Vilken anime såg du klart senast?

[Blå]

H2

 

En lugn serie minst sagt. Tror inte farten gick upp någon gång och tyvärr var det heller aldrig några spännande matcher. Jag hade förväntat mig något helt annat än vad jag fick, men helt besviken vart jag inte. Det som den här serien vinner på mest är karaktärerna och deras utveckling. Själva huvudstoryn kom aldrig fram och när den väl gjorde det var serien slut helt plötsligt.

 

Jag såg igenom hela serien dock utan att tycka att den var tråkig någon gång och det lugna tempot funkade som sagt.

 

:D :D :D - Tre glada munnar av fem får denna serie i slut ändan.

[Skatan Milla]

Initial D First Stage

 

Varför har jag inte tittat på den här förut?

[Dread]

Initial D First Stage

 

Varför har jag inte tittat på den här förut?

 

jag vet inte, men serien är underbar! (samma sak gäller de andra säsongerna också). Väntar ivrigt på säsong fem (som förhoppningsvis är planerad).

[Frunk]

Såg nyss klart på Higurashi no Naku Koro ni.

Måste erkänna att jag blev riktigt imponerad av den här animen. Även fast jag inte riktigt gillade den i början, så tyckte jag att den blev helt underbar efter avsnitt 7.

Det var gånger då jag bara satt och log åt hur mysteriet utvecklade sig, det var så otroligt intressant och genomtänkt.

Nu var det lite många lösa trådar efter avsnitt 26, men eftersom en uppföljare precis börjat sändas, tror jag även det fixar sig.

 

8,5/10

[JockeII]

Shining Tears X Wind, tycker den var riktigt nice faktiskt. Det var rätt mycket som var förutsägbart, men det gör inte så mycket. Det görs alldeles för lite sköna fantasyserier som denna! Sen att den är baserad på ett RPG av det älskade spelföretaget Sega är bara ett plus. Det var lite roligt med tex "bossfighter" och dylikt, man kunde riktigt få fram en bild i huvudet hur det skulle sett ut i spelet.

 

Hade gärna sett mer än 13 avsnitt! 8,5/10

 

Yaoi mellan raderna?

Det var dock lite löjligt att tre av dom begav sig hemåt sen, hur skulle inte det kännas att bege sig från en fantastisk fantasivärld till vanliga världen. Blir precis som i Narnia eller Sagan om ringen när det är över och dom kommer tillbaka men ingen vet vad dom varit med om typ.

Men som tur är så hoppade Souma ut i sista stund till Mao (<333), och det var ju den karaktären man gillade så.

 

Btw, bara jag som kände shounen-ai vibbarna i serien? :P

Först verkade det hetta till lite mellan Souma och Zero och sedan i sista avsnittet så är det ju när dom får sina Holy Grail soul blades. Saionji+Hiruda, luvluv paret då, och sen Kiriya+Zechti, också en del luvluv över dom. Sen blir Souma desperat för att han inte har hittat sin holy grail ultimate soul blade, och han och Kiriya blir lite känslomässiga där mitt i fighten och då drar han ut det ur han (och Kiriya ser självklart ut som att han får en orgasm precis som tjejerna alltid gör när dom får sina soul blades utdragna), medans Zero flyger ovanför och kollar lite avundsjukt. :P

 

Sen att Hiruda säger "amazing" typ och blir överlycklig när det händer är riktigt komiskt då hon är den lite smånördiga glasögon tjejen som passar perfekt in för den stereotypiska yaoi-fantasten. :D

 

Eller är det kanske bara jag som läser mellan raderna för mycket? ._.

[Saya]

Elven Bride

 

Extremt underhållande hentai (med en handling!) från -95 på två avsnitt som blandar stereotypt amerikanskt sjuttiotal med hederlig fantasy, fladderfän och en i allmänhet sockersöt stil.

 

9/10 i förhållande till konkurrensen.

