Vilken anime såg du klart senast?

[Volbla]

Shikabane Hime: Aka

13 eps

 

Plot

Människor som lever vidare efter sin död och terroriserar mänskligheten. Det upptäcker en dag Kagami Ouri, en helt vanlig kille, och han dras gradvis längre in i en värld där en viss religiös sekt utnytjar andra levande döda, shikabane hime, för att kunna motverka dessa shikabane.

 

Genres

Action, Horror, Martial Arts

 

Thoughts

Well, innan jag såg den här serien hade jag ju hört väldig mycket om folk som blivit besvikna på den för den var inte det mästerverk dom förväntat sig, och i början höll jag nog med. Det kändes inte som mycket mer än random fighter som kunnat vara mot vem som helst. Det fanns ingen riktigt övergripande plot och allt var allmänt ospännande. Jag jämförde det gärna med en Hellsing, fast utan samma schyssta atmosfär. Det var inte heller alls vad jag förväntat mig av den plot description jag läst. Jag trodde det skulle vara mycket mer fokus på Makina, och att hon skulle vara nån solitär nissa som vandrade runt i landet och slaktade monster. Far from the case.

 

Men efter kanske halva serien blev jag verkligen indragen. Kanske har det att göra med att det kom en mer riktig antagonist, men mycket blev plötsligt mer spännande än vad det varit innan. Något jag verkligen gillar är det snabba och plötsliga sättet som många namnlösa människor dör på. Man börjar också fråga sig själv vad alla egentligen är (Kougon och katten) och vad som händer bakom fasaderna. Det börjar också hända lite mer med karaktärerna, och en del saker avslöjas medans andra mysterier uppstår.

 

Det var dock lite tråkigt genom hela serien. Alla karaktärer. Framför allt deras namn. Tyckte det var väldigt svårt att hålla koll på vem det är dom pratar om, speciellt när en karaktär till synes har två olika namn :S

Han tilltalas i alla fall på flera olika sätt. Om det betyder "munk" eller nånting spelar ingen roll. Fortfarande jobbigt att hålla koll på.

 

En grej rätt ojämn var seriens förmåga att förläna (?) känslor. Som sagt var dom snabba dödarna rätt bra på det, och det fanns även ett ställe i serien jag vart ganska skraj. Men när det gällde sorgliga stunder så gick det inte lika bra. Tyckte det drogs ut lite väl mycket och hade ingen riktig impact.

 

Så var den värd att se? Jorå, vill jag nog påstå. Men det beror väl lite på hur uppföljaren blir också. Hittills ok dock, trots sina ups n downs.

 

 

Further thoughts

Jag skrev ju tidigare att det inte kändes som att början hade någon övergripande plot, men jag har börjat undra på sistone om det är en helt dålig sak. En story är ju spännande för att det händer något speciellt, correct? Men om vi inte vet hur det är i vanliga fall i det universumet allt utspelar sig i så kanske vi inte kan uppskatta det speciella som händer lika bra, så att visa "vardagen" några avsnitt kan vara ett smart drag. Men det måste såklart utföras på ett snyggt sätt. Planetes gjorde det och lyckades bra. Shikabane Hime? Sådär :/

[Sceleris]

Off-topic, men Volbla... what's up with all the engelska? -.-'

[flaskis]

Off-topic, men Volbla... what's up with all the engelska? -.-'

Har också wondered över det. Volbla slänger in ca 25% engelska i his posts xD

[My]

Har också wondered över det. Volbla slänger in ca 25% engelska i his posts xD

 

Men han använder samtidigt härliga svenska uttryck som "förläna", och det väger upp all english. ;)

[Z0nE]

Toradora 10/10 som jag skrev i den kanalen

 

Och för 10s sedan Gundam 00

Blir nog en........9/10. Inte lika bra slut som jag hade tänkt mig, men det får duga ;)

[wilfried]

Hela mars (och lite februari) på en gång, flertalet är (kort)serier som jag frågade efter tips om.

 

Kaiba (9/10)

Jag gillade den mycket

 

REC (8/10)

Trevlig liten serie

 

Maria-sama ga Miteru (7/10)

 

Haibane Renmei (8/10)

 

Detroit Metal City (8/10)

Helgalen serie, i positiv bemärkelse

 

Chobits (6/10)

Hmm, hade nog mangan för mycket i tankarna, kändes

som det var mycket utfyllnad i animen.

