Vilken anime såg du klart senast?

[Kenzoku]

[...]

Tokyo Godfathers

 

[...]

10/10

 

[...]

Värd att ses!

 

Det lät intressant. Tror jag ska se den och även Perfect Blue, samt att jag ska köpa alla Studio Ghibli filmer nu. Tycker det är lite skönare för tillfället att se en anime-film än en serie med över niotusen avsnitt. Oftast mer action i manuset, och bildkvalitén gör så sjukt mycket, än att se budgetserier.

[Misho]

[...]

Tokyo Godfathers

 

[...]

10/10

 

[...]

Värd att ses!

 

Det lät intressant. Tror jag ska se den och även Perfect Blue, samt att jag ska köpa alla Studio Ghibli filmer nu.

 

+1!

 

Rekommenderar också Tokyo Godfathers med samma grymma motivering som Kenzoku, en riktigt härlig film man minns från canal + kl 5 på morgonen förra nyåret :P

[Meatrose]

Jag fick precis för mig att det var väldigt länge sedan som jag postade i den här tråden. Jag "backtrackade" lite och insåg att det snart var ett helt år sedan sist. Fy skäms...

 

Jag har visserligen varit betydligt mindre aktiv under det senaste året, inte bara då det gäller forumaktivitet utan även när det gäller animetittande, men jag kan naturligtvis inte flippa ur totalt och börja skriva om allt jag har sett sedan senaste inlägget. Inte för att jag skulle ha någon som helst chans att skriva en sådan post, men ändå...

 

Jag kör helt enkelt på några av de senast avverkade serierna:

 

 

 

Maria-sama ga Miteru säsong 4

 

Det här är en serie som jag tyckte väldigt bra om, sett till de tidigare installationerna. Jag var egentligen osäker på om jag skulle angripa serien direkt eller om jag skulle se om de tidigare utgivna säsongerna för att fräscha upp minnet. Jag valde att ge mig i kast med denna installation i serien direkt och det krävdes inte mer än något avsnitt för att man skulle hitta hem till den vid den här laget klassiska "Marimite"-stämningen. Serien lyckas väl med det den försöker förmedla. Jag ska försöka uttrycka mig på ett sätt som inte "spoilar" de sedan tidigare utgivna säsongerna för de som ännu ej har givit Marimite en chans. Denna säsong tar en ny vändning i det karaktärsorienterade dramat. Det förefaller dock som något helt naturligt då äldre generationer alltid ersätts av yngre generationer, oavsett vad det nu gäller. Jag ska dock inte sticka under stol med att en viss del av mig saknade de gamla säsongerna som ärligt talat kändes mer "magiska" (för er som inte har sett något ur serien än, observera att inget övernaturligt förekommer. Det är inte den sortens "magi" jag refererar till).

 

Med tanke på seriens upplägg och de traditioner som därmed är inbakade förefaller det högst naturligt att serien tar denna vändning, och i och med att den på sätt och viss var tvungen att göra det måste jag applådera sättet på vilket det gestaltades. Visst hade jag, som ett ganska hängivet fan av de relationer som tidigare etablerats, gärna sett mer av samma vara men den utveckling som skedde var inte bara naturlig, den var helt nödvändig. Jag kan inte hävda att jag gillade den här säsongen fullt så mycket som jag gillat de tre tidigare installationerna, men att det rör sig om en bra serie med väl skriven handling och karaktärsutveckling råder det inga tvivel om. Jag ser helt klart fram emot nästa anime-adaption och även om jag gillade de tidigare serierna bättre måste jag sätta samma sifferbetyg på den här säsongen, för det är den i mina ögon värd.

 

5/10

 

 

Seitokai no Ichizon

 

Det här var en serie som jag inte visste någonting om då jag slog mig ner för att se på den. Jag visste på ett ungefär vilken sorts serie det rörde sig om, inte minst på grund av den samling människor som "gjorde den tillgänglig" för oss dödliga som inte behärskar det japanska språket så pass väl att man kan se på avsnitten såsom de visades i japansk TV.

 

Karaktärerna var väl ungefär så som jag hade förväntat mig - extremt stereotypiska. Det är i mina ögon extremt svårt att hitta karaktärer som är någorlunda originella. Sist var väl Kallen i Code Geass och innan dess vettefan om jag ska vara ärlig. Hur som haver, jag hade inte förväntat mig originella karaktärer och därför blev jag inte negativt överraskad på den punkten. Behöver "stereotyp" betyda "dålig"? Absolut inte, det råkar bara vara så att det ofta blir så per automatik, även om det finns gott om undantag som bekräftar regeln.