[Magnus N]

Kotetsushin Jeeg

 

Härliga strider och ett riktigt bra soundtrack B) (opening och strids höjer stämningen rejält), stridsscenerna är förövrigt helt suveräna >:D

 

Helt klar en av de bättre mechaserierna i år.

 

 

 

7,5/10

[Hato]

FLCL

 

Min reaktion efter slutet var : ??

[Boda]

Shinkyoku Soukai Polyphonica... ger den 7-10 gillade storyn rätt bra.. corti ftw ^^ Men hade önskat lite mer av den.. typ lite mera kärlek mellan corti och pholon...

[Skatan Milla]

Initial D säsong 1-4

 

OMGWTFBBQFTW, väldigt bra serie som jag gått och missat alla dessa år.

[Klibbnisse]

Tror det är Kyou no Go no Ni... snart är det Cosplay Complex eller Bartender :)

[Magnus N]

Sky Girls (OAV)

 

Helt ok , inget som direkt fångade mig. Den levererade vad den skulle utan att göra en besviken med den imponerade ej heller, 25 min känns också lite kort för att hinna göra något speciellt.

 

karaktärerna var intressanta och med lite mer tid så kan det bli bra, får hoppas på serien :)

 

 

6,0/10

[Klibbnisse]

Blev Cosplay Complex!

 

Var väl sådär... lite smårolig då och då. Dock ingenting som jag riktigt önskar att det fanns fler avsnitt av.

[Meatrose]

Det var ett tag sedan som jag sträcktittade på en serie, men det har blivit dags att bikta sig i den har tråden igen.

 

Da Capo & Da Capo Second Season

 

Bra musik, bra animationer, bra karaktärer med ett hyfsat karaktärsdjup och slutligen... en kass handling. Da Capo lyckades göra mig besviken på exakt samma sätt som Shuffle! gjorde en gång i tiden, men nådde inte alls samma emotionella nivå som den sistnämda. Jag tycker det var synd, för i framförallt säsong två såg jag en för genren stor potential. I vanlig ordning hatade jag slutet, och det är svårt att tycka så väldigt mycket om en serie som från första början stävar mot ett mål som man verkligen ogillar. Med tanke på hur handlingen är skriven kan jag inte göra annat än misstänka att skaparna gick in för ett "happy ending"... problemet är bara att jag uppenbarligen aldrig delar skaparnas åsikter och på det sättet tappar det "lyckliga slutet" all mening.

 

Jag drog tidigare en parallell med Shuffle! och sade att den serien nådde en betydligt högre emotionell nivå i mitt tycke. Jag känner ändå att jag behöver tillägga att det enbart berodde på en av karaktärerna. Da Capo's karaktärsdrama håller en mer jämn nivå men dramakurvan når inte samma toppar.

 

Som sagt, Da Capo är en serie där handlingen enligt mig sätter av åt helt fel håll redan ganska tidigt, och eftersom skaparna gick in för ett happy ending (men gjorde det utifrån fel tjejs perspektiv) så var det omöjligt att gilla huvudstoryn och slutet på serien. Ja ja, i övrigt bjöd serien på hyfsat bra karaktärer samt ett starkt soundtrack. Fattar man bara tycke för rätt person så tror jag att slutet tilltalar så det räcker och blir över... förutsatt att man över huvud taget är mottaglig för den här sortens serier naturligtvis.

 

Överlag tyckte jag att första säsongen var svag rätt igenom, men den andra var betydligt bättre. Detta främst i början då just Kotori fick lite mer utrymme som följd av Nemu's tillfälliga frånvaro. När de senare var närvarande bägge två så höjde sig serien en aning på dramaplanet, men de spänningar som uppstod varken utnyttjades eller bibehölls. Man återvände dock till det temat under ett par episoder (i samband med strandsemestern) men för mig det var inte tillräckligt. Nej, det här hade kunnat vara så mycket mer. Kimi ga Nozomu Eien är och förblir den enda kärleksorienterade serien vars slut/storyutveckling inte gör mig förbannad.