 

Strike Witches (5/10)

Magiska flickor som flyger med propellerbentillsats

med "personligheter" baserad på 2-världskrigflygaräss

slåss i luftdueller mot mystisk utomjordisk fiende i

alternativ 2-WW era.

Hade nog kunnat bli något intressant ...

 

Lucky Star (6/10)

 

Vampire Knight (7/10)

 

Vampire Knight Guilty (8/10)

 

Maria-sama ga Miteru ~Haru~ (7/10)

[Volbla]

Off-topic, men Volbla... what's up with all the engelska? -.-'

Får ju krydda till det man skriver med allt man har till sin disposal :D

 

Det är lite därför jag inte tycker om att skriva helt på engelska. Det finns ju förstås uttryck som är bättre på svenska också, men det funkar inte riktigt åt båda hållen. Alla svenskar kan ju engelska liksom (mer eller mindre), men inte tvärtom.

[Ashaz]

Off-topic, men Volbla... what's up with all the engelska? -.-'

(...)allt man har till sin disposal :D

har till sitt förfogande.

[Volbla]

Off-topic, men Volbla... what's up with all the engelska? -.-'

(...)allt man har till sin disposal :D

har till sitt förfogande. :roll:

Mm. Grejen är väl att jag i skrivande stund inte tänker så mycket på vilket språk jag skriver så länge det passar in i texten. Och om något kommer till en på engelska får man ibland svårt att komma på det svenska ordet/frasen utan att kolla upp det, vilket är a real pain. Sen kan ju en del uttryck helt enkelt vara mer... färgglada (colorful?) på ett språk utan att ha en rättvis översättning.

 

Men jag ser det inte som nåt riktigt problem då medelsvensken (eller åtminstone medelanimenörden) borde ha tillräcklig koll på engelska.

[Ashaz]

Mm. Grejen är väl att jag i skrivande stund inte tänker så mycket på vilket språk jag skriver så länge det passar in i texten. Och om något kommer till en på engelska får man ibland svårt att komma på det svenska ordet/frasen utan att kolla upp det, vilket är a real pain. Sen kan ju en del uttryck helt enkelt vara mer... färgglada (colorful?) på ett språk utan att ha en rättvis översättning.

 

Men jag ser det inte som nåt riktigt problem då medelsvensken (eller åtminstone medelanimenörden) borde ha tillräcklig koll på engelska.

Nja problemet jag ser är väl snarare att du slaktar ditt egna svenska vokabulär genom att förkasta orden som faktiskt finns, för att ersätta dem med engelska.

Jag förstår precis vad du menar med att engelska ord ibland kommer lättare. Speciellt då man som jag, pratar mer engelska än svenska till vardags. Men jag tycker ändå man bör vårda sitt språk när man skriver något som ska vara hyfsat seriöst.

 

Det är givetvis en helt annan sak om man t.ex chattar. Men när du ändå ger dig på att använda feta rubriker och ett hyfsat seriöst upplägg på posten, så... ja. du förstår säkert vad jag menar. :)

 

Nog om detta. Tillbaka till ämnet!

[Negi]

Jag är dålig på att avsluta serier men här är de jag sett färdigt de senaste 3 veckorna.

 

Clannad ~After Story~

Bittersöt är väl ett ord som passar denna serie som handen i handsken. Många gripande ögonblick, lagom mycket flumm och välutvecklade karaktärer gör detta till årets hitills bästa serie. Trots att jag inte gillade vissa aspekter utav slutet så får den ändå 10/10 i min bok med tanke på hur mycket den berörde mig och hur fantastiskt välgjord den oftast var.