 

Karaktärerna var i mina ögon regelrätta stereotyper men de fungerade helt okej i den fiktiva värld som etablerades av historieberättaren. Något som slog mig ganska tidigt var faktumet att serien lyckades vara förvånansvärt underhållande för att utspela sig i (i princip) ett enda rum. I och med det faktumet var det i allra högsta grad nödvändigt att förlita sig på en någorlunda vettigt skriven dialog för att hålla publikens intresse vid liv. Riktigt så väl lyckades man inte och man fick därför förlita sig på en del fanservice men även en överdimensionerad portion animereferenser. Jag har sett en hel del på nätet semi-kända recensenter tala negativt om dessa referenser och visst föreföll de onaturliga och krystade i vissa sammanhang, men jag måste säga att vissa av dem föll mig i smaken. I seriens inledning kändes det överdrivet tydligt att Studio Deen i allra högsta grad önskade att de egentligen hette Kyoto Animation. Referenserna kändes billiga, krystade och som något som endast fanns där för att suga åt sig eventuella tittare som favoriserar Kyoto Animations "stil", och som vi alla vet finns det gott om dessa (undertecknad inräknad).

 

En del andra referenser kändes å andra sidan naturliga och inte fullt så krystade. Såhär i efterhand hade jag inte velat att animereferenserna hade tagits bort redan på produktionsbordet. De gjorde enligt mig mer nytta än skada. Karaktärerna är som jag tidigare sade väldigt stereotypiska, men något annat hade jag inte väntat mig. I slutändan skulle jag säga att det rör sig om en "helt okej"/"godkänd" serie som jag definitivt skulle kunna tänka mig att se mer av. Huruvida en fortsättning är möjlig, sett till källmaterialet, har jag ingen som helst insikt i, men om en uppföljare skulle utannonseras skulle jag utan tvivel lägga till den i "ska se-listan".

 

Ett tidsfördriv som trots sina nackdelar får klart godkänt - 4/10

 

 

Nyan Koi

 

En sådan där serie som involverar generisk komik och fanservice, ni vet sådana där som sänds i dussinet varje säsong nuförtiden. Jag har i vanlig ordning inte tagit del av källmaterialet, jag läser ju som många av er känner till ingen manga över huvud taget. Jag kan därför inte uttala mig om huruvida animen är en godtycklig adaption av källmaterialet eller ej.

 

Serien fokuserar på Kousaka Junpei som naturligtvis är en high school-student som omgivs av ett gäng stereotypiska flickor som alla av någon outgrundlig anledning faller för just honom. Detta är väl en grundläggande "setting" som gäller för nära nog hälften av all anime som sänds nuförtiden. Hursomhelst, vi har den tjej som den extremt stereotypiska, förutsägbara protagonisten sedan tidigare har känslor för, vi har den klassiska barndomsvännen som genom nutida interaktion med protagonisten samt genom deras gemensamma förflutna utvecklar känslor för just honom och vi har de klassiska karaktärselementen som i vanlig ordning återfinns i deras direkta omgivning i form av klasskamrater och dylikt. Det finns i mina ögon ingenting som är unikt med denna serie.

 

Visst, jag hävdar inte att en serie behöver etablera något unikt för att vara bra, det finns i mina ögon gott om i allra högsta grad stereotypiska serier som i mångt och mycket kan tyckas följa en mall för hur man etablerar ett generiskt high school-drama som faktiskt lyckas bra, men i det här fallet lyckas man inte särskilt väl. Det vimlar inte av aktivt dåliga element, men då ska jag poängtera att jag nuförtiden knappt kan se generiska, billiga element i handlingen som aktivt dåliga element såvida de inte implementeras på ett aktivt dåligt sätt. Å andra sidan finns det väldigt få saker som serien kan stoltsera med som kan tolkas som aktivt bra/positiva element. Seriens främsta styrka är dess fanservice och till viss del de två tjejer som protagonistens förestående framtid kretsar kring.

 

Jag favoriserade i vanlig ordning den med starkast personliga drag, vilket i vanlig ordning rör sig om den fysiskt mest utvecklade tjejen som naturligtvis också stoltserar med den mer energiska och naturliga personligheten. Allting är med andra ord "by the book" och känns allmänt ljummet och beprövat. Naturligtvis tycker inte den här generiska protagonisten som jag i diverse livsdefinierande frågor. ^^

 

Skulle jag se en eventuell uppföljare? Absolut! Är det något jag kommer gå och se fram emot? Absolut inte.

 

3/10

 

 

Zan Sayonara Zetsubou Sensei

 

Borde det inte egentligen vara ett bindestreck mellan de två sista orden samt liten bokstav i det sista? Nåväl, den här serien har jag sedan dess första säsong tyckt om. Den är underbart "random" och bjuder emellanåt på väldigt träffsäker vardagssatir. Genom detta upplägg lyckas den belysa många ämnen som man i vanliga fall totalt förbiser då det i det undermedvetna förefaller som "helt naturligt" eller "enligt planen". På detta sätt har den på sätt och vis många likheter med Lucky Star, även om sättet på vilket dessa serier gestaltar detta skiljer sig ganska rejält. Den som avgudar Lucky Star kan på intet sätt räkna med att på samma sätt uppskatta Sayonara Zetsubou Sensei och dess tre uppföljare. Satiren finns där men de estetiska skillnaderna är många.