 

De största spikarna som Da Capo och Shuffle! slår i sina egna kistor är de synnerligen enkla olikheterna;

 

Kotori > Nemu

Kaede >> Asa

 

samt faktumet att skaparna uppenbarligen tycker precis tvärt om. Detta är naturligtvis utifrån min egen synvinkel och det är nog mig det är fel på när allt kommer omkring eftersom jag fastnar för "fel" karaktärer jämt och ständigt.

 

Jag lärde mig uppskatta Shuffle! efter att ha rebootat hjärnan och börjat se på den som en romantisk tragedi istället för en glad och romantisk komedi (något som jag ändå tyckte att den misslyckades med under de tre första fjärdedelarna av serien). Detta kan jag inte göra med Da Capo då det helt enkelt inte finns några tragiska tendenser i karaktärsödet som motsvarar Shuffle-Kaede's.

 

Jag sätter i vanlig ordning inget sifferbetyg då jag tycker det är väldigt lätt att bli inkonsekvent i betygssättningen, men jag tyckte nog bättre om serien än folk som läser den här posten tror. Den har sina stunder, och jag får väl helt enkelt acceptera att jag har en tendens att ogilla den karaktär som man uppenbarligen "ska" gilla. :|

[Orrin]

Verkar som du totalt har missat poängen med konceptet, Da Capo är ett incest drama från början även om dom inte går så hårt åt det i animen. Om animen skulle visa tex Kotoris scenario (tack för att jag slapp det) så skulle den missa poängen helt och skulle då inte vara Da Capo längre. Sen så är förövrigt Nemu den mest populära karaktären av dom samt att hennes slut är spelets true end, så det var nog inte så konstigt att animerna handlade om henne.

 

Ja personer som har haft imouto-con i sin signatur reagerar på sånt, men jag är kanske inte bättre själv ibland (brukar jämt också gilla fel person)...

 

Nåja Kotoris scenario i spelet finns översatt så spela det om du vill bli nöjd.

 

http://www.shii.org/translate/dcpc/

 

Min egna favorit är dock Sakura, även om det är mest i spelet då Hitomi gjorde hennes röst.

[Meatrose]

Jo då Orrin, jag förstår den delen av det hela, även om jag inte skrev det. Jag kanske uttryckte mig klantigt, men det jag ämnade beklaga mig över var just att jag inte kunde ta till mig huvudstoryn då jag snöade in mig på Kotori's synvinkel. Jag var hela tiden mycket medveten om att det liknade ett incestdrama, trots att det inte råder några som helst blodband mellan de båda, och jag förstår att det är en stor del av vitsen med handlingen eftersom det är väldigt tydligt vad omgivningen ursprungligen tycker och tänker. Det framgår ju även i partiet i D.C. S.S. där vännerna runt omkring dem (tack vare trädet) glömmer bort faktumet att de egentligen inte är syskon och behandlar dem därefter. Jag tänkte ett tag referera till Koi Kaze där det är ett regelrätt incestdrama som utspelar sig, men lät bli. På sätt och vis är ju Nemu för protagonisten här ungefär vad Kaede är för protagonisten i Shuffle! - en systerlig person som denne vuxit upp med (men utan blodsband). I Shuffle! fastnade jag för "systern" och då blev det skolpolaren. I Da Capo snöade jag in mig på skolpolaren och då blev det "systern". Det är så satans typiskt, för jag hade kunnat njuta av handlingarna inklusive sluten på ett helt annat sätt om min hjärna hade valt "tvärt om". =P

 

Jag antar att Kotori-scenariot i spelet inte bjuder på något speciellt anmärkningsvärt djup/mening eftersom det då helt plötsligt blir en vanlig "boy meets girl"-historia. Hmm... det jag försöker säga är väl att jag är mycket medveten om att serien mår absolut bäst av det scenario som "filmatiserades" och som naturligtvis fick vara huvudscenario i spelet som du säger. När man däremot fattat tycke för, i det här fallet, Kotori istället så passerar ju glädjen i hur det slutar obemärkt förbi, och av den enkla anledningen är jag trött på att fastna för just fel karaktärer, hehe. Jag skrev ju även att "Fattar man bara tycke för rätt person så tror jag att slutet tilltalar så det räcker och blir över", och jag är övertygad om att jag hade tyckt bra mycket mer om serien om så hade varit fallet.