 

Mermaid Forest (OVA)

Trevlig liten OVA som tar ett steg bort från de vanliga Rumiko-maneérna med lite blodigt allvar. Intressant är det minsta man kan säga om den men med tanke på hur länge huvudpersonerna ska ha levt så missar man helt klart en stor del utav helheten och mängder med karaktärsutvecklig genom att den är så pass kort som den är. Ska bli till att titta på uppföljaren, Mermaid's Scar, samt tv-serien längre fram i tiden. Ensamstående får den 6/10

 

Sukeban Deka

Fartfylld och väldigt händelserik på de knappa två avsnitten den har till sitt förfogande, känns inte heller särskilt framhastat eller som att man missar något. Kan ju vara för att den inte är baserad på en manga-serie. Snyggt animerad är den också, karaktärsdesignen gillas samt så bjöd den på några riktigt löjliga men samtidigt klockrena animationseffekter. Ett exempel på dessa är när våran hjältinna skickas till fängelse och i samma stund som hon blir haffad så åker det ett galler över skärmen och en hög ljudeffekt smäller till för att verkligen förtydliga att "du sitter i skiten". Tråkigt nog är den full med antiklimax och lite tråkiga plot-twistar akopanjerad av lösa trådar när sista avsnittets eftertexter rullar. Hade gärna sett mer utav de där diaboliska Mizuchi-systrarna, så härligt genom onda. 6/10 och helt klart sevärd.

 

Toradora!

Saxat från Toradora-tråden. Såg klart i helgen, blev lite väl hoppig mot slutet tycker jag. Allas känslor verkade flängde hit och dit och så slets serien mellan allvar och humor på ett halvdan utfört sätt. Var dock för det mesta riktigt underhållande och välgjord med ett intressant karaktärsgalleri så 8/10 lyckas den skrapa ihop i alla fall.

[My]

Kaiba (9/10)

Jag gillade den mycket

 

Underbart! Vi har verkligen en egen liten Kaiba-dyrkarklubb här på Anime.se :)

[My]

Jag såg klart på HunterxHunter (tv-serien). Animationskvaliteten förbättrades avsevärt under seriens gång. York Shin-kapitlet är för övrigt otroligt bra, vilket verkligen underströks av att den hade ett fantastiskt snyggt intro med en låt som verkligen suger tag i en! York Shin-kapitlet hade över huvud taget de slemmaste skurkarna, de snyggaste fighterna och en slutscen som var så gay *harkel* jag menar så fin att jag nästan rodnade... Nu blir det att ge sig på OVA-avsnitten härnäst.

 

Lite spoilertankar

Kuroro och Hisoka i samma rum? Kuroro som slåss mot Killuas pappa och farfar? Kuroro som i sann Hisoka-stil ljuger sin fiende rakt upp i ansiktet om att de ska ha en ren fight, bara för att sedan släpper lös sina superläskiga nen-fiskar som äter folk levande utan att personen i fråga dör? Inte konstigt att han kallar sig för Spindeln... Herregud, jag blev totalt golvad av sista avsnittet! Och det roliga var att allt detta funkade bättre i animen än i mangan.

 

Kurapikas hämndplaner kom också mer till sin rätt i animen, speciellt när man ser hans ögon färgas röda trots att han inte rör en muskel i ansiktet. Hans nen-kedja var också otroligt häftig i animeversionen. Andra fantastiska scener är hur fullständigt tom och död inombords han såg ut efter att ha dödat spindel nr 11. Hans karaktärsutveckling från slutet av Hunter-provet och framåt är så spännande att jag inte kan komma på någon annan shonenmanga som lyckas överträffa det. Berättelsen griper verkligen tag i en och vägrar släppa taget.

 

Härligast var det att se Kurapika sammanstråla med Leorio, Gon och Killua på slutet. Och telefonsamtalet från Leorio?

Leorio: "Vem tror du att det är?"

Kurapika (som i detta ögonblick går från tsun till dere i sann tsundere-anda): "Leorio..."

Så gay!

 

Det är för övrigt nästan lite mamma-pappa-barn-känsla över kvartetten. Jag undrar i mitt stilla sinne om inte CLAMP snodde idén om gänget som blir som en familj medan de äventyrar tillsammans, samt dynamiken karaktärerna emellan, när de började skriva Tsubasa... Leorios ivriga uppvaktande av Kurapika påminner en hel del om Fyes eviga flirtande med Kurogane. Inte nog med det, så spelar ju både Kurapika och Tsubasas Kurogane extremt svårflirtade under första delen av de båda berättelserna, för att sedan göra en helomvändning. Och känslan av att de två äldre killarna tar på sig föräldrarollerna för de yngre barnen är definitivt med i båda serierna.