 

Det finns ingen anledning för mig att låtsas vara pretentiös och analysera den här serien som en "ny serie". Jag ställer den istället jämte sina föregångare för en kort utvärdering. Jag uppskattar verkligen serien och dess karaktärer men kan inte hävda att jag är något större fan. Jag kan därför inte med säkerhet ställa den gentemot tidigare utgivna installationer och betygsätta den utifrån den infallsvinkeln. Jag kan dock på rak arm hävda att den lyckades underhålla mig på ett sätt som få animekomedier lyckas göra, men att den inte riktigt lyckades hålla samma komiska nivå som (åtminstone vissa) föregångare. Långt över medel befinner den sig dock, och trots att den i mina ögon inte riktigt lyckas leverera lika bra humor som de tidigare säsongerna blir jag tvungen att sätta samma betyg på den. Skalan är trots allt bara uppdelad i tio kategorier - allt mellan 1 och 10. Jag gillar, när allt kommer omkring, många av karaktärerna och jag ser fram emot att se mer av denna anime-adaption. Shaft gör sitt jobb väl.

 

5/10

 

 

Da Capo - If

 

Det här var en OVA som jag plikttroget tittade på. Jag har inte riktigt uppskattat någon tidigare Da Capo-serie men eftersom den bygger på originalscenariot, visserligen genom att använda sig av ett alternativt universum, kände jag mig manad att se den... inte minst då den utgår ifrån en "rutt" som involverar den karaktär jag med råge favoriserade då jag först såg den första seriens två säsonger.

 

Hursomhelst, det här kändes som något som för Da Capo var ungefär som Kimi ga Nozomu Eien ~Next Season~ var för Kimi ga Nozomu Eien - ett kort drama som utforskar den rutt som genom huvudhandlingens natur försakades av originalserien. I bägge fallen misslyckades de fatalt. Ett riktigt magplask. I Kimi ga Nozomu Eien-fallet rörde det sig om en rutt som jag, i och med "setting" och "storytelling" såg som ett vansinnigt underlägset alternativ och mycket riktigt upplevdes det som ett alternativ som inte på långa vägar kom ens i närheten av originalets slut. I det här fallet var skillnaden i dramatisk kvalitet och storytelling inte alls lika stor. Nu rörde det sig visserligen om det "pairing" som jag i originalserien favoriserade men det spelade ingen roll, denna alternativa rutt blev inte bättre för det. Jag må ha favoriserat karaktären som detta kretsade kring men originalseriens huvudhandling var byggd kring huvudrutten och var därför långt mycket mer motiverad och väl skriven. Än en gång går det hand i hand med Kimi ga Nozomu Eien. Hade inte den sistnämnda serien slutat med den rutt som den slutade med hade den inte, ens på långa vägar, blivit så omtyckt och välkänd som den idag är.

 

Nej, vissa saker klarar sig betydligt bättre utan diverse "alternate universe settings". Jag får dock medge att Clannad på sätt och vis kan ses som ett undantag såvida man inte blandar in After Storyn men det rör sig om en helt annan diskussion som jag inte ska glida in på i den här posten.

 

3/10

 

 

Nogizaka Haruka no Himitsu: Purezza

 

Den här serien fick jag faktiskt plåga mig igenom. Det var länge sedan som jag skrattade så mycket åt en anime. Problemet är bara att jag skrattade åt den, inte med den.

 

Jag vet inte om det är så att jag helt enkelt har blivit mer kräsen med åren (något som jag ser som högst möjligt) men det här var verkligen inte bra. De "bra" elementen var extremt få, men visst fanns de där. Problemet var bara att de implementerades på ett sätt som fick mig att rodna då det var så fruktansvärt dåligt skrivet. De två huvudrollerna är enligt mig extremt dåligt skrivna. Det är ett hån mot de stereotyper som karaktärerna baseras på och det säger en hel del.

 

Vi har den kvinnliga huvudrollen med den fantastiskt välproportionerade kroppen som är nästan utomjordiskt oskyldig och genomgod, vi har den fruktansvärt tvekande manliga huvudrollen som genom sina tillkortakommanden som människa bäddar för en mängd överanvända missförstånd, vi har den kvinnliga huvudrollens energiska loli-syster som ömsom stödjer seriens "pairing" och ömsom försöker få protagonisten själv... med en okontrollerbar ström av onii-san-uttalanden och "jag är så söt och liten att jag oskyldigt kan sitta i ditt knä och helst suga av chokladbananer för att etablera en i alla högsta grad billig och patetiskt dåligt implementerad porr-referens till fanservice". Serien är i mångt och mycket fruktansvärt patetiskt utformad och jag kan på intet sätt känna någon som helst respekt för någon som varit med och utformat den här säsongen av en redan förhållandevis dålig serie.