 

Edit: Jag borde egentligen ha lagt till fler "enligt mig" eller "utifrån min synvinkel" i första posten, men eftersom den var ganska lång och från början till slut behandlade mina åsikter utifrån den "felaktiga" synvinkel ur vilken jag var tvungen att se serien så hade det lett till en massa upprepningar av just sådana fraser. När jag skrev "kass story" så menade jag naturligtvis även det utifrån den synvinkeln. Som sagt, ur ett Nemu-perspektiv hade jag gillat storyn mycket mer, även om jag med säkerhet kan säga att jag knappast hade tyckt att den var fantastisk eller liknande. Något annat jag inte skrev i första posten var att jag kommer se om serien (i varje fall Second Season) för att försöka se den i "rätt ljus". Precis samma sak gjorde jag med Shuffle! innan jag såg det "vackra" i tragedin kring Kaede. Asa kunde jag däremot inte tvinga mig själv att gilla. Nemu å andra sidan hade jag inte haft några som helst problem med om Kotori inte hade varit med i serien. Det jag försöker säga är att jag i det här fallet troligtvis kommer kunna se handlingen i S.S. "på rätt sätt" och på så sätt förhoppningsvis ändra uppfattning. Jag kommer dock låta det lilla projektet vänta ett par veckor och istället hugga in på Ergo Proxy, nu på direkten. =)

[Orrin]

Jodå jag förstår för väl hur du känner, känns som att jag också gillar fel person i dom flesta serier/spel Da Capo var dock ett av dom få undantagen. Nu har jag inte spelat hela Da Capo spelet utan bara några scenarion så jag vet inte hur Kotoris scenario är, det kan säkert DB svara på även om jag är relativt säker på att det också är speciellt. Dock så har jag hört många gånger att Moes scenario nästan ska vara ett måste, animen ska inte ta upp något av det heller.

 

I Shuffle var det dock samma sak för mig, jag gillade också Kaede.

[Skatan Milla]

Zero no Tsukaima

 

Louis fan-count: +1

[Meatrose]

FLCL eller Furi Kuri

 

"Oj" är väl det ord som först dök upp i huvudet efter bara någon minuts tittande. Grymt skön stil och samtidigt jäkligt annorlunda (i varje fall mätt med mina mått). Handlingen var väl hyfsad i mina ögon, den bjöd upp till dans men lyckades inte engagera mig så pass att jag satt på helspänn heller. Klart godkänd dock. Musiken kändes fräsch och passade bra till det visuella (som i vanlig ordning föll mig i smaken). Om jag ska klaga på något i själva produktionen så får det faktiskt bli röstskådespeleriet som, trots att det var långt ifrån dåligt, på sina ställen kändes lite trevande. Kanske var det tänkt att det skulle låta så, men det var något jag tänkte på i varje fall.

 

Så, har man 3-4 timmar ledigt och känner för att fullständigt bombardera hjärnan med intryck - FLCL is your friend. B)

[Magnus N]

Kände för att se igenom ett par som legat på datorn rätt så länge:

 

Ninja Cadets

 

Hyffsad produktion, 2 avsnitt så man fick aldrig något djup eller någon direkt känsla för karaktärerna. Inget i serien som är något speciellt, den är kort sagt en medelproduktion och får därefter ett betyg i den riktningen

 

5,5/10

 

Fatal Fury: Legend of the Hungry Wolf

 

Kunde kanske inte förvänta sig alltför mycket efter hur beskrivningen var på denna serie, stundtals så höjde sig faktiskt kvalitèn men generallt låg det på en nivå runt medel. Slagsmålen som var själva höjdpunkterna sänkte betyget lite med det störande faktum att det kändes som att det räckte att någon gjorde sitt "ultimate move" och sen var det slut, oavsett när i striden dem gjorde den. Ingen vidare karaktärsbyggnad heller

 

5,5/10

 

Fatal Fury 2: The New Battle

 

Samma som Legend

 

5,5/10

 

Time Stranger

 

Denna var mera min smak, skön animering och en helt ok handling. Fick betydligt bättre "kontakt" med huvudpersonen här. Filmer generallt brukar fungera fint för mig. Musiken och slutet av filmen var precis som jag ville ha det med.