[My]

Mina tankar om slutet på Kuroshitsuji-animen:

 

Mangan kommer troligtvis ta en annan väg, precis som X TV gjorde. Men det var ett otroligt häftigt slut som verkligen passade tonen i animen. Förutom några riktiga bottennapp till avsnitt under första halvan och vid mitten av serien tyckte jag att animen höll hög kvalitet. Den lyckades inte alltid vara riktigt lika tjusigt tecknad som mangan, men när den var som snyggast så var det verkligen tjusigt. Striderna i sista avsnittet var dessutom väl koordinerade och roliga att följa.

 

Det är imponerande att mycket av själva huvudplotten tycks ha kommit från animatörerna själva, men jag måste nog läsa lite mer av mangan för att kunna luska ut exakt vad. Mangaförfattaren själv hade suttit som klistrad vid tvn varje vecka av spänning över vad som skulle hända hennes karaktärer. Hon kallade det för en fantastisk alternativ tolkning av hennes material och ritade fanart och allt. :)

 

Spoilertankar om slutet

He... När Sebastians antar sin äkta skepnad har han, som många andra reagerade på, högskaftade läderstövlar med stilettklackar! Det hade jag inte väntat mig... Det hade varit kul att se hela skepnaden, men det var mer spännande att man aldrig fick se mer än glimtar av den genom stormen av svarta och vita fjädrar.

 

Ash/Angela var alltså en och samma karaktär... Inte helt oväntat, men det var lite väl bisarrt när Ash öppnade sin uniform och blottade sina bröst, som han/hon hade frammanat för Sebastians skull. Tur att Sebbe är asexuell...

 

Det var intressant att äntligen få se vad som motiverade drottningen till hennes handlingar. Jag gillade henne bättre när hon såg gammal ut, än i hennes flickaktiga skepnad. Det var även intressant att få veta att Ciels far visste om vad som skulle hända honom och hans familj, men det irriterar mig att de aldrig riktigt motiverade drottningens beslut att mörda honom. Hade det varit Kaori Yuki som skrivit detta hade det i alla fall funnits en anledning, även om den var långsökt och helskruvad.

 

Dödgrävaren var sorgligt nog alldeles för lite använd under seriens gång. Med tanke på hur mycket potential han hade räknade jag med en större roll för honom i uppgörelsen än han fick. Samma sak gäller väl även i viss mån Grel, men han fick i alla fall lägga saxarna åt sidan till förmån för sin älskade motorsåg. Det var ett fint ögonblick.

 

Det jag gillade allra bäst var dock utan tvekan slutscenen. Jag är SÅ glad att animatörerna bestämde sig för att våga genomföra kontraktet mellan Sebbe och Ciel. Från gondolfärden mot helvetet till Sebastians sista diaboliska leende innan scenen övergick till sluttexterna... Jag hade tårar i ögonen vid det här laget. Man kunde verkligen känna det bisarra förhållandet, baserat på både beundran och begär, som hade vuxit fram mellan dem. På något sätt tror jag ändå att jag innerst inne hela tiden hade trott att Sebastian skulle släppa Ciel fri till slut, men icke...

 

Sebastians erbjudande att "göra det så smärtfritt som möjligt" var rörande, på samma sätt som Ciels uppmanande att han ville att stjälatagandet skulle göra ont, så att han skulle kunna känna att han verkligen hade levt. Jag undrar hur Sebastian tog Ciels själ, och om han verkligen lät korpen förtära "skalet" som var kvar efteråt som animen vagt antydde. Jag antar att han slet ut den med handen, eftersom han tog av sig handsken precis innan. Det kan å andra sidan ha varit en vänlig gest för Ciels skull, som fick en sista "mänsklig" beröring innan han dog.

[Dancing Moon]

Okej, Kuroshitsuji-slutet har mig verkligen splittrat. Å ena sidan avslutades vissa bifigurers intrigkedjor i ett undermåligt animerat och ganska dåligt avsnitt. Eller, det fanns bra scener (jag säger bara, avundsjuka! om blickar kunde mörda...) men det hade lätt kunnat få två avsnitt i stället.

 

Slut-slutet då

Sista slagsmålet mellan den galna ängeln och Sebastian var bra, jag tyckte också att de där stövlarna var intressanta och även ängelns panikslagna "fjädralös" gav det hela ett riktigt kusligt intryck.