 

Utöver allt detta har vi två stycken stereotypiska, pissigt skrivna lolikaraktärer som bägge spelas av en uttjatad Kugimiya Rie som i den här rollen, trots hennes talang, framstår som oengagerad och generisk. Låt mig se... hon spelar en liten loli som knappt har några repliker för att hon är "blond, söt och utländsk" samtidigt som hon spelar en annan loli som vuxit upp i en alltför lyxig omgivning och som på så sätt har formats till en egoistisk liten prinsessa med ett sjukt krystat tsunderebeteende. Hon ramlar gärna och landar i ansiktet på protagonisten på ett sätt som gör att hennes av flickaktiga trosor halvdolda blygdläppar hamnar på var sin sida av dennes läppar varpå scener som uppenbarligen "ska" uppfattas som engagerande och upphetsande ska utspela sig. Konceptet faller naturligtvis pladask i ett rejält magplask. Det blir inte bättre då Kugimiya Ries karaktär naturligtvis, i vanlig ordning, ska referera hennes mer kända karaktärer genom att häva ur sig ett halvhjärtat "urusai" följt av ett uttalande som hävdar att hon minsann inte är någon "palmtop tiger" ackompanjerat av en animation i vilken hon har Toradora!s Taiga-relaterade lilla tiger ståendes i handflatan. Det är bara sjukt billigt och dåligt. Försöket att relatera till en förhållandevis högt ansedd karaktär bara för att den röstas av samma seiyuu är i sig även det ett rejält magplask.

 

Nåväl, jag ska inte häva ur mig en massa skit om Kugimiya Ries karaktärer, hon är trots allt en röstskådespelerska jag i allra högsta grad respekterar för vissa av hennes prestationer. Det finns dock inte så mycket mer att prata om än själva fanservicen, vilket är sorgligt i sig. Vill man ha fanservice kan man se Queen's Blade - en förvisso pinsam serie som dock tillhandahåller fanservice som bräcker det mesta. Fanservicen i Nogizaka Haruka no Himitsu: Purezza känns dock ovanligt krystad, och det är sannerligen inget positivt. Mitt i ett avsnitt som handlar om ett par av karaktärerna kan man helt plötsligt få se en sekvens som visar hur en eller ett par av de för avsnittet ovidkommande karaktärerna duschar och tvålar in varandra, eller hur karaktären får sina kläder avslitna av de hos protagonisten inneboende stereotypiska äldre kvinnorna som är totalt IQ-befriade, skamlösa och osannolika i deras beteende som består av alkoholförtäring och någon sorts infödd drift som kräver att de klär av sig regelbundet i deras fylletillstånd. Jag inser att jag maler på om en serie som jag uppenbarligen föraktar men jag kan helt enkelt inte hjälpa det, så jävla dålig är den.

 

Släng in ett par ytterligare stereotypiska och ointressanta karaktärer, som den sportiga tomboy-karaktären som ska agera hinder för seriens officiella pairing men som genom sin genomgoda natur och positiva livsåskådning ska uppfattas som en person som "förtjänar" protanonist-puckot ungefär lika mycket som den horribla huvudtjejen. Det hela mynnar ut i en sjukt dåligt skriven soppa som knappt är värd någons uppmärksamhet. De två sista avsnitten låg väl egentligen på en "3/10-nivå" och genom dessa lyckades serien skrapa ihop till det slutgiltiga betyg jag i slutändan satte...

 

2/10

 

 

Ga-Rei -Zero-

 

Det här var en (av många) serier som jag hade samlat på mig för att kunna se i en följd i dess DVD/BD-utgåva. Det räckte med att läsa ett par internationella nyheter för att förstå att TV-sändningen var kraftigt censurerad. Ga-Rei -Zero- var en av förhållandevis få serier som lyckas överraska på ett positivt sätt, i varje fall ur mina ögon sett. Den är på intet sätt lysande och visst innehåller den ett gäng aktivt dåliga element, men faktumet kvarstår... den lyckades överträffa mina förväntningar och med ganska stor marginal dessutom. Jag hade väl egentligen förväntat mig något i klass med Gainaxs Shikabane Hime men det här var faktiskt långt mycket bättre. Relationen mellan de bägge huvudrollerna engagerade mig som tittare på ett sätt som visserligen inte på långa vägar kan jämföras med de serier som briljerar på det området men relationen och dramat dem emellan nådde en höjd som jag inte hade förväntat mig.

 

De flesta ytliga aspekter såsom animationer, ljudspår och röstskådespeleri upplevdes som tillfredsställande och handlingen berättades på ett sätt som i varje fall lyckades engagera mig som tittare. Jag var visserligen väldigt osäker när jag satte betyg på denna serie, som fungerar som en prequel till mangan som detta baseras på, men i slutändan satte jag ett betyg som, för att komma från mig, är ovanligt högt.