 

7,0/10

 

Gedo Senki

 

Även här en skön animeringsstil, kändes äldre än den var. Partierna när Theru sjunger var bland de bättre i filmen. Handlingen/karaktärerna lyckades fängsla en så pass att man sträcka den utan några pauser.

 

7,0/10

[Magnus N]

Blev klar med 2 serier idag som man följt en liten tid

 

 

Saint Beast: Kouin Jojishi Tenshi Tan

 

Började trevande och fortsatte i den takten, tyckte den tom tappade efter hälften. Hade det inte varit för att det var en 13 avsnittare had jag slutat se den rätt snabbt. Kan verkligen inte rekommendera denna ifall man måste se allt rörande änglar :S

 

3,0/10

 

 

The Skullman

 

Betydligt bättre serie än föregående man såg. Intressant handling och man (iaf jag) fastnade för karaktärerna. Detta var också en kort serie (13ep) men kändes väl avvägt så tyckte inte det blev stressat i slutet, slutet är också riktigt bra :)

 

Introlåten är även riktigt skön.

 

 

7,0/10

[Timotei]

Green Green

 

 

Sett minst 100 gånger. Sjyst komedi(överdriven sådan) och rätt söt story. Inte mycket och säga.

 

7/10

[Meatrose]

Ergo Proxy

 

Serien lyckas med väldigt mycket. Det ser bra ut, det låter bra och det känns bra. Handlingen föll mig väl i smaken och känns både omsorgsfullt utformad och genomtänkt. Animationerna och den mörka stilen passar väldigt bra till temat. Röstskådespelarna gjorde enligt mig ett väldigt bra jobb ifrån sig, särskilt Akiko Yajima som gör rösten till lilla Pino. Faktum är att denna lilla "robot" kändes bra mycket mer mänsklig än de flesta karaktärer jag har lärt känna, och detta mycket tack vare rösten. Karaktärerna var alla jäkligt bra och intressanta, och avsnitt 16 är mer eller mindre en stilstudie i hur pass mycket djup man egentligen kan tillföra ett gäng karaktärer på knappa tjugo minuter. Jag var väldigt imponerad av det avsnittet.

 

Ett tag flög mina tankar iväg mot Neon Genesis Evangelion, inte på grund av något i handlingen då de är extremt olika, men de har något gemensamt. De fokuserar båda mycket på karaktärernas tankar och psyken, och mot slutet får man som tittare spendera lite tid innanför pannbenet på protagonisten. Dessa partier tillförde enligt mig väldigt mycket. Visst, det rör sig fortfarande om en lightversion av den inåtblickande resa som NGE drog med mig på i slutet av serien och den är över huvud taget inte lik Anno's lilla psykoanalys, men parallellen dök ändå upp i mitt huvud.

 

En annan serie som poppade upp i huvudet på mig var Ghost in the Shell: Stand Alone Complex. De beskriver båda en högteknologisk framtid, men där GitS:SAC gestaltar en blomstrande framtid med mycket politik och ideologiska frågeställningar berättar Ergo Proxy snarare om en postapocalyptisk framtid varpå förutsättningarna blir väldigt olika. Jag tror att det som framförallt gjorde att jag drog parallellen var en fråga som dök upp i mitt eget huvud då jag såg just dessa två serier; kan en humanoid maskin med artificiell intelligens eller dylikt ha en själ? Vad definierar liv? Hur medvetet måste något vara för att räknas som levande? Jag vet inte om skaparna hade tänkt att man skulle sitta och fundera i de banorna, men tack vare Pino så gjorde i varje fall jag det. GitS:SAC behandlar ideologiska problem som är populära i kretsar där man studerar potentiella framtida samhällen på ett betydligt mer detaljerat (och vansinnigt genomtänkt) sätt, men de tillkortakommanden som Ergo Proxy har på det planet ersätts med en välavvägd portion mystik och mot slutet gudomliga anspelningar. All symbolik som förekom tilltalade mig väldigt mycket även den. På det stora hela tyckte jag handligen var riktigt bra, trots den något slöa och intetsägande inledningen. Denna serie tillhör för övrigt den minoritet som inte gör mig besviken på sagans slut och det är ju alltid en liten bonus. Det är inte perfekt och inte heller något mästerverk, men i mina ögon var det i varje fall jäkligt bra.

