Working!!

[Meatrose]

Titel: Working!!

Genre: Komedi

Sändes: 2010-03-06 till 2010-06-27 (S1), 2011-09-03 till 2011-12-24 (S2)

Studio: A-1 Pictures

Regissör: Hiraike Yoshimasa (S1), Ootsuki Atsushi (S2)

Längd: 13 avsnitt (S1) + 13 avsnitt (S2)

 

 

Bakgrund

 

Working!! är en manga som både skrivs och illustreras av Takatsu Karino. Det hela började med att hon gjorde en webmanga som hon publicerade på sin egen hemsida. Webmangan utspelade sig på en annan plats och innehåller helt andra karaktärer än den "riktiga" mangan. Restaurangen man fick följa i webmangan hade samma namn som restaurangen vi får följa i den nuvarande serien - Wagnaria - men det var en annan restaurang med en helt annan personal. De utspelar sig dock i samma "värld" då de ingår i samma koncern och webmangans restaurangchef är tydligen en gammal vän till restaurangchefen som vi är vana att se i Working!!.

 

I januari 2005 blev det dock en mer traditionell manga av det hela och den gavs ut i 4-panelsformat. Idag finns det 9 samlingsvolymer ute och utgivningen rullar på. Det är denna serie och dessa karaktärer som animeadaptionen baseras på.

 

Karaktärer

 

Namn: Takanashi Souta

Röstskådis: Fukuyama Jun

 

Takanashi Souta är en till synes normal 16-årig kille men lär man känna honom så inser man snart att han har en lite speciell sida. Han är barnsligt förtjust i saker som är små och söta. Det kan röra sig om allt från ett litet mjukisdjur till... en liten person.

 

Vad hans speciella fetisch kommer ifrån är väl inte säkert men det skulle kunna bero på att han tack vare många långa års interaktion med sina tre äldre systrar har kommit att ogilla vuxna kvinnor, ja till och med äldre tjejer i största allmänhet. Han kommer som nyanställd till familjerestaurangen Wagnaria som drivs av en minst sagt färgstark personal. Souta är själv plikttrogen, ordningssam och säger ofta rätt ut vad han tycker vilket ibland leder till att han retar upp (och blir bestraffad av) sina kollegor.

 

Bortsett från hans extrema kärlek till "små och söta saker" är han en av de två tveklöst mest normala och rationella personerna i personalen. Takanashi röstas av Fukuyama Jun som i dagsläget sällan behöver några längre introduktioner. Många känner nog igen honom som Kraft Lawrence i Spice and Wolf men den roll han nog i absolut störst utsträckning förknippas med är rollen som Lelouch i Code Geass: Lelouch of the Rebellion.

 

 

Namn: Inami Mahiru

Röstskådis: Fujita Saki

 

Inami Mahiru är 17 år och jobbar som servitris på Wagnaria. Hon är lugn, timid och blyg men som kille bör man passa sig väldigt noga kring henne. Hon är en extrem androfob, det vill säga att hon har en stark fobi mot personer av det manliga könet. Detta är något hon lider av, inte minst då det ofta räcker för en man att komma lite för nära för att utlösa ett av hennes ofrivilliga men extremt våldsamma utbrott som i 99 fall av 100 resulterar i att killen en sekund senare ligger medvetslös på golvet.

 

Hennes androfobi kommer sig av att hennes pappa (av ren egocentrisk avundsjuka) inte ville att hon skulle träffa en man och gifta sig varpå han under hela hennes uppväxt matade henne full med lögner om att enda sättet att klara sig från att bli attackerad av män är att helt hålla sig borta från dem. Detta satte djupa spår i den unga Mahiru som nu är livrädd för alla män. När en man kommer för nära reagerar hon som ett trängt djur.

 

Som person är hon dock väldigt snäll och empatisk och denna androfobi är något hon hemskt gärna vill bli av med. Kanske skulle hon försöka lära känna någon som kan hjälpa henne med att träna bort fobin?

 

Mahiru röstas av Fujita Saki som trots att hon har en hel del roller i sitt bagage inte har haft någon större roll tidigare. Det här är tveklöst den roll som hon hittills är mest känd för men somliga skulle kanske snarare känna igen henne som exemplevis "Momo" i Manabi Straight.