 

6/10

[Blå]

Nu har jag inte läst hela din post Ros (fy skämes på mig), men fan vad du är hård i dina poäng? Skumläste bara vissa delar, och visst håller jag med om en hel del, men du är lite väl hård i vissa fall. Eller är det kanske bara jag som är för snäll i många fall.

[Sceleris]

Nu har jag inte läst hela din post Ros (fy skämes på mig), men fan vad du är hård i dina poäng?

Meatrose's scores average about 3.61 points lower than the average scores posted by other members. Kom ihåg att hans sifferbetygskala sätter "bra" bra mycket lägre än andras. ;)

[flaskis]

Nu har jag inte läst hela din post Ros (fy skämes på mig), men fan vad du är hård i dina poäng?

Meatrose's scores average about 3.61 points lower than the average scores posted by other members. Kom ihåg att hans sifferbetygskala sätter "bra" bra mycket lägre än andras. ;)

Och han måste hela tiden förklara sin skala för alla. Att han orkar >.<

Nej, meatrose korrumperar medelbetygen på alla serier han sett!!

[Sceleris]

Nej, meatrose korrumperar medelbetygen på alla serier han sett!!

Förhoppningsvis har betygsystemen statistisk normering. :P

[Volbla]

Äntligen kommer sidan upp så man kan posta D:

 

Seitokai no Ichizon

12 avsnitt

 

Plot

Eftersom fyra av fem medlemmar i elevrådet bestäms av en omröstning på hela skolan befolkas det bara av snygga tjejer. Den femte platsen tas upp av Sugisaki Ken som är där just för tjejernas skull och helst av allt vill ha ett harem där dom alla har lovely sex ever after~

 

Genres

Comedy, Parody, School, Harem

 

Tankar

Jag älskade den här serien. Vad kan jag säga? Jag tyckte den var skitkul. Väldigt ofta resulterade den i ett gott skratt, eller ett hysteriskt fnitter. Dom söta flickorna kanske hjälpte till med det... Sure, det var en del överdrivna koncept (som akupunkturgrejen. the hell was up with that?) men overall var humorn helt i min smak. En del klagade på att det mest bara var random referenser, men dom minns jag allra mest ifrån första avsnittet och även där tyckte jag det fanns mer än nog annat att skratta åt.

 

Nu när Meatrose snackat om det så kan jag väl säga att jag tyckte dom flesta referenser var rätt meningslösa. Ändå inget jag tycker drar ner serien i träsket. Störde mig inte på dom.

 

Jag gillade att så som serien fortsatte fokuserade den lite mer på mina favoritkaraktärer, nämligen Aka-chan och Mafuyu. Gillade nästan varje scen där Mafuyu var med. Hon är så oskyldig men ändå dryg på något sätt. Speciellt dom scenerna när hon jäklas med Ken utan att man riktigt vet om hon gör det med mening och spelar väldigt bra, eller bara är dum och råkar.

 

Det enda dåliga med serien - som ärligt var rätt jäkla dåligt - är draman. I nästan varje avsnitt försöker dom ha en seriös scen som för mig i de allra flesta fall bara föll platt på marken. Det var bara överdrivet och sliskigt. Det kanske hade funkat om man inte precis fått sig en drös humor (som avsnittet med Chizurus vän. Det funkade rätt bra), men det mesta kunde jag inte ta på allvar. Dessutom löses dom flesta "problem" med en till humorscen så man tar det hela på ännu mindre allvar och dessutom får svårt att skratta åt den sista grejen. Nä. Hela den skiten var ett dåligt drag.

 

Gillade tidningsbitchen, och det mest för att hon inte var med så mycket. Hon var med precis så mycket som det passar en biroll av hennes kaliber. Dessutom är hennes lillasyster skitcool. Ah, the memories~

 

Men slut för idag. Honjitsu no seitokai, shuuryou!

 

Ah, the memories~

 

[Meatrose]

Nu har jag inte läst hela din post Ros (fy skämes på mig), men fan vad du är hård i dina poäng? Skumläste bara vissa delar, och visst håller jag med om en hel del, men du är lite väl hård i vissa fall. Eller är det kanske bara jag som är för snäll i många fall.