[Skatan Milla]

Ergo Proxy

 

Serien lyckas med väldigt mycket. Det ser bra ut, det låter bra och det känns bra. Handlingen föll mig väl i smaken och känns både omsorgsfullt utformad och genomtänkt. Animationerna och den mörka stilen passar väldigt bra till temat. Röstskådespelarna gjorde enligt mig ett väldigt bra jobb ifrån sig, särskilt Akiko Yajima som gör rösten till lilla Pino. Faktum är att denna lilla "robot" kändes bra mycket mer mänsklig än de flesta karaktärer jag har lärt känna, och detta mycket tack vare rösten. Karaktärerna var alla jäkligt bra och intressanta, och avsnitt 16 är mer eller mindre en stilstudie i hur pass mycket djup man egentligen kan tillföra ett gäng karaktärer på knappa tjugo minuter. Jag var väldigt imponerad av det avsnittet.

 

Ett tag flög mina tankar iväg mot Neon Genesis Evangelion, inte på grund av något i handlingen då de är extremt olika, men de har något gemensamt. De fokuserar båda mycket på karaktärernas tankar och

 

psyken, och mot slutet får man som tittare spendera lite tid innanför pannbenet på protagonisten. Dessa partier tillförde enligt mig väldigt mycket. Visst, det rör sig fortfarande om en lightversion av den inåtblickande resa som NGE drog med mig på i slutet av serien och den är över huvud taget inte lik Anno's lilla psykoanalys, men parallellen dök ändå upp i mitt huvud.

 

En annan serie som poppade upp i huvudet på mig var Ghost in the Shell: Stand Alone Complex. De beskriver båda en högteknologisk framtid, men där GitS:SAC gestaltar en blomstrande framtid med mycket politik och ideologiska frågeställningar berättar Ergo Proxy snarare om en postapocalyptisk framtid varpå förutsättningarna blir väldigt olika. Jag tror att det som framförallt gjorde att jag drog parallellen var en fråga som dök upp i mitt eget huvud då jag såg just dessa två serier; kan en humanoid maskin med artificiell intelligens eller dylikt ha en själ? Vad definierar liv? Hur medvetet måste något vara för att räknas som levande? Jag vet inte om skaparna hade tänkt att man skulle sitta och fundera i de banorna, men tack vare Pino så gjorde i varje fall jag det. GitS:SAC behandlar ideologiska problem som är populära i kretsar där man studerar potentiella framtida samhällen på ett betydligt mer detaljerat (och vansinnigt genomtänkt) sätt, men de tillkortakommanden som Ergo Proxy har på det planet ersätts med en välavvägd portion mystik och mot slutet gudomliga anspelningar. All symbolik som förekom tilltalade mig väldigt mycket även den. På det stora hela tyckte jag handligen var riktigt bra, trots den något slöa och intetsägande inledningen. Denna serie tillhör för övrigt den minoritet som inte gör mig besviken på sagans slut och det är ju alltid en liten bonus. Det är inte perfekt och inte heller något mästerverk, men i mina ögon var det i varje fall jäkligt bra.

 

Hear hear!

[Timotei]

Rec

 

 

Söt serie men den är för kort! Hade gärna sett en 13avsnitt, men den är bra.

 

8/10