 

 

Namn: Taneshima Popura

Röstskådis: Asumi Kana

 

Taneshima Popura är också ett år äldre än Takanashi och det är hon som egentligen rekryterar honom till Wagnaria. Hon är väldigt kort för sin ålder och hon triggar genom sin blotta existens vår kära protagonists fetischistiska sida. Hon försöker vinna hans respekt (som ett år äldre) men misslyckas fatalt på grund av att Takanashi endast ser henne som en liten söt lillasyster.

 

Popura döptes ironiskt nog efter ett träd (poppel?) för att hon skulle växa sig lång men hon lider av sin korta längd och vill inget hellre än att bli längre så att hon kan uppfattas som vuxen. Hon vill inte att (exemplevis) Takanashi ska se på henne som ett barn men hon gör ju inte sin situation bättre genom att alltid uttala hans namn fel (Katanashi istället för Takanashi) trots att han ständigt påpekar det.

 

Asumi Kana gör rösten och även om hon har varit relativt verksam inom branschen så har hon ännu inte fått göra någon sådan där ikonisk, definierande roll. Många biroller har det däremot blivit och det här kan mycket väl vara en av hennes mer kända roller. I skrivande stund kan man se (höra) henne som Tachibana Miya i Amagami SS+.

 

 

Namn: Shirafuji Kyouko

Röstskådis: Watanabe Kumiko

 

Kyouko är 28 år och restaurangchef på Wagnaria men verkar ofta knappt bry sig om hur saker och ting sköts på restaurangen. Hon utför nästan inget jobb själv utan låter personalen sköta allt. Hon är inte sen att ta till hot eller våld när struliga gäster ställer till med problem och hon är stark i sin övertygelse om att personalen ska prioriteras över gästerna. Gästen har alltid rätt? I helvete heller tycker Kyouko.

 

Hon var tidigare, i sin ungdom, ledare för ett gatugäng och hon har idag fortfarande en del kontakter därifrån - personer som tycks högakta henne och vara beredda att göra nästan vad hon än ber om för att vara henne till lags. Hon är extremt förtjust i sötsaker. Frågan är hur stor del av restaurangens omsättning som utgörs av de sötsaker hon sätter i sig på arbetstid?

 

 

Namn: Todoroki Yachiyo

Röstskådis: Kitamura Eri

 

Yachiyo är en 20-årig tjej som är lite som Kyoukos högra hand på jobbet. De flesta övriga anställda ser henne som någon sorts mellanchef, trots att hon rent socialt är "en i gänget" på arbetsplatsen. Hon bär alltid runt på en katana som tillverkats av hennes föräldrar och hon märker inte att många kunder men även den nyanställde killen blir skrämda av åsynen av svärdet vid hennes höft.

 

Hon är en snäll och klok tjej men man kan inte beskylla henne för att vara särskilt "vaken". En del signaler som folk sänder ut går henne obemärkt förbi och det gäller inte bara folks reaktioner till hennes katana. När hon var liten trakasserades hon av ett gäng mobbare men blev räddad av Kyouko och därför avgudar Yachiyo henne. Lycka för henne är att få servera Kyouko stora efterrätter vilket hon gör dagarna i ända. Hon blir arg om någon annan försöker ge Kyouko något att äta eller på annat sätt komma emellan dem. Den enda som får servera mat utan att hon blir irriterad är Satou, restaurangens blonde kock som hon med tiden har lärt sig lita på.

 

Yachiyo spelas av Kitamura Eri som trots att hon inte ens har fyllt 25 har hunnit med att göra en massa roller, flera av dem tämligen stora. De allra flesta känner nog igen hennes röst. På senare tid har man kunnat njuta av hennes stämma i exempelvis Sora no Woto där hon gör rösten till Suminoya Kureha eller varför inte nämna den av hennes karaktärer som jag personligen tycker bäst om - Toradora!s Kawashima Ami?

 

 

Namn: Satou Jun

Röstskådis: Ono Daisuke

 

Satou Jun är Wagnarias kock och är precis som Yachiyo 20 år gammal. Faktumet att han är en kock med blont hår av den här längden med en frisyr som alltid täcker ena ögat och som har ovanan att ofta ha en cigarett i munnen gör att det för en person som har läst eller sett på One Piece blir nästan omöjligt att inte associera till Sanji. Likheterna tar dock stopp där, om man inte gillar att dra väldigt långsökta paralleller.