 

Meatrose's scores average about 3.61 points lower than the average scores posted by other members. Kom ihåg att hans sifferbetygskala sätter "bra" bra mycket lägre än andras. ;)

 

Mjo, det är en kombination av det ni skriver. När jag skapade skalan bestämde jag mig absolut inte för att "bra ska vara 5/10" och "jättedåligt ska vara 2/10". Jag placerade ut mina tior och mina ettor, alltså det bästa jag hade sett och det sämsta jag hade sett genom åren. Därefter placerade jag ut allt annat i förhållande till dessa nivåer. Skalan ska enligt mig vara proportionerlig för att ge en korrekt bild av vad jag egentligen tycker om serierna jag har sett, annars blir bilden skev. Det var först när hela listan var betygsatt som jag gick över till att definiera de olika nivåerna. Jag sorterade listan efter betyg och kunde därför ganska lätt peka ut var gränsen mellan "väldigt dålig" och "ganska dålig" gick, den gick mellan 2/10 och 3/10. Gränsen mellan "okej" och "bra" hamnade mellan 4/10 och 5/10. (Osv)

 

Jag skulle aldrig kunna sätta 9/10 på ett verk som enligt mig inte ens på långa vägar klarar av att leverera 90% av det 10:orna gör. Därför skulle jag inte kunna tänka mig att använda mig av ett annat system. Å andra sidan måste jag säga att jag inte tycker att mitt system är missvisande, serierna får det betyg de förtjänar i förhållande till varandra och man bör enligt mig inte stirra sig blind på vad generiska betygsdefinitioner säger om vilka siffror som står för "bra", "strålande" respektive "uruselt".

 

Men men, som jag sade; jag tror att ni har rätt båda två. Blå har rätt i att jag är hård i min bedömning och Sceleris har rätt i att min "bra-nivå" ligger på en lägre siffra än i många andras listor.

 

Och han måste hela tiden förklara sin skala för alla. Att han orkar >.<

Nej, meatrose korrumperar medelbetygen på alla serier han sett!!

 

Det är inte så ofta jag behöver förklara skalan för att vara ärlig. Någon gång ibland bara, om någon invänder mot att jag har satt ett, i deras ögon, lågt betyg på en serie som de själva avgudar. Betygen syns ju främst på MAL och där har jag skrivit ner mina betygsdefinitioner. Jag ska dock inte sticka under stol med att jag har blivit tilldelad negativt "reputation" på Animesuki just på grund av att jag "bara" satte 7/10 på Toradora!. Det var väl någon nisse som inte orkade läsa vad jag skrev i min utvärdering och bara stirrade sig blind på det "7/10" som stod på första raden. ^^

 

Och by the way, mina betyg på MAL har ju knappast någon statistisk inverkan på seriernas medelbetyg. Eller ja, det är klart att de egentligen har det, men det är det lilla. =)

[Ashaz]

Nej, meatrose korrumperar medelbetygen på alla serier han sett!!

Förhoppningsvis har betygsystemen statistisk normering. :P

lugnt. jag kompencerar för honom. :S

 

Å andra sidan har mina genomgående höga betyg sin grund i att jag inte orkar se klart skit.

 

snart. SNART kommer jag posta om en avslutad serie.

Det var fan inte igår!

[My]

Jag måste säga att jag tycker att Meatrose gör rätt när han bedömmer serierna på det viset. En serie kan vara helt okej, men om man sätter betygsskalan 7-10 på alla serier man har sett och glömmer bort de lägre betygen blir det inte längre tillförlitligt med betygssystemen. Ska man ha 10 nivåer måste de ju användas också. Annars kan man lika gärna använda 1-5 alternativt dåligt-godkänt-bra-bäst à la det svenska betygssystemet i skolan (om de inte har ändrat det igen).

 

Jag tenderar att sätta för höga betyg på serierna när jag just har läst dem, så ofta sjunker betyget ett snäpp eller två när man kollar igenom sina betygslistor i efterhand och jämför, som Meatrose gör, med de bästa verken man har sett eller läst. Ta till exempel min Jifi-recension av Clan of the Nakagamis. Idag skulle jag nog sätta max en 3:a på den, men då den kom ut var den bland det bästa som fanns översatt till engelska, vilket drog upp betyget för mycket jämfört med andra, på den tiden icke översatta, verk i samma genre. :|

[Sceleris]

Nåja, vidare betygsystemsnack hänvisas vänligt till Betygsystem-tråden. ;)

[Ashaz]

Nåja, vidare betygsystemsnack hänvisas vänligt till Betygsystem-tråden. ;)

Jag tänkte ge dig ett dåligt betyg för att du dödade diskussionen. men så såg jag din signatur.

Du får tre lampor. :idea: :idea: :idea:

[Ashaz]

Jahopp. Såg precis klart Haibane Renmei.

Riktigt skön serie detdär.

Jag brukar ha svårt för serier där det inte riktigt händer något. Trotts det så fann jag den första halvan av serien riktigt njutningsbar.

När sedan andra halvan drog igång så petade den i en helt annan växel och blev riktigt bra! Kul med en serie där man inte direkt kan förutse handlingen heller. Svårt att säga mer än så utan att spoila.

 

Helt klart en värdig julkalender. Det ska vara snö och tårar i en sådan.

