Pokemon hittills. 6/10

 

Final Fantasy VII: Crisis Core

Jag var skeptisk redan från början, och det visade sig vara besannat. Bra spel: ja. Bästa sedan FF7: nej. Det kändes mest som en ursäkt för att visa så många bekanta ansiken som möjligt; storyn var inte alls lika genomtänkt som jag hade hoppats. Men nåja, stridssystemet var kul, och slutet var faktiskt klockrent. 7/10

 

Zelda: Phantom Hourglass

Mer dynamiskt än vad jag hade väntat mig. Att styra med pekpennan var en ren fröjd (tog dock sin tull på skärmen), och Zeldakänslan var väl bevarad. Efter att ha klarat alla tempel, fångat den största fisken och tagit alla hjärtan kunde jag klara spelet nöjd och belåten. Det enda riktiga felet med spelet är musiken, som studntals kan bestå endast av några få toner (tempelmusiken, till exempel). 8/10

 

Bara bärbart, med andra ord. Både mitt DS- och PSP-batteri börjar nå slutet av sin livstid.

[My]

Zelda: Phantom Hourglass

Mer dynamiskt än vad jag hade väntat mig. Att styra med pekpennan var en ren fröjd (tog dock sin tull på skärmen), och Zeldakänslan var väl bevarad. Efter att ha klarat alla tempel, fångat den största fisken och tagit alla hjärtan kunde jag klara spelet nöjd och belåten. Det enda riktiga felet med spelet är musiken, som studntals kan bestå endast av några få toner (tempelmusiken, till exempel). 8/10

 

Själv gillade jag också Phantom Hourglass. Jag har lite små detaljer kvar som jag inte har gjort färdigt, men det får nog vänta till nästa gång jag spelar om spelet. Den där sista fisken lyckades jag till exempel inte fånga. Men som helhet var det ett helmysigt spel vars spelkontroller jag verkligen älskade. Fast tur att man hade varit förutseende nog att klistra på ett skärmskydd!

[karujika]

Eternal Sonata till 360. ^^

[Hikari no Hohenheim]

På de veckorna sedan jag kom hem från landet har jag klarat ytterligare tre spel.

 

Metal Gear Solid 1&2

Fyran finns ute, och jag kände att jag behövde friska till minnet. Och mycket riktigt hade jag glömt flera stora twistar som spinns vidare på i fyran (ja, jag har påbörjat det). För övrigt kan jag bara säga att dessa två är helgrymma spel, och trots den massiva kritiken till tvåan håller jag den varmt om hjärtat.

 

Ace Attorney: Apollo Justice

För de som inte läste mitt bamse-inlägg i Apollo-tråden gör jag en spoiler-fri variant här. Phoenix Wright 3 avslutades på ett ypperligt sätt; det de har gjort i det här spelet är att slita ut hjärtat på serien och ersatt det med fåniga karaktärer och osmart plott. Översättningen och dialogen är dock lika smaskig som tidigare, och Ace Attorney är alltid Ace Attorney, så helt värdelöst är det inte. Man bör dock ta det med en nypa (eller ett öskar) salt, se det som en AU eller fanfic; det är trots allt inte orginal-skaparen som ligger bakom.