 

Jun är en hjälpsam och respektingivande person. Han är djupt förälskad i Yachiyo men lever inte ut sina känslor. Hade Yachiyo bara varit mindre disträ så hade hon kunnat snappa upp dessa signaler men då hon är så totalt insnöad på Kyouko förblir hon helt blind för detta. För att strö salt i stackars Juns sår så är han den person Yachiyo litar på mest och hon vänder sig därför ofta till honom när hon har behov av att prata om hur fantastisk Kyouko är och vad hon precis sade eller gjorde. Detta har hon, till Juns förtret, behov av att göra rätt ofta.

 

Jun är enligt mig med råge den mest normala personen i den här karaktärsensemblen. Han har lite olika metoder som han använder sig av för att ventilera sin frustration. Favoritsättet tycks vara att retas med Popura som på grund av att hon är så liten har svårt att försvara sig (och sin frisyr).

 

Den blonde kocken röstas av Ono Daisuke som har hunnit med att rösta en stor mängd karaktärer vid det här laget. Varifrån man känner igen honom varierar naturligtvis men nyligen kunde man höra honom som Heiwajima Shizuo i Durarara!! eller som Ushiromiya Battler i Umineko no Naku Koro ni. Gillar man Kyoto Animation så kan man inte ha undgått honom eftersom de har använt honom till flera huvudroller genom åren. Han har röstat Kunisaki Yukito i Air, Munto i Sora wo Miageru Shoujo no Hitomi ni Utsuru Sekai, Koizumi Itsuki i Suzumiya Haruhi no Yuuutsu och han dyker ofta upp i små biroller här och där i deras andra projekt. Kul i kanten är att han fick äran att spela sig själv i Lucky Star när han dök upp som tillfällig ersättare till hetlevrade Akiras "co-host" under ett avsnitt av "Lucky Channel".

 

 

Namn: Souma Hiroomi

Röstskådis: Kamiya Hiroshi

 

Souma Hiroomi jobbar också i Wagnarias kök. Han är ganska lat av sig och använder sig av mutor och en del utpressning för att få sina kollegor att göra jobbet åt honom. Han har en kuslig insikt i allas privatliv och tycks kunna nosa reda på vilken information som helst. Ännu kusligare är faktumet att ingen tycks veta någonting om honom. Utåt sätt är han i varje fall en snäll och vänlig person.

 

Den enda personen i personalen som han inte har något inflytande över är Inami Mahiru, detta på grund av att hon oftast golvar honom med ett knytnävsslag innan han hinner inleda en privat konversation. Hiroomi är livrädd för hennes reaktioner och är därför väldigt tacksam över att en nyanställd kille nu tycks ta emot alla Mahirus utbrott.

 

Kamiya Hiroshi har också röstat en väldig massa karaktärer genom åren. På senare år har vi fått stifta bekantskap med honom som exempelvis Otonashi Yuzuru i Angel Beats!, Natsume Takashi i Natsume Yuujinchou, Tieria Erde i Mobile Suit Gundam 00 och som ärkerivalen till Ono Daisukes karaktär i Durarara!! - Orihara Izaya. SHAFT tycks gilla att arbeta med honom då de på senare tid har låtit honom spela den manliga huvudrollen i såväl Bakemonogatari som Arakawa Under the Bridge. Det är även han som spelar självaste Magister Förtvivlan i deras Sayonara Zetsubou Sensei.

 

 

Namn: Yamada Aoi

Röstskådis: Hirohashi Ryou

 

Yamada Aoi dyker upp en bit in i serien och hävdar att hon är hemlös. Souta är dock inte den enda i personalen som tror att hon bara helt enkelt har rymt hemifrån. Oavsett hur det ligger till med den biten så får hon en provanställning på Wagnaria som servitris och hon får sova på vinden.

 

Hon tror verkligen på sig själv och sina färdigheter men är egentligen väldigt fumlig och ställer mest till med besvär i restaurangen. Mycket av det är dock ofrivilligt och hon har en sådan där personlighet som gör att man omöjligen kan vara arg på henne särskilt länge. Den som skäller absolut mest på henne är Souta och hon är väl inte alltför bra på att ta emot kritik och framför allt inte på att ta till sig av den.

 

Om man tycker att man känner igen Yamadas röst kan det bero på att man var med och såg på Anime.ses julkalender 2009 - Haibane Renmei - där hon spelar huvudrollen Rakka. Det kan ju också vara så att man känner man igen henne som Fujibayashi Kyou i Clannad och Clannad ~After Story~.

 

Wagnaria!!