 

Men vägen dit? Njaa... Drottningens motivation var väl okej, även om det var konstigt att ängeln plötsligt inte ville ha med henne efter en viss punkt, eftersom hon verkar ha haft ungefär samma motivation hela tiden. Vad ängeln var inställd på och varför, var också lite oklart. Öht verkade den inte riktigt fatta att Sebastian var en riktig demon, liksom.

 

Och att Ciel gav sig iväg genom Europa sådär hipp som happ utan att ens hyra en droska fick honom bara att framstå som väldigt dum

 

Jag tycker att den delen av slutet som handlade om Ciel och Sebastians förhållande var bra, men intrigen om drottningens krig och Lao och de galna änglarna var lite väl lösryckta. Och dessa dödsgudar, de fick ju inte göra så mycket. Även om jag tycker att Tatsumi... Eh, jag menar, Wills opersonliga *snipp snipp* av döda själar var väldigt passande för hans personlighet.

 

Ser jättemycket fram emot mer av mangan nu!

 

Tur att Sebbe är asexuell...

Snarare Cielsexuell ;) Apropå det, har du läst cirkuskapitlet i mangan?

 

Hade det varit Kaori Yuki som skrivit detta hade det i alla fall funnits en anledning, även om den var långsökt och helskruvad.

Jag vet inte jag, Guds motiv i Angel Sanctuary var lite oklart... Men lite tydligare vad ängeln egentligen ville uppnå (världens undergång? ta över världen? hoppa i säng med Sebastian? rena världen?) hade inte suttit helt fel

 

Okej, jag tror inte (?) att spoilertaggen funkar för mig.

Resten står iaf i min LJ

[My]

Ja, det fanns definitivt både bra och dåliga saker med slutet. Men som helhet är jag klart nöjd med resultatet. Fortsatte spoilerdiskussionen i din LJ. :)

 

På det stora hela var detta den klart slashvänligaste serien på år och dar. G-Fantasy verkar ha en hel del sånt på lager. Först Zombie-Loan (att döma av Peach-Pits färgbilder), sedan Nabari no Oh (som var fantastiskt bra), Switch (som verkligen inte är lika fantastiskt bra...) och nu Kuroshitsuji. Vi får väl se vad nästa G-Fantasyserie som blir anime (Pandora's Heart) har att komma med.

[Dancing Moon]

Kolla in Hetalia också. Yaoiskämten haglar tätt, framförallt i manga, men det har fått vara kvar en del i animen också

 

Undrar om det är en trend?

[My]

Ja, folk tjatar på mig att se Hetalia, men det har inte blivit av ännu. Får väl ta mig en titt.

 

Jag tror definitivt att det är en uppåtgående trend. Har jag förstått saken rätt är BL varit en av de få genrer som faktiskt har vuxit under mangakrisen i Japan. Det har nog börjat spilla över i anime också.

[Sceleris]

Okej, jag tror inte (?) att spoilertaggen funkar för mig.

Man måste ange den lilla text som blir klickbar.

[hide=Text]Bla bla.[/hide]

Fix'd it for you.

[My]

Tack Sceleris... Nu uppstår dock problemet om man ska fortsätta diskutera här eller i DMs LJ... :)

[Bleach94]

Jag såg färdigt på samurai champloo. Verkligen en sevärd anime.

[Gogo]

Ruin Explorers

 

 

Jodå, mysig OAV på fyra avsnitt. Väldigt bra animation, tämligen simpel story, sköna karaktärer. Perfekt slötittande. Lite skoj att det var en hel del bra röstkaraktärer!

[Klona]

Hajime no Ippo

En shounen serie som föll mig väl smaken, den hade det jag ville ha som, intensiva fighter, uppgraderingar, humor, vänskap och plötsliga vändningar.

 

Det jag tyckte var roligt och även uppskattade var tränings momenten innan matcherna som höjde önskan att Ippo skulle vinna i varje match men man blev kontrad där när man fick vet varför motståndarna kämpade och också ville vinna. På så sätt kändes det som att insatsen blev högre och matcherna blev då mer nervbitande.

 

Humorn i serien föll mig väl i smaken och hände till och med att jag kunde ligga och fnissa åt vissa scener i serien när jag skulle sova.