 

8/10

[Dark-Zakiya]

Queen blade säsong 2

tyckte den va fantastisk bra gjord

gillar anime med ecchi term i sig.

[Thartaros]

Ghost Hunt

 

Vill inte säga att den var bra men kan inte säga att den var dålig, dilemma...

 

Känns som om serien byggde upp för så mycket som aldrig riktigt blev av så jag känner att ep2 saknas eller finns men att jag ännu undgått den.

 

Betyg: Se värd utan att få en att vara tvungen att backa för mer.

[Pthia]

Såg precis klart Chaos Head och måste säga att jag blev en smula besviken. Spelet var helt fenomenalt när jag spelade det för runt ett år sedan så jag fick för mig att jag skulle se vad de gjorde av anime adaptionen men den var inte alls i samma klass.

 

För det första så förstår jag inte varför de gjorde ett så pass långt spel till bara 12 avsnitt. De hoppade ju över så mycket så det kändes som att det hade varit svårt att följa om jag inte redan visste vad som skulle hända och hur allt hängde ihop.

Sen var jag heller inte alls nöjd med slutet. (Tänker inte spoila det för de som inte sätt serien men det blev iaf lyckligt till slut)

 

Nä serien i sig var säkert klart godkänd men den bleknade i gämförelse med originalet så jag nästan hade svårt för att uppskatta det jag såg :S

[Hikari no Hohenheim]

Där! Jag klarade mig till slutet av Det Som Viskas, vilket betyder Sasameki Koto på svenska.

Inte för att serien egentligen förtjänar en elegant svensk titel, då detta är det sämsta jag sett klart på på länge. Så varför gjorde jag det? En liten röd tråd band mig fast, en fråga var jag tvungen att få svar på: kommer Sumika och Kazama att få varandra i slutet? Efter allt detta dravel, blir det något rörande avslut?

 

Svaret på den andra frågan är ja. Sista avsnittet håll faktiskt nästan samma kvalitet som första, då man trodde att serien skulle vara bra, och jag satt som på (trubbiga) nålar när "klimaxet" närmade sig. Vad gällande slutet -- och den stora frågan -- slutade serien kort och gott med att de två turturduvorna stirrade in i varandras ögon med leenden på läpparna och halvrodnade kinder. Hur det slutligen går finns det inte mycket tvetydigheter om, men som tittare fick man minsann inte ta del av den stora stunden, vilket var en smärre besvikelse. Ett mäktigt slut kanske hade kunnat gottgöra, om bara lite, den smärtan man var tvungen att genomlida för att komma hit, och vunnit serien en fyra av tio i min bok. Men ack, istället stannar slutbetyget på:

3/10. En riktigt dåligt uppbyggd serie som inte på något vis gör flickromansen rättvisa.

[Jico]

Xam'd lost memories

 

helt klart sevärd ångrar verkligen att jag inte såg den tidigare, men på något sätt hade jag sett 8 avsnitt sen glömt bort den, men kom på den igen när jag läste Blå's 2009.

 

8/10

[Sceleris]

De senaste jag gjorde slut på var:

 

Lilla snöfén Socker, barnserie från 2001-2002. För att bli fullfjädrade väderféer måste Socker och hennes vänner komma till människornas värld och leta efter "glitter". Där, i en tysk småstad, träffar hon elvaåriga Saga, en av de sällsynta människorna som kan se féerna.

 

En sparsmakad produktion på många sätt, men det gottgör den så väl med söthet att jag inte kan låta bli att tycka om den -- det är helt enkelt något oemotståndligt gulligt med en två tvärhänder hög liten flicka som pussar folk när hon blir glad. Men det är inte bara en "söta varelser gör söta saker"-barnserie, utan även en uppväxthistoria för Saga. Det blir en del bråk med Socker, en del äventyr, och en del sorgsenhet för Saga som inte har återhämtat sig helt efter sin mors död. Slutet kändes på samma gång lyckligt som en aning ledsamt. 7/10

Puss!

Spoiler

 

 

Time of Eve, scifi-serie från 2008-2009. I en nära framtid, antagligen Japan. Nästan var och vartannan familj har sin egen hushållsrobot med kraftig AI som låter dem göra allt från att laga mat till att hämta ungarna på dagis. De ser ut som människor och talar med mänsklig röst -- det enda på ytan som avslöjar att det rör sig om hushållsmaskiner istället för riktiga människor är en holografisk ring över huvudet. När en ung grabb upptäcker att hans familjs robot har börjat ta oförklarliga omvägar på sina ärenden utomhus bestämmer han sig för att kolla upp det -- och upptäcker Time of Eve, ett hemligt litet kafé där gästerna får vara sig själva en stund -- oavsett om de är människa eller robot.