 

Working!! fungerar tämligen väl som animekomedi. Den är lättsam, underhållande och relativt välproducerad. Den står sig enligt mig väldigt väl mot konkurrensen. Den andra säsongen lyckades knipa silvermedaljen i Anime.se Anime Awards kategori för Bästa Komik 2011 och den var bara en enda poäng ifrån att få dela guldet med Kyoto Animations Nichijou. En likhet dessa två serier emellan är faktumet att källmaterialet är i 4-panelsformat. Detta kan i många fall leda till att handlingen upplevs som en serie icke relaterade scener som slumpmässigt spelas upp efter varandra. Så är inte fallet i Working!!, åtminstone inte i någon större utsträckning och enligt mig är det till seriens fördel, inte minst då portionerna som lämnar Wagnarias kök spetsas med ett par kryddmått romantik för varje slev med komedi.

 

Frågar man mig så är Yamada seriens lilla charmtroll och hon är helt klart den som får mig att dra på mungipan oftast. Det är naturligtvis högst personligt men hennes personlighet är enligt mig väldigt underhållande och Hirohashi Ryous rolltolkning är klockren. Oavsett vilken sorts personligheter man tycker är underhållande att titta på så finns det en ganska god chans att man hittar något man gillar i Working!!.

[Ebhen]

Har just börjat kolla på serien och den har klar potential tycker jag. Den är snyggt gjord och karaktärerna verkar hyfsat genomtänkta med vissa undantag... Man undrar ju lite hur somliga ens får gå lösa... Inami borde ju lätt sitta på tvångsvård eller ha högvis med misshandelsåtal över sig såsom hon beter sig.

Det ÄR lite överdrivet och jag hoppas det lugnar ner sig för annars blir det ju bara fånigt. Att nita nån hela tiden bara för att han är en man är ju inget som direkt känna acceptabelt i något samhälle. Och vad är poängen med att Todoroki ska ha ett svärd på sig för jämnan? Fick de ont om idéer när de skapade karaktärerna eller? Ibland undrar man hur idékläckarna på produktionsbolaget tänker eller om de snortat lite för mycket.

 

Får väl se efter jag har sett klart första säsongen vad det blir för slutlig dom.

[idrougge]

Det ÄR lite överdrivet och jag hoppas det lugnar ner sig för annars blir det ju bara fånigt. Att nita nån hela tiden bara för att han är en man är ju inget som direkt känna acceptabelt i något samhälle. Och vad är poängen med att Todoroki ska ha ett svärd på sig för jämnan? Fick de ont om idéer när de skapade karaktärerna eller?

Svar ja.

[Ebhen]

Okej... Det var första säsongen. Jag är lite mer positiv nu än i början då den första chocken över att mentalsjukhusets invånare fått frigång och har startat restaurang...
Det är schysst och rapp komik men den upprepar sig tyvärr lite för mycket och serien tappar fart mot slutet. Sen så tycker jag att det fokuseras för mycket på mentalpatient nr1, Inami och hennes skräck för män. Det blir ingen nämnvärd utveckling utan de rider glatt vidare på samma gamla halta käpphäst där. Hoppas säsong två ger oss lite utveckling där, annars är nog den hästen död innan upploppet. Övriga tokstollar är klart underhållande även om jag tycker det dyker upp en del detaljer som är svåra att förklara (och försvara) men de får tack och lov inte så stort utrymme.
Jag gillar kökschefen Jun och pygmén Popuras ständiga gnabbande, det är det enda som faktiskt är riktigt kul hela tiden.

Som blivande mentalpatient själv nu så får jag dela med mig av det som totalt satt sig i hjärnbarken och vägrar flytta på sig. Nämligen seriens OP. Fruktansvärt catchy låt som bara inte vill släppa greppet om en och som med tiden nog garanterat leder till egen kramtröja och madrasserat rum. Hehe...
http://www.youtube.com/watch?v=qJjT50rRfok

[Sceleris]

http://youtu.be/eKqjCatWQ-A

 

[Ebhen]

WTF?   Working som teater? Hehe... Kan ju vara ett ett helt okej koncept snarare än en tv-serie. Komprimerat och roligt. :) 

Vore kul att se den textad och i sin helhet. Jag gillar ju Working trots mina första kommentarer. Tror att karaktärerna sakta nötte ner mitt försvar. 
Men jag anser fortfarande att de är en bunt dysfunktionella galningar som nästan alla borde ha egen vårdare eller madrasserat rum och kramtröja.