 

Sista punkten som jag vill poängtera är att jag gillade karaktärs designen, alltifrån vänner till motståndare så fanns det ingen karaktär (som fick vara med lite) som jag inte gillade. Alla hade sina styrkor, svagheter, personligheter och anledningar varför de slogs. Ibland var det till och med så att man nästan fick en bitter söt smak i munnen fast den man ville vinna vann, bra jobbat där.

 

Lite slutsatser jag kan dra efter att ha sett den här serien, väldigt bra action/sport serie som har mer än bara action och sport. Serien har fåt upp mina ögon om sport serier, mer ska ses! Samt att min rädsla för längre animés är borta nu, så serier som LOGH känns inte alls lika avlägset nu som förr.

 

Hajime no Ippo slår en rak höger och får 8/10 med snudd på 9/10 men bara nästan.

[Hikari no Hohenheim]

W00t, nu har jag äntligen sett klart på Evigheten som du Önskade (äks. Rumbling Hearts/Kimi ga Nåzåmu Äjen).

 

Tankar och reflektioner

Helt klart en av de bästa kärleksdramerna jag sett (vilket i och för sig inte säger jättemycket). Allting från upplägget till musiken gjorde ett ypperligt jobb för att locka ut Herrugud-Hur-Sjuttsingen-Ska-Det-Här-Sluta-känslan. Snacka om att älska sig in i ett hörn. Jag hörde det sägas i förväg att huvudpersonen skulle vara en riktig skitstövel, men med tanke på omständigheterna vet jag inte om jag kan klandra honom alltför mycket; visst betedde han sig riktigt omogen på sina ställen, men ingenting värre än vad Mitsuki gjorde.

 

Jag kan inte bestämma mig för om det slutade bra eller ej. Visst var det bra att allting till sist blev utrett, men det känns ändå lite sorgligt att de "tog farväl" på det viset (även om scenen precis i slutet kan tolkas som att de fick mötas till sist). Kunde de inte ha förblivit vänner trots att de inte är älskare längre? Eller var såren för djupa?

 

Jag skrev tidigare nån gång att jag dessutom hatade Ayu's inälvor (hurra för svengelsk grammatik!), men den här gången tyckte jag mest bara hon var rolig. Nog för att hon och hennes side-kick skär sig något enormt mot huvudhistorien, men det gav en välkomnande komisk lättnad i en annars mörk och dyster berättelse. Dessutom älskar jag hennes engelska röst.

[flaskis]

W00t, nu har jag äntligen sett klart på Evigheten som du Önskade (äks. Rumbling Hearts/Kimi ga Nåzåmu Äjen).

 

Tankar och reflektioner

Helt klart en av de bästa kärleksdramerna jag sett (vilket i och för sig inte säger jättemycket). Allting från upplägget till musiken gjorde ett ypperligt jobb för att locka ut Herrugud-Hur-Sjuttsingen-Ska-Det-Här-Sluta-känslan. Snacka om att älska sig in i ett hörn. Jag hörde det sägas i förväg att huvudpersonen skulle vara en riktig skitstövel, men med tanke på omständigheterna vet jag inte om jag kan klandra honom alltför mycket; visst betedde han sig riktigt omogen på sina ställen, men ingenting värre än vad Mitsuki gjorde.

 

Jag kan inte bestämma mig för om det slutade bra eller ej. Visst var det bra att allting till sist blev utrett, men det känns ändå lite sorgligt att de "tog farväl" på det viset (även om scenen precis i slutet kan tolkas som att de fick mötas till sist). Kunde de inte ha förblivit vänner trots att de inte är älskare längre? Eller var såren för djupa?

 

Jag skrev tidigare nån gång att jag dessutom hatade Ayu's inälvor (hurra för svengelsk grammatik!), men den här gången tyckte jag mest bara hon var rolig. Nog för att hon och hennes side-kick skär sig något enormt mot huvudhistorien, men det gav en välkomnande komisk lättnad i en annars mörk och dyster berättelse. Dessutom älskar jag hennes engelska röst.

Bra! Nu har du bara OVA

Som presenterar ett alternativt slut där Takayuki valde Haruka. Imo ett bättre slut iom att Takayuki har lite mer ryggrad här.