 

Det här är vad jag skulle beskriva som den mest realiserade animé jag har sett på väldigt länge. Förutom att flytet i animationen är lite lågt -- det är trots allt något av en independant-serie -- så kan jag tänka mig att slutresultatet är exakt som regissören Yasuhiro Yoshiura har tänkt sig. Humorn är avslappnad och störtkul, det lilla i dramaväg är passande, teckningarna är jättefina, 3D:n välintegrerad, bra röster och vältajmat musikbruk. Alternativ kamerahantering, som att följa någons blick, fungerar till fördel för berättandet. Yoshiuras tidigare filmer har varit smått intressanta, men här var det fanimej jackpot. Som fordon för framtidsteknikfilosofiska funderingar om vad det innebär om människan skapar artificiellt högtstående liv är det i det närmaste perfekt, och att denna så kallade "första säsong" slutar utan att alla trådar har knutits ihop fungerar också: man vill se mer, men det fungerar även om man inte gör det. (Det görs dessutom klart att Time of Eve bara behandlar en av många liknande situationer, vilket gör avgränsningen ännu mer lämplig.) I enjoy the Time of Eve! 9/10

;-)

Spoiler

[Volbla]

Så jag blev till slut färdig med Canaan. Vad var det The Nerd sa? "[it] kicks your ass till diarrhea comes out your dick. The only thing better [...] would be to have a magic leprechaun come and bring you beer." Men verkar som dom flesta här sett den, så kommer bara kommentera på några saker.

 

Älskar dom flesta karaktärer. Lian Qi var mestadels en fröjd att följa. Alphard är den bästa villian jag sett på länge och hon och Canaan är perfekta som ärkefiender.

 

Storyn kände jag saknade något, men jag kan inte sätta fingret på vad det är. Tänkte sällan "o, vad kommer hända nu? vad innebär det här?" etc, och oftare "det där måste få en förklaring". Vet inte riktigt varför. Om det var berättandet som var lite dåligt komponerat eller jag som bara inte var på humör.

 

Jag har lite blandade känslor när det gäller rösterna i serien. Å ena sidan låter dom flesta någorlunda naturligt, men å andra sidan finns det två framstående karaktärer som självklart behövde ha klassiskt "söta" röster, nämligen Maria och Yun Yun. Speciellt Yun Yun. Hon är mest bara jobbig i allmänhet föresten. Nästan allt hon är med om, oavsett grad av allvarlighet, görs på ett komiskt sätt. Lite roligt, men mest distraherande. För att citera någon igen: "Because you can't have a completely serious anime the entire show, right? No. It's just not possible. Of course not."

 

Men oavsett riktigt grym. Gör mera så.

 

Jag såg också två avsnitt av Excel Saga (18 och 26 tror jag). Den serien är gjord för att ses berusad.

[Meatrose]

Time of Eve

 

*snip*

 

9/10

 

Åh, jag blev helt plötsligt väldigt glad att jag har haft den liggande tills nu. Det är nämligen nästa serie jag ska ta itu med enligt prioriteringen på min ska se-lista. Enda nackdelen är väl att jag har fått ännu högre förväntningar på den nu. ^^;

[Sceleris]

Åh, jag blev helt plötsligt väldigt glad att jag har haft den liggande tills nu. Det är nämligen nästa serie jag ska ta itu med enligt prioriteringen på min ska se-lista. Enda nackdelen är väl att jag har fått ännu högre förväntningar på den nu. ^^;

Jag kanske kan skänka dig lite tvivel i mitt omdöme genom att säga att "artificiell intelligens; artificiella känslor?"-grejen är en personlig intellektuell fetisch för mig, vilket säkert har lett till vänligare omdömen om serier som kanske inte riktigt förtjänat det. ;)

[Meatrose]

Åh, jag blev helt plötsligt väldigt glad att jag har haft den liggande tills nu. Det är nämligen nästa serie jag ska ta itu med enligt prioriteringen på min ska se-lista. Enda nackdelen är väl att jag har fått ännu högre förväntningar på den nu. ^^;

Jag kanske kan skänka dig lite tvivel i mitt omdöme genom att säga att "artificiell intelligens; artificiella känslor?"-grejen är en personlig intellektuell fetisch för mig, vilket säkert har lett till vänligare omdömen om serier som kanske inte riktigt förtjänat det. ;)

 

Att sänka mina förväntningar skulle kunna vara något positivt för upplevelsens skull. Höga förväntningar är det första steget på vägen mot besvikelse, som jag brukar säga. Dock måste jag säga att just det temat är något av en liten fetish för mig med. Det har fått mig att tycka bra mycket bättre om somliga serier än jag hade gjort om temat hade fått lysa med sin frånvaro. :3

[Sceleris]

Himlarnas genombrott Gurren Lagann: Röda lotussagan

och

Himlarnas genombrott Gurren Lagann: Spiralstenssagan:

 

 

En del av ändringarna från TV-serien var till det sämre, men en del var mycket bra. Rekommenderar fortfarande originalet i första hand. 8 respektive 8½ av 10.